Samverkansstigen En studie av samverkan vid stöd till alkoholmissbrukare

Transkript

1 Rapport Nr.8, 2003 Samverkansstigen En studie av samverkan vid stöd till alkoholmissbrukare Sammanställd av Stefan Sävenstedt

2 Sammanfattning Den här studien har tillkommit på initiativ av socialförvaltningen i Övertorneå kommun för att få underlag till den framtida inriktningen av kommunens insatser för missbrukare och för att kunna dela med sig av erfarenheter till andra kommuner. Studien är en sammanställning av erfarenheter från ett missbruksprojekt där huvudsyftet var att bygga upp ett fungerande lokalt skyddsnät för människor med missbruksproblem i Övertorneå genom en samverkan mellan Primärvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och frivilligorganisationer som Länkarna och kyrkan. Målgruppen var alla som på grund av sitt missbruk i någon form varit aktuella hos socialtjänsten, primärvården, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Studien genomfördes i samverkan med FoU Norrbotten som en kvalitativ studie som belyste deltagarnas upplevelser av projektet. Resultatet redovisas i form av två genomgående teman; Betydelsen av stödkontakter och Att samverka är en process. En slutsats av studien är att det är viktigt med ett lokalt program för missbruksvården och att prioriterade områden bör vara: Individuellt anpassade sysselsättningsåtgärder för missbrukare som står utanför arbetsmarknaden Erbjuda stödkontakter och behandling lokalt till dem som själva är motiverade inkluderande stöd till anhöriga. Stimulera mångfald i möjligheter till stödkontakter genom att stimulera ett intresse hos frivilligorganisationer som länkarna och kyrkor att vara aktiva. Ge stöd till arbetsledare på olika arbetsplatser för att de själva skall kunna fungera som stöd till arbetstagare som har missbruksproblem. Bibehålla och utveckla det etablerade samarbetet med vårdcentral, arbetsförmedling och försäkringskassa. Genom aktiv information i lokala medier, på arbetsplatser och skolor öka förståelsen för alkoholmissbruk, dess konsekvenser och vilka möjlighet till stöd som kan erbjudas lokalt i Övertorneå.

3 Inledning Den här studien har tillkommit på initiativ av socialförvaltningen i Övertorneå kommun. Socialförvaltningen ville göra en sammanställning av erfarenheterna från en projektverksamhet inom missbruksvård som pågått under tre år. En sammanställning som kunde utgöra ett underlag för ett beslut i socialnämnden om den framtida inriktningen av kommunens insatser för missbrukare. I en diskussion med FoU Norrbotten så vidgades målsättning till att publicera studien som en FoU rapport eftersom det bedömdes att det fanns ett generellt intresse av de erfarenheter som har gjorts i projektet. Projektet handlar om att hitta en modell för samverkan om de problem som människor med missbruksproblem har mellan olika lokala institutioner som Arbetsförmedling, Vårdcentral, Försäkringskassa och socialtjänst. Man kan också ytterst betrakta projektet som ett försök att hitta arbetsmetoder där man utnyttjar resurser i lokalsamhället för att på ett kostnadseffektivt sätt i en glesbygdskommun bedriva en kvalificerad missbruksvård. Många av de strategier som prövats i projektet har tillämpats av andra kommuner men få av dem har dokumenterat sina erfarenheter i någon rapport. Problematiken i en glesbygdskommun handlar inte bara om vikande skatteunderlag och bristande finansiella resurser. Det finns ofta också problem med att rekrytera kvalificerad personal och att kunna behålla den. Att avgöra vad som kan handläggas lokalt och när det är fördelaktigare att utnyttja externa resurser. Studien ger inte alla svar men vi tror att genom att lyfta fram de möjligheter och problem som varit synliga i genomförandet av projektet kan vi bidra till kunskapsbyggandet inom missbruksvården. Studien har genomförts i samverkan med personal från socialtjänsten i Övertorneå och sammanställts av Stefan Sävenstedt från FoU Norrbotten.

4 Bakgrund Övertorneå från ett alkoholperspektiv I projektdokumentet för det undersökta projektet angavs att en orsak till att initiera projektet var att det fanns en känsla av att missbruksproblematiken ökade i kommunen och särskilt bland kvinnor. Socialtjänsten som initierade projektet kommer ofta bara i kontakt med personer som har ett sådant avancerat missbruk att man förlorat sitt arbete och har sådana ekonomiska problem att de behöver någon form av socialt bistånd. Det finns lite statistik tillgänglig som kan hjälpa till att förtydliga bilden om hur mycket det sups i Övertorneå kommun och om missbruksproblem är mera vanliga och ökande i kommunen jämfört med övriga Sverige. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN 2002) konstaterar att den registrerade försäljningen av alkohol i Sverige har ökat under de senaste fyra åren med 12 % till en genomsnittlig förbrukning av ren alkohol till 6,5 liter/person och år. Om man kompenserar med 30 % för den icke registrerade konsumtionen beräknas förbrukningen vara 9,2 liter/person/år. Män dricker enligt samma källa dubbelt så mycket som kvinnor som dock över åren ökat sin konsumtion. Tabell 1. Översikt över utvecklingen av alkoholkonsumtionen (Systembolaget 2003) Konsumtionsökningen av alkohol i Övertorneå har följt mönstret i Norrbotten och övriga Sverige. Vi kan dock konstatera att konsumtionen under åren har legat över genomsnittet i Norrbotten i de båda glesbygdskommunerna Övertorneå och Arvidsjaur. Konsumtionen av alkohol ligger dock under riksgenomsnittet i Sverige vilket för 2001 är 6,5 liter/ år.

5 Ett avseende som Övertorneå kommun avviker från Sverige i övrigt är sammansättningen av befolkningen demografin. Det finns idag förhållandevis få unga människor i kommunen och antalet män är fler än kvinnor. I Sverige finns det generellt en liten övervikt av kvinnor. Förutom att gruppen äldre, över 65år är fler i befolkningen än riksgenomsnittet så är också gruppen 40 år 65 år fler. Det finns ett klart sammanband mellan den generella konsumtionen av alkohol och dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar (CAN 2002). Män har statistisk fyra gånger så hög dödlighet i alkoholrelaterade sjukdomar som Figur 1 Befolkningsfördelning i kvinnor. Statistiskt kan en Övertorneå och Sverige överrepresentationen av män i den övre medelåldern i Övertorneå innebära att missburksproblem är vanligare än i övriga Sverige. Kostnader för missbruksproblem Det ligger utanför ramen för den här begränsade studien att kartlägga alla kostnader relaterade till missbruksproblem för människor i Övertorneå. Den största effekten syns sannolikt på den privata ekonomin i den familj som är drabbad. Stora kostnader relateras t.ex. till ökad konsumtion av sjukvård och utebliven produktion på arbetsplatser, arbetsmarknadsåtgärder och till slut kostnader för socialtjänsten. Det är svårt med tillgänglig statistik att göra en uppskattning av hur stor del av socialbidrag i Övertorneå kommun utbetalas Figur 2. Kostnadsutvecklingen av till människor med alkoholproblem. extern vård för alkolmissbrukare Figur 2 visar dock hur utvecklingen uttryckt i 1000 tals kronor av kostnader för extern vård på behandlingshem för alkoholmissbrukare har varit från 1998 till Siffrorna visar en kraftig sämkning av kostnaderna när projektet Samverkansstigen startade.

6 Projektet Samverkansstigen Utgångspunkten Projektet initierades 1999 av socialtjänsten i Övertorneå på grund av att man upplevde att antalet missbruksärenden tenderade att öka och att det fanns en särskild ökning bland antalet missbrukande kvinnor. Socialtjänsten hade inte något särskilt program eller förhållningssätt till missbrukarna vid den tiden utan ärendena handlades individuellt allt eftersom de blev aktuella. I praktiken innebar det att missbrukare fick behandling på behandlingshem när de mådde som sämst och att uppföljningen efter behandlingshemmet blev sporadisk och dåligt planerad. Det fanns dock en medvetenhet om att många människor med missbruksproblematik i första hand blev synliga på vårdcentralen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. En samverkan i planering med dessa organisationer av åtgärder, stöd och behandling borde innebära en bättre utnyttjande av de tillgängliga resurserna och en bättre hjälp för den enskilde missbrukaren. Vad ville man åstadkomma Huvudsyftet med projektet var enligt projektbeskrivningen att bygga upp ett fungerande skyddsnät för missbrukarna i Övertorneå genom en samverkan mellan Primärvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och frivilligorganisationer som Länkarna och kyrkan. Målgruppen var alla som på grund av sitt missbruk i någon form varit aktuella hos socialtjänsten, primärvården eller försäkringskassan Ett fungerande skyddsnät skulle: Förebygga och förkorta återkommande missbruksperioder och höja livskvalitén för de enskilda missbrukarna Forma en lokalt förankrad öppenvård för missbrukare som präglas av en helhetssyn på deras problematik Minska tiden för behandling utanför kommunen och därmed på lång sikt reducera kostnaderna för missbruksvård i kommunen. Skapa meningsfull sysselsättning för missbrukare Påverka omgivningens förhållningssätt och attityder till missbrukare Vad hände i projektet Projektet startade under våren 2000 med anställning av tre projektpersonal, en personal ansvarig för sysselsättning, en fältassistent med övergripande ansvar för stödkontakter och en personal ansvarig för att stödja Länkarna i deras verksamhet. Under första året fokuserades arbetet på sysselsättningsprojekt för kända missbrukare som gick med i projektet genom att skriva ett avtal för sin medverkan. Genom samverkan med Arbetsförmedlingen behandlades deras medverkan i projektet som APR praktik medan andra som var A-kasseberättigade fick uppbära utbildningsbidrag. Ett av sysselsättningsprojektet var att rusta upp ett Q-märkt hus.

7 Länkarnas verksamhet startade under hösten och fick flera deltagare som ofta också var aktuella i projektet. Även personer som inte var i behov av sysselsättningsstöd och inte hade något kontraktsrelation med projektet deltog i aktiviteterna. Projektet hade en aktivitetslokal som fungerade som träffpunkt och som samtidigt också användes av Länkarna genomfördes en öppenvårdsbehandling på 10 veckor med stöd av ALFA stiftelsen. Vid startpunkten fanns 13 deltagare, åtta med en kontraktsrelation med projektet och fem andra. De åtta med kontraktsrelation slutförde behandlingen slutade den personal som hade ansvar för uppbyggnaden av länkverksamheten. Den sysselsättningsansvarige övergick till annan verksamhet men arbetade kvar i projektet till 20% som ansvarig för reparationsprojektet av det Q-märkta huset samt stödkontakt för några manliga missbrukare. Som ersättning för den personal som lämnade projektet anställdes en fältassistent med erfarenhet av alkoholterapi. Vid denna tidpunkt så avtog länkarnas verksamhet men nya verksamheter som särskilda samlingar för kvinnor och anhöriga tillkom minskade antalet missbrukare som hade en kontraktsrelation med projektet och som fick en ordnad sysselsättning. Samtidigt ökade kontakten med andra grupper av missbrukare och anhöriga. Sedan hösten 2002 blev en av fältassistenterna sjukskriven och personalen har sedan dess bestått av en fältassistent och en sysselsättningsansvarig som arbetat 20% i projektet. Under hela projekttiden har formella samverkansträffar med representanter från vårdcentralen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan ägt rum var eller var annan månad. Dessutom har samverkanskontakter skett kring enskilda ärenden. Under projekttiden har 37 personer, 26 män och 11 kvinnor, registrerade vid socialförvaltningen på något sätt deltagit i projektet. 18 personer, nio kvinnor och lika många män, har haft anonyma stödkontakter. Dessutom har ett 10-tal ej registrerade personer deltagit i projektets aktiviteter. Metod Studien är genomförd med en metod för kvalitativa intervjuundersökningar (Kvale 1997). Öppna intervjuer med klienter har genomförts av den lokala projektpersonalen både på svenska och finska. Individuella intervjuer med representanter från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Vårdcentralen har genomförts av en lokal personal utan direkt anknytning till projektet medan intervjuer med projektpersonal, personal på socialförvaltningen och fokusgruppssamtalet har genomförts av Stefan Sävenstedt. Datainsamlingen gjordes dels som individuella intervjuer, dels som parintervjuer och dels som fokusgruppssamtal (Olsson&Sörensen 2001). Fokusgruppssamtal med representanter från samverkansorganisationer genomfördes efter att individuella intervjuer genomförts.

8 I samtalet diskuterades de erfarenheter som fanns från de individuella intervjuerna. Alla intervjuer har spelats in på ljudband och därefter har en skriven sammanfattning av innehållet gjorts på svenska som inkluderande de viktigaste uttalanden. De öppna öppna intervjuerna med klienter har genomförts med ett focus på deras upplevelser av sin livssituation i dag och betydelsen av att delta i projektet. Ett strukturerat frågeformulär har använts i intervjuer med representanter för projektet och representanter från samverkansorganisationerna (se bilaga 1). Tabell 2. Översikt över genomförda intervjuer Analysen av intervjuerna har gjorts med en metod för kvalitativ innehållsanalys (Kvale 1997). Meningsenheter har först extraherats från ljudbanden, kondenserats och skrivits ned som sammanfattningar av intervjuerna. Därefter har de tolkats och grupperats i teman och övergripande teman. Resultat Resultatet av innehållsanalysen av intervjuer presenteras som övergripande teman och teman med förklarande text och exempel på typiska förklarande citat från de intervjuade. Tema1. Betydelsen av stödkontakter Betydelsen av stödkontakter är ett tema som är genomgående för alla intervjuade även om det får olika innebörd för den som själv har missbruksproblem och för den som på olika sätt arbetar med dem. Alla som själva har missbruksproblem och de anhöriga uttrycker ett behov av stödkontakt med någon som kan förstå deras situation och som man har förtroende för. De olika personalkategorierna funderar dessutom om vilket förhållningssätt man skall ha i stödkontakten. Man är dock gemensamt överens om att stödet måste vara individuellt och det underlättas av den lokala kännedomen om varje individs situation. Det övergripande temat har bildats av fem olika teman (se tabell 3).

9 Tabell 3. Översikt över teman relaterande till det första övergripande temat Betydelsen av ett lokalt alternativ för stödkontakter Ett genomgående tema för representanterna för samverkansorganisationerna är att projektet inneburit att jämfört med tidigare så finns nu ett lokalt strukturerat alternativ för missbrukare där de kan få stöd. Ett problem var tidigare att insatser för missbrukare fick karaktären av punktinsatser och det fanns ingen som kände ansvar för att följa upp olika insatser. Läkaren sa: tidigare så fanns ingen strukturerad uppföljning att erbjuda efter det att vi lagt in någon för avgiftning men nu vet vi vem vi skall kontakta. Ur Arbetsförmedlingens synpunkt så kände man att det fanns mera stöd att erbjuda lokalt. Man sa: vi har själva inte så mycket hjälp att erbjuda dessa människor enbart med de åtgärder som arbetsmarknadspolitiken erbjuder. Nu finns ett alternativ att erbjuda som komplement till den hjälp som praktiskt arbete är. Socialsekreterarna betonar vikten av att det finns någon som har möjlighet att följa upp människor med missbruksproblematik på fältet och arbeta förebyggande med problemen. Arbetsuppgifter som de själva har svårt att hinna med. En av dem sa: nu kan vi erbjuda uppföljande stödkontakter till missbrukare som genomgått behandling någon annanstans, vilket är det viktigaste i behandlingen. Betydelsen av stöd från någon med förtroende Alla intervjuade missbrukare och anhöriga betonade vikten av att kunna få stöd av någon som var villig att lyssna och hade förmåga att förstå den situation som de befanns sig i. Att kunna bryta sin isolering och prata med någon som inte själv har alkoholproblem. Vilken funktion personen hade var mindre viktig och det kunde vara projektpersonal, läkaren på vårdcentralen, en arbetskamrat eller anhörig som de hade förtroende för. För de flesta av missbrukarna och anhöriga var det viktigt att kunna vara anonym och att samtalen anpassades efter deras behov.

10 Några av missbrukarna var missnöjda med samtal som var för terapeutiskt inriktade och krävande. En av dem sa: jag vill ha stöd med att klara den situation som jag är i nu och orkar inte gräva i de förflutna. Samtidigt så var de flera av dem som berättade att det stöd de fått i samtal hade hjälpt dem att se annorlunda på sitt liv. En av de intervjuade som varit etablerad missbrukare betonade vikten av att få stöd och råd från någon som själv haft missbruksproblem. Trovärdigheten ökar och man får någon att se upp till och som samtidigt förstår ens problem och tänkande. Betydelsen av frivilligorganisationerna De flesta av de intervjuade betonade vikten av att det fanns olika alternativ för stödkontakter för människor med missbruksproblem. Frivilligorganisationer som Länkarna och AA har fått stöd av projektet och i olika perioder varit mer eller mindre aktiva. Det har varit svårt att få kontinuitet i deras verksamhet. En av de intervjuade sa: det är svårt i ett litet samhälle som Övertorneå att få en stabil verksamhet eftersom de är beroende av att det finns entusiastiska människor som driver dem. En av tankarna bakom betydelsen av frivilligorganisationerna är att olika människor har olika behov av stöd och t. ex. kyrkliga organisationer kan upplevas som mera neutrala och anonyma än personalen på socialtjänsten. Betydelsen av att uppmärksamma anhöriga och kvinnor Både de intervjuade anhöriga och projektpersonalen betonar betydelsen av att rikta särskild uppmärksamhet på missbruksproblem bland kvinnor och behovet av stöd till anhöriga. En av missbrukarna sa: kvinnor skäms mera över sitt missbruk och har därför svårare att prata om det och försöker i det längsta att dölja det. Både missbrukare och anhöriga framhåller betydelsen av stöd i kontakten med anhöriga. För några av missbrukarna är brutna relationer med barnen det som smärtar mest samtidigt som de intervjuade anhöriga framhåller betydelsen av att få stöd med sin roll i missbruksproblematiken. En av de anhöriga sa: man måste försöka få anhöriga att träda fram och prata om sina problem och få dem att inse att de skyddar alkoholistens missbruk i stället för att åstadkomma en förändring.

11 Betydelsen av morot och piska som stöd Det finns en grundläggande konflikt för de etablerade missbrukare som deltagit i projektets aktiviteter som en del av en biståndsåtgärd. Deras deltagande regleras av ett samarbetskontrakt som hade krav som drogfrihet, närvaro på arbetsplatsen, intag av Antabus och sanktioner som avstängning om reglerna inte följdes. För flera av missbrukarna var det inga kontrakt som man upplevde att man frivilligt accepterat eftersom man inte upplevde att det fanns några andra alternativ. Kraven och speciellt sanktionerna upplevdes av många som tuffa och svåra att stå ut med. En av dem sa: kraven i projektet gjorde att det kändes som ett fängelse och jag vill inte vara beroende av att vara kontrollerad. Samtidigt så fanns det också de bland missbrukarna som kände att kraven tillsammans med det stöd som projektpersonalen erbjöd gjorde att de hade längre nykterhetsperioder. Sanktionssystemet är något som varit svårt att hantera för projektpersonalen. Man har på den ena sidan känt av klienternas missnöje med sanktionerna som lett till bristande intresse att delta i projektet. På den andra sidan har det funnits egna och Arbetsförmedlingens krav på att det måste finnas krav och konsekvenser om de bryts. Under projekttiden har det skett en förskjutning av synsättet på sanktioner. En av de intervjuade sa: vi har lärt oss att vi måste göra individuella bedömningar av vilken sanktion som är nödvändig och inte behandla alla över samma linje. Vi känner klienterna väl och jag tror att de själva kan acceptera att de har olika situationer och därför får olika sanktioner. Ett speciellt problem har varit neddragningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder från staten. Ett tema i intervjuerna var att om man ställer krav på klienterna så måste det finnas ett incitament som motiverar dem. Alla etablerade missbrukarna framhöll betydelsen av att ha en meningsfull sysselsättning för att upprätthålla självförtroendet och som stöd för att hålla sig nykter. Samtidigt så upplevde man det viktigt att få en bättre ekonomisk situation om man sköter sina uppgifter och att slippa vara beroende av socialbidrag. Kraven på drogfrihet på 10 månader för att kunna få en OSA anställning upplevdes som orimligt hårda. En av de intervjuade sa: från början var det roligt i projektet men jag började fungera sämre på jobbet sedan jag tappat min motivation Flera av de intervjuade bland personalen och klienterna hade en stark övertygelse om att det är endast missbrukarnas egen motivation som kunde bidra till en varaktig förändring i missbruksmönstret. Projektpersonalen upplevde att balansen mellan morot och piska i motivationsarbetet var en av de större utmaningarna i deras arbete. Tema 2. Att samverka är en process Samverkan kring ett gemensamt förhållningssätt till alkoholmissbrukare har under projekttiden utvecklats på flera plan. Dels har det skett en utveckling av arbetets innehåll och en förskjutning av målgruppen och dels har dialogen i samverkan underlättats och ett gemensamt synsätt börjat att utvecklas. Tre teman har format detta övergripande tema (se tabell 4)

12 Tabell 4. Översikt över teman relaterande till det andra övergripande teamt Vi har jobbat för ett gemensamt synsätt Projektpersonalen har haft ett mål att tillsammans med samverkanspartnerna uppnå en ökad samsyn i hur missbruksproblem skall bemötas. Alla upplever att samverkansprojektet har lett till ökad personlig kännedom om varandra och att kommunikationsvägarna blivit enklare och kortare. Flera upplever att synsättet på hur missbruk skall bemötas har utvecklats mot ett gemensamt synsätt men att man fortfarande inte har nått hela vägen fram. Problemområdena verkar i flera fall handla om de olika organisationernas förutsättningar och utgångspunkter. En brytning i synsätt handlar förenklat om sjukvårdens uppgift att ge behandling och att bota i motsats till socialtjänstens strävan att stimulera till personlig förändring i levnadssätt. En av de intervjuade sa: när en missbrukare går på vårdcentralen är det lätt att läkaren skriver ut de läkemedel som de vill ha medan vi vill fostra dem att ta eget ansvar för sitt liv och sitt missbruk. En anan brytning ur socialtjänstens perspektiv har varit att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har ett mera administrativt synsätt där interventioner kan göras om de följer gällande regler medan socialtjänsten upplever att de mera kan se till de individuella förutsättningarna. En av projektpersonalen sa: vi har flera gånger varit arga när andra organisationer infört en sanktion utan att vi kunnat påverka det hela. Även om det funnits problem så är man överens om att man genom samverkan kunnat ge bättre stöd till missbrukarna och att dialogen mellan organisationerna har utvecklats. Områden att arbeta vidare med upplevs vara förbättrad kontinuerlig information och dialog så att alla medarbetare i de olika samverkansorganisationerna är delaktiga i utformandet av arbetet med missbrukarna. Projektet synliggjorde rollkonflikter En av intentionerna när projektet startade var att bemötandet av missbrukare i projektet skulle vara informellt och skilt från socialsekreterarnas arbete med socialt bistånd för att göra det enklare för missbrukare att ta kontakt. I början var projektet mest fokuserat på stöd till etablerade missbrukare som deltog i projektet som ett biståndsbeslut fattat av socialsekreterarna.

13 Projektpersonalen arbetade i annan lokal och båda grupperna upplevde att det fanns brister i dialogen. En av de intervjuade sa: vi upplevde att vi hade det bästa helhetsgreppet om missbrukarnas situation men det var alltid någon annan som bestämde om interventioner och sanktioner. Vi blev som springpojkar och fick motivera andras beslut och det var inte bra. Under det sista året har arbetssättet förändrats och socialsekreterare och projektpersonal arbetar oftare tillsammans med de missbruksärenden som blir aktuella hos socialsekreterarna. En av de intervjuade sa: vi kan nu hjälpa varandra och projektpersonalen kan göra hembesök och uppföljande samtal som vi inte hinner med. Samtidigt så behöver inte vi veta om alla stödkontakter de har med andra. Betydelsen av information I samtal med representanter för de olika samverkansorganisationerna var man överens om att arbetet med de etablerade missbrukarna är viktigt och nödvändigt men samtidigt upplevde man att den viktigaste målgruppen är de dolda missbrukarna. Det fanns en oro bland all berörd personal att det finns många dolda missbrukare och anhöriga som inte vet var de kan eller vågar vända sig för att kunna få stöd med sina problem. En av dem sa: kan vi nå dem medan de ännu har kvar jobbet och familjen så uppnår vi mera med våra insatser. Vårdcentralen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan möter ofta människor där man anar att det finns ett underliggande missbruksproblem. Samtidigt kan det vara svårt att diskutera ett missbruksproblem om människorna inte själva vill det eller är medvetna om det. En lösning som alla trodde på var en ökad aktiv lokal information i Övertorneå om missbruksproblem och om vilket stöd som finns tillgängligt lokalt. Information kan ges på arbetsplatser, i skolor och i alla tänkbara lokala media. Det är viktigt att involvera så många organisationer som möjligt i lokalsamhället i informationsarbetet som Kyrkan och Länkarna.

14 Reflektioner Resultatet av studien visar genom de två övergripande teman; Betydelsen av stödkontakter och Att samverka är en process att det är viktigt och möjligt att utveckla ett lokalt alternativ för missbruksvård i en liten glesbygdskommun och att vägen dit var krokig och bäst kan beskrivas som en process. Processen i projektet har dels handlat om att pröva och värdera olika arbetssätt och dels att hitta en gemensam plattform för samverkan mellan Vårdcentralen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, frivilligorganisationer och Socialtjänsten. Det är uppenbart att det har varit en styrka i projektet att det varit möjligt att pröva sig fram med olika arbetssätt. En annan viktig erfarenhet från projektet är att det kan vara möjligt att påskynda samverkansprocessen om man redan vid planeringsstadiet klargör olikheter i utgångspunkter, värderingar och förhållningssätt. Personalen på socialförvaltningen i Övertorneå hade vid starten av det studerade projektet en känsla av att alkoholmissbruk var ett ökande problem i kommunen. Det finns inga undersökningar som på ett objektivt sätt kan bekräfta detta. CAN s undersökning av ungdomars drogvanor (2000) visar att konsumtionen av alkohol bland ungdomar har ökat men att den ligger på ungefär samma nivå som i andra kommuner. Systembolagets statistik (2002) över alkoholkonsumtionen visar att konsumtionen per innevånare i Övertorneå har ökat liksom i andra kommuner men att den ligger över den genomsnittliga förbrukningen i Norrbotten. Det finns ett samband med den generella konsumtionsnivån i ett samhälle och mängden alkoholrelaterade dödsfall. Man vet samtidigt att alkoholskador är fyra gånger så vanliga bland män som bland kvinnor. Denna statistik ger ett stöd åt socialsekreterarnas känsla om att missbruksproblematiken är ett växande problem i Övertorneå liksom i andra glesbygdskommuner i Norrbotten med liknande befolkningsutveckling och alkoholkonsumtionsmönster. Den kunskapen ger stöd för att det kan vara viktigt att introducera lokala program för att ge stöd åt och att förebygga alkoholmissbruk. Alkoholmissbruk får ekonomiska konsekvenser framförallt för den familj som drabbas. Den avancerade missbrukaren får ofta problem att sköta sitt arbete och kommer därför också att belasta samhällets arbetsmarknadsinsatser, öka sin konsumtion av medicinsk vård och behandlingsinsatser och till sist att belasta socialtjänsten om inte missbruksmönstret kan brytas. Socialförvaltningens direkta kostnader för extern behandling har halverats under projekttiden, vilket i sig motsvarar en heltidslön för en fältassistent. Det är svårt att inom ramen för den här studien visa om det förebyggande arbete bland dolda missbrukare som initierats i projektet ger utslag som minskat behov av socialbidrag. Det är dock rimligt att anta att ett framgångsrikt förebyggande arbete riktat mot alkoholmissbruk på sikt kan minska kommunens kostnader för socialbidrag. Förutom socialtjänstens kostnader kommer sannolikt vårdcentralens kostnader för den här patientgruppen också att långsiktigt minska. Den största ekonomiska vinsten med ett framgångsrikt förebyggande arbete ligger dock på det personliga planet för de drabbade människorna.

15 Erfarenheten bland de berörda i projektet är att det är viktigt att det finns en lokal funktion i kommunen som kan erbjuda ett kontinuerligt stöd lokalt och som har ett samlat grepp om missbruksvården. Upplevelsen är att ett lokalt missbruksprogram är effektivare än ett system som bygger på externt behandlingsstöd. Orsaken är framförallt att man kan erbjuda kontinuitet i kontakten och lokal kännedom om den livssituation som missbrukaren befinner sig i. Ett problem för ett lokalt missbruksprogram i en liten kommun är möjligheterna att involvera frivilligorganisationer som Länkarna och Kyrkan. Antalet människor som är intresserade och har möjlighet att delta i arbetet är begränsat i liten kommun. Det krävs att det finns entusiaster som samtidigt får stöd. Samtidigt är det möjligt att en ökad medvetenhet, kunskap och öppenhet i lokalsamhället om missbruksproblematiken som kan skapas med ett medvetet informationsarbete kan förändra situationen så att fler blir engagerade. I Övertorneå har man endast i begränsad omfattning prövat den vägen. Målgruppen har under projekttiden utvidgats från att huvudsakligen omfatta etablerade missbrukare kända av socialförvaltningen till att också omfatta anonyma missbrukare och anhöriga till missbrukare. Socialstyrelsen (1993) konstaterade att man brukar uppskatta att 10 % av den manliga befolkningen har alkoholproblem och att ca. 3 % är alkoholmissbrukare. Överfört till befolkningssiffrorna i Övertorneå så innebär det att ca. 230 män har alkoholproblem och att det skulle finnas ca.70 män med missbruksproblem. Socialstyrelsen (1993) konstaterar vidare att kvinnors missbruk i stor utsträckning hör till det dolda missbruket och att övriga medlemmar i familjen inklusive barnen ofta drabbas hårt av missbruket. Det finns inga omständigheter som talar för att siffrorna för alkoholmissbruk skulle vara lägre i Övertorneå än i övriga Sverige och detta talar för att det är viktigt med ett förebyggande arbete bland dolda missbrukare och anhöriga till missbrukare. Formerna för samverkan mellan projektpersonalen och de ordinarie socialsekreterarna har varit ett problemområde under projekttiden. I början av projektet fanns en intention att arbetet inom projektet skulle vara mera informellt och separerat från socialsekreterarnas arbete. Visionen var att detta förhållningssätt skulle medföra att missbrukarna skulle ha mindre motstånd mot att söka hjälp för sitt missbruk och att man skulle kunna arbeta mera anonymt. I praktiken skapade detta problem eftersom de flesta missbrukare som deltog i projektet också hade en relation till socialsekreterarna. Både projektpersonalen och socialsekreterarna upplevde att de inte blev tillräckligt involverade i beslut och åtgärder. När socialsekreterarna och projektpersonalen fann former för samverkan där man ömsesidigt kunde hjälpa varandra med problem där man hade gemensamma intressen så fungerade det mycket bättre. Ett arbetssätt som inte skapade problem för projektpersonalen att i andra missbruksärenden agera självständigt och på ett anonymt sätt för missbrukarna. Samverkan mellan berörda organisationer är en process som måste utvecklas och underhållas. Erfarenheterna från projektet visar att strategin att samarbetet sker genom ett fåtal utvalda representanter från varje organisation är ett lätthanterligt sätt att arbeta. Problemet verkar ha varit att föra vidare information från den begränsade samverkansgruppen till kollegor på respektive arbetsplats.

16 Ökat informationsarbete om missbruksproblem och förhållningssätt till det var den viktigaste vägen som deltagarna i studien ansåg att situationen för människor med missbruksproblem kunde förbättras på. Ett informationsarbete som handlar om strategier för information till allmänheten men också hur medarbetare i de olika samverkansorganisationerna kan bli delaktiga. Huvudansvaret för informationsarbetet måste ligga hos socialtjänsten men det är samtidigt deras ansvar att involvera andra viktiga aktörer i lokalsamhället i ett deltagande arbetssätt kring missbruksproblematiken i Övertorneå. Sammanfattningsvis kan man konstatera att studien visar att det är viktigt med ett lokalt program för missbruksvården och att prioriterade områden bör vara: Individuellt anpassade sysselsättningsåtgärder för missbrukare som står utanför arbetsmarknaden Erbjuda stödkontakter och behandling lokalt till dem som själva är motiverade inkluderande stöd till anhöriga. Stimulera mångfald i möjligheter till stödkontakter genom att stimulera ett intresse hos frivilligorganisationer som länkarna och kyrkor att vara aktiva. Ge stöd till arbetsledare på olika arbetsplatser för att de själva skall kunna fungera som stöd till arbetstagare som har missbruksproblem. Bibehåll och utveckla det etablerade samarbetet med vårdcentral, arbetsförmedling och försäkringskassa. Genom aktiv information i lokala medier, på arbetsplatser och skolor öka förståelsen för alkoholmissbruk, dess konsekvenser och vilka möjligheter till stöd som kan erbjudas lokalt i Övertorneå. Referenser Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnig (CAN) (2000). Drogvanor i årskurs 9 Norrbottens län år CAN stencil-serie nr. 46. Norrbotten direkt (2003) Informationsportal för Norrbottens kommuner. Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund. Olsson H., Sörensen S. (2001) Forskningsprocessen, Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Liber AB, Stockholm. Socialstyrelsen (1993) Barn till alkoholmissbrukare, SOS-rapport 1993:18 Systembolagets (2003). Systembolagets hemsida:

17 Bilaga 1 Intervjufrågor Frågor till personal/samverkans personer m genomförandet av projektet 1. På vilket sätt har du varit delaktig / beröts av projektet? 2. Hur upplever du att projektet har påverkat deltagarns missbruk? 3. Vilka positiva effekter av projektet kan du se? 4. Vilka negativa effekter av projektet kan du se? 5. Hur ser du på Lämkarnas arbete i Övertorneå? 6. Hur ser du på Kyrkans / Lewi Petrus stiftelsens arbete? 7. Vilket stöd kan Försäkringskassan ge? 8. Vilket stöd kan Arbetsförmedlingen ge? 9 Vilket stöd kan Vårdcentralen ge? 10. Vilket stöd kan personalen på socialbyrån ge? 10. Finns det situationer när vård på behandlingshem är viktigt? 11. Vilket stöd till det öppna och dolda missbruket skulle du önska att det fanns i Övertorneå? 12. Vilka ser du möjlighet att samverka med för att få en så bra missbruksvård som möjligt i Övertorneå?

18 ÖVERTORNEÅ KOMMUN