fokus på anhöriga nr 19 dec 2010

Transkript

1 FOTO: SCANPIX fokus på anhöriga nr 19 dec 2010 Anhörigskolan i Karlstad Folkhälsoinstitutet beskriver att gruppen med riskbruk, missbruk och beroendeproblem i Sverige kan vara så stor som personer. Det finns oftast minst fyra till fem anhöriga runt varje person med missbruk eller beroende Med en enkel uträkning skulle då nästan halva Sveriges befolkning ha detta i sin direkta närhet. Med det som utgångspunkt står det klart att anhöriga till personer med missbruk eller beroendeproblem är en stor grupp som behöver bli mycket mer uppmärksammad. Från och med den 1 januari 2010 har vi i Karlstad fem tjänster för anhörigstöd. De två senast tillkomna arbetar med anhöriga till personer som är beroende av alkohol, narkotika eller spel, respektive anhöriga till socialpsykiatrins brukare. Två personer delar på tjänsten som anhörigkonsulent för anhöriga till personer med missbruk och beroende. Vi erbjuder anhöriga enskilda samtal, par- och familjesamtal samt Anhörigskolan, som är en gruppverksamhet. Vår grundidé i arbetet är att den anhörige kommer med sina egna problem, alltså att han eller hon behöver hjälp för egen del. I den här artikeln kommer vi att närmare beskriva Anhörigskolan. Ska vi behandla anhöriga? Det är inte möjligt att inte bli berörd när man lever med någon som utvecklar missbruk eller beroende. Det är en lång och ofta sakta gående process som den anhörige har svårt att bromsa. Som anhörig kan det också vara svårt att upptäcka den gradvisa processen, som påverkar hela familjesystemet. Författarna Hellsten och Ahlzén beskriver detta som den anhöriges anpassning. En flodhäst i vardagsrummet Teologen, terapeuten och författaren Tommy Hellsten beskriver hur man kan tänka att en familj som lever med alkoholism kan sägas leva med fokus på anhöriga nr 19 dec

2 en flodhäst i vardagsrummet. Flodhästen tar upp hela vardagsrummet på grund av både sin storlek och den rädsla den sprider omkring sig. Förnekandet av flodhästens existens gör alltsammans än mer krävande. Familjen utvecklar tre regler: du skall inte tala, du skall inte känna, du skall inte lita på någon. Tigandet gör att flodhästen får vara i fred. Det är viktigt att hålla fasaden uppe och man vet också att barn är mycket lojala mot sina föräldrar trots att de blir illa behandlade. För den anhörige är frågan Vad vill du? den svåraste att besvara. Om ens egna känslor och behov är så långt ifrån en själv att man inte kan nå dem är det inte konstigt om det egna jaget också är det. Detta leder till att man styrs av andras känslor och behov. Sämre hälsa hos anhöriga Man har sett att anhörigas hälsa påverkas av deras livssituation. Vid Borgestadklinikken i Norge har dr Egil Nordlie intervjuat anhöriga och funnit att anhörigas somatiska hälsa i stor utsträckning är påverkad. Bland annat uppgav hela 96 procent sig ha haft betydande smärtor i rygg, nacke, skuldror, armar och ben. Redan 1959 fann Ingvar Nylander i sin doktorsavhandling Children of alcoholic fathers att var tredje kvinna som levde ihop med en alkoholiserad man drabbades av utbrändhet och depression! Författarna Hellsten, Myrbäck och Wegscheider Cruse skriver om hur känslor som inte uttrycks, omvandlas till fysisk ohälsa. Antonovsky beskriver att brist på bemästringsstrategier har direkt samband med människors upplevda hälsa och ohälsa. Denna brist menar vi kan leda till att anhöriga riskerar att utveckla såväl fysisk som psykisk ohälsa allt från magont till ångest, depression och till och med eget beroende. Reaktionerna vid kriser varierar dock från människa till människa. En del reagerar starkt på ett ganska litet trauma medan andra klarar svåra händelser utan någon större reaktion (Hammarlund). En plats för anhöriga Vår verksamhet, Anhörigskolan, täcker in stora delar av det vi har funnit vara viktigt att anhöriga får hjälp med och kunskap om. Vi ser det som Anhörigskolans viktigaste uppgift att bjuda in till en plats där den anhörige får möjlighet att prata om det svåra han eller hon har levt och lever med. Man får som anhörig berätta om sin hemlighet och också känna att man inte är ensam. Den anhörige ges tid att prata till punkt. I Anhörigskolan är det tillåtet att uttrycka starka känslor, som den anhörige måste få uttrycka för att påbörja en förändring av sin livssituation. Många av de anhöriga vi möter i Anhörigskolan lever i kris och har gjort det under en lång tid. När vi möter anhöriga tänker vi utifrån ett folkhälsoperspektiv. Vi ser att det är till gagn både för den beroende och för den anhörige att särskild uppmärksamhet riktas mot den anhörige. Om vi betraktar den anhörige som en resurs i vårt arbete i stället för en belastning finner vi att vi har större och bättre möjligheter till att hjälpa den beroende, genom att den 2 fokus på anhöriga nr 19 dec 2010

3 anhörige tydligare kan uttrycka sina behov och gränser. Chanserna ökar då för att den beroende söker hjälp för egen del. Vi anser inte att vi har råd, varken humant eller ekonomiskt, att inte erbjuda anhöriga stöd. Anhörigstödets utveckling och verksamhet Anhörigstödet vänder sig till alla medborgare i Karlstads kommun som har fyllt 16 år och som själva identifierar sig som anhöriga till en person med missbruks- eller beroendeproblematik. Det kan vara en maka eller make, förälder, barn, syskon, granne och så vidare. Det varierar på vilket sätt de anhöriga känner till anhörigstödet. De kanske känner någon som gått Anhörigskolan eller har fått information genom våra samarbetspartners. I Karlstad har vi haft förmånen att ha medarbetare som har arbetat med och ansvarat för anhörigstödet vid ett behandlingshem under nästan hela 1990-talet och sedan tagit med den kunskapen in i arbetet inom Alkoholoch narkotikaavdelningens öppenvård. I början av 2000-talet kom dessutom kommunens eget tolvstegsprogram i gång vilket gjorde det viktigt att vi även utvecklade ett anhörigstöd. Under 2000-talets början prövade vi en modell med anhörigcafé utan någon större framgång. Det var svårt att hitta fram till gruppen anhöriga och kunna arbeta med gruppverksamhet. Det var enskilda par som kom till de olika cafékvällarna. Anhörigskolan Mot den bakgrunden blev det viktigt att komma i gång med gruppverksamhet. Stockholms läns landsting fick stå som modell där man hade en verksamhet under namnet Anhörigskolan. Vi har utvecklat modellen vidare och har nu haft sjutton grupper i Anhörigskolan. I genomsnitt har vi haft sex deltagare och träffats under åtta veckor, en dag i veckan mellan klockan och De olika träffarna har haft teman som har styrts dels utifrån behovet i gruppen, dels utifrån den erfarenhet vi har. Under tidens gång har struktur och innehåll modifierats. Första grupptillfället hälsar vi alla välkomna och presenterar oss för gruppen. Vi informerar om vår sekretess och anmälningsskyldighet. Vi är noga med att poängtera att alla i gruppen själva avgör hur mycket eller lite de vill dela med sig av. Vi ritar familjeträd. Det ger alla en möjlighet att få kunskap om och känna igen sig i gruppdeltagarnas erfarenheter. Vi som ledare får då också möjlighet att lära känna deltagarna i deras sammanhang. Vi tycker att det är nödvändigt att se beroendeproblematiken i ett familjeperspektiv där alla delar beaktas. När vi ritar familjeträd kan vi exempelvis uppmärksamma barn som behöver stöd. Ofta innebär bilden av familjen nya tankar. Det är inte varje dag man ser sin familj på ett blädderblock. Andra grupptillfället pratar vi om beroendeutveckling. Vi går bland annat igenom diagnoserna missbruk och beroende, Jellinekkurvan och belöningssystemet. Vi tänker att detta kan avlasta den anhörige från skuld- och skamkänslor. fokus på anhöriga nr 19 dec

4 Tredje tillfället pratar vi om familjens anpassningsprocess och barnens situation och roller. Vi tar även upp olika faser i familjen och familjens sätt att (över)leva missbruk och beroende. Fjärde tillfället pratar vi om den anhöriges anpassningsprocess, tittar på Jellineks anhörigkurva och talar om gränssättning och kontrollbehov. Femte till sjunde tillfället handlar om det individuella förändringsarbetets process och vi går igenom Proschaska DiClimentes beslutshjul för förändring. Vi pratar också om den anhöriges hälsa och provar på mindfulness. Vid det åttonde och avslutande tillfället summerar vi det vi har gjort och gör en grupputvärdering. Vid varje tillfälle samlas vi i bekväma stolar i en ring med ett levande ljus i mitten. Ljuset är en symbol för att allt som sägs i rummet brinner upp, det vill säga inte lämnar rummet. Varje grupptillfälle inleds med en runda bland deltagarna om hur det har varit sedan förra gången och var de befinner sig. Efter detta presenterar vi dagens tema och pratar om fakta kring det. Mitt i har vi en fikastund där vi får chans att bekanta oss med varandra under friare former. I slutet av varje grupptillfälle tar vi en samtalsrunda till, där vårt mål är att stimulera varje deltagares inre process och tankar. Vi är vid varje tillfälle två gruppledare vilket är mycket viktigt för att kunna hålla fokus på varje deltagare. Det är också av stor vikt för gruppledarutvecklingen och möjligheterna att ge varandra återkoppling efter varje tillfälle. Ibland möter vi också mycket svåra livsöden och livssituationer som det kan vara skönt att dela med varandra. Vi har lagt märke till att den anhörige i regel är mycket fokuserad på personen med beroendeproblemet de första två gångerna, men att det runt tillfälle tre vänder och alltmer börjar handla om den egna inre processen, de egna behoven och drömmarna. Alla har rätt till ett gott liv och vi ser det som alldeles självklart att erbjuda de anhöriga ett utrymme för att få möjlighet till en förbättrad livssituation. Enskilda samtal Anhöriga som söker kontakt med vår verksamhet uttrycker ofta ett behov av att få komma ensamma och prata. Vår målsättning är att anhöriga ska få träffa oss inom fjorton dagar, då de anhörigas motivation till att söka hjälp snabbt minskar om situationen kring beroendet ändras. Den anhörige upplever kanske då inte längre att han eller hon är i behov av stöd. Första samtalet är viktigt som en bekräftelse på att de har kommit rätt. Vi lyssnar och bekräftar den anhörige som får en möjlighet att berätta om sin svåra situation. Anhöriga som har deltagit i Anhörigskolan kan ibland välja att fortsätta i enskilda samtal, ibland på eget initiativ och ibland på vår rekommendation. 4 fokus på anhöriga nr 19 dec 2010

5 Par- och familjesamtal Familjesamtalet är ett bra sätt att hjälpa anhöriga. Samtalen kan ske i olika konstellationer, som par, tillsammans med föräldrar eller barn och så vidare. Familjens behov avgör innehållet i samtalen och hur samtalen sker. Genom att sitta ner tillsammans med en anhörigkonsulent kan det svåra bli talbart och man kan hitta nya sätt att leva ett bättre liv tillsammans. Utgångspunkten är att lösningen finns hos familjen och det gäller att tillsammans hitta den. Vad vill vi göra i framtiden? Vi vill fortsättningsvis behålla den verksamhet vi har och erbjuda två grupper per termin i Anhörigskolan. Då vi vill vidareutveckla vår kompetens och vårt arbete som förändrings- och gruppledare är handledning viktigt. Vi är utbildade i familjeterapi, kognitiv terapi och har lång erfarenhet som socialarbetare. Sedan januari 2010 har vi ett samarbete med en handledare som har familjeterapeutisk inriktning, vilket ger oss stora möjligheter. CRAFT en kognitiv stödmetod Vi har kommit att intressera oss för en kognitiv metod som kallas CRAFT, Community Reinforcement and Family Training. CRAFT är en samtalsserie på tolv träffar som hjälper den anhörige att hitta alternativa lösningar. Det kan leda till att ett destruktivt familjesystem blir till ett konstruktivt familjesystem. I flera studier av anhöriga som gått i CRAFT- samtal har forskare kunnat se att procent av de med beroendeproblematik har sökt hjälp inom en tvåårsperiod (Meyers & Wolfe, 2004). Tyvärr finns CRAFT- manualen inte översatt till svenska än och utbildningen ges ännu inte i Sverige, men vi håller kontakt med författarna kring detta. Viktigt med återkoppling Under våren har vi gjort en utvärderingsplan som bygger på en idé om en gruppintervju vid det sista tillfället vi träffar gruppen och även en individuell intervju ett år efter deltagandet i gruppen. Vi ska använda oss av en enkel metod som ger oss direkt återkoppling in i verksamheten. Redan nu får vi mycket positiv återkoppling av deltagarna i anhörigskolan. En del återkommer för mer stöd senare, medan merparten hittar andra vägar. Vi har tidigare lämnat ut en brukarenkät vid det sista grupptillfället och det har då framgått att deltagarna i huvudsak varit mycket nöjda med Anhörigskolan. Starkare samarbete och tydligare information Våra tjänster som anhörigkonsulenter ger oss nya möjligheter att samarbeta med andra verksamheter som också möter anhöriga, som exempelvis psykiatrin och friskvården i länet. Vi kan nu också informera tydligt om vår verksamhet. I första hand har vi arbetat fram en broschyr och en fokus på anhöriga nr 19 dec

6 text på vår kommuns webbplats ( Där kommer vi också från och med hösten 2010 att ha en gemensam sida med övriga anhörigkonsulenter. Detta för att man som anhörig lätt ska finna information om vår verksamhet. Vi har också börjat informera om vår verksamhet internt och externt. På vår avdelning kommer det också att utses en person som fungerar som anhöriglänk på varje arbetsplats. Den personen kommer vi att erbjuda utbildning och handledning. Vår ambition är att alla inom vår avdelnings olika verksamheter tar på sig anhörigglasögon för att kunna se och hjälpa de anhöriga till stöd. Författare: Lennart Björk, Christine Loiske Björkman och Karin Swensån Retzman Källförteckning Ahlzén, Birgitta (1997). Medberoende, vem jag?, Sober förlag Antonovsky, Aron (2005). Hälsans mysterium, Natur och Kultur Hammarlund, Claes-Otto (2001). Bearbetande samtal, Natur och Kultur Hellsten, Tommy (1998). Flodhästen i vardagsrummet, Verbum förlag Meyers, Robert J & Wolfe, Brenda L (2004). Get your loved one sober, Hazelden Myrbäck, Staffan (1998). Den vingklippta familjen, Sober förlag National Association for Children of Alcoholics ( ), Children of alcoholics: important facts, Rockville Pike: Wegscheider Cruse, Sharon (1989). Another Chance: Hope and Health for the Alcoholic Family, Science and Behavior books Kontakt Om du vill komma i kontakt med artikelförfattarna så går det bra att e-posta dem. Christine Loiske Björkman: christine.bjorkman@karlstad.se Karin Swenzån Retzman: karin.swensan.retzman@karlstad.se Artiklarna i projektet Fokus på anhöriga är skrivna av utomstående experter. Frågor om sakinnehållet i texterna ställs till respektive författare. 6 fokus på anhöriga nr 19 dec 2010