Trafficking in Women

Transkript

1 Trafficking in Women Vilka åtgärder krävs för att motverka rekryteringen av baltiska kvinnor till prostitutionen i Sverige? Stipendieresa från Rut Hammarströms Minnesfond Jennie Palm Andrea Bergström INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid Redogörelse över stipendieresan till Tallinn den 19 maj Syfte - Metod - Sammanfattning Aktuell lagtext i Sverige 3 Reseberättelse

2 Tid: 19 maj 25 maj 2003 Plats: Tallinn, Estland Syfte: Syftet med resan var att undersöka vilka förebyggande åtgärder som krävs för att motverka rekryteringen av baltiska kvinnor till prostitution i Sverige. Metod: I och med vår polisiära bakgrund har vi valt att fokusera mycket kring lagstiftning och skyddet av brottsoffren. Vi har träffat myndigheter såsom tullen, polisen och socialtjänsten. Vi har även haft möten med oberoende, ideella organisationer för att få en helhet av problematiken och det arbete som görs. Sammanfattning: Trafficking och prostitution är ett svåridentifierat problem och det är svårarbetat i samtliga länder i världen. Det kräver stora resurser från många olika aktörer. Det verkar som att ingen egentligen vet hur stor den här kriminella verksamheten är. Vi fick detta bekräftat genom vår stipendieresa till Tallinn. I Estland är prostitutionen väl utbredd och syns helt öppet i samhället. Risken att bli offer för trafficking är mycket stor. Vi såg stora luckor när det gäller att hitta ett fungerande skyddsnät för de utnyttjade kvinnorna. Det är svårt att identifiera och komma åt profitörerna i de olika leden i handeln med kvinnor. Det finns i nuläget ingen fungerande lagstiftning i Estland. 5

3 Ingen verkar ha ett intresse av att ta ansvar för de kvinnor som skickas från Estland till andra länder runt om i Europa. Den generella attityden i Estland är att detta inte är ett så allvarligt brott, utan att det mest handlar om ett frivilligt val från kvinnorna att sälja sin kroppar. Föreslagna åtgärder: En lag mot trafficking Hjälp och stöd till de kvinnor som varit föremål för trafficking. Samla information inom de egna polisiära leden Identifiera hallickarna Utöka samarbetet mellan polisen och ideella organisationer Informera ute i skolorna Skapa fler arbeten, vilket skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. Ge fler chansen att få en utbildning Sätta press på taxichaufförer som profiterar på sexhandeln. Förbjuda den öppna annonseringen som sker i tidningar. Utveckla gränskontrollen 6

4 Reseberättelse TISDAGEN DEN 20 MAJ Vi landade med båten i Tallinn kl på morgonen. Vi tog oss direkt till hotell Metropol och checkade in. Eftersom vi hade ett möte inbokat med Mr Juri Karikov på AIDS Centre kl 13.00, så lämnade vi hotellet ganska omgående. Väl framme vid centret, som låg på andra sidan staden, fann vi att det var en fristående byggnad som var ganska sliten och enkel. Vi knackade på dörren och en hårt sminkad kvinna i övre medelåldern öppnade. Vi frågade efter Juri Karikov på engelska, men vi förstod ganska snart att hon inte kunde engelska. Vi fick ändå förklarat för oss, genom diverse tecken och kroppsspråk, att Juri Karikov var sjuk. Kvinnan förstod på oss att vi ville komma i kontakt med honom och efter en liten stund gick hon och ringde till Mr Karikov. Juri Karikov förklarade på hjälplig engelska att han var hemma eftersom någon höll på att hjälpa honom med att renovera hans hus. Han bad om ursäkt för att han missat vårt möte Det kändes lite snopet, men med tidigare erfarenheter från Bosnien dvs om hur det kan fungera i ett öststatsland, återhämtade vi oss snart från besvikelsen. Vi hade ju ändå blivit lovade ett nytt möte nästföljande dag. 7

5 Vi spenderade resten av dagen med att bekanta oss med den vackra staden och dess omgivningar. ONSDAGEN DEN 21 MAJ Efter behövlig sömn och en god frukost tog vi kontakt med INTERPOL, Marko Vahtra, för att stämma av att vi hade rätt adress och tidpunkt för dagens möte. Efter åtskilliga samtal lyckades vi till slut få tag på honom. Han berättade att samtliga poliser skulle vara på seminarium under dagen och ville därmed flytta vårt möte till torsdagen. Åter igen var det förändringar i de muntliga avtal som gjorts från Sverige. Vi bestämde en ny tid för möte under torsdagen. Möte med Mr Juri Karikov Eftersom vi varit på AIDS Centre dagen innan så hittade vi snabbt dit igen. När vi kom in i lokalen satt det 3 unga kvinnor i väntrummet. Juri förklarade att det var sex-workers som var på besök för gynekologisk undersökning och pratsund. AIDS center är en ideell organisation som arbetar nära prostituerade, både män och kvinnor. Det ger ut gratis information om safe sex, gratis kondomer, gynekologiska undersökningar, samtal, HIV-tester och annan medicinsk hjälp. Man har arbetat med olika projekt bl a ett med en uppsökande verksamhet med prostituerade på gatan eller de som är på sexklubbar i Finland. Det är många tjejer som kommer från Estland och Ryssland. AIDS Center har arbetat med sexworkers sedan 1995, genom olika former av projekt. Projekten finansieras genom stöd från internationella organisationer ( 99%), vilket innebär att man inte får något ekonomiskt stöd från det egna landet. AIDS Center var den första organisationen att jobba mot och uppmärksamma trafficking, I början fanns ingen kontakt eller samarbete med polisen eftersom sexworkers var rädda för polisen upptäcktes ett skrämmande faktum, att ca 26 % av alla Sexworkers var under 18 år. Informationen kom fram genom frågeformulär. Det var uppenbart att en del unga kvinnor ljög om sin ålder då deras hallickar eller s k livvakter väntade utanför då de besökt AIDS centret för antingen vård eller undersökning. Ett annat stort projekt, som AIDS Centre jobbat med, innebar att ungdomar bjöds in till seminarium där det pratades och informerades om olika frågor för de som ville ut och resa och arbeta utomlands. Där togs det upp juridiska frågor, delades ut telefonnummer till t ex ambassader, som är bra att ha om det skulle 8

6 hända något Man pratade om vikten av att skriva kontrakt på ett språk som de själva förstår och gav också information om vad trafficking är. För närvarande pågår ett projekt i hela Estland där Juri Kalikov från AIDS Center åker runt till olika skolor och pratar med åringar om Trafficking, detta sker utan att organisationen får betalt för det. Ofta möts Juri Karikov av attityden Det är inget problem, det händer inte mig Fram till år 2000 var Trafficking näst intill ouppmärksammat i Estland. Tillsammans med 6 länder fick AIDS Center i uppdrag att ordna ett seminarium på riksnivå. Det var ett väldigt svalt intresse från alla håll. Inga representanter från polisen, regeringen, sociala instanser eller utrikes departementet visade något engagemang. Man frågade bara indignerat varför kommer ni till oss med detta? Två år senare anordnade AIDS Center ytterligare ett seminarium i liknande former och då var intresset större. Det visade sig att det fanns fyra andra organisationer som nu kunde bygga på ett närverk. Det var bl a IOM, International Organization for Migration. IOM var med och startade den hittills största kampanjen mot Trafficking i Estland. Den pågick under ett år och fanns i radio/tv och som tryckt materiel i form av affischer, där informationen gick ut på att det inte alltid är så lätt att tjäna stora pengar på att jobba utomlands. För tillfället är IOM kontoret i Estland stängt. Vidare berättade Juri att det inte finns någon direkt handlingsplan, ansvarig organisation eller person som ska ta hand om de praktiska göromålen vid trafficking. Juri har själv varit med och hjälpt fyra kvinnor som har blivit utsatta för trafficking. De har blivit utvisade från länder runt om i Europa, en från Spanien, två från Frankrike och en från Cypern. Genom ett nätverk som AIDS Center har byggt upp vet han att det finns estniska tjejer och kvinnor som är prostituerade/trafficked över hela världen bl a Sydafrika och Thailand. Det som alltid är problem är att få kvinnorna att berätta var de varit och vad de varit utsatta för. Då det inte finns någon organisation som tar hand om dem så är deras personliga säkerhet obefintlig. Det finns många som vill profitera på sexhandeln och det finns hallickar överallt. Efter att den nya lagstiftningen i Sverige kom, dvs. den som kriminaliserar köparen av sexuella tjänster, så är det en markant ökning av svenska män som är kunder i Estland. Vad Juri har fått fram från tjejerna som kommer till AIDS 9

7 Center är drygt 50 % av alla kunder utländska män på besök av olika slag, mest från Sverige/Finland och Tyskland. Tjejerna/kvinnorna rekryteras genom bl a öppen annonsering i dagstidningarna. Där kan det lovas upp till EEK (Estniska kronor) (ca SEK) + boende + resor. Det är kanske övertydligt att skriva att dessa löften sällan eller aldrig infrias. Om kvinnan har tur kan hon få behålla 20% av alla pengar hon jobbar ihop. Vi frågade vad pressen har för inställning till att den gynnar all form av annonsering. Juri förklarade att AIDS Centre har varit i kontakt med pressen och att den inte anser sig ha något ansvar om vad som står i annonserna. Vi kom in på diskussionen om var gränsen går mellan att bli utsatt för trafficking och att tjejerna/kvinnorna själva väljer att prostituera sig. Juri ansåg att de flesta som tar sig utomlands vet vad de ger sig in på. De vet vad det handlar om. De tror att de kan jobba och samtidigt vara mer oberoende och att det är mer självständigt att prostituera sig utomlands jämfört med i Estland. Samtidigt berättar Juri att det är mycket vanligt att tjejernas dokument/pass och andra handlingar tas omhand av en hallickarna. Kvinnorna blir inlåsta och utnyttjade och de får en väldigt liten del av alla pengarna. Juri berättade att han tror att trafficking drivs av män från Ryssland, Estland och Finland. Han ser det som en klart organiserad verksamhet. Han hade inte så mycket information om flickor som varit föremål för trafficking i Sverige. Han tillade att mörkertalet kan vara stort. Juri tror inte att Estland är ett transit land för vidare transport av flickor till Europa. Han menade att Litauen, med sin svagare gränskontroll, är mer av ett transitland för framför att ryska flickor. Juri hade flera förslag till hur man skulle kunna förebygga trafficking: En ny lag mot trafficking i Estland är nödvändig. Myndigheter lutar sig mot gamla lagar mot prostitution och slaveri. Juri menar att dessa lagar inte räcker i samband med traffickingproblematiken. Pga. av detta förekommer väldigt få ärenden i de estniska domstolarna. Det går inte att bevisa brott. Utbildning till unga människor. Hjälp och stöd till de kvinnor som varit föremål för trafficking. Som det är nu så försvinner de kvinnor som blir hemskickade till Estland efter det att de ingått i polisutredning i något europeiskt land. Vi frågade om man försökt med att informera de potentiella kunderna för att på så sätt försöka förebygga utnyttjandet av kvinnor. Juri svarade att man försökt 10

8 gå ut med information till bl a finska män, men att man då mötts av en stor irritation av att bli utpekad som sex kund. Männen ansåg att man lade sig i deras privata sexliv. Juri pratade om hur utbredd inblandningen från myndighetspersoner kan vara när det gäller traffickingärenden i Estland. För ca en månad sedan ( april -03 ) så uppdagades att en kvinnlig polis låg bakom verksamheten i en bordell. Juri berättade att han sett filmen Lilja 4-ever. Han tyckte att det var en bra film. Det är många i Estland som sett filmen då den gått på estniska biografer. Han kommentar var också att det kanske var mer en film för Europa. Esterna har levt så länge med den här situationen, dvs med utsatthet, gatubarn, fattigdom och prostitution. TORSDAGEN DEN 22 MAJ Möte med tullsambandsmannen Markku Rundgren. Dagens första möte skulle vara med tullens sambandsman och vi skulle ta oss ner till hamnen. Vi ringde för att konfirmera mötet och han berättade då att avloppssystemet hade spruckit och at det inte var någon bra ide att mötas där. Vi träffades på vårt hotell istället. Markku berättade att han inte märkt av att det finns någon direkt diskussion om trafficking inom Tullen i Estland. Ämnet är rätt lite uppmärksammat i Estland 11

9 överhuvudtaget. Han själv hade inte kommit i någon direkt kontakt med det som sambandsman för tullen. Han har en känsla av att de lokala myndigheterna inte ser det som något problem trots att det finns lagar mot bordeller och hallickverksamhet. Samtidigt bekräftade Markku de uppgifter vi fått tidigare och sa att han vet att det handlar om grov organiserad verksamhet och brottslighet. Han hade inte fått någon inbjudan om seminarium mot trafficking. Markku har arbetat i Estland i drygt tre år. Han tror att den fattigdom som finns i landet är en bidragande orsak till att många kvinnor frivilligt prostituerar sig. De måste överleva på något sätt. Inom tullen i Estland är det problem att få det jobb gjort, som tydligt deklareras som tullens uppgifter. Markku sticker inte under stol med att tullens främsta uppgift anses vara att bekämpa och beslagta t ex smuggelcigaretter, alkohol och narkotika. Man ser det inte som att trafficking är tullens problem. Dessutom koncentrerar gränspolisen sig på vad som kommer in i landet mer än vad som lämnar det. Som det ser ut idag så intresserar sig tullen enbart på brott som smuggling. Det har funnits fall då en del kvinnor åkt fast för smuggling. Det är känt att kvinnor även används som kurirer på det sättet också. I Estland finns det ganska lite gatuprostitution. Många affärer sköts via annonsering i tidningar, genom eskortservice, bordeller och massageinstitut. Telefonnummer till de olika instituten finns fullt synligt i samhället. Det är vanligt att taxichaufförerna står för förmedling av kvinnor. Markku säger att han inte tror att det är många kvinnor som blir tvingade in i prostitutionen. Han tror att 99 % gör det av egen vilja och är väl medvetna om vad de ger sig in på. Vi berörde ordet frivilligt och det blev en annan diskussion. Markku sa även om tjejerna verkligen vore tvingade skulle det vara lättare. Markku höll med oss om att det handlar mycket om attityden mot kvinnor och rätten att kunna köpa sexuella tjänster. Det krävs mycket information och kunskap för att nå en förändring. Han nämnde att genomsnittslönen i Estland ligger på ca Sek/mån. Om ca 10 år har möjligen det ekonomiska läget i landet stabiliserats och då behöver kvinnorna kanske inte gå på gatan i samma utsträckning. Markku hade ingen aning om Estland fungerar som ett transitland för att smuggla kvinnor ut till västvärlden. Han ser ett problem vid gränsen och det är att kvinnorna lätt ljuger om syftet med resan och svårigheten med att kontrollera äktheten i deras uppgifter om syfte med resan och deras uppgifter om garanter. Det kommer inte vara lättare, om och när Estland går med i EU. Inträdet 12

10 beräknas ske i maj Människor och varor kommer kunna röra sig obehindrat över gränserna. Ett annat problem som finns med, som det talas ganska tyst om är korruptionen. Det förekommer bland tullare/passkontrollanter och poliser. Det händer att de tittar åt ett annat håll Markku berättade att han ändå ser positivt på framtiden. Det går att förändra med gemensamma krafter, framför allt genom samarbete mellan tullen, polisen och passkontrollen samt genom en del lagförändringar som t ex att kriminalisera den som är prostituerad. Markku frågade vilka vi skulle träffa efter mötet med honom. Vi nämnde att vi skulle träffa Interpol, att vi skulle till deras station i område Kopli. Han skakade på huvudet och sa att den nya polisstation ligger i det tyngsta kriminellt belastade området i Tallin. Han tyckte vi skulle ta det försiktigt. Vi tittade på varandra och log eftersom det var där vi gått omkring dagen innan, tittat oss omkring och tyckt att vi såg en del narkomaner och utslagna människor. En stadsdel som såg ut att leva kvar i det forna Sovjet. Möte med Interpol Vi träffade kollegorna från INTERPOL mitt i gamla staden, vid Cityhall. De berättade att estniska kvinnor har föredragit Finland framför att åka till Sverige. Detta bla för att de anser att språket fungerar bättre för dem i Finland. För något år sedan hade man stora operationer inom finska polisen. Många estniska kvinnor och kriminella människor skickades hem från Finland. I samband med det började kvinnorna åka till Sverige istället. När Finland sedan deklarerade att de gjort vad de skulle och att de inte ville jobba mot problematiken längre så började estniska kvinnor åter igen strömma in i Finland för att prostituera sig. Ideella organisationer och politiker i Estland gör nu vissa påtryckningar för att få nya lagar till stånd, bla kriminaliseringen av att köpa sex. Samma diskussion förs nu i Finland om att införa nya lagar. När det gäller trafficking så vet inte polisen i Estland hur man ska handskas med de situationerna. Det är svårt att utreda och kräver stora resurser. Alla tre kollegorna slog fast att det inte finns någon budget inom estniskt polis för att arbeta med riktad verksamhet. De känner att det är som en rundgång dvs låg effektivitet, mycket arbete, många resurser och sedan i de flesta fall så berättar inte kvinnorna om hur allt gått till och hur de behandlas. 13

11 De uppger att det är svårt att få information utifrån Europa. Om till exempel några kvinnor blivit utvisade/avvisade från Sverige eller annat land, så får estniska polisen aldrig veta anledningen till utvisningen eller eventuell brottslig bakgrund. Polis hör ofta av sig från andra länder bara för att en kvinna ska hittas i landet för att sedan kallas till rättegången i t ex Sverige. Den lokala polisen i Estland har mer och mer börjat sammanställa inkommande information och jobbar efter de tipsen. De tycker att trafficking blivit mer allmänt känt och att det diskuteras på olika nivåer i samhället. Poliserna vittnar om att kvinnorna ofta vet vad det handlar om när de reser utomlands för att arbeta. I början av vår diskussion tycker de att Estland har en fungerade lagstiftning som räcker långt. Estland har förbud mot slaveri och prostitution och polisen anser att oftast räcker de lagarna för att kunna komma åt den här typen av brottslighet. Under diskussionens gång börjar de hålla med om att det finns en brist i att inte ha en mer renodlad lag mot handel av människor, dvs en lag som skulle kunna kriminalisera alla stegen som ligger bakom brottet. Som det är nu så är det inte kriminellt att organisera att kvinnorna skickas utomlands för att jobba frivilligt som dansare etc. På så sätt är det i dagsläget helt omöjligt att förebygga och komma åt profitörerna och den verksamhet som innebär handel med människor. 14

12 Poliserna har inga uppgifter om att Estland ska vara ett transitland, varken som slutdestination eller för kvinnor som reser via Estland. Det kan hända att moldaviska, kurdiska eller ukrainska kvinnor använder Estland som transitland när det gäller människosmuggling, men de hävdar bestämt att detta inte gäller för trafficking. De tror att inträdet i EU kommer att göra Estland till mer av ett transitland. Inom polisen har man diskuterat förekomsten av den öppna annonseringen om lättförtjänta pengar för unga kvinnor. Man vet inte hur man ska komma åt detta eftersom det inte är straffbart. Poliserna hade följande förslag till hur man kan förebygga trafficking: samla information inom de egna polisiära leden utöka samarbetet mellan polisen och ideella organisationer informera ute i skolorna Möte med Socialministeriet, Kristina Luuth Kristina är involverad i en kampanj östersjöprojektet som delvis är finansierat av staten i Estland. Kampanjen ger bra utdelning på så sätt att det startas nya diskussioner på statliga nivåer, trots att fenomenet i sig har existerat en längre tid. Många i Estland lever med attityden att prostitution är normalt! Det är något man gör av egen fri vilja. Mycket handlar om attityden i samhället om ekonomi och jämlikhet mellan män och kvinnor. Vidare är det vanligt att medborgarna i Estland inte betalar skatt till staten, utan många får pengarna i ett kuvert direkt i handen. Det blir konsekvenser när estländare åker till andra länder och arbetar och tror därmed att det är legalt och rätt att det fungerar så.. De flesta förstår inte allvaret i att arbeta svart, och att det faktsikt är olagligt att arbeta i t ex Sverige utan arbetstillstånd. Kristina berättar att det skrivs rätt mycket om trafficking i olika tidningar och att man talar om det i TV och radio. Det finns många journalister som är villiga att skriva artiklar. Detta kan vara en möjlighet till att attityder förändras på sikt i Estland. Östersjöprojektet går ut på att nå ut till ungdomar med information om trafficking. Kristina tar sig ut på egen hand till skolor runt om i Estland. Många av de ungdomar hon pratar med reagerar dessvärre med Ja, jag vet, men det händer inte mig. I Estland har det blivit så viktigt att lyckas ekonomiskt och ha 15

13 status att vägen till rikedomen inte spelar någon roll. Kristina menar att ur den synvinkeln så var det inte helt fel under den ryska epoken. Då var alla lika och alla fick lika lite pengar. Många av de ungdomar hon pratar med ser Sverige som ett drömland och ett välfärdsland. Samtidigt är de allra flesta ovetandes om vad som krävs i form av arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Under diskussionen kom det fram att ett hinder är att det väldigt sällan kommer information till Estland om de tjejer som misstänks blivit utsatta för trafficking i något annat land. Därför är det svårt att uppskatta antalet kvinnor som skickas tillbaka och få till en handlingsplan som kan hjälpa kvinnorna att komma tillbaka och få det skydd de behöver. Det diskuterades att det kanske skulle ligga på socialministeriets bord att ha ansvar för problematiken i samband med hemkomsten. Socialministeriet handhar frågor om hälsa, arbetsmarknad och sociala frågor. Som läget är nu så är inte socialsekreterarna medvetna om situationen och brotten som ligger i botten för trafficking. Även där är attityden att tjejerna/kvinnorna gör det frivilligt. Kristina Luuth är väldigt tydlig med att: - prostitution is not a happy choice, men det verkar inte vara många som förstår det. För att förebygga att det fortsätter i den rasande takt som det gör i dagsläget så menar Kristina att en del åtgärder skulle kunna sättas in:. Identifiera hallickarna. Som det är nu vet alla om hur hallickarna fungerar och var de finns, men ingen gör något. Skapa fler arbeten, vilket skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. Ge fler chansen att få en utbildning Vara övertydlig med information om faror med att åka utomlands och arbeta. Förbjuda den öppna annonseringen som sker i tidningar. Som det är idag i Estland ses trafficking som en kvinnofråga. Det är inte statens ansvar. Stora oklarheter finns om vem som ska göra vad och när det ska ske. I en undersökning inom polisen som jobbar ute på gatan i Tallinn uppgav en majoritet att det är en stor risk för unga tjejer att bli utsatta för trafficking 16

14 Möte med ENUT Estonian Women s Studies and Resource Centre, Ilvi Joe-Cannon ENUT är en ideell organisation som jobbar för jämlikhet mellan män och kvinnor. ENUT startade 1997 och är främst sponsrat av USA och Norge. Organisationen har ingått i ett anti-tafficking program tillsammans med IOM. Ilvi är estniska från början. Hon flydde till USA under andra världskriget, men kom tillbaka till Estland för ca 5 år sedan för att jobba ideellt med kvinnofrågor. När hon kom tillbaka till Estland slogs hon av den stora skillnaden i attityder gentemot kvinnor och män. Det var stor skillnad mellan öst och väst. Här i Estland tycker Ilvi att det inte finns någon förståelse. Det är en avgränsning mellan att vara madonna och hora. I Estland har man uppfattningen att det är förutbestämt och att det inte går att ändra på. Detta blev tydligt t ex när Estlands justitieminister öppet deklarerade att: prostitution is just business. It s a free choise Under ytan förekommer en etisk diskriminering. Den estniska befolkningen tänker generellt sett att det är en majoritet av ryska kvinnor som prostituerar sig, vilket i förlängningen alltså inte ses som Estlands problem. I Estland finns ännu inget stöd för jämlikstankar mellan könen. 17

15 ENUT har ansökt om att starta ett USA finansierat anti-trafficking projekt, med målet att förebygga trafficking genom att: höja medvetenheten bland alla medborgarna, men framför allt bland polis, gränskontroll och politiker. Översätta befintlig litteratur i ämnet Föreslå nya lagar för att komma åt handeln med människor. Under diskussionen kring Estlands inträde i EU blev Ilvi tyst och sedan utbrast hon att Estland kan bli ett nytt Bangkok när det gäller sex-handeln. Vi diskuterade kring förekomsten av den organiserade brottsligheten, korruptionen och maffian. Vi pratade om att man inte får glömma bort hur det kan förhålla sig i maktens boningar. Vi diskuterade mycket kring attityder och om att det är mer skamligt i Sverige att bli ertappad med en prostituerad än vad det är i Estland. Ilvi gav följande förslag till hur man ska förebygga trafficking: Införa fungerande lagar, som t ex sexköpslagen och en lag mot handel med människor. Sätt press på tidningarna som idag annonserar helt öppet. Sätt press på de taxichaufförer som profiterar på sexhandeln. Gränskontrollen bör utvecklas. EGNA REFLEKTIONER Under våra möten med de olika aktörerna slås vi av att ingen egentligen har en helhetsbild över vem som står bakom denna organiserade brottslighet, vilka profitörerna, mellanhänderna som står för transporten av kvinnorna är och vilka resvägar de tar. Ingen verkar veta hur stort problemet egentligen är och hur man ska kunna angripa det. De flesta tror och gissar antalet prostituerade och när det gäller huruvida Estland är ett transitland eller inte verkar man inte vara överens om hur det förhåller sig med den saken. Ett enkelt sätt för övriga Europa att hjälpa Estland med dessa frågor kan vara att öka informationsutbytet. När en kvinna anses vara offer för människohandel och utvisas/avvisas till Estland så bör mottagarlandet bli informerat. Samtidigt ska man nog tänka på att så länge det finns misstankar om korruption inom myndigheter så kan sådan information vara till men för kvinnorna. Detta har vi erfarenhet av från vår tid i Bosnien där kvinnor t o m avböjde hjälp från FN pga. 18

16 rädsla för myndigheterna i sitt hemland. För oss, svenska medborgare, kan denna skepsis inför ordningsmakten verka konstigt men för människor som levt i andra kulturer där korruption är ett naturligt inslag i samhället är detta verklighet. Attityden mot kvinnorna är hård och de får leva med hoten och skammen när de kommer hem. Vi tror att det, trots den dystra bakgrunden, är viktigt att ta hand om de kvinnor som blir hemskickade från t ex Sverige efter en polisär utredning. Det är av stor vikt för att komma åt all information som kvinnorna sitter på och sedan sammanställa den på bästa sätt. Så länge som kvinnorna inte känner sig trygga så kommer vi inte åt profitörerna. Kvinnorna är värda så mycket pengar att de lever i ständig fara om de inte följer ägarens villkor. Kvinnorna är väl medvetna om detta. De vet att det inte finns något skyddsnät för dem. Vi har ställt oss frågan om det är kvinnors problem att medsystrar utnyttjas eller finns det en väg att involvera och engagera männen? Av dem vi har träffat under vår resa i Tallinn är det förvånansvärt många som inte ser någon skillnad mellan prostitution och trafficking. Det bekräftades om och om igen när en efter en berättade om attityden i Estland som är att prostitution är normalt! Om en kvinna prostituerar sig så väljer hon det själv. De får stå sitt kast och det spelar inte någon större roll om de blir kidnappade, sålda och utnyttjade, dvs i förlängningen blir utsatta för trafficking. Genomgående pratades det om prostitution som om det egentligen inte är ett problem eftersom det handlar om kvinnans fria val, och därmed hennes ansvar. I nästa andetag pratar man om att det som börjar med frivillighet snabbt kan övergå och förändras till tvång, till sexslaveri där kvinnan utnyttjas, misshandlas, hålls inlåst och hennes dokument göms undan. En annan diskussion som kom upp var att många frågar sig vad kvinnorna ska tjäna pengar på om de inte prostituerade sig, vad skulle de leva av då? Vi menar att om man förstår vad det egentligen handlar om så kan man ju skänka pengarna till kvinnorna istället för att utnyttja deras situation om och om igen. Vi tror att det mest handlar om att man vill hitta en ursäkt till sitt handlande och då känns det mer OK. Vi fick känslan av att det är lättare att skjuta ifrån sig problemet till mottagarlandet, dit kvinnorna smugglas och sedermera blir sålda. Konsekvensen av det är att trafficking osynliggörs åter igen, och det blir omöjligt att förebygga 19

17 och förhindra. Det är viktigt att det blir synligt vilka delar i brottskedjan som begås i de olika länderna. Vi vet ju att uppsåtet och intentionen till människohandel med största sannolikhet redan finns vid den första kontakten med tjejen/kvinnan. Det är väldigt stora pengar i sexbranschen. Det är ingen nyhet att det är handel med SEX, VAPEN och DROGER som omsätter mest pengar i världen. Det finns ändå positiva tongångar som vi upplevt under vår vistelse i Tallinn. Det börjar verkligen höras röster i Estland som vill se en förändring i samhället. Man försöker hitta nya vägar för att komma åt problemet. Det är ju faktiskt inte så länge sedan som Estland lyckades frigöra sig från Sovjet, där man troligtvis ligger ännu mer efter när det gäller attityder och problemen med korruption etc. Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till FOLKSAM, som gett oss möjligheten till denna spännande och lärorika resa. Vi hoppas att vi genom denna reseberättelse gör skäl för de stipendiepengar som tilldelats oss. Jennie Palm.. Andrea Bergström 20