Utlåtande om social- och hälsovårdsreformen och de självstyrande områdena

Transkript

1 Stadsfullmäktige Utlåtande om social- och hälsovårdsreformen och de självstyrande områdena Stadsstyrelsen Social- och hälsovårdsministeriet har skickat en begäran om utlåtande till alla Finlands kommuner och samkommuner och ca 150 andra organisationer för att få deras ställningstaganden till vårdreformen samt de självstyrande områden som ska bildas och deras uppgifter. Utlåtandena ska ges senast Endast utlåtanden som ges via det digitala systemet kommer att beaktas. Det är värt att notera att staten samtidigt har tillsatt en utredare, minister Lauri Tarasti, som fått i uppdrag att ta fram ett detaljerat förslag om vilka uppgifter som ska övertas av de nya självstyrande områdena. Minister Tarasti ska ge sitt förslag till minister Anu Vehviläinen senast den 22 januari 2016, alltså innan kommunernas tid för utlåtanden går ut. Begäran om utlåtande med tillhörande material delas ut som kringmaterial till föredragningslistan. Den vårdreform som beretts redan länge omvandlades snabbt efter att den nuvarande regeringen tillträtt till en förvaltningsreform för självstyrande områden. Statsminister Juha Sipiläs regering har genom sina beslut den 20 oktober och den 7 november 2015 dragit upp riktlinjerna för hur man ska bilda helt nya självstyrande områden och vilka uppgifter de ska få. Genom den här reformen får Finland en helt ny förvaltning på mellannivå, som består av 18 självstyrande områden. Till dessa överförs en del eller samtliga uppgifter från 190 organisationer. Den största gruppen av uppgifter som ska överföras är de uppgifter inom social- och hälsovården som flyttas över från kommuner och samkommuner till de självstyrande områdena. Dessutom ska de självstyrande områdena ta över samtliga uppgifter från de regionala räddningsverken och landskapsförbunden, en del av närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter samt eventuellt också miljö- och hälsoskyddet. De självstyrande områdena planeras få ett eget beslutsfattande organ som väljs genom val. Hur de självstyrande områdena ska finansieras har ännu inte klarnat. De självstyrande områdena inleder sin verksamhet den 1 januari 2019, och gränserna följer ungefärligen de nuvarande landskapsgränserna. Bildandet av de självstyrande områdena och den samtidiga kraftiga minskningen av kommunernas uppgifter kan ses som en historisk händelse och utgör den största förvaltningsreformen i Finland sedan kommunalreformen (Eero Soinio) Kringmaterial: Begäran om utlåtande med tillhörande material Förslag Stadsdirektören Stadsstyrelsen lägger fram följande förslag för stadsfullmäktige:

2 F u l l m ä k t i g e b e s l u t a r att Lojo ger följande utlåtande om vårdreformen och bildandet av självstyrande områden (numreringen följer numreringen i den digitala begäran om utlåtande, och utlåtandet matas in i det digitala formuläret efter att fullmäktige fattat sitt beslut): 1) Områdesindelning utgående från landskapen: Ja. 2) Motivering: För Nylands del är ett självstyrande område av samma storlek som landskapet befogat, eftersom befolkningsmängden är tillräcklig och området är tillräckligt enhetligt. I fråga om resten av Finland förhåller det sig inte nödvändigtvis så, eftersom landskapen har liten befolkning. 3) Lojo hör till Nylands självstyrande område. 4) Motivering: Lojo (inklusive de nya sammanslagningskommunerna) har historiskt och i alla tider hört till Nyland. 5) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 6) ( - - -"- ) 7) Egentliga Finlands självstyrande område. 8) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 9) ( - - -"- ) 10) Lojo förordar att räddningsväsendet, landskapsförbundens uppgifter och NTM-centralernas områdesutvecklingsuppgifter överförs till de självstyrande områdena. Dessutom föreslår Lojo att de självstyrande områdena (eller staten) övertar skuldrådgivningen. (Motivering: Rättshjälpen och konsumentrådgivningen har redan övertagits av staten, och skuldrådgivningen skulle övertas, men reformen blev ofullbordad. Skuldrådgivningen har delvis anknytning till socialvården.) Lojo föreslår också att hela landsbygdsförvaltningen överförs till de självstyrande områdena. (Motivering: Landsbygdsförvaltningens centrala uppgift är att kanalisera EU-stödpengar och övriga bidrag till lantbruksföretagare och att sköta den övervakning och rådgivning som anknyter till dessa. De här uppgifterna, som har att göra med en enskild näring, har ingen speciell koppling till kommunens grundläggande uppgifter utan utgör verksamhet som i första hand hör till staten. För statens räkning kan saken skötas i en centraliserad enhet i det självstyrande området.) Därtill föreslår Lojo att alla uppgifter som gäller mottagning av flyktingar och omsorg om asylsökande, med undantag av undervisningssektorns uppgifter, flyttas över till de självstyrande områdena.

3 Miljö- och hälsoskyddet, miljövården och byggnadstillsynen, för vilkas del man även på ministerienivå har dryftat möjligheten att flytta över uppgifterna till större administrativa enheter, stöder både varandra och markanvändningen i kommunerna. De här sakernas betydelse accentueras i framtidens kommuner. Uppgifterna i fråga, med undantag av veterinärvården och eventuellt livsmedelstillsynen, bör stanna hos kommunerna. Kommunerna samarbetar redan nu vid ordnandet av dessa funktioner, och så bör det vara också i fortsättningen. Om någon kommungruppering så önskar, kan hälso- och miljöskyddet/vården inklusive tillsynsuppgifterna i fortsättningen lyda under en gemensam ledning och ett gemensamt organ som kommunerna tillsammans organiserar. Man bör helst överväga vilka av de uppgifter som NTM-centralerna och övriga regionala myndigheter idag administrerar kunde överföras till kommunerna i stället för de självstyrande områdena. Exempelvis kunde miljötillståndsärendena i en större utsträckning än idag skötas av kommunerna. Vidare kunde beslutsfattandet om undantag vid byggande på en bredare basis delegeras till kommunerna, och även styrningen av hur handelsenheter placeras kunde delegeras till kommunerna. Lojo vill också uppmärksamma att uppkomsten av självstyrande områden leder till en synnerligen oklar situation när det gäller kommunernas beredskapsärenden. Ansvarsfördelningen i beredskapsfrågor och uppgiftsfördelningen mellan kommunen och det självstyrande området bör bestämmas entydigt. Vidare framhåller Lojo att de självstyrande områdenas IKT-lösningar bör utvecklas tillsammans med den IKT som blir kvar i kommunerna. Den återstående IKT-verksamheten kommer att vara mycket småskalig i en del av kommunerna och kan inte höja primärkommunernas produktivitet. 11) Kommunens och det självstyrande områdets uppgiftsfördelning vid främjandet av hälsa och välfärd bör bestämmas tydligt. I vård- och regionförvaltningsreformen slog regeringen fast att främjandet av hälsa och välfärd blir kvar hos kommunerna. Det här bör dock inte tolkas så att hälsofrämjandet skulle höra enbart till kommunerna, utan uppgiften bör skötas i samarbete mellan kommunerna, de självstyrande områdena och staten. För samarbetet mellan det självstyrande området och kommunerna bör skapas tydliga modeller. För hälsofrämjandet bör i bägge förvaltningarna inrättas egna funktioner, och de bör dra åt samma håll. De självstyrande områdena ska sköta det koordinerande förebyggande arbetet. För kommunerna bör skapas en modell i vilken deras aktivitet för främjandet av hälsa och välfärd belönas med t.ex. statsandelar. Det bör skapas mätare för sådana åtgärder inom ramen för samarbetet och framför allt i kommunerna som jämnar ut skillnader i hälsa och välfärd mellan kommuninvånarna, minskar förtida dödlighet samt främjar arbetsförmågan och förlänger den yrkesverksamma tiden. Mätare bör tas fram också för lösningar som förbättrar barns och ungas välbefinnande, såsom förebyggande av rökning och hjälp med att sluta röka, minskning av alkoholbruket samt förebyggande av familjevåld. Det vore viktigt att också

4 beakta avgöranden som görs inom kommunernas markanvändning, byggnadsverksamhet, motionsfrämjande, kosthåll, ungdoms- och seniorarbete samt samarbete med tredje sektorn. 12) Nylands självstyrande område har en mycket stor befolkning och avviker i det hänseendet från de andra självstyrande områden som ska bildas. Befolkningen är till största delen koncentrerad till huvudstadsregionen, och det är möjligt att man börjar styra verksamheten i det övriga Nyland från det hållet. Då föreligger en risk att befolkningen i västra, mellersta och östra Nyland inte behandlas likvärdigt med invånarna i metropolområdet. Nyland behöver ett eget upplägg som avviker från de övriga självstyrande områdena; detta för att trygga en ändamålsenlig och effektiv organisering och produktion av social- och hälsovårdstjänster och övrig service, kombinerad med likvärdiga möjligheter till deltagande och påverkan. Speciellt till de delar det handlar om närservice kan verksamheten organiseras via något slags områdesenheter. De självstyrande områdena bör i en viss mån stå i proportion till varandra vad gäller folkmängden. I den nu presenterade formen utgör Nyland ett oproportionerligt stort självstyrande område, och å andra sidan ser det ut att uppstå flera områden som är alldeles för små. Det här kommer att leda till svåra problem med bl.a. finansieringen. Det får inte uppstå ett läge där Nyland som ett folkrikt självstyrande område måste finansiera mindre områdens verksamhet.dessutom bör man för Nylands del tänka efter hur de mindre kommunernas invånare ska tryggas tillräckliga möjligheter till deltagande och påverkan. 13) Om de självstyrande områdena får beskattningsrätt, blir resultatet en ny skattetagare, vilket med stor sannolikhet skulle innebära ett tryck på den totala skattegraden och svårigheter att täcka hållbarhetsgapet. Staten borde sköta de självstyrande områdenas finansiering i sin helhet och samtidigt avveckla subjektiva rättigheter, höja klientavgifter mm. för att den totala skattegraden inte ska stiga. Problemet med denna lösning vore de självstyrande områdenas existensberättigande; systemet skulle stå närmare en statlig regionalförvaltning. När finansieringsmodellen utformas, är det viktigt att invånare i hela landet garanteras likvärdiga och rättvisa tjänster. Den föreslagna områdesindelningen medför dock problem när det gäller finansieringen. Det är svårt att skapa ett rättvist system för hela landets behov. Ändringsförslag 1 Omröstning Under behandlingen lämnade Paula Nordström med stöd av Leo Rintanen följande förslag till ändring i punkt 13 i beslutsförslaget: Följande bisats stryks i punkt 13: "och samtidigt avveckla subjektiva rättigheter, höja klientavgifter mm. för att den totala skattegraden inte ska stiga." Eftersom det förelåg ett ändringsförslag som skiljde sig från föredragandens beslutsförslag och som vunnit stöd, skulle omröstning förrättas. Ordförande lade fram följande omröstningsförslag: De som stödde stadsdirektörens förslag röstade JA och de som stödde Nordströms förslag röstade NEJ. I omröstningen röstade 10 ledamöter JA (Alanne, Hillner, Hägg, Maittila, Palenius, Piekka, Sassi, Slunga-Poutsalo, Åström

5 och Äyräväinen).och 3 ledamöter NEJ (Nordström, Rintanen och Virtanen). Ordföranden konstaterade att stadsdirektörens förslag hade vunnit omröstningen med rösterna Därmed förblev stadsdirektörens beslutsförslag i kraft. Ändringsförslag 2 Tuija Piekka lade med stöd av Tom Hillner fram följande ändring/tillägg i punkt 10 i beslutsförslaget: Räddningsverken ska även framöver ha skyldighet att stödja kommunerna när de förbereder sig på olyckor, störningar och undantagsförhållanden. Därtill ska räddningsverken även framöver kunna utgöra en plattform för organisering av prehospital akutsjukvård. Ordförande frågade om stadsstyrelsen enhälligt kunde godkänna Piekkas tillägg i punkt 10 som styrelsens beslut. Stadsstyrelsen var enhälligt för Piekkas tillägg i texten. Ändringsförslag 3 Paula Nordström föreslog att följande mening i punkt 10 i beslutsförslaget stryks: Exempelvis kunde miljötillståndsärendena i en större utsträckning än idag skötas av kommunerna. Vidare kunde beslutsfattandet om undantag vid byggande på en bredare basis delegeras till kommunerna, och även styrningen av hur handelsenheter placeras kunde delegeras till kommunerna. Det här förslaget av Nordström förföll på grund av bristande stöd. Beslut Stadsstyrelsen beslutade lägga fram följande förslag för stadsfullmäktige: F u l l m ä k t i g e b e s l u t a r att Lojo ger följande utlåtande om vårdreformen och bildandet av självstyrande områden (numreringen följer numreringen i den digitala begäran om utlåtande, och utlåtandet matas in i det digitala formuläret efter att fullmäktige fattat sitt beslut): 1) Områdesindelning utgående från landskapen: Ja. 2) Motivering: För Nylands del är ett självstyrande område av samma storlek som landskapet befogat, eftersom befolkningsmängden är tillräcklig och området är tillräckligt enhetligt. I fråga om resten av Finland förhåller det sig inte nödvändigtvis så, eftersom landskapen har liten befolkning. 3) Lojo hör till Nylands självstyrande område. 4) Motivering: Lojo (inklusive de nya sammanslagningskommunerna) har historiskt och i alla tider hört till Nyland. 5) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 6) ( - - -"- )

6 7) Egentliga Finlands självstyrande område. 8) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 9) ( - - -"- ) 10) Lojo förordar att räddningsväsendet, landskapsförbundens uppgifter och NTM-centralernas områdesutvecklingsuppgifter överförs till de självstyrande områdena. Dessutom föreslår Lojo att de självstyrande områdena (eller staten) övertar skuldrådgivningen. (Motivering: Rättshjälpen och konsumentrådgivningen har redan övertagits av staten, och skuldrådgivningen skulle övertas, men reformen blev ofullbordad. Skuldrådgivningen har delvis anknytning till socialvården.) Lojo föreslår också att hela landsbygdsförvaltningen överförs till de självstyrande områdena. (Motivering: Landsbygdsförvaltningens centrala uppgift är att kanalisera EU-stödpengar och övriga bidrag till lantbruksföretagare och att sköta den övervakning och rådgivning som anknyter till dessa. De här uppgifterna, som har att göra med en enskild näring, har ingen speciell koppling till kommunens grundläggande uppgifter utan utgör verksamhet som i första hand hör till staten. För statens räkning kan saken skötas i en centraliserad enhet i det självstyrande området.) Därtill föreslår Lojo att alla uppgifter som gäller mottagning av flyktingar och omsorg om asylsökande, med undantag av undervisningssektorns uppgifter, flyttas över till de självstyrande områdena. Miljö- och hälsoskyddet, miljövården och byggnadstillsynen, för vilkas del man även på ministerienivå har dryftat möjligheten att flytta över uppgifterna till större administrativa enheter, stöder både varandra och markanvändningen i kommunerna. De här sakernas betydelse accentueras i framtidens kommuner. Uppgifterna i fråga, med undantag av veterinärvården och eventuellt livsmedelstillsynen, bör stanna hos kommunerna. Kommunerna samarbetar redan nu vid ordnandet av dessa funktioner, och så bör det vara också i fortsättningen. Om någon kommungruppering så önskar, kan hälso- och miljöskyddet/vården inklusive tillsynsuppgifterna i fortsättningen lyda under en gemensam ledning och ett gemensamt organ som kommunerna tillsammans organiserar. Man bör helst överväga vilka av de uppgifter som NTM-centralerna och övriga regionala myndigheter idag administrerar kunde överföras till kommunerna i stället för de självstyrande områdena. Exempelvis kunde miljötillståndsärendena i en större utsträckning än idag skötas av kommunerna. Vidare kunde beslutsfattandet om undantag vid byggande på en bredare basis delegeras till kommunerna, och även styrningen av hur handelsenheter placeras kunde delegeras till kommunerna. Lojo vill också uppmärksamma att uppkomsten av självstyrande områden leder till en synnerligen oklar situation när det gäller kommunernas beredskapsärenden. Ansvarsfördelningen i beredskapsfrågor och

7 uppgiftsfördelningen mellan kommunen och det självstyrande området bör bestämmas entydigt. Räddningsverken ska även framöver ha skyldighet att stödja kommunerna när de förbereder sig på olyckor, störningar och undantagsförhållanden. Därtill ska räddningsverken även framöver kunna utgöra en plattform för organisering av prehospital akutsjukvård. Vidare framhåller Lojo att de självstyrande områdenas IKT-lösningar bör utvecklas tillsammans med den IKT som blir kvar i kommunerna. Den återstående IKT-verksamheten kommer att vara mycket småskalig i en del av kommunerna och kan inte höja primärkommunernas produktivitet. 11) Kommunens och det självstyrande områdets uppgiftsfördelning vid främjandet av hälsa och välfärd bör bestämmas tydligt. I vård- och regionförvaltningsreformen slog regeringen fast att främjandet av hälsa och välfärd blir kvar hos kommunerna. Det här bör dock inte tolkas så att hälsofrämjandet skulle höra enbart till kommunerna, utan uppgiften bör skötas i samarbete mellan kommunerna, de självstyrande områdena och staten. För samarbetet mellan det självstyrande området och kommunerna bör skapas tydliga modeller. För hälsofrämjandet bör i bägge förvaltningarna inrättas egna funktioner, och de bör dra åt samma håll. De självstyrande områdena ska sköta det koordinerande förebyggande arbetet. För kommunerna bör skapas en modell i vilken deras aktivitet för främjandet av hälsa och välfärd belönas med t.ex. statsandelar. Det bör skapas mätare för sådana åtgärder inom ramen för samarbetet och framför allt i kommunerna som jämnar ut skillnader i hälsa och välfärd mellan kommuninvånarna, minskar förtida dödlighet samt främjar arbetsförmågan och förlänger den yrkesverksamma tiden. Mätare bör tas fram också för lösningar som förbättrar barns och ungas välbefinnande, såsom förebyggande av rökning och hjälp med att sluta röka, minskning av alkoholbruket samt förebyggande av familjevåld. Det vore viktigt att också beakta avgöranden som görs inom kommunernas markanvändning, byggnadsverksamhet, motionsfrämjande, kosthåll, ungdoms- och seniorarbete samt samarbete med tredje sektorn. 12) Nylands självstyrande område har en mycket stor befolkning och avviker i det hänseendet från de andra självstyrande områden som ska bildas. Befolkningen är till största delen koncentrerad till huvudstadsregionen, och det är möjligt att man börjar styra verksamheten i det övriga Nyland från det hållet. Då föreligger en risk att befolkningen i västra, mellersta och östra Nyland inte behandlas likvärdigt med invånarna i metropolområdet. Nyland behöver ett eget upplägg som avviker från de övriga självstyrande områdena; detta för att trygga en ändamålsenlig och effektiv organisering och produktion av social- och hälsovårdstjänster och övrig service, kombinerad med likvärdiga möjligheter till deltagande och påverkan. Speciellt till de delar det handlar om närservice kan verksamheten organiseras via något slags områdesenheter. De självstyrande områdena bör i en viss mån stå i proportion till varandra vad gäller folkmängden. I den nu presenterade formen utgör Nyland ett oproportionerligt stort självstyrande område, och å andra sidan ser det ut att uppstå flera områden som är alldeles för små. Det här kommer att leda

8 till svåra problem med bl.a. finansieringen. Det får inte uppstå ett läge där Nyland som ett folkrikt självstyrande område måste finansiera mindre områdens verksamhet.dessutom bör man för Nylands del tänka efter hur de mindre kommunernas invånare ska tryggas tillräckliga möjligheter till deltagande och påverkan. 13) Om de självstyrande områdena får beskattningsrätt, blir resultatet en ny skattetagare, vilket med stor sannolikhet skulle innebära ett tryck på den totala skattegraden och svårigheter att täcka hållbarhetsgapet. Staten borde sköta de självstyrande områdenas finansiering i sin helhet och samtidigt avveckla subjektiva rättigheter, höja klientavgifter mm. för att den totala skattegraden inte ska stiga. Problemet med denna lösning vore de självstyrande områdenas existensberättigande; systemet skulle stå närmare en statlig regionalförvaltning. När finansieringsmodellen utformas, är det viktigt att invånare i hela landet garanteras likvärdiga och rättvisa tjänster. Den föreslagna områdesindelningen medför dock problem när det gäller finansieringen. Det är svårt att skapa ett rättvist system för hela landets behov. Därtill konstaterade stadsstyrelsen att de långa svarspunkterna bör stiliseras till kortare form. Utvecklingsdirektör Eero Soinio var expert under denna paragraf SFM Kringmaterial: Begäran om utlåtande med tillhörande material Förslag F u l l m ä k t i g e b e s l u t a r att Lojo ger följande utlåtande om vårdreformen och bildandet av självstyrande områden (numreringen följer numreringen i den digitala begäran om utlåtande, och utlåtandet matas in i det digitala formuläret efter att fullmäktige fattat sitt beslut): 1) Områdesindelning utgående från landskapen: Ja. 2) Motivering: För Nylands del är ett självstyrande område av samma storlek som landskapet befogat, eftersom befolkningsmängden är tillräcklig och området är tillräckligt enhetligt. I fråga om resten av Finland förhåller det sig inte nödvändigtvis så, eftersom landskapen har liten befolkning. 3) Lojo hör till Nylands självstyrande område. 4) Motivering: Lojo (inklusive de nya sammanslagningskommunerna) har historiskt och i alla tider hört till Nyland. 5) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 6) ( - - -"- )

9 7) Egentliga Finlands självstyrande område. 8) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 9) ( - - -"- ) 10) Lojo förordar att räddningsväsendet, landskapsförbundens uppgifter och NTM-centralernas områdesutvecklingsuppgifter överförs till de självstyrande områdena. Räddningsverken ska även framöver ha skyldighet att stödja kommunerna när de förbereder sig på olyckor, störningar och undantagsförhållanden. Därtill ska räddningsverken även framöver kunna utgöra en plattform för organisering av prehospital akutsjukvård. Dessutom föreslår Lojo att de självstyrande områdena (eller staten) övertar skuldrådgivningen. (Motivering: Rättshjälpen och konsumentrådgivningen har redan övertagits av staten, och skuldrådgivningen skulle övertas, men reformen blev ofullbordad. Skuldrådgivningen har delvis anknytning till socialvården.) Lojo föreslår också att hela landsbygdsförvaltningen överförs till de självstyrande områdena. (Motivering: Landsbygdsförvaltningens centrala uppgift är att kanalisera EU-stödpengar och övriga bidrag till lantbruksföretagare och att sköta den övervakning och rådgivning som anknyter till dessa. De här uppgifterna, som har att göra med en enskild näring, har ingen speciell koppling till kommunens grundläggande uppgifter utan utgör verksamhet som i första hand hör till staten. För statens räkning kan saken skötas i en centraliserad enhet i det självstyrande området.) Därtill föreslår Lojo att alla uppgifter som gäller mottagning av flyktingar och omsorg om asylsökande, med undantag av undervisningssektorns uppgifter, flyttas över till de självstyrande områdena. Veterinärvården och livsmedelstillsynen kan överföras från kommunerna till de självstyrande områdena. Däremot ska det övriga miljö- och hälsoskyddet, miljövården och byggnadstillsynen kvarstå som kommunala uppgifter. Vid behov kan närbelägna kommuner handha uppgifterna gemensamt. Därutöver kan miljötillståndsärenden, undantagsbeslut som gäller planer och styrning av etablering av handel överföras till kommunerna i större grad än idag. Lojo vill också uppmärksamma att uppkomsten av självstyrande områden leder till en synnerligen oklar situation när det gäller kommunernas beredskapsärenden. Ansvarsfördelningen i beredskapsfrågor och uppgiftsfördelningen mellan kommunen och det självstyrande området bör bestämmas entydigt. Räddningsverken ska även framöver ha skyldighet att stödja kommunerna när de förbereder sig på olyckor, störningar och undantagsförhållanden. Därtill ska räddningsverken även framöver kunna utgöra en plattform för organisering av prehospital akutsjukvård. Vidare framhåller Lojo att de självstyrande områdenas IKT-lösningar bör utvecklas tillsammans med den IKT som blir kvar i kommunerna. Den

10 återstående IKT-verksamheten kommer att vara mycket småskalig i en del av kommunerna och kan inte höja primärkommunernas produktivitet. 11) Kommunens och det självstyrande områdets uppgiftsfördelning vid främjandet av hälsa och välfärd bör bestämmas tydligt. Hälsofrämjande arbete kan inte vara en uppgift enbart för kommunen. Hälsofrämjande och förebyggande arbete kan skötas i samarbete mellan kommunen och det självstyrande området. För kommunerna bör skapas en modell i vilken deras aktivitet för främjandet av hälsa och välfärd belönas med t.ex. statsandelar. Det bör skapas mätare för sådana åtgärder inom ramen för samarbetet och framför allt i kommunerna som jämnar ut skillnader i hälsa och välfärd mellan kommuninvånarna, minskar förtida dödlighet samt främjar arbetsförmågan och förlänger den yrkesverksamma tiden. Mätare bör tas fram också för lösningar som förbättrar barns och ungas välbefinnande, såsom förebyggande av rökning och hjälp med att sluta röka, minskning av alkoholbruket samt förebyggande av familjevåld. Det vore viktigt att också beakta avgöranden som görs inom kommunernas markanvändning, byggnadsverksamhet, motionsfrämjande, kosthåll, ungdoms- och seniorarbete samt samarbete med tredje sektorn. 12) Nylands självstyrande område har en mycket stor befolkning och avviker i det hänseendet från de andra självstyrande områden som ska bildas. Befolkningen är till största delen koncentrerad till huvudstadsregionen, och det är möjligt att man börjar styra verksamheten i det övriga Nyland från det hållet. Då föreligger en risk att befolkningen i västra, mellersta och östra Nyland inte behandlas likvärdigt med invånarna i metropolområdet. Nyland behöver ett eget upplägg som avviker från de övriga självstyrande områdena; detta för att trygga en ändamålsenlig och effektiv organisering och produktion av social- och hälsovårdstjänster och övrig service, kombinerad med likvärdiga möjligheter till deltagande och påverkan. Speciellt till de delar det handlar om närservice kan verksamheten organiseras via något slags områdesenheter. De självstyrande områdena bör i en viss mån stå i proportion till varandra vad gäller folkmängden. I den nu presenterade formen utgör Nyland ett oproportionerligt stort självstyrande område, och å andra sidan ser det ut att uppstå flera områden som är alldeles för små. Det här kommer att leda till svåra problem med bl.a. finansieringen. Det får inte uppstå ett läge där Nyland som ett folkrikt självstyrande område måste finansiera mindre områdens verksamhet.dessutom bör man för Nylands del tänka efter hur de mindre kommunernas invånare ska tryggas tillräckliga möjligheter till deltagande och påverkan. 13) Om de självstyrande områdena får beskattningsrätt, blir resultatet en ny skattetagare, vilket med stor sannolikhet skulle innebära ett tryck på den totala skattegraden och svårigheter att täcka hållbarhetsgapet. Staten borde sköta finansieringen av de självstyrande områdena i sin helhet. Problemet med denna lösning vore de självstyrande områdenas existensberättigande; systemet skulle stå närmare en statlig regionalförvaltning. När finansieringsmodellen utformas, är det viktigt att invånare i hela landet garanteras likvärdiga och rättvisa tjänster. Den

11 föreslagna områdesindelningen medför dock problem när det gäller finansieringen. Det är svårt att skapa ett rättvist system för hela landets behov. Behandling Teknisk korrigering Motförslag 1 Beslutsförslaget är stadsstyrelsens ursprungliga beslutsförslag i sin helhet. Under diskussionen föreslog ledamot Paula Nordström att fullmäktige stryker följande mening i punkt 10: "Exempelvis kunde miljötillståndsärendena i en större utsträckning än idag skötas av kommunerna. Vidare kunde beslutsfattandet om undantag vid byggande på en bredare basis delegeras till kommunerna, och även styrningen av handeln kunde delegeras till kommunerna. Ledamot Katri Piiparinen stödde Nordströms motförslag. Omröstning 1 Eftersom det förelåg ett understött motförslag som skiljde sig från stadsstyrelsens utgångsförslag, konstaterade ordföranden att fullmäktige ska förrätta omröstning. Fullmäktige godkände ordförandens förslag om omröstning genom namnupprop så att de som stödde stadsstyrelsens utgångsförslag röstade JA och de som stödde ledamot Paula Nordströms motförslag röstade NEJ. Vid omröstningen röstade fyrtiofyra (44) ledamöter JA och sex (6) NEJ. En ledamot var frånvarande. Ordförande konstaterade att stadsstyrelsens utgångsförslag vunnit omröstningen med rösterna 44 6 med 1 frånvarande. Därmed förblev stadsstyrelsens utgångsförslag i kraft. Motförslag 2 Ledamot Paula Nordström föreslog vidare att följande passus i punkt 13 i beslutsförslaget stryks: "Staten borde sköta de självstyrande områdenas finansiering i sin helhet och samtidigt avveckla subjektiva rättigheter, höja klientavgifter mm. för att den totala skattegraden inte ska stiga." Ledamot Leo Rintanen stödde Nordströms motförslag. Omröstning 2 Eftersom det förelåg ett understött motförslag som skiljde sig från stadsstyrelsens utgångsförslag, konstaterade ordföranden att fullmäktige ska förrätta omröstning. Fullmäktige godkände ordförandens förslag om omröstning genom namnupprop så att de som stödde stadsstyrelsens utgångsförslag röstade JA och de som stödde ledamot Paula Nordströms motförslag röstade NEJ. Vid omröstningen röstade trettio (30) ledamöter JA och tjugo (20) NEJ. En ledamot var frånvarande. Ordförande konstaterade att stadsstyrelsens utgångsförslag vunnit omröstningen med rösterna med 1 frånvarande. Därmed förblev stadsstyrelsens utgångsförslag i kraft. Därtill beslutade fullmäktige stryka följande mening i beslutsförslaget: "Därtill konstaterade stadsstyrelsen att de långa svarspunkterna bör stiliseras till kortare form." Beslut Stadsfullmäktige beslutade

12 att Lojo ger följande utlåtande om vårdreformen och bildandet av självstyrande områden (numreringen följer numreringen i den digitala begäran om utlåtande, och utlåtandet matas in i det digitala formuläret efter att fullmäktige fattat sitt beslut): 1) Områdesindelning utgående från landskapen: Ja. 2) Motivering: För Nylands del är ett självstyrande område av samma storlek som landskapet befogat, eftersom befolkningsmängden är tillräcklig och området är tillräckligt enhetligt. I fråga om resten av Finland förhåller det sig inte nödvändigtvis så, eftersom landskapen har liten befolkning. 3) Lojo hör till Nylands självstyrande område. 4) Motivering: Lojo (inklusive de nya sammanslagningskommunerna) har historiskt och i alla tider hört till Nyland. 5) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 6) ( - - -"- ) Egentliga Finlands självstyrande område. 8) (inget ställningstagande, berör inte Lojo) 9) ( - - -"- ) 10) Lojo förordar att räddningsväsendet, landskapsförbundens uppgifter och NTM-centralernas områdesutvecklingsuppgifter överförs till de självstyrande områdena. Dessutom föreslår Lojo att de självstyrande områdena (eller staten) övertar skuldrådgivningen. (Motivering: Rättshjälpen och konsumentrådgivningen har redan övertagits av staten, och skuldrådgivningen skulle övertas, men reformen blev ofullbordad. Skuldrådgivningen har delvis anknytning till socialvården.) Lojo föreslår också att hela landsbygdsförvaltningen överförs till de självstyrande områdena. (Motivering: Landsbygdsförvaltningens centrala uppgift är att kanalisera EU-stödpengar och övriga bidrag till lantbruksföretagare och att sköta den övervakning och rådgivning som anknyter till dessa. De här uppgifterna, som har att göra med en enskild näring, har ingen speciell koppling till kommunens grundläggande uppgifter utan utgör verksamhet som i första hand hör till staten. För statens räkning kan saken skötas i en centraliserad enhet i det självstyrande området.) Därtill föreslår Lojo att alla uppgifter som gäller mottagning av flyktingar och omsorg om asylsökande, med undantag av undervisningssektorns uppgifter, flyttas över till de självstyrande områdena. Miljö- och hälsoskyddet, miljövården och byggnadstillsynen, för vilkas del man även på ministerienivå har dryftat möjligheten att flytta över uppgifterna till större administrativa enheter, stöder både varandra och

13 markanvändningen i kommunerna. De här sakernas betydelse accentueras i framtidens kommuner. Uppgifterna i fråga, med undantag av veterinärvården och eventuellt livsmedelstillsynen, bör stanna hos kommunerna. Kommunerna samarbetar redan nu vid ordnandet av dessa funktioner, och så bör det vara också i fortsättningen. Om någon kommungruppering så önskar, kan hälso- och miljöskyddet/vården inklusive tillsynsuppgifterna i fortsättningen lyda under en gemensam ledning och ett gemensamt organ som kommunerna tillsammans organiserar. Man bör helst överväga vilka av de uppgifter som NTM-centralerna och övriga regionala myndigheter idag administrerar kunde överföras till kommunerna i stället för de självstyrande områdena. Exempelvis kunde miljötillståndsärendena i en större utsträckning än idag skötas av kommunerna. Vidare kunde beslutsfattandet om undantag vid byggande på en bredare basis delegeras till kommunerna, och även styrningen av hur handelsenheter placeras kunde delegeras till kommunerna. Lojo vill också uppmärksamma att uppkomsten av självstyrande områden leder till en synnerligen oklar situation när det gäller kommunernas beredskapsärenden. Ansvarsfördelningen i beredskapsfrågor och uppgiftsfördelningen mellan kommunen och det självstyrande området bör bestämmas entydigt. Räddningsverken ska även framöver ha skyldighet att stödja kommunerna när de förbereder sig på olyckor, störningar och undantagsförhållanden. Därtill ska räddningsverken även framöver kunna utgöra en plattform för organisering av prehospital akutsjukvård. Vidare framhåller Lojo att de självstyrande områdenas IKT-lösningar bör utvecklas tillsammans med den IKT som blir kvar i kommunerna. Den återstående IKT-verksamheten kommer att vara mycket småskalig i en del av kommunerna och kan inte höja primärkommunernas produktivitet. 11) Kommunens och det självstyrande områdets uppgiftsfördelning vid främjandet av hälsa och välfärd bör bestämmas tydligt. I vård- och regionförvaltningsreformen slog regeringen fast att främjandet av hälsa och välfärd blir kvar hos kommunerna. Det här bör dock inte tolkas så att hälsofrämjandet skulle höra enbart till kommunerna, utan uppgiften bör skötas i samarbete mellan kommunerna, de självstyrande områdena och staten. För samarbetet mellan det självstyrande området och kommunerna bör skapas tydliga modeller. För hälsofrämjandet bör i bägge förvaltningarna inrättas egna funktioner, och de bör dra åt samma håll. De självstyrande områdena ska sköta det koordinerande förebyggande arbetet. För kommunerna bör skapas en modell i vilken deras aktivitet för främjandet av hälsa och välfärd belönas med t.ex. statsandelar. Det bör skapas mätare för sådana åtgärder inom ramen för samarbetet och framför allt i kommunerna som jämnar ut skillnader i hälsa och välfärd mellan kommuninvånarna, minskar förtida dödlighet samt främjar arbetsförmågan och förlänger den yrkesverksamma tiden. Mätare bör tas fram också för lösningar som förbättrar barns och ungas välbefinnande, såsom förebyggande av rökning och hjälp med att sluta röka, minskning av alkoholbruket samt förebyggande av familjevåld. Det vore viktigt att också

14 Bilaga 2-3/sfm omröstningslista beakta avgöranden som görs inom kommunernas markanvändning, byggnadsverksamhet, motionsfrämjande, kosthåll, ungdoms- och seniorarbete samt samarbete med tredje sektorn. 12) Nylands självstyrande område har en mycket stor befolkning och avviker i det hänseendet från de andra självstyrande områden som ska bildas. Befolkningen är till största delen koncentrerad till huvudstadsregionen, och det är möjligt att man börjar styra verksamheten i det övriga Nyland från det hållet. Då föreligger en risk att befolkningen i västra, mellersta och östra Nyland inte behandlas likvärdigt med invånarna i metropolområdet. Nyland behöver ett eget upplägg som avviker från de övriga självstyrande områdena; detta för att trygga en ändamålsenlig och effektiv organisering och produktion av social- och hälsovårdstjänster och övrig service, kombinerad med likvärdiga möjligheter till deltagande och påverkan. Speciellt till de delar det handlar om närservice kan verksamheten organiseras via något slags områdesenheter. De självstyrande områdena bör i en viss mån stå i proportion till varandra vad gäller folkmängden. I den nu presenterade formen utgör Nyland ett oproportionerligt stort självstyrande område, och å andra sidan ser det ut att uppstå flera områden som är alldeles för små. Det här kommer att leda till svåra problem med bl.a. finansieringen. Det får inte uppstå ett läge där Nyland som ett folkrikt självstyrande område måste finansiera mindre områdens verksamhet. Dessutom bör man för Nylands del tänka efter hur de mindre kommunernas invånare ska tryggas tillräckliga möjligheter till deltagande och påverkan. 13) Om de självstyrande områdena får beskattningsrätt, blir resultatet en ny skattetagare, vilket med stor sannolikhet skulle innebära ett tryck på den totala skattegraden och svårigheter att täcka hållbarhetsgapet. Staten borde sköta de självstyrande områdenas finansiering i sin helhet och samtidigt avveckla subjektiva rättigheter, höja klientavgifter mm. för att den totala skattegraden inte ska stiga. Problemet med denna lösning vore de självstyrande områdenas existensberättigande; systemet skulle stå närmare en statlig regionalförvaltning. När finansieringsmodellen utformas, är det viktigt att invånare i hela landet garanteras likvärdiga och rättvisa tjänster. Den föreslagna områdesindelningen medför dock problem när det gäller finansieringen. Det är svårt att skapa ett rättvist system för hela landets behov.