RAPPORT Naturkultur. Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren. Per-Erik Wikberg, Tomas Lundmark

Transkript

1 RAPPORT Naturkultur Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren Per-Erik Wikberg, Tomas Lundmark

2 Skogsstyrelsen september 2008 Författare Per-Erik Wikberg, Enh för skoglig fältforskning SLU Tomas Lundmark, Enh för skoglig fältforskning SLU Projektledare Jonas Cedergren, Skogsstyrelsen Gunilla Oleskog, Skogsstyrelsen Projektgrupp Bo Magnusson Kristina Nilson Gunilla Oleskog Per-Erik Wikberg, Papper Colotech+ Tryck SJV, Jönköping Upplaga 0 ex - endast pdf-fil ISSN BEST NR 1810 Skogsstyrelsens förlag Jönköping

3 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 2 Introduktion 3 Material och Metoder 5 Försöksdesign 5 Parceller och behandlingar 5 Provytor 5 Lokaler 6 Metoder 8 Avverkning 8 Plantering 8 Plantering i de olika blocken 9 Mätningar 9 Ståndort 11 Plantor 11 Träd 11 Koordinatsättning 11 Resultat 12 Träd 12 Före avverkning 12 Efter avverkning 12 Virkesförrådets utveckling 13 Avgångar och skador 16 Löpande tillväxt 16 Inväxning 18 Planterade plantor 18 Överlevnad 18 Höjdutveckling 20 Självföryngrade plantor 21 Diskussion 24 Litteratur/källförteckning 25 Bilaga 26 Bedömning av Liberich-ytorna ur ett statistiskt perspektiv 26

4 Förord Skogsstyrelsen driver sedan 2005 projektet Kontinuitetsskogar och kontinuitetsskogsbruk. Projektet är ett regeringsuppdrag som löper på tre år. Denna rapport ingår i delprojektet Skötsel hyggesfritt skogsbruk (Oleskog et al. 2008). Den försöksserie som presenteras består bland annat av skogar som inte kalavverkats. Försöksserien anlades under åren av den dåvarande professorn i skogsföryngring vid Sveriges lantbruksuniversitet Mats Hagner Enheten för skoglig fältforskning vid Sveriges lantbruksuniversitet har fått i uppdrag av projektet att göra kompletterande mätningar, bearbeta och ställa i ordning data, samt ta fram beskrivande statistik av försöksserien. Denna rapport presenterar försöksserien med design, mätningar och inmätta data samt beskrivande statistik av skogens struktur och utveckling. En statistisk utvärdering av försöksdesignen av Sören Holm vid Sveriges lantbruksuniversitet bifogas. Huvudförfattare till rapporten är Per-Erik Wikberg. Rapporten ingår i Skogsstyrelsens rapportserie, där författarna står för innehållet. Detta innebär att rapporten inte nödvändigtvis beskriver Skogsstyrelsens officiella syn. Skogsstyrelsens slutsatser och ställningstaganden kommer att avrapporteras i ett särskilt meddelande. Jönköping, september, 2007 Johan Wester Projektägare Skogsstyrelsen Jonas Cedergren Projektledare Skogsstyrelsen 1

5 Sammanfattning En försöksserie lades ut med 12 block fördelat på 9 lokaler varav 7 i norra Sverige, med syftet att undersöka det ekonomiska utfallet av selektiv avverkning med kompletterande plantering. Varje block bestod av fyra behandlingar, KONT, KAL, GLES och TÄT. KONT kalavverkades, hyggesrensades, markbereddes och planterades en eller två tillväxtssäsonger efter avverkning. De tre övriga avverkades selektivt med varierande styrka, i medeltal 97 % (91 99 %) av virkesförrådet i KAL, 77 % (59 91 %) i GLES, och 46 % (22 78 %) i TÄT. KAL, GLES och TÄT planterades våren efter avverkning utan markberedning. Empiriska data från före avverkning samt 1, 6 och år efter avverkning, från 9 av blocken presenteras. Virkesförrådet år efter avverkning var lägre än direkt efter avverkning i ungefär hälften av blocken på grund av avgångar hos de friställda träden. Medeltillväxten hos överlevande träd i GLES och TÄT varierade mellan 0,2 och 2,3 m 3 sk/ha/år. Tillväxten var i regel högre under den andra 5-årsperioden jämfört med den första perioden. Tillväxten var även i regel högst i den tätaste behandlingen. Under hela 11-årsperioden motsvarade avgångarna 31 % (1 75 %) av virkesförrådet i GLES och 17 % (0-29 %) i TÄT, vind angavs som vanligaste orsaken. På de överlevande träden registrerades avverkningsskador på 18 % av träden i GLES och på 7 % av träden i TÄT. Överlevnaden hos de planterade plantorna i de selektivt avverkade och ej markberedda behandlingarna KAL, GLES och TÄT var i medeltal i paritet med det markberedda hygget, KONT. I ett block var överlevnaden i KAL betydligt sämre än i KONT på grund av konkurrerande vegetation. Contorta överlevde bättre än tall och gran. Få samband mellan överlevnad och överbeståndets täthet kunde ses. Höjden hos de bäst växande planterade plantorna var i de flesta blocken ungefär lika i KONT som i KAL. Plantorna i KONT hade alltså vuxit ikapp de ett eller två år tidigare planterade plantorna i KAL. I tre block var höjdutvecklingen mycket sämre i KAL jämfört med KONT. Höjdtillväxten minskade med överbeståndets täthet. Contorta växte bättre än tall och gran. Vid sista revisionen var naturligt föryngrade granplantor (höjd < 1,3 m) ungefär lika många i alla behandlingar. Antalet granplantor varierade mellan ett fåtal och drygt 2000/ha mellan blocken, antalet naturligt föryngrade tallplantor mellan 0 och drygt 800/ha. Tallplantorna var i medeltal flest KONT. Antalet småträd (höjd > 1,3 m, d< 6 cm) av gran var ungefär 300 st/ha i KAL, GLES och TÄT (KONT hyggesrensades) och varierade mellan st/ha mellan blocken. Småträd av tall var mycket fåtaliga. Av barrplantorna dog 63 % vid avverkningen i KAL medan 9 % dog i TÄT, motsvarande siffror för småträden var 42 % och 8 %. Av de överlevande barrplantorna registrerades avverkningsskador på mellan 40 % - 15 %, och på 22 % - 9 % av småträden. 2

6 Introduktion En översiktlig beskrivning av naturkultur följer här i korthet, en utförligare beskrivning kan läsas i Hagner (2004). Naturkultur har lanserats som en ekonomisk princip som lyder: optimering av nuvärdet för varje punkt av skogsmarken. Syftet är alltså att på kort och lång sikt välja den ekonomiskt bästa åtgärden utifrån rådande förutsättningar på den plats i skogen där man står. I kalhyggesbruket eftersträvas som jämförelse optimala beslut på beståndsnivå. Både i naturkultur och i kalhyggesbruk är ju syftet att bedriva skogsbruk med hög ekonomisk avkastning. Något förenklat kan man säga att skillnaden mellan naturkultur och kalhyggesbruk är att i naturkultur tas beslut om avverkning, skogsvård, plantering etc. på trädgruppsnivå, till skillnad från kalhyggesbruket där besluten tas på beståndsnivå. Detta innebär att för varje subjektivt utvald trädgrupp avverkas träd som är avverkningsmogna, till skillnad från kalhyggesbruket där hela bestånd avverkas om beståndet anses avverkningsmoget. Sedan gallras övriga träd inom gruppen av samma anledning som att bestånd gallras i kalhyggesbruk, man vill ta bort dåliga träd och friställa bra träd samtidigt som det ger ett ekonomiskt utbyte. Till skillnad från kalhyggesbruket eftersträvas inte utjämning av skiktningen, istället eftersträvas en ökad trädstorleksspridning där ett eller ett par träd tillåts dominera och växa snabbt samtidigt som mindre träd hålls tillbaka och kvalitétsdanas, åtminstone då det gäller tall (Wikberg m.fl. 2004). Plantering nyttjas som föryngringsmetod vid behov, till exempel om uttaget resulterar i större luckor där föryngring behövs ska dessa planteras igen. Så kallad grönrisplantering har förordats som innebär att täckrotsplantor sätts utan föregående markberedning så snart efter avverkningen som möjligt. Det gäller alltså att se till så att det finns träd eller plantor överallt för att markens produktionsförmåga ska kunna utnyttjas. Eftersom förutsättningarna varierar över skogsmarken kan principen naturkultur resultera i att åtgärderna varierar i lika hög grad. Vilken åtgärd som är bäst styrs av markägarens krav på förräntning, de enskilda trädens egenskaper och dess konkurrens med träden runt omkring, prislista, avverkningskostnader samt ståndortsförhållanden, vindkänslighet, etc. Avverkningskostnaderna påverkas av uttaget över hela trakten och vindkänslighet av hur omgivande skog ser ut. Sådana faktorer påverkar trädvalet i den enskilda trädgruppen. Om området som ska avverkas enligt naturkultur enbart består av avverkningsmogna träd, eller om markägaren vill ha så stort ekonomiskt utbyte som möjligt då avverkningen sker, blir konsekvensen kalavverkning. Om skogen däremot är skiktad, det vill säga består av träd av olika storlekar, innebär det här tillvägagångssättet att skogen inte kalavverkas och att skiktningen bibehålls eller förstärks. Vid sådana förhållanden kan naturkultur anses vara en hyggesfri metod. För att undersöka beståndsutvecklingen och det ekonomiska utbytet av ett skogsbruk med selektiv avverkning kombinerat med plantering anlade Hagner runt 1990 en försöksserie på olika platser i Sverige, med huvuddelen i norra Sverige. Enligt Hagner (1992) var den övergripande hypotesen; naturkultur ger bättre resultat än konventionellt kalhyggesbruk på alla ståndorter i Sverige, då det gäller ekonomi, naturvård och mångbruk. Vidare anger Hagner en rad centrala frågeställningar för att kunna testa hypotesen; 3

7 vilken typ av avverkningssystem bör utnyttjas vid plockhuggning kan kvalitén förbättras genom att satsa på vidareutveckling av omogna träd vilka skador uppstår på kvarvarande bestånd vid avverkning stormar och snöfall med vilken täthet skall kulturplantor sättas in i restbeståndet och hur påverkas detta av ståndorten och av beståndets karaktär vad kännetecknar sådan beståndsföryngring som gör plantering onödig vilken produktion uppnås i det skiktade restbeståndet och hur påverkas denna av beståndsstruktur, trädslag, bonitet, klimat, marktyp kan ekonomin förbättras genom tillämpning av naturkultur hur påverkas naturvården, renskötseln och möjligheterna till rekreation och turism om man tillämpar naturkultur i stället för kalhyggesbruk. Inom ramen för kontinuitetsskogsprojektet har datat från försöksserien bearbetats, iordningsställts och därigenom gjort tillgängligt för vidare forskning. I den här rapporten presenteras försöksserien med design och mätningar för blocken i norra Sverige (9 st). Beskrivande statistik av skogens struktur i respektive block och behandling presenteras. En utvärdering av försöksdesignen ur ett statistiskt perspektiv av Sören Holm vid Sveriges lantbruksuniversitet presenteras också (Bilaga). I projektets regi har även ett examensarbete gjorts där tillväxtreaktion hos friställda träd i försöksserien presenteras (Ågren 2005). 4

8 Försöksdesign Material och Metoder Försöksserien anlades och består av 12 block, 10 i norra och 2 i södra Sverige, utlagda i normal slutavverkningsskog. Blocken fördelades på 9 lokaler, i en lokal fanns 4 block och övriga 8 block fördelades på lika många lokaler. En mer utförlig beskrivning finns i Hagner (1992). Block Blocken är rektangulära med bredd 240 m och längd 380 m. De är inte låsta i en viss riktning utan oftast placerade i lidlägen med långsidan och behandlingarna i sluttningens längdriktning. Syftet var att varje behandling skulle representera en gradient i ståndortsförhållanden, med lägre bonitet i sluttningens övre del jämfört med sluttningens nedre del. Jämförelser kan då göras mellan behandlingarna inom olika delar av blocken. Parceller och behandlingar I varje block finns fyra parceller. Varje parcell utgör en fjärdedel av blocket med bredd 60 m och längd 380 m och representerar en behandling. De fyra behandlingarna är KONT, KAL, GLES och TÄT. KONT (kontroll) står för konventionell kalavverkning följt av hyggesrensning, markberedning och plantering en eller två tillväxtsäsonger efter avverkningen. KAL är kalavverkning där allt gagnvirke avverkats och resten lämnats kvar, GLES och TÄT är hård respektive lätt höggallring. KAL, GLES och TÄT har planterats utan markberedning våren efter avverkning. Behandlingarna är låsta nämnd ordning, eller i omvänd ordning; det bestämdes med hjälp av lottning åt vilket håll blocket skulle vändas. Anledningen var att undvika att GLES eller TÄT skulle hamna mellan KAL och KONT och på så sätt minska risken för stormfällningar. Behandlingarna hörn är markerade med stålrör. Provytor I varje behandling lades 36 cirkelprovytor ut längs två linjetransekter. Transekterna löpte längs med behandlingarna. Den ena löpte 15 m från kant som vetter mot glesare skog och den andra 25 m från kant mot tätare skog. Det inbördes avståndet mellan transekterna var 20 m. Provytorna placerades ut längs transekterna med ett inbördes avstånd av 20 m mellan ytcentrum. Ytcentrum markerades med numrerade metallbleck som fixerades på markytan. Provytorna var av fyra olika nivåer: Nivå 1 (24 st/behandling), 10 m 2, naturligt föryngrade plantor och planterade plantor räknades och grundyta mättes med relaskop. Nivå 2 (8 st/behandling), 100 m 2, naturligt föryngrade plantor och planterade plantor samt träd mättes och skador registrerades. Nivå 3 (3 st/behandling), motsvarade nivå 2 men träden och plantorna koordinatsattes. Nivå 4 (1 st/behandling) motsvarade nivå 3 men ytstorleken utökades till 314 m 2. 5

9 Total uppmätt areal per behandling blir alltså (24*10)+(11*100)+314 = 1654 m 2. Var 3:e yta var av antingen nivå 2, 3 eller 4 och två stycken nivå 3 eller nivå 4 ytor hade alltid minst en nivå 2 yta mellan sig. Bland nivå 3 och 4 ytorna var nivå 4 ytan slumpad. Nivå 1 har mätts i alla ytor, plantor inom en radie av 1.79 m har registrerats. I den här rapporten behandlas nivåerna 2, 3 och 4; 1414 m 2 /behandling, varav 614 m 2 koordinatsatts. Lokaler Harrejaur 2050 Antalet behandlingar avvek från det generella upplägget. Består av en gles skärm 60*60 m (GLES) omsluten av ett hygge om 120*120 m (KONT). I GLES finns 5 st nivå 3 ytor, i KONT finns 4 st nivå 3 ytor. Området är flackt och blocket sluttar svagt mot sydväst. Övre delen är frisk och nedre försumpad. Mättes inte in före avverkning. Markägare Sveaskog. Beläget inom SLU s försökspark Ätnarova söder om Gällivare. Dalkarlsberget Ytantalet avvek från det generella upplägget (Tabell 1). Tabell 1. Antal provytor av respektive nivå i Dalkarlsberget. Antal ytor Block Behandling Nivå 2 Nivå 3 Nivå 4 Tot. areal (m 2 ) 2051 KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT Höjdläge i Härjedalen. Blocken är ungefär hälften så stora som det generella upplägget och gränsar mot varandra på ömse sidor av en ås, 2051 och 2052 på den talldominerade sydvästsluttningen och 2053 och 2054 på den grandominerade nordostsluttningen (Tabell 2). Markägare Holmen. Barjasen 2055 Blandbestånd av tall och gran väster om Lycksele i Västerbottens inland. Sydvästsluttning med ett fuktstråk i nedersta delen. Här finns även ett område med hög- 6

10 skärm utanför block där contorta planterats. Provytor har lagts ut i skärmen (Tabell 2). Markägare SCA. Selkroksredden 2056 Kuperat område på silurmark i norra Jämtland. Flackt område som genomkorsas av moränåsar. Områdena mellan åsarna är kraftigt försumpade och domineras av högörter och bredbladiga gräs. Gran dominerar med inslag av björk (Tabell 2). Markägare SCA. Åliden 2057 Sydvästsluttning i Västerbottens kustland. Övre delen ligger i ett flackt svallat område med dominans av tall. Längre ner i sluttningen dominerar gran (Tabell 2). Markägare Holmen. Sutme 2058 Grandominerad sydsluttning nära trädgränsen i södra Västerbottensfjällen. Fuktstråk förekommer (Tabell 2). Markägare SCA. Piellovare 2059 Talldominerad östsluttning väster om Kåbdalis i Norrbottens inland. KAL ersattes av en orörd behandling. Skogen är brandpräglad. Tallskog med inslag av fuktigaförsumpade partier i nedre delen där blandskog förekommer. I övrigt blåbärlingon (Tabell 2). Markägare Sveaskog. Kråkrödjan 2060 Barrblandskog på sydvästsluttning i södra Östergötland. Blocket är litet, ca: en hektar. KONT saknas, istället finns en orörd behandling. TÄT domineras av gran och GLES av tall. Behandlingarna är inte arrangerade som i de övriga blocken. Privat markägare. Barksäter 2061 Flackt småkuperat område i Södermanland. Består av en högskärm av grov tall med inslag av mindre granar. Privat markägare. I den här rapporten har inte blocken i södra Sverige, Barksäter och Kråkrödjan, tagits med. Inte heller det nordligaste blocket, Harrejaur. Tabell 2. Ståndortsbeskrivning. Block och lokal Latitud, N. Longitud, E. Alt. Veg Fuktighet SI Bonitet m. ö. h. H 100 m 3 sk/ha/år 2051 Dalkarlsberget 61 37'53,8'' 14 25'25,2'' 620 blå, kr-lj fr, fu T18, G Dalkarlsberget 61 37'58,7'' 14 25'15,1'' 620 blå fr, fu T18, G Dalkarlsberget 61 37'57,0'' 14 25'36,3'' 635 blå fr T18, G Dalkarlsberget 61 38'06,8'' 14 25'26,5'' 645 blå fr, fu T18, G Barjasen 64 39'17,9'' 18 16'09,1'' 325 blå,ling fr T21, G Selkroksredden 63 23'45'' 15 13'51,5'' 375 blå, ört fr, fu T22, G Åliden 64 03'12,2'' 20 10'45,6'' 155 blå fr T21, G Sutme 64 52'55,1'' 14 51'54,5'' 520 l.ört, blå fr T19, G Piellovare 66 05'40'' 19 52'07'' 375 blå fr T19, G

11 Metoder Avverkning Markägare, tjänstemän eller skördarförare skötte utsyning av träd och avverkning efter muntliga anvisningar. Instruktionerna var att maskinföraren skulle spara en del småträd i KAL, avverka större träd och dåliga träd samt lämna tillräckligt med träd för att ge beståndsföryngringen ett gott skydd i GLES, avverka större träd och dåliga träd samt lämna tillräckligt med träd för att bibehålla nästan full produktion i TÄT. I Dalkarlsberget , Selkroksredden 2056 och Åliden 2057 märktes träd som skulle lämnas i GLES, och träd som skulle avverkas i TÄT. I blocken Barjasen 2055 och Sutme 2058 utsynades träden av maskinföraren efter provstämpling tillsammans med ansvarig tjänsteman. Tvågreppsskördare användes i en del fall och engreppsskördare i en del andra fall. Plantering Planteringens utförande syftade till att utvärdera plantering av olika arter utan markberedning som föryngringsmetod i hyggesfritt skogsbruk. Plantorna sattes med två meters mellanrum i alla behandlingar när detta tilläts och inte hindrades av t.ex. friställda träd. Syftet var att med ledning av plantornas överlevnad och tillväxt undersöka när plantering behövs samt när respektive art kan användas med avseende på luckstorlek, avstånd till närmaste träd etc. Täckrotsplantor användes i hela försöksserien. Behandlingarna KAL, GLES och TÄT markbereddes inte utan plantorna sattes direkt i markvegetationen påföljande vår efter avverkning, s.k. grönrisplantering. KONT hyggesrensades och markbereddes första säsongen efter avverkning och planterades ett eller två år senare enligt konventionellt kalhyggesbruk (Tabell 3). Blocken placerades oftast i lidlägen med behandlingarna längs med sluttningen för att få en stor variation i ståndortsförhållandena inom behandlingarna och en liten variation mellan behandlingarna. I KAL, GLES och TÄT utfördes alltid planteringen på samma sätt tvärs över behandlingarna. Syftet var att kunna göra jämförelser mellan behandlingarna under liknande ståndortsförhållanden. Däremot gjordes planteringen inte alltid på samma sätt inom behandlingarna. I en del block sattes både tall och contorta blandat med gran för att studera bägge tallarterna inom samma block. I de fallen sattes en av arterna i en mittzon tvärsöver behandlingarna och den andra arten i zonerna på ömse sidor av mittzonen. I en del fall planterades så kallade dubbelplantor med gran och contorta i samma kruka. Meningen med dubbelplantorna var att om den ena plantan dog skulle den andra ta över. I övrigt planterades enkelplantor, det vill säga vanliga plantor med en planta per kruka. I KONT sattes enbart enkelplantor i alla block enligt markägarens önskemål. I KAL, GLES och TÄT sattes i vissa block enbart dubbelplantor eller enbart enkelplantor. I andra block sattes både dubbelplantor och enkelplantor. I de fall enkelplantor användes i KAL, GLES och TÄT sattes varannan gran och varannan tall, med två meters mellanrum för respektive art vilket gav dubbel planttäthet. I en del block sattes plantorna med en meters mellanrum mellan tall och gran, i andra block sattes tall och gran intill varandra. I en del block ersattes tallen av contorta, helt eller delvis. 8

12 De grönrisplanterade plantorna lindades in med en fiber bema som skydd mot snytbagge. Plantorna markerades för att skilja mellan planterade plantor och naturlig föryngring. Våren 1990 användes en ring av ståltråd. Våren 1991 användes numrerade metallbrickor som placerades på marken 10 cm söder om plantan. Plantering i de olika blocken Harrejaur 2050 Enkelplantor av tall. Dalkarlsberget Enkelplantor av contorta i KONT och dubbelplantor med contorta och gran i varje kruka i de övriga behandlingarna. KAL i 2052 och östra halvan av KAL i 2051 markbereddes efter grönrisplantering av misstag. KAL i 2052 utgår därför med avseende på planteringen. KONT planterades en tillväxtssäsong efter de övriga behandlingarna. Barjasen 2055 Enbart enkelplantor. Gran i hela KAL, GLES och TÄT samt i en mindre del av KONT. Tall sattes i södra och norra tredjedelarna av KAL, GLES och TÄT, samt i norra tredjedelen av KONT. Contorta sattes den mittersta tredjedelen i alla behandlingar samt i halva södra tredjedelen av KONT. KONT planterades en tillväxtssäsong senare än de övriga behandlingarna. Selkroksredden 2056 Enkelplantor av contorta i KONT. I de övriga behandlingarna sattes dubbelplantor med contorta och gran i den mittersta tredjedelen och enkelplantor av gran och tall på de två andra tredjedelarna. KONT planterades två tillväxtssäsonger senare än de övriga behandlingarna. Åheden 2057 Enbart enkelplantor. Tall i KONT och gran och tall blandat i de övriga behandlingarna. KONT planterades två tillväxtssäsonger senare än de övriga behandlingarna. Sutme 2058 Enbart enkelplantor. Contorta och gran sattes blandat i den mittersta tredjedelen i alla behandlingar. I alla behandlingar utom KONT sattes gran och tall blandat i de återstående två tredjedelarna norr och söder om mittzonen. I de återstående två tredjedelarna av KONT sattes gran. KONT planterades en tillväxtssäsong senare än de övriga behandlingarna. Piellovare 2059 Enbart enkelplantor. Tall i KONT och gran och tall blandat i GLES och TÄT. KAL ersattes av en orörd behandling som inte planterades. KONT planterades en tillväxtssäsong senare än de övriga behandlingarna. Mätningar Blocken mättes in mellan och har därefter reviderats vid tre tillfällen. Block 2058 i Sutme mättes inte in före avverkning. Första revisionen gjordes en 9

13 tillväxtssäsong efter plantering, andra revisionen gjordes sex tillväxtssäsonger efter avverkning, och tredje revisionen år efter avverkning (Tabell 3). Första revisionen av behandling KONT gjordes två till tre tillväxtssäsonger efter avverkning eftersom planteringen skedde ett till två år senare där jämfört med de andra behandlingarna. Första revisionen av Piellovare gjordes hösten 1994 (tre tillväxtsäsonger efter inmätning) eftersom avverkningen dröjde till vintern Tredje revisionen gjordes 11 tillväxtssäsonger efter avverkning i Dalkarlsberget och Sutme, 12 tillväxtssäsonger efter avverkning av Barjasen, Åliden och Piellovare, och 15 tillväxtssäsonger efter avverkning i Selkroksredden, (Tabell 3). Tabell 3. Årtal för de olika aktiviteterna. Behandling 1=KONT, 2=KAL, 3=GLES, 4=TÄT. Ytorna avverkades på vintern, planterades på försommaren, och reviderades på hösten. Block Lokal Behandling Inmätning Avverkning Plantering Revision Dalkarlsberget " " " 2, 3, 4 " " " " " 2055 Barjasen " " 2, 3, 4 " " " " " 2056 Selkroksredden " " 2, 3, 4 " " " " " 2057 Åliden " " 2, 3, 4 " " " " " 2058 Sutme " " 2, 3, 4 " " " " " 2059 Piellovare " " 3, 4 " " " " " Tredje revisionen gjordes enligt modifierade instruktioner i en del fall: Dalkarlsberget I GLES och TÄT mättes träden in inom 10 m radie på nivå 2 och 3 ytorna. På nivå 4 ytan i 2051 behandling GLES mättes träden in inom 15 m radie. Barjasen 2055 I GLES och TÄT mättes träden in inom 10 m radie i nivå 2 ytorna. Selkroksredden 2056 Varannan nivå 2 yta exkluderades. I nivå 3 ytorna mättes träden inom 10 m radie. De ytor som mättes in markerades med en 3-4 dm hög impregnerad trästolpe. Sutme 2058 I GLES och TÄT mättes träden in inom 10 m radie i nivå 2 och 3 ytorna. Piellovare 2059 Alla nivå 2 ytor exkluderades. På nivå 4 ytorna mättes träden inom 15 m radie vid mätning 2 och 4. På nivå 3 ytorna mättes träden inom 10 m radie vid mätning 4. De inmätta ytorna markerades som i Selkroksredden. 10

14 Ståndort Ståndortsinventering har gjorts enligt riksskogstaxeringens instruktion (Hägglund och Lundmark 1977). Markfuktighet, mark- och fältvegetation har registrerats i alla provytor, kornstorlek har bestämts med rullprov i nivå 2-4. Plantor Beståndsföryngring högre än eller lika med 30 cm och diameter vid brösthöjd lägre än 6 cm av alla arter mättes in på hela ytan. Brösthöjdsdiameter mättes om höjden var lika med eller större än 130 cm. Alla planterade plantor höjdmättes oavsett höjd. Skador registrerades på alla plantor. Koder användes för att registrera saknade plantor, nya plantor, plantor som inte mättes vid förra revisionen men som återfunnits vid revisionen där efter, k-plantor som blivit träd, m.m. Rikligt förekommande stubb- eller rotskott mättes inte utan registrerades som antal delstammar. I en del block registrerades egenskaper för växtplatsen för de planterade plantorna. Naturligt föryngrade småplantor lägre än 30 cm mättes inom en mindre del av nivå 3 och 4 ytorna. En 223,5 cm lång stav fästes i ena änden vid ytcentrum och den andra änden fördes runt i cirkel. Småplantor mellan stavens yttre ände och 20 cm inåt registrerades, ca: 2,7 m 2. Träd Diameter vid brösthöjd på alla träd (brösthöjdsdiameter 6 cm) mättes in på hela ytan. Träden klavades med klaven riktad mot ytcentrum. höjd mättes på ca: 50 % av träden. På nivå 3 och 4 ytorna valdes övrehöjdsträd ut inom 10 m radie enligt riksskogstaxeringens kriterier. Förutom mätning av höjd och diameter borrades dessa träd och ålder bestämdes. Skador registrerades på alla träd. Efter avverkning mättes diameter på stubbarna. I en del block registrerades översiktliga tillväxthämmande och kvalitetsnedsättande skador. I en del fall gjordes kvalitetsbedömning av tall. Koordinatsättning På nivå 3 och 4 ytorna koordinatsattes alla träd och plantor samt stubbar med vinkel och avstånd. Vinkel mättes med 360 kompass från stativ vid ytcentrum och avstånd mättes antingen med måttband eller med instrument. Om instrument användes registrerades avståndet mellan stativets topp och individen nere vid markytan. För att göra det möjligt att beräkna det horisontella avståndet mättes även den vertikala vinkeln mellan instrumentet och individen vid markytan och stativets höjd. Om måttband användes hölls det så horisontellt som möjligt. Resultat för blocken i Dalkarlsberget, Barjasen, Selkroksredden, Åliden, Sutme och Piellovare presenteras. Medelvärden för virkesförråd och avgångar per block och behandling har beräknats. Medeltillväxten mellan mättillfällena har beräknats för koordinatsatta ytor, exklusive avgångar. Volymer för träd grövre än 5 cm har beräknats med Näslunds mindre funktioner, och för träd klenare än 5 cm med funktioner av S-O Andersson. Avgångar och höjdutveckling för de bäst växande planterade plantorna presenteras, samt antal naturligt föryngrade plantor och småträd. 11

15 Resultat Träd Före avverkning Virkesförrådet före avverkning var i medeltal 178 m 3 sk/ha och varierade mellan m 3 sk/ha. Högst virkesförråd uppmättes i 2051 och 2052 på Dalkarlsbergets sydvästsluttning. Lägst virkesförråd uppmättes i 2053 på Dalkarlsbergets nordostsluttning och i 2058, Sutme (Tabell 4). Blocken 2051 och 2052 på Dalkarlsbergets sydvästsluttning samt i Piellovare dominerades av tall. Barjasen och Åliden bestod av blandskog med en betydande andel tall bland de grövre träden. Andelen tall av virkesförrådet var 65 % respektive 52 % men stamandelen var bara ca: 30 %. Övriga block var grandominerade. I samtliga block utom Piellovare minskade antalet träd per diameterklass med ökande diameter, i Piellovare var antalet träd högst bland de medelstora träden. I block med både tall och gran var tallens andel av virkesförrådet generellt högre bland de grövre träden jämfört med de klenare. I Selkroksredden var björkandelen 22 % av virkesförrådet (Tabell 4). Eftersom blocket i Sutme inte mättes in före avverkning beräknades volymen med hjälp av skördarens dator, avlägg vid väg samt kvarvarande volym efter avverkning (Hagner & Molin 1998). Tabell 4. Beståndsdata före avverkning, t=tall, g=gran, b=björk, ö.l.=övrigt löv. Block Volym > 130 cm Antal träd d 6 cm n / ha trädslag % t-g-b-ö.l. Antal småträd h>1.3 m, d<6 cm n / ha trädslag % t-g-b-ö.l. Antal plantor h m n / ha trädslag % t-g-b-ö.l. m 3 sk /ha trädslag % t-g-b-ö.l * * * *från skördarnotor Eftersom blocket i Sutme inte mättes in före avverkning beräknades volymen med hjälp av skördarens dator, avlägg vid väg samt kvarvarande volym efter avverkning (Hagner & Molin 1998). Efter avverkning Medeluttaget i GLES var 77 % av virkesförrådet vilket motsvarade 61 % av träden. I TÄT var uttaget 46 % av virkesförrådet vilket motsvarade 21 % av träden. 12

16 Uttaget i respektive behandling varierade stort mellan blocken, i GLES avverkades mellan 59 % och 90 % av virkesförrådet och i TÄT mellan 25 % och 78 %. Skillnaderna mellan behandlingarna inom blocken varierade också stort. I 2052 Dalkarlsberget var uttaget 83 % av virkesförrådet i GLES och 22 % i TÄT, medan i 2056 Selkroksredden avverkades 78 % i både GLES och TÄT. I GLES i 2054 Dalkarlsberget och 2058 Sutme återstod endast 13 resp. 11 m 3 sk/ha efter avverkning. Ungefär lika mycket lämnades i KAL i 2056 Selkroksredden och 2057 Åliden (Tabell 6). Den aritmetiska medeldiametern i GLES minskade från 159 mm före avverkning till 133 mm efter avverkning, och i TÄT från 157 mm till 142 mm. I TÄT i 2053 Dalkarlsberget, GLES i 2055 Barjasen, och i TÄT i 2059 Piellovare var medeldiametern högre efter avverkning än före (Tabell 5). I regel var andelen gran högre efter avverkning än före. Tabell 5. Medeldiameter (aritmetisk) före och efter avverkning. Medeldiameter mm Före avverkning Efter avverkning Block Behandling Tall Gran Björk Ö. löv Alla Tall Gran Björk Ö. löv Alla 2051 GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT GLES TÄT Medel GLES Medel TÄT Virkesförrådets utveckling GLES Vid senaste revisionen hade virkesförrådet ökat i 4 block av 9. Mellan mätningarna direkt efter avverkning och 2:a revisionen (period 1) minskade virkesförrådet i GLES i alla block utom 2059 Piellovare. I 2052 Dalkarlsberget och i 2055 Barjasen motsvarade minskningen 43 % respektive 60 % av virkesförrådet under den perioden. Mellan 2:a och 3:e revisionen (period 2) ökade virkesförrådet i samtliga fall utom i 2054 Dalkarlsberget. Avgångarnas omfattning var alltså lägre under period 2. I medeltal hade virkesförrådet minskat med 10 % (Tabell 6). 13

17 TÄT Även i TÄT ökade virkesförrådet i 4 av 9 block. Under period 1 minskade virkesförrådet i 5 av 9 block. Under period 2 ökade virkesförrådet i alla block utom 2053 Dalkarlsberget och 2059 Piellovare. I TÄT var virkesförrådet i medeltal 3 % högre vid sista mätningen jämfört med direkt efter avverkning (Tabell 6). 14

18 Tabell 6. Uppmätt virkesförråd vid samtliga mättillfällen samt estimerat virkesförråd direkt efter avverkning för de olika blocken. För 2056 gjordes 4:e revisionen 15 år efter avverkning. För 2059 gjordes 4:e revisionen 12 år efter avverkning. Samtliga uppgifter för 2056 och 2059 beräknades med data från provytor inmätta vid sista revisionen då ett urval av provytorna mättes in. Volym m 3 sk /ha Revision Block Behandling Före avv. Efter avv Uttag % 2051 KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT 111* KAL 111* GLES 119* TÄT 125* KONT KAL GLES TÄT Medel KONT Medel KAL Medel GLES Medel TÄT *Från skördarnotor. 15

19 Avgångar och skador De ackumulerade avgångarna från avverkningstillfället fram till senaste revisionen motsvarade mellan 1 32 m 3 sk/ha i GLES och 0 29 m 3 sk/ha TÄT, och 12 respektive 15 m 3 sk/ha i medeltal. Utryckt som andel av virkesförrådet som lämnades efter avverkningen motsvarade avgångarna mellan 1 75 % i GLES och 0 29 % i TÄT och 31 % respektive 17 % i medeltal. Antalet döda träd var 128 st/ha i GLES och 90 st/ha i TÄT. För de döda träden angavs avverkningskador som avgångsorsak för 22 % av volymen och 38 % av träden i GLES, och 8 % av volymen och 20 % av träden i TÄT. Vind angavs som orsak för 56 % av volymen och 32 % av träden i GLES, och 46 % av volymen och 32 % av träden i TÄT (Figur 1). I KAL dog 119 st/ha eller ca: 4 m 3 sk/ha. Avverkningsskador var den vanligaste avgångsorsaken i KAL. På de överlevande träden registrerades avverkningskador på 18 % i GLES och 7 % i TÄT. 350 Antal träd/ha annat saknade torra avverkningsskador snöbrott vindfällen m3sk/ha Figur 1. Summerat antal döda träd (ovan) och dess sammanlagda volym (under) uppdelat i respektive avgångsorsak avser blockr, 3= behandling GLES, 4=behandling TÄT. Löpande tillväxt För koordinatsatta ytor (ca: 50 % av den inmätta arealen) kunde träd som dött efter avverkning sorteras ut. Träd som dött behandlades med andra ord som om de avverkats. I tabell 7 visas volymutveckling och tillväxt för överlevande träd. Medeltillväxten mellan första och andra revisionen i GLES var 0,6 m 3 sk/ha/år och 1 m 3 sk/ha/år mellan andra och tredje revisionen. Motsvarande siffror för TÄT var 1,2 m 3 sk/ha/år och 1,4 m 3 sk/ha/år. Högst tillväxt under hela perioden var i 2056 Selkroksredden (TÄT) med 2,3 m 3 sk/ha/år, följt av 2057 Åliden (TÄT) med 1,9 m 3 sk/ha/år. I regel var tillväxten något högre under period 2 än under period 1 (Tabell 7). 16

20 Tabell 7. Uppmätt virkesförråd och medeltillväxt för träd med brösthöjdsdiameter > 6 cm på koordinatsatta ytor (ca: 0,06 ha/block/behandling). Träd som dött efter avverkning exkluderades ur datat. För 2056 gjordes 4:e revisionen 15 år efter avverkning. För 2059 gjordes 4:e revisionen 12 år efter avverkning. Medeltillväxt Volym m 3 sk/ha m 3 sk/ha /år Revision Block Behandling Före avv Revision 1 till 2 Revision 2 till GLES ,0 64,8 72,3 0,95 1, TÄT ,16 1, GLES ,1 24,0 30,4 0,38 1, TÄT , ,28 1, GLES ,8 23,6 26,4 0,36 0, TÄT ,0 72,3 76,4 0,66 0, GLES ,4 14,5 15,8 0,22 0, TÄT ,9 36,9 39,0 0,41 0, GLES 130 1,5 1,9 3,1 0,08 0, TÄT ,2 71,1 79,0 0,77 1, GLES ,5 31,8 42,6 1,05 1, TÄT ,3 44,8 64,7 2,50 2, GLES ,6 47,0 54,9 1,08 1, TÄT ,9 94, ,72 1, GLES 122* 9,0 11,1 15,2 0,42 0, TÄT 131* 40,0 46,0 53,1 1,19 1, GLES ,5 71,4 80,3 1,17 1, TÄT ,8 99, ,33 1, orört ,56 1,71 Medel GLES ,5 31,6 37,2 0,62 0,98 Medel TÄT ,22 1,45 *Volymer från skördarnotor. Den procentuella tillväxten var högre i GLES än i TÄT (Figur 2). Ökning av virkesförråd/år % GLES TÄT Figur 2. Årlig procentuell ökning av virkesförrådet i GLES och TÄT beräknat på koordinatsatta ytor. 17

21 Inväxning Inväxning är av stor betydelse i kalhyggesfritt skogsbruk. Vid låga uttag kan befintliga träd förväntas upprätthålla tillväxten men ju större uttag desto mer ökar behovet av att nya träd växer in (se delprojekt D och E). Inväxningen (rekrytering av träd över 6 cm diameter i brösthöjd) varierade kraftigt mellan blocken. I tabell 8 finns inväxta träd för koordinatsatta ytor. I Selkroksredden (TÄT) växte 238 träd/ha in under hela 15-års perioden, vilket motsvarade ett bidrag till tillväxten på drygt 0,2 m 3 sk/ha/år. I GLES på 2053 Dalkarlsberget och Piellovare var inväxningen 0 (Tabell 8). Gran dominerade bland de inväxta träden. Tabell 8. Antal träd/ha, antal inväxta träd/ha/år, och volym m 3 sk/ha/år för inväxta träd beräknat på data från koordinatsatta ytor. Träd som dött efter avverkning har sorterats bort. Inväxta träd är träd som passerat 6 cm i brösthöjdsdiameter mellan revisionerna. Antal träd/ha Inväxning/ha/år Revision Revision 1 till 2 Revision 2 till 3 Block Behandling Före avv Uttag (%) antal volym antal volym 2051 GLES ,6 0, TÄT ,8 0, GLES ,8 0,04 0, TÄT ,8 0,04 4,0 0, GLES , TÄT ,0 0,04 3,8 0, GLES ,8 0,05 0, TÄT ,8 0,05 0, GLES ,4 0, , TÄT ,4 0,03 0, GLES ,8 0,1 7,2 0, TÄT ,32 9,3 0, GLES ,8 0,1 8,2 0, TÄT ,8 0,1 11 0, GLES , TÄT ,17 6,6 0, GLES , TÄT ,2 0,03 0,0 Medel GLES ,5 0 7,6 0 Medel TÄT ,4 0 4,4 0 Planterade plantor Överlevnad Överlevnaden var hög bland de grönrisplanterade plantorna i KAL, GLES och TÄT, ibland högre än plantorna som sattes efter markberedning i KONT. I Åliden fanns en tydlig trend för tall där överlevnaden minskade med ökande täthet i överbeståndet, i alla andra fall fanns ingen sådan trend. I Selkroksredden var överlevnaden för de grönrisplanterade plantorna mycket sämre i KAL jämfört med plantorna som sattes efter markberedning i KONT. Markvegetationen var besvärande i Selkroksredden, särskilt i de försumpade stråken. Avgångarna var 18

22 höga i KONT på Piellovare på grund av knäckesjuka och snöskytte, plantorna hade klarat sig bättre i GLES (Tabell 9 A, B). I Dalkarlsberget och Selkroksredden där dubbelplantor med contorta och gran i samma kruka planterades överlevde contortan i större utsträckning än granen, ofta på grund av att den startsnabbare contortan trängt undan granen. Då både contortan och granen överlevde bedömdes contortan som huvudplanta i de flesta fallen. Hos en liten andel av plantparen hade contortan dött och granen tagit över efter 10 år i Dalkarlsberget, i Selkroksredden som mättes in 4 år senare hade det skett i 20 % av fallen i den tätaste behandlingen (Tabell 9 B). Tabell 9. Överlevnad hos planterade plantor (%). Alla behandlingar utom KONT planterades våren efter avverkning, KONT planterades 1 eller 2 år efter. Tabell A: enkelplantor, tabell B: dubbelplantor. T = tall, C = contorta, G = gran. I tabell B anger C andelen dubbelplantor där enbart contortan överlevt, G andelen där enbart granen överlevt, C+G andelen där båda överlevt och contorta bedömts som huvudplanta, G+C andelen där båda överlevt och granen bedömts som huvudplanta. A/ Överlevnad % Revision Block Behandling T C G T C G T C G T C G 2050 KONT GLES KONT KONT KONT KONT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT GLES TÄT

23 B/ Överlevnad (%) Revision Block Behandling Alla C G C+G G+C Alla C G C+G G+C Alla C G C+G G+C Alla 2051 KAL GLES TÄT KAL GLES TÄT KAL GLES TÄT KAL GLES TÄT KAL GLES TÄT Höjdutveckling Eftersom plantor sattes jämt fördelat över behandlingarna oavsett om det förekom luckor eller inte, har endast höjderna för de 25 % bäst växande plantorna redovisats. Antagandet har varit att de avspeglar hur bra plantor i de respektive behandlingarna kan växa om de hamnar i en planteringspunkt med goda tillväxtsförhållanden. De bäst växande plantorna var i många block ungefär lika höga i KAL som i KONT. Det var egentligen bara på Dalkarlsberget som plantorna var tydligt lägre i KAL än i KONT. Plantorna som sattes efter markberedning i KONT hade alltså vuxit ikapp de grönrisplanterade plantorna i KAL som planterades ett eller två tidigare. De grönrisplanterade plantorna växte sämre med ökande täthet i överbeståndet, enda undantaget var i Selkroksredden där tallarna och granarna var högre i GLES än i KAL. Contortan växte bättre än tall och gran i de flesta fallen. Sämst växte plantorna i Piellovare (Figur 3). 20

24 tall Höjd cm contorta Höjd cm gran Höjd cm Figur 3. Medelhöjd samt standardavvikelse för de 25 % högsta plantorna vid sista revisionen år efter avverkning. 1=KONT, 2=KAL, 3=GLES, 4=TÄT. KAL, GLES och TÄT planterades direkt efter avverkning, KONT en eller två tillväxtssäsonger efter. Självföryngrade plantor Med plantor menas individer med höjd cm och med småträd individer högre än 130 cm och klenare än 6 cm i brösthöjd. I datat finns nya plantor registrerade, d.v.s. plantor som inte registrerats vid tidigare revisioner. Om etablering skett före eller efter avverkning går dock inte att bestämma eftersom enbart plantor högre än 30 cm mätts in, utom i den cirkelzon där småplantor registrerats. Rikligt förekommande stubb- och rotskott av lövträd h<130 cm som räknades in som antal delstammar är inräknade i tabell 10. Vid sista revisionen av Selkroksredden 2056 registrerades inte lövplantor under 130 cm, småträd av löv över 130 cm räknades in i cm-klasser. 21

25 Naturligt föryngrade tallplantor förekom sparsamt i de flesta blocken. En del tallplantor förekom i block med tall i överbeståndet medan tallföryngringen var i stort sett obefintlig i blocken med grandominans. I Piellovare förekom ingen tallföryngring trots att området dominerades av ren tallskog, även plantor av gran och löv förekom mycket sparsamt. I KONT förekom relativt många tallplantor i Åliden, samt 2053 och 2054 Dalkarlsberget. Granplantor förekom i alla block, sparsamt på Dalkarlsberget och Piellovare och rikligt i Barjasen och Åliden (Tabell 10). Av småträden av tall och gran fanns 7 % kvar i KONT (som hyggesrensats) efter avverkning, 58 % i KAL, 72 % i GLES och 82 % i TÄT. Av dessa blev 22 % skadade vid avverkningen I KONT, 14 % i KAL, 8 % i GLES och 9 % i TÄT. Bland barrplantorna fanns 37 % kvar i KONT, 70 % i KAL, i GLES registrerades fler plantor, och 91 % i TÄT. Av dessa blev 40 % skadade vid avverkningen I KONT, 21 % i KAL, 15 % i GLES och 15 % i TÄT. Lövinslaget var stort i en del block, särskilt i Selkroksredden och Åliden. Selkroksredden sticker ut som den mest lövrika ytan, antalet småträd av löv var flest i KONT (Tabell 10). Bland övrigt löv var rönn vanligast, planttätheten var särskilt hög i Åliden men antalet småträd var mycket lågt (Tabell 10). 22

26 Tabell 10. Beståndsföryngring och naturlig föryngring. Antal plantor (höjd < 130 cm) och småträd (höjd > 130 cm, d < 6 cm) per hektar vid sista revisionen, 11 år efter avverkning KAL utgår. Plantor Småträd Block Behandling Tall Gran Björk Ö. löv alla Tall Gran Björk Ö. löv alla 2051 KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT KAL GLES TÄT KONT GLES TÄT orört Medel KONT Medel KAL Medel GLES Medel TÄT

27 Diskussion Generellt ökade virkesförrådet mycket blygsamt de första åren efter huggningsingreppet. Uttagen av virke var generellt höga och avgångarna efter avverkningen minskade det stående virkesförrådet ytterligare. Med utgångspunkt tagen i den uppskattade boniteten på de olika lokalerna låg den löpande tillväxten betydligt lägre än den förväntade medeltillväxten vid ett trakthyggesbruk. För enskilda träd fanns ofta en tydlig friställningseffekt (Ågren 2005). Trots en god tillväxtökning hos de friställda träden kunde detta fram till idag inte kompensera för produktionsbortfallet till följd av de relativt hårda uttagen. Försöksserien ska inte ses som exempel på skogar strikt avverkade enligt naturkulturprincipen som den definieras av Mats Hagner (Hagner 2004) eftersom inga nuvärdesberäkningar låg till grund för hur avverkningen skulle ske. Men den kan tjäna som stöd för att diskutera skogar som sköts och avverkas selektivt med varierande styrka och med kompletterande plantering. Oavsett vad skogsbrukssättet kallas är försöksserien värdefull då den bidrar till att öka förståelsen för skogar som sköts på liknande sätt. Försöksdesignen har emellertid vissa brister och är inte helt enkel att analysera (se bilaga Sören Holm). Kostnader och intäkter vid avverkningen registrerades (Hagner 1992), så det ekonomiska utfallet kan beräknas och ställas i relation till vad som faktiskt gjorts. Projekt Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk har gjort det möjligt att digitalt tillhandahålla resultaten som insamlats från försöksseriens nordliga lokaler. Detta lägger en god grund för att på olika sätt analysera och värdera resultaten utifrån olika utgångspunkter och frågeställningar ( 24