Hur flyttar man en stad? Foto: Thomas Nylund, Kiruna Kommun

Transkript

1 Hur flyttar man en stad?

2

3 GEOTEKNIK Malmen är Kirunas lycka. Men det som är stadens lycka är samtidigt dess problem. När LKAB följer malmkroppen allt djupare ner i berget leder sprängningarna till sättningar som gör att delar av staden måste evakueras. Kiruna måste flyttas till fastare mark Av marie wallin, frilansjournalist Sprickorna från gruvverksamheten kommer allt närmare Kirunas centrala delar. Långt innan de blir synliga deformeras marken. Redan ett par centimeters sättningar kan skada vattenoch avloppsledningar, hus och annat. För järnvägar, vägar och elektriska anläggningar kan små markdeformationer vara farliga. Det finns ingen annan utväg än att evakuera sprickzonerna. Hittills planerar man bland annat för en flytt av själva stadskärnan som man vet ligger inom sprickzonen. Det kommer att beröra drygt personer under de närmaste 30 åren. Stadskärnan flyttas till ett område nordväst om dagens bebyggelse, så att den ligger på andra sidan malmkroppen jämfört med idag. Staden ska kunna växa och breda ut sig utan att stöta på någon deformationszon igen. Egentligen vet man idag inte tillräckligt för att säga exakt hur stor omflyttningen slutligen blir. I det mest långtgående scenariot kan merparten av stadens delar behöva flyttas, om det visar sig att malmkroppen breder ut sig och blir allt rikare mot djupet. På 50 års sikt kan det komma att beröra upp till personer. Det är hela procent av Kirunas befolkning. Gigantiskt malmfält Malmkroppen vid Kiruna ser ut som en jättestor diskusskiva som trängt in snett ner i berget. Skivan är fyra km lång och 100 m tjock och har en lutning på 60 grader österut. Den lutar in mot den nuvarande staden. LKAB har hittills borrat sig ner till meters djup. Ingen vet i dag var malmkroppen i Kirunavaara-gruvan tar slut. Den bara fortsätter och fortsätter, snett in under staden. Magnetundersökningar indikerar malm ända ner till meters djup, men ingenting säger att det tar slut där, förklarar Anders Lindberg, informatör på LKAB. Vi har för närvarande planerat brytning till meter. Det tar ungefär år till att komma ner till den nivån. Sättningar i berget För 100 år sedan räckte det med att skyffla undan ett tunt jordlager för att komma åt malmen i gruvan. Men ju mer malm man fick upp, desto djupare måste man ner. LKAB använder sig i dag av en metod som kallas skivrasbrytning. Det innebär att man borrar tunnlar i malmkroppen och tar ut all malm som sprängts loss. Då uppstår ett hålrum som återfylls med sprängmassorna av gråberg. Följden blir en långsam kedjereaktion av sättningar hela vägen upp till markytan. När LKAB spränger sig snett neråt arbetar man sig också in mot stadens centrum. Eftersom rassidan vetter in mot staden uppstår problem med sprickbildningarna. Det är inte så stor bergmassa mellan brytzon och markskikt. Ju mindre bergmassa, desto mindre berg finns det att fördela sättningarna på. Det är svårt att veta vad som händer när man går djupare och man får mycket mera berg upptill, förklarar Thomas Nylund, stadsarkitekt i Kiruna kommun. Bostadsområdet Ullspiran, flyttas om cirka 5-10år. Oändligt malmfält? Även om man inte bryter malm under själva staden än, så påverkas den, eftersom deformationszonen har en radiell utbredning. Vi vet inte riktigt hur långt den kommer att vandra. På LKAB pågår ständiga undersökningar om hur långt ner man kan bryta. Fortsättning s. 20 P 18 husbyggaren nr 5 B 2007

4 Små marksprickor på nära håll. Delar av stadskärnan berörs om ca år. P Förhoppningarna alla hyser är förstås att malmen inte ska ta slut, utan att man ska kunna fortsätta spränga sig ner genom marken och hämta upp värdefull malm. Hur det påverkar markytan vet man inte i dag. Ännu en osäkerhetsfaktor är de utländska företag som letar mineraler. Kiruna ligger i ett mineralrikt område och det kan finnas mycket annat värdefullt i marken, till exempel koppar och guld, som kan göra andra områden värda att bryta i. Väldigt mycket är osäkert. Det finns många olika scenarier, men någonstans måste man sätta ner foten. Det gör att mycket kommer att vara osäkert även efter byggstarten. Sådan är den verklighet vi lever i, säger Thomas Nylund. Massflytt i vågor Om man utgår från det som kan överblickas idag vet vi att den första massiva flytten av byggnader sker om år. Det påverkar ungefär 160 lägenheter, eller 450 människor. Nästa flyttvåg berör nära 300 lägenheter eller 500 invånare som beräknas hamna innanför sprickzonen mellan åren 2014 och Det kan förstås hända att kvarteren flyttas tidigare också. Det skulle vara om näringslivet känner en dragningskraft, innan flytten behövs på grund av sprickorna. Det hänger på hur det löser sig med finansieringen. Det pågår idag förhandlingar mellan det statliga gruvbolaget LKAB, staten och kommunen om vem som ska finansiera vad av flytten och uppbyggnaden av bostäderna. Diskussionen handlar också om de materiella värden som förstörs under processen, ersättningslokaler etcetera. Finansieringen är alltså fortfarande högst oklar. Vad man vet nu är i princip bara att staten och LKAB betalar infrastrukturen, som VA och vägnät. Ullspiran först Sprickorna har inte börjat påverka bebyggelsen än, men mätbara deformationer finns idag bara någon halv kilometer från bostadsområdet Ullspiran. Hur snabbt det spricker och hur mycket av staden som drabbas är svårt att beräkna. Ullspiran blir det första området som evakueras. Det måste ske redan inom 5 10 år. Det finns inget exakt beslut om var de nya bostadsområdena ska ligga än. Det finns områden nordväst och öster om den nuvarande stadskärnan som är aktuella för ny bebyggelse. Den 8 januari i år när politikerna fattade beslut om den nya översiktsplanen bestämdes att den nya stadskärnan ska ligga i det nordvästra området, fem kilometer från dagens plats. Det är det enda beslut som egentligen är fattat. För övrigt är det marknaden som bestämmer var det är värt att bygga. Vi detaljplanerar inte allt på en gång. Det sker etappvis. Om ungefär ett och ett halvt år är vi färdiga med ett program som visar när detaljplanerna för olika områden är klara, berättar Thomas Nylund. Delar bevaras Kiruna är unikt. Staden byggdes för 100 år sedan på en höjd där luften är varmare än i de omgivande dalarna. På den tiden växte husen i gruvsamhällena fram lite hur som helst, men Kiruna planerades ordentligt och blev ett mönstersamhälle, byggt av den tidens mest framstående expertis inom olika områden. En stor del av den ursprungliga bebyggelsen ska bevaras precis som den är. Den är fullt funktionell och har ett arkitektoniskt och historiskt värde. Det gäller till exempel området Bläckhornet med gamla arbetarbostäder, som flyttas inom år. Utgångspunkten är att flytta det och återskapa kanske inte en exakt likadan 20 husbyggaren nr 5 B 2007

5 Delar av Luossavaaraområdet sett söderifrån med sjön Luossajärvi i förgrunden. Här i Luossavaaraområdet ska den nya stadskärnan etableras. Ridanläggningen i Kiruna berörs om ca 20 år. plan men ett nytt område som påminner om dagens. Husen ska integreras med andra delar som byggs nya. Flyttas på flak Den berömda Hjalmar Lundbohm-gården ligger i riskzonen och blir kanske den första byggnaden som flyttas hel och hållen. Hjalmar Lundbohm var gruvans förste disponent och den som lät bygga upp mönstersamhället i Kiruna. Man måste hitta en ny plats för gården ganska omgående, enligt Thomas Nylund. Annat som helt säkert ska bevaras är kyrkan. Resten får vi se hur det blir med. Stadshuset är mer osäkert. Det går säkert men det beror på vart det ska flyttas, säger Thomas Nylund. De hus som ska bevaras lyfts helt enkelt upp och fraktas iväg. Tekniken har sina begränsningar. Hjulförsedda hydralliftar under byggnaden kan ta upp vissa ojämnheter, men inte hur stora lutningar som helst. Även om man skulle kunna tro det så behövs det inte byggas så många nya flerfamiljshus. Många privatpersoner funderar säkert på att passa på och bygga sig en villa och vill titta på tomter. En del av bostäderna ersätts också genom att vi renoverar befintliga, kallställda hus, berättar Thomas Nylund. De senaste två åren har det varit bostadsbrist i Kiruna. Men så har det inte alltid varit. För 7 10 år sedan fanns ett överskott av bostäder och man fick pengar av staten för att kallställa ett stort antal lägenheter. En del av dem kan man renovera men flera av husen är tyvärr förstörda och måste rivas. Det var ett misstag att kallställa fastigheterna. Det är väldigt lätt att det blir fukt och mögelskador. Hade man haft husen sparvärmda hade man kunnat ta dem i bruk igen utan större problem nu. De hus som kan renoveras kommer att lösa en del av problemet med ersättningsboende. Det är punkthus byggda på och 1960-talen. De har ett jättebra läge, högt på en bergssida, med fin utsikt. Marken instabil Den största delen av det område där staden ska breda ut sig har helt normala förutsättningar, när det gäller grundläggning och byggande, enligt LKAB:s informatör Anders Lindkvist. Stadsarkitekten Thomas Nylund ser ändå många byggtekniska utmaningar i framtiden. Ett problem är marken i Loussavaaraområdet, där det ska byggas nya bostäder. Området är starkt påverkat av tidigare gruvdrift. Gråbergslämningarna där gör marken instabil. Lämningarna är inte upplagda med tanke på att det ska byggas på dem. Det är ett problem som vi måste lösa innan vi frisläpper mark för byggandet. Jordskiktet i området är ganska tunt. Det gör att man måste spränga för att kunna få ner ledningar för VA-, el, it och annan infrastruktur i marken. Vi upphandlar just nu en landskapsanalys för att få veta mer om jordmån och markprofil, säger Thomas Nylund. Branta lutningar I det nordvästra området förekommer också branta lutningar. Det är alltid en utmaning för byggare att bygga i brant terräng och få det att fungera. Thomas Nylund pekar också på det tuffa klimatet som råder i Kirunatrakten. Det kräver också särskild hänsyn i byggprocessen. Det kan vara ganska blåsigt med kalla vindar. Det gör att man måste titta extra noga på hur man utformar bebyggelsen och vad man väljer för typ av gestaltning och material. Vi lever i en tid när det gäller att bygga långsiktigt hållbart och hitta bra och miljövänliga, tekniska system för till exempel uppvärmning. Järnvägen flyttar Prognoserna visar nu att deformationerna även börjar sprida sig mot området kring järnvägen och E10. Banverket beräknar att en ny järnväg måste vara klar år Det är inte aktuellt att bygga tunnlar för infrastruktur som järnväg och vägar. En sådan lösning blir alldeles för dyr. Den nya järnvägen kommer att få en sträckning väster om Kirunavaara-gruvan och kommer till stor del att anläggas inom LKAB:s industriområde. Alla beslut är inte fattade än. En sak som återstår att diskutera är hur järnvägen ska anknyta till stadens centrala delar. Vi vill naturligtvis att staden ska ha ett resecentrum så nära bebyggelsen som möjligt. Många inblandade Flytten av Kirunas centrala delar har alltså knappt kommit igång och kommer att ske etappvis. Men det kommer att prägla samhället de närmaste 50 åren. Dilemman med grundläggning och byggtekniker är ännu bara delvis identifierade. Det är ett gigantiskt projekt med många iblandade. Hur slutresultatet av politiska beslut, planeringsarbete och tekniska lösningar ser ut är en öppen fråga. Vid si- Fortsättning s. 22 P nr 5 B 2007 husbyggaren 21

6 dan av Kirunas befolkning och kommunen finns en lång rad intressenter: bland andra LKAB, Vattenfall, vägverket, länsstyrelsen i Norrbotten, samebyar, luftfartsstyrelsen och luftfartsverket. Det handlar om att kompromissa hela tiden. Det finns inga klockrena, perfekta lösningar för det här, konstaterar stadsarkitekten Thomas Nylund. D Markdeformation sett från Kiirunavaara med delar av bebyggelsen i bakgrunden. 22 husbyggaren nr 5 B 2007