Efter fornborgarna. En granskning av Stenbygårdarnas koppling till fornborgarna och periodskiftet 550 e.kr.

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Efter fornborgarna. En granskning av Stenbygårdarnas koppling till fornborgarna och periodskiftet 550 e.kr."

Transkript

1 Efter fornborgarna En granskning av Stenbygårdarnas koppling till fornborgarna och periodskiftet 550 e.kr. Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2011 Lisa Widegren Lundin Handledare: Anders Carlsson

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Järnålder i Mälardalen e.kr Syfte Frågeställningar 2 2. Folkvandringstid e.kr Översikt Fornborgar Midgårdskosmologin Folkvandringstida ortnamn 5 3. Från folkvandringstid till vendeltid Klimatkrisen e.kr Systemteori och inverkan ( agency ) Politiskt-mytologiskt-ideologiskt skifte Begreppen: Politik & Elit, Mytologi & Ideologi, Natur & Kultur 9 4. Vendeltid e.kr Översikt Samhällsstruktur och Centralplatskomplex Vendeltida Ortnamn Huvudgårdar Stenby och fornborgarna Översikt Adelsö Aspö Eskilstuna Stenby utan fornborg? Slutanalys och diskussion Sammanfattning 29 Referenser 30 Abstract: This paper deals with the relationship between the iron-age hill-forts from the migration period and the later settlements called Stenby. I discuss whether the settlements are a part of a larger complex and if they succeed the hill-forts in some matter. Another part of the discussion touches the aspect of the change in ~ A.D from the migration period to the vendel period and whether this had to do with the climate crisis A.D and how it might have had impact on the ideology of the time. Omslagsbild: Föreställande en fornborg och bebyggelse lägre i landskapet. Gjord av författaren.

3 1.1. Järnålder i Mälardalen e.kr 1. Inledning Mälardalen är ett väldigt fornlämningsrikt område i centrala Sverige. Själva Mälaren utgör en viktig del i landskapet med sina farleder och kommunikationer. Ekonomiskt är det även en fördel att bo vid vattnet och området har varit befolkat ända från stenåldern fram till idag. Själv är jag är uppväxt i Roslagen, studerar i Stockholm och har rötter i Uppsala vilket har gjort mig extra intresserad av just Mälardalsområdet och har valt att inrikta mig på det i den här uppsatsen. Eftersom den senare delen av järnåldern inspirerar mig mest och jag skrev min B-uppsats om Helgö under vikingatid vill jag bredda mina kunskaper och utforska folkvandringstid och vendeltid som jag vill veta mer om. Genom att vara med på en grävning i Runsa fornborg har jag fått en liten inblick i den spännande folkvandringstiden och genom det här arbetet hoppas jag även att få mer kunskap om perioden vendeltid som är mittemellan folkvandringstiden och vikingatiden som jag vet mest om. Från järnåldern finns det flera platser runtom och i Mälaren som har haft stor betydelse och som är väldigt kända inom nordisk arkeologi: t.ex. folkvandringstidens Helgö med sitt hantverk och fantastiska importföremål, Gamla Uppsala med det förmodade hednatemplet och storhögarna, båtgravfälten i Vendel och Valsgärde, vikingatida Birka och Adelsö samt staden Sigtuna från samma period. I Mälardalen finns det mängder med fornborgar från folkvandringstid och i anslutning till vissa av dessa finns det gårdar med namnet Stenby som bör ha uppkommit under vendeltiden med ett namn som anspelar på fornborgarna. Det finns inte mycket forskning vad gäller Stenby, några delundersökningar har företagits på gravfält, i fornborgarna och i områdena. Detta arbete avser att granska förhållandet mellan folkvandringstidens fornborgar och gårdarna med namnet Stenby. Därmed så kommer jag att behandla brytningstiden mellan folkvandringstid och vendeltid då övergivandet av fornborgar äger rum. De tas ur bruk i början av 500-talet (Olausson 2010: 13). För att kunna svara på mina frågeställningar ska jag undersöka vad som gör skillnad på folkvandringstid och vendeltid. Jag tar fram en översikt för de olika periodernas ideologi och företeelser. Genom att utgå från en klimatkris 536 e.kr. behandlar jag skiftet mellan perioderna med hjälp av systemteori och agency -temat. Vidare så diskuterar jag olika begrepp som kommer att dyka upp i uppsatsen och gör geografiska jämförelser utifrån bland annat ortnamn. Självklart utgår jag även från arkeologiska undersökningar gjorda på de platser med omnejd som jag behandlar i uppsatsen och som jag beskriver i kapitlet vendeltid e.kr.. Allt detta följs sedan upp med en diskussion och sammanfattning. 1

4 Fig.1: Ett reliefspänne från folkvandringstid. Foto av John Ljungkvist, SHMM, Fig. 2: Ett ryggknappspänne från vendeltid. Foto av Lena Androsjtjuk, SHMM, Båda dessa spännen är från Mälardalen och är utmärkande för sina respektive perioder Syfte Syftet är att förstå förhållandet mellan folkvandringstidens fornborgar och vendeltidens Stenbygårdar Frågeställningar 1. Varför övergavs fornborgarna vid slutet av folkvandringstid? 2. Varför anlades det stenbyar intill vissa av de fornborgar man övergivit? 2.1 Översikt 2. Folkvandringstid e.kr. Själva periodens namn belyser väldigt tydligt vad som hände när den ägde rum, människor rörde på sig i Europa. Dessa följen av människor, som nödvändigtvis inte tillhörde samma stam, var lojala mot sin följesledare. Ideologin under folkvandringstiden är något som hängt med från de tidigare perioderna äldre och yngre romersk järnålder vad gäller följesväsendet som utvecklades då tillsammans med den fornnordiska mytologin. En elitklass av krigarherrar/följesledare började utvecklas och dessa fick med sig massor av prestigeföremål i sina gravar. Dessa prestigeföremål är ofta kopplade till det religiösa eller så är de importföremål. Främst är det romersk import (Hedeager 1992: 242f). De kollektiva uttrycken börjar avta - undantaget är offringen av plundringsföremål. Det är vid den här tiden vissa personer på allvar kan börja ta kontroll över och organisera samhället till den del att man kunde mobilisera sitt områdes resurser vid krigstider. Fast i början av dessa utvecklingar hade man inte personliga maktcentra att utgå ifrån, detta skulle växa fram och fanns under folkvandringstiden (Hedeager 1992: 242f). En av fornlämningarna som är kopplat till folkvandringstid är de så kallade fornborgarna. 2

5 2.2 Fornborgar Ordet fornborg är ett väldigt brett begrepp och används på konstruktioner med stenvallar ända från bronsålder upp till yngre järnåldern. Fornborgsbyggandet inom ramen för järnåldern har sin tyngdpunkt under folkvandringstiden då flera hundratals borgar byggs. Dessa är främst lokaliserade till Mälardalen, Bohuslän, Östergötland, Tjustbygden och södra Norrland. Det förekommer även en låglandsvariant på öarna Gotland och Öland (Olausson 2010: 5). Fornborgar från yngre romersk järnålder ( e.kr.) är inte heller ovanligt och ingår i den så kallade borgtiden (Damell & Lorin 2010: 206). Fornborgarna, eller hägnaderna, från bronsåldern är allmänt vedertagna som kulthägnader. Vad gäller fornborgar från folkvandringstid och yngre romersk järnålder är åsikterna lite mer delade. Förr antogs det att alla fornborgar hade en renodlat krigisk funktion och det har varit den mest utspridda uppfattningen, de senare årens forskning har gett en mycket mer nyanserad bild av fornborgarna och det finns flera olika teorier om vad en fornborg är. Några exempel på uppfattningar om vad en fornborg är följer: Michael Olausson betonar elitens roll när det kommer till folkvandringstidens fornborgar och visar på de fornborgar med bebyggelse i sig: de befästa höjdbosättningarna som t.ex. Runsa-fornborgen och Broborg (Husby-Långhundra 156:1). Dessa höjdbosättningar innehåller mängder med hantverksverksamhet och handel. Fornborgarna anser han vara monumentalarkitektur som är ett signum för just eliten. Därifrån och på andra platser som Helgö hade de kontroll över den distributionen av romerska föremål som man fått genom t.ex. tjänstgörning i den romerska armén med sitt följe. Från dessa platser kan eliten stärka sitt inflytande och knyta fler till sina följen (Olausson 2011: 5). Kort sagt är fornborgar ett uttryck och redskap för eliten för att manifestera och bruka sin makt. David Damell och Olle Lorin delar detta synsätt om ett maktpolitiskt syfte och menar att tidens oro med vapenoffer och glorifiering av krigarens makt ligger som grund för fornborgarnas uppförande (Damell & Lorin 2010: 206). Fig. 3: Broborg, Husby-Långhundra 156:1. En fornborg med rektangulära tomtningar. Något som vissa menar kan vara husindikationer. I så fall är detta vad Olausson kallar befäst höjdbosättning. Invid finns det ett Stenby (se fig. 7). Foto taget från NO (Fagerlund 2009: 12). Anders Andrén har genom åren arbetat mycket med borgen Ismanstorp på Öland, vilken förvisso inte är en fornborg i den bemärkelsen att det ligger uppe på ett berg. Den var aktiv i perioder mellan e.kr. Han använder den engelska termen fort som fornborg och 3

6 påpekar att det är ett paraplybegrepp som ramar in flera olika sorters strukturer i olika kontexter (Andrén 2006: 33f). Själv kopplar han de så kallade ring-forts och hill-forts (båda är fornborgar) till krig och kosmologi. Han utgår från Ismanstorps uppbyggnad med talet nio som har en stark koppling till den mytologiska världen och kosmologin. Tydligast genom världsträdet Yggdrasil som kopplar ihop de nio olika världarna. Han menar även att konstruktionen är inspirerad av romarna som byggde upp sina läger utifrån sin kosmologi (Andrén 2006: 35f). Det är tydligt att även praktiskt krigiska platser kan vara uttryck för kosmologin. Birgitta Johansen lutar mot att fornborgar har en mer mytologisk eller religiös funktion som kopplar an till den midgårdskosmologi som fanns under järnåldern. Hon betonar även borgens koppling till berget och de krafter som är kopplat till berget: det som förenar berget och borgen är att de båda gömmer, vaktar och frambringar skatter av olika slag och kunskaper. Fornborgen är enligt henne ett uttryck för en speciell sorts gräns (Johansen 1997: 139). Enligt mig utesluter inte tolkningarna varandra, jag tror att olika fornborgar kan haft varierande funktion med mer vikt på det ena eller andra. Främst anser jag nog däremot att, oavsett den huvudsakliga funktionen, att fornborgar är en kosmologisk gestaltning som Anders Andrén pekar på. Jag tar avstånd från teorin att det är helt och hållet krigiska fortifikationer, men jag tror mycket väl att fornborgarnas ganska så krigiska utformning beror på tidens ideal och inte för att militära borgar behövdes. I så fall hade man fortsatt att bygga och bruka fornborgar ännu längre. Jag tror även att fornborgarna är folkvandringstidens elits (följeledarna) uttryck och utan den kontrollen och kontakten med folket som eliten bör ha haft skulle det inte finnas så pass många fornborgar som det gör. Den kosmologiska gestaltningen som jag förespråkar, i samband med andra funktioner, är främst att man uttrycker sin uppfattning om de olika världarna: Midgård, Asgård och Utgård bland annat, där Asgård är den viktigaste som gudarnas borg. 2.3 Midgårdskosmologin Birgitta Johansen vill i sin avhandling sätta in bland annat fornborgarna i ett sorts Midgårdsbegrepp. Tillsammans med stensträngar ses fornborgarnas vallar som en koppling till ormdjuret som hon menar har en symbolisk innebörd som skydd (Johansen 1997: 108ff). Stensträngar har funnits sedan den äldre järnåldern med en början 200 e.kr. och använder sig, precis som fornborgar, av landskapets egna hinder. Det kan vara stenblock och bergsbranter. De är vanligast på Gotland, Öland och Östergötland men det har framkommit fler och det visar sig att det även finns på flera ställen i bland annat Uppland. Stensträngarnas huvudsakliga funktioner sägs vara att separera odlingsytor och utgöra hägnader. Stensträngssystemen överges ungefär under 500-talet (Johansen 1997:109f). 4

7 Johansen citerar en studie som visar tankar på att stensträngar kan ha fungerat som [...]ett uttryck för religiösa föreställningar [...]. Arthur Nordéns kritiska syn på att stensträngar har en funktion som ägogränser presenteras och hänvisar till att de snarare hänger ihop med terrängen. Detta gäller dock inte alla stensträngar. Johansen hänvisar även till Kerstin Cassels studier om stensträngsbygden på Gotland som betonar att byggandet med sten står för varaktighet (Johansen 1997:112f). Fornborgar och stensträngar är enligt Johansen inte företeelser med enbart funktion, de är enligt henne även visuella budskap om Midgård och är en gräns mot övriga världen som inte människan har tillgång till. Johansen ser ormen bland annat som en skyddande gestalt (Johansen 1997: ). Just att bygga vallen som en orm har en metaforisk funktion. De representerar något mer än sig själva, vilket enligt henne är tidens kosmologiska föreställning om Midgård, Asgård och Utgård (Johansen 1997: 143). Just fornborgarnas och stensträngarnas utseende är lätt att koppla till Midgårdsormen som omgärdar gränser och på så vis utgör de miniatyriseringar av Midgård, och det utanför, vilket Johansen anser vara det grundläggande temat i tillvaron under järnåldern. Även Torun Zachrisson har uttryckt att det som är kultplatser är ett kosmologiskt uttryck i form av ett mikrokosmos (Zachrisson 2010: 84). 2.4 Folkvandringstida ortnamn inge: Efterleden inge kommer från ingar, en inbyggarbeteckning och kan därmed ha betecknat just inbyggarnas boplats (Svensk Ortnamnslexikon 2003: 150). a: T.ex. Berga och Tofta. vi: Efterleden vi kopplas ofta ihop med en förled som består av ett gudanamn, t.ex. Frövi, Frösvi, Torsvi, Odensvi. Själva ändelsen vi (-vé, -væ) kommer från det protogermanska adjektivet wiha. Den gotiska substantivformen av weihs är just vé och betyder kultplats eller fristad/helgedom (Brink 1996: 261). Kort sagt betyder vi helig plats. Andra exempel på platser som slutar på vi är Götavi och Ullevi (Vikstrand 2010a: 59). 3.1 Klimatkrisen e.kr. 3. Från folkvandringstid till vendeltid Bo Gräslund skrev en omfattande artikel med utgångspunkt i ett naturhistoriskt källmaterial samt skriftliga belägg om en klimatkris åren e.kr. De skriftliga källorna varierar från fornisländska sagor till senantika källor och andra myter och folktradition (Gräslund 2008). Den här klimatkrisen har kommit att benämnas för fimbulvintern i Gräslunds artikel eftersom den i de olika nordiska texterna ska vara ett förebådande för Ragnarök. Utifrån texterna Gylfaginning, dikten Hyndlujóð, Vǫluspá och Vafþrúðnismál får man klimatets beskrivning i den här stilen: Solen har ingen verkan och gudarnas boning (himlen) är 5

8 rödfärgad och somrarna är kallare än vanligt, vintriga somrar, det är inte nödvändigtvis vinter (Gräslund 2008: 94-99). I finska Kalevala tas det upp att solen är försvunnen, täckt av ett dis som gör att den inte kan skina som vanligt. Även källor från Kina visar på att något har hänt där som gjort att det blivit kallare. I senantika källor nämner man mer uttryckligen att det har att göra med en solförmörkelse och man har senare antagit att detta har orsakats av vulkanisk eller kosmisk eruption. Forniranska myter talar också om långa vintrar (Gräslund 2008: ). Något stort har haft inverkan på dessa olika delar av Eurasien. Man vet i alla fall inte helt säkert vad som har hänt, men att det har hänt något är de flesta överens om (Axboe 2007: 156). Fig. 4: Många källor hävdar att solen var skymd av ett dis och inte hade någon verkan. Foto av författaren. 3.2 Systemteori och inverkan ( agency ) Under 60- och 70-talet använde sig forskarna inom den processuella arkeologin ( New Archaeology ) av systemteori i sina analyser. Systemteori bygger på att samhället består av olika subsystem som samverkar med varandra. Grunden till systemteori kommer från biologen Ludwig von Bertalanffy som under 40-talet utvecklade modeller. Han menar att alla system styrdes av samma underliggande principer och att det gick att formulera regler eller lagar för hur systemet i fråga fungerade (Olsen 2003: 120f). Olika system eftersträvar jämnvikt och det är detta som gör att de olika subsystemen påverkar varandra när ett förändras. Det är den här principen om självreglering för jämvikt som kallas för cybernetik (se fig. 5)(Olsen 2003: 121). 6

9 Detta processuella arkeologiska synsätt med systemteori som grund tänkte jag blanda med den post-processuella arkeologins begrepp agency som är behandlat av Ian Hodder. Jag vill se hur dessa förklaringsmodeller tillsammans skulle kunna visa vad för roll klimatkrisen kan ha haft i skiftet från folkvandringstid till vendeltid. Fig. 5: Systemteoretiska modellen enligt den processuella arkeologin: Icke yttre faktorer påverkar de mänskliga subsystemen. Klimatkrisen e.kr. kan ha haft en påverkan på ett av subsystemen som gör att de andra också förändras: så kallade orsakskedjor! (Clarke 1978: 134) Ian Hodder jämför och redogör för tre olika sätt att se på agency -temat, sakers och personers inverkan på sin omgivning, i boken Reading the Past. Först tog han upp den antihumanistiska synen på temat agency som menar att det är individen som har en omedveten inverkan, alltså inte genom att bruka inverkan eller ha makt över den. Detta uppfattar jag som att den mänskliga faktorn inte har en egen vilja att förändra - att människan är en produkt av sin omgivning. Post-strukturalisterna har tankar om att språket och symboliken företräder faktorerna. Det är de som producerar förutsättningarna för att det ska finnas en inverkan (Hodder 1989: 99). Alltså, språket och symboliken gör människan till en produkt som i sin tur för vidare sin inverkan. Det andra temat Hodder presenterar är mer inriktat på handlingar mot andra och den materiella kulturen. Konsekvenserna av de olika handlingarna kan variera på många olika vis men grunden i det hela består av sambandet mellan intention och resultat. (Hodder 1989: 100). Här har alltså den mänskliga viljan en större betydelse. 7

10 Det tredje temat som presenteras har att göra med föremåls inverkan. Det förklaras att föremål ges betydelse av oss människor och genom den här betydelsen har de en inverkan på sin omgivning. Exempelvis kan ett föremål betyda något mer än vad det är eftersom man gett det en ideologisk mening. Man låter dessa föremål påverka oss (Hodder 1989: 101f). Agency är ett ganska brett begrepp och skiljer sig från systemteorin på så vis att det inte finns några speciella regler och att det är människan själv som, medvetet eller omedvetet, har påverkat sig själv och samhället. Om man utgår helt och hållet ifrån det systemteoretiska synsättet använder man helt enkelt förändringen i klimatet, dvs. "solförmörkelsen" som en förklaringsmodell till att systemet blev "sjukt" och att det skedde en regelrätt samhällsförändring på grund av det för att uppnå en jämvikt. Jag vill föra in tankarna om föremåls och människans inverkan i den formeln. Det jag menar är att klimatet ensamt inte står för förändringen i samhället. Utan att människor, främst eliten, använde sig av klimatförändringen för att driva igenom nya idéer. Genom att tolka klimatförändringen som gudarnas/gudavärldens uttryck tillgav man den företeelsen en speciell sorts inverkan. Det offrades guld i mängder för att blidka gudarna, för att få tillbaka solen och engagera människor. När väl solen kom tillbaka efter mer än tre år är det mycket möjligt att man tappat förtroendet för de gamla gudarna och måste skapa sig nya. Gränsen mellan kaos och kosmos/ Utgård och Asgård upplöses. Ynglingaätten blir viktig i Uppsala och giftermålet mellan Frej och jättinnan Gerd lyfts fram på t.ex. guldgubbar. I fortsättningen är eliten mer bofast och mer kontrollerande än vad den har varit under folkvandringstiden då det var det följesledaren som tillhörde högsta skiktet. Ny syn på gudarna och världen kräver ny syn på dem med status. Man glömmer inte gudarna, de finns kvar i medvetandet, men de har inte samma betydelse. Eliten tog tillvara på situationen som uppkom och handlade med en inverkan på samhällets syn. Den nya materiella kulturen ger i sin tur även en inverkan på tidens människor och deras samhällssyn. Det kan man se på den materiella kulturen. Ett tydligt exempel är det nya ryggknappspännet. Folkvandringstidens reliefspänne slutades att användas. 3.4 Politiskt-mytologiskt-ideologiskt skifte Morten Axboe har genomfört stora studier av folkvandringstidens guldbrakteatrar och kopplar deponeringen av stora mängder guld till just klimatkrisen 536 e.kr. och betonar att klimatkrisen kanske inte ska ses som orsaken till periodens slut men att det inte bör uteslutas och att den haft någon form av påverkan. Han ser det som en anledning till att mängden guld som deponerats ökar under mitten av 500-talet, men själva depositionen av guld har ägt rum och varit tradition redan innan (Axboe 2007: ). Själva kontakten med gudarna hade man genom sina offer/depositioner på den här tiden och gulddepositioner var en av de dyraste, eller mest kraftfulla offer man kunde ge eftersom de hade stort värde både materialistiskt och socialt sett (Axboe 2007: ). 8

11 Om solen försvinner, det människorna skulle kunna tro är ett förebådande för världens undergång, är det väl logiskt att de skulle öka sitt stöd för gudarna genom offer? Då det framför allt har varit eliten som satt på majoriteten av värdesaker bör det ha varit de som varit ansvariga för just dessa offer och som den vanliga småbefolkningen sett upp till. Vid ett tillfälle när samhället blir ostabilt kan de som har mest makt genomföra förändringar som annars inte kunnat gå att genomföra. Även tanken på att gudarna försvinner eller tappar kraft i och med solförmörkelsen skulle kunna bidra till att man får en ny syn på gudarna. 3.5 Begreppen: Politik & Elit, Mytologi & Ideologi, Natur & Kultur Politik & Elit: Inom arkeologin är elit och politik/makt vanliga begrepp som används för att beskriva bland annat hur stora förändringar i samhället ägde rum. Vanligtvis benämner ordet elit det högre samhällsskiktet. Det som är knepigt är att förmodligen fanns det skillnader inom eliten också. Kungar över större riken, småkungar och en allmän aristokrati. Genom arkeologi och materiell kultur försöker man urskilja dessa olika grupper och det tack vare att det, då som nu, är de med mest makt och högst status som har de mest speciella föremålen och speciellt utskiljbara boplatser (Ljungqvist 2006:43). Många arkeologer menar att det var eliten som drev igenom de stora förändringarna i samhället och det tack vare deras makt. Eliten gör sig synlig genom framför allt gravarna och fyndföremålen däri (Ljungqvist 2006: 157). John Ljungqvist tycker att ordet elit är bristfälligt, men att det är det mesta neutrala och användbara ord som finns just nu (Ljungqvist 2006: 11f). Mytologi, Kosmologi & Ideologi: Bland annat Birgitta Johansen utgår ifrån det metaforiska tänket i sina tolkningar av sitt material (Johansen 1997: 49): ormen som symbol för något och ett metaforiskt uttryck för ormen och dess symboliska innebörd i bildspråket och i konstruktioner. Det kan finnas en poäng med att tolka föremål utifrån deras metaforiska innebörd så länge man inte utesluter deras möjliga praktiska funktion också. Det är med kunskap om tidens ideologi och mytologi man kan närma sig en djupare förståelse vad gäller metaforiken och symboliken som användes förr, inte bara inom materiell kultur utan även genom muntliga berättelser som använde sig av metaforik och som även på den tiden krävde kunskap. Vad gäller dåtidens människors exakta förhållande till sin mytologi, kosmologi och ideologi kan vi inte med säkerhet veta. Om vi jämför med nutidens samhälle och religion kan det skilja stort på två individer och deras världsuppfattning trots att de delar samma religion/kultur. Det förekommer även kulturell tillhörighet omedvetet hos många, något som tas till uttryck utan att man spekulerar över att det är kopplat till en religion eller dylikt. Jag tycker att man kan utgå från att det var på liknande sätt förr. Att man gjorde vissa saker på vissa vis för att man lärt sig att det är så det går till fastän man kanske inte är helt medveten om varför det är på det viset. 9

12 Natur & Kultur: I min B-uppsats tog jag upp lite om förhållandet natur och kultur. Det har bland annat att göra med hur vissa naturliga skeenden eller föremål haft en roll i den förhistoriska kulturen. Om vi tar ett exempel som t.ex. regn kan det tolkas på olika sätt av olika människor beroende på hur de är präglade av sin kultur. En person kan tolka regn som en början på syndaflod, att världen kommer översvämmas och som i Asterix: himlen faller ner på deras huvuden. En annan person kan tolka regnet helt tvärtom, att regnet är en gåva och välsignelse, ett tecken på liv. Kortfattat ger man naturliga saker en speciell kulturell mening och då kan det föremålet/företeelsen ha en betydelse inom arkeologin även om det inte är ett påtagligt och mänskligt skapat föremål. Detta är viktigt för att kunna förstå hur t.ex. klimatkrisen har haft inverkan på människor och hur människor har valt vissa platser för särskilda ändamål. 4.1 Översikt 4. Vendeltid e.kr. Vendeltiden är mest känd för sina båtgravar från Vendel och Valsgärde i Uppland och det är därifrån perioden fått sitt svenska namn (i t.ex. Norge kallas samma period för merovingertid). Dessa båtgravar skiljer sig från dåtidens mest vanliga gravskick, brandgravar, är mycket rika och har med säkerhet tillhört periodens överklass. Det är från denna period man säger att ett nytt samhällssystem läggs: att Sveastaten börjar ta sin form (Ambrosiani 1980: 7-9). John Ljungqvist beskriver i sin avhandling om samhällsstrukturen i Uppsalaområdet under yngre järnålder att meningarna är delade om maktens struktur under denna tid; han skriver att Den yngre järnålderns samhälle i Mälarregionen torde antingen kunna tolkas som ett stamförbund, en primitiv statsbildning eller ett kungadöme (Ljungqvist 2006: 27). Det finns splittrade åsikter huruvida riket var enat eller om det var splittrat under vendeltid. Men ett rike har börjat formas och som blir mer färdigt i vikingatid. Den här förändringen är något vi kunnat se tidigare nere i Europa som förmodligen står som förebild: Efter det romerska rikets fall var Childerik härskare och kung över det frankiska riket och har varit förebild för många senare kungar. Hans son Klodvig som tog över efter sin far, som dog 482 e.kr., vidgade det frankiska riket och var den förste frankiske kungen att konvertera till kristendomen. Klodvik anses vara merovingernas anfader (Wells 10 Fig. 6: En båtgrav från Ultuna. De är typiska för vendeltidens elit (Ljungqvist 2006: 214).

13 2008: 54f). De gav namn till perioden i Europa som sträcker sig mellan året e.kr. Childeriks grav var mycket rik och man har hittat fler andra gravar av samma sort och där symbolvärlden var gemensam för de flesta. Det fanns mycket guldföremål, smyckade vapen och föremål kopplade till hästen. Mer fokus på vapen i väst och mer fokus på hästar i öst (Wells 2008: 68). Dessa gravar tyder väldigt tydligt på att en mäktig elit med stora kungadömen har utvecklats från romarrikets fall och det är förmodligen detta som inspirerar till utvecklingen hos nordborna och den senare härskaren Karl den Store som var aktiv under vendeltiden och äldre vikingatid i Europa. 4.2 Samhällsstruktur och Centralplatskomplex Stefan Brink har följt upp Lars Hellbergs tankar om ett centralplatskomplex i vikingatid. Genom att arbeta med interdisciplinära metoder har han analyserat olika orter och deras förhållande till varandra genom bland annat arkeologiska, historiska (texter) och geografiska metoder. Många av dessa orter och förekommandet av hallar på viktiga centralplatser har inte tillkommit endast under vikingatid, utan tidigare, ända sedan romersk järnålder (Brink 1996: 238). Brink menar att det politiska tillståndet, riket, från början inte hade att göra med makt över territorier, snarare över folket och tack vare kontakt med andra/allianser, men att det senare gick över till att handla om territorier (Brink 1996: 236). Med centralplats menar Brink: [ ] sites or small settlement structures that have had some function or significance exceeding the particular site or settlement, in other words, some kind of power over a wider area (Brink 1996: 237). Brink tar upp hallen som en viktig del av att kunna känna igen centralplatser, där människor med status vistades. Ett exempel på en hall är den i Gamla Uppsala som var ca 60m lång och byggd uppe på en konstgjord platå. Den är daterad till vendeltid och en ännu äldre byggnad finns under (Brink 1996: 245). Detta visar på att många centralplatser från Fig. 7: En modell av ett mellansvenskt centralplatskomplex. Skulle Stenby möjligtvis kunna ingå i ett komplex liknande det här? (Brink 1996: 242) vikingatid har en kontinuitet från tidigare perioder. Hallar som denna var inte till för att bo i, utan fungerade som en kultbyggnad, menar Brink (1996: 247f). Vendeltiden var som sagt en början till en mer omfattande bildning av småkungadömen och under vikingatiden kan man tydligare urskilja centralplatskomplex. Vissa av dessa kan ha börjat växa fram under vendeltid med viktiga platser i sig (t.ex. Tunagårdar) med underlydande gårdar. Jag skulle vilja sätta in Stenby i ett sådant sammanhang. 11

14 4.3 Vendeltida ortnamn by: Det finns olika orter med by efterled som anges som comitatus-namn, alltså namn som Rinkaby, Karlaby och Hersby som har en koppling till deras funktion (Vikstrand 2010b: 26f). Comitatus betyder ungefär tåg/följe/krigsband. Orter med by som efterled anläggs direkt för sin funktion eller för tidigare bebyggelser som har haft den funktionen (Vikstrand 2010b: 26). Själva ordet by används på samma sätt nu som då. Andra förleder förekommer till by orter som är av andra slag: terrängbeteckningar (som t.ex. Åby), trädnamn/ högre vegetation (t.ex. Ekeby), kulturord/mänsklig verksamhet (t.ex. Broby och Stenby) och adverb som anger läge/väderstrecksadverb (t.ex. Väsby). De anses vara äldre än de med krigiska namn (Hellberg 1967: 246f). sta: Ortnamnen som slutar på sta, vilket kommer från det fornvästnordiska staðir, betyder ställe eller plats. Dessa orter brukar förekomma i grupper, liksom orter med by som efterled, fastän i större utsträckning. Förleder till sta(dhir), utgörs för det mesta av manliga personbeteckningar, dopnamn och även tillnamn (Hellberg 1967: 243ff). Lars Hellberg diskuterar på vilket sätt sta och by skiljer sig åt trots deras snarlika översättningar och frågar sig om dessa efterleder inte haft distinkta särbetydelser (Hellberg 1967: 254), vilket jag tror då förleden för det mesta är av så pass olik karaktär. T.ex. Sten kan syfta på mansnamnet Sten eller på en fornborg. Och som jag beskrivit utgörs ofta förleden till sta av mansnamn. På det viset bör inte ortnamnen Stensta och Stenby blandas ihop. Fig. 8: Hallbyggnaderna är kopplade till huvudgårdarna. På bilden en rekonstruktion av hallbyggnaden från Gudme. (Brink 1996: 245). 4.4 Huvudgårdar: Följande diskussion presenterar sambandet mellan hall och huvudgård vilket inte enbart är ett vendeltida förekommande, det förekommer genom hela järnåldern. En viktig del av att kunna identifiera en huvudgård från järnåldern, utifrån mer än dess ortnamn är genom de materiella lämningarna, speciellt hallen (Brink 1996: 243). Hallens funktion anses bland de flesta vara en storbondes, hövdings eller någon form av ledares byggnad till för gästabud, samlingspunkt och för kultutövning. Man bodde inte i den byggnaden. Några av de mest kända hallbyggnaderna är från Gudme och Lejre i Danmark, Gamla Uppsala, Borg i 12

15 Norge och Högom i Medelpad. Hallen i Gamla Uppsala är daterad till vendeltid men det finns som sagt en äldre byggnad under (Brink 1996: ). Tuna/-tuna: Ortnamn med tuna, eller som helt enkelt bara heter Tuna, är ett av de mest omdiskuterade och problematiska ortnamnen. Exempel på platser med tuna som efterled: Vallentuna, Eskilstuna, Sollentuna, Fröstuna, Ultuna och Torstuna. I närheten av dessa tunagårdar hittar man ofta andra orter som indikerar att det skulle kunna vara ett centralplatskomplex. Till exempel Smedby, Rinkaby och Frösvi (Brink 1996: 263). Brink menar att en Tunagård förmodligen har tillhört en småhövding eller ledare medan andra anser att platsens funktion är inom ett administrativt område (Brink 1996: 264). Den singulara formen tun är detsamma som inhägnat område medan man säger att den plurala syftar på gården framför andra enligt svenskt ortnamnslexikon. Det finns ca 120 tunanamn i Sverige. Hov/-hov: Även ortnamnet hov/hof är omdiskuterat. Det går att spåra tillbaka till betydelsen kulle eller förhöjning. Diskussionen är om ortnamnets koppling till den hedniska kulten. Olaf Olsen konstaterade att hof kan hänvisa till en rik mans hus, en huvudbyggnad på gården och att detta hus användes bland annat för kulten men användningsområdena översteg det. Per Vikstrand motsäger detta och menar att hov avser ett speciellt och exklusivt gilleshus. Stefan Brink håller med om att hov syftar på speciella byggnader för olika sociala aktiviteter, inte enbart kulttillställningar (Brink 1996: 260). Borg/-borg: Efterleden borg betyder ungefär beskydd och åsyftar ofta även en fornborg. I personnamn är efterleden borg en kvinnlig efterled i exempelvis namnet Ingeborg, medan i mansnamn är efterleden sten (Carlsson 2005: 164). 5.1 Översikt 5. Stenby och fornborgarna I Sverige finns det ett antal fastigheter/gårdar med namnet Stenby. Enligt mina eftersökningar på lantmäteriets hemsida finns det 26 bebyggelser med det namnet. Av dessa ligger sex inte i området runt Mälaren, nämligen Stenby på Gotland, i Skåne, två i Dalarna och två i närheten av Åtvidaberg i Östergötland. Alltså finns det 20 stycken Stenby runt Mälaren. Det är dessa gårdar som intresserar mig i detta arbete. Av dessa har 11 av Stenbygårdarna en fornborg i direkt anslutning (inom 1 km), fem gårdar saknar fornborg (närmaste fornborg mer än 3 km ifrån) och tre stycken har en fornborg inom 1-3 km avstånd. Ivar Schnell menar däremot att det finns 21st i mälarområdet och 4 i övriga Sverige (Damell & Lorin 2010: 206). Dessa uppgifter är från 1933/34 och det är inte konstigt att det i detta fall inte stämmer helt överens med det jag kommit fram till. Ortnamnet Stenby består av två olika delar: sten och ändelsen -by. Man säger att namnet helt enkelt betyder byn vid borgen (Damell & Lorin 2010: 206). Fornborgar har ofta namn 13

16 där antingen ordet sten eller borg ingår. Exempel på detta är Torborgen och Billerstena borg. Anders Carlsson refererar i sin artikel till Nationalencyklopedin där det står att efterleden sten i personnamn kan betyda hård eller osårbar (Carlsson 2005: 164). Det känns självklart att Stenbygårdarna har tagit sitt namn från fornborgen och fortsätter att förhålla sig till dem. Att ordet sten endast skulle syfta på fornborgar känns fel. Det kan i vissa fall säkerligen även syfta på andra förekomster som stenar/berg är del av. Fornborg? Geografiskt läge Närmsta fornborg Nej Vallentuna - Ja Adelsö Adelsö 86:1 2 km Södertälje Överenhörna 30:1 Ja Märsta Odensala 159:1 Ja Ösmo Sorunda 67:1 Ja Uppsala: SÖ om Uppsala Husby-Långhundra 156:1 Nej Uppsala: SÖ om Uppsala - Nej Uppsala: N om Uppsala - Ja Eskilstuna: Centrala Eskilstuna Eskilstuna 117:1 Nej Eskilstuna: SV om Eskilstuna - Nej Eskilstuna: S om Eskilstuna - 2km Eskilstuna: NÖ om Eskilstuna Jäder 37:1 Ja Strängnäs: Tosterön Aspö 140:1 Ja Strängnäs: Stallarholmen Toresund 136:1 Ja Strängnäs: Fogdö Fogdö 56:1 Ja Örebro Fellingsbro 223:1 Ja Kungsör Torpa 68:1 Ja Västerås Rytterne 63:1 2,5km Västerås Västerås 60:1 Ja Köping Munktorp 24:1 Fig. 9: tabell över Mälarområdets Stenbygårdar och förhållandet till fornborgar. De i fetstil är de som jag behandlar djupare i uppsatsen. Några av de andra nämns. Gjord av författaren. Jag har valt att granska tre olika Stenbygårdar och jämföra deras olika förutsättningar utifrån området där de ligger och vilka fornlämningar som finns i närheten. Först har jag valt gården på Adelsö som ligger centralt belägen i Mälaren och är tillgänglig med båt. Vidare har jag valt en gård på Tosterön i Aspö socken som även ligger vid Mälarens vatten men inte i lika centralt läge som Adelsö. Sist har jag även valt att behandla en gård i (nutida) Eskilstuna som 14

17 inte angränsar direkt till Mälaren. Jag tar även en titt på ett fjärde Stenby som saknar fornborg, men arbetar inte lika djupt med den. Fig. 10: Stenby i Mälardalen. De röda pilarna är de Stenbygårdarna som jag behandlar närmre (fr. v: Eskilstuna, Aspö, Adelsö) och den svarta pilen på det Stenby jag skriver om som saknar fornborg. Karta från Raä. Det som nu följer är ingående presentationer av de tre Stenbygårdarna jag granskat närmre. Jag kommer att presentera följande aspekter av dessa platser: Området de ligger i: vad för andra orter som finns, hur landskapet ser ut och vad för andra relevanta fornlämningar som finns. Se på vad som kan vara möjliga huvudgårdar. Platsernas respektive fornborg. Gravfälten och visst fyndmaterial. Kartor och relevant historia. 15

18 5.2 Adelsö Fig. 11: Karta över Adelsö. Fornborgen (Raä 86), gravfältet (Raä 88), Stenby och Hovgården markerat av författaren. Lantmäteriet 1981: Särtryck 10I nr 403 Mälaröarna. Originalskala 1: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/

19 Landskapet/Området: Adelsö har ett väldigt kommunikativt läge mitt i Mälaren (se fig. 10) i anslutning till det som skulle bli den vikingatida staden Birka. Stenby ligger på Adelsös östra sida, precis vid vattnet. Flera gravfält från yngre järnålder finns i trakterna runt Stenby (Olausson 2002: 5, Rydh 1936: 13). Söder om Stenby gränsar Hovgården, det vikingatida kungsgårdskomplexet. De äldsta delarna av själva kungsgården har man kunnat datera till sen vendeltid - slutet av 700-talet (Olausson 2002: 5) och vi kan då dra slutsatsen att det förmodligen fungerade som en huvudgård då. På Adelsö finns det flera olika järnåldersnamn som dyker upp som slutar på exempelvis sta, -a och-by: bland annat Grindby, Mälby, Lindby, Hallsta, Kunsta, Sättra och Tofta. Det förekommer även vissa namn med lund som efterled. Det har man använt från folkvandringstid till medeltid. Fig. 12: En karta över Stenby på Adelsö med relevanta fornlämningar markerade. Gravfält Raä 88 markerat med fornsöksymbolen. Karta från Raä. Fig. 13: Till höger: ritning över Skansberget på Adelsö med de olika undersökningarnas schakt utmärkta. (Olausson 2002: 4) Till vänster: Hanna Rydhs ritning över fornborgen från 1916 (Rydh 1917). Fornborgen (Raä 86): Fornborgen vid Stenby, kallad Skansberget, blev tidigast undersökt i början av 1900-talet av Hanna Rydh. Det framkom då keramikfynd som hon ville datera till folkvandringstid och vikingatid (Olausson 2002:4). Det har sedan dess även blivit en 17

20 undersökning av Michael Olausson för projektet Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400 till 1100 e.kr. (Olausson 2002: 3). Fornborgen är dock inte totalundersökt (se fig. 13). Fornborgen är 110x80 m stor och vallarna som omsluter området innanför borgen är 5-10m breda! Vallen på östra sidan har raserat nerför stupet och ligger nu nedanför. Det finns en ingång i södra delen av fornborgen och en annan ingång som vette mot norr är igensatt. Den här fornborgen skiljer sig något i konstruktionsteknik mot vad som brukar förekomma hos fornborgar från romersk järnålder och folkvandringstid. Byggtekniken varierar även inom fornborgens vallar. Den är i alla fall byggd enligt en skalmursprincip och trä har inte varit en bindande del av konstruktionen (Olausson 2002: 6). Det fanns inte mycket kulturlager i den här fornborgen, endast ett område av 6x4m, resten var främst mossbevuxen berggrund. Som djupast var detta kulturlager 35cm djupt. I kulturlagret hittade man de keramikfynden jag nämnde tidigare i texten. De gick att datera till antingen folkvandringstid, vendeltid eller vikingatid (Rydh 1917: 95). Gravfält (Raä 88): Precis söder om fornborgen, i sluttningen, finns det ett gravfält delundersökt av Hanna Rydh. Det består av ca 20 gravhögar och många stensättningar (Rydh 1917: 93). Det finns även en vid, flat grav. Totalt så finns det 66st gravar (Rydh 1936: 13). Av 8 undersökta gravar kunde en enda dateras till folkvandringstid medan övriga var relativt odaterbara. Detta på grund att det var ovanligt fyndfattigt (Olausson 2002: 4). Den rikaste graven av de undersökta, grav 8, innehöll brända ben, lerkärlsfragment, remsölja av brons, remändbeslag, bronsring, järnbeslag, två järnfragment, järnnitar, järnspikar, och flera olika sorters pärlor (Rydh 1936: 60f). Det är den här graven som är daterad till folkvandringstid. Gravfältet ligger precis i sluttningen söder om fornborgen och relaterar väldigt tydligt till den (se fig.12). Tyvärr Fig. 14: Stenbygravfältet på Adelsö, söder om fornborgen. De undersökta gravarna ifyllda med blått av författaren. Den röda pilen (tillagd av författaren) pekar på den fyndrikaste graven: grav 8 (Rydh 1936: 57). 18

21 eftersom fler gravar inte är daterbara kan vi inte se gravfältets kontinuitet men om vi jämför med gravfältet på Aspö kan man tänka sig att det har haft en liknande användning. 5.3 Aspö Fig. 15: Karta över Tosterön och Strängnäs. Gravfältet (Raä 141), fornborgen (Raä 140), Stenby och Sundby markerat av författaren. Lantmäteriet 1985: Strängnäs 10H NV. Originalskala 1: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/

22 Landskapet/Området: Stenby på Tosterön i närheten av Strängnäs ligger i Aspö socken och har en påfallande närhet till vattnet. För lite mer än tusen år sedan bör vattnet ha bildat små vikar på vardera sidan av fornborgen (NV och SÖ). Tack vare det har man med båt tillgång till hela Mälaren. Den ligger centralt på så sätt att det är ungefär halva vägen in i Mälaren, men den ligger vid den nedre kanten. Namnet Tosterön kommer förmodligen från det fornsvenska mansnamnet Toste som mycket väl kan vara en kortare version av namnet Torsten enligt svenskt ortnamnslexikon. Hela Tosterön är fullt med järnåldersnamn, exempelvis: Sundby, Åsby, Karlsby, Märinge, Skedinge och Sanda. Även på andra sidan vattnet, norr om Strängnäs, finns fler järnåldersnamn. I det här området skulle det kunna vara Sundby som är huvudgård. Jag drar den slutsatsen från att det NÖ om Eskilstuna (jmf fig. 24) fanns en gård som hette Sundby där kyrkan tog namnet och det brukar vara huvudgården som bygger kyrkan. Där finns även Sigurdsristningen och en viktig färdväg. Naturformationen sund är för övrigt bra kontrollpunkter för förbipasserande båtresande. På andra sidan vattnet ligger Strängnäs som enligt Eskilslegenden har varit en hednisk kultplats. Det finns dock inga arkeologiska eller skriftliga belägg som kan styrka att Strängnäs haft en funktion under järnålder. Eftersom Eskilslegenden är nedtecknad 200 år efter att Sankte Eskil försökte kristna Strängnäsborna (och blev mördad i slutet av 1000-talet under en hednisk offerfest) är det en tveksam källa (Järpe 1979: 40f). Om det har funnits en huvudgård eller motsvarande här är alltså svårt att veta. Däremot finns Domberget som kan ha varit en viktig kontrollpunkt vad gäller vatteninfarten till bl.a. Stenby. Fig. 16: En karta över Stenby på Tosterön med fornlämningar och kulturhistoriska lämningar markerade. Gravfält Raä 141 markerat med fornsöksymbolen. Karta från Raä. Fornborgen (Raä 140): Den här fornborgen är belägen på en höjd med vallar mot sluttningarna. Den är 115x50 m stor och vallen är huvudsakligen 2-4 m bred. Den har två ingångar, en i huvudmuren som nästan är igenfylld med stenmassor och en i NÖ som är ca 2,5 m bred. Fig. 17: Inventeringsskiss över fornborgen. Stensättning och ingångar markerade med rött av författaren (f.d. Raä 106, numera 140). 20

23 Vid undersökningen av gravfältet (läs nedan) passade man även på att gräva några provschakt i fornborgen. Överst fanns ett decimetertjockt lager av mörk mylla och därpå följdes det av gult, grovt grus. Inga tecken på någon kulturpåverkan eller föremål för datering hittades. Vid inventeringen av fornborgen har man noterat en stensättning på fornborgens högsta punkt som beskrivs Fig. 18: En teckning av fornborgen på Tosterön gjord av Richard Dybeck på talet (Svensson 2009: 64) som triangulär med 4 meter långa sidor och är 0,3 meter hög. Den är nu övertorvad. Under torven finns skörbränd sten (Raä 140). Ifall den här stensättningen är samtida med fornborgen eller ej vet man inte. Om den är senare är det ett tecken på att det är möjligt att återvända till fornborgen efter dess uppförandeperiod och på något sätt återkoppla till den. Det är möjligt att detta har varit en vårdkase. Nedanför fornborgen finns det ett par terrasser som ligger på en höjd som är jämnhög med det som var havsnivån under vendeltid (Bennett Lagerlöf 1989: 21, 26). Det är alltså möjligt att det här skulle ha funnits en anlagd kaj med bryggor och förråd. Genom fosfatkarteringar och provundersökningar har man försökt att hitta bebyggelsen som fanns här, men inget hittades. Med det kan man anta att bosättningen har legat där dagens Stenby gård ligger (Bennett Lagerlöf 1989: 23, 26). Fig. 19: Gravfältet (Raä 141) i Stenby. Delen till höger är undersökt. De daterade gravarna är ifyllda som: blå = folkvandringstid, rosa = vikingatid och grönt = vendeltid. Rosa ringar runt anläggning markerar kvinnogravar, gröna ringar markerar mansgravar och blå ringar gravar med både kvinnor och män. Övriga gravar är odaterbara och går inte att könsbestämma. Pilen pekar på grav A12 där ryggknappspännet hittades. Den lilla planen visar med svarta prickar vilka gravar som var synliga innan undersökning. Färgerna och pil gjorda av författaren (Bennett Lagerlöf 1989: 8-9). 21

24 Gravfält (Raä 141): Det här gravfältet är inte totalundersökt men består av ca 100 gravar där 59st är undersökta. Det är ett av de största gravfälten från den här perioden i Mälarområdet som har undersökts. Gravfältets fynd och dess dateringar visar en koncentration på perioden vendeltid men har börjat brukas i slutet av folkvandringstiden Något att tänka på är att det är ovanligt mycket gravar i förhållande till antalet personer som kan beräknas ha tillhört den gård som bör ha legat här (Bennett Lagerlöf 1989: 21, 26). Fig. 20: Ett ryggknappspänne från grav A12 på Stenbygravfältet (Raä 141). Färgen gulare än originalbilden (Bennett Lagerlöf 1989). Ett till mindre gravfält (Raä 139) finns 300 meter söder om Stenby gård som består av fyra runda stensättningar och en treudd (Bennett Lagerlöf 1989: 7). Enligt Torun Zachrisson är treudden ett uttryck för tidens kosmologi och representerar Yggdrasil: världsträdet (Zachrisson 2004: ). Gravarna inom Raä 141 har generellt många fynd, det mest speciella är självklart ryggknappspännet från grav A12. Fler föremål från samma grav är: ring av brons, runt spänne av brons, torne av järn, järnnit, nitbricka, järnfragment, pärlor av glasfluss, kamfragment och brända ben. Flera av dessa föremål förekommer hos många av de andra gravarna. Andra fynd man gjort i de andra gravarna är exempelvis krukskärvor/keramik, bearbetat benföremål, bronsbleck, silvertråd, pincett, förkolnat bröd, bränt och obränt ben och flera olika sorters pärlor. 5.4 Eskilstuna Fig. 21: Karta över Eskilstuna. Fornborg (Raä 117), Gravfält (Raä 68), Stenby, Fröslunda och Tuna markerat av författaren. Lantmäteriet 1965: Fältkarta 10 G Eskilstuna NO. Originalskala: 1: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/

25 Landskapet/Området: Genom själva Eskilstuna går Eskilstunaån som förbinder Mälaren med Hjälmaren och är gör detta till ett kommunikativt område. Eskilstuna är uppenbarligen huvudgård, med efterleden tuna som argument. Innan den yngre vikingatiden hette det bara Tuna. Det finns även här många järnåldersnamn i området: Mesta, Vilsta, Berga, Åsby, Ekeby och så vidare. Här finns även ett Fröslunda, vilket kan tyda på att det har varit en kultplats där under järnåldern och är ett exempel på att det här mycket väl kan vara ett centralplatskomplex. Fornborgen och Stenby ligger invid en dalgång och under folkvandringstid finns det en liten möjlighet att man kunde ta sig fram där med mindre farkoster (Damell & Lorin 2010: 214). Det går att tänka sig att det har fungerat som en kommunikationsled till fots. Det finns flera gravfält i området, dock inget som ligger i direkt anslutning till fornborgen. Inget av de närmsta gravfälten är undersökta. Det finns väldigt många stensättningar i området: rektangulära och runda (Raä, FMIS). På kartan (fig. 22) ser vi tydligt hur Stenby, gravfält Raä 68 och 70 och fornborgen förhåller sig till varandra. På alla de kartor jag sett, den äldsta från 1800-talet, har Stenby legat på samma ställe. På kartan ser man även att det Fig. 22: En karta över Stenby i Eskilstuna med fornlämningar och kulturhistoriska lämningar markerade. Gravfält Raä 68 markerat med fornsök symbolen och gravfält Raä 70 nedanför med textmarkeringen gravfält. Karta från Raä. fortfarande finns ett vattendrag i dalgången. Om man har passerat Stenby via den här dalgången kommer man ha kunnat se både fornborgen, gården och gravfälten (Raä 68 och 70). Båda gravfälten beskrivs mer ingående längre ner i uppsatsen. 23

26 Fig. 23: Planritning över fornborgen i Eskilstuna. Beskuren och redigerad (flyttat teckenförklaring och skalan) av författaren. Ritning från Raä/ATA. Fornborgen (Raä 117): Fornborgen i Eskilstuna är 140x100 m stor och murarna är mellan 1,5 10 meter breda. Där den yttre muren i NV möter resten av muren finns en svacka som förmodligen har varit en ingång (Raä 117). Den här fornborgen undersöktes 1983 av David Damell och Olle Lorin. De grävde ett schakt på 2,30 x 1 m i norra muren. Där påträffades ett förkolnat trästycke och stora mängder med vitrifierad sten (Damell & Lorin 2010: 213f). Det skulle kunna tyda på att det har förekommit någon sorts träkonstruktion inuti murarna som brunnit och det har lett till att stenarna vitrifierats (det krävs mycket hög värme, 1200 grader, för att det ska kunna ske). Detta har även skett i Broborg (se fig ) där det i princip har skett en förglasning. Att det har varit någon form av upphettning med vitrifierad sten kan man se hos många fornborgar (Damell & Lorin 2010: 217). I fallet Broborg framstår det som att förglasningen har varit gjord med avsikt vid övergivandet av borgen i slutet av folkvandringstid (Fagerlund 2009: 23, 25). Gravfält (Raä 68 och 70): Det är svårt att bestämma vilket och om det bara är ett gravfält som hör till Stenby. Det finns ett gravfält som jag anser ligger i bäst anslutning till Stenby och tillräckligt nära fornborgen och det är ganska stort. Gravfältet (Raä 68) består av ca 75 fornlämningar och är tyvärr inte undersökt. Fornlämingarna består av 45 runda stensättningar och 30 resta stenar som nog varit del av stenkretsar. Det som man kan lägga märke till är att gravfältet ligger på andra sidan dalgången i förhållande till där Stenby ligger idag. Precis söder om gravfält raä 68 finns ett till: Raä 70. Det är mindre, ligger högre upp i landskapet och består av 14 fornlämningar: ett röse, tolv runda stensättningar och en gravhägnad. Det är inte omöjligt att det hör till samma gård. 24

27 5.5 Stenby utan fornborg? Eftersom det finns några platser i Mälardalen med namnet Stenby som faktiskt saknar fornborg tänker jag ta upp ett exempel på det och det är en av Stenbygårdarna som har en fornborg ca 2km bort. Det är den som ligger nordöst om Eskilstuna och fornborgen är Mälbyborg. Det känns inte som att de hör samman då det finns andra gårdar/ortnamn emellan. Vad som visade sig däremot är att det precis söder om Stenby ligger ett berg vid namn Onsberget, alltså Odensberget. Vad ett Odensberg är och vad det kan tänkas ha haft för funktion tänker jag inte gå in djupare på här och nu. Om fornborgen i sig inte är själva nyckeln till att förstå Stenbygårdarna är det förmodligen en funktion hos fornborgen som även delas av detta Odensberg. Hela området runt Stenby och Odensberget och upp till Mälbyborg är väldigt rikt på ortnamn från järnålder. Det finns även Torsberg på andra sidan viken från Mälbyborg vilket gör hela området ännu mer intressant även om det namnets ålder och innebörd behöver granskas. Det finns en del gravfält runt Onsberget och det med flest fornlämningar innehåller 50st (Jäder/Raä 12). Övriga innehåller ca Inga av dessa gravfält har blivit undersökta. Det största gravfältet består mest av runda stensättningar och några som är högliknande. De är ca 2-4m/diameter. Precis öster om Onsberget finns det en stensträng och några stensättningar. Stensträngar är ofta folkvandringstida fornlämningar och placeringen invid berget kanske pekar på att det är något speciellt här redan under folkvandringstid. Även den här Stenbygården har en möjlig huvudgård: Sundby. Jag skrev om det här Sundby tidigare i uppsatsen. Sigurdsristningen som finns är förvisso inte samtida 25 Fig. 24: Karta över Stenbytrakten nordöst om Eskilstuna. Stenby, Onsberget, Mälbyborg och Torsberg markerat. Gröna kartan (1994) 10G NO Eskilstuna. Originalskala 1: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/0094. Fig. 25: Karta över Onsberget och Stenby med gravfält markerade. Stensträngen ser man markerat som ett blått streck till höger om berget. Fornlämningarna bredvid stensträngen är båda runda stensättningar. Karta från Raä.

Stavsborg. Tina Mathiesen. Rapport 2012:40

Stavsborg. Tina Mathiesen. Rapport 2012:40 Rapport 2012:40 Stavsborg Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av gravfältet RAÄ 29:1 i Färentuna socken, Ekerö kommun, Uppland. Tina Mathiesen Stavsborg Arkeologisk förundersökning i avgränsande

Läs mer

Rapport 2014:02. Tove Stjärna. Arkeologisk förundersökning, Broby 1:1, Husby-Ärlinghundra socken, Sigtuna kommun, Uppland.

Rapport 2014:02. Tove Stjärna. Arkeologisk förundersökning, Broby 1:1, Husby-Ärlinghundra socken, Sigtuna kommun, Uppland. Rapport 2014:02 broby 1:1 Arkeologisk förundersökning, Broby 1:1, Husby-Ärlinghundra socken, Sigtuna kommun, Uppland Tove Stjärna Läs rapporten i PDF www.stockholmslansmuseum.se Järnvägsgatan 25, 131 54

Läs mer

En villatomt i Badelunda

En villatomt i Badelunda ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:12 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 1 OCH 2 En villatomt i Badelunda Badelunda 2:1, Badelunda socken, Västerås kommun, Västmanland Tomas Ekman ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:12

Läs mer

Stenålder vid Lönndalsvägen

Stenålder vid Lönndalsvägen Arkeologisk rapport 2005:35 Stenålder vid Lönndalsvägen Styrsö 109, 110 och 111 Lönndalsvägen, Brännö Fyndplatser för flinta Schaktövervakning Göteborgs kommun Thomas Johansson ARKEOLOGISK RAPPORT FRÅN

Läs mer

Rapport 2012:26. Åby

Rapport 2012:26. Åby Rapport 2012:26 Åby Arkeologisk förundersökning i form av schaktkontroll intill fornlämning RAÄ 168:1 och 169:1 inom fastigheten Åby 1:4, Hölö socken, Södertälje kommun, Södermanland. Tove Stjärna Rapport

Läs mer

E4 Uppland. E4 Uppland Motorväg i forntidsland. E4 Uppland 2002

E4 Uppland. E4 Uppland Motorväg i forntidsland. E4 Uppland 2002 2010-01-20 Motorväg i forntidsland Under åren 2002 2005 pågår ett av Sveriges största arkeologiska projekt. Det är följden av att E4:an mellan Uppsala och Mehedeby ska få en ny sträckning. Motorvägen beräknas

Läs mer

Inför jordvärme i Bona

Inför jordvärme i Bona UV RAPPORT 2014:150 ARKEOLOGISK UTREDNING Inför jordvärme i Bona Småland Bredestad socken Aneby kommun Fastighet Bona 1:7 Dnr 3.1.1-03074-2014 Marita Sjölin UV RAPPORT 2014:150 ARKEOLOGISK UTREDNING Inför

Läs mer

ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING

ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:17 ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING I FORM AV FÖRUNDERSÖKNING VA-ledning mellan Kärsta och Orresta Schaktningsövervakning invid fornlämningarna Björksta 8:1 och 556,

Läs mer

Rapport Arendus 2015:7 VÄNGE ROVALDS 1:4. Arkeologisk utredning Dnr Vänge socken Region Gotland Gotlands län 2015.

Rapport Arendus 2015:7 VÄNGE ROVALDS 1:4. Arkeologisk utredning Dnr Vänge socken Region Gotland Gotlands län 2015. Rapport Arendus 2015:7 VÄNGE ROVALDS 1:4 Arkeologisk utredning Dnr 431-540-15 Vänge socken Region Gotland Gotlands län 2015 Christian Hoffman Omslagsbild: Bild från skogsskiftet ut mot omgivande åker i

Läs mer

Ultuna, hus C4:16. Antikvarisk kontroll

Ultuna, hus C4:16. Antikvarisk kontroll Ultuna, hus C4:16 Antikvarisk kontroll I anslutning till fornlämning Uppsala 401:1 och 472:1, fastighet Ultuna 2:23, Uppsala stad (fd Bondkyrko sn), Uppsala kommun, Uppland SAU rapport 2010:25 Fredrik

Läs mer

Torshälla. Gång- och cykelväg längs Ringvägen. Arkeologisk utredning. Torshälla 19:1 Torshälla 5:8 Torshälla socken Södermanland.

Torshälla. Gång- och cykelväg längs Ringvägen. Arkeologisk utredning. Torshälla 19:1 Torshälla 5:8 Torshälla socken Södermanland. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2013:30 Torshälla Gång- och cykelväg längs Ringvägen Arkeologisk utredning Torshälla 19:1 Torshälla 5:8 Torshälla socken Södermanland Jenny Holm Innehåll Inledning 3

Läs mer

Grävning för elkabel på gravfält

Grävning för elkabel på gravfält arkeologisk förundersökning Grävning för elkabel på gravfält raä 1 Gervide 1:35 Sjonhem socken Gotland Länsstyrelsen Gotlands län dnr 431-4410-06 Ann-Marie Pettersson 2007 arkeologisk förundersökning Grävning

Läs mer

Fiberkabel i Ekhammar och Korsängen

Fiberkabel i Ekhammar och Korsängen UV RAPPORT 2014:94 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAKTÖVERVAKNING Fiberkabel i Ekhammar och Korsängen Stockholms län; Uppland; Upplands-Bro kommun; Kungsängens socken; Ekhammar 4:268 och Korsängen

Läs mer

Ekbackens gård. Arkeologisk förundersökning. Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt. Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland

Ekbackens gård. Arkeologisk förundersökning. Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt. Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Arkeologisk förundersökning Ekbackens gård Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Robin Olsson Rapport 2005:21, avdelningen för arkeologisk

Läs mer

Kv Krankroken, Erikslund, Västerås

Kv Krankroken, Erikslund, Västerås Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:62 Kv Krankroken, Erikslund, Västerås Särskild utredning Kv Krankroken m fl Dingtuna socken Västmanland Jan Ählström Innehållsförteckning Inledning... 1 Målsättning

Läs mer

arkivrapport Inledning Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping Sörmlands museum, Ingeborg Svensson

arkivrapport Inledning Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping Sörmlands museum, Ingeborg Svensson Nr 2013:08 KN-SLM12-150 arkivrapport till. Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Agneta Scharp 611 86 Nyköping från. Sörmlands museum, Ingeborg Svensson datum. 2013-10-10 ang. förenklad rapport över arkeologisk

Läs mer

Arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning. Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne

Arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning. Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:19 Arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Bo Bondesson Hvid 2005 wallin

Läs mer

LEUVENIUS HAGE. Frivillig arkeologisk utredning. Fredrikskans 2:1 Gävle stad Gävle kommun Gästrikland 2014. Maria Björck

LEUVENIUS HAGE. Frivillig arkeologisk utredning. Fredrikskans 2:1 Gävle stad Gävle kommun Gästrikland 2014. Maria Björck Rapport Länsmuseet Gävleborg 2015:08 LEUVENIUS HAGE Frivillig arkeologisk utredning Fredrikskans 2:1 Gävle stad Gävle kommun Gästrikland 2014 Maria Björck LEUVENIUS HAGE Frivillig utredning Fredrikskans

Läs mer

Långbro. Arkeologisk utredning vid

Långbro. Arkeologisk utredning vid Arkeologisk utredning vid Långbro Särskild arkeologisk utredning inom del av fastigheten Långbro 1:1, Vårdinge socken, Södertälje kommun, Södermanland. Rapport 2010:52 Kjell Andersson Arkeologisk utredning

Läs mer

Arkeologisk schaktövervakning

Arkeologisk schaktövervakning Arkeologisk schaktövervakning Med anledning av planerad nybyggnation på Haddingen 7:1, Umeå socken och kommun, Västerbottens län Västerbottens museum/ Uppdragsverksamheten Ellinor Johansson Dnr 407/12

Läs mer

2003 års undersökning Norr om väg 695 fanns sammanlagt 13 hus, huvudsakligen fördelade på två gårdslägen. Det södra gårdsläget var beläget invid ett

2003 års undersökning Norr om väg 695 fanns sammanlagt 13 hus, huvudsakligen fördelade på två gårdslägen. Det södra gårdsläget var beläget invid ett Sammanfattning Under 2002 och 2003 genomfördes en stor arkeologisk undersökning vid Kättsta by i Ärentuna socken, Uppsala kommun. Utgrävningen utgjorde ett av de största delprojekten inom ramen för vägbyggnadsprojektet

Läs mer

Gasledning genom Kallerstad

Gasledning genom Kallerstad Arkeologisk utredning, etapp 1 Gasledning genom Kallerstad Linköpings stad och kommun Östergötlands län Clas Ternström 2001 Rapport 69:2001 Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E U M Tekniska uppgifter

Läs mer

Stensträng och odlingsrösen ARKEOLOGISTIK AB

Stensträng och odlingsrösen ARKEOLOGISTIK AB Stensträng och odlingsrösen Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte vid RAÄ Botkyrka 12:1, Botkyrka socken och kommun, Stockholms län Göran Wertwein ARKEOLOGISTIK AB Rapport 2016:29 2 Stensträng

Läs mer

Under Rocklundas bollplaner

Under Rocklundas bollplaner Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2010:36 Under Rocklundas bollplaner Arkeologisk antikvarisk kontroll Fornlämning Västerås 34:1 m.fl. Rocklunda Skerike socken Västerås kommun Västmanland Ulf Alström

Läs mer

Västnora, avstyckning

Västnora, avstyckning ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:32 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2 Västnora, avstyckning RAÄ Västerhaninge 150:1, 158:1, 165:1, Västnora 4:23, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Södermanland Tomas Ekman

Läs mer

Särskild arkeologisk utredning söder om Sund i Säffle. RAÄ 375-377, By socken, Säffle Kommun, Värmlands län 2009:2

Särskild arkeologisk utredning söder om Sund i Säffle. RAÄ 375-377, By socken, Säffle Kommun, Värmlands län 2009:2 1 Särskild arkeologisk utredning söder om Sund i Säffle RAÄ 375-377, By socken, Säffle Kommun, Värmlands län 2009:2 VÄRMLANDS MUSEUM Enheten för kulturmiljö Box 335 651 08 Karlstad Tel: 054-701 19 00 Fax:

Läs mer

RONE ÄNGGÅRDE 6:1, 3:1 och ÅLARVE 3:1

RONE ÄNGGÅRDE 6:1, 3:1 och ÅLARVE 3:1 Rapport Arendus 2014:28 RONE ÄNGGÅRDE 6:1, 3:1 och ÅLARVE 3:1 Arkeologisk förundersökning Dnr 431-1977-14 Rone socken Region Gotland Gotlands län 2015 Christian Hoffman Omslagsbild: Undersökningsytan på

Läs mer

Balder Arkeologi och Kulturhistoria

Balder Arkeologi och Kulturhistoria PM Balder Arkeologi och Kulturhistoria Arkeologisk schaktövervakning Ny energibrunn och rörledning Njutångers kyrka Hälsingland 2014 Katarina Eriksson Bild 1. Schaktets sträckning inom kyrkogården i Njutånger.

Läs mer

Lingsbergsvägen. Antikvarisk kontroll längs

Lingsbergsvägen. Antikvarisk kontroll längs Antikvarisk kontroll längs Lingsbergsvägen Antikvarisk kontroll i samband med återplantering av alléträd i anslutning till Lingsbergs gård, Vallentuna socken och kommun, Uppland. Etapp 1 Kjell Andersson

Läs mer

Vad karaktäriserar vikingatidens Gotland

Vad karaktäriserar vikingatidens Gotland Vad karaktäriserar vikingatidens Gotland Högkonjunktur!! Syns i silverskatter, rikt material i såväl gravar som hamnplatser. Rikedomen som byggs upp under vikingatid omsätts med kristendomens inträde i

Läs mer

Skabersjö 26:1 Skabersjö socken, Svedala kommun.

Skabersjö 26:1 Skabersjö socken, Svedala kommun. Rapport 2014:2 Skabersjö 26:1 Skabersjö socken, Svedala kommun. Arkeologisk förundersökning 2012 Therese Ohlsson Rapport 2014:2 Skabersjö 26:1 Skabersjö socken, Svedala kommun. Arkeologisk förundersökning

Läs mer

Arkeologisk utredning vid Västra Sund. RAÄ 135:1, Arvika socken, Arvika kommun, Värmlands län 2015:22

Arkeologisk utredning vid Västra Sund. RAÄ 135:1, Arvika socken, Arvika kommun, Värmlands län 2015:22 1 Arkeologisk utredning vid Västra Sund RAÄ 135:1, Arvika socken, Arvika kommun, Värmlands län 2015:22 VÄRMLANDS MUSEUM Dokumentation & samlingar Box 335 651 08 Karlstad Tel: 054-701 19 00 Fax: 054-701

Läs mer

Backarna i Bälinge. Arkeologisk kontroll. Hans Göthberg. Fornlämning Bälinge 11:1, 14:1, 15:1 Fastighet Högsta 1:7, 2:2 Bälinge socken Uppsala kommun

Backarna i Bälinge. Arkeologisk kontroll. Hans Göthberg. Fornlämning Bälinge 11:1, 14:1, 15:1 Fastighet Högsta 1:7, 2:2 Bälinge socken Uppsala kommun Backarna i Bälinge Arkeologisk kontroll Hans Göthberg Fornlämning Bälinge 11:1, 14:1, 15:1 Fastighet Högsta 1:7, 2:2 Bälinge socken Uppsala kommun 2 Upplandsmuseets rapporter 2016:11 Backarna i Bälinge

Läs mer

STENKUMLA PRÄSTGÅRDEN 1:3 OCH KUBE 1:7

STENKUMLA PRÄSTGÅRDEN 1:3 OCH KUBE 1:7 Rapport Arendus 2015:25 STENKUMLA PRÄSTGÅRDEN 1:3 OCH KUBE 1:7 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING DNR 431-1973-15 Stenkumla socken Region Gotland Gotlands län 2016 Christian Hoffman Arkeologisk förundersökning

Läs mer

Kista hembygdsgård. ARKEOLOGISTIK ABRapport 2015:1

Kista hembygdsgård. ARKEOLOGISTIK ABRapport 2015:1 Kista hembygdsgård Arkeologisk förundersökning i form av schaktkontroll inom Kista bytomt, RAÄ Väddö 174:1, Kista 1:2, Norrtälje kommun, Uppland Kjell Andersson ARKEOLOGISTIK ABRapport 2015:1 2 Omslagsbild:

Läs mer

Avgränsning av gravfält vid Vallentuna-Åby

Avgränsning av gravfält vid Vallentuna-Åby uv MITT, rapport 2010:24 arkeologisk förundersökning Avgränsning av gravfält vid Vallentuna-Åby Uppland; Vallentuna socken; Vallentuna-Åby 1:94; Vallentuna 40:1 Katarina Appelgren uv MITT, rapport 2010:24

Läs mer

Figurbilaga till UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:7

Figurbilaga till UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:7 Figurbilaga till UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2005:7 Dnr 423-1780-2003 Kart- och ritmaterial Maj-Lis Nilsson. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3.

Läs mer

FJÄRRVÄRME I STUREFORS

FJÄRRVÄRME I STUREFORS RAPPORT 2015:1 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING FJÄRRVÄRME I STUREFORS RAÄ 124, 151 M FL STUREFORS VISTS SOCKEN LINKÖPINGS KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN ERIKA RÄF Fjärrvärme i Sturefors Innehåll Sammanfattning.........................................................

Läs mer

Gravar och murrester på Södra Hestra kyrkogård

Gravar och murrester på Södra Hestra kyrkogård Antikvarisk kontroll Gravar och murrester på Södra Hestra kyrkogård Schaktarbeten för el-ledningar på Södra Hestra kyrkogård Södra Hestra socken i Gislaveds kommun Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM

Läs mer

Kv Tandläkaren 5 Spångerumsgatan 37

Kv Tandläkaren 5 Spångerumsgatan 37 Rapport 2007:27 Arkeologisk förundersökning Kv Tandläkaren 5 Spångerumsgatan 37 RAÄ 201 Kv Tandläkaren 5 Linköpings stad och kommun Östergötlands län Marie Ohlsén Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U

Läs mer

Rapport efter en särskild arkeologisk utredning på fastigheten Öninge 1.15 i Västergarn socken, Gotlands region och län

Rapport efter en särskild arkeologisk utredning på fastigheten Öninge 1.15 i Västergarn socken, Gotlands region och län Rapport efter en särskild arkeologisk utredning på fastigheten Öninge 1.15 i Västergarn socken, Gotlands region och län Länsstyrelsens dnr. 431-2790-14 Inledning 3 Tidigare undersökningar 4 Undersökningen

Läs mer

Arkeologisk schaktningsövervakning för anläggande av infiltrationsanläggning på fastigheten Fullerö 17:13, Uppsala stad, Uppsala kommun, Uppsala län

Arkeologisk schaktningsövervakning för anläggande av infiltrationsanläggning på fastigheten Fullerö 17:13, Uppsala stad, Uppsala kommun, Uppsala län Lst Dnr: 431-4894-14 SAU Projektnr: 4127 Arkivrapport SAU Rapport 2014:23 Arkeologisk schaktningsövervakning för anläggande av infiltrationsanläggning på fastigheten Fullerö 17:13, Uppsala stad, Uppsala

Läs mer

Schaktkontroll Spånga

Schaktkontroll Spånga Arkeologisk förundersökning Schaktkontroll Spånga Arkeologisk förundersökning i form av schaktkontroll, RAÄ Spånga 79:1 och 192:1, Akalla 4:1, respektive Bromsten 8:1 och 9:2, Stockholms kommun, Uppland.

Läs mer

Nybyggnation vid Orlunda skola

Nybyggnation vid Orlunda skola Rapport 2011:101 Arkeologisk utredning, etapp 2 Nybyggnation vid Orlunda skola Invid RAÄ 36 och 66 Orlunda 1:9 Skeda socken Linköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T E R G Ö T L A N D S M

Läs mer

Norden och Östersjöriket Sverige ca 1500-1700

Norden och Östersjöriket Sverige ca 1500-1700 Historia åk 4-6 - Centralt innehåll Nordens och Östersjöområdets deltagande i ett globalt utbyte Den svenska statens framväxt och organisation Det svenska Östersjöriket Orsaker, konsekvenser och migration

Läs mer

Schakt vid Rudbeckianska skolan

Schakt vid Rudbeckianska skolan Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:36 Schakt vid Rudbeckianska skolan Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning RAÄ 232 Kv Domkyrkan 2 Västerås domkyrkoförsamling Västmanland Kristina

Läs mer

E18, Västjädra-Västerås

E18, Västjädra-Västerås Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:65 E18, Västjädra-Västerås En bullervall vid Råby gård Särskild utredning RAÄ 710 Dingtuna-Råby 2:1 Dingtuna socken Västmanland Jan Ählström Innehållsförteckning

Läs mer

GEOGRAFI HISTORIA RELIGION och SAMHÄLLS- KUNSKAP

GEOGRAFI HISTORIA RELIGION och SAMHÄLLS- KUNSKAP FRÅN TÄBY UT I VÄRLDEN FÖRR I TIDEN GEOGRAFI HISTORIA RELIGION och SAMHÄLLS- KUNSKAP LIVSFRÅGOR I SAMHÄLLET Kursplan för de samhällsorienterande ämnena År 1-5 Rösjöskolan TÄBY KOMMUN Kursplan i geografi

Läs mer

ANTIKVARISK KONTROLL

ANTIKVARISK KONTROLL P4074 ANTIKVARISK KONTROLL vid schaktningsarbete inför byte av dagvattenbrunn och rörledningar Fastighet Ultuna 2:23, hus C4:29, Bondkyrko socken, Uppland Lst dnr: 431-6811-05 Av Helena Hulth med bidrag

Läs mer

Ramsjö 88:1. Antikvarisk kontroll. Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland. SAU rapport 2010:13. Pierre Vogel

Ramsjö 88:1. Antikvarisk kontroll. Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland. SAU rapport 2010:13. Pierre Vogel Ramsjö 88:1 Antikvarisk kontroll Morgongåva, Vittinge socken, Heby kommun, Uppland SAU rapport 2010:13 Pierre Vogel SAU rapporter 2010:13 ISSN SAU 2010 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica

Läs mer

Jordvärme vid Vreta kloster

Jordvärme vid Vreta kloster Rapport 2011:30 Arkeologisk förundersökning Jordvärme vid Vreta kloster Klostergården 1:8 Vreta klosters socken Linköpings kommun Östergötlands län Emma Karlsson Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M A

Läs mer

Lisselberga. Antikvarisk kontroll. Fornlämning Västerås 1371 (f.d. 710, Skerike socken) Lisselberga 3:5 Västerås socken Västmanland

Lisselberga. Antikvarisk kontroll. Fornlämning Västerås 1371 (f.d. 710, Skerike socken) Lisselberga 3:5 Västerås socken Västmanland Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2009:47 Lisselberga Antikvarisk kontroll Fornlämning Västerås 1371 (f.d. 710, Skerike socken) Lisselberga 3:5 Västerås socken Västmanland Anna-Lena Hallgren och Jan Ählström

Läs mer

KABELSKÅP I SKÄNNINGEGATAN OCH ÖSTRA RÄNNEVALLEN

KABELSKÅP I SKÄNNINGEGATAN OCH ÖSTRA RÄNNEVALLEN RAPPORT 2015:42 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING KABELSKÅP I SKÄNNINGEGATAN OCH ÖSTRA RÄNNEVALLEN RAÄ 21 SKÄNNINGEGATAN OCH ÖSTRA RÄNNEVALLEN VADSTENA STAD OCH KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN MARIA SJÖQUIST Kabelskåp

Läs mer

Rapport över efterundersökning med metalldetektor av plats för lösfynd

Rapport över efterundersökning med metalldetektor av plats för lösfynd Rapport över efterundersökning med metalldetektor av plats för lösfynd Raä 56:1, 138, Hultungs 1:6, Bunge socken, Gotland Ett plundrat kulturarv Lst. Dnr: 431-5845-08 Rapport ArkeoDok 2011:60 ArkeoDok

Läs mer

Religion Livsfrågor och etik

Religion Livsfrågor och etik Delmål Delmål 2010-06-14 Religion Skolan strävar efter att eleven: utvecklar förståelse av ställningstaganden i religiösa och etiska frågor samt en grundläggande etisk hållning som grund för egna ställningstaganden

Läs mer

Kaxberg. Arkeologisk utredning vid. Arkeologisk utredning inom del av fastigheten Lina 4:1, Södertälje socken och kommun, Södermanland.

Kaxberg. Arkeologisk utredning vid. Arkeologisk utredning inom del av fastigheten Lina 4:1, Södertälje socken och kommun, Södermanland. Arkeologisk utredning vid Kaxberg Arkeologisk utredning inom del av fastigheten Lina 4:1, Södertälje socken och kommun, Södermanland. Rapport 2010:37 Kjell Andersson Arkeologisk utredning vid Kaxberg

Läs mer

Ny småhusbebyggelse i Unnerstad

Ny småhusbebyggelse i Unnerstad Rapport 2011:15 Arkeologisk förundersökning Ny småhusbebyggelse i Unnerstad Intill RAÄ 16 Unnerstad 2:1 Gammalkils socken Linköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors Ö S T E R G Ö T L A N D S M U

Läs mer

arkivrapport Inledning Målsättning och syfte Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Urban Mattsson Nyköping Sörmlands museum, Peter Berg

arkivrapport Inledning Målsättning och syfte Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Urban Mattsson Nyköping Sörmlands museum, Peter Berg Nr 2015:03A KN-SLM14-180 arkivrapport till. Länsstyrelsen i Södermanlands län att; Urban Mattsson 611 86 Nyköping från. Sörmlands museum, Peter Berg datum. 2015-02-03 ang. förenklad rapport över arkeologisk

Läs mer

Tångeråsa kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Nordankyrka 1:5 Tångeråsa socken Närke.

Tångeråsa kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Nordankyrka 1:5 Tångeråsa socken Närke. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2009:4 Tångeråsa kyrka Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning Nordankyrka 1:5 Tångeråsa socken Närke Ulf Alström Tångeråsa kyrka Särskild

Läs mer

Edsbro-Skenninge 1:3. RAÄ 297:1, Edsbro socken, Norrtälje kommun, Uppland. Särskild arkeologisk utredning. Rapporter från Arkeologikonsult 2009 : 2317

Edsbro-Skenninge 1:3. RAÄ 297:1, Edsbro socken, Norrtälje kommun, Uppland. Särskild arkeologisk utredning. Rapporter från Arkeologikonsult 2009 : 2317 Edsbro-Skenninge 1:3 RAÄ 297:1, Edsbro socken, Norrtälje kommun, Uppland Särskild arkeologisk utredning Rapporter från Arkeologikonsult 2009 : 2317 Peter Sillén Omslagsbild. Utredningsområdet sett från

Läs mer

Hansta gård, gravfält och runstenar

Hansta gård, gravfält och runstenar Hansta gård, gravfält och runstenar Gården Hägerstalund som ligger strax bakom dig, fick sitt namn på 1680-talet efter den dåvarande ägaren Nils Hägerflycht. Tidigare fanns två gårdar här som hette Hansta.

Läs mer

. M Uppdragsarkeologi AB B

. M Uppdragsarkeologi AB B C. M Uppdragsarkeologi AB B 2 C. M Uppdragsarkeologi AB B 3 Med anledning av beslut från Länsstyrelsen i Skåne län inför markingrepp inom Örja kyrkogård, fastigheten Örja 32:1, RAÄ 9 i Örja socken och

Läs mer

Schakt i kvarteret Jakob Större 13

Schakt i kvarteret Jakob Större 13 Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2012:37 Schakt i kvarteret Jakob Större 13 Arkeologisk förundersökning Fornlämning Stockholm 103:1 Kvarteret Jakob Större 13 Stockholm stad Stockholms kommun Uppland

Läs mer

Husberget i Torshälla

Husberget i Torshälla Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2011:23 Husberget i Torshälla Från kunglig borg till gasoltank Arkeologisk förundersökning Fornlämning Torshälla 95:1 och 71:1 Fastigheten Krögaren 9/10 Torshälla socken

Läs mer

Säby 1:8 & 1:9. Arkeologisk utredning inför husbyggnation, Visingsö socken i Jönköpings kommun, Jönköpings län

Säby 1:8 & 1:9. Arkeologisk utredning inför husbyggnation, Visingsö socken i Jönköpings kommun, Jönköpings län Säby 1:8 & 1:9 Arkeologisk utredning inför husbyggnation, Visingsö socken i Jönköpings kommun, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2012:03 Jan Borg & Ådel V Franzén Säby 1:8 & 1:9

Läs mer

Snäckstavik. Rapport 2010:35 Göran Werthwein

Snäckstavik. Rapport 2010:35 Göran Werthwein Snäckstavik Arkeologisk förundersökning (schaktkontroll) vid Snäckstavik, intill RAÄ 102:1 och 580:1-3, Grödinge socken och Botkyrka kommun, Södermanland Rapport 2010:35 Göran Werthwein Snäckstavik Arkeologisk

Läs mer

SYRHOLEN 12:5 vid schaktning för flytt av transformatorstation invid fornlämningarna 25:1 och 26:1-2, Floda socken, Gagnefs kommun, Dalarnas län 2016

SYRHOLEN 12:5 vid schaktning för flytt av transformatorstation invid fornlämningarna 25:1 och 26:1-2, Floda socken, Gagnefs kommun, Dalarnas län 2016 Arkeologisk schaktningsövervakning SYRHOLEN 12:5 vid schaktning för flytt av transformatorstation invid fornlämningarna 25:1 och 26:1-2, Floda socken, Gagnefs kommun, Dalarnas län 2016 Arkivrapport dnr

Läs mer

Schaktning i Segersjö

Schaktning i Segersjö ARKEOLOGGRUPPEN AB RAPPORT 2015:64 ARKEOLOGISK KONTROLL Schaktning i Segersjö Arkeologisk kontroll vid arbeten invid fornlämning Lännäs 50:1, Lännäs socken, Örebro kommun, Närke Leif Karlenby ARKEOLOGGRUPPEN

Läs mer

Särskild arkeologisk undersökning av nyupptäckt skärvstensgrop och kolbotten, Nygård 1:18, Fole socken, Gotland

Särskild arkeologisk undersökning av nyupptäckt skärvstensgrop och kolbotten, Nygård 1:18, Fole socken, Gotland Särskild arkeologisk undersökning av nyupptäckt skärvstensgrop och kolbotten, Nygård 1:18, Fole socken, Gotland ArkeoDok Rapport 2008:2 Bakgrund I samband med omläggning av ett större område från skogsmark

Läs mer

Stenvalvbro vid Ökna, foto KBT

Stenvalvbro vid Ökna, foto KBT Riksintresse för kulturmiljövården Eriksgatan" Önnersta - Aspa (fd Penningby) (D43) KUNSKAPSUNDERLAG Stenvalvbro vid Ökna, foto KBT Värden Kunskapsvärde Ursprunglig vägsträckning, kontinuerligt brukad

Läs mer

Brista i Norrsunda socken

Brista i Norrsunda socken ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2011:24 FÖRUNDERSÖKNING Brista i Norrsunda socken Uppland, Norrsunda socken, Sigtuna kommun, RAÄ Norrsunda 3:1 och 194:1 Leif Karlenby ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2011:24 FÖRUNDERSÖKNING

Läs mer

Rävsnäs. Kabelschakt vid stensättningar. Förundersökning i form av schaktningsövervakning

Rävsnäs. Kabelschakt vid stensättningar. Förundersökning i form av schaktningsövervakning Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2013:73 Rävsnäs Kabelschakt vid stensättningar Förundersökning i form av schaktningsövervakning Toresund 48:1, 376 och 380 Rävsnäs 3:8 Toresunds socken Strängnäs kommun

Läs mer

Tägneby i Rystads socken

Tägneby i Rystads socken UV ÖST RAPPORT 2007:95 ARKEOLOGISK UTREDNING, ETAPP 2 Tägneby i Rystads socken Inför nyplanerade villatomter på gammal åkermark Inom och intill den medeltida bytomten i Tägneby Tägneby 3:4 och 4:6, Rystads

Läs mer

Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping

Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2013:9 Byte av VA-ledningar i Stora Kyrkogatan, Köping Arkeologisk antikvarisk kontroll Fornlämning Köping 148:1 Stora Kyrkogatan Köpings stadsförsamling Köpings kommun

Läs mer

VA-Ledning Kartorp-Listerby

VA-Ledning Kartorp-Listerby VA-Ledning Kartorp-Listerby Arkeologisk utredning och förundersökning Listerby socken, Ronneby kommun Blekinge museum rapport 2013:2 Arwo Pajusi Innehåll Inledning och bakgrund... 2 Topografi och kulturhistoria...

Läs mer

Bergvärmeschakt vid Ängsö slott

Bergvärmeschakt vid Ängsö slott Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2009:22 Bergvärmeschakt vid Ängsö slott Antikvarisk kontroll RAÄ 4:1 Ängsö gård 2:1 Ängsö socken Västmanland Ulf Alström Innehållsförteckning Inledning... 1 Målsättning

Läs mer

Väntinge 1:1, fornlämning 195

Väntinge 1:1, fornlämning 195 Arkeologisk förundersökning 2015 Väntinge 1:1, fornlämning 195 DRÄNERINGS- OCH VA-ARBETEN Höörs socken, Höörs kommun Skåne län Skånearkeologi Rapport 2015:17 Per Sarnäs Arkeologisk förundersökning 2015

Läs mer

Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält

Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält Rapport 2012:16 Arkeologisk förundersökning Dränering invid ett äldre järnåldersgravfält Rogslösa 4:2 Rogslösa socken Vadstena kommun Östergötlands län Emma Karlsson Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U

Läs mer

Ett schakt i Brunnsgatan

Ett schakt i Brunnsgatan ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:22 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING, SCHAKTÖVERVAKNING Ett schakt i Brunnsgatan RAÄ Nyköping 231:1, Väster 1:1 Nyköpings socken och kommun, Södermanland Tomas Ekman ARKEOLOGGRUPPEN

Läs mer

EN LÄRARHANDLEDNING TILL LANDSKAPET UPPLAND 1

EN LÄRARHANDLEDNING TILL LANDSKAPET UPPLAND 1 1 BESKRIVNING OCH MÅLDOKUMENT ÄMNE: SO, GEOGRAFI MÅLGRUPP: FRÅN 9 ÅR SYFTE Undervisningen i ämnet geografi ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om geografiska förhållanden och utvecklar en geografisk

Läs mer

Torshammaren som påträffades på boplatsen vid Storgården i somras.

Torshammaren som påträffades på boplatsen vid Storgården i somras. Webbkarta Lyssna Lättläst Innehåll A till Ö Kontakta oss Sök Startsida > Nyhetsarkiv > Tor vige! Skriv ut Tor vige! Dela informationen Publicerad 2013-03-23 Torshammaren som påträffades på boplatsen vid

Läs mer

Schakt i Rådstugan 6 och 10 i Strängnäs

Schakt i Rådstugan 6 och 10 i Strängnäs Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2015:25 Schakt i Rådstugan 6 och 10 i Strängnäs Arkeologisk förundersökning Fornlämning Strängnäs 314:1 Rådstugan 6 och 10 Strängnäs domkyrkoförsamling Strängnäs kommun

Läs mer

Arkeologisk utredning etapp 1 invid Nykroppagatan i Farsta

Arkeologisk utredning etapp 1 invid Nykroppagatan i Farsta ARKEOLOGGRUPPEN AB RAPPORT 2016:69 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 1 Arkeologisk utredning etapp 1 invid Nykroppagatan i Farsta Fastigheten Farsta 2:1, Stockholms stad, Brännkyrka socken, Södermanland Karin

Läs mer

Kumla bytomt Kumla bytomt i Botkyrka socken. Kumla bytomt, arkeologisk undersökning 2008, husgrunder och gravar, startsida

Kumla bytomt Kumla bytomt i Botkyrka socken. Kumla bytomt, arkeologisk undersökning 2008, husgrunder och gravar, startsida , arkeologisk undersökning, husgrunder och gravar, startsida Visningar för allmänheten 14 maj kl. 18.00 Samling: Vid bodarna på utgrävningsplatsen (mellan BAUHAUS och ICA-Maxi). Arrangör: Riksantikvarieämbetet

Läs mer

Utredning vid Kusta ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:14 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2

Utredning vid Kusta ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:14 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2 ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2013:14 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2 Utredning vid Kusta inom riksintresset Irsta U31, fastigheten Kusta 3:3, invid fornlämning Irsta 183:1 och 220:1, Irsta socken, Västerås

Läs mer

Stenig terräng i Kista äng

Stenig terräng i Kista äng ARKEOLOGGRUPPEN AB RAPPORT 2016:27 ARKEOLOGISK UTREDNING ETAPP 2 OCH AVGRÄNSANDE UTREDNING Stenig terräng i Kista äng RAÄ-nr Spånga 276:1 2, Akalla 4:1, Spånga socken, Stockholms kommun, Uppland Ola Winter

Läs mer

Kolje i Ärentuna. Arkeologisk förundersökning inför flytt av runsten. Hans Göthberg. Raä 6:1 Kolje 7:1 Ärentuna socken Uppsala kommun

Kolje i Ärentuna. Arkeologisk förundersökning inför flytt av runsten. Hans Göthberg. Raä 6:1 Kolje 7:1 Ärentuna socken Uppsala kommun Kolje i Ärentuna Arkeologisk förundersökning inför flytt av runsten Hans Göthberg Raä 6:1 Kolje 7:1 Ärentuna socken Uppsala kommun 2 Upplandsmuseets rapporter 2015:24 Kolje i Ärentuna Arkeologisk förundersökning

Läs mer

Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna

Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2015:15 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Sex schakt i Ruddammsgatan, Eskilstuna RAÄ 554:1, 556:1, Fristaden 1:6, Tunafors 1:6 och Tunafors 1:1 Esilkstuna socken och kommun, Södermanland

Läs mer

Kompletterande jobb utefter väg 250

Kompletterande jobb utefter väg 250 Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:40 Kompletterande jobb utefter väg 250 Antikvarisk kontroll Kolsva-Åsby 1:8, 1:17 och Myra 1:2 Kolsva socken Västmanland Anna-Lena Hallgren Innehållsförteckning

Läs mer

Överjärna RAPPORT 2015:13. Arkeologisk utredning inom fastigheterna Församlingen 27 & 28, Överjärna socken, Södertälje kommun, Södermanland

Överjärna RAPPORT 2015:13. Arkeologisk utredning inom fastigheterna Församlingen 27 & 28, Överjärna socken, Södertälje kommun, Södermanland RAPPORT 2015:13 PDF: www.stockholmslansmuseum.se Överjärna Arkeologisk utredning inom fastigheterna Församlingen 27 & 28, Överjärna socken, Södertälje kommun, Södermanland Tove Stjärna Stockholms läns

Läs mer

Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226

Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226 Arkeologisk förundersökning 2014 2015 Filborna 36:16 och 36:22, fornlämning 226 HUSBYGGE Helsingborgs stad, Helsingborgs kommun Skåne län Skånearkeologi Rapport 2015:1 Per Sarnäs Arkeologisk förundersökning

Läs mer

Arkeologisk förundersökning. Tibble 8:16, RAÄ 120:1. Täby socken, Täby kommun, Stockholms län, Uppland. Lst dnr:

Arkeologisk förundersökning. Tibble 8:16, RAÄ 120:1. Täby socken, Täby kommun, Stockholms län, Uppland. Lst dnr: Arkeologisk förundersökning Tibble 8:16, RAÄ 120:1 Täby socken, Täby kommun, Stockholms län, Uppland Lst dnr: 431-06-82209 Av Emma Sjöling SAU Rapport 2007:6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING...4 BAKGRUND...4

Läs mer

Ledningsdragning vid Kummelby på Lustigkulle Inom fastigheten Tingstad 9:5

Ledningsdragning vid Kummelby på Lustigkulle Inom fastigheten Tingstad 9:5 Rapport 2007:103 Arkeologisk förundersökning/antikvarisk kontroll Ledningsdragning vid Kummelby på Lustigkulle Inom fastigheten Tingstad 9:5 RAÄ 47 och 48 Tingstads socken Norrköpings kommun Östergötlands

Läs mer

FJÄRRVÄRME I UVEDALSGATAN

FJÄRRVÄRME I UVEDALSGATAN RAPPORT 2015:2 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING FJÄRRVÄRME I UVEDALSGATAN RAÄ 156 M FL UVEDALSGATAN M FL LANDERYDS SOCKEN LINKÖPINGS KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN ERIKA RÄF Fjärrvärme i Uvedalsgatan Innehåll Sammanfattning.........................................................

Läs mer

Kulturmiljöutredning för Ladugården till Viks gård, Vik 1:81, Hammarby socken, Upplands Väsby kommun

Kulturmiljöutredning för Ladugården till Viks gård, Vik 1:81, Hammarby socken, Upplands Väsby kommun Kulturmiljöutredning för Ladugården till Viks gård, Vik 1:81, Hammarby socken, Upplands Väsby kommun Täby 6 september 2013 Dan Larsson Byggnadshistoriker JL Projekt AB Disavägen 16 187 70 Täby 1 Innehåll

Läs mer

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9

Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9 Arkeologisk rapport från Göteborgs Stadsmuseum 2010:9 Undersökning: Antikvarisk kontroll Lst:s dnr: 431-7397-2010 Ansvarig institution: Göteborgs stadsmuseum Eget dnr: 637/10 917 Ansvarig för undersökningen:

Läs mer

Hästhage i Mosås. Bytomtsrester och stolphål. Arkeologisk utredning. Mosås 14:2 Mosås socken Närke. Anna Egebäck

Hästhage i Mosås. Bytomtsrester och stolphål. Arkeologisk utredning. Mosås 14:2 Mosås socken Närke. Anna Egebäck Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2008:6 Hästhage i Mosås Bytomtsrester och stolphål Arkeologisk utredning Mosås 14:2 Mosås socken Närke Anna Egebäck Innehållsförteckning Inledning... 1 Topografi och

Läs mer

Fjärrvärme i kv. Färgaren, Sala

Fjärrvärme i kv. Färgaren, Sala Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2012:54 Fjärrvärme i kv. Färgaren, Sala Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning Fornlämning Sala 62:1 Färgaren 8 Sala stadsförsamling Västmanlands

Läs mer

Figurbilaga till UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:23

Figurbilaga till UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:23 Figurbilaga till UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:23 Dnr 421-2619-1997 och 421-4445-1997 Kart- och ritmaterial: Henrik Pihl, UV Syd och Franciska Sieurin-Lönnqvist, Arkeobild Kartor ur allmänt

Läs mer

Skräpgrop i Husby 7:2

Skräpgrop i Husby 7:2 ARKEOLOGGRUPPEN AB, RAPPORT 2014:30 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV SCHAKTNINGSÖVERVAKNING Skräpgrop i Husby 7:2 Glanshammar 33:1 och 185:1 i Glanshammar socken, Örebro kommun i Närke Ebba Knabe

Läs mer