Ett hem att växa i. familjehemmets bok. Grundutbildning för jour- och familjehem

Transkript

1 Ett hem att växa i familjehemmets bok Grundutbildning för jour- och familjehem 1

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikel nr Grafisk form Jupiter Reklam AB Illustration Helena Halvarsson Foto istockphoto Tryck Första upplagan, andra tryckningen, Edita Västra Aros, Västerås, december

3 Förord Familjehem har ett viktigt och angeläget samhällsuppdrag med många utmaningar. De genomför en ovärderlig insats för barn och unga som inte kan bo med sina föräldrar. Familjehemmets uppgift är att ge barnet en god vård och i samverkan med socialtjänst, föräldrar och andra berörda se till att barnet får sina behov tillgodosedda. Målet är att alla barn och unga i familjehem ska få en god vård och bästa möjliga förutsättningar till ett gott vuxenliv. Det innebär att vården ska vara trygg, säker, ändamålsenlig och präglas av kontinuitet. Forskning och flera statliga utredningar har visat att samhället inte alltid lever upp till detta mål. Utbildning och annat stöd till familjehemmen är en viktig del i arbetet med att genomföra nödvändiga förbättringar. Sedan den 1 januari 2013 är kommunen skyldig att erbjuda familjehem den utbildning de behöver. Socialstyrelsen har mot denna bakgrund tagit fram detta material för grundutbildning av jour- och familjehem. Utbildningsmaterialet består av två delar en lärobok som utgör kunskapsunderlaget och är riktad till familjehemmen och en studiehandledning till familjehemsutbildare med förslag på kursplan och upplägg av utbildningen. Utbildningsmaterialet är en del av regeringens och Socialstyrelsens satsning Program för trygg och säker vård i familjehem eller hem för vård och boende. Syftet är att ge förutsättningar för alla kommuner i Sverige att erbjuda familje- och jourhem en nationellt likvärdig utbildning som håller god kvalitet. Utöver detta utbildningsmaterial har Socialstyrelsen inom ramen för regeringsuppdraget publicerat föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende, en handbok om socialtjänstens ansvar samt en vägledning om placerade barns skolgång och hälsa. En bedömningsmetod för rekrytering av familjehem har även tagits fram (BRA-fam). Materialet bygger på barnkonventionen, aktuell lagstiftning, forskning och erfarenheter från socialtjänst och familjehem om vad familjehem behöver för att klara sitt uppdrag. Fyra av kapitlen i boken baseras på underlag från forskare och experter. Kap. 3 Kjerstin Almqvist, adj. professor i psykologi, Karlstad universitet. Kap. 4 Gunvor Andersson, professor emerita i socialt arbete, Lunds universitet. Kap. 5 Ingrid Höjer, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet. Kap. 7 Liv Nilhede, utvecklingsledare vid INOM, Familjeforum samt framlidne professor i socialt arbete Kjell Hansson, Lunds universitet. Barns erfarenheter har tagit till vara i materialet. Teoretiska kunskaper och fakta varvas med berättelser, exempel från verkliga livet, frågor för reflektion samt konkreta råd och tips. Utbildningen ger även familjehem möjligheter till diskussioner och erfarenhetutbyte. Ett hem att växa i har tagits fram i samverkan med praktiker, nationella och regionala aktörer samt forskare. Representanter för familjehem har även varit delaktiga, dels genom sina organisationer, dels genom att delta i de pilotutbildningar som har hållits och att lämna synpunkter på materialet. Den interna arbetsgruppen har bestått av utredarna Gunnel Rönnols, Charlotte Uggla, Pia Kyhle-Westermark samt inledningsvis Åsa Börjesson och avslutningsvis Marita Minell. Åsa Malmros ansvarar för den juridiska granskningen. Projektledare har varit utredaren Solveig Freby som tillsammans med Gunnel Rönnols skrivit huvuddelen av materialet. Det har funnits två externa arbetsgrupper. Den ena gruppen har bestått av erfarna familjehemsutbildare från ett antal kommuner och nätverk. Förutom aktivt deltagande i utformningen av materialet har de även genomfört pilotutbildningar lokalt för att säkerställa kvalitet och användbarhet. Ett stort tack till alla medverkande Birgitta Blomgren och Inger Erikson, Stockholm, Eva Kollberg och Marie Holmqvist, Västra Hisingen Göteborg, Ann-Christine Rosenlund och Lena Nylin, Malmö, Helene Sjöblom och Jorun Nilsen, Karlskrona, Ingrid Löfstrand, FoU Norrbotten, Ann-Helen Norberg, Boden, Anna Svennblad och Hanna Zetterman, Familjepoolen, Sollentuna och Ingvar Wånge och Yvonne Thorell, Norrköping. Sedan hösten 2012 har även Ulla Omberg, Eskilstuna, Yvonne Thulin, Strängnäs samt Karin Bertilsson och Ingela Carlsson KAK (Köping Arboga, Kungsör) medverkat i arbetet. Birgitta Blomgren från Stockholm har även bidragit med skriftliga underlag till den ovan nämnda studiehandledningen. Den andra arbetsgruppen har bestått av representanter för SKL och de regionala utvecklingsledare som genom en överenskommelse med regeringen har till uppgift att genomföra insatser till stöd för en evidensbaserad praktik inom området barn och unga. De regionala utvecklingsledarna har byggt upp en struktur för spridning av materialet och utbildning av familjehemsutbildare. För Socialstyrelsen Sven Ohlman Avdelningschef Avdelningen för kunskapsstyrning 1

4 Innehåll Förord 1 Inledning 5 Välkommen till en grundutbildning för jourhem och familjehem!... 5 Samma grundutbildning för alla... 5 Vad bygger utbildningsmaterialet på?... 5 Utmaningar för familjehemsvården i stort... 7 Innehåll och upplägg... 8 Termer och definitioner... 9 Övriga läsanvisningar... 9 Referenser inledning Kapitel 1. Familjehemsvården och barnen 11 Vad är familjehemsvård? Vad vet vi om barnen och deras bakgrund? Risk- och skyddsfaktorer Barns och ungas erfarenheter av familjehemsvård Familjehems förväntningar och utmaningar Referenser kapitel Kapitel 2. Ett uppdrag i samverkan med barnet i fokus 21 Att samarbeta för barnets bästa...23 Regler och principer som styr familjehemsvården...23 Barnkonventionen och barnets rättigheter...25 Det tredelade föräldraskapet...26 Vårdnadshavarens ansvar...26 Vårdnadshavarens inflytande över vården Socialtjänstens ansvar och uppgifter...27 Familjehemmets villkor och rättigheter...35 Referenser kapitel Kapitel 3. Att stödja barns behov av närhet, anknytning och omsorg 39 Kunskap om anknytning behövs Barns förutsättningar och uppväxtmiljö En trygg bas växer fram...42 Anknytning kan vara trygg eller otrygg...42 Familjesammansättning en faktor ett mångkulturellt perspektiv...43 Anknytningsmönster kan förändras...44 Tonåringar och anknytning...44 Särskilt om jourhem och andra kortvariga placeringar...44 Mentalisering och empati...44 Samspel mellan barnet och familjehemmet...46 Referenser kapitel Kapitel 4. Att hantera kriser, separationer och förluster 49 När barnet kommer Allmänt om kriser, separationer och förluster Barns erfarenheter och reaktioner Hur kan vi hjälpa barnet?...54 Referenser kapitel Kapitel 5. Livslånga relationer och ursprungsfamiljens betydelse 59 Barns flyttningar och uppbrott Ursprungsfamiljens betydelse för barnet...63 Barnets umgänge med sina föräldrar och andra viktiga personer...64 Samarbete mellan familjehemmet och barnets föräldrar...66 Referenser kapitel

5 Kapitel 6. Barns skolgång och hälsa 71 Vad säger lagen?...73 Vad menas med hälsa?...73 Barns rätt till utbildning...73 Vem ansvarar för barnets skolgång? Barns rätt till god hälsa...78 Vem ansvarar för barnets hälsa?...82 Referenser kapitel Kapitel 7. Att fostra och vägleda 85 Förälder eller familjehemsförälder likheter och skillnader Social inlärningsteori en utgångspunkt för att förebygga och förändra Förhållningsätt och strategier...91 Olika åldrar Samarbeta och ta emot stöd Referenser kapitel Kapitel 8. Vardagen i familjehemmet 97 Ett barn flyttar in...99 Barnet anpassar sig till en ny vardag Ungdomars väg ut i vuxenlivet Den egna familjen påverkas Familjehemmets egna barn Referenser kapitel Familjehemsguiden A Ö 112 3

6 4

7 Inledning Välkommen till en grundutbildning för jourhem och familjehem! Barn och unga i familjehem har rätt till en trygg och säker vård, för att de ska må bra och utvecklas väl. Förhoppningen är att den här utbildningen ska inspirera och bli en positiv upplevelse som tydliggör den viktiga uppgift som familjehem har att för en kortare eller längre tid ha det dagliga ansvaret för ett barn som inte kan bo hos sina föräldrar. Familjehemmets uppgift är att ge barnet nödvändig omvårdnad, fostran och kärlek så att det får en trygg och säker tillvaro och bästa möjliga förutsättningar att så småningom kunna leva ett bra liv som vuxen. Socialtjänsten har huvudansvaret för att barnet har det bra och får den hjälp det behöver, och familjehemmet har den dagliga kontakten och ansvaret i vardagen. Samarbete ska ske med barnets föräldrar och barnet ska vara delaktigt i det som rör hans eller hennes liv. Att vara familjehem är en uppgift som ger tillfredställelse och glädje, men som också innebär att man ställs inför nya situationer och krav av skiftande slag. Som blivande familjehem behöver du ges möjlighet att förbereda dig på de utmaningar som kommer och få del av kunskaper som är relevanta för uppdraget. Den här utbildningen är både teoretisk och praktisk och syftar till ökad insikt och förmåga att hantera olika utmaningar. Du kommer att möta andra i samma situation och få möjlighet att utbyta tankar och funderingar. En viktig del är att som blivande jour- eller familjehem få möjlighet att leva sig in i vad uppdraget kräver. Det är nödvändigt för att kunna ta ställning till vad som passar dig och din familj och för att kunna möta barnets behov på bästa sätt. Samma grundutbildning för alla Det här är en grundutbildning. Det betyder att flera typer av familjehem går utbildningen både de som återkommande tar emot barn för tillfälliga placeringar, s.k. jourhem, och de som tar emot barn för, som lagen utrycker det, stadigvarande vård och fostran. Utbildningen riktar sig både till dem som tar emot barn de redan känner och till dem som tar emot ett barn de inte har någon tidigare relation till. Det kan handla om tonåringar eller små barn, barn som är födda i Sverige eller på annat håll i världen. Denna grundutbildning ska, tillsammans med de erfarenheter som görs i samband med familjehemsutredningen, lägga en grund för uppgiften. Tanken är att man ska genomgå utbildningen innan man tagit emot sitt barn eller i nära anslutning till att barnet har kommit. Utbildningsbehovet ser förstås olika ut beroende på vilket barn man tar emot och vilken typ av uppdrag man har. Grundutbildningen är bara början enligt både forskning, erfarna familjehem och socialtjänst är handledning och fortsatt utbildning nödvändigt under hela placeringen. Det är därför viktigt att delta i de aktiviteter som erbjuds även efter grundutbildningen. Socialtjänsten är skyldig att erbjuda familjehemmen den utbildning och det stöd som behövs under placeringstiden. Vad bygger utbildningsmaterialet på? Detta utbildningsmaterial har tre grundstenar: den lagstiftning som reglerar familjehemsvården, bästa tillgängliga kunskap från forskning om vad man behöver för att kunna möta barns behov och samarbeta med andra berörda, samt erfarenheter från praktiken. Till praktiken räknas familjehemmen och deras organisationer, professionella inom kommunernas socialtjänst och privata organisationer som har erfarenhet av att utbilda familjehem. Dessutom har Socialstyrelsen i materialet tagit tillvara erfarenheter från familjehemsplacerade barn och ungdomar samt i viss mån erfarenheter från barnens föräldrar. Viktiga kunskapsområden Följande frågor har identifierats som viktiga att fokusera på i en grundutbildning: gott samarbete mellan familjehem, socialtjänst och barnets föräldrar betydelsen av att lyssna på barn, vara lyhörd för deras behov och känna till deras rättigheter kunskap om lagstiftning och ramarna för familjevården barnets behov av kontakt med föräldrar, syskon och släkt barns behov av kontinuitet och stabilitet betydelsen av den s.k. anknytningen och hur man skapar ett positivt samspel med barnet 5

8 Inledning Saga berättar om sin flyttning till familjehem: Hos mina föräldrar kunde man göra massvis med dumma saker liksom, vara ute på nätterna och sen var man helt fast. Sedan så flyttade jag till ett familjehem och då började nya tider, liksom för att bli hel och för att hitta sitt rätta jag och bli den som man egentligen vill vara. Återgett i Barnombudsmannens rapport Bakom fasaden, 2011 strategier för fostran och vägledning, hantering av beteendeproblem förståelse för kriser, separationer och förluster, och strategier för att hantera dem beredskap för påfrestningar som kan drabba den egna familjen kulturella skillnader utbildningens betydelse för barn och placerade barns behov av stöd i skolarbetet betydelsen av att uppmärksamma placerade barns behov av hälso- och sjukvård och andra frågor kopplade till hälsan barns behov av struktur i vardagen och möjlighet att utveckla sociala kontakter och intressen tonåringars behov av stöd inför utflytt och vuxenliv vikten av att ta emot och be om stöd, handledning och utbildning. Aktuell lagstiftning Socialtjänstlagen, och andra författningar som styr socialtjänstens arbete med barn i familjehem, är en viktig utgångspunkt i grundutbildningen. En av grundprinciperna är här att barnets bästa ska vara vägledande i arbetet och att barn i möjligaste mån ska göras delaktiga i frågor som rör dem. Längre fram i utbildningsmaterialet kommer vi närmare in på regelverket och vad det betyder för familjehemsvården. De teoretiska utgångspunkterna Detta utbildningsmaterial har bl.a. följande teoretiska utgångspunkter: Utvecklingsekologisk teori innebär att barns och ungas utveckling sker i ett sammanhang och i samspel med omgivningen. Teorier om risk- och skyddsfaktorer gäller de faktorer runt ett barn som antingen ökar eller minskar risken för en positiv respektive negativ utveckling. Anknytningsteori beskriver den process som leder till att ett psykologiskt band uppstår mellan barnet och dess vårdare. De s.k. anknytningsmönster som växer fram lägger grunden för hur samspelet mellan människor utvecklas. 6

9 Social inlärningsteori bygger bland annat på att man lär sig och utvecklar beteenden genom att dessa uppmärksammas och belönas. Vi återkommer till dessa teorier under de olika avsnitten. Utmaningar för familjehemsvården i stort Innan vi går vidare till utbildningsmaterialets innehåll och upplägg vill vi sätta in familjehemmets uppdrag i ett större sammanhang och peka på några viktiga utmaningar som samhället har i sitt ansvarsfulla arbete med barn i familjehem. Många familjehem utför ett mycket gott arbete och ger barn möjligheter till en nystart i livet. Det har barn själva berättat om i olika sammanhang [1, 5]. Men undantag finns och familjehemsvården i sin helhet står inför stora utmaningar. En rad statliga utredningar liksom forskning och tillsyn har konstaterat att det har funnits och fortfarande finns påtagliga brister och behov av förbättringar [2, 3, 4, 5, 6]. Huvudansvaret ligger på socialtjänsten, men som familjehem är du en av de viktigaste kuggarna i maskineriet. Du är den som står närmast barnet i vardagen och kan göra skillnad. Nedan följer en kort sammanfattning av tre viktiga utmaningar för familjehemsvården som kan vara bra att känna till redan här i inledningen. Alla barn har rätt till en trygg och säker vård. I början av 2000-talet började vuxna människor höra av sig till medier, myndigheter och politiskt ansvariga för att berätta om hur de som barn utsatts för vanvård i fosterhem och på institutioner. De berättade om upplevelser av övergrepp, utnyttjande och kränkningar. I samband med de statliga utredningar som följde intervjuades 866 personer som varit placerade mellan 1920 och sent 1990-tal så att de fick berätta om den vanvård de utsatts för. Även om de flesta var födda på 40 och 50-talet fanns alltså exempel från modern tid. Regeringen har agerat på olika sätt för att kompensera dem som utsatts och även initierat ett arbete för att förebygga och förhindra att historien upprepas [3, 4]. Det här utbildningsmaterialet är, som också framgår av förordet, en del i detta arbete. Barn behöver livslånga relationer och stabilitet i vården Det är sedan länge känt att många barn och unga som inte kan bo med sina föräldrar av olika skäl får flytta och byta boende gång på gång. Barn mår bra av att ha stabila relationer med betydelsefulla personer i sitt nätverk. När ett barn placeras är tanken att det ska bo kvar i sitt familjehem så länge behovet finns kvar. Tyvärr visar både internationell och svensk forskning att vården inte sällan avslutas i förtid [7, 8]. Risken är särskilt stor när det gäller tonåringar med beteendeproblem. Ibland handlar det om plötsliga oönskade avbrott, s.k. sammanbrott, ibland är det planerade hemgångar eller omplaceringar som inte blir som man tänkt sig. Det finns risker med sammanbrott. Barn kan bli otrygga och förlora känslan av tillhörighet och identitet, vilket kan få negativa konsekvenser för deras utveckling. Sammanbrott är också en negativ upplevelse för familjehemmet [9, 10]. Det finns alltså alla skäl att göra vad man kan för att förebygga att placeringar avbryts i förtid. Vi återkommer längre fram till vad du som familjehem kan göra. Placerade barns hälsa och utbildning behöver uppmärksammas bättre Såväl svensk som utländsk forskning visar att placerade barn och unga ofta underpresterar i skolan i förhållande till sin begåvningsnivå och trots flera år av familjehemsvård. Det kan finnas flera skäl till detta, bl.a. att de har kunskapsluckor på grund av problem och bristande stöd före placeringen. Familjehemsvården har i många fall inte kompenserat tidigare brister i tillräcklig utsträckning. Detta är allvarligt för barnens framtida utveckling eftersom goda betyg och bra utbildning är en av de faktorer som har störst betydelse för barns och ungas välmående och förutsättningar till ett gott liv som vuxna [6, 11]. Forskning har också visat att familjehemsplacerade barns hälsa är eftersatt. De får inte alltid den hälso- och sjukvård de behöver och har rätt till [12]. Det gäller både den psykiska och den somatiska hälsan liksom tandhälsa. De placerade barnen har också större risk än andra att drabbas av ohälsa senare i livet [6]. Som familjehem kan du göra skillnad för barnen när det gäller dessa frågor. Vi återkommer till hur. 7

10 Inledning Innehåll och upplägg Utbildningsmaterialet är indelat i åtta kapitel. Teoretiska kunskaper varvas med berättelser exempel från verkliga livet och diskussionsfrågor samt mer konkreta råd och tips om hur man kan tänka och handla. Rekommendationen är att utbildningen fördelas på åtta tillfällen à tre timmar och att ett kapitel behandlas vid varje utbildningstillfälle, men varje utbildningsansvarig bestämmer själv hur utbildningen ska läggas upp. Vissa kan föredra att erbjuda utbildning i internatform: då går man igenom flera kapitel per utbildningstillfälle. Som komplement till denna bok finns en studiehandledning med anvisningar och stödmaterial till utbildningsledarna i form av t.ex. bilder och förslag på övningar. Du kommer att få närmare information från din utbildningsledare om hur programmet för just din utbildning ser ut. Nedan följer en kort beskrivning av utbildningens olika delar. 1. Familjehemsvården och barnen Detta avsnitt ska ge en introduktion till utbildningen, men också till själva uppdraget att vara familjehem. Varför behöver familjehem utbildas och vad behöver man lära sig? Här förmedlas allmänna kunskaper om vad familjehemsvård är och varför barn placeras. Risk- och skyddsfaktorer behandlas liksom familjehems förväntningar och utmaningar. Slutligen tar vi del av barns och ungas erfarenheter av familjehemsvård. 2. Ett uppdrag i samverkan med barnet i fokus Detta avsnitt ska ge kunskaper om ramarna för uppdraget som familjehem. Det är kunskaper som behövs för att kunna samarbeta på ett bra sätt med socialtjänst, föräldrar och andra parter, t.ex. skola och BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Vi går igenom barnets rättigheter, barnkonventionens innebörd, lagstiftningen och socialtjänstens sätt att arbeta inför, under och vid avslut av en placering. Socialtjänstens och familje-hemmets uppdrag och roller behandlas, liksom familjehemmets villkor och rättigheter. Även grunderna i BBIC (Barns behov i centrum) behandlas. 3. Att stödja barns behov av närhet, anknytning och omsorg Syftet med avsnittet är att ge baskunskaper om barns utveckling ur ett anknytningsperspektiv. Anknytningens betydelse för våra relationer behandlas, särskilt kopplat till de placerade barnen och familjehemsuppdraget. Hur utvecklas anknytning och hur kan den påverkas? Vad kan man göra för att samspelet ska bli positivt? 4. Att hantera kriser, separationer och förluster Barn som bor i familjehem har varit med om stora förändringar, förluster och kriser i livet. Avsnittet ska ge kunskaper om hur det kan påverka barn. Syftet är att förbereda för detta och bidra till ökade möjligheter att möta barnens reaktioner och behov på ett relevant sätt. 5. Livslånga relationer och ursprungsfamiljens betydelse Avsnittet behandlar ursprungsfamiljens och föräldrarnas betydelse för barnet, familjehemmets och socialtjänstens ansvar i förhållande till biologiska föräldrar samt lagstiftningens intentioner. Olika dilemman belyses. Barns behov av att få ha kvar kontakten med viktiga personer under hela sitt liv tas upp. 6. Barns skolgång och hälsa Placerade barns skolgång och hälsa har uppmärksammats under senare år. Forskning har visat att en positiv skolgång är en viktig skyddsfaktor för barn. Hälsan hos barn som bor i familjehem behöver också uppmärksammas bättre. Avsnittet syftar till att ge kunskaper om detta och vad man som familjehemsförälder kan göra för att stötta barnets skolgång och bidra till en god hälsa för honom eller henne. 7. Att vägleda och fostra Syftet med avsnittet är att förmedla kunskap om hur man kan vägleda och fostra barn på ett konstruktivt sätt. Olika åldrar och sammanhang behandlas. Särskilt fokus läggs på tonårstiden och hantering av beteendeproblem. 8

11 8. Vardagen i familjehemmet Uppdraget som familjehem innebär olika utmaningar och glädjeämnen. Den egna familjen påverkas på olika sätt. Avsnittet tar upp de egna barnens situation liksom annat man kan behöva förbereda sig på. Vad kan man göra för att förebygga och hantera stress och påfrestningar? Avslutningsvis kommer vi in på hur viktigt det är för ungdomar att få ett gott stöd när de flyttar ifrån familjehemmet och att de kan behöva fortsatt kontakt även efter utflytt. Termer och definitioner Några av de vanligaste begreppen i utbildningsmaterialet behöver förklaras särskilt. Med barn eller barn och unga avses vanligtvis alla människor under 18 år. Ibland kan även ungdomar upp till 21 år vara inkluderade. Det framgår i sådana fall av sammanhanget. Familjehem är ett samlingsbegrepp för alla typer av familjehem både jourhem, släktinghem och nätverkshem om inte annat anges. Socialnämnd och socialtjänst är begrepp som används om den verksamhet som ansvarar för placeringen av barn i familjehem. Socialnämnden är den politiska nämnd som ytterst är ansvarig och beslutar i vissa frågor, medan socialtjänsten är den organisation och de tjänstemän som utför arbetet. I lagstiftningen används begreppet socialnämnd oftast. I denna bok används begreppen omväxlande, men betyder i princip samma sak. Övriga läsanvisningar Boken du håller i handen innehåller de kunskaper som ska tjäna som underlag för denna grundutbildning. För att få en helhetsbild av familjehemmets uppdrag behöver hela boken läsas, men det ska också vara möjligt att ta del av de olika kapitlen var och ett för sig. Det är skälet till att vissa frågor återkommer på flera ställen i boken. Sist i boken finns Familjehemsguiden A Ö där du i bokstavsordning kan få information i olika konkreta frågor. Där finns även förklaringar av vissa begrepp som används. Referenser I den löpande texten finns det siffror inlagda som anger vilket underlag texten bygger på. Dessa siffror återfinns i den förteckning som finns i slutet på varje kapitel referenser per kapitel. Ibland återger vi källan direkt i texten. Det gäller framför allt svenska studier. Laghänvisningar finns ibland angivna i fotnoter. 9

12 Referenser inledning 1. Bakom fasaden. Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar. Stockholm: Barnombudsmannen; Lag om stöd och skydd för barn och unga. Betänkande av barnskyddsutredningen (SOU 2009:68). 3. Vanvård i social barnavård under 1900-talet (SOU 2009:99). 4. Barnen som samhället svek åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården (SOU 2011:61). 5. Socialtjänsten och barnen Länsstyrelsernas granskning av den sociala barn- och ungdomsvården Länsstyrelserna; Vinnerljung B, Berlin M, Hjern A. Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling. I: Social rapport Socialstyrelsen; s Vinnerljung B, Sallnäs M, Kyhle Westermark P. Sammanbrott vid tonårsplaceringar om ungdomar i fosterhem och på institution. Socialstyrelsen; Oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar av yngre barn och långvarigt placerade barn. Socialstyrelsen; Tilbury C, Osmond J. Permancy planning in foster care: A Reserach Review and Guidlines for Practitioners. Aust Soc Work 2006;59(3): Skoog V, Dahlin R, Rönnbäck E, Khoo E. Instabilitet för barn i samhällsvård. Socionomen nr 1/ Placerade barns skolgång och hälsa ett gemensamt ansvar. Socialstyrelsen och Skolverket; Kling S. Fosterbarns hälsa det medicinska omhändertagandet av samhällsvårdade barns hälsa i Malmö. Malmö: Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap;

13 Familjehemsvården och barnen 11

14 Familjehemsvården och barnen Vad är familjehemsvård och varför placeras barn? Vad menas med risk- och skyddsfaktorer? Familjehem möter många förväntningar och utmaningar och några av dem diskuteras här. Barn och unga som bott i familjehem har värdefulla erfarenheter att ta del av. Vad tycker de är viktigt för familjehem att tänka på? 12

15 Vad är familjehemsvård? Socialtjänsten har olika typer av insatser för barn och ungdomar som behöver stöd eller skydd från samhällets sida. Det vanligaste är att ge familjen stöd på hemmaplan för att undvika separation mellan barn och föräldrar, men det lyckas inte alltid. Ibland är det nödvändigt med placering utanför det egna hemmet. Familjehem är den vanligaste placeringsformen, men tonåringar kommer ibland till institutioner, s.k. hem för vård eller boende (HVB). Barn kan bo i familjehem en kortare tid eller i många år. I lagens mening är familjehem ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Ett familjehem kan antingen vara ett hem i barnets eller den unges nätverk, ett så kallat nätverkshem eller släktinghem, eller ett hem där familjehemsföräldrarna inte har någon tidigare relation till barnet. Det finns också privata verksamheter som rekryterar och ger stöd till familjehem och ibland även till placerade barn, s.k. förstärkt eller konsulentstödd familjehemsvård. Dessa verksamheter arbetar på uppdrag av kommunens socialtjänst och ger ofta, precis som namnet säger, ett extra stöd. Även i dessa fall har socialtjänsten huvudansvaret. Det förekommer också att kommuner startar förstärkt familjehemsvård i egen regi. Släktinghem i första hand Enligt Socialstyrelsens statistik för 2011 tog 15 procent av familjehemmen emot ett barn de redan känner eller är släkt med [1]. Det har blivit allt vanligare under den senaste tioårsperioden. Det kan handla om mor- och farföräldrar, syskon eller andra närstående. Enligt lagstiftningen ska socialtjänsten i första hand undersöka om barnet kan tas emot av en släkting. Tanken är att det generellt sett är bäst för barn att få finnas kvar i sitt nätverk om det inte kan bo med föräldrarna. Det finns forskning som tyder på att placeringen kan bli stabilare, men en bedömning ska göras utifrån varje barns situation och behov. I många fall är det en självklarhet att hjälpas åt inom släkten och nätverket när problem uppstår och själva familjehemsplaceringen kan underlättas av att det redan finns goda relationer, men det kan även finnas komplikationer. Släktinghem förväntas ibland i för stor utsträckning klara ut saker och ting på egen hand. Erfarenheten visar att många har behov av särskild handledning och stöd. Jourhem vid behov av snabb placering Ibland måste socialnämnden snabbt hitta en lösning för barn som behöver omedelbart skydd eller stöd. Det kan exempelvis handla om små barn som har blivit omedelbart omhändertagna och måste placeras utanför det egna hemmet under tiden som nämnden utreder behovet av fortsatta insatser. Det kan också handla om äldre barn som hamnar i akuta situationer eller om barn som behöver placeras tillfälligt i samband med att vårdnadshavaren vårdas på sjukhus eller avtjänar ett kortare fängelsestraff. Placeringar i jourhem har ökat under den senaste tioårsperioden från 9 procent år 2000 till 20 procent 2011 [1]. För att ha beredskap för sådana situationer behöver kommunen ha tillgång till jourhem. En del kommuner har egna kontrakterade jourhem, medan andra anlitar privata verksamheter eller jourhem i andra kommuner. Det mesta i detta utbildningsmaterial gäller även jourhem, men i vissa avseenden skiljer det sig från uppdraget att som familjehem ta emot ett barn för stadigvarande placering. I vissa delar återkommer vi till detta senare i utbildningsmaterialet, men vi kan redan nu konstatera att jourhem kan behöva särskild utbildning och handledning för sitt specifika uppdrag. Det förekommer också att barn placeras akut och tillfälligt i ett enskilt hem, t.ex. hos mor- och farföräldrar, andra släktingar och vänner eller hos en kontaktfamilj. I sådana fall är det varken fråga om en jourhemsplacering eller en placering för varaktig vård och fostran utan helt enkelt en tillfällig placering. 13

16 Kapitel 1: Familjehemsvården och barnen Familjehem och jourhem ska utredas * Socialtjänsten får inte besluta att placera ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett familjehem utan att förhållandena där och förutsättningarna för vård i familjehemmet är utredda av socialnämnd. Om hemmet ligger i en annan kommun måste socialtjänsten också informera och samråda med den andra kommunen innan den fattar sitt beslut. Om det redan finns ett barn placerat i hemmet av en annan kommun är socialnämnden skyldig att även samråda med den kommunen. Socialtjänsten får inte heller placera ett barn i ett jourhem om inte hemmet är utrett av socialnämnden. Kravet på att hemmen ska vara utredda av socialnämnden innebär att socialtjänsten inte kan förlita sig på familjehemsutredningar och jourhemsutredningar som genomförs av privata företag. Socialtjänsten kan däremot använda sig av en familjehemsutredning eller jourhemsutredning som har genomförts av socialtjänsten i en annan kommun. Meningen med familjehemsutredningen är att ta reda på om hemmet allmänt sett är lämpligt att ta emot ett barn eller en ungdom. Utöver det ska familjen ha förutsättningar att tillgodose behoven hos det speciella barn man söker ett hem till. Det brukar kallas för att matcha barn och familj. Familjehemsvård förr och nu Familjehemsvården har en lång tradition i Sverige. Den första fosterbarnsstadgan kom till redan Då var det fattigvårdsnämnder, sockenstämmor, * 6 kap SoL och 4 kap SOSFS 2012:11 enskilda personer och präster som skickade ut barnen till olika hem. En del barn kom till bra familjer, men många fick en eländig uppväxt och utnyttjades i första hand som arbetskraft. Runt förra sekelskiftet började samhället reagera på fosterbarnens villkor och i början av 1900-talet kom den första lagstiftningen till för att stärka skyddet för barnen. Under 1920-talet utökades samhällets ansvar ytterligare. Då fick vi den första barnavårdslagen som gav samhället rätt och skyldighet att vid behov ta barn från deras föräldrar. Långt in på 1900-talet var målet med fosterbarnsvården att barnet skulle rota sig och växa upp i sitt fosterhem. Många gånger bröts kontakten helt med ursprungsfamiljen. I takt med att kunskaperna om föräldrarnas känslomässiga betydelse för barns utveckling och identitet ökade, och forskning visade att separationer mellan barn och föräldrar påverkade barnen negativt, fick fosterbarnsvården en annan inriktning års barnavårdslag lade stor vikt vid det förebyggande arbetet i familjer för att om möjligt undvika separationer och placeringar utanför hemmet, men det dröjde in på 70-talet innan detta tänkande började slå igenom. De lagar som gäller i dag socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) har sitt ursprung i 1980 års socialtjänstreform, som trädde i kraft Då byttes också de gamla begreppen fosterhem och fosterbarn ut mot familjehem och barn i familjehem [2]. Nuvarande lagstiftning betonar frivillighet och samverkan. Om barn behöver placeras utanför det egna hemmet ska socialtjänsten i första hand verka för återförening och för att barn och föräldrar har kvar kontakten under placeringen. Det är även annat än lagstiftningen som har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Tidigare var det mer självklart att familjehem var vanliga familjer som mot en mindre ersättning tog emot andras barn. Barn och ungdomar med svårare problem placerades på institution. Barnens behov varierar och i dag finns det familjehem som utbildar sig, arbetar mer behandlingsinriktat och får mer betalt. Man brukar säga att delar av familjehemsvården håller på att professionaliseras. Tilläggas kan att lagstiftaren är tydlig med att 14

17 familjehemsvård inte kan bedrivas yrkesmässigt utan är ett personligt uppdrag [3]. Familjehemsvården i siffror Allt sedan den första fosterbarnsstadgan anses det allmänt att familjehem är den mest naturliga och lämpliga vårdformen för barn som inte kan bo hos sina föräldrar. Det vanligaste är än i dag att barn placeras i familjehem. Det har emellertid skett en förändring över tid. I början av 1920-talet var barn placerade, men sedan skedde en minskning fram till 1990-talet då antalet placeringar började öka igen [3]. Den 1 november 2011 var knappt barn placerade i familjehem, vilket är cirka 70 procent av alla barn som har placerats utanför hemmet. Något fler flickor än pojkar är placerade. Drygt 70 procent av barnen i familjehem var frivilligt placerade och resten var placerade mot sina föräldrars eller sin egen vilja [1]. Majoriteten av barnen återvänder hem efter kort tid. Enligt en undersökning som genomfördes i samband med den s.k. Barnsskyddsutredningen 2009 var cirka 40 procent är placerade mindre än 1 år. Det handlade i dessa fall oftast om tonåringar. En fjärdedel hade varit placerade mer än fem år och 13 procent hade bott i familjehem mer än tio år [3]. Vad vet vi om barnen och deras bakgrund? Barn och unga som bor i familjehem är alla individer, med särskilda resurser och svårigheter. I gruppen familjehemsplacerade barn finns barn i alla åldrar med skiftande behov, med olika kulturell och social bakgrund och med olika förutsättningar. Kunskaperna om gruppen barn som bor i familjehem är begränsad, men utifrån forskning och olika undersökningar finns en del att säga generellt sett. Exempelvis är det vanligaste skälet till att barn placeras att föräldrarna inte förmår ta hand om barnen på ett tillfredställande sätt, även om det också händer att barn placeras på grund av att föräldrar blir sjuka eller avlider. Det kan handla om så kallade omsorgsbrister och att barn varit med om att själva bli utsatta för t.ex. misshandel och sexuella övergrepp eller att det någon annan i familjen varit drabbat. Före placeringen har många levt ensamma med sina mammor och endast haft sporadisk kontakt med sina pappor eller ingen kontakt Tahir berättar att det finns både bra och mindre bra saker med hans familjehemsföräldrar. Ibland känns det som att de inte lyssnar på en. Eller att de mest är sura. Men samtidigt är de ändå en hjälpande hand och de ger en kärlek när man behöver det. Och när man behöver vara ifred så låter de en få vara precis det. Återgett i Barnombudsmannens rapport Bakom fasaden, 2011 Saga berättar hur tacksam hon är över att hennes familjehemsföräldrar stått ut med henne under alla år trots att hon, enligt vad hon själv säger, gjort en massa dumheter. Hon tror att de uppriktigt tycker om henne och att de inte vill att hon ska flytta. Återgett i Barnombudsmannens rapport Bakom fasaden,

18 Kapitel 1: Familjehemsvården och barnen alls [2]. Ofta har familjen levt i en utsatt situation med ekonomiska och sociala problem [4]. Barn från denna grupp i samhället har inte sällan en bristfällig skolgång med låga betyg och besvär med hälsan [5]. De har överhuvudtaget fått en svårare start i livet än andra barn. Det har, som tidigare nämnts, successivt blivit allt vanligare att inte placera barn utan i stället erbjuda familjer stöd på hemmaplan. Utifrån detta kan man anta att många barn som placeras i dag har haft det svårt en längre tid och att de har stora vårdbehov [3]. Vi vet också utifrån forskning att barnen behöver mycket stöd och hjälp under placeringen för att utvecklas väl och få ett bra liv som vuxna [5]. Placering på grund av bristande omsorgsförmåga Det vanligaste skälet till att barn placeras i familjehem är som vi tidigare nämnt att de far illa på grund av att föräldrarna har egna problem. Det gäller framför allt yngre barn, men många tonåringar som placeras på grund av egna problem (se nedan) har vuxit upp med föräldrar som brustit i omsorgen. Föräldrarnas bristande omsorgsförmåga kan handla om missbruk psykisk sjukdom utvecklingsstörning vanvård och försummelse misshandel, sexuella övergrepp och annat våld i familjen. Tonåringar Drygt hälften av de som bor i familjehem i dag är tonåringar [1]. En del har bott i sitt familjehem sedan de var små, men en del placeras när de är i tonåren. Det handlar då ofta om problem med skolgång, relationer till föräldrar och kamrater, utagerande beteende, psykisk ohälsa m.m. De befinner sig inte sällan i riskzonen för att utveckla kriminalitet och missbruk. Eftersom forskningen visar att institutionsvård inte alltid är bra för ungdomar har det de senaste åren blivit vanligare att även ungdomar med beteendeproblem placeras i familjehem [13]. Barn och unga med funktionsnedsättning Inom familjehemsvården finns även barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Det kan t.ex. handla om fysiska funktionsnedsättningar, utvecklingsstörningar och lättare begåvningsnedsättningar. Det har också blivit allt vanligare, inte bara inom familjehemsvården utan i samhället i stort, att barn och ungdomar får olika s.k. neuropsykiatriska diagnoser, t.ex. adhd, Aspergers syndrom och annat. Socialtjänsten ska ha utrett barnets behov innan en placering, men det händer att barn hinner bli placerade innan man har upptäckt att ett barns svårigheter kan handla om detta. Familjehem kan därför behöva vara uppmärksamma på om en neuropsykiatrisk utredning kan behöva genomföras och ta upp frågan med socialtjänsten. Särskilda insatser kan vara nödvändiga och familjehemmet kan behöva få särskilda kunskaper för att kunna möte barnet på rätt sätt. Barn med annan kulturell bakgrund ensamkommande barn En annan grupp som ökat inom samhällsvården de senaste åren, både inom familjehemsvård och HVB, är ensamkommande barn som kommer till Sverige och söker asyl. De har flytt från olika krigshärjade och krisdrabbade länder i världen och placeras inte på grund av problem med beteende eller liknande utan därför att de saknar föräldrar i Sverige. De flesta placeras på HVB, men många kommer till släktingar. De kan ha vitt skilda behov. De flesta befinner sig i en asylprocess och vet inte om de kommer att få stanna i Sverige. De har ofta svåra upplevelser bakom sig och fysiska och psykiska skador [3]. På senare tid har det börjat ifrågasättas om det är bra för de ensamkommande barnen att placeras på HVB i så stor utsträckning som görs i dag. Särskilt för de yngre barnen kanske det många gånger skulle vara bättre att få komma till ett familjehem. Den som vill veta mer om ensamkommande barn och vilket ansvar samhället har för att ge dem stöd och skydd kan läsa vidare i Socialstyrelsens vägledning Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn en vägledning [14]. Tilläggas kan att det inom familjehemsvården inte bara är gruppen ensamkommande barn som har en annan kulturell bakgrund. Det finns förstås också barn och ungdomar som kommer från familjer i Sverige som har en annan kulturell bakgrund. 16

19 Risk- och skyddsfaktorer Vi bär alla med oss erfarenheter av det vi upplevt i livet och vi föds med olika förutsättningar, vad gäller både personlighet och yttre omständigheter. Som vi redan konstaterat kan barn i familjehem ha erfarenhet av otillräcklig omsorg, misshandel och övergrepp samt bristande fostran, vägledning och skolgång. Genom familjehemsplaceringen har de kanske varit med om plötsliga uppbrott och byte av omsorgsperson. Detta är några exempel på vad som i forskning kring barns livsvillkor och förutsättningar till utveckling benämns riskfaktorer. Som tur är besitter alla barn resurser och en hel del av de riskfaktorer som barnet eventuellt har med sig kan kompenseras genom skyddsfaktorer. Skyddsfaktorer kan neutralisera och dämpa risker och är särskilt viktiga när risken är hög. Skyddseffekten ökar oftast med antalet skyddsfaktorer [8]. Nedanstående exempel på skyddsfaktorer är hämtade från Socialstyrelsens vägledning Placerade barns skolgång och hälsa- ett gemensamt ansvar [15]. Exempel på skyddsfaktorer hos barnet är förmåga att förstå och komma överens med andra förmåga att lösa problem humor tålighet och uthållighet förmåga att kontrollera impulser och känslor initiativförmåga psykisk energi nyfikenhet framgång i skolan intelligens. Exempel på skyddsfaktorer i familjen och närmiljön är en bra skolgång en bra relation med sin vårdnadhavare god omvårdnad och tillsyn så få separationer som möjligt från viktiga personer att vara omtyckt av vuxna yttre stöd från grannar och lärare möjlighet till fritidsintressen. Barn och unga ska få information om sina rättigheter Socialtjänsten ska informera placerade barn om deras rättigheter. Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som har ansvar för tillsyn över socialtjänsten, har på sin webbplats anmala-och-rapportera/for-placeradebarn-och-unga/sidor/familjehem.aspx och i en broschyr sammanfattat vad som gäller. Där kan även du som familjehem få konkret information om vad du bör tänka på för att leva upp till barnkonventionens principer. Läs vidare om barnkonventionen och barnets rättigheter i kap 2. 17

20 Kapitel 1: Familjehemsvården och barnen framfört att familjehem behöver utbildning och stöd, men också att det är viktigt att familjehem har egna erfarenheter som gör att de kan förstå barn bättre. Nedan ges exempel på vad barn och unga tycker, hämtat från litteratur och Socialstyrelsens egna kontakter med barn och ungdomar [9, 10, 11]. Mycket av detta återkommer vi till längre fram i boken. Det är viktigt för barn och unga att familjehemsföräldrar Vi kan konstatera att gruppen barn som placeras i familjehem utifrån sin bakgrund och allt de varit med om har en högre risk än andra barn att drabbas av ohälsa och negativ utveckling. Det betyder inte att det går att förutsäga att det kommer gå på ett visst sätt för ett visst barn. Det finns ett otal exempel på barn som tillhör en riskgrupp som det går bra för och tvärt om, men samhällets och familjevårdens uppgift är förstås att balansera upp risken för en negativ utveckling. Det kan man göra genom att lägga till faktorer i barns liv som man vet kan ha en positiv inverkan. Rollen som familjehemsförälder handlar om att vara en skyddsfaktor för barnet. Det gäller att hjälpa till att finna och uppmuntra barnets egna resurser, men ofta också om att kompensera för tidigare brister, t.ex. att stödja barnets skolgång. Vi återkommer till detta. Barns och ungas erfarenheter av familjehemsvård Barn och unga som levt i familjehem har unika erfarenheter att förmedla till blivande familjehem och andra verksamma inom familjehemsvården. Under senare år, i takt med att barnkonventionens principer alltmer slagit igenom, har intresset ökat för att ta reda på vad barn och unga tycker är viktigt att socialtjänst och familjehem tänker på för att barn ska trivas och få rätt hjälp. Sammanfattningsvis kan man säga att olika undersökningar visar att många barn och unga är nöjda med sina familjehem, trots att de ibland kan längta efter sin ursprungsfamilj. Många berättar om hur de uppskattar den omsorg och kärlek de fått och hur familjehemmet hjälpt dem till en nystart i livet. Det finns också de som är mindre nöjda. Barn har gör allt de kan för att barn ska känna sig hemma och som en medlem i familjen skapar en bra stämning och visar att de bryr sig är ärliga och behandlar alla barn lika har rättvisa och tydliga regler som inte bara är till för att underlätta för familjehemsföräldrarna hjälper till så att man snabbt kommer igång i skolan och ger stöd med läxläsning och liknande hjälper barnet med olika kontakter, t.ex. att man kommer iväg till BUP låter familjehemsbarnet få vara med när man träffar släkt och vänner hjälper barnet att göra roliga saker och utveckla sina intressen lyssnar när barnet vill prata och berätta hjälper till så att barnet får träffa föräldrarna så som man själv önskar och under trygga former visar respekt mot barnets föräldrar och släkt förstår att syskon är viktiga och hjälper till så att man kan träffas Vad tänker jag om de erfarenheter och önskemål som barn och unga förmedlar? Var det något som väckte min förvåning? Vad känns svårt respektive lätt att tillmötesgå? 18

21 ger en ordentlig förklaring om man måste flytta hjälper till att förbereda utflytt står ut och finns kvar. Många barn och unga är nöjda med sina familjehem, trots att de kan längta efter sin ursprungsfamilj Familjehems förväntningar och utmaningar Vilka skäl man än har att vilja bli familjehem är det viktigt att man tar sig tid att fundera och reflektera över det, hela familjen tillsammans. Att ta hänsyn till de egna barnen är betydelsefullt. Vi återkommer till det i kap 8. Forskningen tyder på att ens motiv, tillsammans med mycket annat, påverkar förutsättningarna för hur man lyckas med uppdraget [16]. Det kan också vara så att ens motiv kan göra att man är mer lämplig att ta hand om vissa barn avseende ålder, problem eller beräknad tid för placeringen. De allra flesta som tar emot ett barn i sitt hem tycker att det är berikande. Att ge omsorg och ansvara för ett barn som behöver extra stöd ger tillfredställelse och glädje. Många par beskriver att de svetsas samman på ett positivt sätt och mår bra av att få använda sin föräldrakompetens tillsammans, att uppgiften som familjehemsförälder lett till att de har utvecklats som människor [2, 12]. Finns det fler exempel på utmaningar och positiva erfarenheter som kan komma med uppgiften? Vilka förväntningar har jag? Nedan ges exempel på erfarenheter och tankar från familjehemsföräldrar, hämtat från litteratur och Socialstyrelsens egna kontakter med familjehem: Man får leva med känslan att inte räcka till. Man ska ta till sig ett barn som vore det ens eget och samtidigt vara beredd att lämna det ifrån sig. Det är svårt att hantera och hjälpa barn med beteendeproblem. Man kan tvivla på sig själv när man inte når fram till ett barn trots alla försök. Man oroar sig för att de egna barnen påverkas negativt av att man är familjehemsförälder. Samarbetet med socialtjänsten kan ibland vara svårt och man får inte alltid gehör för viktiga frågor. Det är svårt att hantera kontakten med barnets föräldrar. Vi återkommer till dessa frågor i olika delar av boken. Du har rätt till stöd sök hjälp i tid Många familjehem växer som sagt av utmaningarna, och erfarenheterna blir i huvudsak positiva. Det är också ett faktum att en del tvingas ge upp. Vården avbryts och barn måste flytta. Ett sammanbrott i vården är negativt för alla och särskilt för de barn och ungdomar som drabbas. Vad kan man då göra för att orka och för att klara ut de utmaningar man ställs inför? Vi återkommer till det under de olika avsnitten i utbildningen, men vill redan nu förmedla ett huvudbudskap, sök stöd och hjälp i tid och ta emot de erbjudanden om handledning och utbildning ni får. Man har stor hjälp av att vidga sina kunskaper om placerade barns speciella livsvillkor, eftersom det blir lättare att både förstå och hantera barnets, sina egna och familjens känslor och reaktioner under olika faser av placeringen. Vissa kommuner har handfasta utbildningar och föräldrastödprogram. Socialtjänsten ska ge stöd eller ta reda på hur ni och ert barn ska få den hjälp ni behöver. Förutom stöd från socialtjänsten finner många familjehem det mycket värdefullt att delta i gruppträffar, seminarier och ta del av annat som erbjuds av familjehemsorganisationer och andra för att utbyta erfarenheter med andra familjehem. En förteckning av sådana organisationer och föreningar finner du i utbildningsmaterialet uppslagsdel. 19

22 Referenser kapitel 1 1. Barn och unga - insatser år Socialstyrelsen; Höjer I. Fosterfamiljens inre liv. Doktorsavhandling. Göteborg: Göteborgs universitet; Lag om stöd och skydd för barn och unga. Betänkande av barnskyddsutredningen (SOU 2009:68). 4. Lundström T, Sallnäs M. Klass, kön och etnicitet i den sociala barnavården. Socialvetenskaplig tidskrift 2003; 2 3: Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga. Socialstyrelsen; Placerade barns hälsa och skolgång ett gemensamt ansvar. Socialstyrelsen och Skolverket; BRA-fam en standardiserad bedömningsmetod vid rekrytering av socialtjänstens familjehem. Socialstyrelsen; preliminär version 2012, ännu ej publicerad. 5. Vinnerljung B, Berlin M, Hjern A. Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling. I: Social rapport Socialstyrelsen; s Tillsynsrapport 2011 hälso- och sjukvård och socialtjänst. Socialstyrelsen; Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst lägesrapport Socialstyrelsen; Lagerberg D, Sundelin C. Risk och prognos i socialt arbete med barn. Forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Förlagshuset Gothia; Bakom fasaden. Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar. Stockholm: Barnombudsmannen; Westberg M, Tilander K. Att lära av fosterbarn åtta års intervjuer med före detta fosterbarn. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset, nr 1; Rakt från hjärtat: tankar och idéer från barn och ungdomar placerade i samhällets vård. Stockholm: Rädda Barnens förlag; Höjer I, Nordenfors M. Att leva med fostersyskon. Göteborg: Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet; Rapport 2006: Andreassen T. Institutionsbehandling av ungdomar, vad säger forskningen? CUS/SIS, Gotia;