Vad är TfU?- en kort genomgång

Transkript

1 Vad är TfU?- en kort genomgång Helena Moreau Teaching for Understanding är en arbetsmetod som vuxit fram vid Harvard School of Education. Metoden syftar till att eleverna ska utveckla en förståelse för sitt eget lärande. Denna artikel är en sammanfattning av de olika delarna inom TfU. Det intressanta med modellen är att den samstämmer så väl med den syn på lärande och kunskap som den svenska läroplanen har. Kunskapsbegreppet i Lgr 11 och även i Lpo94 har vidgats jämfört med de tidigare läroplanerna, vilket även lett till att synsättet på hur undervisning ska bedrivas har förändrats. Från att mer eller mindre se kunskap som ett objekt som skulle tillföras eleverna, menar läroplanen numera att kunskap är förmågan att använda sina insikter och sitt vetande som intellektuella verktyg. Detta blir väldigt tydligt i kunskapskraven som hela tiden talar om hur eleverna ska visa sina förmågor. En av de undervisningsmodeller som samstämmer med Lgr11 är TfU. TfU i praktiken TfU är primärt en modell för hur lärare ska planera sin undervisning, och pekar sedan bara ut vissa grundläggande element som arbetet i klassrummet bör innehålla. TfU är ingen kokbok med detaljerade recept för undervisning. Ett klassrum är en alltför komplex verklighet för enkla och standardiserade lösningar. De fyra steg som TfU innehåller kan stödja lärares formativa bedömning av den egna undervisningen. Att reflektera över de olika delarna kan hjälpa lärare att undersöka hur undervisningen kan förbättras, eller att förstå varför vissa undervisningsmoment fungerar bättre än andra. TfU pekar ut fyra områden som bör göras tydliga i lärares planeringar. Dessa områden är Generative topics, Understanding goals, Understanding performances och Ongoing assessment Generativa fruktbara teman Vilket tema ska undervisningen röra sig runt? Vilket innehåll ska vi arbeta med? Det handlar om att formulera ämnen eller teman för undervisningen som är centrala, intresseväckande, tillgängliga och utvecklingsbara.

2 När man ska skapa ett generativt tema kan läraren ställa sig frågor som: Är frågeställningarna centrala inom ämnet, och berör de ämnets kärna? Stödjer de elevernas utveckling mot kunskapskraven? Kommer de att fånga elevernas intresse och nyfikenhet? Är det intressant för alla i gruppen? Är de intressanta för dig som lärare engagerar de dig? Finns det samband med sådant eleverna har egen erfarenhet av? Förståelsemål Vad ska eleverna lära? Vilka är kunskapsmålen? Klara och uttalade förståelsemål ger undervisningen en tydlig inriktning. Detta gör det möjligt för eleverna att ta ett större ansvar för sitt eget lärande. Det är alltså viktigt att klargöra vilka förmågor man vill att eleverna ska tillägna sig, och inte bara tala om för dem vad de ska göra. I kursplanen finns under syfte uttalat vilka förmågor eleverna ska ges möjlighet att utveckla inom varje enskilt ämne. I kunskapskraven beskrivs hur eleverna ska visa sina förmågor. När man planerar ett arbetsområde bör man ställa sig frågor som: Vad vill du att eleverna ska få lära och utveckla av sitt arbete? Varför vill du att de löser just dessa uppgifter? Vad kommer eleverna att kunna visa när uppgiften är klar som de inte kunde innan, alltså, vad förväntar du dig att de ska lära sig? Kommer eleverna ges möjlighet att utveckla de förmågor som är tänkt och nå en ökad förståelse? Förståelsehandlingar Vilka förmågor ska eleverna utveckla genom undervisningen? På vilket sätt ska elevernas kunnande komma till uttryck, det vill säga, hur ska eleverna visa vad de lärt?

3 Förståelsehandlingar är sådant eleverna gör för att bygga sin förståelse och demonstrera att de tillägnat sig den. Elevernas förståelse blir rikare och mer systematisk om de får tillfälle att pröva och utmana idéer genom att tillämpa dem i nya situationer och på nya sätt. Men allt som man kan göra i anslutning till ett tema leder inte eleverna närmare förståelsemålen. Ställ dig därför frågorna: Kan eleverna göra detta utan att ha förstått? Hur blir elevernas tänkande synligt i denna uppgift? Vilka erfarenheter har du själv av uppgifter som leder eleverna vidare i deras tänkande? Förståelsehandlingar är till exempel när eleven jämför och söker efter skillnader, analyserar (granskar en företeelse i dess enskilda beståndsdelar), drar slutsatser, generaliserar (visar vad som är mer allmängiltigt), gör en syntes (visar hur saker och ting hänger ihop), tolkar, förklarar, förutsäger ( vad som kommer att hända under vissa givna betingelser), definierar ( så att man kan skilja olika företeelser åt), visar på samband, klassificerar (delar in), värderar, tar fram belägg för något, gör en lägesbeskrivning, bygger en modell, ritar en skiss eller illustration, dramatiserar, tar ställning ( till några tänkbara handlingsalternativ) När man ska formulera förståelsehandlingar har man som lärare stort stöd av kunskapskraven. Fortlöpande utvärdering Hur kan man använda utvärdering och återkoppling för att stödja elevernas lärande? Förståelse är något som utvecklas över tid, genom att man får tillfälle att pröva och utmana den genom en mångfald förståelsehandlingar. Förståelse är inte något man har eller inte har, utan något som utvecklas. En fortlöpande värdering av var eleverna står har som främsta syfte att stödja och vägleda deras fortsatta lärande. Det handlar om att göra en formativ bedömning för att stödja elevernas fortsatta kunskapsutveckling. En sådan bedömning vilar på två huvudprinciper: den ska ge eleverna tydlig feedback respons och den ska grunda sig på tydliga och för eleverna kända och uttalade kriterier. Responsen kan ta sig många uttryck, från en elevs egen

4 värdering och reflektion över sitt arbete till en kamratrespons från en enskild elev eller redovisningar där en grupp elever ger varandra synpunkter och råd. Det kan även vara en mer formell lärarledd bedömning av arbete. Responsen kan ges på både muntliga och skriftliga arbeten som laborationsrapport eller uppsats, men även på en utställning. Det är viktigt att eleverna får respons ur olika perspektiv (det egna, kamraternas, lärarens), upprepade gånger och inte enbart i samband med att arbetsområdet eller undervisningsmomentet avslutas. Kriterierna ska vara klart uttalade och ha tydliga samband med förståelsemålen. Ofta görs eleverna själva delaktiga i utformandet av kriterierna, exempelvis genom att man i klassen diskuterar vad som kännetecknar ett bra arbete. Fortlöpande utvärdering (ongoing assessment) blir en del av undervisningen och elevernas lärande. Läroplansmål och kursplanemål Inom TfU rör man sig med mål på två olika nivåer. Den ena nivån berör övergripande och långsiktiga mål. Den andra nivån handlar om specifika mål för det aktuella undervisningsmomentet. Dessa två typer av mål hänger samman och stödjer varandra. Det innebär att arbetet för att nå kunskapsmålen i ett undervisningsmoment också måste stödja måluppfyllelsen på lång sikt. I en undervisningsplanering kan de långsiktiga målen i till exempel SO eller NO vara: utveckla nyfikenhet och lust att lära, lära sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra Dessa är hämtade från de inledande kapitlen i Lgr 11. De mer kortsiktiga målen (ämnesspecifika målen) hämtas från kursplanen för respektive ämne. Tre faser i TfU Inom TfU skiljer man mellan tre olika faser inom undervisningen. Den första kallas för Messing About. Den andra fasen kallas för Guided Inquiry vilket innebär en lärarledd undersökning av de grundläggande begreppen och sätten att tänka inom kunskapsområdet. I den tredje fasen, Culminating Performance, förväntas eleverna genom olika typer av självständiga arbeten visa upp sin

5 förståelse och sitt kunnande inom området. På samma sätt som temat formuleras för att ge utrymme för olika typer av mentala processer, delas undervisningen upp i olika delar, där varje del har sitt syfte. Messing About Första undervisningsfasen är en idékläckningsfas. Det främsta syftet är att föra elevernas mer eller mindre omedvetna begreppsbildningar och föreställningar upp till ytan. Ett annat syfte är att väcka intresse för själva undervisningsmomentet. Ett exempel: Vi tänker att arbetsområdet som eleverna ska arbeta med utgår från ämnena teknik och fysik (mekanik). Då skulle det inledande skedet kunna vara att eleverna i mindre grupper under tio minuter får lista tjugo maskiner som de ofta möter i sitt vardagsliv. Eleverna skulle även få urskilja och beskriva fem viktiga och utmärkande egenskaper som maskiner har generellt. När eleverna arbetar i grupp går läraren runt och lyssnar på deras samtal. Läraren är noga med att inte blanda sig diskussionerna, svar på frågor eller avgöra tvister om eleverna inom grupperna är oenig om något. Hör läraren däremot bra frågor eller goda synpunkter ber han dem att noggrant anteckna dem i loggboken, så att man kan diskutera dem senare. Varje elev för en loggbok. Genom loggböckerna kan läraren vara delaktig i elevernas utveckling av förståelse och även ge eleverna återkoppling. När läraren går runt och lyssnar till elevernas samtal och läser deras loggboksanteckningar är det samtidigt en utvärdering för elevernas fortsatta lärande. Men det är inte en utvärdering som syftar till bedömning. Utvärdering ses inom TfU som ett av fundamenten för lärande. Man menar att utvärdering inte är något som ska göras efter att eleverna arbetat färdigt inom ett moment. Utvärderingens primära syfte är inte heller att bedöma elevernas kunnande, utan att skapa ett underlag för att ge återkoppling och råd inför det fortsatta lärandet. Därför måste utvärdering vara något som pågår parallellt med själva undervisningen och arbetet inom ett moment. Samla ihop idéer Efter tio minuters diskussion samlas de olika gruppernas förslag ihop via en klassrumsdiskussion. Elevernas förslag antecknas på tavlan. I helklass fortsätter sedan läraren att leda ett samtal om hur de olika förslagen skulle kunna sorteras in i olika typer av kategorier. Eleverna får till uppgift att försöka definiera olika

6 typer av kategorier. Syftet är att eleverna ska försöka upptäcka gemensamma drag och urskilja samband mellan funktioner och användningsområden på de maskiner de listat. Eleverna ska kunna motivera sina olika förslag. Läraren översätter elevernas idéer till termer och begrepp inom mekaniken. Syftet är att skapa en bro mellan elevernas spontana och vardagliga språkbruk och ett mer vetenskapligt akademiskt språk. Eleverna blir genom detta bekanta med tänkande inom mekaniken på ett för dem mer begripligt sätt. I diskussionerna granskar eleverna kritiskt varandras idéer och därigenom skärps deras resonemang. Denna generativa befruktande inledning placerar det naturvetenskapliga kunskapsområdet mekanik mitt i elevernas vardagserfarenheter. Den lockar även fram deras vardagsförståelse och skapar nyfikenhet inför det fortsatta lärandet. De första försöken Under de lektioner som närmast följer undersöker eleverna hur en enkel justerbar hävstång fungerar. Eleverna arbetar i grupper om tre eller fyra. De har till uppgift att utveckla och testa teorier om hur avstånd och kraft förhåller sig till varandra. Eleverna använder loggböcker för att anteckna idéer, frågor, teorier och data. Målsättningen är att varje grupp ska komma överens om och skriva en rapport som presenterar den teori de skapat. Teorin ska kunna bevisas med data, och rapporten ska även innehålla ett förslag på hur teorin kan tillämpas på ett nytt sätt. Under tiden som eleverna arbetar går läraren runt och följer deras arbeten. Genom att ställa ledande men öppna frågor kan läraren hjälpa eleverna att strukturera sitt tänkande och formulera sina idéer. Genom att eleverna får besvara frågeställningar och förklara vad de gör, samt vilka svårigheter de eventuellt hamnar i, ges eleverna möjlighet att lösa sina egna problem. Frustration Efter en tids arbete finns risken att elevernas aktivitet minskar, och att det uppstår en ökande frustration. I de skedet gäller det att som lärare vara uppmärksam och till exempel ge eleverna ett problem att lösa. Om eleverna arbetar med mekanik kan en sådan problemställning vara: Jag hänger en 10-Newtons vikt i ena änden av en hävstång och trycker med min hand på hävstångens andra ände. Avståndet mellan stödjepunkten och vikten är två gånger så stort som mellan stödjepunkten och min hand. Måste jag

7 nu trycka med mer eller mindre än tio Newton för att lyfta vikten? Förhoppningsvis kan man då få igång en dialog med eleverna, som nedan: Läraren: Varför förutspådde du att jag skulle behöva trycka med mer än tio Newton? Eleven: Därför att du hade en mindre hävstång på din sida. Läraren: Vad menar du med att jag hade mindre hävstång? Eleven: Din sida var kortare. Läraren: Nu har du formulerat en teori! Du förutsåg att en större kraft måste användas på den kortare sidan av hävstången. Men nu måste teorin utvecklas genom att testa den mer i detalj och förfina den. Men kom ihåg att teorier utvecklas genom att man gör förutsägelser utifrån den teori man redan har och därefter gör mätningar för att testa förutsägelserna, för att slutligen modifiera den ursprungliga teorin. Denna utveckling går steg för steg, och man behöver flera omgångar av att förutsäga, mäta och modifiera. Handledande ledarskap Lärarens roll är att stödja eleverna att göra förutsägelser utifrån den intuitiva kunskap de redan har. Nästa steg är att hjälpa eleverna att utveckla förståelse och formulera den på ett mer formellt sätt. Under det fortsatta arbetet ska eleverna dokumentera sina observationer och sitt tänkande i sina loggböcker. Med jämna mellanrum samlar lärare in dessa och skriver vägledande kommentarer. Den här typen av gruppdialoger, skrivna reflektioner och återkoppling från läraren hjälper eleverna att skapa förståelse genom att de kan få syn på de uppfattningar de bär med sig och de svårigheter de möter. En viktig princip Enligt Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen har en elev två möjliga utvecklingsnivåer: en nivå som eleven kan nå på egen hand och en annan, högre nivå som eleven bara kan nå genom att få stöd och hjälp av någon som är mer kunnig, till exempel läraren eller en kunnigare kamrat. Denna hjälp ges i tre steg: Först får man förebilder som man härmar. Därefter får man försöka på egen hand, men med handledning. I tredje steget är man mogen att arbeta på egen hand. Ovanstående exempel på en undervisning bygger på Vygotskijs idéer. Undervisning börjar visserligen i elevernas intuitiva och oformulerade föreställningar, men direkt när de kör fast och inte kan komma vidare på egen hand ges stöd genom noggranna genomgångar och förklaringar. Detta moment kallas, som tidigare nämnts, inom TfU för Guided Inquiry. Läraren i exemplet

8 växlar mellan att låta eleverna undersöka och försöka formulera sin förståelse och tydligt visa dem på mönster och lösningar. Hela tiden följs elevernas förståelseutveckling genom loggboksskrivande. Eleverna får tydliga modeller och förebilder för hur de ska tänka och arbeta. Arbetet inom TfU är cykliskt. Man arbetar, utvärderar (själv- och kamratutvärderingar), får återkoppling, ändrar och lägger till och utvärderar igen. På så sätt har arbetssättet principiella likheter med undervisningsmodellen skrivprocessen.