Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping

Transkript

1 UV GAL RAPPORT 2011:16 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping Arkeometallurgiska analyser av teknisk keramik och kopparlegeringar Jönköpings län, Jönköpings kommun, Kristine församling, stadsdelen Öster, kvarteret Dovhjorten, RAÄ 50 Eva Hjärthner-Holdar, Ole Stilborg, Erik Ogenhall och Lena Grandin G A L Geoarkeologiskt Laboratorium

2

3 UV UPPSALA RAPPORT 2011:16 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping Arkeometallurgiska analyser av teknisk keramik och kopparlegeringar Jönköpings län, Jönköpings kommun, Kristine församling, stadsdelen Öster, kvarteret Dovhjorten, RAÄ 50 Eva Hjärthner-Holdar, Ole Stilborg, Erik Ogenhall och Lena Grandin G A L Geoarkeologiskt Laboratorium Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 3

4 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningsverksamheten UV Mitt Geoarkeologiskt Laboratorium Portalgatan 2A Uppsala Växel: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV GAL Rapport 2011:16 ISSN Utskrift Uppsala, 2012

5 Innehåll Inledning... 7 Bakgrund... 8 Slutundersökningen... 8 Material, provurval och metoder... 9 Den tekniska keramiken i gjuterimaterialet... 9 Registrering... 9 Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop... 9 Urval av metall och slagg/smält ugnsinfodring Urval Analysmetoder Resultat Gjuterianläggningen en kortare redovisning Resultat av okulär granskning av teknisk keramik Gjutformsdelar Grytdimensioner Innerformar Ytterformar Benformar Inlopp Övriga formfragment Deglar? Smältugn Materialanalyser av teknisk keramik Bildanalys Tolkning och diskussion teknisk keramik Vilka objekt har framställts i gjutformarna? Hur homogent är materialet med hänsyn till råmaterial och tekniska detaljer? Finns det rester av deglar bland fyndmaterialet? Vilken information finns om smältugnens konstruktion? Gjutgodstraditionerna i kvarteret Dovhjorten med några utblickar Utvalda metallprov och slagg/smält ugnsinfodring Fnr 2490a-b Fnr 2494a-b-c Fnr 2500a-b-c Fnr Fnr Fnr Fnr Fnr 2708a-b Fnr 2720a-b-c Fnr Fnr 2725a-b-c Fnr Fnr Fnr Fnr Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 5

6 Fnr Resultatsammanfattning och tolkning av metallmaterialet Utvärdering av metalltyperna A-E:s kemiska karaktär och samhörighet Utvärdering av den kemiska sammansättningen Sammanfattande diskussion Referenser Administrativa uppgifter Bilaga 1 (provlista) Bilaga 2 (analysdata från mikrosond) Figurer Tabell-/bilageförteckning UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

7 Inledning Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid UV Mitt, Arkeologiska undersökningsverksamheten, Riksantikvarieämbetet, har på uppdrag av Christina Rosén, UV Väst, deltagit i fältarbete under en vecka i maj 2010 och därefter utfört en arkeometallurgisk undersökning på material från kvarteret Dovhjorten i Jönköping (fig. 1). I fält deltog Eva Hjärthner- Holdar som också svarat för övergripande tolkning och redigerat texten i rapporten. Undersökningen av den tekniska keramiken har utförts Ole Stilborg. Undersökningen av metallerna i form av metallografi och kemiska analyser har utförts av Erik Ogenhall. Lena Grandin har bidragit med tolkning och utvärdering av de metallografiska och kemiska analyserna. Figur 1. Översikt över gjuteritomten. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 7

8 Bakgrund Den arkeologiska förundersökning som genomfördes i kvarteret Dovhjorten under 2008 (Haltiner Nordström 2009) visar tydligt att flera av tomterna har haft ett eller flera metallhantverk under och talen. Avfallsmaterialet från förundersökningen i kvarteret i form av gjutformar och enstaka metallsmältor visar tydligt att gjutning har ägt rum inom flera av kvarterets tomter. Det påträffade gjutformsmaterialet demonstrerar bland annat att grytgjutning har utgjort en del av hantverket, vilket också framgår av ägoförteckningen för kvarteret (Haltiner Nordström 2009). Förutom grytgjutare nämns där också att en klockgjutare har funnits på en av tomterna i slutet av 1700-talet. På granntomten påträffades vid förundersökningen dessutom en anläggning som tolkades som en möjlig gjutgrop för en kyrkklocka men att någon gjutning aldrig ägt rum (Haltiner Nordström 2009). Från en tidigare undersökning i det närliggande kvarteret Bofinken framkom ett gjutformsfragment som bedömdes komma från klockgjutning (Nilsson 2008). Materialet, gjutformar, smältugnsrester, deglar och smältor, härrör dels från ett avfallslager och dels från ett antal gjutlådor. Gjutlådorna, fundamenten till ugnen och lagret med gjuteriavfall visar att själva verkstaden låg på tomt 1 i kvarteret, men avfall fanns även på de närliggande delarna av tomt 9 (Haltiner Nordström 2009:13). Även i kvarteret Diplomaten framkom grytgjuteriavfall, i detta fall i en 1700-talskontext (Stilborg 2008). Fyndmängden var dock begränsad men omfattade å andra sidan alla formdelar av gjutformar. Om fyndet på Diplomaten är resterna efter en självständig verksamhet har denna rimligtvis varit kortvarig och/eller av mycket begränsat omfång. Inom kvarteret fanns också rester efter klensmide i form av slagger. Slutundersökningen Inför slutundersökningen ställdes frågor kring klockgjutning och delvis också klensmidet. Det visade sig dock att ett tämligen stort grytgjuteri fanns inom tomt 1. Där fanns i första hand rester efter gjutformar samt gjutlådor och infodring till smältugn. Dock fanns inga tydliga spår efter själva smältugnen. Dessutom framkom smältor och avfall av kopparlegering som i vissa fall möjligen kan knytas till gjuteriet. Någon klockgjutning kunde inte beläggas. Mindre mängder järnslagg framkom också men inte knutet till en tydlig kontext som t.ex. en smedja. Detta medförde att vi efter fältarbetet prioriterade ett antal frågeställningar och med ovan angiven anledning kom de främst att beröra grytgjuteriet. Frågor kring en eventuell klockgjutning kom helt att bortprioriteras. Även om det fanns järnslagg inom kvarteret kunde denna inte knytas till någon verksamhet inom området. Därmed prioriterades inte heller dessa frågeställningar. Därav kom följande att prioriteras: Svarar representationen av olika formdelar till det som känns igen från andra gjuterier i Jönköping från samma tid? Hur homogent är materialet med hänsyn till råmaterial och tekniska detaljer? Är de tekniska detaljerna de samma som känns igen från andra gjuterier och större avfallsmaterial i Jönköping? Finns det rester av deglar bland fyndmaterialet? 8 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

9 Finns material som kan härledas till smältugnen och dess konstruktion? Vilka olika legeringar har funnits och använts inom kvarteret och representerar dessa gjutning och/eller produkter? Vilka typer av legeringar är lämpliga för vad? Kan man se om metallmaterialet har en eller flera leverantörer? Kan kemiska analyser spåra råvarans (kopparns) ursprung? Material, provurval och metoder Den tekniska keramiken i gjuterimaterialet Registrering Det undersökta fyndmaterialet från slutundersökningen är begränsat och består till mer än hälften av vad som visade sig vara taktegelliknande fragment samt en del tegelfragment och sintrade/smälta fragment från gjuteriets smältugn. Andelen av grytgjutformsfragment är begränsat och har supplerats med det insamlade materialet från förundersökningen (Haltiner Nordström 2009, 16f). Registreringen är något förenklad i förhållande till tidigare registreringar av gjutformsmaterial från Jönköping (Stilborg 2008; Stilborg & Lindahl 2010). Den omfattande fragmenteringen och speciellt spjälkningen har medfört att enbart få innerformar och ytterformar har bevarat den fulla ursprungliga tjockleken. Eftersom dessa dimensioner inte har varit lika informativa som andra mått har inga tjocklekar mätts på fyndurvalet från kv. Dovhjorten. Fragmenten har sorterats med hänsyn till vilken del av grytgjutformen de representerar. Förekomsten av avtryck på innerformarnas insida samt spår efter lageruppbyggnad på såväl inner- som ytterformar har noterats. Vissa inner- och ytterformsrester, som omfattar delar av låssystemet, vilket har fixerat inner- och ytterform i förhållande till varandra, har ritats. Dessa kan orienteras rätt, vilket gör det möjligt att beräkna en mynningsdiameter på grytan. Benformarnas tjocklek och eventuella formdetaljer som t.ex. den kronologiskt signifikanta tvärprofileringen har registrerats. Dimensioner och form på inlopp har registrerats. Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop Tunnslip är 0,03 mm tunna preparat av i detta fall keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop. Med denna metod kan man bedöma mängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligt grovmaterial (silt och sand). Vidare kan man urskilja samt bedöma mängden och kornstorleken på eventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämning av grovfraktionerna i leran kan göras. Lerans innehåll av bl.a. järnoxid, glimmer, malm och andra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på 600X studeras eventuella förekomster av exempelvis diatoméer (kiselalger) och kalkfossil. Bildanalys i programmet Nikon NISelements Br-analysis har använts för att studera variationen i kornstorleksfördelning av silt, finsand och sand i större detalj. Fördelningen av korn i storleksintervallerna 0,01 < 0,1 mm och 0,1 mm beräknas på hela tunnslipet vid 20X förstoring. Analysen har utförts av docent A. Lindahl, Keramiska Forskningslaboratoriet och resultaten har sammanförts och utvärderats av SKEA. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 9

10 Urval av metall och slagg/smält ugnsinfodring Urval Mängden metall inom gjuteritomten var förvånansvärt sparsam. Urval av material för metallurgisk analys var inte lätt att göra och urvalet gick delvis ut på att finna skillnader i legeringarna för att eventuellt kunna urskilja vilket material som kunde ha tillhört gjuteriet och vad som var utgångsmaterial till andra verksamheter. Vid urvalet av material togs också hänsyn till vilket material som kunde svara på frågan om kopparens proveniens. Sverige var vid denna tidpunkt Europas största leverantör av koppar och flera stora koppargruvor i Sverige gick för fullt, bl.a. Falu gruva. I en av tomterna fanns enstaka slagger men ingen säker kontext att knyta dem till, d.v.s. ingen smedja kunde konstateras. Totalt valdes 26 metallprov varav ett endast densitetsmättes, två preparerades till polerade tunnslip och 23 till ingjutna polerprov. Metallmaterialet från denna undersökning är mycket sparsamt och till stor del inte direkt knutet kontextmässigt till gjuteriet. Men det finns en hel del smältor i materialet som trots att de inte påträffades på gjuteritomten ändå kan antas vara rester från gjuteriverksamheten. Några av de valda koppar/kopparlegeringsföremålen/klippen har valts ut för analys för att jämföras med de valda kopparsmältorna för att utröna huruvida likheter och/eller skillnader i sammansättning föreligger och/eller om de kan härröra från samma typ av råvarukälla. Efter undersökning i mikroskop kunde polerproven av kopparlegeringarna preliminärt indelas i fem kategorier, typ A-E, baserat på utseende. Representativa prov ur dessa kategorier valdes för vidare analys i mikrosond (understrukna fyndnummer). A: Tät och homogen smälta med grå faser i kornkontakter. Fnr: 2490a, 2494a, 2500a. B: Porig och homogen smälta med inslag av grå faser. Fnr: 2490b, 2500b, 2500c, 2701, 2702, 2720a, 2724, 2725a, 2725c, C: Tät och homogen smälta med mindre inslag av grå faser. Fnr: 2494b, 2507, 2599, 2708a, 2708b. D: Föremål, homogen metall med finkornig grå fas. Fnr: 2720b, 2720c. E: Porig och heterogen smälta med ett flertal ingående faser. Fnr: 2494c, 2725b, UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

11 Analysmetoder Alla 26 utvalda prov, förutom fnr 2826, preparerades för att undersökas i mikroskop varav 10 även analyserades i elektronmikrosond för kemisk sammansättning. Fnr 2826 (kula) densitetmättes för att fastställa att materialet var bly. Två prov, fnr 447 och fnr 452 (båda slagger), sågades och skickades för preparering till polerade tunnslip hos MINOPREP, Hunnebostrand. Övriga prov (kopparlegeringar) plastinbäddades och polerades hos GAL i Uppsala för undersökning i mikroskop (och mikrosond) tillsammans med tunnslipen. Mikroskopundersökningarna genomfördes hos GAL i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop (utrustat med digitalkamera) med påfallande planpolariserat ljus för att särskilja materialets komponenter och texturella drag. Utifrån observationer i mikroskop valdes lämpliga provpunkter och faser för ytterligare mikrokemiska analyser i elektronmikrosond (EMP). Dessa gjordes med instrumentet JEOL JXA-8530F vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, i samarbete med Hans Harryson. Metoden (s.k. WDS) innebär att en elektronstråle fokuseras på en önskad punkt på provets yta (områden mindre än 1 µm i diameter kan analyseras, men även stora ytor) varvid röntgenstrålning utsänds som kan relateras till ett referensprov med känd sammansättning. På detta sätt får man både kvalitativa och kvantitativa data över den kemiska sammansättningen i materialet. Totalt genomfördes över 90 mikrosondanalyser på 10 utvalda polerprov. Enskilda faser analyserades med punkter medan ytanalyser gjordes på en eller ett flertal 50x50 µm stora representativa ytor i varje enskilt prov för att inkludera variationer i materialet. Det senare kan delvis jämföras med en totalkemisk analys. Bilder från mikrosonden kompletterar mikroskopbilder då dessa indikerar densiteten; tunga element som t.ex. bly blir ljusa medan lätta faser, t.ex. oxider, blir mörka. Alla kemiresultat är baserade på mikrosondanalyserna och avser vikt- %. Analyserade element är; svavel (S), järn (Fe), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (Cu), zink (Zn), arsenik (As), silver (Ag), tenn (Sn), antimon (Sb), guld (Au) och bly (Pb). Om icke analyserade element finns närvarande i provet (vilket gäller t.ex. syre och väte) blir totalsumman lägre i motsvarande grad (dvs. under 100 %), vilket är fallet i analyser av bl.a. kopparoxid. Enstaka provpunkter med mycket höga halter av antimon har i vissa fall givit oförklarligt höga totalsummor (långt över 100 %), vilka då ej medtagits i resultaten. Provens typtillhörighet markeras med stor bokstav, inom parantes, efter fyndnumret. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 11

12 Resultat Gjuterianläggningen en kortare redovisning Tomt 1 har i fas 2 och 3 använts enbart för gjuteriverksamhet och då för ett gjuteri av industriell karaktär med en produktion av större grytor (fig. 2). Ett flertal gjutlådor framkom och minst 13 rader. Gjutlådorna hade en bevarad bredd av 0,4 m och en bevarad längd av 3-5 m (fig. 3). Med all sannolikhet har gjuteriet enbart framställt grytor. Några tecken på klockgjutning framkom ej. Förutom områden med gjutlådor fanns en central yta utan anläggningar där stora mängder gjutformar framkom. Här påträffades också vad som vid ett första påseende möjligen kunde vara degelfragment. Det visade sig dock vara till stora delar sekundärbränt taktegel (fig. 4, 5). Dessutom fanns det fragment av smält lera med tydliga tecken på att ha samband med framställning innehållande kopparlegeringar (fig. 6). Detta bl.a. på grund av rödfärgning av godset vilket uppkommer just vid smältning av koppar och dess legeringar. Detta material har tolkats som ugnsinfodring. Material av denna typ ingår i analysen av den tekniska keramiken men behandlas även i metalldelen. Denna yta har säkert från början innehållit en, till gjuteriet, avgränsad avskrädeshög som senare utplanats av andra aktiviteter. Förutom den tekniska keramiken, d.v.s. gjutformar infodring etc., framkom en del smältor, klipp och trasiga föremål av koppar och kopparlegeringar inom kvarteret och tomt 1. Det fanns anmärkningsvärt lite gjutspill på gjuteritomten. Figur 2. Tomt 1 under fas 2. Fas 3 har ungefär samma utseende. 12 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

13 Figur 3. Gjutlåda under framtagning. Figur 4. Avfallslagret bestående främst av gjutformar och sekundärbränt taktegel. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 13

14 Figur 5. Fragment av gjutformar ur avfallslagret till höger i bilden. Figur 6. Fragment av ugnsinfodring. 14 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

15 Resultat av okulär granskning av teknisk keramik Gjutformsdelar Alla delar hörande till grytgjutningsformarna är representerade såväl i slutundersökningsmaterialet som i det större förundersökningsmaterialet (fig. 7). För att få ett rimligt material att arbeta med som dock väl att märke inte är statistiskt representativt har de två fyndmaterialen slagits ihop i den följande presentationen. Längre fram kommer de åter att behandlas separat när vissa potentiellt signifikanta skillnader diskuteras. 250 N = 205; Antal 100 Ben 39 % av formbestämda Obest Inloppsrör Inlopp Ben Ytter Inner 50 Ben 33 % av formbestämda 0 Förundersökning Kv. Dovhjorten Slutundersökning Figur 7. Histogram över fördelningen av olika gjutformsfragment i insamlat FU och SUfyndmaterial från kv. Dovhjorten. Den samlade frekvensen av inner- och ytterformsfragment är snarlik den i det något äldre gjutformsmaterialet från Hamnparken (fig. 8). Det gäller även de andra gjutformsdelarna. Frekvensen av benformar är således 39 % i Dovhjortenmaterialet mot 33 % i Hamnparken. Även Hamnparksmaterialet är mycket fragmenterat men jämförelsen är främst osäker på grund av den låga statistiska representativiteten i Dovhjortenmaterialet. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 15

16 100% N = 511 N = 957 N = 2117 N = 1885 N =754 N = 205 N = % 60% 40% Inloppsrör Inlopp Ben Ytter Inner 20% 0% Gladan Hemmet Pantern Hamnparken Lundström 07 Diplomaten Dovhjorten Figur 8. Histogram över frekvensen av olika gjutformsfragment i kv. Dovhjorten jämfört med fem andra huvudsakligen äldre verkstadsfynd från Jönköping och ett verkstadsfynd från Uppsala (Pantern). Äldsta materialet längst till vänster. Grytdimensioner Ett innerformsfragment i förundersökningsmaterialet och ett fragment från slutundersökningen inkluderar en del av låssystemet och båda är samtidigt så stora att en diameter kan beräknas. Låssystemet gör det möjligt att orientera innerformens diameter korrekt i förhållanden till grytans mynning. De två diametrarna är 180 mm och 250 mm, vilket ligger nära mitten av variationen för det närmast samtida materialet från kv. Diplomaten ( mm) och det äldre och större materialet från Hamnparken ( mm). I båda materialen kan de beräknade diametrarna jämföras med statistik på tjockleken av innerformarna och/eller statistik på låssystemets dimensioner, som samvarierar med grytans storlek (Stilborg & Lindahl 2010). I det begränsade Dovhjortenmaterialet saknas denna möjlighet. Innerformar Det undersökta materialet från Dovhjortenfynden omfattar totalt 75 innerformsfragment. Ett par av de största har bevarad innersida där man kan se avtryck efter en halmkärna, men från förundersökningen finns även ett fragment med en slät insida, vilket tidigare även observerats på gjuteriet i kv. Ankaret (Stilborg 2011). Samtliga fragment är helt reducerade. Inga tecken på flerlageruppbyggnad har observerats makroskopiskt (jmf. Stilborg & Lindahl 2010). De 44 innerformarna i förundersökningsmaterialet är gjorda av leror av varierande grovlek magrade med en varierande mängd växtmaterial medan nära hälften av innerformsfragmenten i fyndmaterialet från slutundersökningen (31 st) består av en sandrik, grov lera utan eller med en mindre mängd tillsatt växtmaterial. Det grövre godset uppträder enbart i enstaka andra formar i förundersökningsmaterialet (bl.a. några ytterformar och en benform), vilket antyder att de två materialen (från FU och SU respektive), trots bra överensstämmelse i sammansättning i övrigt, kan representera olika faser i eller olika delar av grytgjutningsverksamheten i kv. Dovhjorten. 16 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

17 Den avlånga formen och ytstrukturen på fragmenten från båda godsgrupperna visar att formen har byggts upp av lerremsor och formats genom svarvning. Ytterformar Totalt har 29 ytterformsfragment insamlats (18 från FU, 11 från SU). Åtta av dessa inkluderar delar av låssystemet, men är för små för att kunna tillåta en beräkning av grytans dimension. Detta antyder dock att det inte finns representanter för gjutningen av små grytor som förekommer på andra gjuterier. Två fragment är tillräckligt välbevarade för att observera att de, som alla studerade Jönköpingsfynd, har gjorts av två lager, varav det yttre håller ihop hela formen när den åter sammanfogats efter att modellen har tagits bort. De två ytterformsfragmenten har spjälkats där de två lagren varit sammanfogade, vilket avslöjar fingerdragna horisontella ränder på innerlagret av samma typ som på formfragmenten från Lundströms Plats, Hamnparken och Diplomaten (tab.1). Denna struktur underlättar det yttre lagrets fäste på det inre. Däremot finns inget exempel på den överlappning av ytterlagret in på insidan av innerlagret ovanför låssystemet som känns från bl.a. kv. Ankaret och Lundströms Plats. På två fragment (FUFnr 175; SUFnr 440) är själva gjutytan smält och har en rödaktig färg. Smältningen verkar ha skett medan formen var hel och antyder att metallen i detta fall har varit betydligt varmare än vanligt. Det är ovanligt att se dessa typer av misslyckande i avfallet från Jönköpings gjuterier. Det finns ett exempel från Lundströms Plats, men där är det snarare en klockgjutning än en grytgjutning som har gått snett. Även bland ytterformarna hittar vi såväl det traditionella godset av en rikligt växtmagrad mellanlera som den grövre, sandrika godstypen. Tabell 1. Översikt över olika tekniska detaljers fördelning på de studerade gjutformsmaterialen. Andra gjutformar Annan magring Växtmagring Tvärprofilerad fot > 30 % benformer Lock till ingöt Tunnformat ingöt Konisk ingöt Dubbelkon. ingöt Fingerränder YF 2-lager IF Överlapp Halmkärna Plats Gladan X X 1 X 1 Galeasen X? X? X X 1 Lundström X??? X X Hemmet X X X X? Lundström 07 X X X X X X X X Hamnparken X X X X X X X 1 Diplomaten X X X X X Abborren X X X X? X X X Ankaret X X? X X X X X X? Dovhjorten X? X X X X X X X Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 17

18 Benformar Totalt 77 fragment har insamlats (52 från FU, 25 från SU). I FUFnr 177 fanns fyra bitar från samma benform med passning på gamla brottytor. Detta tyder på att avfallsdumpen i alla fall på detta ställe inte har utsatts för någon större störning efter deponeringen. Benens form är den traditionella med ett trekantigt tvärsnitt och en framsida med en profilerad fot som har varit standard sedan början av 1600-talet. Just denna profilering har varit medverkande till att benformarna också blev kraftigare i denna period. Statistiken över variationen i Dovhjortenformarnas största tjocklek visar också att variationen sammanfaller bäst med materialet från Hamnparken daterat till tidigt 1600-tal (fig. 9). Att Dovhjortenbenformarna är genomsnittligt tjockare än Hamnparkens är antagligen ett uttryck för att det är de större grytor med motsvarande kraftiga ben som dominerar i Dovhjortenproduktionen. Ett benformsfragment från SUFnr 438 har en längsgående slät yta på ena sidan istället för en brottyta. Detta kunde tyda på att det rör sig om en tvådelad benform, vilket skulle vara praktiskt för produktionen av extraben till lagningar av grytor. Denna form är dessutom anmärkningsvärd på grund av sin smälta gjutyta och det ovanligt kompakta godset av en ganska fin lera med ljus bränningsfärg. Eftersom de öppna benformarna inte behöver vara gjorda av samma porösa växtmagrade gods som resten av formen är det inga problem att använda ett annat gods. Oftast är de dock gjorda av samma gods som resten av formen. Att använda ett annat gods till en återanvändbar bengjutform som inte skulle sättas ihop med andra formdelar bryter således inte hantverkslogiken. De flesta av gjutformsfragmenten verkar trots allt gjorda av det traditionella växtmagrade godset. Det finns dock också representanter för det grövre, sandrika godset. 35 N = 22; 83; 144; Antal 15 Hemmet Lundstöm 07 Hamnparken Dovhjorten Tjocklek i mm Figur 9. Histogram över benformarnas största uppmätta tjocklek i Dovhjortenfynden jämfört med bentjocklekar i fynd från kv. Hemmet, Lundströms Plats (äldre utgrävning), Hamnparken. Denna ordning motsvarar platsernas inbördes kronologiska förhållanden under perioden till UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

19 Inlopp Inloppsdelen representeras av 19 rester av inloppsrör och 11 fragment av inlopp (FU 24, SU 6). Dessa senare är av samma bikoniska form som är vanligast hos Jönköpingsgjuterierna, men varierar något i profil. En mynningsdiameter har kunnat beräknas till 60 mm (Fnr 435), vilket är en vanlig storlek. Godssammansättningen varierar något men de flesta fragmenten är gjorda av ett växtmagrat gods. Övriga formfragment På grund av den kraftiga fragmenteringen kunde ett relativt stort antal formfragment 80 (FU 68, SU 12) inte bestämmas närmare. Det finns emellertid inget som tyder på att det bland dessa fragment finns rester av någon gjutning av små föremål som har konstaterats från andra gjuterier/i andra avfallsmaterial. Den återkommande förekomsten av de två olika godstyperna växtmagrad och sandrik som finns bland de identifierade grytgjutsformsdelarna tyder på att även de obestämda fragmenten är rester från grytgjutningen. Deglar? Bland resterna från Dovhjortengjuteriets verksamhet finns delar av en smältugn. Liknande rester finns från andra gjuterier bl.a. i Jönköping (Stilborg 2008; 2011) och det finns därför anledning att tro att deglar enbart har använts till transport av den smälta metallen från ugnen till gjutlådan och grytformen. Därför bör eventuella degelskärvor främst vara värmepåverkade från insidan, där metallen dessutom har fungerat som flussmedel och sänkt godsets smältpunkt. I Fnr 440 finns tre fragment av ett sandrikt gods med en delvis smält lätt konkav sida och en temperaturgradient därifrån och utåt. Det ena fragmentet har också en rundad kant som skulle kunna vara en degelmynning. De smälta områdena är dock inte rödfärgade som det är vanligt att se på t.ex. bronsålderns deglar och man måste därför sätta ett frågetecken vid tolkningen som degelfragment. Ett annat fyndmaterial, som vid första anblick kan se ut som taktegel, har också diskuterats som möjliga degelrester. Ett större material 183 fragment (FU 35, SU 148) har insamlats varav ca ¼ är mer eller mindre förglasade och enstaka delvis rödfärgade, antagligen av koppar. De flesta av fragmenten är mer eller mindre böjda i en riktning med en slät konkav sida och en grov, finsandig konvex sida. På enstaka fragment är förhållandet det omvända. Det finns dock också plana bitar och bitar som är böjda i två riktningar. Flera fragment har kanter med en rundad profil och en plan bit omfattar en del av en rundad hörna. Bitarna är mellan 13 och 18 mm tjocka med mm som det vanligaste. Godset består av en mellanlera utan synlig magringstillsats. Böjningen och kombinationen av en slät och en grov sida samt den likartade tjockleken och det tegellika godset stämmer bra överens med beskrivningen av vingtegel (Gardelin 2002). De platta formerna och de som är konkava i två riktningar passar däremot dåligt till denna tolkning. Trots de förglasade, i enstaka fall rödfärgade, ytorna är degelteorin mycket osannolik. Dels är det inget som tyder på att dessa fragment varit del av en behållare (bl.a. saknas delar av botten), dels har förglasningen oftast ägt rum efter att föremålen som fragmenten representerar har gått sönder. De flesta av fragmenten, som har insamlats, är högt brända och mer eller mindre sintrade medan 48 är förglasade på en eller flera ytor. Av dessa har 28 fragment förglasade brottytor vilket visar på att den Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 19

20 20 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning kraftiga värmepåverkan skett efter att föremålen gått sönder. På några fragment är samtliga ytor förglasade vilket kunde tyda på att de legat i en ässja. Med förbehåll för flusseffekten från metalloxider i miljön bör de förglasade fragmenten ha utsatts för mer än 1100ºC. I avfallsdepån från gjuteriverksamheten finns även enstaka krukmakerirester bl.a. en del av en glaseringskassett (Fnr 436) som kan härröra från verksamheten i Bancks krukmakeri i grannkvarteret Dromedaren under mitten och senare hälften av 1700-talet (Haltiner Nordström 2008,9f). Man kan inte helt utesluta att även de taktegelliknande fragmenten hör till denna verksamhet. De är emellertid en så pass talrik grupp att de logiskt bör höra till gjuteriets verksamhet. En möjlig förklaring som dock inte förklarar mängden av fragment är att det rent faktiskt rör sig om taktegel som använts som tak i smältugnen. Ett tak som kunde tas bort när ugnens inre skulle rensas och dess väggar behövde lagas. Efterhand som teglet sprack av värmen kasserades det och ersattes av nya tegelpannor. Att jag har satt nya inom citationstecken betyder att man mycket väl kan tänka sig att man bytt till sig tegelbrukets felproduktion. Alla sintrade taktegelbitar behöver således inte vara högbrända på gjuteriet.

21 Smältugn Såväl från förundersökningen (ca 20 fragment) som från slutundersökningen (ca 36 fragment) föreligger fragment av tegel och infodring som på grund av sina förglasade ytor och rödfärgning kan tolkas som rester efter gjuteriets smältugn eller smältugnar. Några fragment ger ytterligare upplysningar om konstruktionen. I SUFnr 452 finns således ett större fragment av en tegelsten med påsittande, kraftigt smält, rödfärgat lerinfodring (fig. 10). Det ses att temperaturen har varit så hög att lerinfodringsmaterialet har blivit delvis flytande (fig. 11). Lerinfodringen går runt kanten på tegelstenen och verkar således även ha fungerat som murbruk mellan tegelstenarna. Bland förundersökningens fyndmaterial finns också en bit smält lerinfodring fastsmält på ett sandstensfragment (FUFnr 184). Om detta betyder att det även ingick sandsten i ugnens/någon ugns konstruktion eller detta fragment härrör från en annan typ av konstruktion är ovisst. Figur 10. Foto av tegelsten med påsittande lerinfodring (ses bäst på nedre sida) som också har fungerat som bruk mellan tegelstenarna. Figur 11. Foto av lerinfodring på insidan (i ugnskammaren) av samma tegelsten som fig. 10. Se även fig. 6. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 21

22 Materialanalyser av teknisk keramik Två innerformsfragment, två ytterformsfragment, ett benformsfragment samt två prov av de misstänkta degelfragmenten och ett tegelfragment från smältugnen valdes ut till vidare studier genom tunnslipsanalys och termisk analys. De fem formfragmenten uppvisade såväl välkända, vanliga drag i råmaterialval och konstruktion som ovanliga eller avvikande drag främst i godsblandningen. Ett innerformsfragment och ett ytterformsfragment (TS 1 och 4, tab. 2) var båda uppbyggda av två lager, som härefter benämns innerlager och ytterlager sett från formens centrum. Även det andra ytterformsfragmenten bör ha varit uppbyggt av två lager, men provet omfattar endast det inre lagret med gjutytan. Presentationen av resultaten tar utgångspunkt i lerorna som har använts till de fem formfragmenten och de tre degel-/tegelproven. En sorterad, siltrik mellanlera med ett karakteristiskt innehåll av lite större korn av såväl ljus som mörk glimmer samt en del mörka mineral har använts till innerlagret i innerformen TS 1 samt till ytterformen TS 3 och båda lagren i ytterformen TS 4 (fig. 12). Att leran i de två lager av TS 4 beskrivs som glimmerrik snarare än glimmerhaltig kan bero på olika värmepåverkan som har inflytelse på hur mycket glimmer som är synligt. Möjligen är ytterlagret i TS 4 också något grövre än de andra. En annan mellanlera har använts till benformen TS 8 (fig. 13). Till skillnad från de ovannämnda har den inget innehåll av större glimmerkorn, men en hel del ferrihydritanhopningar, som är betydligt ovanligare i den andra mellanleran. Denna lera är också mest sannolikt osorterad med ett naturligt förekommande sandinnehåll. Till ytterlagret i innerformen TS 1 och till innerformen TS 2 en siltoch finsandrik, sorterad lera med ett innehåll av större glimmerkorn som visar att den är geologiskt besläktad med mellanlera ovan (fig. 14). Det kan vara frågan om olika delar av samma lertäkt. Provet TS 5 av en misstänkt degelskärva och tegelfragmentet från smältugnen TS 7 var båda gjorda av silt- och finsandrika, osorterade mellanleror (fig. 13). På provet TS 5, som var bränt till en lägre temperatur där glimmerhalten fortfarande kan bedömas, kunde det ses att leran är glimmerrik. Ändå innehåller den inte större glimmerkorn som mellanlerorna i gjutformarna ovan. Kvaliteten på leran i TS 6 är något finare än i TS 5 och 7 men ändå osorterad. Den innehåller en del små ferrihydritanhopningar som tillsammans med kvalitet och sortering gör den mycket snarlik leran i benformen TS 8. Tabell 2 (nästa sida). Resultaten av tunnslipsanalysen jämfört med analysdata för två tunnslip på Abborreninnergjutformar med liknande flerlageruppbyggnad samt ett prov från kv. Gladan och två prov från kv. Galeasen med sandmagring. De senare är även flerlagerkonstruktioner. Förklaring till Tabell 2: G = grov, M = medium grov, F = fin; O = osorterad, S = sorterad; - = sparsam förekomst, * = allmänt förekommande,+ = rik förekomst, ++ = mycket rik förekomst; M = malm, A/P = amfiboler och pyroxener, Z = zirkon, Mu = muskovit, Bi = Biotit; Nat = naturligt förekommande grovfraktion, Sa = sand, Vä = växtdelar, Ch = chamotte. 22 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

23 Provdata Lera Magring TS Plats Fyndnr Formdel Grovlek Sortering Silt Finsand Sand Glimmer Järnoxid Acc. mineral Art Mängd Max korn 1 Max korn 2 Noter 1A Kv. Dovhjorten 448 Inner M S + * *? M, A/P, Mu, Bi Sa, Vä, Ch 29 0,9 1,1 Tunt lager, ca 16 % Sa 1B Kv. Dovhjorten 448 Inner G S *? M, A/P, Mu, Bi Vä 40 3,1 Tjockt lager 2 Kv. Dovhjorten 437 Inner G S * M, A/P, Mu, Bi Vä 30 2,9 Ev ngt. chamottekorn 3 Kv. Dovhjorten 448 Ytter M S + * * * M, A/P Sa, Ch, Vä 19 1,5 2,5 Liten växttillsats; Sa ca 16 % 4A Kv. Dovhjorten 448 Ytter M S + * + * M, A/P, Mu, Bi Sa, Ch ,3 Ev lite växttillsatts; Sa ca 20 % 4B Kv. Dovhjorten 448 Ytter M S * M, A/P, Mu, Bi Sa, Ch, Vä 29 1,5 3,3 Sa ca 22 % 5 Kv. Dovhjorten 450 Tegel? M O ++ * -- +? M Nat 1,7 Lite sliror 6 Kv. Dovhjorten 450 Tegel? M O + * -? * M, A/P Ch 2 1,5 7 Kv. Dovhjorten 438 Tegelugn M O + * --?? M, A/P Sa 12 2,5 8 Kv. Dovhjorten 440 Ben O + * - * * M, A/P Ch? 1,1 Alt. sorterad m. 5 % Sa 2A Hus 5003 Inner M S + * - + * M,A/P, Mu, Bi Vä B Hus 5003 Inner G S ?? A/P,Z, Mu, Bi Vä 1,5 4,5 Ch 3A Hus 5003 Inner F S * * -- + * A/P Vä 1 3B Hus 5003 Inner G S M,A/P, Mu, Bi Vä 2,5 2 Gladan Ytter G S ++ +? + A/P Sa, Vä 14, ca ,5 1a Galeasen Inner M S + - * * M,A/P Sa, Vä, Ch 10, 13 1,6 3,7 1b Galeasen Inner G O + + -?? M,A/P Vä, Ch 3,5 3a Galeasen Inner M S + * *? M,A/P Sa, Vä ,5 3b Galeasen Inner G O + + *?? M,A/P Vä 3

24 Figur 12. Mikroskopfoton av TS 1(a), TS 3(b) och TS 4(c). X-polariserat.

25 Figur 13. Mikroskopfoton av TS 8(a), TS 5(b) och TS 7(c). X-polariserat. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 25

26 26 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning Figur 14. Mikroskopfoton av TS 1(a) och TS 2(b). X-polariserat.

27 Figur 15. Mikroskopfoton av två chamottekorn i TS 4B. Den övre av ett finsandrikt gods (gjutformsfragment?) och den undre av ett förglasat material (smältugnsrest?). Planpolariserat. Samtliga formfragment har magrats med växtmaterial, sand och chamotte i olika kombinationer och kvaliteter. Innerformen TS 2 och ytterlagret i innerformen TS1B (dvs. lagret med gjutytan) består av ett traditionellt växt- eller gödselmagrat gods (fig. 14). Den sorterade men mycket siltrika leran har magrats med uppskattningsvis % gödsel/finfördelad strå med en maximal storlek/längd på ca 3 mm. I TS 2 kan det även förekomma någon liten tillsats av chamotte. Ett mycket snarlikt gods har påträffats i innerformar från kv. Abborren, där de under tidigt 1600-tal tillsammans med andra formfragment hade använts sekundärt som underlag för källargolv (tab. 2). Innerlagret i innerformen TS 1A, ytterformen TS 3 och ytterlagret i ytterformen TS 4B innehöll också gödsel/växtmaterial som magring men i betydligt mindre mängd (fig. 12). Den dominerande magringen var istället sand i mängder från 16 till 22 % och med maximal kornstorlek mellan 0,9 och 3 mm (tab. 2). Utöver sand och växtmaterial förekommer också 1-6 % chamottekorn upp till en storlek av 3 mm så den samlade mängden magring i dessa gods uppgår till mellan 19 och 29 % (vol.). Chamottekornens gods varierar på ett intressant sätt. De flesta av chamottekornen i TS 3 och en del av kornen i TS 4B är av ett silt- och finsandrikt gods av samma typ som godset i TS 1B och TS 2 ovan och kan alltså härröra från äldre krossade formar, vilket ju var ett mycket lättillgängligt råmaterial. I TS 4B förekommer emellertid också chamottekorn av gods med en närmast varvig struktur av siltrika och leriga stråk. Liknande har observerats i tegelkross i yngre rödgods bl.a. från det senare krukmakeriet i grannkvarteret Dromedaren (Stilborg & Grönberg 2006) samt i degel/tegel? provet TS 5 i denna undersökning (se nedan). Tegelproduktionen i Jönköping har inte studerats i detalj tidigare, men sannolikt har lertäkterna till tegelleran varit andra än de som användes till framställning av keramik och de som utnyttjades för att skaffa lera till formarna. Den snabba framställning av tegel krävde bara en begränsad homogenisering av leran vilket betyder att det fortfarande Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 27

28 28 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning finns spår av lerans naturliga varviga struktur. Även en tredje typ av chamottekorn i TS 4B kan härröra från tegel, men i dessa fall har ursprunget till chamotten utsatts för så höga temperaturer att materialet har sintrats och delvis förglasats (fig. 15). Det är en närliggande tanke att dessa chamottekorn kan vara fragment av tegel från en äldre smältugn. Chamotten i TS 4B kan således vara en mix av formrester och tegelfragment som förekommer som avfall på tomten. Innerlagret i samma ytterform TS 4A har med undantag för växtinslaget samma magring som ytterlagret TS 4B. Denna typ av gods dominerat av sandmagring är mycket ovanlig, men förekommer trots allt sporadiskt i de tidigare analyserna av grytgjutformar från Jönköping i två fall från fyndet i kv. Galeasen och i ett fall från kv. Gladan (tab. 2), båda på Väster och klart äldre än gjuteriverksamheten i kv. Dovhjorten. Innerlagret i innerformen TS 1a från kv. Galeasen är gjort av det mest snarlika godset med en blandning av sand, växt/gödsel och chamotte i magringen. Sanden i TS 1a med en maximal kornstorlek på 1,6 mm utgör 10 % av magringen. Benformen TS 8 är gjord av ett gods som högst sannolikt består av en osorterad mellanlera utan ytterligare magring (fig. 13a). Det kan dock inte helt uteslutas att det finns en liten tillsats av chamotte. Därmed har detta gods större likhet med degel/tegel?-proven TS 5 och TS 6 än med de övriga gjutformsproven. Detta ökar osäkerheten kring vad detta benformsliknande fragment egentligen representerar. Medan degel/tegel?-provet TS 5 inte har tillsatts ytterligare magring så förekommer det enstaka korn av chamotte i TS 6. Godset har bränts till en ganska hög temperatur vilket betyder att det kan finnas ytterligare chamottekorn som inte längre syns i godset. Båda proven har ett finsandslager ytterst på ena sidan. Detta lager kan bäst förklaras som sand som har legat utspritt på insidan av en form som leran slås ner i för att forma t.ex. taktegel. Sandlagret utgör alltså ännu ett argument för att tolka detta material som rester av taktegel snarare än degelfragment. Provet av en tegelsten, TS 7 som bedömt utifrån en förglasad yta har varit en del av smältugnen, bestod av ett gods magrat med 12 % sand med en maximal kornstorlek på 2,5 mm (fig. 13. tab. 2). Detta tycks avvika från det mest vanliga tegelgodset, som är gjort av en naturligt magrat lera. Orsaken kan vara att man medvetet har framställt tegel med ett högre kvartsinnehåll som därför bättre skulle kunna tåla de högre temperaturerna i smältugnen. Medan tvålageruppbyggnaden av ytterformen är ett grundläggande element i hela formkonstruktionen finns det ingen självklar anledning att bygga upp innerformen av två lager med olika gods. Detta teknologiska särdrag förekommer emellertid på flera innerformar i materialet från kv. Galeasen (Väster) som kan vara från 1500-talet och från de tidiga talsmaterialen från Hamnparken (Väster) och kv. Abborren (Öster). I det senare materialet var samtliga analyserade innerformar uppbyggda av två lager. I de flesta fallen är det yttre lagret (med gjutytan) av en grövre lera, rikare på kvarts och därför mera värmetålig. Förklaringen på tvålagerkonstruktionen skulle därför kunna vara att man ville spara på denna finkorniga, refraktiva lera och således använde en termiskt något sämre lera som fyllning i ett inre lager. Samma förklaring skulle kunna användas på Dovhjorteninnerformarna. Det är dock svårare att förklara att det gods som vi just betecknat som termiskt sämre har använts till åtminstone två ytterformar. Det borde vara lika viktigt med en stabil ytterform som en stabil innerform. De fragment

29 av ytterformar med sintrad gjutyta som har nämnts ovan kan vara exempel på att materialets värmetålighet har varit för låg. Det finns dock även ett tidigare exempel på en sandmagrad ytterform från gjutformsmaterialet i kv. Gladan (Väster; tal). Här verkar man dock snarast ha ökat på grovleken i en redan grov, siltrik lera med en magring bestående av 14 % sand. Kombinationsmagringen med sand, chamotte och växtmaterial finns det bara en bra parallell till och det är ett innerlager i en innerform (TS 1a) åter igen från kv. Galeasen. Om vi jämför kvaliteten på sandmagringen 1 i Gladan och Galeasengodsen med Dovhjortengodsen ser vi att halten är tydligt högre i de sistnämnda och även högre än vad vi ser i talets rödgods, som de äldre sandmagrade gods är mera jämförbara med (fig. 16). En tidigare tolkning av fynden från Gladan och Galeasen har gått ut på att man tillfälligt fått assistans med formframställningen av en krukmakare. De högre andelarna sand i Dovhjortengodsen styrker inte precis denna tanke och visar snarare på att det genom längre tid har funnits en etablerad, alternativ magringskombination som har tagits fram på Dovhjortenverkstaden. Det material som uppvisar de största likheterna är nog trots allt fynden från kv. Abborren, där vi inte bara ser tvålagerkonstruktionen av innerformarna utan även användningen av en siltrik lera karakteriserad av större glimmerkorn (ljus och mörk glimmer) mycket snarlik materialet i flera av de analyserade Dovhjortenformarna. Därför är det också med detta material som bildanalysdata från Dovhjortengodsen skall jämföras Magringsmängd i % 10 Gladan Galeasen Rödgods1700 Dovhjorten Dovhj. tegel ,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 Max. kornstorlek MM Figur 16. Diagram över sandmagringskvaliteter i gjutformsgods från kv. Dovhjorten, kv. Gladan och kv. Galeasen samt i 1700-tals rödgodskärl. 1 Till sandmagringskvaliteten bör man egentligen addera tillsatserna av gödsel/växtdelar och chamotte, men dessa är betydligt svårare att beräkna och ger därmed ett för arbiträrt underlag för jämförelser. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 29

30 Bildanalys För de fyra tunnslipsproven av inner- och ytterdel av grytgjutformar har bildanalysdata framtagits av A. Lindahl, KFL. Statistik för kornstorleksintervallerna 0,01 < 0,1 mm och 0,1 mm kan då jämföras, vilket ger en mycket intressant belysning av handhavandet av råmaterialen inom Dovhjortenverkstaden. Resultaten visar att den siltoch finsandrika leran i TS 1b och TS 2 och de finare sandmagrade lerorna i TS 1a, 2, 4a och 4b har samma sten -halt i volymprocent, när man adderar resultaten för de två kornstorleksintervallerna (fig. 17). Man verkar således ha magrat den finare/fetare leran upp till samma grovlek som de naturligt grova lerorna. Denna jämförelse tar inte höjd för växtmagringen och chamottemagringen som förekommer i olika mängder. Dessa resultat skulle kunna tyda på att formmakaren i Dovhjortenverkstaden uppfattade sandmagringen som en justering av steninnehållet i en lera som från naturens hand är finare/fetare än den man annars använde medan växtmagring och chamotte ansågs vara den egentliga magringen. De senare tillsatserna är självklart inte opåverkade av sandmagringen, men det verkar ändå finnas en tydligare koppling mellan den naturliga grovleken och sandmagringen, vilket gör en differentiering i formmakarens materialförståelse sannolik. Anledningen till detta tillvägagångssätt skulle kunna vara att den grövre, sorterade lertypen har blivit svår att få tag på och att man därför har fått använda andra leror mera besläktade med krukmakarnas råmaterial %-andel stenmaterial >0,1 >0,01-0, a 1b 2 3 4a 4b Tunnslipsnummer och lager Figur 17. Histogram över volymmängden i % av silt och sand i intervallerna > 0,01-0,1 mm och >0,1 mm för TS 1-TS 4, kv. Dovhjorten. 30 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

31 %-andel 15 DB1b DB2 AB2 AB >0,01-0,1 >0,1 Kornstorleksintervall Figur 18. Histogram över volymmängden i % av silt och sand i intervallerna > 0,01-0,1 mm och >0,1 mm för TS 1-2, kv. Dovhjorten och TS 2-3, kv. Abborren. Som redan nämnts har lerorna som användes till Dovhjortens grytgjutformar vissa mineralogiska likheter med lerorna som använts till de gjutformar som påträffades i källargolvlager i kv. Abborren. Om man jämför Dovhjortengodsen utan sandmagring (TS 1b och 2) med de två Abborrengods som tycks likna Dovhjortenmaterialet mest, ses att ett av de senare har en jämförbar sortering (fig. 18). Det andra godset som är representativt för resten av de analyserade Abborrenproven är däremot tydligt grövre framförallt i kornstorleksintervallet > 0,1 mm. Majoriteten av Abborrengodsen är således gjorda av klart grövre leror (om än med mineralogiska likheter med Dovhjortenlerorna) som har sina närmaste paralleller i Hamnparkenverkstadens gods (Stilborg & Lindahl 2010). En förklaring på detta förhållande skulle kunna vara att Dovhjortens verkstad utnyttjade samma lertäkt som Hamnparkenverkstaden och verkstaden som framställde Abborrens gjutformar, men hade nått ner i mindre grova lager. Tolkning och diskussion teknisk keramik Svarar representationen av olika formdelar mot det som känns från andra gjuterier i Linköping från samma tid? Är de tekniska detaljerna de samma som känns igen från andra gjuterier och större avfallsmaterial i Jönköping? Registreringen visar en bra generell överensstämmelse med andra gjuterimaterial i Jönköping med hänsyn till de tekniska detaljerna. Grytorna har gjutits i samma typ av form uppbyggd på en halmkärna som har använts på andra gjuterier. Följaktligen är det samma delar av krossade formar som förekommer i kv. Dovhjortens avfallslager. Därutöver stämmer frekvensen av benformar samt deras utformning och tjockleksfördelning mycket väl överens med dateringen till slutet av 1600-talet. Den avvikelse från utvecklingen som vi möjligen kan se i 1700-talsfynden från kv. Diplomaten har ännu inte ägt rum vid denna tidpunkt. Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 31

32 Figur 19. Principskiss över grytgjutning. OBS; återspeglar ej form eller utseende hos grytor tillverkade i kvarteret Dovhjorten. Teckning Ole Stilborg. Renritning Svante Forenius, GAL. 32 UV GAL Rapport 2011:16. Geoarkeologisk undersökning

33 Vilka objekt har framställts i gjutformarna? Det insamlade fyndmaterialet från kv. Dovhjorten omfattar enbart formdelar som kan hänföras till grytgjutning. De två beräknade diametrarna tyder på mellanstora till stora grytor. Inget bland de obestämda formfragmenten tyder på gjutning av klockor eller småföremål. Hur homogent är materialet med hänsyn till råmaterial och tekniska detaljer? Formgivningen av gjutformarna tycks vara mycket likartad men två klart olika typer av gods har använts ett traditionellt gods av en finkornig grov lera magrad med växtmaterial/gödsel och ett gods av en finare lera magrad med sand, växtmaterial/gödsel och chamotte. Bildanalysens resultat pekar på att sandmagringen kan uppfattas som en justering av steninnehållet i en lera som från naturens hand är finare/fetare än den man annars använder. Anledningen till detta tillvägagångssätt kan vara att den grövre, sorterade lertypen har blivit svår att få tag på och man har fått använda andra leror mera besläktade med krukmakarnas råmaterial. Typerna finns separat och kombinerat i olika lager av samma gjutform. De kan representera olika historiska faser i verkstadens produktion men i så fall faser som är förbundna i en glidande övergång. Finns det rester av deglar bland fyndmaterialet? Utöver en möjlig, men tveksam, degelskärva har ett större material av plan-konkava objekt diskuterats ovan. Varken registreringen av form och funktionsspår eller godsanalysen har gett information som tyder på att detta är delar av deglar. Orsaken till att många av objekten har sintrade, förglasade och ibland deformerade ytor är möjligen snarare att de är taktegelfragment som har ingått i smältugnskonstruktionen. Avsaknaden av, eller bristen på, degelrester förutom små deglar till småföremålsgjutning är vanlig bland grytgjutningsmaterialen. Vilken information finns om smältugnens konstruktion? Smältugnen har byggts av tegel och möjligen sandsten med lerbruk mellan tegel och stenar. Återanvänt(?) taktegel kan också ha använts i konstruktionen. Den analyserade tegelstenen var i motsats till annat analyserat tegel (bl.a. takteglet) magrad med en del sand möjligen för att öka godsets värmetålighet. Insidan är kraftigt förglasad och färgad av gulmetallen i smältkammaren. Fragment av tegel från en tidigare smältugn kan ha återanvänts som chamotte i gjutformsgods. Gjutgodstraditionerna i kvarteret Dovhjorten med några utblickar Analyserna av gjutformarna har gett resultat som är mycket intressanta för förståelsen av den gjutformsteknologiska utvecklingen i Jönköpings grytgjutningsindustri. I Dovhjortenverkstaden har man till konstruktionen av formarna använt dels ett traditionellt gods bestående av en grov men finkornig, välsorterad lera magrad med strå/gödsel dels ett om inte nytt så ovanligt gods bestående av en mellangrov lera magrad med sand, chamotte och lite växtmaterial. Något av chamotten härrör tydligen från gamla gjutformar av traditionellt gods medan strukturen i andra korn mera påminner om tegelgods. Några av de senare kornen har Grytgjuteriet i kvarteret Dovhjorten, Jönköping. Arkeometallurgiska analyser. 33