Den gamla danska psalmens ord Sorrig og

Transkript

1 1 Nr Årgång 12 Utgivningsmånad September Den gamla danska psalmens ord Sorrig og glæde de vandre til hobe kan sättas som rubrik för detta nummer av. Två släktmedlemmar har avlidit, Petter Wikland, 61 år, den 29 april, och Mats Falk, 75 år, den 24 juni, och en har fyllt 80 år, nämligen Lars M af R den 19 juli, alla tillhörande Sundöregrenen. Publicerade minnesord återges här, och reportage från minnesstunderna med många släktmedlemmar närvarande har skrivits av Sten M af R. Inger M af R rapporterar från det stora födelsedagskalaset på Hven. Mats Falk Mats Falk till minne Mats växte upp i Lund och tog studenten på Katedralskolan. Sedan utbildade han sig till läkare i Lund och blev distriktsläkare i Växjötrakten. Mats var också musiker och kompositör. I skolan började han spela cello. Som student blev han nästan omgående dirigent för Academimusiccorpset Bleckhornen under första hälften av 1960-talet. Han reformerade Corpset och krävde större spelskicklighet. Han upplöste orkestern och man fick provspela sig in igen. Vad vi minns var det bara Bengt Lörstad som klarade sig. Alla blev dock åter antagna. Arren gjordes roligare för att publiken skulle skratta med istället för åt orkestern. Mats kunde skämta i Hoffnungsk anda och komponerade till exempel Duo för soloklarinett tillägnad vår stjärnklarinettist Leif Svensson. Men den var omöjlig att spela, åtminstone på klarinett. När Mats flyttade till Småland inledde han sin bana som kompositör. Hans musik framfördes både på konserter och i radio. Mats gav i flera intervjuer sin syn på läkaryrket. Han hade lätt för att hitta även det roliga i patientdoktorrelationen. Mats var en mästare i ståuppgenren långt innan begreppet fanns. Vid sina frekventa framträdanden använde han ett komiskt göingskt idiom för sina lapidariska skämt som voro legio. Det är frestande att dra några av Mats bästa historier men vi låter honom göra det själv i sin himmel, för dem som redan är där. Erik Cordesius, Sydsvenska Dagbladet den 12 juli

2 2 Mats blev genom sin karriär som radiodoktor i Radio Kronoberg världsberömd, åtminstone i Småland. Det är därför naturligt att Smålandsposten då och då gjorde reportage om honom. När han gått i pension 2007 skrev Smålandsposten en artikel benämnd: Ny roll för pensionerad doktor; Mats Falk delar med sig av sin livsvisdom och sin musik i dokumentärfilm. I artikeln presenteras Mats liv med musik och medicin. Samtidigt ges Mats möjlighet att vara kritisk mot sjukvården idag, där det är krav på att allt skall beläggas med prover och röntgen. Förr fanns det mycket större klinisk frihet, där en diagnos kunde ställas genom undersökning och genom att titta på patientens allmäntillstånd. En annan förändring är enligt Mats den etiska bedömning som försvunnit idag. Förr tog man hand om alla patienter som kom under dagen. Idag svarar man, att det inte finns någon tid kvar. I artikeln presenteras också en film som just då hade färdigställts om Mats, I huvudet på en gammal doktor. Bakgrunden till filmidén var en landstingskurs som handlade om förändring genom dialog. En av deltagarna var psykologen Hans Ljungqvist som när han träffade Mats fick idén till en dokumentärfilm. Han och fotografen Lars Nordblom följde sedan Mats under två år. I korta monologer pratar Mats om ett ämne som ibland övergår till djupare existentiella frågor. Filmen har ett budskap, den handlar om att livet är kort och att det är viktigt att gå vidare även om man drabbas av sjukdom. Filmen sändes över Öppna Kanalen Växjö (ÖVK). Den finns tillgänglig på YouTube, se nedan. I oktober 2008 infördes en artikel med rubriken: Medicinman med kärlek till musik. Den var inspirerad av en nära förestående konsert i domkyrkan, en konsert enbart för Mats kompositioner. Vid konserten uruppfördes en kammarkantat för blandad kör a cappella, sångsolister och instrumentalensemble, med en text från 300-talets Grekland. Detta var Mats första försök med sakral musik. Samtidigt uppfördes fyra av de då cirka tjugo kammarmusikverk som han komponerat samt en Partita för solovioloncell. Mats ville att musik skulle vara vacker och då var det de klassiska klangerna som gällde. Mats sade, att musik är känslans språk och i fråga om kärlek till musiken kunde han mäta sig med vilken kompositör som helst. Han kände sig liten i jämförelse med giganterna, men han var deras vän och lärjunge. Hjalmar Gullberg förlöste hans musikalitet. Hans poesi har betytt mycket. Mats har skrivit vinjetter för flöjt, fiol och cello till elva av dikterna i Ögon, läppar. I samband med att Mats fyllde 70 år 2010 infördes en stor artikel om honom. Där berättas om hans upplevelser på enläkarstationen i Alstermo, där han hade stannat i 25 år. En del av hans upplevelser har han skildrat i sina böcker om doktor Uggla. Två historier berättas i artikeln. En 90-åring med dålig syn kom för att förnya körkortet, något som Mats inte kunde godkänna. Men gubben kom på en klurig lösning: Om doktorn bara låter mig krypa fram ett par meter så skall jag nog kunna läsa tavlan! En annan historia handlar om mannen som greps för mopedfylleri och leddes in av två bastanta poliser, varpå doktorn säger: Nu skall vi se om det finns något blod i spriten! Mats berättar för journalisten med glimten i ögat och betonar vikten av en god relation mellan läkare och patient. Han är också uppskattad föreläsare i detta ämne, och det har också blivit en bok om konsten i läkekonsten som behandlar dynamiken i relationen patient - läkare. När den ovan nämnda filmdokumentären I huvudet på en gammal doktor premiärvisades för en fullsatt salong i Alstermo var det många som berättade om doktorn som tagit sig tid och aldrig varit märkvärdig. Filmmusiken hade Mats komponerat. Artikeln avslutas med att Mats numera själv är patient sedan han fått Parkinsons sjukdom och han konstaterar att åren går försvinnande snabbt. Att fylla 70 år känns overkligt, fullständigt overkligt! Han kunde vid 70 år se tillbaka på ett rikt och lyckligt musiker- och läkarliv och var glad och rörd över att vårdcentralen i Alstermo benämns Vårdcentralen Falken. En hedersbetygelse om någon!

3 3 I augusti 2011 var det dags för ännu en stor artikel om Mats. Halva förstasidan upptas av bild och rubrik: Mats cykel stulen igen. Inne i tidningen berättas på en halvsida att Mats trehjuliga handikappcykel blivit stulen för andra gången. Det är upprörande att man stjäl ett så uppenbart handikapphjälpmedel, säger han. Artikeln berättar om hans Parkinson och att hans enda möjlighet att röra sig utanför hemmet är hans trehjuliga handikappcykel. Förra gången hans cykel blev stulen fick han snabbt tillbaka den. En dam hade läst om stölden och uppmärksammade att några ungdomar lekte med en cykel som passade in på beskrivningen. Med hjälp av polisen kunde han den gången få tillbaka cykeln redan efter två dagar. Denna gång har han fått höra att landstinget erbjuder lån av liknande handikappcyklar. Men det kunde bli först efter helgen, så tills dess fick han klara sig utan. I samband med att Mats fyllde 75 år i februari 2015 fanns ännu en helsida om Mats i Smålandsposten. I artikeln berättas allt om Mats liv som vi redan vet. För tillfället arbetade Mats med en pianosonat. Vid det här laget hade han hunnit skriva 32 opus, och ett uruppförande i Växjö domkyrka hade det blivit. Mest stolt var han över sin stråkkvartett. Musiken är livets stora tröst, ett icke verbalt språk som utövar en stark, mäktig och läkande kraft och som karaktär är outgrundlig och mystisk. Musiken är en gudagåva till människan. Musik och medicin har beröringspunkter, som läkare måste man lyssna till undertoner i det som sägs, skapa en förtroendefull relation och vänlig atmosfär. Numera är doktorn patient, vilket är en nyttig läxa. Han tycker att allt det han har predikat om relation mellan läkare och patient stämmer. En del sjukvård är fantastisk, annan mer slentrianmässig. Personalen är ofta underbemannad men gör ett fantastiskt bra jobb. Att fylla 75 år känns overkligt för Mats, övertygad om att det finns en högre mening med livet. Närmast skall han på en dotters begäran spela cello på hennes bröllop. När gubben Parkinson kom tog han väldigt mycket ifrån mig, men jag är tacksam för allt jag har lärt mig som patient. Jag ger inte upp! Sten M af R Mats Falk har lämnat oss och tillvaron har därmed blivit en aning blekare och tystare. Min gode vän och tillika medicinske mentor Mats Falk, Växjö, har nedlagt sin jordiska skrud och fortsatt sin vandring på ett annat plan. Jag lärde känna Mats genom dåvarande Landstinget Kronobergs formidabla satsning, Förändringsdialogen. Mats var en av idégivarna till detta projekt. Redan vid vårt första möte stod det klart att han var en själsfrände. Våra intressen kring kropp/själfenomenet men framförallt våra tankar kring existensen löpte i samma banor. Ett av Mats främsta kännetecken, något av ett signum, var hans finurliga humor. Ett arv från hans studentikosa Lundatid. Det ligger nära till hands att tänka på Falstaff Fakirs mentala kullerbyttor och Piratens berättarglädje. Otaliga middagar har förgyllts av skrönor, givetvis på dialekt, alltifrån den burleska ut till det ekivoka. God mat, gott vin och goda samtal. Mats Falk var en sann renässansmänniska. I sina uppskattade föredrag kring medicin och läkekonst rörde han sig ledigt mellan olika perspektiv på vår mänskliga situation. Nya fynd inom partikelfysiken, kemin, medicinen bjöds upp till en spännande dans av Tranströmer, Hjalmar Gullberg, musikhistoria och frisinnad teologi. Tro och vetande i endräkt. Våra privata samtal, vare sig via telefon eller vid de nyss nämnda middagarna, kom ofta att handla om existensens centrala mysterium, varför det finns något överhuvudtaget istället för ingenting. Mats förenade sin omfattande naturvetenskapliga kunskap med en djup förståelse av den kristna mystiken. Med stor intellektuell integritet presenterade han sina tankar kring tillvarons högre ordning. Mats förenade elegant Darwins evolutionsteori med ett teologiskt ändamålsenligt perspektiv på skapelsen. Han hade inte något till övers för den fantasilösa sekulära materialism som idag tycks vara högsta mode. Mats hade planer på att skriva om denna så kallade Amoritronteori. Vid flera tillfällen pratade vi om dispositionen av en sådan kommande skrift. Det blev tyvärr alltså inte så.

4 4 Mats var en rakryggad traditionalist inom den kulturella sfären. Han sammanfattade ofta sin hållning genom att citera den ryske filmlegenden Andrej Tarkovskij: En konst som inte förmår att lyfta den mänskliga själen är inget annat än en tragedi. I relation till dagens ofta så trånga åsiktskorridor på våra kultursidor, var Mats tankar oerhört uppfyllande för många av oss som fick träffa honom. Ingen svensk cyklop här inte. Mats kämpade tappert med sin Parkinsons sjukdom. Vi hade ett antal föredrag tillsammans runt om i länet. Många gånger, när vi var på väg i bil till det utlovade föredraget, var jag rädd att det inte skulle gå att genomföra, då Mats för tillfället såg ut att vara så mycket sämre. Men på något nästan magiskt sätt lyckades han alltid mobilisera sin livsenergi och det gick galant. Sjukdomen tog tyvärr över tid mer och mer greppet över hans kropp. Men inte över hans själ. Vår sista middag ihop var ett försenat 75-årsfirande. Elisabeth hade gjort en fantastisk anrättning, och Mats bad henne korka upp en röd gyllene bourgogne som sparats för detta tillfälle. Som alltid ackompanjerades dinerandet av ett gott samtal och plötsligt uppropande skrönor, givetvis på dialekt. Som dessert blev det sen som alltid musik. Elisabeth vid pianot och Mats med cellon. Oförglömligt minne. Filmaren Lars Nordblom och jag gjorde en dokumentärfilm om Mats, I huvudet på en gammal doktor, som hade premiär Själva filmandet var en otroligt rolig resa för oss alla tre. Det fanns inget färdigt manus, utan innehållet skapades direkt framför kameran. Mats gillade detta sätt att arbeta. Han fick fritt utrymme för sin spontana kreativitet där i stunden. Genom Öppna Kanalens försorg här i Växjö, finns filmen att se på nätet. En möjlighet för den som vill möta Mats och hans tankevärld så här i efterhand. Mats Falk, alias Dr Uggla, har lämnat oss, och tillvaron har därmed blivit en aning mindre, blekare och tystare. Alla vi som hade förmånen att få lära känna Mats under hans jordevandring har våra egna speciella minnen att kunna gå till och glädjas åt. Våra samtal är avslutade för denna gång men kommer att återupptas när den tiden är inne. När jag sitter här på altanen i denna gudomliga blomstertid och skriver detta, kan jag nästan förnimma hur Mats själv skulle ha velat ha slutmeningen på denna minnesruna. Kort och gott: Dr Uggla har nu till slut flugit hem. Hans Ljungqvist, Smålandsposten den 30 juni 2015 Hans Ljungqvist har alltså gjort två filmer med Mats på Öppna Kanalen, Växjö (ÖKV). Först I huvudet på en gammal doktor, från Den är delvis inspelad i Alstermo men också i Mats bostad i centrala Växjö med omgivningar. Innehåll: Om humor i vården, komponera med hjälp av dator, spelar tenorsaxofon i stället för cello som är svår p.g.a. Parkinson och om Gud och meningen med livet. Speltid 23 min 40 sek. Därefter Läkaren som patient, inspelad ca Inspelad i bostaden i villan vid rondellen. Innehåll: Duo piano/cello med Elisabeth, mötet med patienten viktigt, ögonkontakt väsentligt, tagit upp cellospelet igen, om komponerandet, om läkekonsten, det finns en biologisk partikel och om meningen med tillvaron. Speltid 20 min 08 sek. Båda filmerna finns tillgängliga på YouTube. Googla på Mats Falk och de två filmerna presenteras. För dem som önskar en egen kopia av dessa filmer så kan de beställas som DVD av Sten M af R. Sten M af R Den minnesgoda läsaren av kommer säkert ihåg att nr 4, 2008, till stor del ägnades åt Mats Falks gärning.

5 5 Mats Falks begravning Begravningen ägde rum i Växjö domkyrka onsdagen den 15 juli kl Kyrkan är uppförd ovanpå grunden av en tidigare kyrka i trä som daterats från mitten av 1000-talet. Först ersattes träkyrkan av en mindre stenkyrka på talet. Denna har sedan i flera omgångar byggts ut. På initiativ av stiftets biskop Esaias Tegnér genomfördes en omfattande restaurering Under restaureringen byggdes kyrkan till, och interiören dekormålades. Vid restaureringen fick kyrkan sitt nuvarande utseende, vilket lär påminna om det senmedeltida. Växjö domkyrka är en av de mindre domkyrkorna i Sverige. Begravningsgästerna, till antalet väl över 200 personer, fyllde nästan helt kyrkans huvudskepp. Inledningsmusiken på orgel, Ave Verum Corpus (W. A. Mozart) följdes av Andante ur Sonat nr 2 i a-moll för soloviolin (J. S. Bach). Efter prästens inledningsord följde psalm 201 (En vänlig grönskas rika dräkt). Griftetalet var mycket väl sammansatt där Mats person, hans yrkesgärning och hans långvariga gärning som radiodoktor i Radio Kronoberg, hans kulturella insatser både under studenttiden i Lund och senare i Kronobergs län, hans egen musikaliska gärning som musiker och kompositör och hans insatser som en god far, farfar och morfar och uppskattad släkting, som tog aktiv del i släktens begivenheter, skildrades med stark värme. Efter överlåtelsen spelades Mats komposition Canto serioso (piano och violoncell). Därefter följde psalm 190 (Bred dina vida vingar) och efter välsignelsen psalm 189 (Bliv kvar hos mig). Efter utgångsmusik på orgel, Vesperae Solennes de confessore av W. A. Mozart, bars kistan ut av sex musikvänner och placerades i en bårbil för transport till Tegnérkyrkogården för gravsättning. Begravningsgästerna promenerade i mindre grupper genom Växjö centrum till kyrkogården, där kamraterna sänkte kistan. Efter det att alla tagit farväl vid den öppna graven höll prästen en kort bön, varpå vi alla sjöng psalm 297 (Härlig är jorden). Präst var Conny Karlsson, organist Sten-Inge Petersson; Instrumentalister: Elisabet Stoltz Niklasson, piano, Wieslawa Szymzcymska, violin och Åke Forsell, cello. Efter gravsättningen avhölls en minnesstund i en närbelägen festvåning, där rikliga mängder av drycker väntade på borden. Här hade Mats sett till att vi alla skulle må bra! De tre sönerna Johannes, Esbjörn och Erik höll fantastiskt fina tal efter varandra. Johannes hälsade välkommen och var tacksam för att så många kommit från när och fjärran. Han tackade prästen för griftetalet och för att han den sista tiden hade varit ett sällskap och stöd åt Mats. Han tackade också musikerna som hade spelat Mats vackra Canto serioso i kyrkan. Esbjörn (Esse), som ju själv är musiker, hade just genom musiken haft en särskilt nära relation till Mats. Han framhöll Mats rika humor och förmåga att imitera sig igenom Sveriges landskap. Hans humoristiska repertoar hade breddats under de 25 åren i Alstermo, där han med liv och lust hade deltagit i bygdens alla aktiviteter, inklusive revyer. Mats fick ett stort genomslag som radiodoktor, där han uppfattades som folklig och hade en ton som lyssnarna uppskattade. Han blev uppskattad som föreläsare och terapeut för musiker som fick muskelvärk och andra bekymmer, när de spelade. Han gjorde ett kompendium om detta och föreläste i Sverige och internationellt. Esse avslutade med att säga att Mats aldrig klagade över sina sjukdomar. Erik inledde med att berätta att han en gång frågat Mats om hur man håller tal. Mats hade då sagt att det skall vara kort och roligt, högst fem minuter långt kanske tio minuter, men då skall det vara extra roligt! Erik är den ende av Mats barn som följt Mats i yrket. Eftersom Erik sedan många år är bosatt i Växjö, har han kunnat stödja Mats under hans sjukdomstid. Mats hade flera sjukdomar som nedsatte hans förmåga. Parkinson var värst, och de dåliga stunderna blev längre och längre. Mats konstaterade att sjukdomarna lever sitt liv och jag mitt. Vid midsommar insjuknade Mats, och tillståndet försämrades, varför de närmaste samlades. Då läget för ett tag förbättrades, gjorde Mats klart att han avstod från allt som kunde upprätthålla livet men tackade ja till smärtstillande medel. På detta sätt fick

6 6 alla ett unikt tillfälle att ta avsked och Mats lämnade jordelivet värdigt. Mats ville ha en stor begravning och styrde allt som skulle ske. Erik avslutade med att säga, att han inte utbringar en skål men sänder en sista tacksamhetens hälsning. En musikervän, som också var SHT-broder, inledde med en snapsvisa och berättade om domkyrkokonserten i september förra året då hela programmet utgjordes av Mats musik. Ett av styckena var ett körstycke till en text av Hjalmar Gullberg. Mats äldste bror Per menade, att Mats betytt mycket för många, vilket den stora närvaron av släktingar och vänner vid begravningen visade. Mats kommer att lämna ett stort tomrum efter sig i familjen, i släkten och hos kulturen i Växjö. Mats hade i sin ungdom valt mellan att bli musiker eller läkare och lyckades kombinera de båda. Hans motto blev medicin och musik. Ett sätt att kombinera de två yrkena var, att han ibland ställde upp som entertainer vid läkemedelsföretagens stora möten. Mats började som ung att spela piano och sedan cello. Humor och musik blommade ut när han blev Director musices för Academimusiccorpset Bleckhornen i Lund. När han blivit äldre och drabbats av Parkinson blev vi imponerade över hans förmåga att komponera. Här kan man tala om andens makt över naturen. Hjalmar Gullberg var en husgud i vårt föräldrahem, och det är därför särskilt glädjande att Mats kunnat tonsätta en av hans dikter. Mats var nummer fyra av fem syskon. Bland de fem var Mats den som liknade pappa Nils mest. Per berättade om Mats böcker om doktor Uggla. De innehåller gamla bygdehistorier som Mats broderat ut och förbättrat. Per ansåg avslutningsvis att Mats fick en värdig död och en värdig begravning. En okänd talare önskade att alla Mats historier hade filmats. En sköterska från vårdcentralen i Alstermo intygade personalens uppskattning och berättade, att vårdcentralen uppkallats efter Mats, Vårdcentralen Falken. En musikervän, prästen Lars Svensson, berättade om alla de stråkkvartetter de uppfört runt om i Småland. Han hade också agerat själavårdare för Mats i livets djupa frågor. Dessa samtal hade visat att Mats var en djupt troende människa. Läkarkolleger berättade om roliga remisser som Mats författat, något som sonen Erik intygade då han själv hade måst uppsöka kirurgen med en remiss från pappa. Avslutningsvis talade Bo Svensson. Han menade att han var den som hade stått närmast Mats sedan Hans familj hade aldrig varit vad den är idag utan Mats. De har tillsammans upplevt otroligt mycket och kommit överens om att han skulle säga: Tack gode Gud vad roligt vi har haft! Förutom alla Mats barn och barnbarn, Mats trolovade Elisabeth Olsson, Mats fyra syskon och en del av deras barn deltog från Munckasläkten Margareta Waymouth, Ulla, Sten och Inger M af R, Vibeke och Stefan Bernson, Ingegerd och Bengt Jonasson, Olof och Gunilla Genell, Lise M af R och Lasse Ström, Kristina och Viveka M af R, Gunilla och Ghislain de Marsily, Nils Munck och Anders Refn. Sten M af R Utanför Växjö domkyrka, från vänster Anders Refn, Lise Munck och Lasse Ström

7 7 Petter Wikland till minne Petter Wikland har avlidit i en ålder av 61 år. Han efterlämnar hustru Eva och sönerna Erik, Carl, Nils och Love. Petter växte upp på Lidingö och tog studenten i Palmgrenska skolan i Stockholm. Under sommarmånaderna vistades familjen största tiden i Torekov, och Petter blev singelhandikappare i golf. Efter juridikexamen och ting på Södra Roslags tingsrätt fick han anställning på advokatfirman Vinge. Arbetet som affärsjurist innebar ett stort ansvar med uppdrag från viktiga företag inom näringslivet. Genomgående löste Petter sina uppgifter med framgång tack vare sitt lugn och sin analytiska förmåga. En av Petters klienter var Kinnevikgruppen, som under denna period förändrade det svenska medielandskapet. Efter en tid rekryterades han som vd för Kinneviksfärens strategibolag Invik, där han verkade i början av 1990-talet med ansvar bland annat för gruppens övergripande finansiering. Efter Invik rekryterades Petter som juridisk rådgivare av investmentbanken Alfred Berg, där han framgångsrikt medverkade till lösningen av komplicerade frågor. För mer än 20 år sedan fick Petter de första symptomen av sjukdomen som skulle komma att påverka resten av hans liv. Men inte vid något tillfälle under alla dessa år beklagade han sig eller förbannade sitt öde. Han var alltid positiv och aldrig villig att ta på sig offerrollen. Petter var en oerhört begåvad människa, en levande uppslagsbok. Han kunde allt om allt. Omtänksam och humoristisk. Han ställde alltid upp med sin klokskap och sitt engagemang för att hjälpa vänner och kolleger. Inte minst var han ofta stöd för kvinnor i deras yrkesroll och strävan efter likabehandling. Vi saknar dig mycket, vår högst älskade vän och kollega. Tobias Olsson och Lennart Tengroth (nekrologen införd i SvD 30 maj 2015) Petter Wiklands begravning Begravningen genomfördes fredagen den 29 maj i Gustaf Adolfskyrkan på Östermalm. Den ligger i Gustaf Adolfsparken mellan Karlavägen och Valhallavägen. Kyrkan uppfördes ursprungligen som garnisonskyrka för det då närbelägna Svea livgarde. I och med tillkomsten av Gärdets bostadsbebyggelse norr om Valhallavägen under 1930-talet blev kyrkan intressant för Oscars församling och har sedan 1938 fungerat som en av dess kyrkor. Kyrkan är byggd i maskinslaget rött tegel i nygotisk stil. Församlingen utnyttjar denna kyrka mest för bröllop, dop och begravningar samt konserter. I vår släkt har flera begravningar ägt rum där. Kyrkan fylldes till sista plats, bedömningsvis ca 200 personer. Akten inleddes med att Petters och Evas äldste son Erik på ett gripande sätt talade om sin fader. Han berättade, att han för sex år sedan tagit anställning vid ett företag som tillhandahåller personliga assistenter, och att han under dessa år tjänstgjort som sin pappas personliga assistent. Erik avslutade med att säga, att man inte skall beklaga det man missat utan vara tacksam för det som varit. Prästen gav en trevlig och humoristisk tolkning av Petters liv

8 8 och karaktär. Under tiden som alla gick fram och tog avsked spelades många vackra stycken på orgel och flöjt. Kistan bars ut av de fyra sönerna Erik, Carl, Nils och Love samt två av Petters barndomskamrater från Torekov, Johan Lichtenstein och Tobias Olsson. Under akten framfördes mycken vacker musik. Förutom de två psalmerna Bred dina vida vingar (Sv. ps. 190) och Guds kärlek är som stranden och som gräset (Sv. ps. 289) framfördes Air (flöjt och orgel) av J.S. Bach, Stand by me (sång och piano) av B. King, Ave Maria (sång och piano) av F. Schubert m.fl. och Våren (flöjt och orgel) av E. Grieg. Officiant var Bo Lindberg. Övriga medverkande var: Fredrik Malmberg, orgel, Nica Wachtmeister, sång, Claes Wahlroth, flöjt och Stefan Ajax, piano. Efter akten avhölls en minnesstund på Villa Källhagen vid Djurgårdsbrunnsviken. Släkten representerades av Ami Lönnroth, Kristina M af R, Håkan Falk, Johan och Kerstin Munck och undertecknad. Sten M af R Då Lars fyllde 80 i sitt Hvenparadis Hela släkten hade mycket generöst inviterats till Lars paradis på Hven för att fira att han fyllde 80 år söndagen den 19 juli. Lars är äldst i syskonskaran efter John & Ingalisa på Sundöregrenen. Sedan 1967 har Lars och hans familj ägt den lilla stugan, granne med Hakens fyr på sydöstra Hven i Öresund. Nu är stugan nyrenoverad och verkligen ett litet smycke alldeles nedanför öns berömda Backafall. Lars bad oss i sitt inspirerade välkomsttal att inte missa den eleganta toaletten (ytan är 0,9 m2!) som har fått en lysande stjärnhimmel i taket, naturligtvis för att hedra öns store man, astronomen Tycho Brahe ( ). Dessutom med en utsikt mot fyren och Sundet! Längs Hakenstigen från Bäckviken, dit vi kom med färjan från Landskrona, växte naturligtvis malvor, besjungna i Gabriel Jönssons/ Gunnar Turessons visa Flicka från Backafall. Förutom att Lars hade bjudit hela Munckasläkten (!) hade han även bjudit grannar i Lund, grannar på ön, kollegor från Köpenhamn och andra vänner. Ett hundratal gäster hann det säkert bli innan dagen var slut. Trots att det var mulet klarade vi oss under hela dagen så när som på några enstaka regndroppar, det hela byggde ju på att vi skulle kunna vistas ute. Lars son Magnus och hans hustru Susanna och deras ungdomar Jonas, Johanna och Jakob bistod med omfat-

9 9 tande praktiska insatser för att allt skulle fungera, men Lars var själv den som minutiöst hade planerat allt och i mycket hög grad även agerade arbetsledare. Från släkten kom förutom Lars syster Vibeke & Stefan med dotter Lena, syster Ia, kusinbarnen Anders Falk med sonen Nicholas, Elisabet & Magnus Roman, kusinerna Kati, Inger, Ami & Per Eric, Lise & Lasse med sonen Johan, Kristina med sonen Jens, och Kitte, sysslingarna Jesper & Balle Refn samt Susanna Ekströmer Lövgren & Göran Lövgren. Närodlat skulle det vara, ön är sin egen visthusbod som bland annat producerar durumvete, som ger ett mycket gott bröd. En getbonde producerar härlig getost. Till det närodlade måste väl även räknas Carlsberg-Tuborg ölet. Vinet kom däremot från Italien och Frankrike. Allt var mycket läckert och naturligtvis ingick kaffe och en fantastisk tårta i firandet. Det skålades för jubilaren som så småningom lyckades få de flesta att samlas framför huset för en gruppbild. Många är dock på den svåra att identifiera eftersom de skymdes av de framförstående. Klockan avgick färjan mot Landskrona och kvar stannade då Lars och Magnusfamiljen samt syskonen för en middag på kvällen. Då misstänker jag, att det regnade en hel del. Tack Lars för din stora generositet! Inger M af R P.S. Inför ett kommande nummer av kommer släktens journalist Ami Lönnroth-Mattsson att göra en intervju med sin kusin Lars. Den skall fokusera på hans långa och mycket speciella forskningsgärning som professor i Köpenhamn. D.S. Den nedanstående födelsedagsartikeln i Sydsvenskan (text: Östen Rosvall) berättade felaktigt den 18 juni att professor emeritus Lars Munck af Rosenschölds 80-årsdag skulle infalla redan den nittonde juni, alltså en månad för tidigt. En av Hvenborna lär därför ha kommit den dagen och fått vända om eftersom huset då var tomt. Professor började på Solsidan Den internationellt renommerade forskaren i livsmedelsteknologi inledde sina dagar i den del av fashionabla Saltsjöbaden som kallas Solsidan odödliggjord genom tv-serien med samma namn. Sedermera hamnade Lars Munck af Rosenschöld i Lund, på genetiska institutionen blev han docent. Ständigt iakttagande av naturen och reflekterande över hur allt hänger samman. Alltid med ambitionen att finna lösningar, beskriver vännerna Göran Lindberg och Bo Löfqvist hans akademiska hållning. Den förde honom bland annat till Utsädesföreningen i Svalöv där Lars M af R utvecklade förmågan att undersöka komplexa biologiska sammanhang med modern teknik och metodik. I Svalöv arbetade han länge med att analysera näringsvärdet i korn. Från korn till öl är avståndet som bekant inte särskilt långt. När Carlsbergs bryggerier i Köpenhamn i början av 1970-talet ville vidga sin livsmedelsteknologiska forskning till att även gälla andra livsmedel än enbart öl, rekryterade man Lars som chef för den Bioteknologiska avdelningen. Med bryggeriet i ryggen kunde Lars bygga upp en effektiv organisation för tillämpad forskning som senare kom det danska näringslivet till godo och som också gjorde avtryck inom den biologiskt orienterade industrin världen över. Flera patent har Lars som upphovsman bland annat en spektrometrisk metod för att filea fisk, olika metoder för maltanalys och en metod för att sortera kakaobönor efter kvalitet, berättar Göran Lindberg och Bo Löfqvist. Mellan 1973 och 1991 arbetade Lars hos Carlsberg. När han lämnade bryggeriet fick han professuren i livsmedelsteknologi vid nuvarande Köpenhamns universitet. En lång rad internationellt uppmärksammade forskningsresultat har nåtts genom åren. Lars M af R fortsätter att forska. Åtminstone någon dag varje vecka pendlar han från hemmet i Lund

10 10 till institutionen i Köpenhamn. Så sent som 2012 belönades han med Ingeniørforeningens pris för att ha introducerat och utvecklat kemometrin i Danmark. Men Göran Lindberg och Bo Löfqvist hyllar inte bara Lars forskarinsatser: Lars visar också upp en aldrig sviktande omsorg och intresse för sin familj och sina många vänner. Vi gratulerar pre och post festum Sundöregrenen Manuela Cobos, 50 år, den 7 augusti Kati Falk, 70 år, den 9 september Håkan Falk, 80 år, den 16 september Jan Sträng, 50 år, den 19 oktober Sophie Jonasson, 40 år, den 10 november Marie Jonasson-Schmidt, 40 år, den 10 november Kerstin Palmquist-Munck, 70 år, den 29 december Ljungbygrenen Jari Rosenschöld (f. Poikolainen), 50 år, den 23 september Per M af R, 40 år, den 18 oktober Olof Godin, 90 år, den 30 oktober Anna Adda, 75 år, den 14 november Alma Genell Hillevi M af R Mortimergrenen Christina Zetterman, 50 år, den 11 september Legala notiser Födda på Sundöregrenen Anders & Manda Genell (Lund) fick den 2 februari en dotter, Sigrid Alma Hillevi Genell. Thomas & Kajsa M af R (Malmö) fick den 29 juni en dotter, Hillevi Dagmar Sofia M af R. Fredrik Weissenrieder & Liza Romero Lejonthun (Göteborg) fick den 3 september en son, Tintin Romero Weissenrieder. Tintin Romero Weissenrieder De som arbetat med detta nummer av : Jan M af R (redaktör) Sten M af R (Släktföreningens ordförande, bildredaktör) Inger M af R (Släktföreningens sekreterare, hedersledamot) Karl Liljeström (redigering och ombrytning)