gången gillt för José González & Co

Transkript

1 08 nyheter features intervjuer recensioner kalender augusti 2010 gratis Arcade Fire De trollbindande kanadensarna Jakob hellman Vem jag är? Tja du, Gud vet. Danger Mouse AND Sparklehorse Från dröm till mardröm och tillbaka The Drums Brooklyn-bandet mot strömmen Tredje gången gillt för José González & Co + DUNGEN Hurts I Blame Coco Carpark North Jasmine Kara wavves andreas söderlund

2 gaffa.tv Min ambition är att få de jag intervjuar att glömma kameran då blir det bra TV. Nille Cramon, tv-journalist på GAFFA TV TV INTERVJUER/REPORTAGE/MUSIKVIDEOS GAFFA.TV är musik-tv på nätet när du har lust. Vissa historier gör sig bäst på film och det är då vi kommer in i bilden. På GAFFA.TV kan du se musikvideos, Live-klipp, intervjuer, bakom videon, reportage och Video-logg.

3 0810 Arcade Fire Jag är verkligen övertygad om att folk lättare kan känna igen sig i det som skildras med uppriktighet, oavsett konstform. sidan SPOT: HURTS, I BLAME COCO, JASMINE KARA, CARPARK NORTH 18 JUNIP Allt annat får vänta. säger José González när bandet äntligen albumdebuterar 22 ARCADE FIRE Hur kommer musiken till? 24 DARK KNIGHT OF THE SOUL Danger Mouse möter Sparklehorse 26 JAKOB HELLMAN Sätter punkt för dåtiden med Forever Young och blickar framåt 28 THE DRUMS Tidlös pop, klassisk ljudbild och estetik 30 DUNGEN Skiter i allt och ger ut sitt sjätte album 46 FINALEN: LARS OHLY ALLTID: 05 NYHETER // 33 RECENSIONER // 41 DEMO // 42 LIVEKALENDER Bild: Eric Kayne gaffa.se 3

4 nyheter features intervjuer recensioner kalender vem jag är? tja du, Gud vet. Från dröm till mardröm och tillbaka Brooklyn-bandet mot strömmen augusti 2010 gratis DUNGEN HUr t s I BlamE CoCo Carpark NortH JasmINE kara wavves 08 arcade FIrE De trollbindande kanadensarna JakoB HEllmaN D a NGEr mouse and sparklehorse the DrUms tredje gången gillt för José González & Co + andreas söderlund GAFFA Järntorgsgatan Göteborg Tel: REDAKTION Chefredaktör Johan Lothsson johan@gaffa.se Redaktionsassistent Daniel Magnusson daniel@gaffa.se Art Director Martin Ellgaard Fredriksen mf@gaffa.se AD-assistent Nikolaj Lassen nikolaj@gaffa.se Omslagsfoto Johannes Giotas Ord Ametist Azordegan, Andreas Bäckman, Andreas Fällman, Andreas Häggström, Bella Hansson, Björn Schagerström, Carl Wockatz, Emanuel Videla, Emma Rastbäck, Fredrik Franzén, Fredrik Thorén, Fredrik van Der Lee, Johannes Ådén Bygdell, Kirsi Räihä, Lars Löbner Jeppesen, Magnus Sjöberg, Mathilda Dahlgren, Mathias Skeppstedt, Mattias Björkas, Patrik Wirén, Robert Lagerström Bilder Johannes Giotas, Lisa Kronander, Rebecka Horn, Sofia Qvarnström Praktikant Andreas Bäckman september tempelhof airport Editors hot chip fatboy slim fever ray lcd soundsystem adam GrEEn boys noize** GanG of four atari teenage riot robyn peaches** 2manydjs (live) blood red shoes soulwax chilly GonzalEs** Edwyn collins & friends caribou* tricky Erol alkan herman dune* junip* lali puna wedding present performing bizzaro we have band tahiti 80 superpunk GoosE les petit pilous** mit seabear housemeister** amiina zola jesus* le corps mince du francoise norman palm* neon indian baby monster fang island barbara panther* djedjotronic** bon homme shadow dancer** spleen united strip steve & das Glow** kimono Enno bunger the megaphonic thrift jesse yes cadets de staat rich aucoin the cast of cheers boemklatsch therese aune u. v. m *city slang stage **boysnoize records stage + mobile disko, silent disco, hangar art trail + berlin design and record label market line-up, tickets, infos, updates de ANNONSERING media.gaffa.se Sälj- och marknadschef Per Lundberg GB per@gaffa.se PRENUMERATION UTGIVARE GAFFA Sverige AB Järntorgsgatan Göteborg Direktör Per Lundberg GB per@gaffa.se Kreativ direktör Robert Borges robert@gaffa.se Int. redaktör Peter Ramsdal peter@gaffa.se Ekonomi Peder Gervig peder@gaffa.se Distribution/Prenumeration Charlotte Börjesson charlotte@gaffa.se Administration GAFFA Sverige AB Møllegade 9 DK-8000 Århus C adm@gaffa.se TRYCK Stibo Graphic Deadline nästa nummer 13 augusti 4 gaffa.se Nästa nummer av GAFFA kommer ut 2 september

5 NyheTer läs dagliga nyheter på gaffa.se Daustralien ett enmansland Efter plattor med Niccokick och Sounds Like Violence på engelska är det dags för Andreas Söderlund att debutera med sitt nya projekt på svenska. Plattan Daustralien släpps den 1 september och i augusti spelar han med band på Way Out West. Ord: Mathias Skeppstedt Daustralien är en soloplatta inspelad i Andreas egna studio Värmen, han spelar alla instrument själv (utom trummor som sköts av hans bror Mathias) och producerade själv. Jag har ringt honom hemma i Malmö och när vi pratar är han ute och går och jag kan höra fåglar kvittra i bakgrunden. Efter två band hur kommer det sig att du gått solo? Jag har startat en studio och eftersom jag jobbar som producent var det lätt att sätta sig och pilla. Jag hade riff och saker som jag spelat in under ett par år och det skulle kunna ha varit en tredje Niccokick-skiva, men det stagnerade, och jag kom ingenstans med engelskan. Så det var väl dags att testa det som rätt många har testat. Hur känns det? Skitbra. Det är underbart att kunna uttrycka sig i texter. Det är mycket lättare än engelska, man kan leka med ord och fraser, och få till saker som jag aldrig skulle kunna få till på engelska. Jag kommer säkert att skriva på engelska igen men jag kommer definitivt att fortsätta med svenskan. Det är fantastiskt skönt. Vad är skillnaden mellan Andreas solo och i ett band? Om jag till exempel skriver en Sounds Like Violence-låt blir det nog riff på en gitarr medan solo så sätter jag mig vid ett piano. Andreas pratar om att det var skönt att slippa ringa en basist när det behövdes utan att han kunde lägga på allt själv när han redan var i studion. Han har lärt sig att spela lite av varje genom sina producentjobb. Och att själva grejen med att gå solo var att slippa input från andra, att kunna bestämma allt själv och göra precis som han ville. Det har varit bandmedlemmar och producenter hit och dit och kompromisser. Den har gången var allt upp till honom och när något var klart skickade han det till skivbolag och väntade på en tumme upp. Jag hörde något om ett coverprojekt också. För att komma igång så översatte jag min favoritlåt med The National Friend of Mine från Alligator. Textmässigt är den så jävla bra, men jag har inte kommit så mycket längre för den är så svår att översätta. Men det var så jag kom igång med att skriva på svenska. Var kommer titeln Daustrailen ifrån? Hmm, det kan jag inte riktigt avslöja än men det jag gjorde var att jag skrev en låt hur fan ska jag förklara det Andreas är tyst en hel minut och ber sen att få återkomma med det svaret. Men vi kommer aldrig tillbaka till det och med musik behöver man kanske inte veta allt, ibland måste man kanske lämna lite åt fantasin, och det är precis vad Andreas Söderlund gör med sin nya skiva Daustralien. PLUS OCH MINUS + Peace & Love blev en braksuccé biljetter sålda, en Jay-Z på showhumör. Perfekt väder. När andra festivaler misslyckas står Peace & Love på två stadiga hippieben. + De två återstående Beatles-medlemmarna stod tillsammans på scen för att fira Ringo Starrs 70-årsdag. Skönt att se att gammal vänskap inte rostar. + Rapparen Plan B har haft stor succé med soulalbumet The Defamation Of Strickland Banks. Så till den grad att när han valde att gå tillbaka till sina hiphop-rötter vägrade skivbolaget att ge ut hans senaste skiva. Därför ger Plan B ut den på egen hand. Gott initiativ tycker vi. + Första samarbetet mellan Amy Winehouse och Mark Ronson fungerade snyggt och smärtfritt för den skandalomsusade sångerskan. Deras fortsatta samarbete med covern av It s My Party kan gott och väl åter få Amys karriär på rätt köl. + Vi tror inte helt på Princes tanke om att nedladdning av musik är en död fisk samtidigt som han väljer att göra sitt kommande album 20Ten tillgängligt på webben. Men vi kan tipsa honom att det nu för tiden är populärt att ge ut skiva tillsammans med tidning, både i England, Tyskland och här i Sverige. GAFFA står redo för dig, Prinsen. Det är bara att slå oss en pling. - Festivaldöden härjar som värsta pesten. Först Hultsfred, sedan Arvika. Man kan fråga sig om det har att göra med att det i Sverige finns för många festivaler. Eller kan det vara så att ovanstående festivaler gick och tappade konceptet? Vi tror på det sistnämnda. - Men At Work förlorade för ett tag sedan en tvist, då det visade sig att de hade plagierat musik från Girl Guides i sin hit Down Under. Men frågan är om det gör så mycket när det tog 30 år innan någon la märke till stölden. - Är det någon som kan svara på när George Michael senast lyckades leverera ett godkänt album? Nej, det är ingen lätt fråga. I gengäld har han ännu en gång fastnat på tabloiderna för något helt annat. Den här gången valde sångaren att köra en bil in i en fotobutik. Hur desperat kan man vara? - Den skotska festivalen T In The Park drabbades inte bara av massa regn, utan även av två mordförsök och ett dödsfall. Det är synd och skam när musiken överskuggas av tragedier. - DJ Tiësto blev näste artist i ordningen att dementera sin egen död, då han vaknade upp till historien om att han hade dött i en trafikolycka. Tack internet. gaffa.se 5

6 Vi fick tillgång till en ordentlig studio den här gången, helt enkelt. Nathan Williams SE GAFFA I Rörliga BILDER Gå in på GAFFA.TV, där du bland annat kan se Junip, följ med bakom augusti månads magasin och se rörliga bilder från omslagsfotograferingen. Upputsat och utökat Wavves Kalifornienbaserade noise pop-bandet Wavves har släppt sitt nya album King of the Beach. I digitalt format har det dock varit tillgängligt sedan början av juli. Det är ett mer polerat sound än tidigare som möter lyssnarna. En tydlig förändring kan tyckas, men bandets huvudperson Nathan Williams verkar ha en ganska avslappnad inställning till det nya albumet och soundet. Vi fick tillgång till en ordentlig studio den här gången, helt enkelt. Målet med albumet var att skriva ett gäng coola låtar. Men omvandlingen beror mer på att: Wavves är en trio för ögonblicket. Basisten Stephen Pope och trummisen Billy Hayes, tidigare medlemmar i den numera avlidne Jay Reatards band, har anslutit. Hela den nya sättningen var inblandade i låtskrivandet tidigare en uppgift som Nathan skötte ensam. Nathan ser fördelar med att vara tre stycken medlemmar. Det är en stor skillnad. Att ha tillgång till en basist gör att ljudet blir fylligare och då blir låtarna bättre, berättar Nathan över telefon från någonstans i Frankrike där bandet befinner sig på turné innebar annars en viss turbulens vad det gäller medlemmarna. Den tidigare trummisen Ryan Ulsh lämnade bandet efter den urspårade och ökända spelningen på festivalen Primavera Sound i Barcelona. Efter att en påverkad Nathan inte klarat av att spela någon låt ordentligt blev Ulsh frustrerad, slängde sina trumpinnar mot Nathan, lämnade scenen och sedan blev resten av turnén inställd. Nathan påpekar dock att de båda fortfarande har kontakt med varandra ibland. Via en ersättningstrummis på en ersättningsturné är bandet framme vid sin nuvarande form. Den har gällt sedan november förra året. Stämningen runt bandet är positiv berättar Nathan och kanske blir det inte lika mycket medlemsbyten i år. Det är två riktiga skojare, säger Nathan om sina nya bandkamrater. En slags bekräftelse på Nathans uttalande är Billy Hayes svar på frågan om hur turnén är. Bara bra, utom utslaget på skinkorna. Emanuel Videla Britta Perssons nya video till Meet a Bear inför albumet i september. Alice in Chains som GAFFA intervjuat bakom Orangea scenen på Roskildefestivalen. Detta plus fler reportage, intervjuer och musikvideos hittar du på sajten GAFFA.TV Cd-skivor på väg Säkert! Titel: Facit Interpol Titel: Interpol Lloyd Cole Titel: Broken Record Andreas Söderlund Titel: Daustralien Of Montreal Titel: False Priest Fakta: Med Facit i hand kan vi konstatera att Annika Norlins svenskspråkiga projekt Säkert! är tillbaka tre år efter den självbetitlade debuten. Henrik Oja stannar kvar som producent och har den här gången även skrivit hälften av låtarna. Fakta: Det nya albumet är helt egenproducerat och har spelats in i New York-studion Electric Lady Studios. Mixning står Alan Moulder för som tidigare bland annat arbetat med Depeche Mode, The Jesus and Mary Chain och Placebo. Fakta: Albumet är Coles första album på fyra år och är delvis finansierat av ett tusen fans som betalade 45 dollar var för en deluxe-variant av skivan innan den ens är släppt. Släppdatum: 7 september Fakta: På solodebuten Daustralien har Andreas Söderlund, sångare i bland annat bandet Niccokick, bytt ut engelskan mot Båstad-skånska. Kvar finns dock både den karaktäristiskt raspiga rösten och de patenterade Söderlund-körerna. Fakta: Albumet är inspelat i frontmannen Kevin Barnes egna studio Apollinaire Rave Studio i Aten och mixat i Los Angeles hos Ocean Way Recordings. Barnes säger att albumet är fyllt med dansanta och funkiga låtar. Släppdatum: 15 september Spår: Fredrik, Dansa, fastän, Honung, Isarna, Får jag, Influensa, Rotary, Riot, Köttet är svagt, När du dör, Jag blev som kvar, Tyst nu Bonusinfo: På Facit handlar texterna bland annat om det stundande valet, bröllop och om begravning. Annika Norlin har sagt att det kan vara det sista albumet hon spelar in. 6 gaffa.se Släppdatum: 13 september Spår: Success, Memory Serves, Summer Well, Lights, Barricade, Always Malaise (The Man I Am), Safe Without, Try It On, All of the Ways, The Undoing Bonusinfo: Intepols basist Carlos Dengler lämnade bandet strax efter inspelningarna var klara. Han har nu ersatts av Dave Pajo från bandet Slint. Spår: Like A Broken Record, Writers Retreat!, The Flipside, Why In The World, Westchester, County Jail, If I Were A Song, That s Allright, Oh Genevieve, Man Overboard, Rhinestones, Double Happiness Bonusinfo: Cole planerar att ge sig ut på Europeturné i oktobernovember och det är bara att hålla tummarna för att han stannar till i Sverige. Släppdatum: 1 september Spår: Def Leppard bil, Hawaii, Sjunka under jorden, Monster, Daustralien, Jag vill vara sjuk med dig, Pappa pappa, varför gråter jag?, Alla andra åldras, Önskar du var här hos mig, Island, Först kommer tårarna Bonusinfo: Andreas planerar att även släppa skivan på engelska i framtiden. Släppdatum: 13 september Spår: I Feel Ya Strutter, Our Riotous Defects, Coquet Coquette, Godly Intersex, Enemy Gene, Hydra Fancies, Like a Tourist, Sex Karma, Girl Named Hello, Famine Affair, Casualty of You, Around the Way, You Do Mutilate? Bonusinfo: Det vansinniga albumomslaget är signerat brodern David Barnes och frun Nina Barnes.

7

8 KORT GOTT & nyheter från GAFFA.se Mick Jagger och Martin Scorsese gör tv-serie. De två giganterna har gått samman för att producera en dramaserie med titeln A History Of Music. Kanalen HBO kommer att visa den. Europe är på gång med ny skiva. 80-talsikonerna väntas släppa det tionde studioalbumet i ordningen i slutet av nästa år, alternativt början av Pantera återutger Cowboys From Hell. Deras genombrottsskiva har 20 år på nacken. Det firas med en specialutgåva innehållandes demos, livespår och givetvis skivan i sin helhet. Ute i butik 13 september. Janis Joplins liv blir till film igen. Den här gången kommer rollen som Joplin att spelas av Amy Adams. Fernando Meirelles, mannen bakom Guds Stad, regisserar filmen som ännu saknar premiärdatum. Beach Boys återförenas, inklusive Brian Wilson, på deras 50-årsjubileum. Detta avslöjar Al Jardine, och sedan tidigare Mike Love, för tidningen Rolling Stone. Fugazi släpper alla deras liveinspelningar fritt. Det amerikanska punkbandet arbetar med en webbsida där man kommer att kunna ladda ner inspelningar av nästan alla deras konserter. Travis sångare Francis Healy är på gång med solodebut. Wreckorder heter den och kommer ut 4 oktober. 50 Cent lägger album på is. Black Magic var tänkt att bli rapparens nästa skiva, men nu har han börjat jobba med ett annat albumprojekt. Scissor Sisters kommer till Sverige. 27 oktober ställer de sig på Cirkus scen i Stockholm. Lady Gaga är på väg med nytt album. Albumtiteln och releasedatumet avslöjas på nyårsafton i form av en tatuering. U2 tjänar mest av alla musiker. Bandet ligger i topp med sina 767 miljoner kronor, visar tidningen Forbes undersökning som är baserad på de 12 senaste månaderna. h Ny svensk hiphop-samling visar upp framtiden Från 90-talets Just D, via Latin Kings, Petter och Ken, genom Markoolio och Mange Schmidt, genom upptäckten av nya stilar, som skwee. Svensk hiphop har utvecklats från att vara underground till att bli folkkär och har sedan gått tillbaka till förorten igen. Spritt ut sig till orter som Borlänge, Umeå, Malmö och Gottsunda. BPM:en har ökat genom åren. Artisterna har lämnat jazzinfluenser för att mer experimentera med electro. Och allt fler rappar på svenska nu än på 90-talet. Allt fler rappar över huvudtaget och det har den nya samlingen med namnet Evolution för avsikt att visa upp, svart på vitt. Första vågen som kom i slutet av 90-talet försvann lika snabbt som den kom. Men nästa våg har lyckats etablera hiphopen, säger Masse från The Salazar Brothers som är en av tre initiativtagare till Evolution. De andra två är GAFFAs skribent Ametist Azordegan och Dj Salla. Jag hoppas att genren kan etablera sig på samma sätt som den har gjort i Frankrike. Att radiostationerna tar upp ny svensk hiphop istället för att bara spela amerikansk hiphop och rnb. Men jag tror vi behöver mer kommersiella artister för att scenen ska utvecklas, menar Masse. UNDERCOVER The Latin Kings Välkommen Till Förorten (1994) Vem: Dj Salla Var: Fittja Vad: Skivan som förde in svensk hiphop från förorten i folks medvetande Evolution har samlat svenska hiphopakter som varit framstående under de senaste åren och som tros komma bära fanan vidare och representera hiphopen i Sverige under det kommande decenniet vid sidan om tidigare nämnda veteraner. Hur tycker du personligen att svensk hiphop har förändrats genom åren? Först och främst har den brett ut sig mer. Förortsrappen till exempel har blivit en genre i sig. Och den har nått ut till fler ställen än bara Stockholms förorter. Innan var den typiske svenske hiphoparen graffitimålare och gärna underground och svensk hiphop speglades i stort sett bara av det som hände i USA. Men även det har utvecklats. Den har blivit mer kommersialiserad och man har börjat ta in andra stilar som till exempel technobeats i musiken. Hur gick ni tillväga när ni valde ut låtarna till samlingen? Vi valde ut de artister och låtar som har utmärkt sig de senaste åren. Det som har fungerat kommersiellt men även det som spelats mycket på radion och hyllats, men som kanske inte har sålt lika bra. Daniel Magnusson Allt handlade om att göra det själv. Gordon Cyrus som upptäckte The Latin Kings lånade en polaroidkamera och tog med hela gänget ut på en promenad i Fittja. Salla lånade kameran för ett ögonblick och passade på att fota linje 13 som gick in mot staden. Bilden fick lite skumma färger. Den blåa himlen och gräset som var gulnat påminde lite om den svenska flaggan. Och i vår värld handlade det mesta om att ta sig bort från förorten in till Stockholm. Det var i Stockholm vi träffade våra likasinnade, personer som höll på med samma grej som vi. Tunnelbanan kändes som en bra symbol, säger Salla som ligger bakom fotot till The Latin Kings debut Välkommen Till Förorten. När omslaget skulle spikas la skivbolaget fram ett annat förslag en bild på bandet. Men Salla och resten av gänget var inte nöjda. Jag sa det mer som ett skämt att till och med dessa polaroidbilder som vi hade tagit var bättre än det förslaget och de nappade på vår idé. Vi ville mer få in känslan av att bo där ute. Att det var trist och man ville därifrån. Året var 1994 och svensk hiphop hade precis börjat krypa. Skivbolagen litade mer eller mindre blint på utövarna och Cyrus och The Latin Kings var överens om hela gör det själv-estetiken. De valde typsnittet Old English till bandnamnet för att ge det hela en LAkänsla. Det såg ut som en hårdrockslogga och vi gillade det. Många andra gjorde graffitigrejen, men vi ville hellre ha något hållbart och Old English har ju funnits hur länge som helst. Varning våldsamma texter -skylten längst ner till vänster är en klar blinkning åt Amerikas PMRC-påhitt. Med glimten i ögat men med en underliggande tanke. Vi kände att vi borde ha en sådan också. Att musiken inte var för barn. Samtidigt var det många yngre som köpte skivan bara för varningsskylten. Barn är ju sådana. Daniel Magnusson

9 EDWYN COLLINS - Losing sleep Efterlängtat! Edwyn Collins nya soloalbum Losing sleep. Med behjärtansvärd låtskrivarhjälp av bl a Drums, Franz Ferdinand, Magic Numbers och Smiths. Ute 13 september. INTERPOL - Interpol Inspelad i klassiska New York-studion Electric Lady och med singlarna Barricade och Lights. Stilmässigt ligger Interpol mittemellan Turn on the bright lights och Antics. I butik 13 september. JUNIP - Fields José Gonzaléz, Tobias Winterkorn och Elias Araya bildar Junip. Trions fullängdsdebut släpps 15 september och innehåller singeln Always. Fields finns som CD, 2LP och exklusiv 3CD (inklusive Rope & summit EP och Black refuge EP ). 12/8 Way Out West, Göteborg UNDERWORLD - Barking Barking är ett nytt dansant album från Rick Smith och Karl Hyde. Innehåller singlarna Scribble och Always loved a film. Släpps 13 september som CD, 2LP och CD/DVD (med videor till alla nio spår).

10

11 Av Rasmus Meisler / Spild Af Tid Osäker framtid för Turbonegro I en intervju i DN berättar sångaren Hank von Helvete att han har lämnat norska dödspunk-bandet Turbonegro bakom sig. Rockstjärnan som lever ett magiskt liv ser sexig ut på affischer, men det är inte så fantastiskt att vara den där rockstjärnan. Jag tog ett beslut om att avsluta hela mytologin. Hank von Helvete, heter egentligen Hans-Erik Dyvik Husby, har länge kämpat mot ett heroinmissbruk som tvingade Turbonegro till en paus redan i slutet av 90-talet. Sommaren 2002 var bandet tillbaka i stor stil på bland annat Hultsfredsfestivalen. Året efter kom albumet Scandinavian Leather. Turbonegro som växt från punk-underjorden till en bredare rockpublik under uppehållet mycket tack vare fan-klubben Turbojugends framfart. De har släppt ytterligare två album efter comebacken och har varit ett populärt festivalband med deras provocerande show som alltid balanserat mellan vansinne och genialitet. I fjol ska Hank von Helvete ha deklarerat för de andra i bandet att årets festivalsäsong skulle bli den sista med Turbonegro. Sångaren skrev in sig på Narcanons behandlingshem i Eslöv för att bli fri från ersättningsdroger som subutex och metadon. En drogfri Hans-Erik Dyvik Husby har efter titelrollen i en norsk uppsättning av Jesus Christ Superstar gått vidare med skådespeleriet och gestaltar Cornelis Vreeswijk i Amir Chamdins filmatisering av vispoetens liv. Filmen har premiär 12 november. Turbonegro har haft det motigt förr, men lyckats resa sig. Bandet har fortsatt efter avhoppade gitarristen Rune Rebellion (2007) och trummisen Chris Summers (2008), men frågan är hur det ska fungera utan den flamboyanta frontfiguren Hank von Helvete. GAFFA har utan framgång sökt Hank von Helvete och bandledaren Happy-Tom för en kommentar. Johan Lothsson Den amerikanska musikern Jeffrey Miner återinspelar låtar med kända rockband i barnvänliga instrumentala versioner. Nu är det dags för en barnplatta med Black Sabbath-låtar. Din hjälp behövs! Sedan 1882 har vi stått på djurens sida varje dag och det tänker vi fortsätta med. Djurens Rätts arbete är beroende av ditt stöd. Vårt mål är ett samhälle där det är självklart att man ska respekteras som en unik individ med egna intressen, även om man har fyra ben, fjädrar, fjäll eller päls. Stöd vårt arbete för djuren. bli Djurfadder idag! Hjälp djuren: Bli Djurfadder! Foto: Missa inte att Djurens Rätt finns på varje festival med självaktning i sommar - än har vi några kvar innan sommaren är slut. Du hittar vår turnéplan på gaffa.se 11

12 Det är ett större problem att vara okänd än att piratkopieras. Rick Falkvinge, Piratpartiet h Q&A Den galna pennan möter: Rick Falkvinge Rick Falkvinge tycker att man säljer sin själ om man ger ut en fysisk skiva. Han tycker även att artister i större utsträckning bör se sig som egenföretagare. Möt mannen som lämnade Muf för att starta upp Piratpartiet och som gläds av att Marx idéer så sakteliga börjar uppfyllas. Ord: Daniel Magnusson Ni pratar varmt om att skydda integriteten, men att sno artisters musik, det är ok? Jag har aldrig uppmuntrat folk att gå in i en butik och stjäla skivor. Det handlar mer om att man som musiker betraktas som kriminell om man lånar andras musik till att skapa egen. Det är mer den debatten vi vill hålla. Hur tror du att den typiske Piratpartietanhängaren är? Bild: Jacob Boström Relativt ung man, övervägande men inte överväldigande manliga rösträtter, ju yngre du är desto mer röstar du på PP. Om jag säger att han är en ansvarslös snyltare som inte vill betala för kultur, vad säger du då? Så många gånger som jag hört det där. Det finns de som vill bortförklara saker och ting på det sättet. Vad vi än förespråkar så förminskar folk frågan till att allt ska handla om man vill ha det gratis. Vilken artist kommer att ha råd med de stora musikaliska arrangemangen med er politik? Eller vill vi bara ha hemmasnickrare framöver som laddar ner Fruity Loops på någon fildelningssajt och tror att de har en studio? Jo men alltså, fler artister får mer betalt än någonsin idag. Tack vare att skivbolagseliten som tidigare bestämt får allt mindre roll i sammanhanget. Vi vill inte ändra på världen eller försöka förhindra nya uppfinningar som fildelning, vilket vissa partier försöker genom lagar och förordningar. Du tycker att kunskap och kultur ska vara fritt för alla. Är du kommunist? Jag kom in i Piratpartiet från blått håll genom Muf. Men jag måste säga att det är fantastiskt att Marx idéer om från var och en efter tid, förmåga och intresse, och resultatet obegränsat åt allihop faktiskt har blivit verklighet nu. Det tycker jag är ganska fint. De röda ser att ni skapar en okränkbar allemansrätt för kultur och kunskap, de blå ser att ni avvecklar marknadsskadande monopol. Vem har mest rätt? Båda har rätt. Det är det som är grejen. Vi kan enas kring att vi inte hör hemma på någon sida fullt ut. Ni stoltserar med att ni 1 augusti 2006 gick om miljöpartiet i medlemsantal. Kan inte det helt enkelt ha berott på att det är gratis att gå med i ert parti? Jo visst kan det vara så. Det finns massa orsaker. Men vi tycker att det borde speglas i andra politiska föreningar. Att man kan gå med gratis i fler partier. Hur håller ni er själva ovanför vattenytan? Vi har frivilliga donationer och dessutom ett par assistenttjänster inom Europaparlamentet som försörjer vår verksamhet. Är det melodin för musiker också tycker du? Frivilliga donationer? Vi lever på frivilliga donationer, men vi menar inte att alla ska göra det. Alla måste hitta sin egen modell. Men visst är det ett sätt att klara sig på. Du har tidigare varit verksam inom kulturen. Tips för att överleva vardagen? Oj, hur man ska få en inkomst menar du Det är en väldigt enskild sak. Men säg så här: det är ett större problem att vara okänd än att piratkopieras. debatten Vampire Weekend stäms över skivomslag. Udpluk fra GAFFAs debat. Kvinnan Deltag som selv på figurerar på omslaget till Contra vill ha två miljoner dollar. Guided By Voices åker på turné. De amerikanska indierockpionjärerna samlar ihop klassisk sättning och gör hemlandet. Någon Europa-turné eller något nytt album finns det än så länge inga rapporter om. Robbie Williams är tillbaka i Take That. De fyra pojkarna har blivit fem igen och släpper sitt sjätte album i november. Amy Winehouse talar nytt album. Planerar att släppa uppföljaren till Back To Black i januari. Pet Shop Boys gör musik till H.C. Andersenbalett. Musik skriven specifikt för nya baletten Incredible kommer att framföras av en orkester med 26 medlemmar. R.E.M. släpper skiva i början av Bandet har rest till Berlin och spelat in uppföljaren till Accelrate. David Bowie hyllas på nytt album. Till förmån för hjälporganisationen War Child har band som Duran Duran, Vivian Girls och A Place To Bury Strangers spelat in Bowie-covers. Arcade Fire planerar att donera en miljon dollar till Haiti. Om välgörenhetsorganisationen Kanpe får in en miljon kanadensiska dollar från folket skänker Kanadas indiehjältar exakt samma summa. Go west! Allt om Way Out West inför, under och efter Nyheter / recensioner / Bilder 12 gaffa.se gaffa.se/wow

13 östra hamngatan 16 Kungsgatan 28 G M

14 pot Vår enda likhet med Joy Division är att vi har svartvita kläder. Vi gör hoppfulla låtar, men klär dem i en mörk atmosfär. Theo Hutchcraft Hurts Ljudet av 1990 går igen Ord: Fredrik Thorén Eftersom popkulturen varje nytt decennium kopierar det förrförras stil, ideal och förväntningar rakt av skriver vi nu 1990 i kalendern. Vi kopierar hela dess syn på hur vi lever våra liv. Vad vi tycker, äter, känner. Efter oljekatastrofen, finanskrisen, smittohärden, 3D, ny-yuppisar och machomän är vi framme vid det som definierade vårt syskondecennium: de mörka pretentionerna. Det är ingen tillfällighet att Kents garderob 2010 består av italienska mörka kostymer eller att Prince spelade på Roskildefestivalen. Vi har lämnat det bästa till sist. Manchester, Storbritannien. Den artiga och postdramatiska delen av den sotiga industristaden, sett från dess mest konstnärliga sida. Där obskyra litterära referenser, på allvar, blandas med korta luggar, saxofoner, syntpop, regn och där popmusiken inte låter passande nog för vare sig i ipodhögtalare eller rockklubben. Möjligtvis en yacht långt ute i skärgården men helst på en riktigt stor arena. Det kallas Disco Lento, eller slow disco. Jag pratar om tiden då ett band kunde döpa sig till Hurts. Och där är vi nu. En The Guardian-skribent uttryckte det it s so self-consciously serious, which is precisely why we love it. Hurts, som består av välklädda Theo Hutchcraft och Adam Anderson, sitter i Champagnerummet vid ett hotell nära Stureplan, utanför störs vi av studentflak. Det är väldigt roligt, vi gör vad vi gör som en reaktion till popvärlden omkring oss, den är väldigt annorlunda mot hur vi är. Folk behöver saker som får dem att använda fantasin, säger Theo om hur extremt rätt de är i tiden. Vi har haft framgångar i Grekland, och det är logiskt, för de har det verkligen svårt just nu. Hurts har väldigt lite med musikhistorien i Manchester att göra. Vår enda likhet med Joy Division är att vi har svartvita kläder. Vi gör hoppfulla låtar, men klär dem i en mörk atmosfär, säger Theo Hutchcraft. Artister brukar ha svårt för att vara ärliga i genretillhörigheten på den musik 14 gaffa.se

15 Hennes allmänna attityd mot att jobba och göra musik inspirerar. I Blame Coco om samarbetet med Robyn de spelar. Rädslan för att bli förknippad med en hel musikscen verkar vara lika hemskt som att uttala sitt stöd för en diktator. Hurts är ett av undantagen kanske är det för att Lento aldrig blev så stort som det borde. När termen myntades i början av 90-talet var det den perfekta utvecklingen och kontrast mot hoppfull Italodisco och Eurodisco med Lentos långsamma synthesizers, djupa sångröster med texter som var komplexa och mångtydliga. När man börjar lyssna på musik eller göra musik, kollar man efter saker och influenser som fyller en funktion och relateras till det du gör. Och någon berättade för oss om Disco Lento. Ingen kände till det, eller oss vid den tidpunkten. Vi gillade ju Italodisco, och helt plötsligt började vi göra ballader och sånt. Jag tror att när man börjar så behöver man referenspunkter. Vi behövde något att greppa tag i när vi först började, och det var intressant, eftersom ingen kände till det, berättar Theo Hutchcraft. På scenen är Hurts rätt klassiskt bombastiska: de spelar väldigt mycket på stil. Det bästa är en operasångare i smoking som inte rör sig under hela konserten. Kontrasten från den rätt avspända duon och när Theo Hutchcraft får något religöst i blicken under liveframträdanden är total. Det viktiga är performance, och att göra en bra show. Vi vill spela shower mer än vanliga konserter. Vi spenderar mycket tid åt att förbereda så vi gör det till ett speciellt framträdande. Även om man är i en liten eller stor lokal så chockerar det folk. Vi är inte särskilt känsliga personer, kanske för att vi är män, män är inte så känsliga. Men eftersom vi skriver känsliga låtar så ger scenen oss utrymme för att utrycka oss, menar Theo. Hur förbereder ni er? Vi väljer vissa element som vi tycker är viktiga. Trumman, till exempel. Vi vill att det ska vara annorlunda från skivan, det är ett performance, vi har en operasångare. När ett studentflak med hoppfulla ungdomar sakta åker förbi utanför fönstret och spelar Alphavilles Forever Young så våra kaffekoppar klirrar sjunger Adam Anderson med och utbrister: Aah, great tune! Kalendern må visa 2010, men enligt populärkulturens kalender återkom just en annan tid Diskografi Happiness (Sony, 2010) I Blame Coco it-girl som influeras av svensk musik ORD: Fredrik Thorén Coco Sumner är Stings dotter, har en modellkarriär bakom sig, samarbetat med Robyn och Teddybears Klas Åhlund och spelar snart på Way Out West. Du trodde att skivbolagsprodukter var ett bortglömt fenomen? Något stora kontor i Los Angeles utnyttjade för listettor på 60-talet? I tider där skivbolagen vaktar sina pengar har de bara blivit bättre och bättre på att syna våra kulturkonsumtionsmönster. Exakt som Hollywood har en egen avdelning för indiefilmer som The Squid and the Whale, Broken Flowers eller Youth in Revolt placerar skivbolag taktiskt och smart artister i genrer som indie, drar i trådar för samarbeten med kreddiga artister och främjar remixkulturen. Att intervjua en sådan ny popartist kan ibland vara som att intervjua ett pressmeddelande. I Blame Coco har en bakgrund som överensstämmer på pricken för vad en American Apparell-klädd och Fluokids-surfande ungdom idag ser som fullvärdig artist hon har jobbat som fotomodell åt Burburry och Hope, hon är knappt fyllda 20 år, hon är dotter till Sting hon är en it-girl men med rätt preferenser och står på egna ben. Hon har jobbat med Diplo och Robyn. Och hon styrs uppifrån. Och enligt skivbolaget vill hon inte prata om sin modellkarriär eller om sin familj. Coco Sumner svarar kort och koncist. Gillar att få in Sverige och svensk musik i varenda mening. Hon avslutar med att säga haejdo. Ja, jag gjorde en kampanj för Hope och det var kul men jag gör inte det längre, det var länge sen. Producent på skivan är Teddybears Klas Åhlund. Mycket av inspelningen tog plats i Sverige. Jag köpte Teddybears-skivan, och det var anledningen till att jag ville jobba med honom. Vi spenderade sex-sju månader I Stockholm. Det är min favoritplats att vara på. Skivan har tydlig Stockholminfluerad vibe. När jag först kom hit var det vinter, men jag skrev och producerade på sommaren, säger Coco Sumner. Du har jobbat på skivan i två år? Nja, jag har skrivit låtar de senaste fem åren, så det här är som en samling av låtar. Du är ung och har redan varit modell och nu börjar göra musik. Hur kommer det sig? Jag har alltid älskat att arbeta, det är en motivation om jag inte riktigt gör något. Jag har alltid velat tjäna pengar och åh, jag är inte så bra på det här. Jag älskar att arbeta och jag älskar musik. Robyn slog också igenom vid en tidig ålder. Gav hon några tips? Inga tips, men hennes allmänna attityd mot att jobba och göra musik inspirerar. DJ:n Diplo har remixat låten Caesar som Coco gör tillsammans med Robyn. En klubbig, smått brittelectroinfluerad självklar hit, lite som Santogold, som med Cocos hesa röst och de bisarra ljuden är konstigt förbisedd. Jag och Klas arbetade i studion, vi hade tagit några drinkar och tyckte att Robyn vore perfekt till den här låten. Det funkade riktigt bra. Våra röster har en bra dynamik. Ibland låter Coco Sumner för ung för all uppmärksamhet eller bara för uttråkad för att prata med media. Eller som i en skribent i tidningen Q konstaterar: Talking is not her strong point. Live är det kanske något annat. Snart står I Blame Coco på en svensk scen, på Way Out West-festivalen I Göteborg. Jag är riktigt exalterad att spela live där. Jag var där förra året på Teddybearsspelningen. Jag gillar att göra mer av en show, jag tror det är vad folk kommer dit för att höra, inte bara låtar från albumet, säger hon. Flera gånger fick jag uppmaningen att inte fråga om vare sig modellkarriären eller om hennes berömda pappa Sting. En artist som sålt flera miljoner skivor. Varför vill du inte prata om din familj? Det är inte relevant. Vi är en väldigt lojal familj och pratar inte om varandra i pressen. När du pratar med media, vad vill du prata om då? Musik, jag kan prata i timmar om musik. Det känns som att din skiva är väldigt inspirerad av 80-tals New wave. Varför tror du att det soundet är så vanligt idag? Det är popmusik. Det är ett brett spektrum av idéer. Jag har alltid varit besatt av musik. Typ Ian Dury, Abba, många olika typer av musik. Mycket Teddybears och svensk musik Diskografi The Constant (Universal, 2010) gaffa.se 15

16 pot Vi har någon slags vision om att musiken i likhet med storheter som Jean Michelle Jarre och Vangelis ska framkalla bilder i lyssnarens huvud. Søren Balsner, Carpark North Jasmine Kara Musiken som en förälder ord: Ametist Azordegan De finns fortfarande. De klassiska framgångshistorierna om den ensamma musikern utan fast bostad och pengar på fickan som ger sig an drömmen att slå igenom. Endast 18 år gammal packade svenska Jasmine Kara resväskan och satte sig på ett plan till New York. Jag fick bo ensam i Queens och var rädd för att gå utanför dörren. Efter några dagar tvingade jag mig själv till att börja leta efter managers och skivbolag. Åren därpå knackade jag dörr hos ett par hundra. Jag hade hela tiden en väldigt stark tro på att det kommer ge sig bara jag inte ger upp, samtidigt hade jag absolut inget att förlora i livet och var trött på det mesta. Bakom sig hade Jasmine nämligen lämnat ett långvarigt destruktivt förhållande som brutit ner henne psykiskt och gjort att hon med åren förlorat allt, däribland kontakten med musiken. Vändningen kom när jag väl fick gitarren i handen. Efter att ha varit på botten i flera år släppte jag ut alla mina känslor via den. Musiken blev nästan som en förälder. Efter att ha blivit nekad av alla skivbolag och råkat ut för en och annan mindre seriös manager började hon snacka till sig livespelningar på olika jazz- och bluesklubbar i Brooklyn, Harlem och Queens. Snacket började gå och de stora skivbolagen fick snart nys om henne. Idag är Jasmine Kara 22 år, har ett kontrakt och förbereder sig just nu för släppet av debutalbumet Blues ain t nothing but a good woman gone bad som är en samling låtar från Chess-katalogen utvalda av henne själv. Spåren är inspelade med liveband under regi av producenten Marshall Chess som senast jobbade med Rolling Stones. Trots att jag är mindre erfaren tyckte aldrig någon till om hur jag skulle låta, vi satsade istället på att fånga en livekänsla. Det är i stort sett en tagning för varje låt och jag tror att man hör att vi har roligt. Själv brinner jag för äkthet och det här är en bra introduktion till min stil. Jag hoppas att jag slår igenom med detta, det är allt jag vill och jag ger aldrig upp mina drömmar. Musiken är min största passion och mitt ständiga sällskap. Jag har redan förlorat den en gång, nu håller jag i den hårt CARPARK NORTH Pampig pop möter elektronisk rock ord: Andreas Bäckman Danska Carpark North har sedan länge erövrat hemlandet med sin bombastiska electrorock, men aldrig tagit sig mycket längre än så. Nu hägrar äntligen en Sverige- och Europalansering när bandet inför fjärde skivan lämnat EMI för Sony Music. Något som basisten och sångaren Søren Balsner beskriver som befriande. Vi har velat ut i Europa från början, men hela tiden suttit fast i EMIs system där vi fick tävla om uppmärksamheten med de andra artisterna. Nu satsar man på oss på ett annat sätt och det känns grymt befriande. Det var efter det tredje albumet som bandet tröttnade på att inte nå utanför Bild: Lasse Bech Martinussen hemlandet och bestämde sig för att börja om från början och tänka större. Inför arbetet med den nya skivan klippte vi alla band med skivbolaget och letade upp en ny studio. Vi ville fokusera på att göra någonting stort från första början. En platta där varenda låt kunde vara en potentiell singel. Musiken beskriver Balsner som grandiosa poplåtar i en electrorock-miljö med fokus på mäktiga refränger och körer. Vår främsta ambition har alltid varit att kombinera rock och electro och framställa stora ljudlandskap. Vi tänker ofta väldigt visuellt när vi gör musiken och vi har någon slags vision om att den i likhet med storheter som Jean Michelle Jarre och Vangelis ska framkalla bilder i lyssnarens huvud. Även bandnamnet skulle passa ihop med den musikaliska idén och Carpark, som bandet först trodde betydde bilkyrkogård, står för den hårda ruffiga rocken medan North är inspirerat av norrsken och ska spegla den elektroniska och atmosfäriska sidan. Sverigelanseringen ser bandet lite särskilt fram emot men samtidigt som de är exalterade känner man även en viss nervositet. Ja, Sverige har ju alltid varit lite av en storebror vad det gäller musikscenen och jag vågar knappt hoppas på att vi kommer att slå igenom där. Men samtidigt som vi är lite oroliga så ska det bli väldigt spännande att möta alla grymma svenska artister. Ni skulle spelat på konkursdrabbade Hultsfredsfestivalen i sommar. Hur känner ni inför att det inte blev av? Det är verkligen synd. Jag hade hört mycket om den men aldrig varit där så jag såg mycket fram emot att bara se hur det var. Som tur är kommer vi till hösten istället och gör runt tio spelningar runt om i Sverige 16 gaffa.se

17 Get out more Hitta mer information, biljetter och planera framtida konsertupplevelser på Sveriges nya konsertsökmotor GAFFA.Se/LIVe

18 junip Tolv år av tro & tvivel Ord: Andreas Bäckman Bild: Johannes Giotas Det är tredje gången gillt för Junip. Bandet som blivit lika mycket lidande som det nu gynnas av sångaren José González framgångsrika solokarriär. I början av 2010 hade bandet existerat i mer än tio år och med fem års mellanrum bara lyckats producera två ganska anonyma EP:s. Men nu börjar saker ta fart på allvar. Det är full fokus på Junip nu. Allt annat får vänta. säger José González. I vår kom en ny EP och i september kommer äntligen albumdebuten Fields. GAFFA följde med på turnépremiär. I den anrika holländska staden Nijmegen som ligger några få mil från den tyska gränsen pågår världens största marschfestival. Gatorna är fyllda med kängbeklädda människor från hela Europa som under den tryckande julihettan i varierande hastighet kämpar sig fram genom staden. Omgivningarna kan mest liknas vid en karneval och precis överallt står temporära läktare, karuseller och matstånd. På uteserveringarna svalkar folk sig med den inhemska favoritölen Jupiler och avnjuter holländska specialiteter som rå strömming i hamburgerbröd och pommes frites med majonnäs. En gågata leder upp till Hollands äldsta grönområde Valkhof Park. Två medeltida borglämningar ramar in den pittoreska lilla parken som under en vecka får agera mötesplats för artister och musikintresserade. Här pågår nämligen simultant med marschbegivenheten den musikaliskt spretiga festivalen De Affaire. Klockan är mitt på dagen och än så länge är parken nästan folktom och det enda som hörs är fjärran ljud av hejarop och karusellmusik från gatorna nedanför. Om bara några timmar ska de ljuden ha bytts ut mot Junips hypnotiska folk-pop, José González säreget lågmälda röst och publikens uppskattande visslingar och applåder. När Junips åtta man starka turnésällskap anländer till den charmigt tilltufsade hotellbåten som är nattens bostad är stämningen uppsluppen och ledig, om än aningen tillknäppt. Möjligen på grund av den trötthet och hunger som den långa bil- och båtresan från Göteborg framkallat. Rumsfördelningen ter sig ganska naturligt och crew-gänget i form av ljudtekniker, ljustekniker och turnéledare hamnar i ett och bandet delar upp sig på två andra. Uppe på däck sitter José och ljusteknikern Koffe och fingrar på Josés MacBook. De studerar bilder på det albumkonvolut som ska fungera som kvällens backdrop. Ett konvolut vars tillhörande fullängdare sannerligen låtit vänta på sig. Hur kommer det sig att albumdebuten med Junip kommer först nu, över tio år efter att ni bildades? Det finns många omständigheter till varför det händer först nu, säger José. Jag har haft väldigt svårt att tacka nej till spelningar och turnéer med mitt soloprojekt. Det har hela tiden dykt upp nya länder och platser som visat intresse för min musik. Då har jag oftast fångat tillfället och tackat ja och då har det inte funnits tid till så mycket annat, säger José. En annan är att första gången vi försökte med Junip runt år 2000 så var materialet helt enkelt inte tillräckligt bra. Det var ett halvtaffligt försök egentligen. Vi hade låtar till en hel skiva som vi skickade ut till ett antal bolag men det var ingen som nappade. Det var tack men nej tack ungefär. Det är faktiskt en jäkla tur så här i efterhand. Skivan var nämligen rätt dålig. Junip hade börjat gro redan när José och trummisen Elias Araya i mitten av 90-talet spelade i hardcore-bandet Renascence. De släppte en sjutummare och var bland annat förband till Dennis Lyxzéns Refused ett par gånger. De tröttnade snart på musikstilen och tillsammans började de provspela ett par låtar som José skrivit. De fick med sig Tobias Winterkorn på orgel och synt och trion var ett faktum. I början av 2000-talet släppte bandet en idag nästan bortglömd limiterad EP och sen blev det tyst. José: När intresset uteblev och det inte hände något ledde det till att vi började göra andra saker. Elias började plugga på konstskola i Finland, Tobias skulle just bli pappa tror jag och jag höll på att utbildade mig i biokemi. Tobias: Jag hade nog precis blivit pappa när vi släppte den där EP:n, så jag hade rätt mycket fokus på annat håll. Allting gick ju dessutom otroligt trögt och ja det kan nog ha haft att göra med att materialet inte var särskilt bra. 18 gaffa.se

19 Junip har varit som ett luftslott i snart tolv år ända sedan vi började i Elias lägenhet. En låtsaskompis Morgan som ingen känt till. Egentligen skulle det vara ok om vi inte gjorde nåt mer men nu är vi taggade och håller redan på med nya låtar. Det känns som att vi äntligen knyter ihop säcken och realiserar den där pojkdrömmen. José González gaffa.se 19

20 junip I ett rött restaurangtält bara ett stenkast bort från båthotellet står den samlade bandtruppen uppradad likt en skolbespisningskö och väntar på att få fiska upp de kulinariska förskräckligheter som finns i kärlen. Mjuka färglösa grönsaker simmar i en gulbrun currydekokt och till det bjuds långkornigt överkokt ris och slemmiga äggnudlar. Det är holländsk kinamat, berättar en av kockarna. Ungefär samtidigt som José sätter ned portion nummer två på bordet stiger en soundcheckande electroakt i form av en ensam tjej upp på den närliggande scenen och den fläskiga volymen dränker samtalet vid bordet. José och Tobias skrattar, tar en klunk Jupiler och börjar lekfullt digga till beatet. När José lite senare blir ensam kvar vid bordet passar jag på att fråga hur det är att spela med ett helt band jämfört med soloprojektets enmansshow. Det känns lite ovant, säger José och skärskådar suspekt en holländsk potatisboll, slukar den och fortsätter. När jag spelar själv har jag full kontroll, och behöver inte anpassa mig efter någon annan Med Junip är det mer en enhet där allting ska fungera tillsammans, samtidigt kan jag slappna av på ett annat sätt nu eftersom min gitarr inte har lika stor roll. Men det är helt klart lite osäkert fortfarande. Vi är väldigt samspelta men vi har inte hittat det där som gör det fantastiskt än. Hur har responsen varit hittills? Den har varit bra. Flera som inte gillade mina sologrejer har visat sig tycka om Junip och det är väldigt roligt. Det verkar som folk är peppade överlag men det kommer ju aldrig bli mainstream-stort såklart men det är inte ambitionen heller. Hittills har vi spelat på ställen som tar mellan fem hundra och tusen personer, och så tror jag det blir under höstturnén också. Utebliven satsning Junip flöt upp till ytan igen med EP:n Black Refuge som kom ut i slutet av Även då fanns det material till ett helt album men det som fortfarande inte fanns var tid. Åtminstone inte från Josés sida. Han hade rönt stora framgångar med solodebuten Veneer och kanske fram för allt med covern på The Knifes Heartbeats och det var många som slet i honom. Det fortsatta turnerandet var snart ett faktum och Junip lades återigen på is, trots att både Elias och Tobias var villiga att satsa helhjärtat. Jag sa upp mig från mitt jobb på Högsboskolan för att satsa på Junip. Visst, jag var trött på min arbetssitution också men det var hoppet om ett nytt försök med bandet som gjorde att jag verkligen sa upp mig, så jag hoppade inte och studsade av lycka direkt när José valde att åka iväg, säger Tobias och blickar eftertänksamt ut över hamninloppets skarpa kuliss. Samtidigt är jag jättestolt över honom för vad han har lyckats åstadkomma, och jag kände absolut inte nån irritation eller agression men kanske lite avundsjuka. Från min sida fanns det absolut en del frustration, säger Elias, ursäktar sig och tänder en cigarett. Jag avbröt mina studier och flyttade tillbaka till Göteborg från Trondheim för att vi hade bestämt att ge Junip en chans till. Men så blev det inget av den gången heller. Det var nog då jag började tänka att det nog aldrig kommer att bli någon skiva över huvud taget och att var det lika bra att skita i det helt och hållet. Klockan är kvart över elva och det återstår bara en kvart innan bandet ska gå på scen. Parkens lummiga lövträd färgas lila och turkosa av effektfulla strålkastare och det tidigare så ensliga området lever upp av dansande öldrickare. Bakom scenen i bandlogen hörs de sista tonerna av The Morning Benders konsert och den rökiga luften är full av förväntan. Rollerna blir tydliga när José drar sig undan och i skenet av en liten lampa skriver ned kvällens låtlista, Elias tar en lugnande cigarett på scentrappan och Tobias övar exalterat tillsammans med basisten sporten att träffa den andres öppna mun med vindruvor. González tröttnade på att turnera solo En tid efter att José släppt sin andra soloskiva In Our Nature tröttnade han på det repetitiva turnerandet som efter nära fem år och nästan 700 spelningar dessutom började ta på krafterna. Nu fanns tiden, viljan och möjligheten att återuppväcka den slumrande trion. Junip hade aldrig officiellt splittrats även om det råder delade meningar angående just det, då Elias som enda medlem anser att bandet över huvud taget inte existerat under mellanperioderna. De tre vännerna börjde hur som helst prata om ett sista försök att blåsa liv i bandet. Med ambitionen att allting skulle få ta sin tid gick de för två år sedan in i studion för tredje gången gillt och började jamma. Vi kom fram till att det var det bästa tillvägagångssättet. Jamma, spela in, förfina, jamma igen och hålla på så tills det blev så som vi ville ha det. Vi är inte de bästa musikerna som finns så vi behövde verkligen jobba fram bra material, säger José. Ja, det som ett par jättebra musiker skulle ha gjort på en kvart kan ta 15 timmar för oss. Ändå kan jag ibland tycka att vi tar låtarna för tidigt, men det är klart man ska inte hålla på för länge, säger Tobias och skrattar. När en grund jammats fram tog José med sig inspelningarna hem och arbetade fram melodier och skrev text, sen bar det av tillbaka in i studion för at testa det. Till slut stod Junip efter nästan två års inspelningar med ett färdigt album, och José beskriver det hela som en tonårsdröm som gått i uppfyllelse. Junip har varit som ett luftslott i snart tolv år ända sedan vi började i Elias lägenhet. En låtsaskompis Morgan som ingen känt till. Egentligen skulle det vara ok om vi inte gjorde nåt mer men nu är vi taggade och håller redan på med nya låtar. Det känns som att vi äntligen knyter ihop säcken och realiserar den där pojkdrömmen, säger José. Knyter ihop säcken gör man även på scenen där bandet efter att ha blivit framklappade för ett extranummer storstilat avslutar konserten och festivalkvällen med en cover på Bruce Springsteens The Ghost of Tom Joad till publikens högljudda bifall. Låten figurerade på bandets Black Refuge EP från 2006 och är närmast ett manus för hur man tar en redan känd låt och gör om den till något alldeles unikt och eget. Tidigare under spelningen haltade intresset en aning men efter en lugn manisk inledning med Rope & Summit ökade man tempot och lyckades charma publiken med nya låtar som Sweet & Bitter och Don t let it pass. Bästa och värsta tidpunkten Efter tolv år av förväntningar, besvikelser och misslyckade albumförsök är alla i bandet ändå överens om att den bästa tiden för bandet att realisera debutalbumet är nu. Tobias Winterkorn berättar dock att tidpunkten för honom egentligen både är den bästa och den värsta. Jag hade nog kommit hem i en sån där liksäck från turnén om den hade inträffat förr i tiden, säger Tobias och klöser av den sista etiketten på ölflaskan. Jag hade svårt att begränsa mig på den tiden och fixade helt enkelt inte pressade situationer. Jag kollapsade. Idag är läget helt annorlunda och jag känner att jag kan klara av en sån här grej nu. Samtidigt är det olyckligt för jag kommer att missa vårt tredje barns födsel som äger rum medan vi är mitt uppe i den kommande USA-turnén. Vi funderar dock på att försöka använda Skype så jag också kan närvara på något sätt. Oavsett om det är barnafödslar, studier, ignoranta skivbolag eller studsande bollar i en Sony-reklam som stått i vägen för Junip i tolv års tid så står det likväl klart att i slutet på dagen är spöket som en gång var Junip alldeles livs levande The sound of Junip José: Det handlar om trummor, orgel, analoga syntar och nylonsträngad gitarr. Lägg till congas och bas och du har folk-rock med krautinfluenser i kombination med pop av det repetitiva slaget. Tobias: Vi har gått från surfrock via afrobeat till melankolisk rock n roll. Jag brukar säga att vi är bra mycket gladare nu än förr, men aldrig för glatt. Elias: Hmm. Det är så svårt. Jag har ju funderat en massa på vad jag ska svara om någon undrar hur vi låter. Vad var det jag kom fram till nu... Nej, fan jag minns inte. Men det ska vara lite hypnotisk känsla så. Det är bra att vi har så olika uppfattning i alla fall, då blir det en bra blandning av influenser. 20 gaffa.se