Drogtester i finländska företag

Transkript

1 ÖVERSIKT HEIKKI BOTHAS Drogtester i finländska företag botemedel mot ett inbillat eller verkligt hot? Experimenterandet med och bruket av narkotiska ämnen och de olägenheter detta medför ökade i Finland under 1990-talet (Rusmedelsstatistisk årsbok 2000, 15). Fastän tillväxten i det experimentella bruket av narkotika redan verkar avta är det sannolikt att de problem narkotikan skapar fortfarande kommer att växa (Hakkarainen & Metso 2001, 282). Drogtestning känns som ett konkret medel då man snabbt önskar ingripa i narkotikaproblematiken. I finländska företag började drogtester bli allmännare under slutet av 1990-talet. Företagen vill förbereda sig inför kommande hot. I offentligheten har man hoppats att drogtester skulle föra med sig en lindring i narkotikasituationen och ökad säkerhet på arbetsplatserna. Många har dock betvivlat testernas tillförlitlighet. Den mest centrala synvinkeln i min undersökning blev en fråga som knappast alls dryftats i tidningarnas spalter: varför genomför företagen drogtester? Vilka funktioner fyller drogtesterna för företagen och hurudana hot önskar de avvärja med hjälp av testerna? Jag närmar mig den egentliga forskningsfrågan genom att granska hur företagen rättfärdigar testerna. I den offentliga diskussionen har arbetssäkerheten framförts som den viktigaste, och nästan enda, motiveringen till att företagen drogtestar sina anställda. Detta utgjorde dock den centrala orsaken för bara tre av de åtta företag, som ingick i min undersökning. Att man personligen känner någon som använder narkotika är fortfarande ovanligt, i synnerhet i äldre åldersgrupper (Hakkarainen & Metso 2001, 279; Partanen & Metso 1999, 147). Massmediernas roll har därför varit central för hur narkotikaproblemet, som är relativt främmande i vår kultur, uppfattas (Hakkarainen 1992, 102). I pressen behandlas olika narkotikapreparat som en odifferentierad helhet och de förknippas nästan alltid med brottslighet och den svåraste gradens narkomani (Kaukonen & Halmeaho 1998, 108). Människors uppfattningar om narkotika och narkotikabrukare grundar sig i allmänhet inte på personliga erfarenheter. Det är snarare fråga om sociala representationer, d.v.s. allmänna kulturella uppfattningar om vårt samhälle och om ett slags vardagsförnuft (Moscovici 1981; 1984; 2000). Drogtestning baserar sig inte på problem förorsakade av narkotika som företagen skulle 138

2 ha känt av, utan på framtida hotbilder. Det här innebär att gruppuppfattningar om narkotika, narkotikabrukare och drogtester har en central betydelse då testningens popularitet förklaras. Enligt Serge Moskovici (2000, 121), som utvecklat teorin om sociala representationer, stöder sig de flesta på allmänt omfattade uppfattningar snarare än på vetenskaplig kunskap. Min undersökning omfattar åtta finländska företag som använder drogtester. Begränsningen till finländska företag är viktig såtillvida att orsaken till att införa tester då inte är direktiv från ett internationellt huvudkontor, utan diskussionen har förts och besluten fattats utgående från finländska förhållanden. För att företagen inte ska kunna identifieras beskriver jag endast i stora drag företagsbranscherna och de anställdas arbetsuppgifter. Tabeller som systematiskt sammanställer uppgifter om företagen framlägger jag inte. De företag som undersöks är stora vad beträffar både personal och omsättning. På finländska arbetsplatser genomförs enligt FNB ungefär drogtester per år (Metro ). De företag som ingår i undersökningen testar årligen tillsammans över personer. Av de undersökta företagen sysselsätter hälften mellan tre och fem tusen personer. Två företag har flera anställda och två färre. Branschvis fördelas företagen grovt taget på följande sätt: två inom hotell-, restaurangoch affärsbranschen, två inom informationsteknologibranschen, två inom logistik- och transportbranschen, ett inom bank- och försäkringsbranschen och ett inom basindustrin. I hälften av de undersökta företagen hade testerna varit i bruk ungefär ett år, i ett företag ett par år, i två omkring fem år och i ett ännu längre. Fyra personaldirektörer och två personalchefer har intervjuats. I två företag intervjuades representanter för företagshälsovården, eftersom de enligt personaldirektörerna och -cheferna haft en central ställning när det gällt att utreda och genomföra testningen. De intervjuade fördelar sig jämnt mellan båda könen. Intervjuer med representanter för personalledningen kan inte ge någon helhetsbild av testfrågan, men deras syn på hur behovet av tester upplevs är intressant. Drogtester i företag Sex av de åtta företagen testar alla nya anställda från stafett till direktör. Två företag testar bara personer vars arbete anses vara speciellt farligt. I alla företag testas framför allt nyanställda. Ofta har personen redan börjat sitt arbete, men arbetsavtalet har ännu inte undertecknats. Ungefär en gång om året testar ett av företagen, vid sidan om nyanställda, slumpmässigt också en del av personalen och förmännen. Fyra företag kan vid behov testa personer som misstänks bruka narkotika. Testningen baserar sig på urinprov. Drogtesterna och tolkningen av testresultat handhas i alla undersökta företag av hälsovårdspersonal. Sex av företagen har externaliserat företagshälsovården, där också drogtesterna utförs. Alla undersökta företag betonar att testerna är tillförlitliga och testningen konfidentiell. De snabbtester utan kontrollanalyser, som fått stor uppmärksamhet i offentligheten, tycks inte användas i storföretagen. Arbetsgivarna bevarar, enligt uppgift, inga registeruppgifter om personer med positiva testresultat. Sådana uppgifter bokförs dock upp till 20 år på företagshälsovårdens personkort. Ett positivt resultat innebär inte automatiskt att den testade vid provtagningstillfället skulle ha varit påverkad av ifrågavarande ämne. Analyser av urinprov kan inte fastslå mängden av det konstaterade ämnet i kroppen eller ange exakt när ämnet intagits. När det är fråga om mediciner går det inte heller att skilja mellan bruk i medicinskt syfte och bruk i berusningssyfte (Seppälä 1998, ). Ett drogtest kan påvisa bruk av ett visst 139

3 ämne, men inte hur det påverkar individens beteende (ILO 1994, 17). De flesta sållningarna fångar upp bruk av amfetamin, metamfetamin, cannabis, opiater, kokain och olika sömn- och lugnande medel (Seppälä 2000a). Tre av företagen kunde specificera och också namnge några av de ämnen som testas, medan två företag inte kunde säga något om dem. Tre företag testade de centrala narkotiska ämnena eller nittio procent av de normala ämnena. I personalledningens arbetsbild ingår säkert inte att känna till alla detaljer om testerna. Den grunda kunskapen om de ämnen som testas avslöjar dock att de narkotiska ämnena är främmande och lätt ses som en helhet. Bensodiazepiner testas inte i två företag, tre testar och i tre kände personalledningen inte till situationen. Enligt de intervjuade är bruk av bensodiazepiner inte i sig något hinder för ett arbetsförhållande och ett företag har planerat att övergå till ett test där sömn- och lugnande medel inte syns. Av datasekretesskäl har personalledningen i allmänhet inte exakta uppgifter om antalet positiva resultat. De flesta positiva resultaten har förekommit i det företag som inledde testerna för två år sedan. Knappt tvåhundra nya anställda har testats och av dem har sammanlagt fyra eller fem gett ett positivt prov. I två företag har hittills inga positiva resultat förekommit. Det ena av företagen har testat i drygt ett år, det andra ungefär i ett halvår. Det allmännaste problemet vid testningen är övervakningen av urinprovet. Detta nämndes i hälften av de undersökta företagen. Många manipuleringsmöjligheter förekommer vid urinprov: den testade kan dricka ansenliga mängder vatten före provet eller manipulera provet med hjälp av olika kemikalier (Seppälä 2000b, 131; Staudenmeier Jr. 1989, 212). Problem kan förekomma också vid tester som genomförts korrekt. Ett felaktigt negativt resultat är ett sådant. Flera tiotal design amfetaminer, många opiatläkemedel som klassificeras som narkotika och hallucinogena narkotiska medel såsom LSD upptäcks inte eftersom sållningen är alltför smal (Seppälä 2000a). Detta ansåg företagen dock inte som något stort problem. En amerikansk undersökning har jämfört analyser av urinprov med de anställdas egna uppgifter om eventuellt bruk av narkotika. Av personerna i samplet medgav 87 att de använt narkotika, men urinprovsanalyserna avslöjade bara 33 personer (Cook m.fl. 1995, 422). Två företag nämnde de korta tiderna för konstaterande av narkotika som ett problem. Sömnmedel kan synas i testerna ännu en månad efter att bruket upphört, cannabis och lugnande medel syns i genomsnitt i ett par veckor, men kokain och heroin syns bara några dagar (Seppälä 1998, 457). Bara en av de intervjuade nämnde möjligheten av felaktiga positiva resultat. De andra verkade ta för givet att felaktiga positiva resultat inte förekommer, eller så nämnde de inte hela saken. Risken för ett felaktigt positivt resultat finns alltid. Det kan framkallas av många läkemedel och t.o.m. av vallmofrön i semlor (Seppälä 1998, 459; Seppälä 2000a). Inte heller ett positivt resultat som säkerställts i en kontrollanalys innebär nödvändigtvis att ämnet skulle ha använts i drogande syfte. T.ex. seglin, som används mot Parkinsons sjukdom, bildar som ämnesomsättningsprodukter metamfetamin och lite amfetamin (Seppälä 2000b, 132). Enligt undersökningar som gjorts i USA är i genomsnitt t.o.m. 12 procent av de positiva resultaten falska. Riskerna för fel är störst bland de billigaste testerna (Staudenmeier Jr. 1989, 214). Enligt andra undersökningar skulle dock de felaktiga positiva resultaten vara mycket få eller inte förekomma just alls (Harris & Heft 1992; se Cook m.fl. 1995, 418). 140

4 Motiveringar för testningen Den mest logiska förklaringen till testning av narkotika skulle säkert vara de ekonomiska eller sociala problem som narkotika framkallar. Detta är det dock inte fråga om i något av de undersökta företagen. Inte i ett enda av dem har det förekommit någon olycka som skulle ha berott på narkotika, inte heller har det kunnat påvisas några andra ekonomiska eller sociala olägenheter. Fyra företag har inte stött på ett enda fall av narkotikabruk. Starka misstankar om eller enskilda fall av bruk av narkotika har förekommit i fyra företag. Skillnaden mellan misstänkta och konstaterade fall är ganska diffus, i synnerhet i två fall. I företaget C har det förekommit enstaka såna här situationer som tytt på bruk av narkotika. Senare kom samma intervjuobjekt in på svårigheten att identifiera en narkotikabrukare, eftersom det ännu inte förekommit något narkotikafall. På ingen punkt i intervjun framgick det att någon anställd skulle ha hänvisats till vård eller sagts upp på grund av bruk av narkotika. De undersökta företagen har insett att också enskilda ord kan inverka på föreställningar. Det talas inte just om drogtester utan om antinarkotikaprogram eller en narkotikafri arbetsgemenskap. Företag som testar bara för speciella arbetsuppgifter talar om drogtester. Fyra av de intervjuade använder antinarkotikaprogram som prefererad synonym till drogtester. Företag A hade enligt den intervjuade inte gått in för drogtester utan för en proklamation mot narkotika och en narkotikafri arbetsgemenskap, som genomfördes i samarbete med representanter för personalen. En narkotikafri arbetsgemenskap väcker knappast samma motstånd som drogtester. En narkotikafri arbetsgemenskap är en abstraktion, som skapas genom konkreta tester. Med antinarkotikaprogram avses i praktiken drogtester och en vårdhänvisningsmodell för narkotikabrukare. Bara ett företag talade om att t.ex. upplysning skulle ingå i programmet. B: Hela tiden har det varit klart för oss att det är fråga om ett bredare program, inte bara drogtester. De är liksom en del av det, så att man beaktar också de situationer där personer blir fast för narkotika. Hur vårdar man dem och vilken inverkan har det på arbetsförhållandet o.s.v. Företag B strävar till att lägga fram programmet som åtminstone en tredelad helhet istället för enbart ett test (test, vård, inverkan på arbetsförhållandet o.s.v.). Sådana listor används när man av enskilda delar vill bilda större helheter (Potter 1996, 196). Drogtesten är bara en liten del av en större kamp som syftar till en narkotikafri arbetsgemenskap. Det skulle vara överraskande om man inte ens gjort upp principplaner för följderna av testningen och en eventuell hänvisning till vård. Nu vill man framställa detta som en viktigare del än själva testningen, trots att den närmast berör arbetssökande. Säkerhet Orsakerna till testningen utgörs av de potentiella risker som narkotika för med sig. I den offentliga debatten har drogtester framställts i synnerhet som ett medel att förbättra säkerheten på arbetsplatsen. Tre företag uppgav säkerheten som den viktigaste motiveringen. Ett av företagen ansåg att de miljöproblem som en eventuell olycka kunde föra med sig var en nästan lika viktig orsak. Till en del arbetsuppgifter i de företag som betonar arbetssäkerheten ansluter sig verkliga risker för personskador. Två företag testar bara personer som söker sådana farliga arbetsuppgifter. Det ena genomför också årliga, uppföljande tester. När det talas om individualiserad säkerhet uppfattas det inte som en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare, utan som ett problem mellan olika arbetstagare, där narkotikabrukare och andra arbetstagare står emot varandra. I 141

5 två företag har också initiativet till testningarna kommit från representanter för personalen. G: De har ju samma tanke, att det känns skrämmande för alla om någon i en sådan omgivning uppträder på ett oförutsägbart sätt. Det är en säkerhetsfråga också för personalen och dess representanter. Att arbetsmiljön är farlig ses som självklart. Istället för att söka risker i arbetsmiljön söks de nu hos de anställda. Detta kan öka arbetssäkerheten, om man samtidigt minns arbetsmiljöns och det övriga arbetarskyddets betydelse när det gäller att förebygga olycksfall. I Finland lider ca löntagare av sjukdomar eller symptom som beror på arbetet (Karjalainen & Vänskä & Notkola 2000, 8). De risker som arbetet medför kan i debatten hamna i bakgrunden om arbetssäkerheten uppfattas i termer av hot från individen versus hot från arbetsmiljön. I offentligheten motiveras testningen i synnerhet med säkerhet. I en debattartikel har Kari Kaukinen, som är Industrins och Arbetsgivarnas samt Servicearbetsgivarna r.f.:s sakkunnigläkare och ledande överläkare för Diacor Hälsotjänster, konstaterat att en narkotikabrukare kan hota andras säkerhet fysiskt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt (HS ). Direktör Jussi Koski på Metallindustrins centralförbund hoppas att man inom branschen inte skall testa enbart arbetssökande utan också göra stickprov bland de anställda. Testerna motiverar han med säkerhet. Vid ett positivt testresultat kommer förbundet inte enligt honom att rekommendera hänvisning till vård utan anser att det skall leda till uppsägning (Ahjo ). Enligt Jock Young (1999) kännetecknas ett exkluderande samhälle av en tankemodell där man inte strävar till att integrera individer, som definieras som besvärliga i samhället utan till att flytta dem utanför det. Det är inte aktuellt att fundera på rehabilitering om problemet löses på förhand genom tester. Enskilda anställdas betydelse för säkerheten är obestridlig. Ett test som genomförs i anställningsskedet skiljer dock inte mellan bruk under arbetstid och under fritid och många narkotiska medel kan konstateras i urinen bara under några dagar, om ens det. För företagen är det naturligt att av jämnstarka arbetssökande välja den som förknippas med färre risker. Till narkotikabrukarens stigma hör en ansvarslöshet som indikeras av ett positivt testresultat. Brottslighet Den viktigaste motiveringen utgörs av säkerhet i vid mening, eftersom man också vid egendomsbrott och datasekretess ofta hänvisar till säkerheten. Rädslan för brottslighet är det viktigaste enskilda skälet för drogtestning. Alla åtta företag ser risker för egendomsbrott eller hot mot datasekretessen som ett skäl att inleda testning. Tre företag uppger att det viktigaste skälet för testning är hot om egendomsbrott som ansluter sig till narkotikabruk. Det viktigaste skälet som två företag uppger är risker som ansluter sig till datasekretessen. Misstankar om brottslighet som ansluter sig till narkotika har förekommit i två företag, men fallen har dock inte kunnat klarläggas. Polisen har framlagt misstankar om att någon i företag A:s personal skulle ha varit en kontaktperson, som finansierar sitt narkotikabruk genom egendomsbrott. Företag B misstänkte att personer med kassajobb, som utsatts för utpressning, brukade narkotika. C:... vi ser det faktiskt så att bruket kan leda till oförutsägbara följder just på det sättet att brottsligheten får in sina tentakler hos oss, eftersom uppfinningsrikedomen ju är gränslös. I detta exempel kan bruket av narkotika leda till att brottslighet får in sina tentakler i företaget. Att förklara fenomenet med hjälp av 142

6 annat än en metafor skulle vara mycket svårt. Det skulle förutsätta att man förklarar hur en enskild narkotikabrukare kan vara så farlig och huruvida han verkligen är en del av den brottsvärld som tränger sig in i företagen. Med hjälp av metaforer kan man framkalla de önskade konnotationerna utan en mångsidig argumentation (Jokinen 1999, 149). Drogtesten är inte längre egentligen test som mäter bruket av något ämne eller den arbetssökandes hälsotillstånd, utan en utredning om den sökandes pålitlighet. Själva bruket av ämnen är inte viktigt, utan det centrala är den följd som anses oundviklig: stölder och brottslighet. Stämplandet av narkotikabrukare som tjuvar har motiverats med deras stora penningbehov, men bakom tankemodellen ligger säkert också en moralistisk uppfattning. Ofta anses narkotikabruk bero på moralisk svaghet eller avsaknad av moral (Lakoff 1996, 74). För en morallös är det förstås helt naturligt att stjäla. Enligt Christie och Bruun (1986, 82) grundar sig myten om narkotikabrottslingen långt på bilden av en narkotikans slav som är tvungen att stjäla för att tillfredsställa sitt ständiga behov av narkotika. Att motivera drogtestningen på arbetsplatserna med myten om narkotikabrottslingen är problematiskt. Det är klart att en del narkotikabrukare stjäl pengar eller varor för att kunna skaffa sig narkotika. Det finns ett samband mellan narkotika och brottslighet, men det är inte berättigat att tala om ett entydigt kausalförhållande (Kinnunen 2001, 50). Som Kinnunen (1996, 16, 30) funnit i sin forskning finns det ett klart samband mellan amfetamin och egendomsbrott, men detta gäller enligt honom närmast en grupp användare av ämnet som redan alienerats från samhället. Av dem som söker hjälp för sitt bruk av alkohol eller narkotika är bara tio procent verksamma inom arbetslivet (Nuorvala m.fl. 2000, 249). Det absolut vanligaste illegala narkotiska preparatet i Finland är cannabis (Hakkarainen & Metso 2001, 279), som syns i testerna betydligt längre än amfetamin och heroin (Seppälä 1998, 457). Därför kan man anta att största delen av de positiva testresultaten gäller cannabis. Cannabis är, i jämförelse med hårda droger, ett relativt billigt rusmedel (Kinnunen 1996, 61) och framkallar inte heller ett starkt fysiskt beroende (Saarnio 2000, 160). Anknytningen till brottslighet motiveras snarare med moralistiska argument än med vetenskapliga eller faktabaserade bevis. D: Ja, och på det sättet kan det förstås låta lite som en äventyrsberättelse, men det kan också vara så att någon fastnar på kroken och sedan är det någon som kan utnyttja det och får den att göra något som sedan skadar företaget. Narkotikabrukare ses inte bara som potentiella tjuvar utan också som ett hot mot datasekretessen i företagen. I det föregående exemplet erkänner man att hotet mot datasekretessen kan låta som en äventyrsberättelse. Att själv erkänna detta är effektivare än att låta lyssnaren komma till samma slutsats (Potter 1996, 130). Därigenom konstaterar man att man funderat på saken, men fastän det kan låta som en äventyrsberättelse är det inte det. Två företag nämner narkotikadistribution på arbetsplatsen som en betydande hotbild. Detta anses hänga ihop med branschen eller organisationsstrukturen i företagen; i B möjliggör branschen försäljning av narkotika till kunder och i D anses de interna datanäten möjliggöra förmedling av narkotika till personalen. Två företag är rädda för att narkotikabrukare uppträder våldsamt. Företag C är rädd för flashback fenomenet som ansluter sig till lätta droger och befarar t.o.m. att anställda angriper kunder. Farhågorna baserar sig på en företagsläkares målande beskrivning av effekterna av olika narkotiska medel. Enligt statistiken är narkotikabrottslingar inte speciellt våldsamma, åtminstone inte mot människor utanför den kriminella världen (Kinnunen 143

7 1996, 20). Det nämnda flashback fenomenet ansluter sig i synnerhet till LSD, men ibland också till fencyklidin och långvarigt bruk av cannabis. Drogtester löser inte det potentiella problemet, eftersom ämnet vid flashback situationen redan försvunnit ur kroppen och de vanligaste testerna inte ens upptäcker LSD (Fabritius & Salaspuro 1998, 427; 420; Ahtee 1998, 149; Seppälä 2000a). Hos storförbrukare av cannabis kan flashback fenomenet, som varar några minuter, förekomma men våldsamma reaktioner ingår inte i cannabisberusning (Fabritius & Salaspuro 1998, 420; Losken & Maviglia & Friedman 1996, ). Signal En av drogtesternas viktigaste funktioner är att fungera som en signal mot narkotika till personalen, arbetssökande eller kunder. Att testen fungerar som en signal är i sig en viktig motivering, men den stärker också de andra motiveringarna. När testningen fungerar som en signal till de arbetssökande rör det sig i grunden om en strävan att förhindra att brottslingar söker sig till företaget. Enligt Elaine Draper (1998, 70 72), som i USA undersökt drogtestning i företag, är testernas förebyggande effekt mycket viktig för företagen. Så är det också i Finland. I två företag har antalet positiva testresultat halverats under årens lopp. I företagen tolkar man detta så att narkotikabrukarna har hört om testerna och inte söker arbete hos dem. På internet finns det en hel del information om hur länge ämnen kan konstateras och hur man kan manipulera prov, så det är också möjligt att narkotikabrukare inte åker fast. Enligt en undersökning som gjorts av Bennett och Lehman (1999) kan en narkotikafientlig atmosfär, som bl.a. kommer till uttryck i drogtester, minska bruket av droger under arbetstid. Sju företag såg testning som en signal, en proklamation eller ett manifest till arbetstagare och sökande att man inte vill ha narkotikabrukare. Endast ett företag angav inte detta skäl. Där ansåg personaldirektören att narkotikabrukare knappast söker sig till deras bransch. Tre företag anser att testningens inverkan på offentlighetsbilden inte är särskilt viktig. Två av dem har infört testning delvis p.g.a. krav från intressentgrupper, men där ses inte testningen som någon imagefråga. Fyra företag ser testningen som ett rätt positivt bidrag till offentlighetsbilden och för ett företag var detta en av de allra mest centrala orsakerna till testningen. I detta företag bidrar testningen till att motverka en del faktorer som tär på deras offentlighetsbild och skapa en klanderfri bild. Bara ett företag har inte tänkt på saken ur denna synvinkel. Narkotika är en god fiende snarare för politiker än för företag, men att polera offentlighetsbilden genom att testa arbetssökande är ett enkelt sätt att visa ansvarstagande. I:... om man för egen del t.ex. kan minska bruket av narkotika. Och om någon som söker arbete visar sig vara en brukare erbjuds han vård. Man går igenom olika sätt på vilka han kan komma loss ur det, på det sättet kan man också visa samhällsansvar. Ett positivt testresultat innebär inte i sig nödvändigtvis ett behov av vård, men det är förstås mer ansvarsfullt att berätta om möjligheter till vård än att bara meddela att det inte blir något jobb. Vård för arbetssökande betalar arbetsgivarna inte. Istället för ett samhälleligt eller socialt ansvar är det snarare fråga om social exklusion; att framställa testningen som en ansvarsfull verksamhet är inte en särskilt hållbar reklamparoll. I ett risksamhälle strävar man inte i första hand till att uppnå det goda utan till att förhindra det värsta (Beck 1992, 49). Det är också det centrala syftet med testningen. I riskhanteringen kan man dock tillgripa kosmetiska åtgärder istället för att ta itu med orsakerna (a.a., 57). 144

8 Medikalisering Medicinska hänvisningar spelade en överraskande liten roll i motiveringarna. Kanske det hänger ihop med att narkotikafrågan inte heller i pressen i allmänhet behandlas som en hälsofråga utan som en kontrollpolitisk angelägenhet (Kaukonen & Halmeaho 1997, 100; Hakkarainen 1992, ). I sociokulturella analyser är det ofta lika intressant att granska det som saknas i texten som själva texten (Fairclough 1995, 5). Bara ett företag motiverar testningen med att narkotika för med sig sjukfrånvaro, vilket dock inte sågs som viktigt. Två företag hänvisade i förbigående till försämrade arbetsinsatser. Det pensionsansvar som två företag betonade ansluter sig också till hälsosynpunkter. Enligt Soininen (1999, 27) inleds redovisningar i många situationer från det på förhand mest bekanta alternativet: från diskursiva betydelser som har ett brett stöd, är ideologiskt lockande och förefaller självklara. De motiveringar som anslöt sig till pensionsansvaret följde i båda fallen tidsmässigt på de motiveringar som anslöt sig till brottslighet och som alltså uppenbarligen i företagen ses som mer legitima och naturliga motiveringar. Testning i samband med arbetsolycksfall ingår i tre företags rusmedelspolitik. Ett positivt resultat definieras av arbetsgivarna i USA som orsak till olyckor. Med hjälp av tester kan arbetsledningen undvika ett pinsamt letande efter skyldiga och två sina händer. Medikaliseringen av arbetsledningsproblem vid olycksfall är vanligen selektiv: bara arbetstagarna testas, inte arbetsledningen (Draper 1998, 76). Ändå går det inte att genom analyser av urinprov bedöma mängden av ifrågavarande ämne i kroppen eller att avgöra när ämnet intagits. På basen av testet kan man inte säga om den testade vid olycksfallet varit påverkad av ämnet (Seppälä 1998, ). På basen av blodprov kan man dock bestämma en akut berusning. Om företagshälsovården medikaliserar arbetssäkerheten går vi i en farlig riktning. Arbetssäkerheten kan då ses som en fråga som i första hand beror på individen och som kan skötas medicinskt. Testningen framställs ofta som något som gagnar hela företaget, men den kan också ses ur olika personalgruppers synvinkel. Enligt Draper (1998) gagnar testerna främst den operativa ledningen och företagshälsovården. Företagsläkaren kan genom att testa personal och arbetssökande visa sig nyttig inför företagsledningen. Också de anslag som testerna för med sig är välkomna (a.a., 72 74). Å andra sidan upplever åtminstone i USA en del av de läkare som genomför drogtestningar sig som poliser snarare än läkare. De anser att det förtroliga i läkare patient relationen bryts (a.a., 80, 84 89). D: Det ingår också annat. Man tittar också på blodprov och kolesterol och annat liknande, det är alltså bara en del av det. Drogtesten är som ett kolesteroltest, men istället för att mäta hälsa mäter det ärlighet. Genom att kategorisera drogtesten som en del av medicinen och medicinska prov ges testerna tillförlitlighet, status och neutralitet. Jämförelsen med kolesteroltester låter också förstå att om man godkänner det ena testet godkänner man också det andra. Vid granskningen av olika kategorier är det mindre fruktbart att överväga sanningsvärde eller berättigande än det är att se på bruket av dem i vissa sammanhang eller samspelet mellan dem (Potter 1996, 180). Man kan naturligtvis jämföra ett drogtest med ett kolesteroltest, men testernas natur och deras påföljder är mycket olika. Trots att narkotikaproblemet vuxit är de problem och kostnader som alkoholen förorsakar samhället mångdubbelt större (Rusmedelsstatistisk årsbok 2000; Hein & Salomaa 2000, 36 38; Poikolainen 1998, 47). I de undersökta företagen upplevs alkoholen tillsvidare som ett större problem än narkotikan, 145

9 fastän narkotika ses som ett större hot. Orsaken till detta är svårigheten att känna igen narkotikabruket och de oberäkneliga reaktionerna hos brukarna. Problem som skapas av alkoholen är klart vanligare än de som skapas av narkotika, men kanske problemets vanlighet har gjort det till en etablerad företeelse som man inte längre tror att man kan påverka. I två företag hade personalens rikliga bruk av alkohol varit en bidragande orsak till testningen av narkotika. I fyra företag testas också arbetssökandes alkoholbruk. Borgerliga och medelklassvärderingar begränsar bruket av den medicinska stämpeln (Tuomainen m.fl. 1999, 44). Man har inte medikaliserat det tillfälliga eller ens det ganska rikliga bruket av alkohol. I ett företag som testar alkoholbruket konstaterades om du dricker mycket sprit och sköter ditt arbete, så inte är de ju brottsligt. Naturligt E: Så nog bör man absolut testa i vår bransch. Att narkotika och tester kommer in i företagen ses som en oundviklig och därmed också naturlig sak. När testningen görs naturlig stärker det de andra motiveringarna, men å andra sidan behövs det ingen särskild motivering för testningen, om den uppfattas som en naturlig åtgärd. När fenomen görs naturliga blir det svårare att identifiera dem som ideologiska konstruktioner genom att de får en status som vardagsförnuft (Fairclough 1995, 31 42). Att låta de egna intressena träda i bakgrunden är en vanlig argumentationsform. I fallet med drogtester är det alltså inte fråga om företagets intresse, utan personalens och t.o.m. den testades intresse. Drogtesten kategoriseras t.ex. i företaget B som en del av dess jämlikhets och åldersprogram samt sysselsättande av handikappade, alltså förbättringar som gynnar personalen. Drogtesten presenteras som en del av en ansvarskännande personalpolitik. Två företag berättade att personalen krävt tester. Också för de anställda för narkotika med sig en säkerhetsrisk och risk för egendomsbrott i arbetsgemenskapen. Testerna omfattar i allmänhet inte den stadigvarande personalen, så varför skulle den inte godkänna eller t.o.m. önska testning. Också om personalen inte uttryckligen skulle ha önskat tester ville företagen betona hur saken är gemensam t.ex. på följande sätt: F: Det är viktigt och vi har skapat gemensamma spelregler. Om vi har samma åsikt om saken vilar den på en hållbar grund. Metaforen gemensamma spelregler låter förstå att arbetsgivaren och arbetstagaren är jämbördiga. Men i det här spelet är arbetsgivaren snarare en domare med rätt att utvisa en medspelare. I det här företaget gäller testningen inte arbetsledningen. Att fördunkla parternas intressen är en central del av en lyckad övertalningsprocess (Potter 1996, 124). Spelreglerna uppfattas som lika för alla och som avtal som inte driver någon enskilds intressen. Genom vi-retorik skapar man en bild av gemensamma intressen (Jokinen 1999, 139). Enligt Draper (1998, 70 72) testar många företag i USA därför att andra testar. Också i Finland iakttas samma fenomen; exempel från andra företag gav en påstöt i åtminstone hälften av de undersökta bolagen. Begreppet moralisk panik står för en situation då rådande konsensus kräver särskilda åtgärder mot en viss människogrupp, som betraktas som utomstående (Goode & Ben Yehuda 1994, 33 41). Den diskussion som förts om drogtestning i företag och skolor har skapat en tacksam jordmån för moralisk panik. Testning förefaller att vara en alldeles naturlig åtgärd. Det intresse för drogtester som uppstod i USA under 1980 talet på Reaganadministrationens initiativ utgjorde en del av den mora- 146

10 liska paniken (Goode & Ben Yehuda 1994, ). Att problemet delvis var en konstruktion framgår av att narkotikaproblemet var större i slutet av 1970-talet än under tiden för den värsta paniken på 1980-talet (a.a., ). Enligt Young (1999, 112) är det svårare under den postmoderna tiden än tidigare att skapa moralisk panik, eftersom människorna tål avvikelser bättre än tidigare. Minimeringen av risker är viktigare än moraliska överväganden (a.a., 67). Gemensamt för motiveringar som baserar sig på riskkontroll och på moralism är uppfattningen om narkotikabrukarna som individer som själva valt sitt öde (Young 1999, 113; Lakoff 1996, 85). Det medför att också hårda medel är berättigade. Testerna beskrivs som ett oundvikligt tvång i en värld i förändring. I flera intervjuer talas det om hur narkotikasituationen försämrats. Det sades att problemet ännu inte exploderat (B) eller tagit överhanden (C), men implicit kan slutsatsen dras att om ingenting görs, kommer så att ske. I fyra företag var en av orsakerna till testning den låga genomsnittsåldern bland de anställda. Nya unga arbetstagare ses lätt som ett hot mot den etablerade ordningen bland både ledningen och personalen. I och med att antalet unga anställda ökar föreställer man sig att problemet är oundvikligt. Slutord De uppfattningar och sätt att agera som fått ett brett stöd bland de undersökta företagen kan med vissa reservationer generaliseras till också andra företag som testar sina arbetssökande. Det är dock inte fråga om statistiska sannolikheter utan framför allt om en förklaring på fenomenet. De representationer som traditionellt förknippats med problembrukare av narkotika har överförts på arbetssökande med positiva testresultat. En person vars drogtest varit positivt uppfattas alltid som en narkotikabrukare. I Finland är ordet narkotikabrukare en term som stämplar hela individen på ungefär samma sätt som ordet alkoholist. Narkotikabrukare förankras bland brottslingar, inte t.ex. bland oförargliga tillfälliga alkolholbrukare. Eftersom testningen inriktas på de arbetssökande kan man göra en klar avgränsning mellan oss och dem. Narkotiska ämnen är en stor och skrämmande helhet som ses som en starkt växande risk. Företagen förnekar inte att olika narkotiska medel är förenade med olika risker, men den grova differentieringen har inga praktiska följder. De narkotiska ämnena är en kraft som definierar sina brukare helhetsmässigt och tar makten över dem, en kraft som inte kommer till synes i hjärnans kemi utan snarare som en faktor som påverkar livsstilen och bryter ner moralen. Genom förankring klassificeras och benämns något främmande och okänt (Moscovici 1981, 193). Narkotikan har förankrats i omoral, brottslighet, otrygghet och utanförskap. Sociala representationer söker göra det okända känt (Moscovici 1981, 188). Genom objektivering görs det abstrakta konkret, en diffus idé eller sak konkretiseras till en vardagsrealitet (a.a., ). Man tror att idealet om knarkfrihet förverkligas genom drogtester. Ett drogtest kan i sig ses som ett slags social representation, eftersom det abstrakta narkotikaproblemet och de risker som ansluter sig till narkotika genom testen konkretiseras. Man försöker göra det okända känt och det okontrollerade möjligt att kontrollera. Testen förankras i medicinsk tillförlitlighet. Uppfattningarna om narkotikabrukarnas farlighet och testernas tillförlitlighet skapar en kontext där testningen görs naturlig. Berättigandet av testningen i företagen grundar sig dock på problematiska antaganden, eftersom de narkotiska ämnena inte utgör en helhet, en person som gett ett positivt testresultat 147

11 inte automatiskt är en brottsling eller ett betydande hot mot arbetssäkerheten och testerna inte är fullständigt tillförlitliga. Mytiska uppfattningar är inte den enda orsaken till testernas popularitet, men de skapar åtminstone en stabil grund för den. Den största delen av problembrukarna av narkotika står helt utanför arbetsmarknaden, eftersom det till bruket av hård narkotika ofta ansluter sig social marginalisering och utstötning. Att söka arbete är för många problembrukare bara en avlägsen dröm och arbetsmarknadens normala uteslutningsmekanismer gallrar bort dem också utan tester. Drogtesterna utesluter därför närmast tillfälliga brukare, sådana som bara experimenterar med narkotika eller som har kontroll över sitt bruk. Att vara med i arbetslivet skulle göra det lättare för tillfälliga brukare att bevara kontakterna till samhället och förhindra att problem uppstår. Ett positivt testresultat innebär inte att individen automatiskt marginaliseras, testen kan ju också fungera som en väckarklocka. Men att vakna utan hjälp och utan arbetsplats kan vara en alltför brutal väckning för många. En tillfällig brukares narkotikaproblem kan börja i och med ett positivt drogtest som identifierar honom som en narkotikabrukare och brottsling (Staudenmeier Jr. 1989, 218). Företagen och samhället borde skapa sig en realistisk uppfattning om drogtestens betydelse och de möjligheter och begränsningar som ansluter sig till dem. Också möjligheten av både felaktiga positiva och negativa testresultat borde beaktas. Testningen kan vara motiverad när det gäller vissa farliga arbetsuppgifter, men den behövs knappast för att avvärja brottslighet. Det största hotet som testningen för med sig är inte brottet mot individens integritet eller felaktiga testresultat utan grundlösa förväntningar och förhoppningar. Testningen ses som en faktor som bidrar till att skapa en trygg och lycklig arbetsgemenskap eller t.o.m. som en väg till ett narkotikafritt samhälle, fastän det inte finns tillräckliga grunder för sådana förväntningar. Om man invaggar sig i falska föreställningar kan ens uppmärksamhet riktas bort från insatser för att förebygga problemen och ta itu med dem. Helsingin Sanomat ( ) har i en ledare tagit upp drogtestningen som en fråga där skyddet för individen och samhällets fördelar står mot varandra. Motsatsförhållandet är inte särskilt lyckat. Testningen avlägsnar inte narkotikaproblemet i samhället, i företagen är problem orsakade av narkotika mycket små och testerna strävar ofta inte till att förbättra arbetssäkerheten. Ofta används de som botemedel snarare mot inbillade än verkliga hot. Botemedlets biverkningar är ganska kraftiga, varför både företagen och samhället borde fråga sig vad de vill uppnå med testerna och till vilket pris. Översättning: Peter Lodenius KÄLLOR Ahjo 13/2001. Huumetestit tulivat työpaikoille ennen lainsäädäntöä (Drogtesterna kom till arbetsplatserna före lagstiftningen) Ahtee, Liisa (1998): Kokaiini, amfetamiinin johdokset ja hallusinogeenit (Kokain, amfetaminderivat och hallucinogener). I: Salaspuro, Mikko & Kiianmaa, Kalervo & Seppä, Kaija (red.): Päihdelääketiede (Narkotikamedicin). Duodecim (1998): Beck, Ulrich (1992): Risk Society. Towards a New Modernity. London: Sage Bennett, Joel B. & Lehman, Wayne E.K. (1999): Employee Exposure to Coworker Substance Use and Negative Consequences: The Moderating Effects of Work Group Membership. Journal of Health and Social Behavior 40: Christie, Nils & Bruun, Kettil (1986): Hyvä Vihollinen (Den gode fienden). Espoo: Weilin & Göös Cook, Royer F. & Bernstein, Alan D. & Arrington, Thadeus L. & Andrews, Christine M. & Marshall, Gordon A. (1995): Methods for Assessing Drug Use Prevalence in the Workplace: A Comparison of Self-Report, Urinalysis, and Hair Analysis. The International Journal of the Addictions 30 (4):

12 Draper, Elaine (1998): Drug Testing in the Workplace: The Allure of Management Technologies. International Journal of Sociology and Social Policy 18 (5/6): Fabritius, Carola & Salaspuro, Mikko (1998): Kannabis päihteenä (Cannabis som drog). I: Salaspuro, Mikko & Kiianmaa, Kalervo & Seppä, Kaija (red.): Päihdelääketiede (Narkotikamedicin). Duodecim (1998): Fairclough, Norman (1995): Critical Discourse Analysis. London: Longman Goode, Erich & Ben-Yehuda, Nachman (1994): Moral Panics. The Social Construction of Deviance. Cambridge: Blackwell Hakkarainen, Pekka (1992): Suomalainen huumekysymys. Huumausaineiden yhteiskunnallinen paikka Suomessa toisen maailmansodan jälkeen (Den finska narkotikafrågan. Drogernas sociala placering i Finland efter nadra världkriget). Alkoholitutkimussäätiön julkaisuja n:o 42. Helsinki Hakkarainen, Pekka & Metso, Leena (2001): Onko huumeiden käytön yleistyminen taittumassa? Vuoden 2000 huumekyselyn tulokset (Har drogbruket slutat öka? Resultaten från en enkät om drogvanor). Yhteiskuntapolitiikka 66 (3): Harris, M. & Heft, L. (1992): Alcohol and drug use in the workplace: Issues, controversies and directions for future research. Journal of Management 18: Hein, Ritva & Salomaa, Jukka (2000): Alkoholin ja huumeiden aiheuttamat haittakustannukset (Kostnader för alkohol- och narkotikaskadeverkningar). I: Hein, Ritva & Partanen, Airi & Virtanen, Ari (red.): Alkoholi ja huumeet Stakes tilastoraportti (Alkohol och droger Statistisk rapport). Helsinki: Stakes Helsingin Sanomat: Yksilön suojaaminen korostuu huumetesteissä (Individens integritetsskydd framhävs). Ledare Helsingin Sanomat: Huumetesti toimii vartijana (Drogtestet fungerar som väktare). Vieraskynä ILO (1994): Drug and Alcohol Testing in the Workplace. Report of the interregional tripartite experts meeting held from 10 to 14 May 1993 in Oslo, Norway. Genova: International Labour Office Jokinen, Arja (1999): Vakuuttelevan ja suostuttelevan retoriikan analysoiminen (Analys av en försäkrande och övertalande retorik). I: Jokinen, Arja & Juhila, Kirsi & Suoninen, Eero: Diskurssianalyysi liikkeessä, Tampere: Vastapaino Karjalainen, Antti & Vänskä, Jukka & Notkola, Veijo (2000): Koetut työperäiset sairaudet ja oireet. I: Paananen, Seppo (red.): Työn vaarat Koetut työperäiset sairaudet, työtapaturmat ja työväkivaltatapaukset (Arbetets faror Upplevda arbetsrelaterade sjukdomar, olycksfall i arbetet och våld på arbetsplatsen). Helsinki: Tilastokeskus Kaukonen, Olavi & Halmeaho, Matti (1998): Yhteisellä asialla? Lehtien huumausainekirjoittelu syksyllä 1996 (I gemensamt ärende?). I: Huumeet ja kouluyhteisö. Konstruktionistinen tapaustutkimus (Drogerna och skolan. Konstruktionistisk fallstudie). Stakes, tutkimuksia 91 Kinnunen, Aarne (1996): Isännät, rengit ja pokat. Huumemarkkinat ja oheisrikollisuus Helsingissä (Drogmarknaden och därtill ansluten brottslighet). Helsinki: Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen julkaisuja 133 Kinnunen, Aarne (2001): Huumausainerikoksiin syyllistyneiden rikosura ja sosioekonominen asema (Narkotikabrottslingars brottskarriär och socio-ekonomiska ställning). Helsinki: Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen julkaisuja 182 Lakoff, George (1996): Moral Politics. Chicago: The University of Chicago Press Losken, Albert & Maviglia, Saverio & Friedman, Lawrence S. (1996): Marijuana. I: Friedman, Lawrence & Fleming, Nicholas & Roberts, David H. & Hyman, Steven E. (red.): Source Book of Substance Abuse and Addiction. Maryland: Williams & Wilkins Metro: huumetestiä vuodessa. Terveys (15) Moscovici, Serge (1981): On Social Representations. I: Forgas J.P. (red.): Social Cognition. Perspectives on Everyday Understanding. European Monographs in Social Psychology 26, London: Academic Press Moscovici, Serge (1984): The phenomenon of social representations. I: Farr, Robert M. & Moscovici, Serge (red.): Social Representations, Cambridge: Cambridge University Press Moscovici, Serge (2000): Social Representations. Explorations in Social Psychology. Cambridge: Polity Nuorvala, Yrjö & Metso, Leena & Kaukonen, Olavi & Haavisto, Kari (2000): Päihde-ehtoinen asiointi sosiaali- ja terveydenhuollossa: vuosien 1995 ja 1999 päihdetapauslaskentojen vertailu (Rusmedelsrelaterade klientbesök inom social- och hälsovården åren 1995 och 1999). Yhteiskuntapo- 149

13 litiikka 65 (3): Partanen, Juha & Metso, Leena (1999): Suomen toinen huumeaalto (Den andra narkotikavågen i Finland). Yhteiskuntapolitiikka 64 (2): Poikolainen, Kari (1998): Päihteet ja kansanterveys (Rusmedlen och folkhälsan). I: Salaspuro, Mikko & Kiianmaa, Kalervo & Seppä, Kaija (red.): Päihdelääketiede (Narkotikamedicin). Duodecim (1998): Potter, Jonathan (1996): Representing Reality. Discourse, Rhetoric and Social Construction. London: Sage Rusmedelsstatistisk årsbok SVT Sosiaaliturva 2000:2. Helsinki: Stakes Saarnio, Pekka (2000): Alkoholin ja kannabiksen haittavaikutusten kautta suomalaiseen huumausainepolitiikkaan (Från skadeverkningar av alkohol och cannabis till finsk rusmedelspolitik). Yhteiskuntapolitiikka 65 (2): Seppälä, Timo (1998): Huumeiden analytiikka. I: Salaspuro, Mikko & Kiianmaa, Kalervo & Seppä, Kaija (red.): Päihdelääketiede. Duodecim (1998): Seppälä, Timo (2000a): Huumetestien mahdollisuudet ja rajoitukset. Puhe ehkäisevän päihdetyön seminaarissa: Huumetestaus ansa vai apuväline? (Drogtesternas möjligheter och begränsningar. Tal hållet vid ett seminarium om preventivt arbete inom missbrukarvården: Drogtestning fälla eller hjälpmedel?) Seppala2.htm. Seppälä, Timo (2000b): Mitä huumetestit kertovat? (Vad berättar drogtesterna?). Käytännön lääkäri 3: Staudenmeier Jr., William J. (1989): Urine Testing: The Battle for Privatized Social Control During the 1986 War on Drugs. I: Best, Joel (red.): Images of Issues: Typifying Contemporary Social Problems, New York: Aldine de Gruyter Suoninen, Eero (1999): Näkökulmia sosiaalisen todellisuuden rakentumiseen. I: Jokinen, Arja & Juhila, Kirsi & Suoninen, Eero: Diskurssianalyysi liikkeessä, Tampere: Vastapaino Tuomainen, Raimo & Myllykangas, Markku & Elo, Jyrki & Ryynänen, Olli-Pekka (1999): Medikalisaatio - aikamme sairaus. Tampere: Vastapaino Young, Jock (1999): The Exclusive Society. Social Exclusion, Crime and Difference in Late Modernity. London: Sage. 150