Nummer 27 Mars 2008 Åttonde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening

Transkript

1 En tidning för Bondersbyn, Marieberg, St. Lappträsk, Kamlunge och Börjelsbyn med omnejd Nummer 27 Mars 2008 Åttonde årgången Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Ledare 2 Hemvändarfest 2 Åsa och Ludvig... 3 Det ljusnar läng älven 3 Lakafestivalen 4 Krönikan 5 BHF:s årsmöte 6 Kosjärvträsket, del 11 8 En filosofisk skidutflykt 10 Korsord 11 Kalender 12 Julens fester 12 Högerspalten Omslag: 12 Årets första nummer är fullspäckat med intressanta artiklar. Överst : Lakasoppa Men innan Du läser om Världsmästerskapen i Lakafiske och Foto: L-E Holmberg Mitten : BHF:s årsmöte blixtdödade hästar, måste Du Foto: K.G Hansson slå upp korsordet! Nederst : Medaljörerna vid Där presenterar vi en världssensation! LakaVM Foto: Börje Ragnarsson Kom sedan inte och säg att vi är efter vår tid ute i byarna!

2 Bondersbyns Hembygdsförening Styrelse: Ordförande Lars-Erik Holmberg Sekreterare Ingrid Widestig Kassör Gustaf Häggström Vice ordf. Annika Gustafsson Ledamot Tommy Nilsson Ledamot Karl- Gunnar Hanson Ledamot Kalle Söderholm Suppleant Ingrid Ragnarsdotter Suppleant Karl-Erik Pettersson Uthyrning av lokaler i Bondersbygården eller husvagnsplatser: Annika Gustafsson Bondersbyarns redaktion: Huvudredaktör: Lars-Erik Holmberg larserik.holmberg@telia.com Redaktörer: Olle Björkman ollebjorkman@spray.se Karl-Gunnar Hansson hansson.kg@telia.com Sten Rönnberg sten@ronnberg.se Annika Gustafsson Kontaktpersoner: Kjell Rönnbäck, Kamlunge bastuheden@telia.com Mariana Andersson,Börjelsbyn ake.fors@spray.se Bondersbyns hemsida: www. bondersbyn.se Redaktör:Tommy Rönnberg tommy.ronnberg@bondersbyn.se Adresser till tidningen: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, Kalix bondersbyarn@bondersbyn.se Prenumerationer och medlemsavgifter Bondersbyarn är en medlemstidning för Bondersbyns Hembygdsförening och ingår i medlemsavgiften för boende i byn: Enskild medlem 75 kr Familj 100 kr För boende utanför byn: Enskild medlem(ej tidning) 50 kr Tidningsprenumeration/år 150 kr Bankgiro: Prenumerationen gäller kalenderårsvis Tidningen utkommer fyra gånger per år: Mars. Juni, September och December. Material till Bondersbyarn Redaktionen tar gärna emot skrivet material och bilder från läsekretsen. Kontakta gärna någon på redaktionen i förväg. Grafisk form: Lars-Erik Holmberg Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 500 ex. Ledare Ett gott år trots politisk snålblåst En politisk snålblåst viner över landsbygden. Ett munväder som lurade oss att tro på stiliga landsbygdsprogram. Planer som skulle utveckla landsbygden och göra den attraktiv för boende och företag. Det bidde inte ens en tumme av de planerna. Men vi har lärt oss läxan nu, ärade politiker. Vi finns kvar, ger inte upp, och vi glömmer inte! Istället kan vi se tillbaka på ett gott verksamhetsår för Bondersbyns Hembygdsförening. Trots omfattande reparationsarbeten av bastuavdelningen och uthyrningslägenheten samt installation av värmepump i Bondersbygården, kan kassören konstatera att debet och kredit gick ihop! Uthyrningen av husvagnsplatser till Banverkets entreprenörer och en lyckad skrotinsamling, gav tillsammans med intäkterna från våra olika aktiviteter, så mycket att det balanserade alla utgifter. Under verksamhetsåret har vi genomfört över 20 aktiviteter som totalt samlat över 1000 deltagare. Naturligtvis har dessa arrangemang krävt stora insatser av enskilda personer, men det är på den grunden vår förening står. Vi står på egna ben, men vi behöver några fler ben! Jag önskar att fler bybor orkade engagera sig i föreningens aktiviteter. Vi behöver det, inte minst för sammanhållningen i byn. Ett strålande exempel på en sådan insats, var de som stod bakom årets Älgsoppa. Det är sådant som ger föreningen nytt liv! På tal om nytt liv. Hembygdsföreningen har beslutat att skriva en hembygdsbok, gemensam för Bondersbyn, Marieberg och St. Lappträsk. Boken skall ge byarnas historia nytt liv och ge läsarna insikter som för länge sedan är bortglömda. Intresset är stort och vi har redan över 50 personer engagerade i ett tiotal studiecirklar. Läs mer om detta i artikeln längre fram i tidningen. Kanske är det just vår tidning, Bondersbyarn, som gett oss råg i ryggen att satsa på ett så stort projekt som en hembygdsbok Tidningen är nu inne på sitt åttonde utgivningsår, och blir allt populärare. Över hela landet sitter utflyttade Bondersbyare och läser om sina rötter och byns utveckling. Och vi här hemma har fått ett alternativ till den journalistik som mest ägnar sig åt att beskriva det centraliserade samhällets åsikter. Vi står inför ett nytt verksamhetsår med Bondersbyns Hembygdsförening. Den politiska snålblåsten gynnar oss som sagt inte. Det verkar förresten som om inget politiskt alternativ, vare sig kan eller vill skapa den medvind vi behöver. Den får vi skapa själva. Kom och gör det i vår Hembygdsförening! Lars-Erik Holmberg Ordf. Hemvändarfest den 19 juli! I år arrangerar Bondersbyns Hembygdsförening en hemvändardag den 19 juli. Just den tid då den feta sommarsiken är på väg uppför älven mot sikhåvare och blanka notvarp. Den förra festen 2003 blev en succé och allt talar för att den skall överträffas. Vi har bokat in kommunens populäraste spelmän Det gäller att hålla ihop i snålblåsten... och trimmat byns kockar till stordåd.välkommen till en sommarhögtid utan like! Du är också välkommen att boka plats till fruncshen och supén. Kontakta Ingrid Widestig på tel eller ingrid.widestig@swipnet.se. Preliminärt program: Bondersbyfrunsch : Filsmola, halstrad stömming, kaffe och mycket prat Hemvändarsupé med välkomsttal och en snabb resumé av läget i byarna Hemvändar-PUB med OR- TENS PATRASK och dans tills natten sinat ut... Bondersbyarn

3 Åsa och Ludvig nya Bondersbybor Åsa Nordström (32) och hennes son Ludvig (8) flyttade i november 2007 till gården vid Ipistugan där tidigare Jenny & Mats Lindgren och senare Johan Lundgren (se Bondersbyarn nr 24) bott. Åsa och Ludvig bor nu här med sina två hundar (Alaska Husky) Beast och Clony och stortrivs i huset och omgivningarna. Åsa är sjuksköterska och har jobbat på Kalix sjukhus i tio år. Men hon är på väg att byta jobb från akuten till ett arbete på ett nytt kommunalt behandlingshem för alkohol- och drogmissbrukare som startar i Kalix de närmaste månaderna. För Åsa har också en utbildning som alkohol- och drogterapeut som hon då får nytta av. Ett av Åsas stora fritidsintressen är att bogseras av sina två draghundar på skidor. Så möter ni henne susande fram i skidspåren kring gamla landsvägen, så vet ni vem ni möter. Hon är född och uppvuxen på Gammelgården och känner sig väl hemma här i Bondersbyn. Bondersbyarn hälsar å hela byns vägnar dessa två nya trevliga bybor mycket välkomna till byn. Sten Rönnberg & Olle Björkman Röjning och gallring längs älven har pågått under vintern. De har nu avbrutits eftersom maskinerna, en skördare och en skotare, också behövs för att utföra normala avverkningar i skogen. Ruben Gustafsson uppmanar markägarna att snarast kontakta honom, så arbetet på barmark kan planeras nu. - Intresset kunde varit större, med tanke på behovet, så vi får hoppas att fler hör av sig, säger Ruben. Vi startar igen så fort en skördare och skotare finns att tillgå. Älven och bebyggelsen samt landskapet på älvens motsatta sida syns mycket bättre på de ställen där avverkning skett. Bilderna som tagits från landsvägen visar utsikten på ställen där älven tidigare knappt kunnat skönjas. Text o foto: Karl-Gunnar Hansson Det ljusnar längs älven! Hembygdsföreningens kampanj för uppröjning längs älven har börjat ge resultat! Några markägarna har kommit igång och Bondersbyarn ger en liten lägesrapport om arbetet. Bondersbyarn

4 LakaVM med soppa! Lakafestivalen blir allt populärare. I år kom 149 tävlande till start för att strida om den åtråvärda mästartiteln. Dagen därpå åt 50 hungriga lakaälskare i Bondersbygården hela fångsten! Efter en bronsmedalj 2006 slog nu Roger Wennberg från Överkalix till och knep den åtråvärda guldmedaljen vid helgens LakaVM som avgjordes i Kamlunge, Kalix älv. Med en lake på 1642 gram slog han silvermedaljören Markus Salmi från Kalix med endast 12 gram. Bronsmedaljen bärgades av Ulf Rönnqvist från Älvsbyn, vars lake vägde 1334 gram. LakaVM som arrangerades för fjärde året i rad av Fiskegruppen i Kalix älv i samarbete med Fiskevårdsområdet i Kamlunge, har blivit en riktig succé. Jakten på den åtråvärda VM-titeln lockar fiskare från när och fjärran. Dessutom besöks tävlingen av nästan lika många åskådare som bl.a. kan följa tävlingen på den stora filmduken där ställningen löpande dateras upp efterhand nya fiskar vägs in. Fiskare från när och fjärran Vid årets tävlingar deltog finnar, ryssar samt ett större gäng från södra delarna av Sverige som ville smaka på lite nordsvensk exotism. Av dessa var det uppenbarligen några som aldrig sett en lake, men som nu fick sitt lystmäte vid akvariet där alla uppfiskade lakar fick simma parad för åskådarna. Deltagarantalet ökar snabbt Från blygsamma 60-talet deltagare det första året 2005, har nu tävlingsdeltagandet mer än fördubblats. Nästa år går tävlingen den 20 februari i en synnerligen fördelaktig månfas, som signalerar mycket gott fiske! Lakasoppan När de 50 gästerna slickat sina sopptallrikar utbröt stormande applåder tillägnade chefskocken Carl-Gösta och hans assistenter: Olle Björkman, K.G Hansson och Kalle Nilsson. Men här lämnades ingen lever kvar på tallriken... Foto: Lars_Erik Holmberg Det enda smolket i soppskålen den här eftermiddagen var att man i samband med diskningen upptäckte att en gäst lämnat den värdefulla lakalevern på tallrikskanten! Text: Lars-Erik Holmberg Tävlingsledare och lakaleverantör Roger Wennberg segrade i 2008 års LakaVM Foto: Patrik Öström Krönikan Saga väves på sanningens varp säger Frthiof Nilsson Piraten någonstans. Vad är saga, skröna eller vandringssägen av det jag nu berättar? Så här tycker jag mig minnas: Någon gång under eller början av 1900-talet, så berättade någon gamling för barnet Gunnar, släppte man ut hästarna på skogsbete mellan vårbruk och slåtter En skock hästar, tolv stycken var det enligt vad jag minns, gick i rad längs Kamlungekölen under ett förskräckligt slagregn och åskväder. En blixt slog ned i den första hästen, drap den och fortsatte längs ryggarna på dom övriga elva. Alla dog, slagna av blixten. Om jag minns rätt syntes det hur blixten hade farit längs hästryggarna. Jag minns inte vem som berättade detta, det var under min tidiga barndom, men berättelsen brände sig fast i mig, den etsade sig fast i barnets minne och sitter där ännu mer än 70 år senare. Undrar om det inte var Paa, som bodde där Ruben Gustavsson nu bor som berättade det? Han, Paa, kunde berätta de mest fantastiska skrönor, skrönor som fick våra barnamunnar att gapa likt fågelungars. Ja, vad är ens eget minne och vad är minnet av vad någon annan berättat, oftast konkreta, spännande berättelser? När börjar barnet minnas inträffade händelser? Om detta finns det säkert ett antal doktorsavhandlingar och lärda skrifter men jag har i alla fall inte läst dem. Och varför börjar åldringen dra sig till minnes sin barndom och ungdom? Ännu efter 70 år minns jag dramatiska berättelser ur Gamla Testamentet som småskollärarinnan Isigård- Sigrid läste för oss förstaklassare. Inte för deras religiösa innehåll, som vi fattade föga eller intet av, utan helt enkelt för att det var bra historier. Än i denna dag händer det att jag tar fram Gamla Testamentet och läser en stump. Sånt sitter jag, gamle hedning, och läser ibland på kvällarna. Återigen Piraten: Det finns ingenting som inte har hänt, men mycket som inte har berättats. Om någon läsare har hört denna hästhistoria, hör i så fall av er till redaktionen! Gunnar Pettersson Bondersbyarns redaktion har erbjudit några personer bördiga från Bondersbyn att skriva krönikor i tidningen. Här kommer det första bidraget. Bondersbyarn

5 Gustavs filosofisk skidutflykt Många ser skidturen enbart som en aktivitet ägnad att stärka det fysiska välbefinnandet. Och det är inget fel i det. Men Gustav Johansson i Viken, Stora Lappträsk, breddar perspektivet och låter skidfärden också bli en skön naturupplevelse, där känslan av andakt och funderingar över livets mening får stor plats. - Jag är en förlorare sade en gång en arbetskamrat till mig bedrövad. - Tänk inte i de banorna svarade jag honom. Minns istället vad Pierres de Coubertin sade: Det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga och kämpa väl. Det var han som instiftade de moderna olympiska spelen. I livet deltager man också, och försöker hålla sig till de fastställda reglerna och kämpar förhoppningsvis väl. Själva livet handlar det också om att vinna eller förlora? Nej jag tror inte det. Vi vet inte i grunden vad livet går ut på, varför ska vi då inbilla oss att det är en slags tävling. Det var skarföre när jag åkte nedför ängarna mot sjön. Väl ute på sjön var det skeittekniken som fick gälla. Vid dammen i bortre delen av sjön tog jag av mot Nedre Långmyren som numera är en uppodlad äng. Det dröjde inte länge i det extremt fina föret innan jag kunde glida över ännu en sjö nämligen Djupträsk. Sedan följde ytterligare en liten sjö Långträsk. Vid sjöns nordliga del har en gång ett torp funnits, resterna av en källargrund finns kvar, kom jag av en händelse att tänka på. När jag passerat Långträsk och manövrerat mig genom en del sälgsly kommer jag på ett skidspår som går längs en skogsväg. Det beslutar jag mig för att följa, efter en utförslöpa kommer jag till ett större kalhygge. Bebodda trakter närmar sig och jag stannar vid en högt belägen gård gulmålad med två uthusbyggnader. Vackert belägen med älven ett hundratal meter nedanför, Liden brukar gården kallas. I anslutning till gården finns en stor uppodlad yta den skidar jag över och håller mot norr. Vid slutet av den stora ängen finns några lador. Nära en av dem finns ett litet älgtorn, där klättrar jag upp och börjar äta på min medhavda apelsin. Den smakar bra och ger mig de förnyade krafter som behövs för fortsättningen av min färd. Terrängen börjar nu luta svagt uppåt och lilla Middagsberget nalkas efter en del besvärliga knixar där min armstyrka sätts på hårda prov är jag uppe på bergets högsta topp. En helt vidunderlig utsikt breder ut sig under mig, ett vinterlandskap med åsar, myrar, tjärnar, berg. Min blick fastnar ett tag vid myrholmen på Rörträsket sveper sedan över Häggmansbergen, Kamlungekölen, Stortellberget. Nu riktar jag ånyo min färd mot norr där Stora Middagsberget utbreder sig, mellan bergen finns en svacka, kanske kan de bägge bergen räknas som ett eftersom avståndet dem emellan är obetydligt. Det börjar kännas bakhalt därför blir jag tvungen att allt mer saxa mig uppför branten. Även uppe på den lite högre delen av berget är utsikten betagande här kan jag även se varifrån jag kommit sjön Stora Lappträsk. En del av odlingen i Viken är synlig men stugan skymmes av På den gamla byakartan från 1794 kan man följa lärorika och filosofiska Gustavs skidutflykt Vikudden. En känsla av frihet infinner sig som en slags befrielse. En renande vithet, perspektiven som vidgas, ord blir så överflödiga, tystnaden fullständigt fulländad. Känner av mig själv som en liten del i en gåtfull oändlighet. Omsider börjar jag fundera på att fortsätta min skidtur, det gäller nu att ta sig nedför berget och det är inte det lättaste när skarföre råder. Skidorna glider allt för snabbt jag blir tvungen att plogande göra vida svängar, och skrååka svagt nerför. Undviker större stenar och raviner, träd och buskar, mina finska löparskidor är inte så lämpade för slalomåkning därför blir jag nödd att söka mig mot den östra sidan av berget där det är mindre brant. Efter åtskilligt trixande kommer jag till ett ställe där jag kan skrååka en lång sträcka svagt nedåt mot den lilla namnlösa myrtjärnen som ligger där nere. Åter vid Djupträsket kommer jag tillbaka i mina gamla skidspår som dock har tinat en del i det skarpa solskenet. Nära den gamla körvägen börjar jag känna av att den ena skidan går tyngre än den andra, och den pekar en aning oroväckande uppåt, är det ett brott på den tänker jag. Mycket riktigt så var fallet det är bara själva plastbelaget som håller den kvar. Brottet har blivit rakt under bindningen skruvarna i den har lossnat, och fanten i skidan är helt borta därför sprutar det upp snö och bromsar ned farten betydligt där skidan är bruten. Jag blir tvungen att försöka hålla upp den brutna skidan medan det blir balansering som får gälla på den oskadade skidan. Nu går det endast att staka sig fram det är inte så långt kvar hem till stugan i viken, bara ett par kilometer och stakåkning har jag tränat mycket i vinter. Trots intermezzot tyckte jag att skidturen var lyckad det hade varit värre om brottet hade inträffat i Bondersbyn när jag var som längst bort. När jag stod där uppe på Middagsbegets topp kände jag mig som en verklig vinnare målet var ju nått. Trots att många skulle säga att den bergstoppen var väl ingenting att bestiga, den är bara 145 meter över havet. Vad är väl det mot Kebnekaises 2117 meter eller Mount Everests 8872 meter. Det gäller i livet att inte ställa målen för högt. Hellre vara mycket nöjd över en måttlig framgång, än besviken över ett alltför högt ställt mål som man misslyckats med att nå. Hur många sådana här dagar upplever man på ett år säkerligen inte många om ens någon, det kan dröja länge innan förhållandena är så perfekta som de har varit just idag den 28/ Kanske det dröjer tio år till nästa gång, därför gäller det att lägga sådana här upplevelser på minnet. Upplevelsen som sådan kommer inte heller tillbaka den måste betraktas som unik. Känslan av att vara en vinnare blev inte heller så långvarig när jag kämpande fick staka mig fram med en bruten skida och en bindning som lossnat. Men så är det nästan alltid i livet efter en framgång kan ofta motgångar följa. Det gäller då att lyckas ro skutan i hamn. Gustav Johansson Viken Stora Lappträsk Bondersbyarn 5

6 Livaktigt årsmöte med Bond Bondersbyns Hembygdsförening är av yppersta vikt för byn. Genom sin verksamhet håller den byns själ vid liv. Föreningen är en samlingspunkt för byns invånare, den ger hopp om framtiden, den utgör ett medel för arbete med byns överlevnad och fortsatta utveckling. Alla Bondersbyns invånare behöver Bondersbyns Hembygdsförening. Allt detta stod klart för de 23 av föreningens 150 medlemmar som samlats till årmöte måndagen den 10 mars 2008 Ordförande för mötet var Lars-Erik Holmberg. Han kunde redovisa ett år av febril verksamhet i föreningen under hans ordförandeskap det senaste året. Och han valdes med acclamation som ordförande för ännu ett år. Under året har föreningen lagt ner nästan hundra tusen kronor plus mycket ideellt arbete från föreningens medlemmar på renovering och underhåll av bygdegården. Över ett 20-tal offentliga tillställningar har hållits i bygdegården, plus regelbunden verksamhet för byinvånarna och besökande i lokalerna, totalt har över tusen personer bevistat alla arrangemangen. Ett arbete med att dokumentera och i skrift ge ut Bondersbyns historia och roll i världen har påbörjats och engagerar minst ett 50-tal av föreningens medlemmar. Lokaltidskriften Bondersbyarn fortsätter och komma ut nu på sitt åttonde år och lockar ständigt nya läsare också utanför byn. Webb-platsen uppdateras kontinuerligt och får allt fler besökare. För det nya året finns över 20 olika offentliga tillställningar planerade. En kommitté för att utröna möjligheterna att starta vindkraftsproduktion i byn valdes också. Bondersbyn lever och Bondersbyns Hembygdsförenings verksamhet är beviset. Text Sten Rönnberg & Olle Björkman Foto Karl-Gunnar Hansson Ovan: Hembygdsföreningens ordförande Lars-Erik Holmberg omvaldes och lovade att skötseln av Bondersbygården skall fortsätta i takt med föreningens resurser Bondersbyarn

7 ersbyns Hembygsförening Ovan: Deltagarna hade att ta ställning till ett omfattande program för 2008 Till vänster: Sekreteraren Ingrid Widestig smörjer kråset mellan paragraferna Längst ner till vänster: Tommy Nilsson och byaåldermannen Kalle Söderholm ser fram emot ett livaktigt år i den nya styrelsen Nedan: Kassören Gustaf Häggström kunde konstatera att trots alla investeringar hade föreningen nått ett nollresultat under senaste verksamhetsåret Bondersbyarn

8 Kosjärvträsket - ett utdikningsprojekt utan motstycke. Del 11 Redan i ett tidigt skede arrenderas jakträtten ut på träsken. Första gången sker detta vid stämman 1887, då man beslutar att utarrendera jakträtten i Kosjärv under 1888 till A.A. Zachrizson, Törefors Bruk för 13 kr 15 öre ropas jakträtten in av Wilhelm Hellström för 11 kronor arrenderas jakträtten av samme man för 16 kronor, och stämman beslutar att donera den summan till färdigställandet av kapellbyggnaden i Töre! 1890 arrenderas jakten ut på fem år till Inspektor C.E. Ahlstrand, vilken är villig att betala såvida träsket under denna tid ej utdikades! Han var tydligen en ivrig sjöfågeljägare! Egendomligt nog, tycks Henning Nordlund i Jokkmokk också ha jakträtt under dessa år, vilket beskrivs i Hugo Samzelius bok: På skogs- och fjällstigar, där han beskriver en jakt på Kosjärvträsket 1893 och en kontrovers med Törefors förvaltare! Det är ju möjligt att Samzelius förväxlat årtalen, och att händelsen utspelades 3 år senare! När jakträtten arrenderas ut efter de gångna fem åren beslutar stämma följande, bland annat beroende på att Törefors Bruk nu dragit sig ur företaget: 4 Då jakträtten i Kosjärvträsket som under de nu förflutna 5 åren ägts f.f. Förvaltaren C.E. Ahlstrands rättsinnehavare, med innevarande år utgår beslöt stämman på nytt utbjuda den nämnda jakträtten för åren På uppmaningen till de närvarande att avgiva anbud, stannade för högsta budet femtio kronor för år herr Jägmästaren A. Nordlund i Jokkmokk, som sålunda, med uteslutande av alla andra, tillerkändes rätten till jakt i Kosjärvs träsk under de nämnda två åren och skall arrendet erläggas i början av varje augusti månad. Skulle likväl Töre Aktiebolag göra anspråk på jakträtten till den åttondel av Kosjärvs hemman i vilken nyssnämnda bolag enligt försäljningskontrakt förbehållit sig sådan rätt så medgiva såväl inroparna som utdikningsbolaget dem denna rätt för såvitt Töre Aktiebolag strängt håller sig inom det sämjodelade området som för året tillhör den av samma aktiebolag sålda delen av hemmanet. Tydligen drar sig jägmästaren Nordlund ur fortsatt arrende av jakträtten, så vid stämman i december 1902 får förmannen A.W. Hällström i uppdrag att söka ny arrendator. Samma uppdrag får han året efteråt, dock med förbehållet att arrendet inte får understiga 25 kronor per år. Åter efteråt får han dock rätten att arrendera ut markerna till det pris som kunde uppnås! Bondersbyarn höjer stämman priset till 50 kronor finns en notering om att Kempe innehar jakträtten under viss tid. I folkmun sade man ofta att det var herrarna från Lule som kom och jagade på träsket års stämmoprotokoll säger att jakten skall förbjudas, något som man bland annat kungjorde via en annons i Norrbottens Kuriren. Nu beslutar man att sälja jaktkort för 15 kr/år. Korten skall skrivas ut av J.A. Häggström och avhämtas hos Emil Eriksson! Kanske var man för dyr, ty året därpå sjunker priset till 5 kronor, för att slutligen året därpå hamna på 2 kr/år! Stämman 1928 beslutar att jaktkorten skall kosta 5 kronor per år och 1 krona per dag. Det förekom tydligen tjuvjakt på träsket, så i september 1931 skriver man: Mötet beslutade också att J.A. Häggström skall tillställa herr Spets m.fl. i Kalix att uppgöra för det de har jagat olovligt på Kosjärvs marker, samt i händelse att de ej det göra, uttaga stämning på dem. I januari 1934 beslutar stämman om att delägare som fäller en älg på markerna skall betala 10 kronor i fällavgift. Älgen börjar tydligen uppträda i kustlandet, men det framgår dock inte hur älgjakten är organiserad på de gemensamma markerna. Tydligen börjar markägarna ta med sig gäster, och vid stämman året därpå påpekas att gästerna måste lösa jaktkort! 1936 sänks årskortet till 3 kr/år, och nu beslutar man även att låta trycka upp jaktkort. Så här kan jakten ha bedrivits ända fram till 1950 då jakten arrenderas ut till Bonderbyn (25 kr/år), Kosjärv Ökvattnets jaktklubb (25 kr/år), samt Kamlunge (35 kr/år), allt gällande i ett 5 års- kontrakt arrenderas jakten av Sörens-, Bondersbyns- och Kamlunges jaktvårdsom- Text o foto: Lars-Erik Holmberg råden. En ordning som än idag gäller, frånsett att föreningarna numera kallas viltvårdsområden. Kosjärvjakten var vida berömd Hugo Samzelius ( ) och Harald Nordlund ( ) skrev båda om jakter på Kosjärvträsket. De var båda jägmästare i Norrbotten under en många år och såta jaktvänner Hugo Samzelius var nog den mest kände av de två. Han hade en oerhört rik produktion av jaktlitteratur, och han gav även ut en mängd andra böcker. Hugo Samzelius var tillskyndare av Svenska Kennelklubben där han också en tid var dess sekreterare. Han var en förgrundsfigur vid etablerandet av lapphundens och gråhundens status i Sverige. Den första hund som registrerades i kennelklubben var hans lapphund Halli, som han köpt i Kainulasjärvi! I sin bok: På skogs- och fjällstigar (1894) ägnar han ett helt kapitel åt en andjakt på Kosjärv år Han tvekar inte att jämföra andjakten på Kosjärv med den på Tåkern eller Rörträsket i Överkalix! Jakten sker tillsammans med Harald Nordlund som enligt Hugo har arrenderat jakten. De tar in på Hellströms gård och just innan de åker ut på träsket uppsöks de av ett par män, varav en i uniformsmössa, som på begäran av grosshandlare K-es förbjuder dem att jaga! Händelsen stämmer väl överens med den kontrovers som beskrivs i de gamla protokollen. Så här beskriver Samzelius det hela: Det begaf sig nämligen, att omedelbart efter vår ankomst till öfre Kosjärv, två karlar, hvaraf den ene var klädd i uniformsmössa, helt tvärsäkert klefvo in i rummet och frågade efter jägmästare Nld. Det är jag det, livad skulle kunna Bilden är hämtad ur Harald Nordlunds bok: Jägarliv i Norrbotten. Här framgår tydligt hur högt vattenståndet var i Kosjärvträsket i slutet av juli månad.

9 önskas? svarade N. på sitt vanliga gemytliga sätt. Jo, jag får, sade den uniformerade helt högtidligt, på inspektor W rs begäran i grosshandlare K es namn och i vittnes närvaro förbjuda jägmästare N. med sällskap att jaga på Kosjärvs område! Tablå! Vi stodo sannerligen som fallna från skyarna, ty hvad var detta egentligen för ett oerhördt spektakel? N. hade sitt af byamännens flertal undertecknade kontrakt om jakträttighet att förete, och nu skulle kantänka han, en jaktvårdens främjare och beifrare af olagligheter i jaktväg, genom en f. d. (!) fjärdingskarl eller polis i vittnens närvaro af sågverksinspektoren W. underrättas om, att han ej egde att jaga på sin förhyrda mark och detta troligen därför, att det nya Törebolaget (grosshandl. K e) af Gellivare bolag nyligen tillhandlat sig ett hemman i Kosjärv, hvilket träsk med sina slåtterlägenheter för öfrigt var oskiftadt och afsedt för samtliga strandegares gemensamma bruk. Och om nu äfven det gamla jaktkontraktet ej blifvit intecknadt efter köpet, var det naturligtvis lika oförskämdt som avita att ställa till officiel skallgång för att brännmärka en person, som ju i alla fall hade alla de andra byamännens namn på sitt papper och därför utan tvifvel hade större rätt att jaga än inspektor W. Nu började höga rättvisans f. d. hejduk att se något långnäst ut, men det var ej nog härmed, han skulle saltas ännu mera. Inte dugde det nämligen sade vi, att han på blott en begäran från enskild person utan order från någon egentligen vederbörande gaf sig ut i skogen för att uttryckligen i egenskap af fjärdingsman trakassera folk, och inte dugde det för resten att uppträda i uniformsmössa som vore man tjänstgörande, när man faktiskt blifvit afskedad. Till sist meddelade vi honom, att vi naturligtvis måste inberätta förhållandet, om ej af annat skäl så för att skydda andra, med mindre talförhet för sin rättvisa sak utrustade, från att på samma lumpna sätt antastas. Ja, sedan han fått allt det där att söka smälta och fägna sin gode vän i Töre med, blef han med ty åtföljande vittne under folkets belåtna skratt och grin helt flinkt utkörd på gammaldags hederligt svenskmannasätt. Hugo Samzelius ironiserar också över bybornas oförmåga att förstå att namnet Kosjärv är finska och betyder Granträsk. Istället tycks de tro att namnet hänsyftar till en ko: Han skriver: Att de nuvarande byborna ej alls gjort sig reda för benämningens ursprung och härledning framgår på ett rätt löjligt sätt af det förhållandet, att det numera betydligt urtappade träsket på flere ställen i vikarne är så uppgrundadt, Jägmästare Nordlunds brev till J.O. Hellström angående senaste jakten på Kosjärvträsket och hans erbjudande att arrendera markerna. att man där knappast kan ro eller staka fram en båt. Dessa partier, öfvervuxna med kärrfräken, vattenklöfver, simnate, Spargania och tossblad (Nuphar intermedium), kallas nämligen kalvar. Det vore ju förstås ynkligt, om den stora sjökon ej skulle hafva burit en enda kalf! Den jakt Samzelius beskriver äger rum den 1 augusti, och tydligen ligger vattnet fortfarande djupt på träsket. De jagade under två dagar och kunde räkna ihop 103 skjutna änder. Främst krickor, gräsänder och bläsänder, men även någon knipa. Gösta Skogsmans rekordjakt i Kosjärv kring sekelskiftet Hugo Samzelius jaktkamrat vid den beskrivna jakten var Henning Nordlund. Han var född 1864 och dog Han verkade som jägmästare i Överluleå och Råneå och fick under den tiden rik erfarenhet av jakt i alla former. Förutom Rovdjursjakter i Norrbotten gav han 1914 ut Jägarliv i Norrbotten under pseudonymen Gösta Skoglund. En del av sitt liv tillbringade han i Latinamerika och det inspirerade honom till att dels ge ut en äventyrsfylld exotisk naturbok med titeln Ormar, alligatorer och andra odjur samt en äventyrsroman med motiv från det sydamerikanska fantasilandet Parazuela, som heter Skälm och riddersman och utkom I sin bok Jägarliv i Norrbotten ägnar han ett helt kapitel åt andjakt i Kosjärvträsket. Boken skrevs 1914, men man kan på goda grunder anta att den beskrivna jakten ägde rum kring sekelskiftet eller något tidigare. I Norrbottens kustland finnas två för sin andtillgång fordom berömda ställen, Persöfjärden och Kosjärv. öfver den grunda och af ofantliga vassar fyllda Persöfjärden går numera landsvägen mellan Luleå och Råneå på en mycket lång men så låg bank, att vägen vid högre vattenstånd öfversvämmas. Äfven den halfmilstora sjön Kosjärv ligger strax invid denna lands-väg men på delen mellan Töre och Nederkalix. Båda dessa andmarker ägde förr en storartad tillgång på änder, men efter Kosjärvs uttappning hafva dessa gifvetvis till större delen sökt sig till andra trakter; och i Persöfjärden åter har stammen i högsta grad minskats genom ett hejdlöst och oförståndigt utrotningskrig, som förts på ett för denna ort egendomligt vis. En del personer, mest löst folk utan jakträtt, hafva nämligen förvärfvat en ovanlig skicklighet att taga änderna på ljuster, slungadt efter den dykande, under vattnet synliga och af luftbubblor markerade»ruggaren» och andungen eller stucket»på känn» efter fågeln, där vassens rörelse visar, att den går fram. Hans jaktmetod var lite ovanlig: I aktern fäste vi en lång, smäcker lina, hvarpå här och hvar stenar knutits för att hålla den nere i vassen, och hvars andra ända hölls af gossen, som en bit bakom oss plaskade och slog i vattnet för att få fram änderna till mig i vasskanten. Resultatet av jakten var gott och visar vilken potetnial Kosjärvträsket har som fågelsjö! Vid sammanräkningen befanns det, att vi tillsammans fått icke mindre än 226 änder, af hvilka jägmästaren skjutit 77 st, ungdomarna 42 och jag 107 st. Partiet bestod af 53 krickor, ett tiotal bläsänder, ett par stjärtänder och för öfrigt gräsänder. Endast elfva fåglar voro icke flygga, alla andra fullt utvuxna. I nästa nr kommer 12:e och sista delen i serien om Kosjärvträsket. Bondersbyarn 9

10 Arbetet sker i 11 studiecirklar som BHF arrangerat i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Den 8 januari inbjöds byborna till ett inledande möte där projektidén presenterades. Vid tidningens pressläggning har redan ett tredje möte genomförts och stämningen är god och förhåppningsfull! Gårdshistoria (cirkel 3) Grundidén är att ägarna till varje gård i byarna skriver ner gårdens historia så långt tillbaka man minns och förmår. En av studiecirklarna har till ansvar att distribuera en hjälpblankett till varje gård/ sportstuga, på vilken gårdshistorien skall nedtecknas. Studiecirkeln har också till ansvar att samla in alla data och vidarebefordra dem till den studiecirkel som skall bearbeta texten till boken. Bildgruppen (cirkel 5-6) Här är uppgiften att samla in och bearbeta gamla och nya fotografier till boken. Vi är säkra på att det finns en massa spännande fotografier hemma i byrålådorna, och hoppas att de letas fram och levereras samtidigt med texten om gårdens historia. Det kommer också att tas en mängd nya fotografier av byn och dess gårdar. Dokument och kartor ( cirkel 5-6) Stor del av byarnas historia ligger gömd i gamla kartor och dokument. Den studiecirkel som arbetar med detta har redan införskaffat en hel del kartor från Lantmäteriet och hoppas även att gamla dokument från gårdarna skall tas fram ur gömmorna och bidraga till att vår historia blir komplett. Alla dessa kartor och dokument skall även bearbetas så att byn får ett digitalt arkiv som är lättillgängligt för alla intresserade. Släktforskning ( cirkel 5-6) Den här cirkeln skall försöka hjälpa till med att ta fram uppgifter på gamla innevånare i byn, och på så sätt hjälpa till med att få gårdshistorierna så kompletta som möjligt. Till den här cirkeln kan man vända sig när man skriver sin gårdshistoria och minnet sviker! Byarnas föreningar ( cirkel 7-10) Fyra studiecirklar arbetar med dessa frågor: Föreningslivet, byns religiösa historia, post och affär samt skolan. Det här blir separata kapitel i boken och kommer liksom gårdshistorien att behandlas av textbearbetningsgruppen. Byarnas tidiga historia ( cirkel 5-6) Den här gruppen jobbar också med att beskriva avvittringen, laga skiftet, byns indelta soldater och eventuellt inblandning 10 Bondersbyarn Vi skriver vår egen historia! Hembygdsföreningen har startat ett jätteprojekt som om ett par år skall resultera i en hembygdsbok omfattande byarna: Bondersbyn, Marieberg och St. Lappträsk! Och alla bybor är välkomna att jobba i de olika studiecirklarna! Projektet behöver all kraft det kan få från byarna om vi skall lyckas. Och visst skulle det vara kul om vi alla kunde vara delaktiga i världens viktigaste bok om våra byar! Herman Larsson och August Fredrik Forss ( Broorn ) på ljugarbänken. De tillhörde en tid som dagens ungdom knappt kan föreställa sig! i Kosjärvträsket. Den allra tidigaste historien gömd i fornminnen och arkeologiska utgrävningar kommer också att behandlas i någon form. Referensgruppen ( cirkel 11) Syftet är att alla texter skall studeras av en referensgrupp bestående av byarnas mest historiekunniga innevånare. Här skall synpunkter och tips som förbisetts tas om hand och göra vår historiebeskrivning så sann som möjligt. Finansgruppen ( cirkel 2) Att producera en bygdebok av detta format kostar naturligtvis pengar, inte minst när den skall tryckas. Därför har vi redan i detta skede satt samman en grupp, vars uppgift är att under dessa två år samla ihop så mycket pengar att projektet går att föra i hamn. De har ett tufft arbete, men de måste lyckas! Projektledning (cirkel 1) Undertecknad sköter den övergripande ledningen av projektet, och kommer att kalla alla studiecirklar till stormöten med 1-2 månaders mellanrum, för att de skall få utbyta erfarenheter och fakta samt inspireras av varandras arbete! Du som vill vara med! Ta direktkontakt med respektive cirkelledare eller Ingrid Widestig som kan guida Dig till rätt studiecirkel, och hjälpa Dig att bli delaktig författare i den viktigaste boken i Bondersbyns historia! Lars-Erik Holmberg, projektledare Studiecirklar och cirkelledare Cirkel 1 Projektledning Lars-Erik Holmberg Cirkel 2 Finansiering Sten Rönnberg Cirkel 3 Insamling av gårdshistoria Olle Björkman Cirkel 4 Textbearbetning Sten Rönnberg Cirkel 5-6 Foto, kartor, dokumet, släktforskning, m.m samt layout Karl-Gunnar Hansson Cirkel 7 Byarnas föreningar Kalle Nilsson Cirkel 8 Bönhusgruppen Gunilla Björkman Cirkel 9 Skolor Monika Söderholm Cirkel 10 Affärer och post Annica Gustafsson Cirkel 11 Referensgrupp Olle Björkman Gårdshistorien skall lämnas in senast den 1 september!

11 Vårkryss nr 27 Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: Vinterkryss 26 Första rätta lösningen till kryss 26 var inskickat av Einar Johansson, V:a Börjelsbyn 53, Kalix. Grattis, en lott kommer med posten! Bondersbyarns redaktion litar på sina läsare, och kan därför som första tidning i världen förenkla rutinen för de som vill tävla om en trisslott! Nu behöver lösningen på krysset inte skickas in! Skicka bara in ett vykort till redaktionen där Du talar om att Du löst krysset. Skriv också vad Du tycker om tidningen och vad Du skulle vilja läsa i kommande nummer. Glöm inte att ange namn och adress, så att Du kan delta i tävlingen om trisslotten! Skicka i vykortet senast den 1 februari 2008 till: c/o Lars-Erik Holmberg Forshaga 97, Kalix e-post:bondersbyarn@bondersbyn.se Bondersbyarn 11

12 Arrangemang i Bondersbygården Vid Hembygdsföreningens årsmöte den 9 mars fastställdes nedanstående aktivitetsplan för kommande år fram till nästa årsmöte. Vissa förändringar kan naturligtvis ske, men den aktuella planen kommer alltid att presenteras här på sista sidan i Bondersbyarn. Fredag 21 mars kl Långfredag Onsdag 30 April Valborgsmässoafton Lördag 3 Maj Söndag 18 Maj kl Fredag 6 Juni Kl Nationaldagen Söndag 13 Juni kl Torsdag 19 Juni kl Söndag 22 Juni Kl Hela Juli månad Torsdag 3 Juli Kl Lördag 19 Juli Kl Onsdag 6 Augusti Kl Lördag 16 Augusti Kl Nationalälvens dag Under September Lördag 4 Oktober Kl Lördag 8 November Kl Fars Dag Lördag 13 December Kl Tisdag 13 Januari Kl Tjugondagknut Lördag 21 Februari Kl Tisdag 24 Februari Kl Fettisdag Söndag 1 mars Kl Våfflor i Bondersbygården Majbrasa Stora Lappträsk Vårsupé Vårstädning Kaffe Bondersbygården Gäddfisketävling Solmöte på Raggdynan Midsommargudstjänst Ständig boulbana Cafékväll Hemvändarfest Sikfest Surströmming Teater - Revy Älgköttsoppa Nettingsoppa Jul(Nobel)(Lucia)middag Knutkalas Lakasoppa Bruna bönor och semlor BHF Årsmöte Glimtar från julens arrangemang Jul(Nobel) middagen För andra året i rad arrangerades ett julbord i Bondersbygården. 47 st Bondersbyggare hade bokat bord till denna unika Bondersbyvariant av julbord! Här fanns naturligtvis de traditionella sortimentet med skinka, hemlagade köttbullar, heminlagd sill, hemgravad lax, hemgjord Janssons, ortens lamm- och älgkött, toppat med kokt älgtunga! Att brödet också var hembakat behöver knappt nämnas. Efterrätten, ris á la Malta med saftsås,väckte många gamla minnen till liv, vilka ivrigt ventilerades vid det avslutande kaffet med kaka. I slutet av den kulinariska upplevelsen verkställdes lottdragningen på det TV-lotteri som försålts under hösten. Lycklig vinnare av den fina LCD-TVn blev Maria Artikelförfattaren smörjer kräset med hemlagat... Karolina Bäckström talade vid Julottan i Bondersbyn Holmqvist, och som små tröstpriser utlottades en del smakprov bestående av rökt netting, sik och älghjärta. Julottan Också Bönhusföreningens Julotta i Bönhuset ökar kraftigt i popularitet. Jämfört med premiären 2006, då 42 deltog, kunde ytterligare 21 besökare räknas in att lyssna på Julens talare som var Karolina Bäckström, född Andersson, från St. Lappträsk. Anton Björkman hade samlat ett tiotal körungdomar, som var hemma på julbesök. Kända julpsalmer mjukade upp stämbanden till Ragnhild Häggströms orgelspel. Sedan blev julkaffet med findoppa en god avslutning på Juldagsmorgonen. AG Den mystiske mannen Under stundom publicerar vi gamla fotografier i Bondersbyarn, där en del personer inte är identifierade. Och det är inte alltid så lätt att definitivt bestämma vem eller vilka som figurerar på dessa foton. Vilket nedanstående historia vittnar om. I förra numret visade vi några fina fotografier från en älgjakt från början av talet. Holger Berlin, fotografen, kunde identifiera alla personer utom en. Och vem kunde ana att denne mystiske person kunde vara två personer! För att liva upp minnet visar vi återigen den mystiske mannen, nu i detaljförstoring. Efter en kort tid meddelade en uppgiftslämnare att detta med all säkerhet måste vara Magnus Björkman. Redaktionen hade nästan glömt ärendet när Margareta Bergström skickade en e- post till undertecknad. Där förklarade hon att den mystiske mannen var hennes och Rolfs pappa, Axel Lindgren! När den nya uppgiften släpptes i fredagsbastun, utbröt en hetsig diskussion kring släktdrag och sannolikheten att just den eller den andre skulle ha varit med på just denna älgjakt. I den heta bastudimman kunde till slut ärendet sammanfattas och redaktionen kan nu ta mod till sig och förklara att dottern Margareta intill gränsande sannolikhet har känt igen sin far, oavset om Axel deltog i sagda jakt eller ej. Hennes utsago stärks dessutom av en av de personer som satt intill Axel. Lars-Erik Holmberg För 100 år sedan... Då hade Kuriren följande notis om Ipigål-Pet, eller Stjeka-Pet, som han också kallades i byn. Akta skägget! Häromdagen timade en ganska sällsynt olyckshändelse vid Töre tullkvarn, hvilken händelse lätt kunnat få värre följder. En äldre man, utrustad med långt och yfvigt helskägg, råkade nämligen då han var sysselsatt med att packa en mjölsäck och vid tillfället befann sig i närheten av en axelledning att med skägget fastna i ledningen. Mannen slapp emellertid undan med att delvis ha blifvit skalperad under hakan, skrifves till Norrb.Kuriren.