Kort, svensk version av APA:s publikationsmanual för psykologprogrammets "metodhandledning" vt 2004

Transkript

1 Kort, svensk version av APA:s publikationsmanual för psykologprogrammets "metodhandledning" vt 2004 Publication Manual of the American Psychological Association (5th ed.) ISBN Innehållsförteckning ÖVERGRIPANDE PRINCIPER Replikerbarhet Tydlighet Formalia 1: Övergipande Formalia 2: Formatering ARTIKLARS DISPOSITION OCH AVSNITT Titel Abstract Arbetets titel igen (överst på sidan) Introduktion Metod Resultat Diskussion Referenser Appendix Flexibilitet DETALJER Referenser Referenser i löpande text Referenslista Resultatredovisning Tabeller Figurer Ytterligare om APA-stil Rubriksättning Direkta citat i text Användning av kursiv stil i löpande text Kvantitativa redovisningar i text Förkortningar

2 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 2 ÖVERGRIPANDE PRINCIPER Replikerbarhet En redogörelse måste vara utformad så att läsaren kan utvärdera den studie som gjorts. Det ska i princip vara möjligt att upprepa den studie som presenteras utifrån den information som lämnats i redogörelsen Tydlighet Risken att vara övertydlig i sitt skrivande är minimal. Språket ska hållas så tydligt och precist som möjligt. Inget utsnidat språk som försöker dölja ett torftigt tankeinnehåll ska förekomma. Målet är effektiv kommunikation. Det är av just tydlighetsskäl som APA:s publikationsmanual finns: för att läsarna (d.v.s. det vetenskapliga kollektivet) ska känna igen sig, så att innehållet i artiklarna ska gå fram utan att man ska behöva bemöda sig med formen för framställningen. Formalia 1: Övergripande Passiv form. Vetenskaplig kommunikation skrivs vanligen i passiv form. Ord som jag bör undvikas. I stället för att exempelvis skriva "jag gjorde en undersökning" eller "man undersökte", skriv "En undersökning gjordes". Imperfekt. Alla referenser (d.v.s. hänsyftningar) till andra studier och till de specifika resultaten beskrivs i imperfekt. Exempel: I Lyxell (1998) var korrelationen mellan arbetsminnesprestation och avläseprestation.58. Undantag: när man generaliserar sina resultat. Exempel: Sammantaget visar resultaten att semantisk information har lika stor effekt oberoende av vilken modalitet den presenteras i. Referenshantering. I vetenskapliga texter är det viktigt att man tydligt anger den källa från vilken man fått det material som presenteras. När tidigare forskning och teoretiska modeller presenteras i litteraturgenomgången är det viktigt att läsaren får en tydlig uppfattning om vem som ursprungligen presenterat modellen eller vem som genomfört forskningen. Tydliga referenser i text blir därför mycket viktiga. De referenser som omnämns i texten ska också återfinnas i den referenslista som finns i slutet av rapporten. I referenslistan återfinns den fullständiga referensen. Till viss del kan författaren själv variera hur referenserna skrivs i texten (dock mycket begränsat), så att referenserna kommer som ett naturligt inslag, och så att 2

3 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 3 det samtidigt blir läsvänligt. Referenser ska dock alltid anges direkt i den löpande texten. Vidare ska referensen anges i texten direkt när den börjar användas. Man ska alltså inte skriva referensen efter ett långt textstycke. Se de tio exemplen på hur man skriver referenser i text nedan. Förkortningar endast inom parenteser. Man skriver aldrig förkortningar av vanliga uttryck som "till exempel", "det vill säga", "jämför", och "med flera" i löpande text. Dock gör man det alltid inom parenteser (t.ex. detta är ett sådant fall). Rubriker. Följande delar med huvudrubriker brukar finnas i kvantitativa psykologiartiklar: Försättsblad med titeln Abstract Studiens namn (som rubrik för introduktionsdelen) Metod Resultat Diskussion Referenser Appendix Rubriknivåer. Det finns fem rubriknivåer att använda sig av, men det vanligaste är att det räcker med tre eller fyra. Formalia 2: Formatering Dubbelt radavstånd. För att lektörerna ska ha plats att skriva kommentarer ska artiklarna ha dubbelt radavstånd. OBS! Detta dokument avviker i detta avseende! Typsnitt. Serif-typsnitt (med "fötter", som detta, Times) används för texten; sans serif-typsnitt (som detta, Helvetica, utan "fötter") används i figurer. Anpassa storlek så att det inte blir för många tecken per rad (helst < 55 tecken). Ej blankrader. Inte ens före nya huvudrubriker ska det finnas blankrader i inskickade manus. OBS! Detta dokument avviker i detta avseende! Indrag på alla nya stycken. Alltid indrag på nytt stycke, även på det första stycket efter en rubrik! (Undantag: Abstract inleds utan indrag.) 3

4 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 4 ARTIKLARS DISPOSITION OCH AVSNITT Titel Titeln placeras mitt på försättssidan. Det är svårt men viktigt att skriva en bra titel. Den ska vara så koncis och adekvat som möjligt. Alla onödiga ord ska undvikas. Titeln bör aldrig inledas med "En undersökning av..." eller "En studie av...". Sådana ord är inte meningsfulla utan gör bara titeln längre. En alltför lång titel bör undvikas. Idealet är om titeln kan betraktas som den kortast tänkbara sammanfattningen av rapporten. Den bör normalt innehålla de variabler som studerats och relationen mellan dem. Tänk också på att titeln oftast är den del av rapporten den presumtive läsaren först kommer i kontakt med. Det är därför viktigt att med hjälp av titeln fånga läsarens intresse. Abstract Efter försättsbladet följer, på en egen sida, en ytterst koncist hållen sammanfattning (abstract) med maximalt 150 ord helst inte fler än 120 ord. Sammanfattningen börjar vanligen med en presentation av vad det är som studerats, det vill säga syfte och frågeställning (forskningsproblemet), och därefter en översikt över metoden som forskaren har använt sig av i studien. Härefter följer en kort sammanfattning av de huvudresultat och slutsatser som framkommit i studien. Observera att inget nytt material får tas med. Det som presenteras i sammanfattningen måste återfinnas i övriga rapporten. Kom ihåg att efter det att den presumtive läsaren kommit i kontakt med titeln läser denne ofta sammanfattningen. Därigenom kan han eller hon avgöra om det är meningsfullt att läsa hela rapporten. Det lönar sig alltså att lägga ner extra möda på utformningen av sammanfattningen. Titeln, igen (överst på sidan) Efter sammanfattningen följer introduktionen. Särskild rubricering för detta avsnitt används inte i vetenskapliga tidskrifter. De skäl som ligger till grund för undersökningen redovisas här. Tidigare forskning. I detta avsnitt redovisas för studiens syfte relevanta teorier eller tidigare forskning eller bådadera. Avsnittet ska ge en bakgrund till och argumentation för det valda problemområdet. Genomgång av tidigare forskning, som också kan ses som en form av (selektiv) litteraturöversikt, görs i detta avsnitt och ska leda fram till den specifika frågeställning som det egna arbetet rör sig om. Här ska man också motivera varför forskningsfrågan är intressant att undersöka vidare. Det är viktigt att klargöra varifrån man hämtat den information som utgör den teoretiska förankringen. Det kan då vara viktigt att skriva referenserna på ett 4

5 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 5 sådant sätt att de inte stör den löpande texten. Det är alltså fördelaktigt att variera formen för referenserna. Fotnoter är ovanligt inom psykologi. Mer detaljerade anvisningar om referenser återfinns i bilagor. Introduktionen ska utmynna i en klart formulerad problemställning. Problemet kan gärna uttryckas som en fråga. En fråga som endast kräver ett ja- eller nejsvar bör, som regel, inte formuleras. Om det är en specifik hypotes som ska testas i studien bör denna formuleras klart och entydigt. Metod Här redogörs för hur undersökningen har genomförts. Redovisningen ska vara på ett sådant sätt att det i princip ska vara möjligt att replikera studien utifrån den information som ges i metoden. En noggrann beskrivning av metoden ger också läsaren underlag för att kunna bedöma lämpligheten i metoden samt resultatens validitet och reliabilitet. Hur har data samlats in? Varför har man valt den aktuella metoden? Hur ser undersökningsgruppen ut? Hur har deltagarna valts ut? Hur har undersökningen genomförts? Här anges även hur många personer som deltagit i studien. Ange också relevanta karakteristika för undersökningsgruppen, till exempel ålder, kön, yrkeskategori, organisatorisk tillhörighet. Syftet med dessa uppgifter är bland annat att möjliggöra bedömning av extern validitet. Det kan vara lämpligt att dela in metodavsnittet i olika delar och att ge varje del en underrubrik. Rubrikerna ska givetvis stämma överens med det som behandlas och komma i rimlig logisk ordning. Vilka rubriker som används och hur de benämns måste anpassas till varje aktuell studie. Analysmetoder skall alltid beskrivas och förklaras när det inte är frågan om vedertagna metoder. Under metod kan det vara lämpligt att ha underrubriker. De vanligaste underrubrikerna i experimentsammanhang är Försöksdeltagare, Materiel, Procedur, och Design. Det kan också vara lämpligt att använda sig av en ytterligare nivå av underrubriker. Exempelvis kan det vara bra att beskriva sin speciella mätutrustning under underrubriken Apparatur (under Materiel); eller att beskriva sina olika grupper av försöksdeltagare under underrubrikerna Klinisk grupp och Matchad kontrollgrupp (under Försöksdeltagare). 5

6 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 6 Resultat Här ska resultaten av undersökningen presenteras. Redovisa dessa så tydligt och lättbegripligt som möjligt. Det är författarens uppgift att se till att läsaren inte feltolkar de resultat som presenteras. Redovisa gärna i överskådliga tabeller och figurer om detta lämpar sig för de resultat som presenteras. En tabell eller figur måste förannonseras i texten samt kommenteras direkt efter det att den presenterats. Tabeller och figurer numreras löpande. Författaren bör påpeka vad som är av särskilt intresse för läsaren att notera i tabellen eller figuren. Tabeller och figurer ska vara utförda så att det inte är nödvändigt för läsaren att läsa texten för att förstå dem. Ytterligare information om hur tabeller och figurer ska konstrueras och presenteras ges i appendix. Diskussion Här ska resultaten diskuteras och värderas. Varför blev resultatet som det blev? Diskussionen ska koppla samman de resultat som undersökningen påvisat och sätta dem i relation till den teoretiska förankring som presenterats tidigare i rapporten. Hur förhåller sig resultaten till befintliga teorier och tidigare forskning? Innebörden av och begränsningarna i slutsatser ska behandlas. I diskussionsavsnittet ska också metoden som använts utvärderas. Detta innebär att författaren kritiskt ska reflektera över och dra slutsatser om den egna genomförda studien. Exempelvis, hur kan resultaten ha påverkats av det faktum att intervjuer om svenskars syn på invandrare genomfördes av en person med invandrarbakgrund? Om det finns faktorer som kan ha påverkat resultatet och som inte kunde förutses ska dessa samt de eventuella konsekvenser detta kan ha för resultatet nämnas och diskuteras här (utvärdering av inre validitet). Det bör även i diskussionen framgå hur undersökningen kunde ha gjorts bättre (om det nu fanns brister i den). Vanligt är också att författaren avslutningsvis anger möjligheter för fortsatt forskning, till exempel genom att visa hur nya intressanta problemformuleringar kan genereras utifrån den aktuella studiens resultat. Referenser Efter diskussionen ska all refererad litteratur anges fullständigt. Det ska vara möjligt för läsaren att hitta den skrift som det har refererats till i rapporten. Referenserna anges i bokstavsordning efter författarnas efternamn. Mer detaljerad information om hur olika referenser skrivs i referenslistan återfinns i utformning av referenslista, nedan. Skulle det bara finnas en referens blir rubrikens namn Referens (i singularis). 6

7 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 7 Appendix Ett alternativt ord är Bilagor. Här placeras sådant som kan vara av intresse för läsaren, men som inte placeras i rapporten. Det kan till exempel röra sig om intervjuformulär, enkät, en mer detaljerad redogörelse av experiment, statistiska beräkningar, och så vidare. Det är dock viktigt att komma ihåg att all relevant information måste framgå i själva rapporten och att läsaren inte ska behöva läsa appendix för att förstå hela rapporten eller delar av den. Om det bara finns ett appendix, hänvisa till det som Appendix; om det finns fler, hänvisa till dem som Appendix A, Appendix B, och så vidare. Flexibilitet Man bör anpassa rubriker och disposition av avsnitt efter hur studien och resultaten ser ut. I vissa fall kan man ha utfört flera delexperiment som då kräver egna rubriker. Det kan exempelvis vara platsekonomiskt och överskådligt att beskriva procedur för flera delexperiment under en och samma rubrik, Generell procedur. Man kan också välja att kombinera avsnitt om det hjälper till att göra framställningen mer lättläst. Exempelvis kan man diskutera sina resultat när man redovisar dem i stället för att först redovisa och sedan diskutera; rubriken för ett sådant avsnitt blir då Resultat och diskussion. 7

8 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 8 DETALJER Referenser Referenser i löpande text Principerna för hur man skriver referenser i texten är som följer. 1) En författare: Morgan (1986) visar att I en undersökning (Morgan, 1986) framkom att... Princip: författarens efternamn samt årtal texten är publicerad anges i den löpande texten. 2) Två författare till samma arbete: Bell och Smith (1993) fann att... I en undersökning (Bell & Smith, 1993) framkom... Princip: Båda författarnamnen ska anges varje gång de används som referens. Inom parentes används &-tecken i annat fall skrivs och mellan de båda författarnamnen. 3) Tre till fem författare till samma arbete: Ask, Bok, Lönn, och Gran (1993) fann att... I en studie (Ask et al., 1993)... Princip: Första gången referensen används i texten skrivs samtliga författarnamn ut. Sedan används första namnet åtföljt av et al. 4) Sex eller fler författare Svensson et al. (1998) fann att... Princip: När det är sex eller fler författare till en text skrivs endast första efternamnet samt et al. Detta gäller alltså även första gången referensen omnämns i texten. Övriga författarnamn återfinns i referenslistan. Undantag för punkt tre och fyra: om försteförfattaren givit ut två eller flera verk med olika medförfattare samma år, ange så många författare som behövs för att särskilja referenserna. Ask, Ek et al. (1997) Ask, Bok et al. (1997) 5) Citera flera arbeten av samma författare på samma gång: Jonsson (1995, 1996a, 1996b, 1997) visade att... I vissa studier (Jonsson, 1995, 1996a, 1996b, 1997) Princip: Referenserna skrivs i årtalsordning med kommatecken mellan årtalen för att särskilja de olika referenserna. I det fall författaren publicerat flera texter samma år som man refererar till, särskiljs dessa med att man kallar dem a, b, och så vidare. 6) Hänvisa till flera olika författare: 8

9 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 9 I flera studier (Ask, 1990; Bok, 1989; Ek, 1998) påvisas... Princip: Referenserna skrivs i alfabetisk ordning och åtskiljs med hjälp av semikolon. 7) Hänvisa till forskningsläget: Barn med dyskalkyli saknar ofta inre bilder av siffror och symboler (Andersson, 2000; Berg, 1988; Karlson, 1999). Princip: Referenserna skrivs i alfabetisk ordning och åtskiljs med semikolon. 8) Olika författare med samma efternamn Såväl R. Luce (1997) som K. Luce (1998) fann att... J. M. Goldberg och Neff (1961) och M. E. Goldberg och Wurtz (1972) studerade... Princip: Använd förnamnsinitialer för att skilja olika författare med samma efternamn åt. Detta gäller även om de publicerat sina texter olika år. 9) Personlig kommunikation Det kanske händer att man personligen träffar och samtalar med en forskare där intressanta resultat presenteras som man i sin text vill referera till. I möjligaste mån bör då en textkälla letas fram. Det kan också vara så att resultaten ännu inte publicerats men att man ändå vill använda sig av den informationen i sin text. K. W. Schaie (personligt samtal, 18 april, 1993) Princip: Förnamnsinitialer ska anges tillsammans med fullständigt efternamn. Därefter anges inom parentes vilken typ av källa det varit samt så exakt tidsangivelse som möjligt då detta samtal ägt rum. Andra kan inte komma åt källan, referensen ska då endast finnas i texten och inte i referenslistan. 10) Direkta citat Sida där citatet är hämtat måste anges. Den episodiska bufferten hanterar information i multimodal kod (Baddeley, 2002, s. 32). Referenslista I referenslistan ska fullständiga referenser av samtliga verk som använts i texten återfinnas. Referenslistan skrivs i bokstavsordning. I de fall det förekommer olika författare med samma efternamn ordnas dessa i bokstavsordning efter förnamn. I de fall det förekommer prefix i efternamnen som M, Mc, Mac ordnas dessa efter bokstävernas ordning, inte hur namnen uttalas. Det är heller inte ovanligt utan att man använt sig av flera texter av samma författare. Dessa referenser ordnas då i kronologisk ordning. Det 9

10 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 10 förekommer också att man använt sig av texter som en författare skrivit själv och texter som samma författare skrivit tillsammans med andra. Då gäller att de publikationer som författaren är ensamförfattare på kommer före de texter som vederbörande skrivit tillsammans med andra. Nedan följer principer för hur olika typer av källor anges i en referenslista. Här blir det ett urval av olika typer av publikationer, de kanske vanligaste formerna av publikationer som studenter använder sig av. För vidare information om övriga typer av referenser se APA-manualen. Princip bok: Författare, A., & Författare, B. (Årtal). Titel kursiverad. Förlagsort: Förlag. Morgan, G. (1986). Images of organization. London: Sage. Davison, G. C., & Neale, J. M. (1990). Abnormal psychology. New York: John Wiley & Sons. Massaro, D. W. (1987). Speech perception by ear and eye: A paradigm for psychological inquiry. Hillsdale, NJ: Earlbaum. Princip artikel: Författare, A. (Årtal). Titel. Tidskrift Kursiverad, volym, sidor. Hawkins, K. W. (1995). Effects of gender and communication content on leadership emergence in small task-oriented groups. Small Group Research, 26, På engelska skrivs titlar på artiklar med versaler på varje ord som inte är artikel eller konjunktion. Detta ska dock inte göras i referenslistan. Princip antologi: Författare, A. (Årtal). Titel på kapitel. Initialer samt efternamn på redaktörer (red.), Titel antologi (s. X X). Förlagsort: Förlag. Holmberg, C. (1987). Om forskning. I R. Patel & U. Tebelius (red.), Grundbok i forskningsmetodik (s. 9 23). Lund: Studentlitteratur. 10

11 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 11 Zimbardo, P. G. (1975). Transforming experimental research into advocacy for social change. In M. Deutsch & H. A. Hornstein (Eds.), Applying social psychology implications for research, practice, and training (s ). New York: Lawrence Erlbaum. Observera att här är det själva antologin som är verket som ska markeras med kursiv stil. Redaktörernas förnamnsinitialer sätts före efternamn. Princip broschyr: Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). (1998). Etik. Forskningsetiska principer för humaniora och samhällsvetenskap [Broschyr]. Uppsala: Författarna. Princip rapport från universitet: Författare, A. (Årtal). Titel kursiverad (typ av rapport). Ort: universitet, institution. Einarsson, C. (1996). Konflikter mellan grupper. Teorier om intergrupps-konflikter (FOG-rapport, nr 33). Linköpings universitet, Institutionen för Pedagogik och Psykologi. Princip rapport från myndighet: Utbildningsdepartementet. (1996). Inflytande på riktigt. Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar (SOU 1996:22). Stockholm: Nordstedts Tryckeri AB. Princip artikel ur dagspress: Författare, A. (år, datum). Titel på artikeln. Tidningens namn, s. X X. Schwartz, J. (1993, September 30). Obesity affects economic, social status. The Washington Post, pp

12 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 12 Princip källor från internet: En så noggrann hänvisning som möjligt ska ges. Minimikrav är dokumenttitel eller beskrivning, ett datum (antingen publikationsdatum eller uppdateringsdatum, eller datum för nedladdning), samt en adress (URL, uniform resource locator, internetadress ). Önskvärt är också att dokumentets författare anges. Referenser ska så långt som möjligt vara till dokument snarare än till hemsidor eller menysidor. Det är också viktigt att de adresser som anges fungerar. Författare, A. (Årtal, datum). Titel. Hämtad från URL Statistiska Centralbyrån. ( ). Gymnasieskolan inför läsåret 1998/99. Hämtad från Resultatredovisning Tabeller Tabeller är vanligen ett effektivt sätt att överskådligt presentera data. I tabellerna visas vanligen numeriska värden, medelvärden (m) och standardavvikelser (s). De data som presenteras ordnas i rader och kolumner för att underlätta för läsaren att göra jämförelser. Det kan ofta vara mer läsarvänligt att presentera flera tabeller än att pressa in mycket information i en och samma tabell. Tabeller kan användas för att presentera såväl kvantitativa som kvalitativa data. Vad gäller tabeller som presenterar kvantitativa data är dessa effektiva enbart då författaren arrangerat de data som presenteras i tabellen så att det tydligt framgår vad som avses att visas. Innan man konstruerar en tabell bör följande övervägas; (a) finns det något värde i att presentera exakta värden eller kan dessa avrundas istället, (b) det är lättare för läsaren att göra jämförelser mellan kolumner snarare än över rader samt (c) att medelvärden eller summor för rader och kolumner ska anges om dessa ger intressant tilläggs- eller basinformation. Nedan presenteras några exempel på hur tabeller kan se ut. 12

13 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 13 Tabell 1 Elevers genomsnittliga kommunikation med lärare (antal kontakter per minut) Pojkar Flickor Stadium M SD M SD t p Låg Mellan Hög Tabell 2 Huvudkategorier och kodningskategorier i IPA (efter Bales, 1950; Granström, 1986) Huvudkategorier Kodningskategorier A. Positiva handlingar 1. Visar solidaritet, vänlighet, stödjer andra, belönar 2. "Spänningsavledare"; skämtar, skrattar 3. Samtycker, håller med, passivt accepterande, lyder B. Försök till att ge svar 4. Ger förslag, "vägvisare" 5. Uttrycker åsikter och önskemål, evaluerar, analyserar 6. Ger information C. Frågor 7. Frågar efter information 8. Frågar efter åsikter 9. Frågar efter förslag D. Negativa handlingar 10. Misstycker, opponerar sig, passivt avvisande 11. Visar anspänning, oro, är undvikande 12. Ovänlig, försvarar sig själv, försöker sänka annans status 13

14 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 14 Ovanför tabellen ska tabelltext anges. Tabellerna numreras i kronologisk ordning. Observera att själva tabelltexten ska vara kursiv samt att man ej ska sätta punkt efter sista ordet. Det är också viktigt att det i tabelltexten framgår vad de eventuella siffrorna står för (t.ex. medelvärde, absoluta tal, procent). Tabellen ska bestå av tre vågräta linjer, varken mer eller mindre. Tabeller ska användas som komplement till den löpande texten, inte som en upprepning av vad som redan nämnts. Det är viktigt att tabellen kommenteras i texten. Det är författarens skyldighet att se till att läsaren förstår tabellen och måste då också i texten hjälpa läsaren att se vad som avses att visas i tabellen. Tabeller heter Tabell 1, Tabell 2, och så vidare, vilket medför att när hänvisningar ges till tabeller i text skrivs det som egennamn. Vilket visas i Tabell 1... De aktuella kodningskategorierna (se Tabell 2)... Figurer Alla illustrationer som inte är tabeller och som används i rapporter betraktas som figurer. En figur kan alltså vara ett diagram, en bild eller ett organisationsschema för att nämna några exempel. Vid presentation av data kan man ofta välja mellan att presentera resultatet med hjälp av tabell eller figur. Vilket som är mest fördelaktigt måste avgöras från fall till fall. Om det är en förändring över tid som avses att illustreras kanske en figur lämpar sig bäst för att åskådliggöra det aktuella skeendet. I de fall exakta värden är viktiga att tydliggöra är det bättre att använda sig av tabell än figur. Figurer ska illustrera det som omnämns i text snarare än att upprepa det som redan sagts. En figur ska vara lätt att förstå, därför är det viktigt att fundera över vilken information som tas med i en figur. Allt för detaljerad information riskerar att haverera syftet med en illustrativ figur. Var försiktig med informationsmängden, det är bättre att göra två läsliga figurer än en oläslig! Det som avses att illustreras kanske kan illustreras på olika sätt. Pröva olika alternativ och välj det som bäst åskådliggör det som avses att illustreras. Nedan följer några exempel på figurer. 14

15 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 15 Hypotesprövande A B Hög grad av struktur Låg grad av struktur C D Teorigenererande Figur 1. En teoretisk modell för gruppobservationer. [Figurrubriker tillsammans på separat sida] Proportion korrekta fonem Positivt Negativt Inget Ansiktsuttryck Text Emotion Figur 2. Genomsnittlig prestation i återgivning av meningar (+ SE) som funktion av emotion och valens (n = 30). [Figurrubriker tillsammans på separat sida] 15

16 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 16 Figurrubrikerna skrivs på en separat sida, under den centrerade rubriken Figurrubriker, som står högst upp på sidan. Börja sedan varje rubrik längst ut till vänster med Figur, följd av lämpligt nummer (eller bokstav, om figuren hör till appendix), med kursiverad text. Själva figurtexten följer sedan direkt på och kursiveras inte. Observera att figurtexten avslutas med en punkt (se ovan). Även figurer numreras kronologiskt och figurbeteckningen betraktas som egennamn. Ytterligare om APA-stil Rubriksättning Rubriker används för att organisera texten och används enligt en hierarkisk struktur. APA föreskriver fem olika rubriknivåer vilka presenteras nedan. CENTRERADE VERSALER Centrerade gemener Kursiverade centrerade gemener Kursiverade vänsterjusterade gemener Kursiv indragen med en punkt. Börja sedan direkt med texten (gäller endast denna rubriknivå). Enligt APA-manualen ska inte rubrikerna vara skrivna med fet stil. Enligt APA-manualen ska det inte heller finnas blankrader mellan avslutat stycke och rubrik för nytt stycke. Observera att denna text avviker i detta avseende! Det är sällan man använder sig av samtliga rubriknivåer. Om endast en typ av rubrik används, tag nivå två (centrerade gemena). Om två typer av rubriker används, ta nivå två (centrerade gemena) och nivå fyra (kursiv, vänsterjusterad). Om tre typer av rubriker används, ta nivå två ( centrerade gemena), nivå fyra (kursiv, vänsterjusterad) och nivå fem (kursiv indragen). Om fyra typer av rubriker används, ta nivå två (centrerade gemena), nivå tre (kursiv centrerade ), nivå fyra (kursiv vänsterjusterad) samt nivå fem (kursiv indragen). Siffror används ej i samband med rubriker. Rubrikerna i sig själva visar vilken nivå inom en viss avdelning i ett arbete vi befinner oss på. 16

17 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 17 Direkta citat i text Direkta citat, det vill säga att skriva av någon annans text, får förekomma i viss begränsad utsträckning. Citat på mer än 500 ord är inte tillåtna, de bör dock inte överstiga 100 ord. Direkta citat måste vara exakt återgivna. Om det finns stavfel i originaltexten måste dessa även finnas med då texten återges i form av citat. Kortare citat kan med fördel skrivas direkt i den löpande texten. Nedan följer ett exempel på hur det kan se ut. Enligt HSFR:s etiska regler gäller för samtyckeskravet att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan (HSFR, 1996, s. 6). Vid citat måste källa alltid anges. Enligt författaren måste alla citat anges (Nilsson, 1992, s. 18). Nilsson (1992) menar att i texten måste alla citat anges (s. 18). Användning av kursiv stil i löpande text Kursiv stil i löpande text används sparsamt. I de fall boktitlar presenteras i texten kursiveras de. Likaså när nya termer som är specifika i sammanhanget introduceras markeras de med kursiv stil, till exempel grundantagandegrupper. Då ett ord eller term ska betonas används också kursiv stil samt då bokstäver används som statistiska symboler. Kvantitativa redovisningar i text Vanligt förekommande statistiska test (t-test, F-test, chi-två, etc.) kan användas utan vidare förklaring. Mer ovanliga test bör förklaras kort. Standardformatet för hur man presenterar statistik i text är att man anger typ av test, frihetsgrader, statistikvärde samt signifikansnivå. Skriv alltid mellanslag mellan matematiska tecken och siffror! Kursivera statistiska symboler! Exempel: t(68) = 2.93, p <.01 F(2, 28) = 1.18, ns 17

18 Björn Lidestam Mini-APA-publikationsmanual för laborationer 18 Förkortningar Förkortningar används ytterst sparsamt. Endast etablerade förkortningar (se Svenska Akademins ordlista). Inom genren etablerade förkortningar, som IQ. Mått som exempelvis cm, km, dl, kg, sek. Tal och siffror Man skriver med siffror: tal som är från 13 och uppåt. tal under 13 grupperas ihop med tal från 13 och uppåt (t.ex. 3 av 15 resultat...). tal omedelbart föregår en undersökningsenhet (t.ex. 5,3 cm). tal står för statistiska eller matematiska funktioner. tal står för tidsangivelser, datum, ålder, stickprovs- eller populationsstorlek, etc. tal står för specifika positioner i talserier, delar av böcker och tabeller, och alla tal i listor av fyra eller fler tal. alla tal i abstractet. Man skriver med bokstäver: heltalen noll till och med tolv (alla tal under 13, men se ovan för undantag). alla tal som inleder en mening, titel, eller rubrik. (Undvik så långt som möjligt att inleda en mening med ett tal.) vanliga andelar (t.ex. en femtedel) vedertagna uttryck (t.ex. de aderton) 18