UMTS-utbyggnaden -statusrapport

Transkript

1 PROMEMORIA DATUM VÅR REFERENS 17 december HANDLÄGGARE, AVDELNING/ENHET, TELEFON, E-POST Magnus Axelsson Avdelningen för marknadsfrågor UMTS-utbyggnaden -statusrapport Sammanfattning Under den tid av tre år som UMTS-näten byggts ut har UMTS-tillståndshavarna vid ett flertal tillfällen informerat PTS om de svårigheter som uppstått i samband med utbyggnaden. Framförallt har de angivit att ansökningar för bygglov för master har varit en komplicerad och tidskrävande process. Trots de av UMTS-operatörerna angivna svårigheterna så kommer de enligt deras egen bedömning ha uppnått % av den befolkningstäckning på som de utfäste sig till i sina ansökningar om att erhålla ett UMTS-tillstånd. UMTS-tillståndshavarna skulle genom att utnyttja beviljade bygglov och genom ett utökat samarbete väsentligt närma sig de utsatta målen. Detta skulle inte bara innebära minskade kostnader utan också innebära att hänsyn tas till natur- och kulturvärden. I Sverige kan en operatör förpliktas att tillhandahålla samlokalisering endast om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering. I princip krävs ett avslag på en ansökan om bygglov samt att det saknas möjlighet till alternativa lokaliseringar. Möjligheterna att ålägga sådan samlokalisering är således ytterst begränsade. PTS har med den nuvarande lagstiftningen begränsade möjligheter att förverkliga regeringens uttalade strävan inom miljöområdet. Samlokalisering bör i första hand komma till stånd genom frivilliga överenskommelser. PTS erfarenhet hittills beträffande UMTS-utbyggnaden är dock att samarbetet i detta avseende inte fungerat tillfredsställande. För det fall operatörerna inte frivilligt samlokaliserar i väsentligt högre omfattning än vad som hittills skett, innebär det att parallella mastsystem kommer att finnas i landet. Kvoten för vad som rimligen kan tålas med hänsyn till kraven på hållbar utveckling vid natur- och miljöutnyttjande samt till målen för den fysiska planeringen i landet kan då snabbt fyllas. Mot denna bakgrund anser PTS att regeringen bör initiera en översyn av bestämmelsen om samlokalisering 4 kap. i 14 lagen om elektronisk kommunikation i syfte att denna får en adekvat utformning. POSTADRESS Box 5398, Stockholm BESÖKSADRESS Birger Jarlsgatan 16 TELEFON FAX E-POST pts@pts.se WEBBADRESS

2 2(14) Innehållsförteckning 1. Inledning Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och UMTS-utbyggnaden Skälig tid för rättelse Tillståndsvillkor för UMTS-tillståndshavare Tidsplan för utvärdering av UMTS-utbyggnaden Särskilt om vitesförelägganden och täckningskrav Lagstiftningen kring samlokalisering i master Ärenden om samlokalisering Anknytningen till bygglovsprövningen Tillgängligt mastutrymme Begreppet tillgänglig kapacitet Lagstiftningen i några grannländer Ändringar i ledningsrättslagstiftningen UMTS-tillståndshavarna - Utbyggnadsgrad Hi3G Vodafone Svenska UMTS-licens AB Orange Sverige AB Bygglov m.m Avtal om samlokalisering G-utbyggnaden globalt och i Europa Slutsatser och förslag...13

3 3(14) 1. Inledning Post- och telestyrelsen har i regleringsbrevet 1 för 2003 fått i uppdrag av regeringen att rapportera om UMTS-utbyggnaden. Uppdraget skall redovisas senast den 2 januari En delrapport lämnades den 1 augusti 2003 (PTS-ER-2003:30). PTS avser att i denna redovisning lämna en beskrivning av UMTS-utbyggnaden fram till årsskiftet 2003/2004 och de faktorer som påverkat denna. Särskilt ger PTS en beskrivning av tillämpningen av den nya bestämmelsen om mastsamordning som införts i 4 kap. 14 lagen (2003:389)om elektroniskt kommunikation. 2. Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och UMTS-utbyggnaden Lagen om elektronisk kommunikation trädde i kraft den 25 juli Bakgrunden till lagens tillkomst är att en översyn har gjorts inom EU på området för elektroniska kommunikationer. Den nya lagen skiljer sig på en rad punkter från de tidigare lagarna - telelagen och lagen om radiokommunikation. Två bestämmelser i det nya regelverket kommer här att beröras. Skyldigheten för PTS att ge en operatör skälig tid för rättelse (i detta sammanhang om en UMTS-tillståndshavare inte uppfyller tillståndsvillkoren om utbyggnad) innan föreläggande utfärdas (7 kap. 4 ) och bestämmelsen om att PTS under vissa förutsättningar kan fatta beslut om samlokalisering (4 kap. 14 ). 1 Avsnitt 1.3 punkt 6 i regleringsbrevet: Post- och telestyrelsen skall beskriva och analysera utvecklingen av utbyggnaden för den tredje generationens mobila system samt förutsättningarna för framväxten av nya marknader för mobil kommunikation. I detta ligger att identifiera hinder, både avseende etablerandet av infrastruktur och utveckling av mobila innehållstjänster, samt att föreslå och vidta åtgärder där det är påkallat. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 2 januari En delrapport skall redovisas senast den 1 augusti 2003.

4 4(14) 2.1. Skälig tid för rättelse En förändring som följer med den nya lagen är att operatörer skall ges skälig tid för rättelse innan PTS kan fatta beslut om ett eventuellt föreläggande. Tidigare har PTS omedelbart kunnat besluta om föreläggande, när fel eller brister konstaterats. Skälig tid enligt den nya lagen anges vara minst fyra veckor. Beroende på omständigheterna i varje enskilt fall kan det röra sig om en mycket längre period Tillståndsvillkor för UMTS-tillståndshavare PTS meddelade den 16 december 2000 att Europolitan, Hi3G, Orange och Tele2 gavs tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster av UMTS / IMT-2000 standard. PTS meddelade villkoren för tillstånden den 22 mars 2003 (dnr HK , HK , HK , HK ). Av tillståndsvillkoren, som är identiska för de fyra UMTS-tillstånden, framgår bl.a. vilken befolkningstäckning som skall uppnås och vid vilken tidpunkt detta skall ske. Av ansökningarna framgick att de fyra tillståndshavarna utfäste sig att täcka personer senast den 31 december Dessa utfästelser var sedan grunden för PTS tillståndsvillkor i detta avseende. I tillståndsvillkoren definierade också PTS vad som, ur teknisk synvinkel, avses med befolkningstäckning: Ett område skall anses vara täckt där fältstyrkan, mätt på pilotsignalen (primary common pilot channel (IMT-DS) / broadcast channel (IMTTC)) från en basstation, utomhus på 1,7 meters höjd, är lika med eller överstiger 58 dbµv/m/5mhz med en ytsannolikhet på 95%. Det är den angivna fältstyrkenivån PTS avser kontrollera vid tillsynen av efterlevnaden av tillståndsvillkoren Tidsplan för utvärdering av UMTS-utbyggnaden Enligt tillståndsvillkoren skall UMTS-tillståndshavarna senast den 1 mars 2004 lämna in statusrapporter och detaljerade kartor över 3G-täckningen den 31 december 2003 till PTS. Rapporterna kommer att visa om 3G-täckningen har den omfattning som anges som krav i tillståndsvillkoren eller om det finns brister. PTS kommer därefter att utvärdera rapporterna och analysera skäl till uppkomna brister, vilket kan komma att ta upp till tre månader, beroende på hur omfattande eventuella brister är och beroende på om kompletterande information behöver begäras in. Parallellt utför också PTS kontrollmätningar i områden där operatörerna angivit att de har täckning. PTS kommer att inleda tillsynen med mätningar i begränsad omfattning under januari De eventuella brister PTS konstaterar i förhållande till tillståndsvillkoren skall 3G-operatörerna rätta till. Enligt den nya lagen skall de då ges skälig tid för rättelse, vilket enligt ovan skall

5 5(14) utgöra en tidsperiod om minst fyra veckor. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan PTS ge längre tid för rättelse. Om bristerna kvarstår efter att den fastställda tiden för rättelse löpt ut har PTS möjlighet att besluta om ett föreläggande. Föreläggandet kan förenas med vite. Om en senare utvärdering visar att en operatör ändå inte uppfyller tillståndsvillkoren kan PTS begära att vitet döms ut eller, som en sista åtgärd, återkalla tillståndet Särskilt om vitesförelägganden och täckningskrav Om en UMTS-tillståndshavare när den skäliga tiden för rättelse har löpt ut fortfarande inte har uppfyllt tillståndsvillkoren kan PTS som tidigare nämnts utfärda ett föreläggande som vid behov kan förenas med vite. Enligt 3 lagen (1985:206) om viten skall viten fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som förenats med vite. En utgångspunkt är således att vitet skall bestämmas så högt att adressaten skall finna det mer fördelaktigt att följa föreläggandet än att inte göra det. När det gäller UMTS-utbyggnaden kommer således eventuella vitesbelopp att vara beroende av hur mycket byggnation som vid tidpunkten för utfärdandet av ett vitesföreläggande kvarstår innan operatören kan tänkas uppfylla tillståndsvillkoren. Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Om en operatör inte erhåller bygglov i tillräcklig utsträckning för att kunna täcka personer och täckning inte heller kan erhållas på annat sätt, begränsas således PTS möjligheter att utfärda ett vitesföreläggande. 3. Lagstiftningen kring samlokalisering i master Operatörer kan, med stöd av 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation, bli ålagda av PTS att samlokalisera radioutrustning i master, om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa, allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering. Samlokalisering kan bli aktuell då en operatör inte har fått bygglov för att uppföra en mast i en kommun och det inte finns några alternativa placeringar för masten. Om det då redan finns en mast i området, kan operatören ansöka hos PTS om samlokalisering. Innan PTS kan fatta beslut om att ålägga en operatör skyldighet att samlokalisera ska samråd ske med berörda parter. PTS beslut om samlokalisering kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den operatör som upplåter utrymme i sin mast har rätt till marknadsmässig ersättning. PTS har under vissa förutsättningar möjlighet att enligt 4 kap. 8 punkt 5 lagen om elektronisk kommunikation förplikta en operatör som har ett betydande inflytande på en viss marknad att uppfylla rimliga krav på tillträde till och

6 6(14) användning av nät och tillhörande installationer i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster. Någon sådan skyldighet har ännu inte meddelats. När myndigheten i denna skrivelse redovisar sin möjlighet att ålägga en operatör att tillhandahålla samlokalisering avses uteslutande samlokalisering enligt 4 kap Ärenden om samlokalisering PTS har hittills tillämpat bestämmelsen om samlokalisering i ett enda fall (PTS beslut den 28 november 2003 i ärende nr ). Hi3G Access AB hade fått avslag på en ansökan om bygglov i Täby kommun och vände sig till PTS för att få till stånd samlokalisering i en mast som tillhörde Tele2 Sverige AB. PTS bedömde dock att Tele2 fick anses behöva eventuellt kvarvarande utrymme i masten i bolagets egen verksamhet och avslog ansökan. Bestämmelsen i 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation ger inte möjlighet att förplikta en operatör att anpassa mastens utformning för att möjliggöra samlokalisering. PTS har nyligen fått in ytterligare nio ärenden avseende ansökningar om samlokalisering. Handläggningen av dessa ärenden pågår Anknytningen till bygglovsprövningen För att samlokalisering skall kunna föreskrivas med stöd av 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation krävs, enligt vad som kan utläsas av förarbetena till bestämmelsen, ett avslag på en bygglovsansökan. Många kommuner vill att UMTS-tillståndshavarna skall samlokalisera sin utrustning. Om detta inte kan ske genom frivilliga överenskommelser krävs att kommunen meddelar ett avslag på en eller flera framställda bygglovsansökningar. Först då har PTS möjlighet att förordna om samlokalisering. Förarbetena anger inte hur många instanser ett avslag i ett bygglovsärende skall ha prövats innan PTS kan ålägga skyldighet att samlokalisera (jfr. Trafikutskottets betänkande 2002/03:TU6 s. 45). 2 En operatör som avser att driva ett kommunikationsnät med hög täckningsgrad, t.ex. ett UMTSnät, måste ha tillgång till ett stort antal olika nätdelar såsom ledningar, byggnader, master, antenner och antennsystem. Med ett flertal operatörer som avser att bygga ut liknande nät blir effekten att ett stort antal nätdelar, såsom master för radioanläggningar, kommer att behöva uppföras. Ett stort antal nät kan medföra att kvoten överskrids för vad som rimligen kan krävas med hänsyn till kraven på hållbar utveckling vid natur- och miljöutnyttjanden och med beaktande av målen för den fysiska planeringen i Sverige (jfr prop. 2002/03:110 s. 182).

7 7(14) 3.3 Tillgängligt mastutrymme Varken lagen om elektronisk kommunikation eller svenska plan- och bygglagstiftningen ger myndigheten eller kommuner möjlighet att tvinga fram en ombyggnad av en mast så att andra operatörer kan få utrymme att placera utrustning där Begreppet tillgänglig kapacitet Frågan om i vilken utsträckning PTS har möjlighet att med stöd av 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation förplikta en operatör att tillhandahålla samlokalisering om operatören anser sig behöva den kvarvarande tillgängliga kapaciteten i den egna verksamheten har PTS tagit ställning till i det ovan angivna ärendet , se avsnitt 3.1. Lagstiftaren har angett att innebörden av att en tillträdesskyldighet endast kan omfatta tillgänglig kapacitet är att en operatör som gjort investeringar med avsikten att tillmötesgå ökad efterfrågan från sina egna kunder inte rimligtvis ska behöva upplåta denna kapacitet till andra trots att överkapacitet sannolikt temporärt föreligger. När tillgänglig kapacitet beräknas skall också ett rimligt förväntat framtida behov av kapacitet beaktas (prop. 1999/2000:57 s. 35 f.). Motsvarande princip har uttalats bl.a. beträffande den tidigare skyldigheten i telelagen att tillhandahålla fasta teleförbindelser samt beträffande skyldigheten att bedriva samtrafik (jfr prop. 1992/93:200 s. 114 och 309). PTS fann i ärendet att den aktuella principen får anses gälla även vid åläggande av samlokaliseringsskyldighet med stöd av 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation. Mot bakgrund av bl.a. detta fann PTS att den eventuella kvarvarande kapacitet som kunde finnas i den aktuella masten fick anses ingå i det rimliga förväntade behovet av kapacitet som den mastägande mobiloperatören hade i den egna verksamheten. Trots att en viss överkapacitet således kunde föreligga temporärt kunde den eventuellt lediga kapaciteten i masten, därför inte anses vara tillgänglig för annan operatör på det sätt som krävdes för att en ansökan om samlokalisering kunde bifallas Lagstiftningen i några grannländer Finland Bestämmelsen i 4 kap. 14 lagen om elektronisk kommunikation motsvaras i Finland av 26 andra stycket kommunikationsmarknadslagen (2003:393). Där anges att Kommunikationsverket genom beslut kan ålägga företag en skyldighet att hyra ut en antennplats i en radiomast eller en kabelkanal om det av en orsak som beror på miljövård, naturskydd eller markanvändningsplanering eller någon annan därmed jämförbar orsak inte är ändamålsenligt att bygga en parallell

8 8(14) radiomast eller kabelkanal. Enligt vad som kan utläsas av den finska lagstiftningen krävs inte något avslagsbeslut på en bygglovsansökan för att verket skall kunna förordna om samlokalisering. Danmark Den danska lagstiftaren har, till skillnad från den svenska, ansett det lämpligt att ålägga en operatör skyldighet att genomföra ombyggnad av en mast för att möjliggöra samlokalisering. I 2 tredje stycket bekendtgørelse af lov om etablering og fælles udnyttelse af master til ra-diokommunikationsformål m.v. anges följaktligen att en ägare till en mast som används för radiokommunikation skall tillgodose ansökningar om samlokaliseringar av andra även om detta kräver en ombyggnation av masten. Kommunen kan när frivilliga överenskommelser om sådan samlokalisering inte kan nås utfärda ett påbud om samlokaliseringsskyldighet som inkluderar skyldighet att genomföra siteanpassningar (jfr 3 bekendtgørelse af lov om etablering og fælles udnyttelse af master til radiokommunikationsformål m.v.). 4. Ändringar i ledningsrättslagstiftningen En översyn av ledningsrättslagen (1973:1144) pågår för närvarande. Med ledningsrätt avses att den som vill utnyttja utrymme inom en fastighet och inte genom avtal med fastighetsägaren kan nå en överenskommelse, kan få möjlighet till det genom en ledningsrättsförrättning. En ledningsrättsförrättning genomförs av lantmäterimyndigheten i det län fastigheten är belägen. En särskild utredare skall undersöka bl.a. om ledningsrättslagen bör kunna användas för att medge upplåtelse av utrymme för andra slag av ledningar än de som nu anges i lagen och för andra anordningar än ledningar. Hittills har utredaren tagit fram ett delbetänkande i vilket det bland annat föreslås en ändring i ledningsrättslagen som kan underlätta för en ledningsrättshavare att erbjuda andra nyttjanderätt inom ramen för den befintliga ledningsrätten. För närvarande analyseras, inom ramen för utredningen, bl.a. möjligheten till ledningsrätt i lös egendom. En sådan möjlighet kan, om den införs, fungera som ett komplement till bestämmelsen i lagen om elektronisk kommunikation, som ger PTS möjlighet att besluta om samlokalisering i teleanläggningar. 5. UMTS-tillståndshavarna - Utbyggnadsgrad PTS har under hela utbyggnadsperioden haft regelbundna möten med UMTStillståndshavarna med syftet att diskutera problem som uppstår och om möjligt vidta åtgärder för att lösa dessa. PTS har inbjudit till samtal varje kvartal och därutöver har ett kontinuerligt utbyte av information skett i frågor som rör relationen mellan PTS som tillståndsgivare och UMTS-tillståndshavarna. Allt ifrån

9 9(14) rent tekniska frågor till frågor om administrativa rutiner och medlingar mellan parter i tvister har varit uppe till behandling. Kvartalsvis har PTS även begärt in uppgifter från UMTS-tillståndshavarna bland annat avseende bygglovssituationen, antal basstationer som tagits i drift och enklare täckningskartor som indikerar var i landet som UMTS-tillståndshavarna etablerat nätinfrastruktur. Samtliga av de nu aktiva UMTS-tillståndshavarna, Vodafone, Hi3G och Svenska UMTS-licens AB 3 kommer till årsskiftet 2003/2004 ha uppnått ca % av den befolkningstäckning på personer de utfäst sig att uppnå Hi3G Hi3G bygger ett eget UMTS-nät i Stockholm, Göteborg och Malmö och stora delar av Blekinge. Övrig befolkningstäckning kommer att erhållas genom att 3GIS AB (3G Infrastucture Services AB, ett bolag som ägs av Hi3G Access AB, Vodafone Sverige AB och Orange Sverige AB) bygger resterande nät. Hi3G har angivit att de kommer att uppnå en befolkningstäckning som motsvarar 63 % av personer per den 31 december Hi3G är den hittills enda UMTS-tillståndshavaren som, under varumärket 3, öppnat sitt nät för kommersiella tjänster. Hi3G anger att det i nuläget finns UMTS-täckning i drygt 100 tätorter Vodafone Vodafone bygger ett eget UMTS-nät i Stockholm, Göteborg och Malmö och stora delar av Blekinge. Övrig befolkningstäckning kommer att erhållas genom att 3GIS AB bygger nät som täcker de resterande 70 % av personer. Vodafone har angivit att de kommer att uppnå en befolkningstäckning som motsvarar 60 % av personer per den 31 december Svenska UMTS-licens AB Svenska UMTS-licens AB kontrolleras av Tele2 och TeliaSonera genom dessa företags gemensamma bolag Svenska UMTS-nät AB. Då företagen delar på ett UMTS-tillstånd behöver de endast bygga ett gemensamt nät för hela den befolkningstäckning på personer som är fastställt i tillståndsvillkoren. Befolkningstäckningen uppskattas av SUNAB bli mellan % per den 31 december Svenska UMTS-licens AB är ett helägt dotterbolag till Svenska UMTS-nät AB som i sin tur ägs till 50 % av TeliaSonera och 50 % av Tele2.

10 10(14) 5.4. Orange Sverige AB Orange Sverige AB meddelade i december 2002 att de inte har för avsikt att etablera sig på den svenska marknaden. Det UMTS-tillstånd som Orange tilldelades i december 2000 innehas dock fortfarande av bolaget. Orange är enligt den information PTS har fortfarande delägare i 3GIS AB vilket formellt sett leder till att Orange kan tillgodoräkna sig den befolkningstäckning som 3GIS AB har uppnått. 6. Bygglov m.m. Beviljade bygglov Av den statistik PTS erhållit från UMTS-tillståndshavarna framgår att fram till den 30 september 2003 har bygglov för drygt telemaster sökts. Av dessa har ca 56 % beviljats, ca 7 % fått avslag och följaktligen ca 37 % som för närvarande handläggs. Utöver bygglovsansökningar för master har drygt bygglovsansökningar för andra typer av anläggningar lämnats in till kommunernas byggnadsnämnder. Dessa ansökningar rör till exempel teleutrustning som placeras i byggnader, uppställning av teknikbodar vid befintliga master m m. Av dessa bygglovsansökningar har över 90 % beviljats. UMTS-operatörerna anger i sin rapportering att de bedömer att ytterligare ca 1500 bygglovsansökningar kommer att lämnas in under den fortsatta utbyggnaden. Särskilt om master Som nämnts tidigare erhåller PTS information från UMTS-operatörerna. PTS har bland annat begärt att få information om hur många master respektive UMTStillståndshavare har byggt. Underlaget från UMTS-operatörerna har i det avseendet inte varit fullständigt. Tillsammans med viss information från försvarsmakten framgår dock att fram till och med den 30 september 2003 har UMTS-operatörerna byggt ca master. För närvarande finns det alltså en stor mängd beviljade bygglov som ännu inte utnyttjats. 8. Avtal om samlokalisering Samlokalisering i master har varit ett mycket omdiskuterat ämne under hela utbyggnadstiden. Allt ifrån början av 2001 då Boverket av regeringen fick i uppdrag att utreda hur UMTS-utbyggnaden påverkar natur- och kulturvärden och vilka problem som kunde identifieras avseende möjligheterna till samlokalisering

11 11(14) till nuläget då PTS möjligheter att besluta om samlokalisering prövas. Diskussionen kring samlokalisering har under hela utbyggnadstiden präglats av att nya aktörer på mobilmarknaden har haft stora svårigheter att nå några överenskommelser med de befintliga mobilnätsaktörerna, undantaget Vodafone som i ett tidigt skede ingick avtal om samarbete med Hi3G och Orange. TeliaSonera och Tele2 var från början inte villiga att ingå några avtal om samlokalisering trots flera försök från Boverket, Svenska kommunförbundet och PTS att få till stånd förhandlingar som syftade till att få till stånd frivilliga överenskommelser mellan UMTS-tillståndshavarna. Såvitt PTS erfar har flera ramavtal om samlokalisering ingåtts mellan UMTStillståndshavarna och andra infrastrukturinnehavare såsom Teracom, Banverket, Räddningstjänsten, kraftindustrin m fl. Även TeliaSonera har idag ramavtal med till exempel 3GIS AB och Hi3G. Tele2 har däremot enligt vad PTS erfar inte inlett något samarbete med de nya aktörerna på mobilmarknaden. 9. 3G-utbyggnaden globalt och i Europa Utbyggnaden av 3G-nät och den kommersiella lanseringen av nät har pågått i snart tre år. Utvecklingen inom tekniken och antalet abonnenter har kommit längst i Japan där det fram till och med oktober månad fanns registrerat drygt 12 miljoner abonnenter. Av dessa var ca 9 % abonnenter i ett UMTS-nät och drygt 90 % i den konkurrerande standarden cdma2000. I Europa har UMTS kommersiellt lanserats i Italien (> ), Storbritannien (> abonnenter), Österrike (> abonnenter), Sverige (> abonnenter), Danmark (ingen uppgift) och Luxemburg (ingen uppgift). I ett europeiskt perspektiv så står sig de svenska UMTS-näten bra vid en jämförelse. Vid årsskiftet kommer % av befolkningen ha UMTS-täckning och näten har också en geografisk yttäckning som i jämförelse med andra europeiska länder är omfattande. PTS har i nuläget ingen information som visar vilken faktisk befolkningstäckning som uppnåtts hittills i de ovan nämnda europeiska länder där en lansering har skett av 3G. Nedan redogörs dock för vilka krav på utbyggnadstakt som finns i ett antal europeiska länder:

12 12(14) Danmark 30 % 80 % Krav på befolkningstäckning Tidpunkt Finland Inga utbyggnadskrav - Frankrike 99 % Senast åtta år efter licenstilldelningen (2009 för två av licensinnehavarna) Holland Italien Städer > innevånare samt stora vägar och flygplatser 20 regionshuvudstäder Provinshuvudstäder + viss geografisk yttäckning Schweiz 50 % Storbritannien 80 % Sverige UMTS-tillståndshavarna har utfäst sig att täcka personer (Enligt uppgifter från SCB var befolkningen tredje kvartalet personer vilket ger att 98,7 % av befolkningen skall täckas) Tyskland 25 % 50 % Österrike 25 % 50% Av tabellen kan man utläsa att den befolkningstäckning som UMTStillståndshavarna uppger sig faktiskt ha uppnått i Sverige överstiger de ovan nämnda ländernas ställda krav fram till

13 13(14) 10 Slutsatser och förslag Under den tid av tre år som UMTS-näten byggts ut har UMTS-tillståndshavarna vid ett flertal tillfällen informerat PTS om de svårigheter som uppstått i samband med utbyggnaden. Framförallt har de angivit att ansökningar för bygglov för master har varit en komplicerad och tidskrävande process. Trots de av UMTSoperatörerna angivna svårigheterna så kommer de enligt deras egen bedömning ha uppnått % av den befolkningstäckning på som de utfäste sig till i sina ansökningar om att erhålla ett UMTS-tillstånd. Som framgår av den tidigare redovisade statistiken avseende bygglov så har ca master beviljats bygglov varav det enligt uppgift har byggts ca master. Det finns utöver detta ca bygglovsansökningar som för närvarande handläggs i kommunerna och som kommer att utmynna i ett flertal ytterligare beviljade bygglov. Genom att utnyttja de redan beviljade byggloven kommer tillståndshavarna att väsentligt närma sig de angivna målen. Tillståndsvillkorens utformning gör det också möjligt för UMTS-tillståndshavarna att samarbeta om en väsentlig del av utbyggnaden. Endast 30 procent av befolkningstäckningen skall enligt villkoren ske med egen radioinfrastruktur. Master och andra anläggningar får samnyttjas till 100 %. Ett utökat samarbete skulle väsentligt minska kostnaden för de utbyggda näten. Härtill kommer att ett utökat samarbete väsenligt skulle innebära att hänsyn tas till natur- och kulturvärden. Förslag till översyn av lagstiftning I Sverige kan en operatör förpliktas att tillhandahålla samlokalisering endast om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering. I princip krävs ett avslag på en ansökan om bygglov samt att det saknas möjlighet till alternativa lokaliseringar. Möjligheterna att ålägga samlokalisering är således ytterst begränsade. Det skall vara starka skäl, ett påtagligt behov (prop. 2002/03:110 s. 182). Den danska respektive finska lagstiftningen ger väsentligt mycket mer utrymme åt tillsynsmyndigheten respektive kommunen att tvinga fram en samlokalisering. Så kan en kommun i Danmark tvinga fram en ombyggnad av en mast för att möjliggöra samlokalisering, en möjlighet som inte finns i den svenska lagstiftningen. Det finska kommunikationsverket har befogenhet att medge en ansökan om samlokalisering om det av en orsak som beror på miljövård, naturskydd eller markanvändningsplanering eller någon annan därmed jämförbar orsak inte är ändamålsenligt att bygga en parallell radiomast. I Finland krävs således inte något avslagsbeslut på en bygglovsansökan för att verket skall kunna förordna om samlokalisering. PTS har med den nuvarande lagstiftningen begränsade möjligheter att förverkliga regeringens uttalade strävan inom miljöområdet. Samlokalisering bör i första hand komma till stånd genom frivilliga överenskommelser. PTS erfarenhet hittills beträffande UMTS-utbyggnaden är dock att samarbetet i detta avseende inte

14 14(14) fungerat tillfredsställande. För det fall operatörerna inte frivilligt samlokaliserar i väsentligt högre omfattning än vad som hittills skett, innebär det att parallella mastsystem kommer att finnas i landet. Kvoten för vad som rimligen kan tålas med hänsyn till kraven på hållbar utveckling vid natur- och miljöutnyttjande samt till målen för den fysiska planeringen i landet kan då snabbt fyllas. Mot denna bakgrund anser PTS att regeringen bör initiera en översyn av bestämmelsen om samlokalisering 4 kap. i 14 lagen om elektronisk kommunikation i syfte att denna får en adekvat utformning.