9e e Tref, 1 årg, Goda förvaltare

Transkript

1 9e e Tref, 1 årg, Goda förvaltare (Gud sade: "Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter." Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden." Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." Gud sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta." Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.) (1 Mos 1:24-2:3) Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. Hans herre sade: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Den som hade fått två talenter kom fram och sade: Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. Hans herre sade: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Den som hade fått en enda talent steg också fram. Herre, sade han, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt. Hans herre svarade honom: Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder. (Matt 25:14-30) Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var 1

2 gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen. (1 Petr 4:7-11) Vems fel är det att jag sumpade skolan? Att mitt äktenskap sprack? Att jag är arbetslös? Att jag är överviktig? Det är i alla fall inte mitt. Så skriver Ann Heberlein, som är doktor i teologi, citerad på Svenska Dagbladets Idagsida från mars i fjol. Bibeln säger att Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. (exv. Ps 24:1, 5 Mos 10:14). Det innebär att det vi har fått att förfoga över inte bara är till för oss själva, utan för att brukas i enlighet med Guds vilja. Du och jag är kallade att försöka ta gott ansvar i de relationer och de sammanhang som vi lever i: på våra arbetsplatser, i föreningar och i familj och släkt Men det handlar också om att låta de gåvor Gud har gett oss komma till nytta i den kristna församlingens gemenskap. Jesus och hans närmaste lärjungar hade dragit sig undan till Olivberget i Jerusalem. Några av lärjungarna ber Jesus förklara vad som ska hända vid tidernas slut och vid Hans återkomst. Då berättar Jesus: En man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Tjänarnas herre i liknelsen representerar Gud, och tjänarna är Jesu lärjungar eller vi. Talenten var ett viktmått om ungefär 30 kg. En talent silver, som det rörde sig om i vår evangelietext, motsvarar ungefär en miljon kronor i dagens värde. Det var alltså inga småmynt som tjänarna hade blivit anförtrodda, utan förtroendet att ha hand om Guds förmögenhet. Vilken ära och vilket uppdrag! Men hos oss står inte alltid ansvar och förvaltarskap så högt i kurs: varken i vår vardag eller i församlingens liv. Och vi kan fråga oss varför. Ann Heberlein skrev för ett par år sedan en bok som heter Det var inte mitt fel där hon beskriver vår samtid som en massflykt från ansvar. Istället för att kritisera mobbaren tycker man synd om honom, förklarar hans handlande med dåliga hemförhållanden. Han blir ett offer som inte kan rå för att han mobbar. 2

3 I andra sammanhang är det du och jag som skyller ifrån oss, lägger ansvaret för tillkortakommanden och misslyckanden på andra, gör oss själva till offer för att slippa ta ansvar. Men varför då? Kanske för att vi är rädda för hamna i skuld till andra. För om vi inte känner Gud finns ingen som kan befria oss från skulden. Då är det inte konstigt att vi försöker fly från den. Men åtminstone kyrkan borde våga tala om skuld därför att vi känner den Ende som kan och vill lyfta skulden av oss. Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är rätt och fel. Då kan man börja ta ansvar för sitt liv och sitt handlande. Vi kan fråga oss: Tar du och jag ett moget ansvar för att vårda våra nära relationer: våra äktenskap eller liknande, relationer till våra barn, våra vänner eller våra föräldrar? En del av oss kan särskilt behöva fundera på de här frågorna. Samtidigt kan här finnas andra som redan tar mycket ansvar i olika sammanhang - ibland till och med för mycket - men ändå inte upplever att vad man gör är tillräckligt. Kanske gäller det särskilt kvinnor? Det finns faror för den som lätt tar ansvar att man tar ansvar för sådant som det vore rätt och riktigt att andra gjorde: maken, arbetskamraten eller barnen. Om du inser att det finns sådana mekanismer i ditt liv kan du försöka hitta de sammanhang där det blivit fel, försöka påtala detta och tydligt lämna tillbaka ansvaret till den det tillhör. Det tillhör sunt ansvarstagande. Vi hoppar tillbaka till evangeliet. Tjänarna som fått fem eller två talenter, investerade hela kapitalet. De tog ansvar och de tog risker, samspelade med andra. Och kapitalet växte. Att ta ansvar innebär risk att få så väl klander som beröm. Tjänaren som fått en talent gick iväg och grävde ner talenten. Han var ingen affärsman, ingen börshaj, visste kanske inte vad han skulle göra med talenten. Men han verkade inte heller intresserad av att fråga om råd. När denne tjänare kom fram till herren och skulle redovisa sade han: Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Han försökte väcka medkänsla genom att kalla herren en hård man. 3

4 Tjänaren försökte göra sig till ett offer, slippa ta ansvar för sitt handlande, och istället skylla på sin herres karaktär. Det var inte mitt fel! Du är ju så hård! Här genomskådade herren sin tjänare. Och herren svarar stenhårt: Du är en slö och dålig tjänare, [ ], du skulle ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Tjänaren hade valt det bekvämaste alternativet - att strunta i uppdraget han hade fått. Om rädslan för herren verkligen vore ett problem, eller om tjänaren verkligen hade brytt sig om sin herre, då borde han ha brytt sig om att göra något. För om du eller jag får förtroende att ta hand om någons krukväxter eller ta in posten åt en granne nog vill vi fullgöra uppdraget så att den som gav oss förtroendet blir nöjd? Vi, som församling, har fått i uppdrag att förvalta Guds nåd i dess många former. Djupast sett är det evangeliet om Jesus Kristus. De gåvor som Gud har gett dig och mig kan på olika sätt tydliggöra den kärlek som har sin källa i Gud, de är som små minivarianter som kan säga något om Guds kärlek. Oavsett om du tycker att du har anförtrotts mycket eller lite, kanske bara en talent, är det en förmögenhet som Gud har investerat i dig. Och det är inte är värt större ära att förvalta fem talenter än att förvalta två, eller en. Uppgiften var att förvalta utifrån de förutsättningar som är ditt eller mitt liv. Gud gav precis lika stor uppmuntran och uppskattning till båda tjänarna som tagit sitt ansvar: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Vi kan också notera att Gud inte behandlade sina tjänare som slavar, utan som kompetenta medarbetare. Den hårdhet som den rädde tjänaren skyllde på syns inte här. Det kan ha varit så att den tjänaren egentligen inte var intresserad av relationen till sin herre. Därför var han inte heller motiverad att försöka förvalta herrens talent. I Timoteusbrevet kan vi läsa att Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. (Tim 2:4). Det kan vara bra för oss att ha i minne när vi behandlar den här sista delen av texten. För Guds kärlek och goda vilja finns bergfast i botten. 4

5 Det finns stort allvar i den här texten. Särskilt i de sista verserna. Det verkar som att tjänarens avståndstagande från sin herre får konsekvensen att han går miste om glädjen och festen. Och glädjen är en bild för himlen. Men tjänaren verkade inte vara intresserad av sin herres förtroende eller att finnas i en god relation med honom. Varför ska då herren tvinga honom? Tjänarnas herre, som representerar vår Gud, respekterar det förhållningssätt som tjänaren valt. Men jag tror att det är i stor sorg. Men om vi nu verkligen känner oss rädda för Gud och rädda för att förvalta Hans gåvor. Vad ska vi göra då? I Lukasevangeliets första kapitel lovsjunger Johannes Döparens pappa, Jesus Kristus - som kommit för att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna Gud utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom (Luk 1:72-75). Hörde ni? Gud vill göra oss fria att tjäna Honom utan fruktan! Gud vet att vi gör fel, att du och jag inte alltid är så bra på att ta ansvar. Faktiskt är Bibeln är full av människor som gör fel. Men till Gud får vi komma som vi är. För Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8) Guds kärlek beror inte på oss, den beror på Honom. Och Gud vill göra oss fria att leva i god gemenskap med Honom, fria från rädslor som håller oss tillbaka, fria till att tjäna Honom. Gud utmanar oss att försöka börja ta ansvar för våra liv och vårt handlande. Han vill ge oss mod att tillsammans med Hans helige Ande leva i de omständigheter och sammanhang vi fått. Petrus, han som fick gåvan och ansvaret att vara urkyrkans främste ledare urpåven, skriver: Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. (1 Pet 4:10 Och älska varandra hängivet och tjäna varandra. Här kommer vi alltså tillbaka till att sätta i omlopp, att investera i våra relationer: relationen till Gud och relationer till andra människor. Det verkar vara så att dem som hör Gud till, de som vill leva i gemenskap med Honom och Hans kyrka, de vill Gud ge sina rika gåvor och sitt förtroende både nu och i evigheten. Den kristna församlingen är ett slags bank. Där Guds gåvor kan komma medkristna till del, växa vidare och återinvesteras i 5

6 församlingsgemenskapen. Det kan bli ett slags ränta på de gåvor och ansvarsområden som Gud gett oss. Johanna Dahl, Vi får hoppas och be att Jesus en dag säger till dig och mig: Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre. Folkbibeln har här istället Gå in i din herres glädje!, vilket bättre återspeglar grundtexten. Tänk att det betyder så mycket för Gud att vi försöker förvalta det som du och jag har anförtrotts. Och att Han gläder sig så djupt över oss, över sin skapelse och sin goda plan för världen. Och att du och jag som sitter här i idag har fått möjligheter och förtroende att på olika sätt, utifrån våra omständigheter vara del i Guds stora plan och ära Honom. 6