Mobbarna tryckte ner mig, jag hittade styrkan att kämpa vidare

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Mobbarna tryckte ner mig, jag hittade styrkan att kämpa vidare"

Transkript

1 Mobbarna tryckte ner mig, jag hittade styrkan att kämpa vidare

2 Inledning Det här är berättelsen om mina tunga skolår. Om mobbingen som kanske egentligen började redan på dagis och pågick ända upp till högstadieålder. Grundskolan började jag år 1991 och slutade år Låg- och mellanstadiet bedrevs i en skola i ett litet samhälle där jag växte upp och högstadiet i närmsta stad i södra delarna av Sverige. Min berättelse handlar även om hur jag hittade styrka att kämpa vidare i livet. Jag har skrivit utifrån mina upplevelser av händelserna så som jag kommer ihåg dem och kanske har minnet svikit mig ibland. Kanske vill jag inte komma ihåg allt och kanske är det så att jag förträngt en del redan när det hände. Kanske har andra upplevt situationen på andra sätt, det vet jag inte. Följande sidor handlar om hur jag kommer ihåg mina skolår. Mina upplevelser och mina minnen. Att skriva ner mina tankar, upplevelser och minnen har också hjälpt mig att bearbeta det som hänt. Det har även varit omtumlande när alla minnen poppat upp och gjort sig påminda. När jag började skriva trodde jag inte att det skulle bli så här många sidor, vilket är beviset på att det egentligen finns ganska många minnen bevarade hos mig. Med facit i hand utifrån denna berättelse är det konstigt att skolan inte gjorde mer för att avbryta mobbningen. Jag har valt att kalla de som mobbade mig för dem eller de, för att inte peka ut någon med namn och för att det ibland var en hårfin linje mellan vilka det egentligen var som mobbade mig. 2

3 Dagis och skola Kommer inte ihåg riktigt när allt började, mobbningen alltså. Kanske började det redan i förskolan men värre blev det med åren. Det var kanske inte direkt mobbning på dagis men jag hade nog inte jättemånga kompisar heller under dagistiden. Dagistiden kommer jag dock inte ihåg så mycket av. Första skolåren var mobbingen inte så farlig. Umgicks med några i klassen men hade aldrig en given plats i gänget, det har jag aldrig haft och har alltid fått kämpa för att få en plats bland tjejerna i klassen och alltid fått kämpa för att behålla den. Mardrömmen var när man skulle arbeta två och två i skolan. Vem skulle jag välja? Alla andra hade redan någon att vara med. Alla utom jag. Jag hade några tjejkompisar som jag umgicks med men jag kände inte så ofta att jag var första valet och särskilt inte om vi var i skolan. Umgicks med några tjejkompisar på fritiden men jag kände ofta att det inte var mig de valde att umgås med i första hand. Kände mig allt som oftast utfryst utav tjejerna i klassen. Med åren blev det värre. Jag vet inte exakt hur eller när allt började men i årskurs 3 blev det värre med både den psykiska och fysiska mobbningen. Värst var det i årskurs 4, 5 och 6. Kanske berodde det på klassföreståndaren som inte hade koll på klassen. Kanske på föräldrarna som inte kunde fostra sina barn. Kanske en kombination. Vad det än berodde på gjorde det ont. Ont både fysiskt och psykiskt. Varje gång vi skulle gå in i klassrummet och när vi skulle gå till matsalen skulle vi stå i två led, samma plaster varje gång. Samma sparkar, samma slag och samma smärta. Nej, förresten, smärtan blev värre. Värre för varje slag. Värre för varje spark. Värre för varje kränkande ord. Killen framför mig i ledet brukade sparka mig för då syntes det bara när jag försvarade mig och inte när han sparkade mig. Alltid var det mitt fel. Mitt fel att leden inte stod snygga och prydliga. Mitt fel att jag fick slagen. Mitt fel att vi aldrig kom in i klassrummet. Det var mitt fel så allvarligt att det var jag som fick byta plats i ledet. Blev det lugnare i leden då? Nej, lika stökigt men det var ändå mitt fel från början. Det var jag som var bråkig. Enligt klassföreståndaren. Klassföreståndaren och andra lärare vi hade i mellanstadiet sa ofta till mig att killarna retade och slog mig för att de gillade mig men att det i den åldern var svårt för killar att visa att de gillar någon. De menade att killar ibland kan göra så för att få uppmärksamhet från tjejen de gillar. Men jag ville inte bli slagen av vare sig någon som gillade mig eller inte gillade mig. När skolan byggdes om fick vi höga bänkar så lärarna slapp böja sig. Det innebar också att vi fick hurtsar med skåp längs med väggarna. Min fasa. Vilka skulle ha skåp i samma hurts som mig? Tänk om det var någon utav de? Varje gång vi skulle hämta en bok, ett block, en penna, ett suddgummi eller något annat som behövdes under lektionen var vi tvungna att gå till skåpet. Vilket innebar att gå förbi ett antal klasskamrater. Min fasa. Varje gång blev jag slagen med linjal, penna eller något annat som fanns till hands. Eller sträcktes ett ben ut för att försöka fälla mig. Eller sa någon något kränkande. De gånger jag lyckades få tag i linjalen och smälla tillbaka blev det mitt fel. Det var jag som bråkade jämt. Det var jag som slogs. Självklart ska man inte ge igen med samma mynt men på något sätt var jag tvungen att försvara mig. På något sätt var jag tvungen att försöka ge igen. Det går inte att ta emot hur mycket psykiskt och fysiskt våld som helst. Efter att ha fått stå ut med psykiskt och fysiskt våld ett tag satte det sina spår på många sätt, förutom blåmärken, rädsla och ett dåligt 3

4 självförtroende. Rädslan har satt sina spår och hänger fortfarande i, kanske inte på samma sätt nu som då men i olika situationer i livet kommer rädslan tillbaka. Spåren satte sig också på mina armar. Jag tog emot många slag på överarmarna (precis där skelettet är som minst täckt av muskler, alldeles nedanför axlarna) vilket ledde till att jag jämt var öm på överarmarna. När det var som värst hade jag svårt att bära böckerna från skåpet till bänken men det kunde jag inte visa, då var jag ju svag, så istället bar jag böckerna trots smärta. Ibland blev jag slagen så hårt i magen att jag tappade andan men fick snabbt försöka återhämta mig. Kunde ju inte falla ner på golvet, då hade jag kanske fått fler slag och sparkar. Idrottslektionen var något som var väldigt jobbigt. En stor gymnastiksal innebar att läraren hade svårt att ha koll på alla och ibland undrar om jag lärarna ens försökte ha koll. När vi blev indelade i lag kunde gymnastikläraren ge två killar (nästan alltid killar) rollen som lagledare som sedan i tur och ordning skulle välja någon från klassen som han ville ha med i sitt lag. Jag blev nästan alltid vald sist. Det fanns ofta tillfällen där någon kunde hitta på något mot mig. Vid bollspel passades bollen sällan till mig och det var lätt att putta till mig eller sparka mig istället för att ta bollen. När vi hade hinderbana var det lätt att putta till mig eller säga något kränkande tillräckligt tyst så att läraren inte hörde. En gång flög en utav killarna på mig bakifrån och gav mig fyra slag i ryggen med knytnävarna och tog sedan tag i mitt huvud och dunkade det i gymnastiksalens hårda stengolv. Jag fick en lätt hjärnskakning. Den varmare tiden på året var vi ofta ute och sprang i elljusspåret. Min fasa. Där var jag fruktansvärt rädd att bli ensam, långt ute i skogen. Givetvis ville inte alltid tjejerna hålla mitt tempo och vi fick heller inte alltid springa tillsammans i grupp. Eftersom jag inte sprang så fort sprang en del om mig, var det en utav dem var jag fruktansvärt rädd. Naturligtvis puttade de till mig ibland men egentligen är det konstigt att det inte hände värre saker ute i skogen för det var många gånger jag inte sprang med någon tjejkompis. Inte för att de kunde göra så mycket alltid men om jag inte var själv visste jag ändå att någon hade sett vad som hänt och i värsta fall kunde kalla på hjälp om det blev riktigt illa. Jag hoppades i alla fall att jag kunde lita på de tjejkompisar jag hade och att de hade kallat på hjälp om det var på väg att gå riktigt illa. Något som tydligen många tyckte var roligt var att ta min mössa (eller något annat) och kasta mellan sig. Oftast var de snabbare än mig och eftersom jag var kort hade jag svårt att nå den för att ta tillbaka den. Det roade dem, inte mig. När jag gick i tredje klass fick jag glasögon, de var också roliga att ta. En gång i skolskjutsen på vägen hem var det extra intressant att ta dem, och förstöra dem. En t-shirt har också blivit förstörd under en idrottslektion. En t-shirt jag skulle ha efter idrottslektionen och som därför hängde i omklädningsrummet tillsammans med alla andra tjejernas ombyteskläder men det var just min som förstördes. Det skrämde mig oerhört även om jag senare fick veta vilka det var som förstört den. Något ställe där det inte hände så mycket var i biblioteket men där kunde jag inte hålla till hela tiden, då blev jag en nörd och då fanns det en anledning till att reta mig för. Trots allt försökte jag ändå vara med på rasterna. Jag ville ju också få leka. Försökte leka med olika bollspel men blev alltid utspelad. Det var roligt när det spolades is på vintern. Fast när jag skulle åka skridskor fick jag noga kolla vilka som redan åkte på isen, det gällde att ha koll innan skridskorna snörades på. Det gick ju inte lika lätt att springa där ifrån med skridskor på 4

5 fötterna. Åka pulka tyckte jag också var kul, tills någon åkte på mig, med flit. Snön kunde också innebära risker. Många gånger var det någon som kastade snöbollar på mig eller mulade mig med snön (mula innebär att man tar en lösare snöboll och mosar den i ansiktet på en annan person). Jag fick näsblod många gånger av alla snöbollarna. När vi sedan blev äldre var det svårare att försvara sig, killarna blev starkare. Intill skolan fanns det en skog. Jag började gå ut i skogen i stället för att spela boll. I skogen kunde jag vara ifred, lugn och ro. Men jag fick hålla koll så att ingen såg mig när jag gick dit ut för skulle jag möta någon där ute skulle jag vara helt själv och då hade de kunnat använda både fysiskt och psykiskt våld utan att någon hade kunnat hjälpa mig. Skogen blev mitt tillhåll men jag var inte alltid ensam, några tjejkompisar hade jag. Men ingen riktig bästa kompis som satte mig i första rum. Ibland försökte de hjälpa mig men allt som oftast blev de också offer för mobbarna och de valde då att inte hjälpa mig. Förståeligt, det finns ju ingen som självmant vill bli utsatt för fysiskt och psykiskt våld. När det väl ringde in till lektion var jag kvar ute så länge som möjligt för att inte ge dem chansen att slå mig men jag fick inte bli så sen in att läraren såg att jag var sen. Slagen var jobbigast eftersom den smärtan är svårare att inte känna, den psykiska smärtan när någon sa något elakt var lättare att inte känna. Lättare att förtränga. Tyvärr var läraren allt som oftast sen själv (det var väl viktigare och roligare att dricka kaffe än att undervisa en stökig klass), men med hur mycket gick inte att veta i förväg. Därför fanns det många möjligheter för dem att utöva fysisk eller psykisk mobbning. Ibland skyddade någon utav tjejkompisarna mig men det var inte lätt för dem heller. De blev ju också mobbade för att de skyddade mig och då var det lättare för dem att låta bli att skydda mig. Därför låste jag in mig mer och mer på toaletten som fanns precis utanför vårt klassrum. Tyvärr var det väldigt lätt att låsa upp den utifrån då låset var av modellen att handtaget drogs uppåt för att låsas och utifrån var det därför bara att ta en enkrona eller liknande att vrida om med. Många gånger stod jag och höll febrilt i handtaget när någon försökte låsa upp utifrån. Det fanns ett litet fönster högt upp som var öppningsbart. När de inte försökte låsa upp toalettdörren utifrån klurade jag ut hur jag kunde klättra upp för att komma ut genom fönstret. Utifall det blev allt för jobbigt att ta emot alla slag och sparkar. Om jag tröttnade på allt kunde jag i alla fall ta mig därifrån och hem. Det värsta var om någon skulle komma på tanken att det var så jag tänkte och att någon utav dem stod nedanför fönstret samtidigt som någon låste upp dörren in till toaletten. Då var jag körd. Fetkörd. Jag låste alltid upp dörren precis när läraren började få ordning på de båda leden och så kunde jag smita in på min plats. Fönstret behövde jag aldrig använda som ut-väg. Jag var jämt rädd. En rädsla som till viss del sitter i än idag. Rädd för att någon skulle slå mig. Slagen var värst. Rädd för att någon skulle komma bakifrån och slå mig utan att jag var beredd på det. Rädd för att det skulle göra ont. Mer ont än tidigare. Jag lärde mig att alltid ha en blick bakåt men var ändå rädd, tänk om jag någon gång glömde kolla bakåt och det skulle vara då, då som den oförberedda smällen skulle komma som den gången under idrottslektionen när jag fick en lätt hjärnskakning. Något som fortfarande sitter i men som var värst under åren jag blev mobbad är när någon höjer en arm för nära ansiktet, till exempel om någon står nära mig och är på väg att klia sig i huvudet så höjer jag armen omedvetet som skydd för att inte få en smäll i ansiktet. Det var något jag inte själv hade tänkt på förrän den dagen en utav tjejkompisarna påpekade det när hon satt framför mig och skulle klia sig i ansiktet. Det blev en inbyggd reflex, kroppens egen försvarsmekanism. 5

6 Idag märks det inte lika tydligt för någon som inte vet om det men jag märker själv ibland att den finns kvar. Träslöjd skulle visst alla ha, obligatoriskt. Jag tyckte väl egentligen inte att träslöjd var tråkigt men jag har alltid gillat syslöjd bättre. Dock blev träslöjden något väldigt jobbigt då det ibland kunde vara en massa ljud och svårt att höra vad som hände bakom mig. Det fanns också många vassa och hårda verktyg vilket fler än jag kom på. Det var inte lätt att koncentrera sig på att fila eller såga när jag hela tiden var tvungen att hålla koll så att ingen kom bakom mig och slog mig med ett verktyg eller puttade till mig så att det blev fel när jag sågade eller så att jag trillade in i något vasst föremål. Läraren var nog rätt trött på att många sprang omkring och stökade till det och bråkade. Jag var alltid rädd på träslöjden och hade svårt att koncentrera mig på vad jag skulle göra. Något som märktes när vi skulle svarva, det fick jag göra året senare än alla andra. Lite berodde det på att jag var så kort också och inte nådde upp riktigt, vilket i och för sig gav dem något att mobba mig för, men också för att jag i samband med att jag hade varit tvungen att koncentrera mig på att svarva inte kunde ha fokus på vad som hände bakom mig. Läraren var dock mycket förstående över att jag tyckte det var läskigt att svarva när jag inte nådde upp och när de började skratta och håna mig röt han ifrån och sa att det inte spelade någon roll. Jag kunde lika gärna göra det året därpå när jag hade växt lite, vilket jag också gjorde året därpå utan några problem. Syslöjden var därför lättare, fanns inte så mycket att slå mig med. När vi sedan fick välja om vi ville ha träslöjd eller syslöjd var det inte så många killar som valde syslöjd vilket betydde att de som slog mig befann sig i en helt annan lokal. Jag kan rada upp flera minnen som hände i klassrummet, i matsalen, i idrottshallen och på rasterna men det är samma saker varje gång, fysisk och psykisk våld. Det som jag mest blev mobbad för var att jag var en av de kortaste i klassen. Det var säkert mycket lättare att slå på mig när jag inte riktigt nådde upp att slå tillbaka ordentligt. Jag var också ganska smal så det fanns inte mycket vikt att sätta emot när de puttade mig. Mina glasögon var en sak som många tyckte var roligt att reta mig för. Det finns säkert många, många fler anledningar till att de mobbade mig eller fanns det ingen anledning alls men de mobbade mig ändå. Den psykiska mobbningen bestod i att jag blev kallad olika saker. Glasögonorm, hora och dvärg är några exempel. Att jag var ful fick jag också höra ibland. Jag kommer nog egentligen inte ihåg så många ord som användes. Det är lättare att skaka av sig ett ord, att inte lyssna, än att stänga av ett slag. Den psykiska mobbningen bestod också av att frysa ut mig. Som jag nämnt tidigare var det inte alltid jag fick vara med och blev ofta femte hjulet. Den fysiska mobbingen blev samtidigt psykisk i och med att mitt självförtroende blev väldigt nertryckt. Negativ spiral När mobbningen var som värst kom jag en dag hem från skolan och var enormt trött, både fysiskt och psykiskt. Jag la mig på soffan direkt när jag kom hem och sov i flera timmar. Helt utmattad. Ont i magen hade jag också. Jag hade fått magkatarr. Från den dagen har jag magkatarr till och från, fortfarande. När det svider till i magen påminns jag om hur ont jag hade då, när jag blev mobbad. Magkatarren kommer nog aldrig att gå över. Åren när jag var som mest mobbad var jag också väldigt mörkrädd. Rädd för att någon eller något skulle dyka upp i mörkret rakt framför mig eller komma bakifrån. Jag kunde ducka för 6

7 mörkret bara för att jag så starkt trodde att någon skulle hoppa fram och slå mig. Jag tror att det var skräcken över att jag inte hade hunnit se om någon hade funnits där i mörkret och slagit mig. Jag hade inte varit beredd. Jag kunde inte se bakom mig i mörkret och vara beredd, beredd på att ta emot slaget. Det var heller ingen annan som skulle se att jag blev slagen om det skedde i mörkret och därför ingen som kunde hjälpt mig. Mörkerrädslan byggdes upp mer och mer och jag fick för mig massa saker när det var mörkt. Idag är jag fortfarande väldigt mörkrädd men inte så galet mörkrädd som jag var då, när jag blev mobbad. Jag var inte jätteduktig i skolan och hade svårast för engelska och matematik. Jag fick även kämpa med det mesta i skolan för att lära mig. Om det beror på mobbningen eller ej är svårt att säga men det var inte lätt att både koncentrera sig på att lära sig saker och att hålla koll så att ingen kom fram och slog mig. På kvällarna var jag psykiskt och fysiskt trött och hade därför svårt att plugga efter skolan. Skolan blev ju heller inte rolig och därför heller inte att plugga på kvällarna. Mobbningen gav mig en negativ bild av skolan. För att hålla samma tempo som alla andra pluggade jag en del matte hemma, mamma och pappa försökte hjälpa mig så gott de kunde. De räknade inte på samma sätt som jag skulle lära mig räkna på så vi fick lära oss tillsammans. Något som i och för sig var ganska roligt men det är ju inte meningen att man ska behöva lägga ner så många timmar hemma som jag fick göra när det är mellanstadienivå. Engelskan försökte jag ta igen genom att välja engelska i något som hette elevens val. Många elever passade på att välja något roligt, de som gillade idrott valde till exempel idrott och de som gillade syslöjd valde syslöjd, men jag valde engelska för att försöka komma till samma nivå som mina klasskompisar. Ett val som inte lärarna riktigt förstod. Det var nämligen väldigt många från lägre klasser än mig som hade valt engelska och så två andra från min klass, två andra som var superduktiga på engelska. Eftersom det var två så olika grupper valde lärarna att dela upp oss och jag tänkte att äntligen skulle jag få lära mig engelska på den nivån jag var på. Trodde jag. Istället för att lärarna utgick ifrån vad eleverna kunde utgick de ifrån vilken klass vi redan gick i och jag fick vara i samma grupp som de två som var ifrån min klass och redan var superduktiga i engelska. Trots det var det min klassföreståndare som skulle ha den äldre gruppen. Klassföreståndaren som också visste vilken nivå jag befann mig på i engelska. Klassföreståndaren som tidigare hade sagt att jag behövde lära mig mer engelska för att få godkänt. Det var på grund av klassföreståndarens uppmaning om att jag behövde lära mig mer engelska som gjorde att jag valde engelska när jag hellre hade valt något roligt på Elevens val. Engelska var inte ett val jag gjorde för att jag tyckte det var roligt utan för att komma ifatt mina klasskompisar. Jag tror att jag försökte säga att jag inte kunde så mycket engelska som de två andra och att jag ville vara i den andra gruppen men fick då till svar att de var yngre och jag var äldre och skulle vara i den gruppen som kunde mer. Svaret kom från samma klassföreståndare som tyckte jag skulle lära mig mer engelska. Eftersom de andra två var så pass duktiga blev nivån efter deras kunskap, annars utvecklades ju inte de i engelska. Vi skulle därför lyssna på olika låtar och lära oss höra vad de sjöng och samtidigt kunna översätta det. Vi lyssnade på några meningar och sedan pausades bandet (jo det är faktiskt så länge sedan att vi lyssnade på band), snabbt skulle vi säga på svenska vad de sjöng. Jag var på den nivån att jag knappt hörde på engelska vad de sjöng och då är det ännu svårare att översätta till svenska. När det blev min tur kunde jag kanske första och andra ordet men sedan var det stopp. Det tog oftast väldigt lång tid för mig och slutade därför med att de andra två fyllde i det jag inte kunde. Så jag lärde mig ungefär ingen engelska på den kursen. 7

8 Mobbningen ledde också till att jag hade svårt att ta egna beslut bland kompisar. Jag försökte lyssna till vad andra tyckte och tyckte oftast likadant för att det inte skulle bli tjafs men frågade någon mig först var det svårt att veta vad andra tyckte och vad jag skulle svara. Tyckte kompisarna olika var det också svårt att veta vad jag skulle tycka. Jag var på något sätt tvungen att välja. Valde jag då det ena alternativet var det några som blev sura. Hur jag än valde hade några blivit sura så ibland tyckte jag utifrån vilka som tyckte vad. För det fanns vissa som jag inte ville bli ovän med, vissa som styrde mer i gruppen och som det var bäst att hålla sig till lags med men det fanns också vissa jag inte ville förlora som vänner och tyckte då likadant som dem om jag kunde. Jag kunde heller inte ha vilka kläder som helst. Hade jag för udda kläder var det fel men hade jag samma kläder som någon utav tjejkompisarna var det också fel och slutade de andra att använda dem. Då och då funderade jag på att ringa BRIS (Barnens Rätt I Samhället). Det var de enda jag visste som kunde hjälpa barn när skolan inte gjorde något och när föräldrarnas försök att påverka skolan inte hjälpte. BRIS hade affischer uppsatta i skolan att man kunde ringa. Jag ringde aldrig. Visste inte hur jag skulle berätta. Det mesta som hände var små saker som blev stora tillsammans. Dessutom visste jag inte hur jag skulle få tag i telefonnumret. Det stod på affischerna men jag var rädd för att någon skulle se att jag skrev ner det eller hitta lappen jag skrivit på. Då fanns inte Internet i varje hem som idag så jag kunde inte kolla upp det hemma heller. Jag hade i och för sig kunnat fråga mamma och pappa efter telefonnumret men jag tänkte nog aldrig på det, jag var trots allt bara barn. Dessutom gjorde BRIS mer och mer reklam när jag gick på högstadiet och då tyckte jag att mobbningen hade börjat avta och att jag då inte hade så mycket att berätta. Hade jag sett affischerna när jag gick på mellanstadiet hoppas jag att jag hade tagit mod till mig och ringt. Ställde upp för klassen Trots att jag blev ordentligt mobbad av många i klassen ställde jag ändå oftast upp för klassen. Skulle vi ha något till något projekt och ingen kunde fixa grejer ställde jag upp och fixade det. Var det disco inne i staden och ingen ville ha förfest ställde jag upp och hade det trots att jag visste att ingen skulle lyssna på mig och stöka till. Saknades det någon i klasslaget i idrott, vare sig det var till exempel fotboll eller löpning, och ingen ville ställa upp gjorde jag det. Jag gjorde det trots att jag visste att jag inte skulle kunna ta emot bollen eller kunna springa fort nog för att vinna. Jag ställde upp för att vara snäll. Snäll så att de kanske tyckte att de inte behövde slå mig mer. Snäll för att kanske bli accepterad. Klassen tyckte självklart att det var bra att jag ställde upp men irriterade sig på att jag var dålig i idrotten och mobbningen upphörde inte mycket. Kanske någon dag eller vecka men sedan var det som vanligt igen. Min revansch När vi började i högstadiet inne i staden blev det lite lugnare, inte så mycket fysiskt våld, men jag hade fortfarande inte en given plats i tjejgänget. Att arbeta två och två var fortfarande en pina eftersom jag oftast blev utanför. Jag var fortfarande rädd, rädd i korridoren för att något skulle hända och rädd på idrottslektionerna. När jag skulle gå till uppehållsrummet på håltimmen kollade jag alltid snabbt igenom vilka som var där och om det var tillräckligt många från någon annan klass, för då kanske jag var lite säker. Jag vet inte 8

9 om lärarna eller rektorn i låg- och mellanstadieskolan berättat för lärarna eller rektorn på högstadieskolan och jag ville inte fråga eftersom jag inte visste hur jag skulle berätta om mobbningen för dem eller om jag verkligen orkade berätta allt för dem nya lärarna och rektorn. Däremot har jag en känsla av att högstadieskolan ändå måste ha vetat något. Även om det nu var lite lugnare fanns ändå hotet kvar i luften, jag kände mig inte säker fortfarande. När skulle de börja igen? För det var inte frågan om det skulle börja utan när. Den dagen när de började igen kom även i högstadiet. Jag och några tjejkompisar var i skolans kafeteria och fikade efter en idrottslektion. Några killar satte sig vid vårt bord och en utav de värsta satte sig precis bredvid mig. Jag drack coca cola och han ville smaka. Jag sa nej för jag ville inte dela med mig till honom av min dricka. Varför skulle jag det efter allt han hade gjort mot mig? Det blev en diskussion om att han ville ha dricka från mig och en av hans killkompisar sa till honom att sluta vilket han naturligtvis inte gjorde. Av någon anledning fick jag någon slags styrka att tro på mig själv eller var jag bara så fruktansvärt trött på att helvetet skulle bryta ut igen efter att det varit lite lugnt ett tag. Eller så tänkte jag egentligen inte alls. Jag blev trött på hans tjat och sa till honom: Frågar du en gång till så klipper jag till dig!. I samma stund så undrade jag vad jag egentligen hade sagt men eftersom jag redan sagt det kunde jag inte backa för då var jag svag igen och det var fritt fram att ge sig på mig, så min enda tanke var jag får väl slå så hårt jag kan och hoppas på att han fattar allvaret. Han frågade givetvis en gång till varpå jag ställde mig så snabbt upp att stolen jag satt på flög rakt in i väggen bakom mig och kvinnan i kafeterian ber oss lugna oss. Lugna oss?! Det gick knappast inte för i mig rusade adrenalinet som aldrig förr och var det någon gång jag inte tänkte lugna mig så var det nu. Jag tänkte Nu ska jag ge igen för allt vad du gjort mot mig!. Han ställde sig också upp och provocerade en gång till och jag slår honom rakt i ansiktet så hårt jag kan med handflatan! Inget snyggt slag men å så stolt jag var över det. Han kvider högt och den andra killen fick honom att gå ut från kafeterian. Jag blev nästan hyllad av mina tjejkompisar! Skakade i hela kroppen av allt adrenalin och den härliga känslan av att äntligen fått ge tillbaka, lite i alla fall. Nu menar jag inte att man ska slåss eller ge igen men efter allt jag fått stå ut med och ta emot tycker jag ändå att jag gjorde rätt, jag hade fått lite lite revansch efter alla år. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända efter det slaget. Skulle han slå tillbaka vid första bästa tillfälle? Skulle allt vara igång igen trots allt? Skulle han samla ihop några killkompisar och gå till motanfall? Det var en lektion kvar den dagen och jag var tvungen att ta mig igenom hela korridoren för att komma till skåpet och hämta böckerna för att sedan ta mig upp till lektionssalen. Tjejkompisarna höll ihop med mig när vi gick genom korridoren, de visste nog att det kunde hända mer. När vi gick i korridoren såg vi hur alla killarna satt på en bänk längre bort och killen jag slog i ansiktet hade sin luva uppdragen för ansiktet. Alla visste om vad som hade hänt och en del tyckte nog ärligt att det var rätt åt honom. Samtidigt som vi gick i korridoren kom idrottsläraren från andra hållet och undrade varför det var sådan uppståndelse. Killen jag slog passade naturligtvis på att berätta vad som hade hänt och visade märket av min hand i ansiktet. Han kved högt och ljudligt för att alla skulle tycka synd om honom. Hos läraren fick han inte så mycket gehör. Läraren svarade bara att det var rätt åt honom och går sedan vidare. Inte heller läraren som hade dagens sista lektion gav honom någon sympati. Det blev inget samtal för mig med någon lärare efter att jag slagit honom, vilket borde varit regel eftersom slag inte är tolererat och särskilt med tanke på att han visade två lärare märket efter min hand precis efter jag slagit honom. Det är därför jag tror att lärarna i högstadiet fått någon slags rapport om vilket helvete jag haft och nog ändå tyckte att det var rätt åt honom. Eller var det för att jag är tjej. 9

10 Kanske tog de inte lika allvarligt på händelsen när det var en tjej som slog en kille. Efter den dagen har ingen så mycket som petat på mig fysiskt. Hotet i luften nästan försvann. Jag kände mig kanske också tryggare eftersom jag visste att skulle det knipa rejält kunde jag numera hitta styrka för att ge igen och inte bara ta emot. Jag vill dock poängtera att mitt slag också är fysisk våld lika mycket som de slag jag fått utstå och att våld inte alltid leder till att de slutar mobbar. Själva slaget jag delade är inget jag står bakom utan mer styrkan att jag övervann mobbningen. Inget förlåt Ingen av de som mobbade mig genom alla år har sagt förlåt. Inte mer än alla de gånger läraren tvingade den ena som mobbade mig att vi skulle be varandra om ursäkt innan vi fick gå ut på rast. Till sist klämde han fram ett förlåt och jag var så illa tvungen att säga förlåt tillbaka fast jag inte kände att det var jag som skulle säga förlåt. När det hade hänt säkert gånger sa jag att jag inte tänkte säga förlåt och läraren blev jättesur och predikade om att man måste be varandra om ursäkt och att man alltid är två om något. Att jag inte heller var någon ängel. Mitt framför öronen på honom berättade hon allt så att han fick lite till att mobba mig för. Så han fick veta att jag också var boven i dramat och att det inte bara var hans fel, så han kunde fortsätta i samma takt som tidigare. Klart att jag inte var någon ängel. Klart jag också gjorde fel ibland. Klart att jag också kunde bråka ibland. Det finns väl ingen som är felfri men det finns ingen som förtjänar det som jag fick utstå. Hade läraren däremot öppnat ögonen hade hon nog sett både det ena och det andra. För inte fanns det någon annan ängel heller i klassen och jag tror att änglar också försvarar sig ibland. Förutom alla de där små samtalen med läraren innan rasten började om att man ska be om ursäkt och läraren var nöjd med att han hävde ur sig ett Förlåt som knappt var hörbart och knappast menande ens med lilltån var det aldrig någon som bad om ursäkt. Aldrig någonsin. Dessa små samtal och små förlåt blev ändå bara en rutin med nya slag och sparkar som följd. Inte heller när vi blev äldre var det någon som pratade om vad som hänt eller bad om ursäkt. Redan när vi slutade högstadiet bestämde jag mig för att om det blir en klassträff kommer jag absolut inte att gå på den. Visst skulle det vara kul att träffa en del av dem som gick i min klass från årskurs 1-9 för några kompisar hade jag ändå trots allt. Visst hade det varit kul att ha kontakt med några men när inte jag försökte hålla kontakten var det heller ingen annan som höll kontakten med mig. På gymnasiet blev vi så splittrade att de inte kunde hålla ihop och i min klass på gymnasiet fanns det ingen utav de som verkligen hade mobbat mig. I början på gymnasiet tyckte jag det var jobbigt i korridoren men ganska fort förstod jag att det nog inte skulle fortsätta mer. Det var ändå ganska många i korridoren ofta som förhoppningsvis hade gjort något om någon hade gett sig på mig. Det var dock en gång en utav de värsta sa hej till mig i korridoren när det nästan var helt tomt. Han hade inte pratat med mig sedan vi slutade 9:an och jag tänkte Shit vad är det nu frågan om men då var han nästan övertrevlig istället, som om han skulle släta över allt. Förlåt sa han aldrig i alla fall. De började aldrig mobba mig på gymnasiet och jag kunde till sist slappna av i korridoren också. 10

11 Mina föräldrar I skolan var det krismöte efter krismöte som inte gav något resultat, snarare tvärtom, eller de gångerna när mamma och jag var i skolan och pratade med rektor och psykolog. Det hjälpte inte att bara prata med mamma och mig. Varför skulle bara jag ändra på mig för att slippa bli mobbad? Varför var inte de som mobbade mig hos psykologen för att få hjälp med att förstå att man inte beter sig som de gjorde mot mig? Under varje krismöte ljög de flesta och sa att de inte visste något eller att de aldrig gjort något. En del föräldrar kunde till och med säga rakt ut, rakt i ansiktet på mig, att deras barn minsann aldrig gjorde något och var det snällaste och lugnaste barnet. Jag fick bara svälja hårt och vara tyst. Hade jag sagt att de ljög, att jag hade ett helvete, hade det blivit än värre dagen efter. Jag hade ju i så fall skvallrat. Skvallra får man inte göra, det visste jag. Dessutom hade det inte funnits någon som hjälpt mig försvara mig dagen efter. Så jag var tyst. Lärarna och rektorn visste ju redan det mesta om hur mobbad jag blev men gjorde inget mer än hade krismöten. Inget gjordes. Absolut inget. Jag fick klara mig själv. Funderade ett tag på att byta skola. Jag vågade inte. Var rädd att nya okända klasskompisar skulle göra likadant och då hade jag inte vetat vilka som slog på armarna, benen eller vilka som bara använde kränkande ord. Jag visste helt enkelt inte hur deras slag skulle kännas och därför inte hur jag skulle ta emot slagen. Dessutom hade det inte hjälpt att byta skola till den i närmaste större stad. Den ena skolan flyttas alla till från byskolan jag gick i från början för att gå årskurs 7-9 och då hade jag träffat alla igen. Hade jag börjat i den andra skolan i staden hade jag träffat alla vid större idrottssammanhang eller liknande och då mött de som mobbat mig igen. Ett annat alternativ hade varit att helt flytta till en annan stad vilket hade inneburit att sälja huset för att flytta hela familjen. Vem hade i så fall kunnat garantera att jag inte blev mobbad i den nya skolan? Därför kändes det bättre att gå kvar i den klassen jag kände, där visste jag var jag hade alla. Jag hade alltid ett stort stöd från mina föräldrar som lyssnade och jag kunde berätta varje dag om vad som hade hänt. Det finns de barn som inte berättar för sina föräldrar men det har jag alltid kunnat göra även om det var svårt att i detalj berätta om varje trakasseri. Säkert har jag heller inte sagt allt, både för att jag inte alltid orkade och för att jag ibland försökte förtränga det som hände. Skolan kontaktades när något större hände men vad hjälpte det när de andras föräldrar inte förstod att det faktiskt var just deras barn som slog mig eller betedde sig illa. Vad hjälpte det att mina föräldrar försökte slå larm när de andra föräldrarna inte såg sanningen och när varken lärarna eller rektorn tog tag i problemet med just de föräldrarna till de som var värst. Jag hade i alla fall mina föräldrar att prata med och de stöttade mig så gott det gick. Jag är glad över att jag inte bar på allt själv och det hade varit fruktansvärt om jag inte hade haft någon att dela mina upplevelser med. Mamma och pappa peppade mig alltid till att kämpa vidare och att aldrig ge upp. Det var också mamma och pappa som fick mig att börja lyssna på Arvingarna. Arvingarna som kom att bli en stor stöttepelare för mig (utan att de vet om det). Arvingarna Julen 1992 fick jag Arvingarnas första CD-skiva Coola killar (som också var min första egna CD-skiva) utav mamma och pappa i julklapp. Jag hade aldrig hört talas om Arvingarna innan men från den dagen fanns det bara dem, tack vare mamma och pappa. Arvingarnas musik 11

12 var något jag gillade och aldrig att mobbarna skulle få mig att tycka något annat. För givetvis gillades inte Arvingarna av dem som mobbade mig så därför fick de ytterliggare en anledning till att mobba mig men där vek jag mig inte en centimeter och istället för att strunta i att gilla Arvingarna blev det min styrka. Min styrka att kämpa vidare. Jag hade något som jag gillade och det stod jag fast vid. Arvingarna fanns nu överallt hos mig. Mina väggar i mitt rum kläddes med affischer och tidningsurklipp. Jag skrev Arvingarna på varje block och papper. Jag drömde om Arvingarna. Jag gillade dem så mycket att jag blev medlem i deras fanclub och köpte alla deras CD-skivor. Från fancluben fick jag dekaler, planscher och signerade idolbilder. En dag i december (vilket år minns jag inte) kom det ett brev från fancluben och jag blev naturligtvis väldigt nyfiken. Det var oftast ett stort kuvert. Några idolbilder och en CD-skiva, Arvingarnas julstök volym 1. For members only. Not for sale. Wow bara för medlemmar! Jag kände mig nog lite speciell men tänkte att det säkert bara var lite jullåtar som de hade spelat in till medlemmarna. Jag stoppade CD-skivan i CD-spelaren och tryckte på play. Då börjar Casper prata! Häftigt! Arvingarna pratade om julen, drog lite vitsar och sjöng någon sång. Det var nästan som att ha dem i vardagsrummet! I mitt vardagsrum! Den CD-skivan har sedan spelats många gånger när pepparkakorna bakats. Det var Arvingarna jag lyssnade på när jag kom hem från skolan. Det var Arvingarnas musik jag somnade till på kvällarna. Det var i Arvingarnas musik jag hittade styrkan. Styrkan att kämpa vidare. Kämpa i skolan och kämpa mot mobbningen. Styrkan att ta mig vidare i livet trots att jag blev mobbad. Det var många sånger som gav mig styrka, inte för att de handlar direkt om att någon blir mobbad men jag hittade oftast några ord eller meningar som passade mig. Till exempel i sången Än finns det kärlek (albumet För alltid ) som Casper sjunger: Lyssna nu till min sång. Du som vandrar i tvivlarens spår. Du som ser det mörka på vår jord. All den sorg du har känt när du hört och förstått vad som hänt. Lever kvar och saknar oftast ord. Men den kraft som jag bär det är den som kärleken lär jag vet att svaret är det här. (Refr) Än finns ett språk som alla folk kan tala och det är kärlekens språk. Medmänsklighet lär dig ordet och vet. Alla förstår det men hur många får det? Än finns ett ljus som trotsar allt det mörka och det är kärlekens ljus. Har tvivlat som du men jag vet nu än finns det kärlek på vår jord. (refr slut) Lyssna nu till min sång du som tycker att livet känns tungt. I en värld där hat och ondska gror. I en skön melodi lever tonerna i harmoni. Sjung den sång som i ditt hjärta bor. All den kraft som jag bär det är den som kärleken lär. Jag vet att svaret är det här. (Refr igen ). Om Casper bara visste hur rätt han hade när han sjöng in sången på CD-skivan. CD-skivan släpptes 1995, då var jag 11 år och mobbningen var som värst. Det mörka på vår jord kan betyda mycket men för mig var det mörka mobbningen. På vår jord och i vårt samhälle är mobbningen verkligen något mörkt och kan leda till många tråkigheter. Mycket utav det jag blev utsatt för saknar ofta ord både när jag skulle beskriva vad som hänt men det saknar också ord för hur det kunde få ske utan att skolan verkligen tog tag i mobbningen. Går det ens att beskriva med ord vad jag blev utsatt för? Mobbningen är framför allt något som lever kvar i mig mer eller mindre och jo visst saknas det ord för att beskriva mobbning. Klart att alla förstår vad medmänsklighet är (definitionen är förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati), till och med barn även om de inte kan just ordet medmänsklighet. Medmänsklighet saknades nog både hos mina klasskamrater och hos de vuxna i skolan, i alla fall märkte jag knappast av någon medmänsklighet riktad mot mig. Mitt liv kändes sannerligen tungt emellanåt med både hat och ondska. Kanske var det ljuset som 12

13 trotsar allt det mörka som jag klamrade mig fast vid, Casper sjöng ju ändå att det finns kärlek på vår jord. Det var inte alltid att alla låtar innehöll så mycket som passade in på mig men kanske drömde jag mig bort från allt det onda när Kim sjöng Här och nu och för alltid. Vad som än händer och var som du än är så är jag alltid här för dej (låten Alltid, albumet För alltid ). Det gav mig styrka att höra att åtminstone Arvingarna fanns där för mig, i alla fall på CD-skiva och jag kunde nynna på låtarna för mig själv i skolan när jag kände mig ensam. Eller när Casper sjöng sången Åh, vilken tjej (albumet För alltid ) tog jag orden till mig och piggade upp mig. Detta är bara några exempel och visst var jag också upp över öronen idolkär i Arvingarna som vilken tonåring som helst men det gav mig också styrka, jag hade något positivt att fokusera på. När vi skulle skriva om vår favoritmusik i skolan skrev jag om Arvingarna, när vi skulle skriva om det bästa vi visste skrev jag om Arvingarna. När vi skulle skriva om sommarminnen skrev jag om Arvingarna. Vad vi än skulle skriva om enskilt så skrev jag om Arvingarna. Även när vi skulle stå inför klassen och läsa upp vad vi hade skrivit skrev jag om Arvingarna. För varje gång jag skrev om Arvingarna eller skulle stå längst fram och berätta om Arvingarna vann jag lite självförtroende. De lyckades inte trycka ner mig så hårt att jag inte vågade berätta om Arvingarna eller vågade stå för att jag gillade Arvingarna. För varje gång de sa något om Arvingarna gav det mig mer och mer styrka att fortsätta gilla Arvingarna. För varje gång kunde jag bevisa att jag var stark nog att inte ändra min åsikt trots deras försök. Kanske låter det provocerande men för mig handlade det om att de inte skulle få mig att sluta gilla Arvingarna bara för att de inte gillade dem. Kunde en del skriva om fotboll varje gång så kunde jag skriva om Arvingarna varje gång. När jag en kväll tittade på Bullen (ett TV-program för ungdomar som gick på 1990-talet) var det en tjej med som också gillade Arvingarna. När hon en dag kom hem från skolan och gick in i sitt rum satt Arvingarna i hennes säng och började sjunga för henne. Efter den dagen sökte jag alltid igenom hela huset när jag kom hem från skolan. Tänk om Arvingarna satt i min säng eller någon annanstans i huset och började spela för mig, bara för mig. De satt aldrig i min säng, inte någon annanstans i huset heller. Men det blev en morot ändå, en morot att kämpa vidare. Tänk om de ändå en dag skulle komma hem till mig. Det dröjde många år innan jag insåg att det inte skulle bli så och jag var säkert inte det enda fanet som ville att de skulle överraska på det sättet. Jag har däremot sett Arvingarna live, två gånger när jag var 11 och 12 år, i Timmernabben. Första gången var en överraskningsresa som mamma och pappa gjorde tillsammans med en kompis till mig och hennes mamma. Kompisen och jag visste inte vart vi skulle, vi trodde vi skulle på kattutställning. När vi började närma oss målet med resan fick vi blunda. När vi kom fram fick vi kliva ur bilen blundandes och ställa oss ute på en grusplan, när vi öppnade ögonen stod vi rakt framför Arvingarnas turnébuss. Wow!! Det var häftigt. Vi stod nästan längst fram vid scenen och den upplevelsen är något jag aldrig kommer att glömma. Idag lyssnar jag fortfarande på Arvingarna. De kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta inte bara för att deras musik är väldigt bra utan också för att Arvingarna gav mig styrka, något positivt att fokusera på samtidigt som mobbarna försökte trycka ner mig. Och min dröm om att få träffa Arvingarna personligen, inte bara se dem på spelningar, finns 13

14 fortfarande. Träffa dem vars musik gav mig styrka att ta mig igenom den tuffa tiden när jag blev mobbad. Vuxna i skolan Jag tycker att de vuxna i skolan borde tagit ett större ansvar. Skulle visat sig mer ute på rasterna men även i korridoren inne. Framför allt hade de kunnat öppna ögonen och se att det hände, att det fanns mobbning i skolan. Jag vet att det alltid ska sparas pengar hit och dit och att det därför dras ner på personal men istället för att varje rast sitta inne och dricka kaffe kunde de turats om att vara i korridoren och ute. Närvaron av vuxna människor tror jag gör att mobbningen minskar men framför allt behöver den vuxna personalen i skolan öppna ögonen och verkligen se mobbningen och ta tag i problemet. Inte bara låta problemet passera och hoppas på att det ska gå över av sig självt, för det gör det oftast inte. Dessutom hade jag uppskattat om de vuxna i skolan hade visat mig att de brydde sig om mig som enskild person och inte som en person i en grupp med problem. De kunde på ett smidigt sätt haft samtal med mig enskilt och frågat hur jag mådde och hur jag ville att det skulle skötas, till exempel om jag ville byta skola. Det var inte så att mobbningen var så dold att de inte visste att jag blev mobbad, de visste mycket väl om det. Likväl som de kunde haft samtal enskilt med mig kunde de haft det med de som mobbade mig, inte bara i grupp. Skolans personal måste ta ett större ansvar vad gäller mobbningen. Där kan faktiskt inte föräldrarna alltid skuldbeläggas eftersom de inte alltid kan vara närvarande i skolan på grund av att vuxna i dagens samhälle förväntas arbeta. Skolpersonalen måste också våga informera föräldrarna att mobbning sker, både de föräldrar vars barn blir mobbade och de föräldrar vars barn mobbar. Jag menar inte att det är en lätt uppgift för skolpersonalen eller föräldrarna men det är de vuxna som har ansvar för barnen och de vuxna måste ta sitt ansvar. Jag tycker inte att de vuxna i den skolan jag gick i på låg- och mellanstadiet tog sitt ansvar. Visst hade vi samtal och krismöten men i grupp säger man inte så mycket eller tar man varandra i försvar. Kanske är det för lite utbildning om konfliktlösning och förebyggande om mobbning i lärarutbildningen. Var det än är som felet tror jag ändå att enbart närvaron av lyhörda vuxna människor på rasterna hade hjälpt mig oerhört mycket. Detta kan dock diskuteras i all oändlighet vilket jag inte kommer att gå in mer på här. Barngalan När jag var 16 år skulle det vara en Barngala på TV och via Lunarstorm (en community på Internet) var det en undersökning om mobbning som jag svarade på. Döm om min förvåning när jag blev kontaktad av TV-bolaget för förfrågan om jag ville ställa upp i ett inslag och berätta om att jag hade varit mobbad. Jobbiga känslor kom tillbaka, jag som äntligen började förtränga en del händelser fick nu plocka fram minnena för att kunna berätta i TV. Meningen var att TV-bolaget skulle komma hem till oss och filma och jag skulle få berätta. Inslaget skulle vara några minuter men jag tänkte att det här är min uppgörelse med allt som hänt, det här är mitt sätt att komma över allt och visa att jag också kan. Tänkte någon gång att det här är för bra för att vara sant, att TV ska filma mig, just mig. Det var det också. När datumet för inspelningen började närma sig kontaktade TV-bolaget mig igen och sa att det inte blev något. De hade inte råd att transportera sig från Stockholm och ner till min lilla stad i södra Sverige. Jag fick två presentkort på bio som ursäkt. Jag tittade aldrig på Barngalan när den väl gick på TV. Presentkorten använde jag heller aldrig, de han bli för gamla innan jag kom över 14

15 sveket från TV-bolaget. Det kändes inte så lockande att gå på bio som finansierats av något jag aldrig fick bli en del av, Barngalan. En ny tid När jag var 16 år träffade jag också världens underbaraste kille. En kille som blev min pojkvän, min sambo och min make. En kille som älskar mig för den jag är. Idag lever jag med min familj och är högskoleutbildad. Har mobbningen satt några spår i mitt liv då? Jag har väldigt svårt att lita på människor och tror ofta att folk tycker illa om mig. Jag tror att folk pratar skit om mig bakom min rygg och har svårt att lita på människor. Jag har alltid försökt vara alla till lags för att passa in, det försöker jag fortfarande med men ju äldre jag blir och ju längre ifrån jag kommer de åren jag blev mobbad försöker jag hitta mig själv. Försöker vara den jag är och inte så som jag tror att folk vill att jag ska vara. Jag försöker att låta bli att fundera på vad andra tycker om mig men ibland är det svårt. Jag har också svårt att se andra i ögonen, ha ögonkontakt vid samtal, särskilt om jag inte känner personen så väl. Jag duckar fortfarande ibland om någon höjer en arm nära huvudet för då tror jag att det ska komma en smäll. Jag har fortfarande magkatarr till och från. Jag har väldigt svårt att sitta långt fram vid möten eller föreläsningar. Jag vill helst sitta med en vägg bakom mig så att jag vet att inte något oförberett kan komma bakom mig. Jag vänder mig fortfarande om för att ha koll bakom ryggen. Jag är fortfarande mörkrädd, vilket jag i och för sig kanske hade varit utan att bli mobbad. Jag arbetar hela tiden med mig själv och försöker påminna mig att lita på människor runt omkring mig, att vara mig själv och att arbeta bort mörkerrädslan. Eftersom mitt självförtroende fick sig en törn ganska många gånger och är ganska skört försöker jag fortfarande bygga upp det, hela tiden och jämt och ständigt. Dock blev jag mobbad under den tiden i livet då man ska hitta sig själv, utvecklas som person och lära sig vad samhällets normer är. Det är den tiden i livet då man är ganska skör. Det är därför inte lika lätt att glömma det som hänt som att vända blad i en bok men jag försöker, det tar dock sin tid och kanske eller förmodligen kommer jag aldrig helt att glömma mina skolår i grundskolan. 15

Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010

Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Bakrund.2 Syfte,frågeställning,metod...3 Min frågeställning..3 Avhandling.4,

Läs mer

10 september. 4 september

10 september. 4 september I AM GREGER PUTTESSON 4 september Hej dumma dagbok jag skriver för att min mormor gav mig den i julklapp! Jag heter Greger förresten, Greger Puttesson. Min mamma och pappa är konstiga, de tror att jag

Läs mer

Intervjusvar Bilaga 2

Intervjusvar Bilaga 2 49 Intervjusvar Bilaga 2 Fråga nummer 1: Vad säger ordet motivation dig? Motiverade elever Omotiverade elever (gäller även de följande frågorna) (gäller även de följande frågorna) Att man ska vilja saker,

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

Varför är jag inte normal!?

Varför är jag inte normal!? Hur började allt och hur gick allting snett? Varför är jag inte normal!? Mitt liv har alltid varit perfekt. Jag var så kallad normal. Jag var den som alla ville snacka med och umgås med efter skolan. Men

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Tom var på väg till klassrummet, i korridoren såg han en affisch det stod så här:

Tom var på väg till klassrummet, i korridoren såg han en affisch det stod så här: -Hörde du ljudet? -Var inte dum nu Tom sa Tobias! Klockan ringde. Rasten var slut, dom hade sv efter. När de kom in sa sura Margareta idag ska vi skriva en bok med åtta kapitel och du Tom får hemläxa.

Läs mer

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 5

Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 5 Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 5 Hur mår du? Anledningen till att vi gör den här undersökningen är att vi vill få kunskap om ungas hälsa och levnadsvanor. Alla elever i årskurserna 5,

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Kapitel 2 Kapitel 3 Brevet Nyckleln

Kapitel 2 Kapitel 3 Brevet Nyckleln Den magiska dörren Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Conelia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 9 år. Jag har blont hår. Jag gillar att spela bandy och att rita. Min bästa vän är Wilda. Jag är mycket rädd för

Läs mer

Hur visar du andra att du tycker om dom? Vad märker du att andra människor blir glada av?

Hur visar du andra att du tycker om dom? Vad märker du att andra människor blir glada av? MBT 2013 Undervisning av Ulrika Ernvik Guds dröm om mej! Gud har en dröm! Ps 139:13-18 Gud har en dröm för varenda liten människa även mej. Drömmen handlar mest om vem han vill att jag ska VARA mer än

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Du har bara en kropp - ta hand om den! av Elin Häggström

Du har bara en kropp - ta hand om den! av Elin Häggström Du har bara en kropp - ta hand om den! av Elin Häggström Du är värdefull! Det är viktigt att få höra att man är värdefull och att man är duktig på något. Så kom ihåg, beröm dina kompisar och personer i

Läs mer

Veronica s. Dikt bok 2

Veronica s. Dikt bok 2 Veronica s Dikt bok 2 Det är bra att ha en syster Min syster betyder så mycket för mig. Jag vet att hon betyder likadant för mig. Om jag vill henne något så vet jag att hon finns där för mig. Jag är glad

Läs mer

Om författaren Namn Ålder Intressen Böcker som jag inspireras av Tidigare utgivna Tack till Om boken

Om författaren Namn Ålder Intressen Böcker som jag inspireras av Tidigare utgivna Tack till Om boken Monstret av Hadeel Om författaren Namn Hadeel Ålder 10 år Intressen Skriva böcker, simma, gymnastik, bowla, pingis, cykla och att vara ute med kompisar. Böcker som jag inspireras av Amulett av Kazu Kibuishi

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Om författaren. Om boken

Om författaren. Om boken av Joel Om författaren Namn Joel Ålder 10 år Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Böcker som jag inspireras av Marlons böcker. Intressen Jag gillar att göra sagor, spela datorspel och titta på tv.

Läs mer

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det. Veckobrev v. 3 Hej! Äntligen är vi tillbaka i vardagen och rutinerna igen. Nog för att det kan vara väldigt skönt med lite ledigt och göra det som faller en in, så är det ändå skönt när det väl är dags

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.

Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy. Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade

Läs mer

Hej snygging Hej. Skicka en bild ;) Vaddå för bild? :) Naket!! Nä känner inte dig.

Hej snygging Hej. Skicka en bild ;) Vaddå för bild? :) Naket!! Nä känner inte dig. Hej snygging Hej Skicka en bild ;) Vaddå för bild? :) Naket!! Nä känner inte dig. Lyssna din lilla hora! Jag känner folk som gillar att spöa på tjejer, de tvekar inte att hoppa på ditt huvud. Vill du det???

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Nu är pappa hemma Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11 och förmågor som tränas. Eleverna tränar på följande förmågor

Nu är pappa hemma Lärarmaterial. Vad handlar boken om? Mål från Lgr 11 och förmågor som tränas. Eleverna tränar på följande förmågor sidan 1 Författare: Christina Wahldén Vad handlar boken om? Boken handlar om en tjej som alltid är rädd när pappa kommer hem. Hon lyssnar alltid om pappa är arg, skriker eller är glad. Om han är glad kan

Läs mer

Övning 1: Vad är självkänsla?

Övning 1: Vad är självkänsla? Självkänsla Inledning OBS! Hela föreläsningen ska hålla på i 45 minuter. Samla gruppen och sitt gärna i en ring så att alla hör och ser dig som föreläsare. Första gången du träffar gruppen: Föreläsaren

Läs mer

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag Målet Amanda Olsson 9b 1-13 Det känns som jag har sprungit ett maraton, ibland har det gått så lätt och ibland så tungt. Jag har varit så inne i allt så jag inte sett hur långt jag kommit, inte förrän

Läs mer

Den fabulösa Kurts dagbok ( _ ) 一 一 一 一 一 O-_- 一 一

Den fabulösa Kurts dagbok ( _ ) 一 一 一 一 一 O-_- 一 一 Den fabulösa Kurts dagbok ( _ ) 金 T O-_- 田 界 Gurgel Y(^_^)Y / Mårten von Torsten och borsten )( UU.. / 山 =( U Kurt ( _ ) Grabbarna grus (ˊ_>ˋ) / Lols återkomst.o :-D O Voldemort ( ) 11 september Hej skit

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare

Lärarrummet för lättläst lattlast.se/larare Kampen mot klockan - funderingsfrågor, diskussion om tid och skrivövning Ämne: Svenska, SVA, Årskurs: 7-9 Lektionstyp: reflektion, diskussion, skrivövning Lektionsåtgång: 2-5 Upp och hoppa! hojtar mamma.

Läs mer

Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 8

Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 8 Barn- och ungdomsenkät i Kronobergs län Årskurs 8 Hur mår du? Anledningen till att vi gör den här undersökningen är att vi vill få kunskap om ungas hälsa och levnadsvanor. Alla elever i årskurserna 5,

Läs mer

Om barns och ungas rättigheter

Om barns och ungas rättigheter Om barns och ungas rättigheter Att barn och unga har egna rättigheter har du kanske hört. Men vad betyder det att man har en rättighet? Sverige och nästan alla andra länder i världen har lovat att följa

Läs mer

Inledning. Övning 1: Frågestund

Inledning. Övning 1: Frågestund Kamratskap Inledning OBS! Hela föreläsningen ska hålla på i 45 minuter. Samla gruppen och sitt gärna i en ring så att alla hör och ser dig som föreläsare. Första gången du träffar gruppen: Föreläsaren

Läs mer

På insidan TEXTFÖRSTÅELSEFRÅGOR JOEL BERGLUND ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

På insidan TEXTFÖRSTÅELSEFRÅGOR JOEL BERGLUND ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN JOEL BERGLUND ORD cell (s 3, rad 1), det lilla rummet i ett fängelse sällan (s 3, rad 5), inte ofta darrig (s 4, rad 4), skakig, inte stadig telefonbåset (s 6, rad 3), ett litet,

Läs mer

Det finns ett monster i våran källare han tog fram sina vassa klor och...

Det finns ett monster i våran källare han tog fram sina vassa klor och... Det finns ett monster i våran källare han tog fram sina vassa klor och... Monstret #cool - Hörde du ljudet Mario nej nu kommer det igen, sa Lunde. - Sluta larva dig. Kom nu så går vi till idrotten, sa

Läs mer

Kays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012

Kays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012 Kays måndagstips Nr 24 Den 26 nov. 2012 Välkomna till det 24:e inspirationsbrevet. Repetera: All förändring börjar med mina tankar. Det är på tankens nivå jag kan göra val. Målet med den här kursen är

Läs mer

Text & Musik Hans Isacsson. Emma Mobbare En tuff tjej som mår dåligt. Elak.

Text & Musik Hans Isacsson. Emma Mobbare En tuff tjej som mår dåligt. Elak. Rädda Ana Text & Musik Hans Isacsson En pjäs byggd på några av FN,s barnartiklar. Skriven på beställning av Rädda Barnen i Motala 1999 inför 10-års dagen av Barnkonventionens tillkomst år 1989 Barnens

Läs mer

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för Av: Sonja Det här är jag, Tris 16 September Kära dagbok, jag önskar att livet var mer som en film. Mer actionfyllt, kärlek. Istället så är livet bara tråkigt, stressat och en massa läxor hela tiden, dåligt

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Definition av svarsalternativ i Barn-ULF

Definition av svarsalternativ i Barn-ULF STATISTISKA CENTRALBYRÅN 2011-06-09 1(29) Definition av svarsalternativ i Barn-ULF I nedanstående tabeller visas hur svaren på de olika frågorna i undersökningen av barns levnadsförhållanden har grupperats

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Verktygslåda för mental träning

Verktygslåda för mental träning Lek med tanken! Instruktioner för Verktygslåda för mental träning Här hittar du några verktyg som hjälper dig som är aktiv idrottare att bli att bli ännu bättre i din idrott. Är du tränare eller förälder

Läs mer

Samhällskunskap. Ett häfte om. -familjen. -skolan. -kompisar och kamratskap

Samhällskunskap. Ett häfte om. -familjen. -skolan. -kompisar och kamratskap Samhällskunskap Ett häfte om -familjen -skolan -kompisar och kamratskap 1 I det här häftet kommer du att få lära dig: Vad samhällskunskap är Hur olika familjer och olika slags vänskap kan se ut Hur barn

Läs mer

Eva och Claes en berättelse om våld och brott i nära relationer

Eva och Claes en berättelse om våld och brott i nära relationer HANDLEDNING Eva och Claes en berättelse om våld och brott i nära relationer Utgiven mars 2014 av Polisen. Materialet är framtaget av Polisen i samarbete med Brottsförebyggande rådet, Brå. HANDLEDNING Eva

Läs mer

Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan.

Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan. Av Agaton Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan. Hon är gammal och hon har stora tänder. Vi går på

Läs mer

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Förföljaren Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Var på din vakt och håll ögonen öppna, med sylvassa naglar

Läs mer

Lärarmaterial. Böckerna om Sara och Anna. Vilka handlar böckerna om? Vad tas upp i böckerna? Vem passar böckerna för? Vad handlar boken om?

Lärarmaterial. Böckerna om Sara och Anna. Vilka handlar böckerna om? Vad tas upp i böckerna? Vem passar böckerna för? Vad handlar boken om? sidan 1 Böckerna om Sara och Anna Författare: Catrin Ankh Vilka handlar böckerna om? Böckerna handlar om två tjejer i 15-årsåldern som heter Sara och Anna. De är bästa vänner och går i samma klass. Tjejerna

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Affishen Josh går till sin matte lektion och så går han förbi en afish. På afirsen står det

Affishen Josh går till sin matte lektion och så går han förbi en afish. På afirsen står det Ljuden Josh är i hemkunskaps salen och gör pannkakor med sin kompis Samuel. Josh är 13 år han går i Skogås skolan i klass 7b.Josh kompis Samuel läser receptet högt då säger Josh käften jag hör något konstigt

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Likabehandling och trygghet 2015

Likabehandling och trygghet 2015 Likabehandling och trygghet 2015 1 Jag är Man 58 48,3 Kvinna 58 48,3 Jag avstår från att definiera 4 3,3 mig Total 120 100 100% (120/120) 2 Det känns bra att gå i skolan Alltid 46 38,3 Oftast 55 45,8 Ibland

Läs mer

Övning: Föräldrapanelen

Övning: Föräldrapanelen Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa

Läs mer

Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen.

Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Övning: Föräldrapanelen Bild 5 i PowerPoint-presentationen. Material: Bilder med frågor (se nedan) Tejp/häftmassa Tomma A4-papper (1-2 st/grupp) Pennor (1-2 st/grupp) 1) Förbered övningen genom att klippa

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Värderingsövning -Var går gränsen?

Värderingsövning -Var går gränsen? OBS! jag har lånat grundidén till dessa övningar från flera ställen och sedan anpassat så att man kan använda dem på högstadieelever. Värderingsövning -Var går gränsen? Detta är en övning i att ta ställning

Läs mer

Kapitel 1 ljudet - Hörde du ljudet? sa Max. -Vad då för ljud? frågade Tom. - Det ljudet som kom underifrån. -Va, underifrån? -Ja, underifrån, sa Max.

Kapitel 1 ljudet - Hörde du ljudet? sa Max. -Vad då för ljud? frågade Tom. - Det ljudet som kom underifrån. -Va, underifrån? -Ja, underifrån, sa Max. monstret AV MELVIN Kapitel 1 ljudet - Hörde du ljudet? sa Max. -Vad då för ljud? frågade Tom. - Det ljudet som kom underifrån. -Va, underifrån? -Ja, underifrån, sa Max. -Vad konstigt att du hörde det Max,

Läs mer

Jag är visst smart! säger Patrik

Jag är visst smart! säger Patrik Jag är visst smart! säger Patrik Nu är mamma arg igen. Hon är nästan alltid arg på mig. Igår var hon arg, och hon blir säkert arg imorgon igen. Det är inget roligt. Idag är ingen bra dag. Imorse glömde

Läs mer

Vad svarade eleverna?

Vad svarade eleverna? Vad tycker eleverna om sina skolor? Vad svarade eleverna? Tjej 78 50 % Kille73 47 % Vill inte svara 8 5 % Vad är det bästa med din skola? att man känner alla. maten och att fröknarna har tid med en bra

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b Simrishamn nimmi.se. Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014

Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b Simrishamn nimmi.se. Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014 Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b 272 31 Simrishamn nimmi.se Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014 Tryckt i EU 2014 ISBN: 978-91-87955-00-6 Mammas Liv av Mi Tyler med illustrationer

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

AD/HD självskattningsskala för flickor

AD/HD självskattningsskala för flickor AD/HD självskattningsskala för flickor Använd för varje påstående någon av siffrorna nedan för att visa hur väl den känslan eller det beteendet stämmer in på dig. 0 = det är inte alls som jag; det händer

Läs mer

1. Gillar du att vara på fritidshemmet? JA 167 NEJ 1 IBLAND 25 VET EJ 3

1. Gillar du att vara på fritidshemmet? JA 167 NEJ 1 IBLAND 25 VET EJ 3 Hej barn, Nu har vi några frågor till dig som är mellan 5-12 år för att se vad du tycker om fritidshemmet på Sandaredskolan (Rydet & Viken). Om du svarar hjälper du oss på fritidshemmet att bli ännu bättre

Läs mer

Om författaren. Om boken Den här boken handlar om en tjej som heter Andrea som är med om sitt livs äventyr.

Om författaren. Om boken Den här boken handlar om en tjej som heter Andrea som är med om sitt livs äventyr. Monstret av Elsa Om författaren Namn Elsa Ålder 10 år Intressen Gymnastik och teater Familj Mamma, pappa och lillebror Husdjur Tre ökenråttor, en fisk och en kräfta Tidigare utgivna böcker Den magiska

Läs mer

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina bröder är 8 år gamla och mina systrar är 3 och 5år.

Läs mer

Ätstörningar. Att vilja bli nöjd

Ätstörningar. Att vilja bli nöjd Ätstörningar Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta. Om man får ätstörningar brukar

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Ja nej hörn: Rangordning/listning. 1) Att den gått sönder. 2) Att någon klippt av remmarna. 3) Berätta vem som gjort det. 4) Öppet hörn.

Ja nej hörn: Rangordning/listning. 1) Att den gått sönder. 2) Att någon klippt av remmarna. 3) Berätta vem som gjort det. 4) Öppet hörn. Värderingsövningar Heta stolen sitter i ring. Om man är av samma åsikt som påståendet, stiger man upp och byter plats. Om man är av annan åsikt, sitter man kvar. Finns inga rätta eller fel svar, utan man

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Efter en liten stund kom kemiläraren tillbaka och sa att Anders skulle komma. kemiläraren gav Anders telefonen. Anders och Anders mamma hade ett

Efter en liten stund kom kemiläraren tillbaka och sa att Anders skulle komma. kemiläraren gav Anders telefonen. Anders och Anders mamma hade ett MONSTRET Kap 1 LJUDEN -Hörde du ljudet, viskade Anders. -Nej det var säkert bara nån som tappade pennan, svarade Peter. Tyst i klassen ni kan få kvarsittning, ropade den stränga kemiläraren. Allt blev

Läs mer

Om författaren Namn Ålder Intresse Böcker som jag inspireras av Tidigare utgivna böcker Tack till Om boken

Om författaren Namn Ålder Intresse Böcker som jag inspireras av Tidigare utgivna böcker Tack till Om boken Om författaren Namn Kevin Ålder 9 år Intresse Sport Böcker som jag inspireras av Sportböcker Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Tack till Josef, Casper, Leo och Noak Om boken William upptäcker

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv.

Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv. Monstret Kapitel 1- Ljuden. -Hörde du ljudet frågade Mira? -Nej sa Lisa Vilket ljud? -Det lät som ett MONSTER sa jag! Lisa är min bästa vän. Vi satt på kemilektionen med den argaste läraren. Han hette

Läs mer

Utvärdering deltagare

Utvärdering deltagare Utvärdering deltagare 37 svar, 325 deltagare Har det varit roligt på lägret? (%) 1 8 6 4 99 1 Ja Nej Varför, varför inte? - Det har varit lärorikt och kul att använda utrustningen och att skådespela. -

Läs mer

Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige.

Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige. Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige. Är det inte meningen att samhället ska hjälpa de som har det mindre bra? Är det inte meningen att man ska få stöd till ett bättre mående och leverne? Är det

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

Frågor och svar. Satans torn

Frågor och svar. Satans torn och svar Läraren side 1 En mesig person 1. Jon har haft en dålig dag i skolan. Varför? Idag hade Linus fått hela klassen att skratta åt Jon. 2. Vad är en dålig dag i skolan för dig? 3. Varför spelar Jon

Läs mer