POWER. The. powerwoman. Text: lina skandevall FOTO: Petrus IGGström

Transkript

1 POWER The Text: lina skandevall FOTO: Petrus IGGström powerwoman Räkna set eller jämföra marathontider med andra är inte hennes grej. Hon vet bara att hon tränar ofta och länge och ensam. För det är tid med sig själv hon är ute efter. Att utmana sig själv och bli stark. Möt Anna Wretling bohemen som syns hänga i grenar på Djurgården och som inte drar sig för att genomföra en Ironman i Barcelona. 72 stark 2014

2 endast några års träning innan ironman Stark

3 POWER djurgården Annas hemmaplan. Långa och många pass läggs här. It s all about movement et ösregnar. Himlen är kolsvart, blixtarna avlöser varandra och starten till simningen skjuts upp. Barcelonas höstväder kräver psyke och mod. De som klarar loppet blir inte bara en Ironman. De blir Ironman med guldstjärna. Anna Wretling är en av dem en 40-årig tvåbarnsmor som började träna för drygt två år sedan. Ändå är hennes reaktion när hon korsar mållinjen efter 3,8 kilometers simning, 18 mil på cykel och 4,2 mils löpning i benen på elva timmar och 57 minuter bara: jaha?. För särskilt ansträngande, det tyckte hon trots allt inte att det var. Om någon såg henne spurta eller cykla extra snabbt mot slutet berodde det inte på någon slug taktik utan på att nu får det vara nog med det här, nu vill jag göra annat. Just detta är en grundläggande del av hennes filosofi. Hon tränar för att känna sig pigg och stark, även efter åtta mils ultralopp eller som nu efter hennes första Ironman. Att må bra innan, under och efter är grundstenarna i hennes tränande, att kroppen klarar utmaningarna och är hel och stark. Hon hade ingen klocka, hon lyssnade bara på sin egen kropp. Alltid på känsla. Hur den mådde, vad den klarade av. Tid är oväsentligt, det blir som det blir ändå. Visst var det tufft emellanåt, fast kanske inte på det rent fysiska eller psykiska sättet. Hennes ögonlaseroperation krävde att hon hade glasögon på sig, men de glömde hon vid växlingen. Och cykelväskan med mat gjorde henne vansinnig. När Anna hade cyklat 13 mil kastade hon sig åt sidan och skrek: get the fucking bag off my bike!. Men annars ingenting. Ingen värk, inga skador. Trots att hon började träna simning innan jul och börja cykla först i maj. För att förstå hur hon klarade det här krävs mer kunskap om styrkepaketet Anna Wretling. Hon sprang en hel del på gymnasiet, där gymmet som tillhörde skolan också upptog en del av hennes tid. Men det var då det. Sedan kom livet det där med barn, man och karriär. I Annas fall i form av inredningsbutiken Bohem i Stockholm som hon driver sedan 14 år tillbaka. För tre år sedan genomgick hon en bröstoperation (en profylastisk dubbelsidig mastektomi) i förebyggande syfte för att slippa oron för den höga risk för bröstcancer som hon hade. I samma veva separerade hon från sin man. Operationen gjorde att jag inte kunde lyfta på armarna på ett år jag fick som högst lyfta ett mjölkpaket och definitivt inte springa. Så jag gick och gick och gick. Promenaderna på Djurgården blev allt längre och snart tog hon några löpsteg, alltid med samma tanke att det var okej att börja gå om det blev jobbigt. Våren blev till sommar och till höst. Ett gymkort införskaffades och en PT bokades, en engelsk kille som körde sitt eget race med syftet att ständigt vara i rörelse. Inga givna set, inga specifika vikter förutom kroppsvikten. Varje tillfälle var en ny upplevelse, ingen given struktur utan en allsidig träning som alltid kändes rolig och utmanande Its all about movement Anna. 74 stark 2014

4 har ingen plan Kartor och planritningar på lopp har hon aldrig tittat på. Det blir som det blir, och det blir bra. Han öppnade dörren till en ny värld för mig. Att röra hela kroppen är precis det jag vill. Därför älskar jag också löpningen. Jag går in i min bubbla och allt runt omkring försvinner. Jag umgås med mig själv och det gillar jag och jag är i rörelse samtidigt som jag befinner mig i ett meditativt lyckligt tillstånd. Här och nu mindfullnessträning! Hennes PT sa också: don t stop running at ten kilometers just keep on running. Det gjorde hon och milen blev till 14, 18 och sedan 20 kilometer. Lugnt och stilla med pulsen i schack. Vande kroppen från grunden utan stress. Med den taktiken genomförde också Anna sitt första marathon i Stockholm. Hon sprang in på tiden 4.12 (okej, hon kanske inte bryr sig om tider, men vi gör). Jag var så pigg! Det fanns så mycket kvar att ge, jag körde negativ split och bara ökade och ökade hela tiden. Ett halvår senare sprang jag maran på 3,40. Det gick 30 minuter snabbare av bara farten! Det var då hon insåg att det fanns så mycket mer att ge. Även om hon inte gillar folkmassorna eller grejen med lopp så utför hon dem. Hon stänger in sig i sin egen värld och bara springer. Hon uppfattar inte var hon är eller tiden, när andra kämpar uppför omtalade mardrömsbackar har hon ingen aning om att det är den hon precis passerat. Kartor och planritningar på lopp har hon aldrig tittat på. Det blir som det blir, och det blir bra. Jag för en ständig dialog med mig själv och tänker alltid att det är okej att stanna och ta det lite lugnt precis när som Get the fucking bag off my bike helst. Jag är snäll mot mig själv och arbetar med och inte emot min person eller kropp. Jag vill inte tvinga kroppen till något, jag vill göra allt med ett öppet sinne och med hjärtat och känslan i fokus. Då går det faktiskt att göra vad som helst! Även när det gäller mat och kost väljer Anna Wretling att lyssna på kroppens signaler. Jag går aldrig någonsin på dieter, utan äter det som kroppen är sugen på. Men jag öser inte i mig sötsaker även om jag är godisråtta. Om jag ska träna som jag gör så måste jag äta bra och mycket mat för att orka. Att träna för utseende är helt bortom min värld. Fokus på kroppsideal är ointressant och har inte något med min träning att göra. Mår man bra, äter och tränar, sover och får kärlek så blir kroppen därefter. Anna är noga med vila och sömn. Annars orkar hon inte hålla på som hon gör i livet. Det är vanligt att folk i träningsbranschen ifrågasätter hennes träningsmodell. Anna har aldrig någonsin kört efter fasta scheman eller tränat intervaller för sakens skull. Istället kör hon en viss sträcka, pausar och upprepar sedan sträckan igen. Hon hänger på där hon känner för att hänga på. Hon förstår att det gäller att vara förberedd för en utmaning annars blir det inte roligt. Men förberedd kan man bli på många sätt och Stark

5 POWER TYPISK TRÄNINGSVECKA: Jag bestämmer mig för vad jag vill göra i stunden. Precis innan det utförs. Det innebär att jag inte vet vad jag gjorde förra veckan och jag vet inte vad jag ska göra nästa. Det gör att jag alltid har med mig kläder som passar till olika typer av träning. Men för att försöka förklara, här är en ungefärlig träningsvecka för mig: Frisim 1-3 ggr Styrketräning på gym eller hemma nästan varje dag i olika former Löpning 3-12 mil/v beroende på mål Cykel 3-10 tim/v beroende på mål Yoga/stretch/rörelse varje dag Paddla kajak/dansa/längdskidor/skridskor/streetworkout och annat beroende på vad jag har lust med. Att träna för utseende är helt bortom min värld. yoga En ingrediens i att träna mycket och varierat. det gäller hitta sitt sätt inte någon annans. Jag skulle inte börja skriva träningsscheman hur mycket folk än försöker övertala mig om att det ger effekt. Jag tränar inte för prestation! Alla måste inte gå samma skola. Jag kör på komfort och upplevelse istället. Det ska finnas glädje och lust och det finns det om man tränar varierat. Varje tillfälle till träning bestämmer hon i stunden, precis innan den utförs. Därför bär hon alltid simkläder och träningskläder, cykelskor och vad som nu kan behövas i sin väska så att hon är beredd på vad kroppen och hjärnan känner för. Förra året genomförde hon över 13 lopp. Fyra ultralopp, några halvmaror, tre marathon, swimrun, Lidingöloppet och lite annat både i Sverige och utomlands. Jag pinnar bara på. Tänker inte så förbaskat mycket. Jag gnäller inte utan gör bara. Mitt finska sisu är praktiskt att plocka fram, man tuggar på liksom. Det är när man börjar springa ultra som man hittar det där hjärtat i löpningen. Det är som att komma hem till en familj. Hur menar du? När man springer ultra är det inte tiderna utan kärleken till löpningen som hamnar i fokus. Det finns en annan förståelse, man tar sig tid för både löpning och varandra. Det är en fantastisk stämning och gemenskap på de loppen. Kärlek! Anna Wretling sprang fem mil, åtta mil... Och kroppen svarade. Då föddes tanken om en Ironman. Med facit i hand grejade hon alltså Ironman utan större problem. Hennes bohemträning där hon bara går på känsla men alltid med rörelse i fokus verkar fungera. Det har gett en grundstyrka och uthållighet, hennes kropp klarar påfrestningar och när andra lägger av fortsätter hon. Några dagar efter en Ironman är hon ute och springer och tränar igen, för att kroppen är så hel och har återhämtat sig så bra. Styrka, yoga, simma, springa, cykla, stretcha; det blir en allroundstyrka som jag gillar. Yogan är häftig, att känna att jag orkar bära min egen kropp. Jag gillar streetworkout också, att hänga i räcken högt i taket och utföra olika rörelser. Bygga styrka ägnar jag mycket tid åt, det är grunden till att klara av att vara uthållig och hållbar. Följer man Anna på Instagram ser man även hur hon kravlar uppför backar, balanserar på bryggor, testar balett och gör yogaövningar tillsammans med sina barn. Ja, hon tränar mycket och varierat. Att utsätta kroppen för rörelser och utmaningar från olika håll är grundfilosofin. På jobbet är hon också ständigt i rörelse. Där är hon däremot enormt resultatinriktad. Men hon skulle aldrig applicera det tänket på träningen, den är hennes frizon. Butiken Bohem tar mycket tid, precis som hennes nya stora projekt: en bred kollektion med egendesignade träningskläder som snart ska kommersialiseras. De ska passa en powerwoman. Kompressionstajts finns med i kollektionen till exempel, för att jag tycker att de som finns har så dålig passform. Jag har även tagit fram lösare kläder för den som inte vill ha för tajta kläder på sig när de tränar. Plus en mammakollektion. Sedan finns givetvis kläderna som definitivt passar Anna, och som hon ofta syns springa i: djurmönstrade träningskläder. Jag behöver hitta på nya saker för att må bra, känna att jag utvecklas, konstaterar hon. Jag lärde mig simma fast jag knappt varit i vattnet för ett halvår sedan, jag lärde mig cykla under sommaren och kommer hela tiden på nya saker jag vill utforska. Jag vill lära mig nytt! Med en grundstark kropp går det mesta! Med en Ironman i bakfickan har hon börjat snickra på, just, en ny måltavla. Högst upp på listan står swimrun. Det passar mig för att det är ett äventyr. Det är freebase rakt av. Här är det mer genomförande och inte tider som är prestationen. Man vet inte vad som väntar, och det är så kul. Ö till ö skulle också vara en dröm. Vi får se, säger hon. Ja, det lär vi få göra. Ingen lär bli speciellt förvånad om Anna lägger upp en bild på Instagram efter Ö till ö, på en imponerande bra tid, med tillägget: jaha? 76 stark 2014

6 PERSONLIGT Ålder: 40 Bor i: Stockholm Familj: Gustaf, 9 år och Wilhelmina 7 år + katten Bernhard. Favoritkost inför, under och efter långloppet: Inget speciellt, äter som vanligt innan och efter. Om det finns lopp med dricka så tar jag det som serveras. Jag äter inte gels och bars utan dricker mest eller äter bananer, bullar, chips och annat som serveras. I glaset på morgonen inför en tävling: Resorb. Perfekta playlisten i löparspåret: Mina egna tankar, Pavarotti eller någon allmän soppa av låtar jag samlat ihop som går att dansspringa till. På tv efter ett distanspass: Tittar inte på tv, någon enstaka gång på Netflix och då är Dexter favorit. Boken på nattduksbordet inför ultratävlingen: The law of attraction. Det blir som du tänker...