Utbildning av vårdpersonal i munvårdsfrågor

Transkript

1 Utbildning av vårdpersonal i munvårdsfrågor En uppföljning av den uppsökande verksamheten inom det reformerade tandvårdsstödet Författare: Eva Mårtensson, tandhygienist Folktandvården Stöpen, Skövde Projektredovisning 2005:4 Handledare: Anna-Lena Östberg, tandläkare, Odont Dr FoU-centrum Primärvården Skaraborg

2

3 Sammanfattning Bakgrund Den första januari 1999 trädde ett reformerat tandvårdsstöd i kraft som innebär att landstingen tillsammans med kommunerna i Sverige fick ansvar för att bedriva uppsökande verksamhet bland funktionshindrade och äldre personer som har ett utökat omvårdnadsbehov. Det reformerade tandvårdsstödet innehåller 3 delar: 1. Erbjudande om kostnadsfritt hembesök för munhälsobedömning. Munvårdsinstruktion, rådgivning och samtal samt förmedling av valfri tandläkarkontakt ingår. 2. Årlig utbildning/handledning till all vårdpersonal inom äldre- och handikappsomsorgen. 3. Rätt till nödvändig tandvård med patientavgifter enligt hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Syfte Att kartlägga utbildningsinsatserna till vårdpersonalen inom omsorgsverksamheten i Sverige. Att i Västra Götalandsregionen närmare studera utbildningsinsatserna till vårdpersonalen inom kommunernas omsorgsverksamhet. Att i Västra Götalandsregionen undersöka i vilken utsträckning avtalet om den uppsökande verksamheten följdes och anledningar om man inte lyckades med sitt uppdrag. Metod Studien består av två delar: 1. Enkät om uppsökande verksamhet sändes i maj 2003 till beställarenheterna, hälsooch sjukvårdsstyrelsernas kanslier, i samtliga landsting i Sverige. 2. Telefonintervjuer med representanter för privat tandvård och folktandvård, som hade avtal om uppsökande tandvård i Västra Götaland, sammanlagt 59 kommuner. 104 personer som ansvarade för munhälsobedömningarna intervjuades under våren och sommaren 2003 efter ett strukturerat protokoll med möjlighet till följdfrågor och dialog. Resultat Av 21 tillfrågade landsting besvarade 18 enkäten. Stora variationer fanns gällande ekonomisk ersättning för utbildning av vårdpersonalen. 14 landsting hade reglerat hur stor utbildningsinsatsen skulle vara och 15 landsting hade även reglerat i avtalet vad utbildningen skulle innehålla. Västra Götalandsregionens avtal har ett tydligt innehåll, men vårdgivarna lever inte helt upp till sitt åtagande. Slutsats Lagar stiftas, avtal sluts och mycket tid och pengar läggs ner på att dra upp riktlinjer för hur verksamheten ska kunna följa lagen, men ute i verksamheterna får man inte alltid klara direktiv för hur arbetet skall bedrivas. Samverkan mellan kommun och landsting är komplicerad när både tandvården och sjukvården har stor arbetsbelastning. Ansvaret för att det ska fungera åligger gemensamt ledningarna för landstingen och kommunerna.

4

5 Stort tack till Agnetha Bartoll, min tidigare klinikchef, för att Du inspirerade, uppmuntrade och trodde på mig. Anna-Lena Östberg, min handledare, för allt Du har lärt mig, för ditt tålamod och att Du inte gav upp. Birgitta Ahlinder, FoU-centrums sekreterare, för att Du alltid fanns där när jag behövde din hjälp och för att Du sprider lugn omkring Dig.

6

7 Innehållsförteckning Bakgrund... 1 Syfte... 3 Frågeställningar... 3 Metod... 4 Resultat del Resultat del Diskussion Referenser BILAGOR Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3. Bilaga 4. Frågor till Landstingens beställarenheter i Sverige om uppsökande verksamhet Information till samordnare i Västra Götalandsregionen Frågeformulär Information till tandvårdsenheten i Göteborg

8 Bakgrund De tidigare landstingsdrivna sjukhemmen hade ofta tillgång till tandvård via landstingens folktandvård. På större vårdhem arbetade tandvårdspersonal med speciell kunskap om kroniskt sjuka och äldre patienter. Ädelreformen (1992) innebar att kommunerna tog över vårdansvaret som landstingen tidigare hade haft för äldre och omsorgsberoende vårdtagare (Socialdepartementet DS 1989:27). I juni 1998 fattades beslut i riksdagen om ett reformerat tandvårdsstöd (SFS 1998:1338). Detta innebär att landstingen sedan januari 1999 tillsammans med kommunerna har ansvar för uppsökande verksamhet och tandvård för äldre och funktionshindrade enl. 8a första stycket i tandvårdslagen (1985:125). Den uppsökande verksamheten innehåller i stort tre huvudområden: 1. Erbjudande av munhälsobedömning, som ska innefatta bedömning av behovet av munhygieninsatser, individuell rådgivning och preliminär bedömning av tandvårdsbehovet samt förmedling av valfri tandläkarkontakt. 2. Utbildning, som ska ges till vårdpersonalen och innebär praktisk och teoretisk munvårdskunskap. 3. Rätt till nödvändig tandvård. Den uppsökande verksamheten inom tandvården är en stödåtgärd som ska vara kostnadsfri för både patienter och kommuner. Finansieringen sker genom att medel överförs till landstingen från kostnadsramen för det reformerade tandvårdsstödet. Kostnad per uppsökt individ inklusive utbildningsinsatser varierade år 2002 mellan 397 kronor och 2251 kronor i olika delar av landet (Landstingsförbundets rapport mars 2003). Västra Götalandsregionens kostnad per individ var 820 kronor (Tabell 1). 1

9 Tabell 1. Uppsökande verksamhet åt boende på sjukhem, i gruppbostäder m.m. Landstingsförbundets redovisning per landsting av utnyttjande samt kostnader per patient inklusive personalutbildning år Maximum och minimum samt Västra Götalandsregionen i fetstil. Lands - Uppskattat Andel be - Antal Andel upp- Total Kostnad ting antal rättigade av uppsök. sökta av kostn. per berättigade antal bo - antal tkr uppsökt, satta % berättigade kr AB , , C , , D , , E , , F , , G , , H , , I , , K , , Skåne , , N , , VGreg , , S , , T , , U , , W , , X , , Y , , Z , , AC , , BD , , Total , , Målet med den uppsökande tandvården skall, enligt 9 tandvårdsförordningen vara att medverka till en påtaglig förbättring av förmågan att tillgodogöra sig föda (SFS1998:1338). Uppsökande tandvård förutsätter ett bra samarbete mellan den kommunala omsorgen och tandvårdspersonalen. Kommunens vårdpersonal har under senare år fått alltmer ökade arbetsuppgifter, som lett till ett flertal rapporter i massmedia om brister i vården. Munvård anses tillhöra god omvårdnad, men kan av vårdpersonal upplevas som obehaglig, till och med motbjudande. Vårdpersonalens attityder synes vara en bidragande orsak till att vårdtagare inte får tillräcklig hjälp med sin munhygien (Wårdh 1995). En ny undervisningsmetod i munvård för vårdpersonal i form av specialutbildade munvårdsombud provades av Wårdh (2002). Detta innebär att en person i personalen tar ett större ansvar för munvårdsarbetet på sin avdelning och fungerar som kontaktperson till tandvården. Trots välmotiverad, välutbildad vårdpersonal med bra rutiner för munvårdsarbetet visade det sig att andra angelägenheter ofta fick företräde. Nederfors (1998) fann att betydelsen av att ha egna tänder skattas lika oavsett den tillfrågades ålder. De äldre som får en kronisk sjukdom, och därmed stort behov av hjälp och omsorg, löper en uppenbar risk att den tandhälsa som de bibehållit upp i hög ålder raseras (Nordenram 1995). Lundgren et al. (1995) visade att orala problem hos en grupp hemmaboende 88-åringar hade samband med mindre god allmänhälsa, läkemedelskonsumtion och känslor av ensamhet. Munnens hälsa är av central betydelse för välbefinnandet och för att man ska kunna njuta av livet på gamla dagar. 2

10 För att vårdpersonalen ska kunna utföra effektiv daglig munvård på äldre och handikappade fordras kunskap och träning. Ämnet tandvård är idag inte obligatoriskt på utbildningarna av undersköterskor. I flertalet kommuner är personalomsättningen stor i alla leden från enhetschefer till vårdpersonal. En kontinuerlig munvårdsutbildning är därför nödvändig. Enligt kravspecifikationen i Västra Götalandsregionen som tillhör avtalet för den uppsökande verksamheten står att utbildning skall ges till vårdpersonalen och att detta är den viktigare delen av den uppsökande verksamheten. I Västra Götalandsregionens avtal ingår maximalt två timmars utbildning per anställd och år. Trots att man undertecknat avtal om uppsökande verksamhet har 8 av regionens 59 kommuner inte utbildat vårdpersonal under 2002 (personligt meddelande, Hälso- och sjukvårdskansliet i Mariestad). Det finns goda exempel där tandvården i samarbete med ansvariga för äldreomsorg framgångsrikt gjort stora, väl dokumenterade utbildningssatsningar. I Kalmar har man organiserat arbetet med hjälp av speciellt utbildade munvårdsombud (Kock 1999), och i Marks kommun har man skapat rutiner för samarbete mellan kök, vård, tandvård och dietist (Skogsberg E. och Lindh T. 2000). Material att inspireras av gällande den uppsökande verksamheten saknas inte, men en del anpassning till den egna verksamheten kan krävas. En kartläggning av utbildningsinsatserna och att undersöka i vilken utsträckning avtalet om den uppsökande verksamheten följdes inom Västra Götalandsregionen är nödvändig för att i ett senare skede utvärdera hur personalen använder sina kunskaper och hur samarbetet fortgår. Syfte 1. Att kartlägga de avtalade utbildningsinsatserna till vårdpersonalen inom omsorgsverksamheten i Sverige. 2. Att i Västra Götalandsregionen närmare studera utbildningsinsatserna till vårdpersonalen inom kommunernas omsorgsverksamhet. 3. Att belysa i vilken utsträckning avtalet om den uppsökande verksamheten har följts i Västra Götalandsregionen och anledningar om man inte lyckats med sitt uppdrag. Frågeställningar Hur ser avtalen för den uppsökande verksamheten ut i Sverige? Har tandvården i Västra Götalandsregionen erbjudit munvårdsutbildning årligen för vårdpersonalen enligt avtal? Vad är orsaken om man inte utbildat vårdpersonalen i Västra Götalandsregionen årligen? Har man i Västra Götalandsregionen haft något mera omfattande utbildningsprojekt för vårdpersonalen utöver avtalet sedan 1999? Hur fungerar samarbetet mellan vårdenheterna och tandvården i Västra Götalandsregionen? 3

11 Metod Studien består av två delar. Del 1 Enkät besvarad av Landstingens beställarenheter i Sverige (Bilaga 1). En enkät om uppsökande verksamhet tillsändes beställarenheterna i samtliga landsting i Sverige i maj Frågorna togs fram i samarbete med Sveriges Tandhygienistförenings styrelse och distribuerades av densamma. I den här rapporten redogörs för den del av enkäten som avsåg personalutbildning. Den innehöll följande områden: Tandvårdens intresse att sluta avtal. Reglering av utbildningsinsatser till vårdpersonalen i tid och innehåll. Utbildning av hemsjukvårdens personal. Vilken personalkategori som ansvarar för munvårdsutbildningen. Ekonomisk ersättning för tandvårdens utbildningsinsatser. Del 2 Telefonintervjuer besvarad av personal (privat tandvård och folktandvård) som var ansvarig för munhälsobedömningar inom Västra Götalandsregionen. Samtliga samordnare för tandvårdens uppsökande verksamhet i de olika regionala delarna i Västra Götaland, sammanlagt 59 kommuner, kontaktades per e-post och informerades om ärendet (Bilaga 2). 104 av ca 115 vårdgivare, inom privattandvård/ folktandvård, som ansvarade för munhälsobedömningar kontaktades under våren och sommaren 2003 per telefon och intervjuades efter ett strukturerat protokoll (Bilaga 3), som också gav möjlighet till följdfrågor och diskussion. Frågorna i intervjuprotokollet täckte följande områden: Utbildningstimmar per år och personal. Hur stor del av (de särskilda) boendeenheterna som har fått utbildning år Anledningar till att man inte utbildat vårdpersonalen. Förekomst av munvårdsombud, vilket innebär en person inom sjukvården som tar speciellt ansvar för munvårdsfrågor på sin avdelning. Mera omfattande utbildningsprojekt till vårdpersonalen utöver avtalet sedan Information om studien sändes till tandvårdsenheten i Göteborg för kännedom (Bilaga 4). 4

12 Resultat del 1 Av de 21 enkäter som lämnades ut besvarades 18 stycken. Gotland, Norrbotten och Örebro län besvarade inte enkäten varför dessa saknas i resultatsammanställningarna. Fördelning av avtalen. Enligt de 16 landsting som besvarade frågan hade 73% av avtalen tecknats av folktandvården och 27% av privat vårdgivare. Intresset från tandvårdens sida för avtal om uppsökande tandvård. Av de 18 inkomna enkäterna var det 7 landsting som besvarade frågan om avtalsintresse från tandvårdens sida. I ett landsting upplevde man ökat intresse från privat vårdgivare sedan lagen trädde i kraft Sex stycken svarade att intresset för att sluta avtal var oförändrat eller hade minskat vid senaste upphandlingen. Reglering och omfattning av utbildningsinsatserna till vårdpersonalen. Fjorton landsting hade reglerat i avtalet hur stor utbildningsinsatsen till kommunens anställda skulle vara medan 4 svarade att de inte reglerat detta. Fyra landsting uppgav att man hade grundutbildning (varierande 1½-4 timmar) första året och därefter vidareutbildning (1-2 timmar). Ett landsting hade valt att rikta utbildningen speciellt till munvårdsombud och att utbilda dem 8 timmar per år. Ett annat landsting vände sig till nyanställd personal och utbildade dem 1 timme i en engångsinsats. I övrigt varierade utbildningarna mellan 1 timme upp till 4 timmar per år eller till 2 tillfällen per år. Tolv av de 18 landstingen svarade att även hemsjukvården nåddes av utbildningsinsatserna. En kommentar var: Ja, men det är betydligt svårare att nå dem. Ett landsting svarade inte, medan 5 uppgav att personalen inom hemsjukvården inte utbildades. En orsak kunde vara: Huvuddelen är institutionsboende av individerna (fri kommentar i enkäten). Reglering av utbildningens innehåll. Femton av de tillfrågade svarade att det var reglerat i avtalet vad utbildningen skulle innehålla. Två besvarade inte frågan och ett nekande svar lämnades. Ansvariga för utbildning och munhälsobedömningar. Utbildningarna utfördes huvudsakligen av tandhygienister, men även enstaka tandläkare deltog i arbetet. Samma förhållande gällde vem som utförde munhälsobedömningarna. En kommentar var: Alla kliniker har inte tandhygienister. Inga tandsköterskor ansvarade för munhälsobedömningar enligt svaren på enkäterna. 5

13 Ersättning för utbildning av vårdpersonal. Det förekommer flera olika ersättningsformer, t.ex. - det ingår i avtalet - varierar beroende av anbudsområde och utförare - ersättning/deltagare och tillfälle - ersättning/utbildningstimme och grupp. Högst ersättning som uppgavs var kronor kronor per timme och lägst var ett landsting som betalade mellan 45 kronor och 266 kronor per utbildning, varierande beroende av anbudsområde och utförare. Tabell 2. Jämförelse av total kostnad per uppsökt individ inklusive utbildningsinsats - avtalsandelar - ekonomisk ersättning för utbildningsinsats samt reglering av utbildning i de landsting som hade högst och lägst ersättning, samt Västra Götalandsregionen. Östergötland Västra Götaland Västerbotten Kostnad per uppsökt individ inklusive utbildningsinsatser kr 820 kr 397 kr Andel av avtalen 56% privat 17% privat 90% privat 44% folktandvården 83% folktandvården 10% folktandvården Utbildningsersättning kr per utbildningstillfälle kr + index*/timme 150 kr per utbildad personal (år 2002=1050kr) Regler Ej reglerat i avtalet hur stor utbildningsinsatsen ska vara, men personalen skall utbildas en gång/år. Utbildningsinsatserna ska enligt avtalet vara 2 tillfällen per år och personal i grupper om minst 5 och högst 20 personer. Ej reglerat hur ofta eller vad utbildningen i detalj ska innehålla utan mera övergripande rekommendationer. *Konsumentprisindex De besvarade enkäterna visade att vårdgivarnas intresse för att sluta avtal hade minskat i Västerbotten och Västra Götaland medan intresset för att förlänga avtalet ökat i Östergötland. 6

14 Resultat del 2 I denna studie benämns tandvårdspersonal (tandläkare, tandhygienister eller tandsköterskor) vårdgivare. De personer som kontaktades och intervjuades efter ett strukturerat protokoll (Bilaga 3) hade ansvar för den uppsökande verksamheten på sin arbetsplats som var privat tandvård eller folktandvård. Av 104 vårdgivare var 94 från folktandvården och 10 från privata sektorn. Fördelningen av stora boendeenheter. Stora boendeenheter innebär i studien att grupper om 10 personer eller flera bor tillsammans på någon form av vårdinrättning för äldre. För att få en inblick i hur många stora boendeenheter de tillfrågade hade ansvar för, inriktades frågan (Figur 1) på särskilda boendeformer för äldre som demensboenden, sjukhem, ålderdomshem och servicehus, totalt 337 stycken. De tillfrågade hade ansvar för den uppsökande verksamheten på mellan en och nio stora boendeenheter för äldre Antal vårdgivare Älvsborg Göteborg Skaraborg Fyrbodal Antal boendeenheter Figur 1. Antal stora boendeenheter. Figuren visar hur många stora boendeenheter för äldre som varje vårdgivare hade ansvar för gällande munhälsobedömningar och undervisning av sjukvårdspersonalen. Ex. en vårdgivare i Älvsborg hade ansvar för 9 stora boendeenheter. Tolv vårdgivare i Göteborg hade ansvar för en stor boendeenhet vardera. 7

15 Utbildning av tandvårdspersonalen i handikapp- och äldretandvård. I hela Västra Götalandsregionen är det vanligt att folktandvårdens personal fått ca 2 dagars utbildning per år. Femton av 94 (16%) vårdgivare uppgav att de inte fått någon utbildning. Kommentar: Man får söka utbildning själv och får se om man får gå. Av 10 privata vårdgivare svarade 2 att de utbildats i äldre- och handikapptandvård (4 respektive 8 timmar). De övriga 8 (80%) privata vårdgivarna hade inte gått någon speciell utbildning för ändamålet. Kommentar: Jag är utbildad tandläkare och det ingår i grundutbildningen. Ansvar för utbildning av vårdpersonal och munhälsobedömningar I Västra Götalandsregionens Regler & riktlinjer (Tandvårdsenheten 2003) står att munhälsobedömningen ska ske av legitimerad tandhygienist eller legitimerad tandläkare som anvisas av landstinget, och att det är lämpligt att samma person utbildar vårdpersonalen. I figur 2 och 3 kan man se att både munhälsobedömningar och utbildning av vårdpersonalen utförs av tandsköterskor som inte är legitimerad personal. tandsköterska 8 (10%) tandläkare 4 (5%) tandsköterska 6 (6%) tandläkare 8 (8%) tandhygienist 70 (85%) tandhygienist 86 (86%) Figur 2. Vem utbildar vårdpersonalen? Figur 3. Vem gör munhälsobedömning? 8

16 Erbjudande om munvårdsutbildning till sjukvårdspersonalen. Av 104 vårdgivare (privat tandvård 10 stycken och folktandvård 94 stycken) hade 4 privata och 33 från folktandvården inte erbjudit vårdpersonalen någon utbildning alls på de stora boendeenheter (10 eller fler boende) de hade avtal med. Två vårdgivare hade utbildat 8 timmar och riktade sig då främst till munvårdsombud, 10 svarade att personalen erbjöds 2 utbildningstillfällen under året Antal vårdgivare timmar 1 timme 2 timmar 3 timmar 4 timmar 8 timmar Figur 4. Munvårdsutbildning år Vårdgivare: Tandvårdspersonal med ansvar för munhälsobedömningar. Antal utbildningstimmar som vårdgivaren har erbjudit sjukvårdspersonalen på stora boendeenheter (10 eller fler boende) för äldre. Ex: 12 vårdgivare har erbjudit 2 timmar utbildning år

17 Effekten av att 37 vårdgivare inte erbjöd någon utbildning blev att sjukvårdspersonalen vid 111 stora boendeenheter (10 eller fler boende) för äldre, av de totalt 337 boendeenheterna, inte fick någon munvårdsutbildning år 2002 (Figur 5) Antal vårdgivare Antal boendeenheter 1 Figur 5. Stora boendeenheter, för grupper om 10 äldre personer eller flera, som inte erbjöds utbildning 2002 i Västra Götalandsregionen. Figuren visar att när de 10 vårdgivarna som endast ansvarade för en boendeenhet inte utbildade sjukvårdspersonalen blev 10 boendeenheter utan munvårdsutbildning. När 3 vårdgivare som ansvarade för 8 boendeenheter vardera inte erbjöd någon utbildning blev resultatet att 24 boendeenheter inte utbildades. Anledningen till att personalen inom dessa områden inte utbildats varierar, men det framkommer tydligt i de fria kommentarerna att utbildning i munvårdsfrågor var lågt prioriterat både från tandvårdens och från sjukvårdens sida. Fria kommentarer. Exempel på kommentarer som tandvårdens personal uppgav till att de inte utbildat vårdpersonalen: Direktiv uppifrån att inte utbilda personalen Ingen utbildning pga personal och tidsbrist. Jag tycker patienterna är för sjuka. Informationen handlar mest om papper. Nerlagd pga att sjukvårdspersonalens uppslutning var katastrofalt dålig. Vi har märkt att det är behov av utbildning så det får nog bli något till våren. Exempel på kommentarer som tandvårdspersonalen fick av sjukvården varför de inte önskat någon utbildning: Enhetschefen tycker inte att utbildning är något de boende eller personalen behöver. Har försökt få komma, men sjukvården har avböjt. De har inte tid. Sjukvården ville inte ha utbildning. Tyckte det räckte med information vid munhälsobedömningarna. 10

18 Sjukvårdspersonalens närvaro vid munvårdsutbildningarna. Huvuddelen av vårdgivarna (55 av 67 stycken) angav att sjukvårdspersonalens närvaro vid utbildningstillfället på stora boendeenheter var bra eller mycket bra. Till stora boendeenheter räknas även hemsjukvård. Sju av de tillfrågade vårdgivarna hade inte något uppsökandeansvar för hemsjukvård. Av de resterande 97 hade 47 (48%) erbjudit utbildning till hemsjukvårdens personal. Vårdpersonalens uppslutning vid utbildningstillfället ansågs av en tredjedel av vårdgivarna vara övervägande bra eller mycket bra. Gruppbostäder för förståndshandikappade eller socialpsykiatri (LSS) samt personer boende i eget hem med personlig assistent ingår också i avtalet. Hälften av vårdgivarna hade inte LSS inom sitt ansvarsområde. 32 (62%) vårdgivare av 52 erbjöd utbildning och av dessa tyckte huvuddelen (26 stycken) att uppslutningen var god eller mycket god. Bland de 20 som inte hade erbjudit någon utbildning var en vanlig kommentar: LSS- personalen får utbildning när de kommer med patienten till folktandvården Om utbildningen skedde i samband med APT (arbetsplatsträff) kunde man se en något större uppslutning än om man valde ett särskilt tillfälle för utbildning. Mera omfattande utbildningsinsatser hade Marks kommun som erbjöd munvårdsutbildning till all vård- och kökspersonal inom kommunens äldre- och handikappomsorg. Projektet Mat och mun i Mark, som startade våren 1998 och pågick till oktober 1999, var ett samarbete mellan folktandvårdens tandhygienister och kommunens dietist (Skogsberg och Lindh, 2001). Där utbildade tandhygienist tillsammans med dietist årligen nyanställd vårdpersonal en dag som grundutbildning och följande år ca en halv timmes vidareutbildning i samband med APT. Fem kommuner i regionen gick ihop och bjöd in all tandvårds- och sjukvårdpersonal tillsammans med politiker och tjänstemän för munvårdsutbildning två dagar per år. Man fick välja den dag som passade bäst och bjöds då på föreläsning, rollspel och utställning av olika hjälpmedel för munvård. P.g.a. politikers och tjänstemäns dåliga uppslutning inriktar man sig nu på vårdpersonalen som utbildas två timmar årligen. En kommun utbildade nyanställd personal 2 x 4 timmar per år medan en annan kommun utbildade munvårdsombud lika lång tid. I en kommun fick munvårdsombuden en dags extra utbildning tillsammans med sjukhustandläkaren. Remisshantering som en del i samarbetet mellan sjukvården och tandvården Mindre än hälften av de 104 vårdgivarna upplevde att remissförfarandet till tandvården fungerade bra från boendeenheter för äldre. Tjugotvå tillfrågade upplevde att remisser från hemtjänsten fungerade bra. Det förekom också att det varierade från bra till mindre bra på olika avdelningar inom samma boendeenhet. Kommentarer från tandvårdspersonalen angående remisser: Hela reformen har blivit en pappersgrej. Screenar utan remisser. Går ut en gång/år och tar alla då. Har inte kommit igång med något samarbete med hemvården. 11

19 Munvårdsombud som en form av samarbete mellan tandvård och sjukvård. Samarbetsformen med munvårdsombud var okänd för flera vårdgivare. Femton vårdgivare planerade att samarbeta med munvårdsombud. Tjugoåtta vårdgivare som redan hade munvårdsombud upplevde samarbetet positivt, men upplevde att den stora personalomsättningen ibland kunde störa detta samarbete. Ja 28 (27%) Nej 75 (73%) Figur 8. Förekomst av munvårdsombud som kontakt mellan tandvården och sjukvården i Västra Götalandsregionen. 12

20 Diskussion Kort sammanfattning Landstingen i Sverige har valt att utbilda vårdpersonalen i olika stor omfattning. Fyra landsting hade inte reglerat alls hur stor utbildningsinsatsen skulle vara per år. Den ekonomiska ersättningen för utbildningsinsatserna skiljer sig mycket åt, både vad gäller ersättning i kronor och vad som ersatts, och är därför svår att jämföra. Gemensamt för hela landet är att det huvudsakligen är tandhygienister som utbildar vårdpersonalen och gör munhälsobedömningar. Enligt enkäten till landstingen gör endast ett fåtal tandläkare och inga tandsköterskor detta. Folktandvården har 2/3 av avtalen, men i två landsting har privat tandvård 90 resp.100% av avtalen. Endast ett landsting uppgav att den privata tandvårdens intresse för att sluta avtal har ökat och att de har fått avtal vid senaste upphandlingen. Övriga landsting som svarat på frågan (7 stycken) ser ett oförändrat eller minskat intresse, från både privat tandvård och folktandvård, för att sluta avtal. Telefonintervjuerna i Västra Götalandsregionen visade att det var svårt att få samarbetet mellan tandvården och sjukvården att fungera. Undervisningen till sjukvårdspersonalen uteblev inom flera kommuner. Till skillnad från vad som framkom av enkäten till Landstingens beställarenheter i Sverige (del 1) visade det sig att det förekom att tandsköterskor i Västra Götalandsregionen ansvarade för munhälsobedömningarna, vilket ibland skylldes på personalbrist. Anledningar till varför den uppsökande verksamheten inte prioriterades uppgavs vara omorganisationer och personalbrist. Om en person hade ensamt ansvar för ett stort antal boendeenheter blev det området mera sårbart om den personen blev sjuk eller slutade sin anställning. Metoddiskussion Enkäten som skickades till samtliga 21 beställarenheter i Sverige besvarades av 18 landsting. De som svarade hade lagt ner stor omsorg på att besvara frågorna så uttömmande som möjligt. Orsaken till bortfallen är okänd. En brist var att en del frågor utformades på ett sådant sätt, så att det fanns utrymme för olika tolkningar. Några frågor blev besvarade på så olika sätt att de var svåra att sammanställa. Telefonintervjuerna som omfattade Västra Götalandsregionen gav utrymme till en dialog. Föresatsen var att kontakta alla kommuner och intervjua tandvårdspersonal som arbetar med uppsökande verksamhet till äldre och handikappade. När 104 personer hade intervjuats uppfattades materialet som representativt och tillräckligt varför den delen av projektet avslutades. Alla som kontaktades var mycket tillmötesgående med sina svar. Redan tidigt upptäcktes att det inte var möjligt att få svar på vissa frågor, som t.ex. hur stor del av vårdpersonalen som närvarade vid utbildningstillfällen. Frågan ändrades så att svaret blev hur man uppfattade närvaron (mycket bra mindre bra). En brist kan vara att personerna inte fick ta del av frågorna i förväg och därför kunde minnas fel. Frågorna utformades därför så att det gavs utrymme för en dialog. 13

21 Den första delen av studien omfattade hela Sverige. Av 21 utsända enkäter inkom svar från 18 beställarenheter. Svaren var mycket varierande och det var tydligt att det är stora skillnader i landet i fördelning av avtal mellan folktandvård och privat tandvård. Likaså var skillnaderna stora angående hur stora utbildningsinsatser till omvårdnadspersonalen ska vara, vad utbildningen ska innehålla och storleken på ekonomiska ersättningen för densamma. Gemensamt för de besvarade enkäterna var att man hade beskrivit i avtalen vad en munhälsobedömning ska innehålla. Första frågan i del 2 gällde hur många boendeenheter den tillfrågade hade hand om. Frågan avsåg boende med grupper om 10 personer eller flera. Som minst har man hand om ett boende och som mest 9 stycken boendeenheter. Hemsjukvårdens upptagningsområde och små boendeenheter för handikappade (LSS) räknades inte in här. Sedan den förnyade tandvårdslagen trädde i kraft har det årligen förekommit ett flertal utbildningar speciellt lämpade för uppsökande verksamhet både i Västra Götalandsregionen och i landet för övrigt. Trots detta hade 23 vårdgivare som ger råd, utför munvårdsbedömningar och utbildar vårdpersonalen inte gått någon vidareutbildning. I Socialstyrelsens rapport som föregick den förnyade lagen står: Lika viktigt som utbildning av vårdpersonal i munvårdsfrågor torde det vara att utbilda tandvårdspersonalen i handikapp- och äldretandvård. Det är förvånande att de personer som arbetar med uppsökande verksamhet har bristande intresse för utbildning, men än mera anmärkningsvärt att tandvårdsledningen inte tillåter vidareutbildning. En knapp tredjedel av vårdgivarna (37 stycken) erbjöd inte sjukvårdspersonalen någon munvårdsutbildning Här kunde man se att det får en större negativ effekt om en vårdgivare har ansvar för den uppsökande verksamheten till många boendeenheter. När tre vårdgivare med ansvar för vardera åtta boendeenheter inte erbjöd någon utbildning drabbades sålunda 24 boendeenheter. Detta visar hur sårbart systemet kan vara. De som hade valt att förlägga utbildningen i samband med APT (arbetsplatsträff) uppfattade uppslutningen av sjukvårdspersonalen vid utbildningen som något bättre än om man valde ett särskilt utbildningstillfälle. Kanske kan detta bero på att sjukvårdspersonalens närvaro vid APT ingår i arbetet. Vårdgivarna (tandvårdspersonalen) visste ofta inte hur många personer som var anställda på de respektive vårdenheterna. Det medförde att vad som är mycket bra uppslutning för en vårdgivare kunde uppfattas som mindre bra uppslutning av en annan vårdgivare. Detta kan tänkas bero på egna förväntningar att nå all personal. Tandvården uppgav många olika anledningar till att man inte utbildat sjukvårdspersonalen. Den vanligaste anledningen var egen sjukdom eller personalbrist. Två uppgav flyttning av kliniken som orsak, vilket kan tyckas förvånande, då en sådan period kan tyckas lämplig att arbeta med uppsökande verksamhet utanför kliniken. 14