ISG:s årsmöte i Wien 2012

Transkript

1 ISG:s årsmöte i Wien 2012 Av Kjell Jormfeldt Veckan före ISG:s årliga konferens 2012 besöktes Sverige och Danmark av två shagyauppfödare och -domare från USA. Det var Shelley Housh från Kalifornien och Hallie Goetz från Vermont i nordöstra delen av USA. Redan ett halvår i förväg hade vi börjat planera besöket som en utvidgning av den årliga ISG-konferensen vilken denna gång ägde rum i Wien. Genom att flyga in via Köpenhamn och sedan bila ner genom Europa skulle det finnas utrymme för några dagars vistelse i Sverige och Danmark i ett hårt pressat tidsschema. USA-besök i Sverige och Danmark Min uppgift var att planera ett intressant program under besöket i Skandinavien med utrymme för både shagyabesiktning, naturupplevelser och historiska sevärdheter. Vi stämde möte vid Den lille havfrue i Köpenhamn lördagen den 7 juli kl 12 och första stopp blev Kronborgs slott i Helsingør, där Shakespeares Hamlet utspelade sig. Efter färjan till Helsingborg och en timmes bilfärd kom vi till Ormhult, där jag hade hyrt ett sommarhus som annars brukar användas av tyska och danska turister. Genom köksfönstret hade gästerna utsikt över en äng där tre av mina hästar gick och betade. På kvällen intog vi en måltid bestående av olika sorters laxrätter utomhus tills knotten tvingade oss att söka skydd. Gästerna förvånade sig över att dagsljuset dröjde sig kvar så länge på kvällen. Nästa dag åkte vi och hälsade på Carina Gustafsson som bor i Marsholms naturreservat utanför Ljungby. Carina har många hästar och andra djur, men numera bara en shagya, den fortfarande ståtliga hingsten Ben Kemir 533. Shelley Housh och Hallie Goetz Genom importen av honom hade Carina hoppats bevara en sällsynt hingstlinje, men 1

2 tyvärr har det inte blivit några föl efter honom i Sverige. Därefter fortsatte färden till Huseby herrgård, intressant både genom sin vemodiga historia och det faktum att det var en av de platser dit de första shagyorna kom under 30- talet genom kontakten mellan Florence Stevens och Arvid Aaby-Eriksson. I det gamla stallet som omvandlats till värdshus, men med namnskyltarna från de första Ulricehamn. Där tog Åse Skjæret emot och visade beredvilligt upp alla sina hästar. Särskilt intresse ägnades hingsten Legolas S, de tre unghingstarna efter Ramiro och Ora Miss som Hallie passade på att provrida. Stallet på Huseby shagyahingstarna kvar, åt vi småländska isterband. Sedan återvände vi till Ormhult medan det fortfarande var eftermiddag och för ovanlighets skull riktigt vackert väder. Där mötte mina döttrar Heffa och Alinde upp för att delta i en ridtur på skogsvägarna med Ali Baba, Sheba och Aylah. Kvällen avslutades med grillade revbensspjäll och potatissallad och en något vidbränd blåbärspaj. Därefter fortsatte resan till Björnås, där hela familjen Karlsson tog emot. Ulla och Anna- Carin red ett litet dressyrprogram innan vid bjöds in till kalas på smörgåstårta, en ny upplevelse som väckte amerikanarnas stora förtjusning. Morgonen därpå intogs frukost vid Össjöasjön, mitt alldeles privata lilla smultronställe, innan färden ställdes till Stall Skerry utanför Ulla Carlsson och Anna-Carin Karlsson 2

3 mycket aktiva distansryttare och har tidigare i år tävlat i USA. Så det blev ett kärt återseende för de långväga gästerna. Vi togs emot med svenska och amerikanska vimplar i trädgården. På tisdagsmorgonen bar det av tidigt till färjeläget i Varberg för att hinna med den tidiga turen till Grenå med frukost ombord. Varbergs fästning är ett omtyckt turistmål som vi tyvärr bara hann se skymten av medan färjan lade ut. Under resan som tog fyra timmar gavs tillfälle att läsa och besvara e- post, uppdatera Facebook mm innan vi anlände till Jylland. Sedan var det bara en halvtimmes resa till Allingåbo och Stutteri Dyrehaven där Louise Collinson tog emot. Vi tittade på alla vackra hästar och särskilt förstås på Dartan och fölen efter honom och Rie Kairo. Lene Møllgaard som tidigare varit dansk ISG-delegat mötte upp och vi inbjöds till afternoon tea hos Louise som har sina rötter i England. De hade säkert ett dussin shagayaraber på sin gård där ett nytt bostadshus höll på att uppföras. Till middagen var vi inbjudna till Jørgen och Gitte Hobergs gård som gått i arv i släkten i fem generationer. Men först skulle vi titta på deras hästar, bl.a. den ståtliga hingsten Ghazzlan. För mig var det särskilt intressant att se den jämnåriga halvbrodern till min unghingst Copernicus. De var slående lika med sina vackra huvuden. Efter en riktig dansk festmåltid och hygglig samvaro fick vi övernatta hos värdfolket, jag hos Pedersens och damerna hos Hobergs. Sedan fortsatte färden till Silkeborg där Christine och Jacob Pedersen bor. De är båda Onsdagen inleddes med dansk morgenmad hos Hobergs innan vi skildes med förhoppning 3

4 om ett snart återseende i Wien, dit Christine och Gitte skulle flyga på fredagen. Nästa stopp var hos Tine och Eskil Vad i Viborg, som jag träffat på exteriörbedömningskursen förra året. De hade också minst ett dussin hästar och främst bland dem den från Österrike importerade Rie Kairo, samt några nyfödda föl. Familjen Vad har ett avelssamarbete med Stutteri Dyrehaven och använder varandras hingstar. Ett sto skulle föla vilken dag som helst. Det blev lunch och långprat innan vi kom iväg igen. ändå tid att bjuda oss på middag på en restaurang i närheten. På förmiddagen nästa dag besökte vi stuteriet och Carin vandrade runt och visade hästar och det nybyggda ridhuset, som delvis bekostats genom ett förmånligt avtal med elbolaget. Hela södra takhalvan var täckt med solceller. I Tyskland är det lönsamt även för konsumenter att producera el och sälja överskottet. Carin visade många innovationer, bl.a. ett slags solarium för hästar och en sandlåda för fölen Stuteribesök i Tyskland Vi ställde kosan söderut mot gränsstationen vid Flensburg och nästa anhalt som var Gestüt Mühlen hos Udo och Carin Weiss. Där hade vi bokat in oss på hotell Luv und Lee, som är en sjötermer och betyder lo och lä, och ligger granne med stuteriet. Carin och Udo, som också var på väg till Wien, hade mycket att stå i, bl.a. skulle en ny dragbil kapabel att dra trehästarssläpet, anskaffas. Men de tog sig att leka i. Medan vi promenerade omkring ringde en bekymrad Ahmed Al Sammarraie och undrade om vi inte givit oss av ännu. Det borde vi göra genast för att hinna fram till Rotenburg innan kvällen. Det gjorde att vi fick ställa in ytterligare ett planerat stuteribesök längs vägen. Amerikanarna hade lite svårt att förstå att vi har stora avstånd även i Europa. I Tyskland blev det nästan slagsmål mellan amerikanarna om vem som skulle köra min 4

5 Ston på bete hos Al Samarraie lilla bil som de kallade min Volvo XC70, så för mig blev det att tillbringa resan i baksätet. I god tid anlände vi till Al Sammarraies stuteri och checkade in på ett närbeläget hotell. Ahmed tog sig god tid att köra runt och visa sina hästar som var utplacerade i olika hagar i det vackra sydtyska landskapet. De hade besök av Rebecca och Darren Hogan, shagyauppfödare från Australien som tillsammans med Ahmed och dottern Joanna också var på väg till Wien. Dessutom planerades ett bröllop för ett annat av barnen i familjen. Men det fanns ändå tid för barbecue utomhus i den ljumma sommarnatten. dag. Jag tillbringade resan i baksätet medan Hallie och Shelley turades om att köra. Det blev en dryg resa med många Stau på de tyska motorvägarna och vi fick gång på gång se hur GPS:en flyttade fram den beräknade ankomsttiden. Nåja, något försenade hittade vi i alla fall fram till baren och kunde förenas med alla ISG-ledamöter, bland dem Ahmed och Joanna, Carin och Udo, Christine och Gitte och sist men inte minst Catarina som flugit från Landvetter på morgonen och redan hunnit bekanta sig med staden. Årsmöte och program för delegaterna Årets ISG-möte hade flyttats från Frankrike till Österrike, men trots det bjöd värdlandet på ett imponerande program. Delegaterna från de olika medlemsländerna samlades på fredagskvällen på en bar i centrala Wien för att mingla, återse gamla bekanta och lära känna nya. Catarina och Kjell representerade Sverige och SShF. Catarina som flugit ned på förmiddagen var först på plats, medan Kjell som färdats med bil anlände lite senare på grund av trafikstockningar på de tyska motorvägarna. På lördagsmorgonen samlades alla för gemensam bussfärd till en plats i närheten av stallen för alla de hästar som kör runt turister i landåer för att bese stadens sevärdheter. Ahmed Al Samarraie och hingsten Olymp Fredagen var helt vikt för bilkörning med målsättningen att hinna fram till Wien i tid för den inledande träff som skulle ske på en bar i närheten av hotellet inför ISG-mötet följande Hundratalet deltagare for sedan i karavan till Spanska ridskolan i stadens centrum, en färd 5

6 som varade minst trekvarts timme. Där mottogs vi av stallmästaren som önskade oss välkomna till anläggningen och bjöd in till föreställningen Piber meets Vienna. Under sommaren är hingstarna som används för de avancerade dressyruppvisningarna på sommarvila så det var ett enklare program med en grupp 3-åriga hingstar Därefter äntrade vi bussarna igen och fördes till galoppbanan Freudenau där vi bjöds på lunch i kejsarens lounge. Efteråt visades några österrikiska hingstar och andra hästar för hand och under sadel, medan regnet hotfullt närmade sig. Men det gjorde inget för nu återstod endast själva årsmötet och middagen av dagens program. Efter en del förberedelser med tekniken för tolkning tog president Ahmed Al Samarraie till orda och önskade deltagarna välkomna. Varje land fick deklarera sitt röstinnehav beroende på antal hästar i avel och vilka som var representanter. Den här gången var alla skandinaviska länder representerade och vi uppgav 32 hästar, dvs. samma antal som föregående år. Någon justering av röstlängden behövdes dock inte eftersom alla beslut togs med acklamation. som konkurrerade om rangordningen, en grupp ston med föl samt lite körning med tvåspann som visades. Inte så imponerande för hästfolk kanske, men miljön var fantastisk! Efteråt fick vi möjlighet att bese stallen med skulpturer och gyllene knoppar samt språka med stallchefen. Till årsmötet fanns fyra förslag, eller motioner skulle vi kanske kalla det, som sänts ut till medlemsländernas organisationer i förväg. Det gällde (a) förenkling av röstregler och årsavgifter, (b) årlig inrapportering av nyfödda föl, (c) att varje medlemsorganisation ska kunna göra ett eget ställningstagande oavsett om en annan medlemsorganisation i samma land har en annan uppfattning samt (d) uppdrag till tre arbetsgrupper för regler kring stambokföring, bedömning samt marknadsföring. Samtliga förslag antogs i enlighet med styrelsens önskemål. Angående fråga (c) hade vi direktiv hemifrån att rösta emot förslaget, men beslutet togs så snabbt 6

7 att vi inte hade möjlighet att opponera oss, vilket för övrigt inte hade hjälpt eftersom en betryggande majoritet var för förslaget. Innan dess hade Österrike återkallat ett yrkande om avslag på frågan om ändrade röstregler som motiverades med risken för dubbelräkning av hästar som kan finnas upptagna i flera register. Under kvällen talade Catarina och jag var för sig med Ahmed om förhållandena i Sverige. Han sade att EU-kommissionen nu fattat att en paraplyorganisation som ISG inte behöver ha en geografisk bas för sin verksamhet eftersom europakartan inte ser ut som den gjorde på 1800-talet då rasen uppstod. Därmed skulle problemet med moderstambok kunna lösa sig. Hur återstår att se. Arbetsgrupperna konstituerades och på grund av vakanser fanns det möjlighet att lämna förslag på ytterligare deltagare. Jag anmälde intresse för att ingå i den arbetsgrupp som ska se över och föreslå gemensamma regler för stambokföring och därmed finns en ledamot från Skandinavien representerad. Gruppen ska kommunicera via Internet och avrapportera vid nästa årsmöte. Den största händelsen var emellertid att den amerikanska shagyaorganisation PShR antogs som ny medlem genom konsensusbeslut. Bruno Furrer som genomfört granskningen hade fortfarande några randanmärkningar, men de ansågs inte allvarligare än att föreningen kunde antas i gemenskapen. Det firades av de berörda med jubel och champagne. För ASAV och den holländska föreningen avbröts däremot ansökningsprocessen eftersom de inte inkommit med begärda uppgifter. Schloss Schönbrunn På söndagen fanns möjlighet att välja ett tilläggsprogram med besök på vagnsmuseet som låg i anslutning till slottet Schönbrunn. Där fanns en mängd vagnar och kalescher från storhetstiden av olika storlek och för skilda ändamål, somliga dragna av åtta hästar. En reflektion som kunde göras är att inte så mycket förändrats under åren bortsett från att drivkällan ändrats. De som hade råd ville gärna byta årsmodell med jämna mellanrum och redan för 100 år sedan fanns det barnsäkra dörrar för att inte prinsarna och prinsessorna skulle trilla ut. De flesta objekt var täckta med skynken så vi var väl inte så imponerade, men omgivningen med slottet som man sett på TV, var så mycket mer överväldigande. Kvällen avslutades med gemensam middag och återfärd med taxi till hotellen i centrum. 7

8 Utflykt till Slovakien som extranummer Efter avslutat program blev vi inbjudna att följa med på ett privat besök på stuteriet Topolcianky där en av de österrikiska deltagarna skulle hämta ett sto. Det ligger 20 ägnade ett par timmar att promenera i Prag och äta lunch på en liten fiskrestaurang. Sedan började problemen. Att ta sig ur stadskärnan visade sig inte vara lika lätt som att ta sig in. Vi försökte navigera efter solen och hittade till slut en utfart som vi ansåg vara mera rätt än fel i hopp om att senare kunna korrigera kursen. Men den väg vi valt visade sig vara blockerad efter en allvarlig trafikolycka och vi tvingades ut på dåligt skyltade småvägar som fördröjde färden avsevärt. Till slut kom vi i alla fall in i Tyskland och GPS:en började fungera igen. Nu gick det fortare och vi fortsatte tills det mörknade innan vi stoppade vid ett litet mil från Wien och skulle bara ta ett par timmar på den nyanlagda motorvägen. Men utan GPS och med dåligt kartunderlag tog det oss närmare 6 timmar att hitta rätt. Fast det var värt besväret och för mig ett välkommet återbesök efter resan Vi fick några fantastiska upplevelser av ston med föl i väldiga ligghallar, visning av nobla hingstar av hästskötare i uniform samt vidunderliga naturscenerier med det böljande landskapet i kvällssol. Inte förrän strax före midnatt var vi tillbaka på hotellet i Wien. Hemfärd med förhinder Måndag och tisdag var avsedda för hemfärd. Vi beslöt att ta genvägen via Tjeckien och Vy över Moldau i Prag hotell i närheten av Magdeburg. Vi startade tidigt nästa morgon och utan köbildning vid Hannover och Hamburg var vi snart i Puttgarden och så småningom i Helsingborg där våra vägar skildes. 8