Presentationen av nyheter i den nordiska

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Presentationen av nyheter i den nordiska"

Transkript

1 Nya namn på nordiska växter 3. Kaveldunsväxter strimbladsväxter Här fortsätter Thomas Karlssons genomgång av förändringar i kärlväxtfloran under det senaste decenniet. THOMAS KARLSSON Presentationen av nyheter i den nordiska kärlväxtfloran nyfynd, nya svenska eller vetenskapliga namn, eller ändringar i status har nu hunnit fram till stråväxterna. De tidigare artiklarna (Karlsson 2012a, b) har tryckts i närmast föregående häften av SBT. De flesta för Sverige nya växterna är tillfälliga. Detta har inte påpekats i varje enskilt fall. Om en ny växt däremot uppträder som bofast har detta angivits. Typhaceae kaveldunsväxter Sparganium emersum. För att undvika sammanblandning mellan släkt- och artnamn har det svenska namnet ändrats till gles igelknopp (tidigare igelknopp). Det syftar på de långa avstånden mellan hanhuvudena, som medför att hela blomställningen blir långsträckt. Sparganium erectum subsp. microcarpum subsp. neglectum, vanlig storigelknopp glansigelknopp, har publicerats från en plats i Bl (Widgren 2010). Åke Widgren har senare funnit fler lokaler för denna hybrid, som troligen är spridd i sydligaste Sverige. Han har också funnit hybriden mellan subsp. erectum och subsp. microcarpum, sotigelknopp vanlig storigelknopp, även den i Bl (Fröberg 2012). Material av båda hybriderna, granskat av Lasse Pihlajaniemi och Pertti Uotila, finns i LD. Hybriderna har nedsatt fertilitet (många frukter i huvudena förblir outvecklade) men är vitala och sprids vegetativt i de vattendrag där de bildats. Båda bör därför betraktas som bofasta. De är även kända från Finland (Hämet-Ahti m.fl. 2005). Hybrider mellan underarter tas i regel inte upp (det är normalt att underarter förenas av övergångar), men vanlig storigelknopp, sotigelknopp och glansigelknopp betraktas ofta som arter, något som stöds av den nedsatta fertiliteten hos hybriderna. Typha laxmannii kanelkaveldun. Funnen av Finn Skovgaard i en damm strax S om Dragør i Danmark (Sjæ). Belägg i S från 2005, samlat av Erik Ljungstrand. Arten har en stor utbredning i Asien och sydöstra Europa. Den liknar smalkaveldun T. angustifolia men är mindre och smalbladigare, och honkolven är betydligt kortare än hankolven. Juncaceae tågväxter Juncus alpinoarticulatus subsp. fischerianus rysståg. Denna östliga ras, som avviker genom mera spärrgrenig blomställning, har visat sig nå Sverige i nordöstra Norrbotten (Snogerup 2009, Stenberg 2010). Den är rimligen bofast och kanske ursprunglig. Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus vanlig myrtåg (tidigare subsp. nodulosus). Ändringen har gjorts av prioritetsskäl subsp. rariflorus daterar sig från 1890 medan subsp. nodulosus är från Juncus bufonius minutulus vägtåg pysslingtåg. Till denna hybrid har Sven Snogerup fört belägg från Sk Bara, Brösarp och Vä (alla i LD), Upl Forsmark (UPS) och Nb Nedertorneå, Nederluleå och Korpilombolo (S). Han har också själv samlat den på två danska lokaler (belägg i LD). Hybriden har publicerats av Tyler m.fl. (2007), Jonsell (2010) respektive Stenberg (2010). Juncus castaneus bruntåg representeras av två underarter i Norden: på fastlandet och östra Island subsp. castaneus, på Svalbard och västra Island subsp. leucochlamys (Elven m.fl. 2010). Den förra är europeisk, den senare huvudsakligen amerikansk och asiatisk. De har fått de svenska namnen mörk bruntåg respektive ljus bruntåg. Kapseln hos subsp. leucochlamys är längre, ljusare och mera jämnt avsmalnande än hos subsp. castaneus, och kalkbladen är nästan lika hos subsp. leucochlamys (hos subsp. castaneus är de inre kortare och trubbigare). Juncus foliosus strimtåg förekommer som spontan och troligen ursprunglig i Sverige. Det första fyndet gjordes av Sven Snogerup på stranden av Lärkesholmssjön i Sk Örkelljunga 2005 (Snogerup 2005). Senare har några lokaler i Hl tillkommit (Snogerup 2006). Luzula multiflora subsp. frigida spicata säterfryle axfryle. Anges från Finland hos Hämet-Ahti m.fl. (2005), men utan närmare uppgifter. Luzula nivalis snöfryle (tidigare L. arctica). Epitetet nivalis har prioritet (det är från 1825, medan L. arctica är från 1861). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 277

2 KARLSSON Figur 1. Carex communis är en av fyra nordamerikanska starrar som Gunnar Flygh fann på talet på barktippar i Värhult i Ed socken i Värmland (de andra heter C. bromoides, C. deweyana och C. novae-angliae). De har säkerligen kommit in med nordamerikanskt timmer. Det skannade belägget finns på Naturhistoriska riksmuseet. Carex communis is one of four sedges imported with North American timber to Värhult in the province of Värmland. The other species are C. bromoides, C. deweyana and C. novae-angliae. Luzula pallescens blekfryle. Kirschner (1990) skapade namnet Luzula pallidula som ersättning för blekfrylets klassiska namn L. pallescens, eftersom allt då känt originalmaterial för epitetet pallescens visat sig tillhöra ängsfryle L. multiflora. Senare (Kirschner 2002) har epitetet pallescens gått att knyta till material som obestridligen är blekfryle, och blekfrylets vetenskapliga namn är alltså åter L. pallescens. Cyperaceae halvgräs Bulbostylis capillaris är en liten ettårig amerikansk och asiatisk växt som har förts in med virke till en plats i södra Norge (Bu Hurum; Lid & Lid 2005). Carex acuta bigelowii subsp. rigida vasstarr vanlig styvstarr. Funnen i Finland (KiL) enligt Hämet- Ahti m.fl. (2005). [Carex acuta riparia. Hybriden mellan vasstarr och jättestarr rapporterades från Sk Helsingborg (Tyler m.fl. 2007) baserat på ett äldre belägg, men uppgiften ter sig osannolik, eftersom de föregivna föräldrarna inte är närmare släkt.] [Carex acutiformis lasiocarpa brunstarr trådstarr. En litteraturuppgift (Sk Stehag; Nilsson 1900) återgavs i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007). Belägg saknas (eller har blivit ombestämt) och hybriden finns inte angiven från Norden hos Hylander (1966).] Carex aquatilis. Det svenska namnet norrlandsstarr knyts till artnivån, och subsp. aquatilis markeras med namnet vanlig norrlandsstarr. Carex arenaria colchica sandstarr ölandsstarr. Denna hybrid får betecknas som bofast; den bildar stora bestånd åtminstone på sin lokal i Bl (Fröberg 2006). Carex atrata media, svartstarr taigastarr. Påträffad åtminstone på Skikkisjöberget i ÅsL Vilhelmina (Ericsson 1998). Carex bebbii är en nordamerikansk art som påminner om harstarr C. leporina. Den har visat sig vara den vanligaste av de starrar som inkommit med importerat gräsfrö till vägbankar (den är nu känd från 11 svenska provinser). Arten har till nu blandats ihop med den likaledes nordamerikanska arten C. tribuloides. Efter samråd med Stefan Ericsson, som arbetar med en revision av gruppen, får C. bebbii överta namnet kanadastarr från C. tribuloides. [Carex bigelowii holostoma styvstarr kolstarr publicerades av Engelskjøn (1996), men ter sig mycket osannolik (arterna är obesläktade) och accepterades inte i Lid & Lid (2005).] Carex bigelowii subsp. rigida vacillans vanlig styvstarr saltstarr. Påträffad i Nordland i Norge (Sortland 2006). Carex bromoides är en nordamerikansk art som påträffades 1996 och 1997 av Gunnar Flygh på en barktipp vid Värhult i Ed, Vrm. Växten liknar en mager ölandsstarr C. colchica, men fruktgömmena är mycket smala och saknar vingar på sprötet. Den har säkerligen kommit in med timmer. Belägg finns i S. Carex buxbaumii. Det svenska namnet klubbstarr knyts till artnivån, och subsp. buxbaumii markeras med namnet vanlig klubbstarr. Carex colchica ölandsstarr kallades tidigare C. ligerica. Båda namnen publicerades 1838 av samme författare (Jacques Gay) i samma tidskrift, men C. colchica i novemberhäftet och C. ligerica i decem- 278 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

3 NYA NAMN berhäftet. Senare har man insett att namnen representerar samma art, och det namn som har prioritet är då C. colchica. Carex communis är en i Nordamerika vittspridd art, som har importerats med timmer. Den blev funnen 1996 av Gunnar Flygh på en barktipp vid Värhult i Vrm Ed. Belägget (figur 1), som finns i S, bestämdes 2011 av Thomas Karlsson. Arten påminner om blekstarr C. pallescens genom högväxthet, bleka färger och bredbladighet. Fruktgömmena har dock en kort näbb och är tätludna, och i själva verket ingår arten i samma grupp som pillerstarr C. pilulifera och vårstarr C. caryophyllea. Carex crawfordii crawfordstarr. En av flera nära släktingar till harstarr C. leporina, som importerats med gräsfrö från nordvästra Nordamerika. Under rätt namn har den publicerats från Vrm Karlskoga (Nilsson 2008), men den är känd även från Nrk, Srm och Ång. Stefan Ericsson kommer förhoppningsvis snart att redogöra i tryck för dessa harstarrlika arter. Carex deweyana är nära släkt med C. bromoides men skiljer sig genom att fruktgömmena är bredare och har vingar på sprötet. Liksom C. bromoides och C. communis kommer den från Nordamerika och är funnen av Gunnar Flygh på barktippen vid Värhult i Ed, Vrm; fyndåren är 1995 och Belägg finns i S. Carex filiformis luddstarr (tidigare C. tomentosa). Linnés namn C. tomentosa från 1767 har ersatts med hans eget namn C. filiformis från Tolkningen av det äldre namnet har varit osäker. Det har länge använts för trådstarr (nu C. lasiocarpa), men Nelmes (1951) gjorde en regelrätt typifiering av namnet C. filiformis i betydelsen luddstarr, och i senare tid har det tagits upp av bl.a. Euro+Med plantbase (2006 och senare) och Stace (2010). Carex grayi spikklubbestarr. Funnen 2010 av Nicklas Strömberg på en komposthög i Klm Hultsfred (bild på Artportalen ). Arten, som kommer från östra Nordamerika, odlas som prydnadsväxt; den är karakteristisk med tätt ställda, klotrunda ax som har stora fruktgömmen utdragna i en vass, utåtspretande näbb. [Carex gynocrates. En växt som liknar denna amerikanska art omnämndes hos Lid & Lid (1994), men ej hos Lid & Lid (2005); troligen har inte bestämningen kunnat verifieras.] Carex hostiana. Ålandsstarrens epitet bör stavas eckeroeënsis. Carex lepidocarpa subsp. lepidocarpa oederi var. pulchella näbbstarr liten ärtstarr. Funnen på en lokal i Sk (Tyler m.fl. 2007). Mikael Hedrén svarar för bestämningen. Carex leporina harstarr. Det har rått oklarhet kring harstarrens vetenskapliga namn. En tid ville man knyta namnet C. leporina till ett ark i Linnéherbariet som var ripstarr C. lachenalii, och det korrekta namnet för harstarr blev då C. ovalis. Men senare har man definierat C. leporina med en bild, sedd av Linné och identifierbar som harstarr (Egorova 1999). Carex marina stubbstarr. Namnet C. marina ersätter C. amblyorhyncha, som är en senare synonym (Halliday & Chater 1969). I Norden (Svalbard) representeras arten av subsp. pseudolagopina (Elven 2007). Carex media taigastarr (tidigare C. norvegica subsp. inferalpina). Enligt Elven (2007) bör taigastarren betraktas som en god art, eftersom mellanformer mellan den och fjällstarr C. norvegica saknas. Carex mertensii är funnen 2007 av Bengt Nilsson i Bl Sölvesborg, en planta uppvuxen ur köpt trädgårdstorv (belägg i S). Arten påminner något om svartstarr C. atrata men har tjockare, ljusare och mera hängande ax. Den kommer från västra Nordamerika och odlas till prydnad. Carex morrowii japansk starr, en grov, tuvad, tremärkig japansk art, togs 2008 av Torbjörn Tyler på utkast vid Klocksjön i Sk Höör (belägg i LD). Odlade former har vitrandiga blad. Carex muskingumensis palmstarr. Arten är nordamerikansk och odlas som prydnadsväxt. Den är släkt med harstarr C. leporina men är grövre och mångbladigare; bladen är arrangerade så att skotten blir palmbladslika. Jörgen Josefsson fann palmstarren år 2007 på Tranås soptipp i SmI Säby. Det var då en stor rugge som stått i flera år, men platsen är nu övertäckt. Belägg finns i S. Carex nardina staggstarr. På Svalbard företräds arten av subsp. hepburnii, som i övrigt finns i Nordamerika och nordöstra Asien. Den skiljer sig från subsp. nardina i små detaljer i fruktgömmena och har oftare raka blad (ej bågböjda; Elven 2007). Som svenska namn föreslås arktisk staggstarr respektive vanlig staggstarr. Carex nigra, hundstarr. C. nigra subsp. nigra får namnet vanlig hundstarr, medan C. nigra var. nigra får namnet liten hundstarr. [Carex nordica. Europeiskt material av långstarr C. divulsa subsp. leersii delades nyligen upp på sex arter, av vilka fem var nya för vetenskapen (Molina m.fl. 2008). Uppdelningen baserades på morfologi. Från Sverige och Danmark anges, utöver C. leersii, den nybeskrivna C. nordica. Det har dock inte gått att se de angivna skillnaderna och den nya arten tas tills vidare inte upp.] Carex novae-angliae påträffades 1996 av Gunnar Flygh på barktippen vid Värhult i Vrm. Belägget bestämdes av Erik Ljungstrand och finns nu i S. Växten påminner om (och är släkt med) pillerstarr C. pilulifera, men honaxen sitter ganska långt isär. Den har säkerligen kommit in med nordamerikanskt timmer. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 279

4 KARLSSON Figur 2. Rysstarr Carex praecox hör hemma i artgruppen med sandstarr C. arenaria och ölandsstarr C. colchica. Den är östeuropeisk och når Estland och Öland med spontana bestånd. På Öland växer den i betad alvarfriskäng och bildar årligen ett par tusen strån. Öland, Stenåsa, nära Stenåsabadet 11 juni 2006 (miljö), 8 juni 2005 (närbild). Foto: Thomas Gunnarsson. Carex praecox is an East European species which is apparently spontaneous in species-rich, damp, grazed meadow in one place in Öland. It was first found in 2005, but is very likely archaeophytic perhaps even native. Carex oederi ärtstarr (tidigare C. viridula). Det har varit omdiskuterat vad Retzius namn C. oederi avser, men det har nu typifierats med en bild i Flora Danica. Som stöd för tolkningen av bilden har man som s.k. epityp utsett ett ark av ärtstarr som Retzius själv har etiketterat som C. oederi (Hedrén & Lassen hos Hedrén 2002). De tre varieteterna ävjestarr, vanlig ärtstarr och liten ärtstarr behåller sina epitet: C. oederi var. bergrothii, var. oederi och var. pulchella. Carex pachystachya publicerades av Ljungstrand (2003) från Ång Björna och Jmt Lit (mellan Aspås och Lundsjön); han föreslog också det svenska namnet siselstarr. Arten står nära lämmelstarr C. macloviana men är påfallande storvuxen och saknar hinnkanter på axfjällen; det ångermanländska fyndet gällde f.ö. länge som lämmelstarr. Siselstarren hör hemma i västra Nordamerika och är inkommen med gräsfrö för sådd på storvägskanter. Den är senare även funnen i Srm och Mpd (Lidberg & Lindström 2010). Carex pairae snårstarr (tidigare C. pairaei). Epitetet bör, som Hylander (1966) påpekade, stavas pairae då det givits efter en herre vid namn Paira. Carex pallidula åsstarr (tidigare C. pallens). Ändringen (Harmaja 2005) var nödvändig eftersom epitetet pallens var upptaget av en kinesisk art (f.ö. helt obesläktad). Carex pendula, hängstarr, odlas ibland som prydnadsväxt. Den är funnen på soptippar och som kvarstående i Sk Bonderup 2008, Staffanstorp 2009 (Birke- 280 dal 2010) och S:t Olof I S:t Hans park i Sk Lund är den etablerad (Runeson 2010) men får nog där uppfattas som odlad. Arten bör alltså tills vidare betraktas som tillfällig i Sverige. Carex praecox rysstarr. En stor, av allt att döma spontan förekomst av rysstarr blev funnen år 2005 i Öl Stenåsa (figur 2; Andersson & Gunnarsson 2006). Tidigare var arten endast känd som tillfälligt inkommen. Carex praticola. Det svenska namnet ändras på förslag av Stefan Ericsson till slaktoppsstarr. Svenskt material av denna med nordamerikanskt gräsfrö inkomna art har bestämts till två olika arter och dels kallats vägstarr C. praticola, dels slaktoppsstarr C. straminea. Två svenska namn kommer alltså i fråga och slaktoppsstarr karakteriserar arten bra. Verklig C. straminea är inte känd från Norden. Carex ramenskii. Detta är ett namn för hybriden C. lyngbyei subspathacea, islandsstarr ishavsstarr. Hybriden uppträder som en stabiliserad art och bildar fertila bestånd även utan föräldrarnas sällskap. I Norden är den bara känd från Island, men den finns även i Kanada, Alaska och norra Asien. Det svenska namnet ramenskistarr anknyter till artens amerikanska namn, som hedrar insamlaren av originalkollekten. [Carex rostrata stenolepis flaskstarr gölstarr noterades från två lokaler i Norge hos Lid & Lid (1994) men nämns ej i den senaste upplagan (Lid & Lid 2005).] SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

5 NYA NAMN Carex saxatilis, glansstarr. Varieteten laxa har omvärderats och anses nu utgöra en nordlig, cirkumpolär underart, C. saxatilis subsp. laxa, medan subsp. saxatilis är europeisk och mera sydlig. Från Skandinaviska halvön är bara subsp. saxatilis känd; från Svalbard bara subsp. laxa. Den senare skiljer sig främst genom att ha lutande honax på tunna, ibland även långa skaft och något större och mera elliptiska fruktgömmen (Lid & Lid 2005). Som svenska namn på underarterna föreslås vanlig glansstarr (subsp. saxatilis) och arktisk glansstarr (subsp. laxa). [Carex straminea är inte känd från Norden; se under C. praticola.] Carex tribuloides kvaststarr (tidigare kanadastarr). En nordamerikansk art funnen i Sk Eslöv ; att beteckna som tillfällig. De harstarrliknande starrar som i sen tid inkommit med vägkantsfrö på olika platser har ofta bestämts till C. tribuloides, men nästan alla är i verkligheten C. bebbii. Eftersom namnet kanadastarr alltså hittills använts mest om C. bebbii bör det följa den arten. C. tribuloides har dessutom en sydligare och östligare utbredning i Nordamerika än C. bebbii och finns bara marginellt i Kanada. Kvaststarr är en anpassning av det angloamerikanska namnet Blunt Broom Sedge. [Carex vaginata, slidstarr, representeras av två underarter i Norden, dels låglandsrasen (subsp. vaginata), dels en nordlig, som saknar giltigt namn. Den har kallats subsp. quasivaginata men detta är felaktigt (Lid & Lid 2005, Elven 2007 och senare); C. B. Clarke, som ursprungligen myntade namnet, hade den nordliga växten i åtanke, men typexemplaret hör olyckligtvis till subsp. vaginata. Den nordliga rasen, som förekommer i norra Sverige, skiljer sig genom kortare honax och mörkare axfjäll och fruktgömmen.] Cyperus. Det svenska namnet har ändrats till papyrusar. Cyperus echinatus (tidigare C. ovularis). Namnändring enligt Carter & Kral (1990). Cyperus fuscus dvärgag. Försvunnen från Sverige som bofast, men uppträdde rikligt som inkomling i en plantskola i Göteborgstrakten (Stighäll 2002). Eleocharis palustris subsp. palustris, tidigare namnlös, övertar namnet nordknappsäv från var. palustris, som får heta vanlig nordknappsäv. Eleocharis palustris subsp. waltersii sydknappsäv (tidigare subsp. vulgaris). Max Walters namn E. palustris subsp. vulgaris från 1949 är illegitimt eftersom det finns en E. palustris var. vulgaris Čelak. från 1867; en underart och en varietet inom samma art som baseras på olika typer får inte ha samma epitet. De nomenklatoriska detaljerna framgår hos Bureš & Danihelka (2008). Eleocharis uniglumis subsp. uniglumis, tidigare namnlös, föreslås få namnet strandagnsäv. Eriophorum medium lappull (tidigare E. russeolum subsp. medium). Lappull anses vara en hybrid mellan rostull E. russeolum och polarull E. scheuchzeri (Cayouette 2004). Meningarna går isär huruvida den uppkommer då och då eller utgör en stabiliserad enhet med egen spridning. Hur som helst är det inte försvarbart att betrakta en arthybrid som underart till en av föräldrarna. Eriophorum scheuchzeri polarull. På Svalbard företräds arten av den arktiskt cirkumpolära subsp. arcticum. Axfjällen är bredare än hos fastlandets subsp. scheuchzeri, och de har även bredare hinnkant (Cayouette 2004, Elven 2007). Den arktiska underarten är mindre och har ofta tunnare strå. Som svenska namn föreslås här liten polarull respektive vanlig polarull. Fimbristylis autumnalis är en liten, ettårig art från östra Nordamerika som har förts in med virke till en plats i södra Norge (Bu Hurum; Lid & Lid 2005). Kobresia simpliciuscula fleraxig sävstarr. På Svalbard växer den arktiskt cirkumpolära underarten subsp. subholarctica, som skiljer sig genom att ha något mindre nötter, och genom ett par detaljer i axbyggnaden. Allt kontrollerat material från fastlandet tillhör däremot subsp. simpliciuscula (Lid & Lid 2005). Som svenska namn föreslås här arktisk sävstarr respektive kärrsävstarr. [Scirpus atrovirens publicerades från Upl hos Jonsell m.fl. 1997), men troligen baseras uppgiften på ett odlat exemplar (Jonsell 2010).] Trichophorum cespitosum. Det svenska namnet tuvsäv knyts till artnivån, och subsp. cespitosum markeras med namnet vanlig tuvsäv. Poaceae gräs [Aegilops bicornis togs upp i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007, bicorne ). Förmodligen avsågs tandat bockvete A. speltoides, då epitetet bicornis i äldre tid oriktigt användes för denna art.] Aegilops tauschii är funnen 2008 av Anders Svenson på kompost till den botaniska trädgården i Upl Uppsala (Artportalen ; belägg, granskat av Göran Holmström, hos samlaren). Aegilops triuncialis var. persica persiskt bockvete (tidigare A. persica). Som varietet till A. triuncialis enligt van Slageren (1994). Namnet treuddigt borstvete flyttas från artnivå till var. triuncialis. Aeluropus littoralis. Ett fynd från BhG Kungälv 1927 (C. Blom i LD och S) har hittills förblivit opublicerat. Agrostis avenacea är en ettårig art som fanns i flera årtionden i Sk Lackalänga (Tyler m.fl. 2007). Den bör betraktas som bofast men är nu försvunnen. Det svenska namnet plymven är nytt; det syftar på den vida och glesa vippan. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 281

6 KARLSSON [Agrostis canina s.str. capillaris brunven rödven. Upptas av Tyler m.fl. (2007) som skånsk baserat på äldre uppgifter, men enligt Widén (1971) är denna hybrid inte känd, och exemplar med denna benämning, som han sett, var felbestämda.] Agrostis lachnantha. Det svenska namnet ska vara afrikaven. Aira caryophyllea subsp. plesiantha ersätter det yngre namnet A. caryophyllea subsp. multiculmis (Euro+Med 2006 och senare). Alopecurus. Det svenska namnet ändras till kavlen. Alopecurus aequalis arundinaceus gulkavle svartkavle. Hylander (1953) angav möjl. hithörande ex. från Bl Torhamn, men enligt Fröberg (2006) är beläggen svartkavle kärrkavle A. arundinaceus geniculatus. Alopecurus magellanicus polarkavle (tidigare A. antarcticus sydkavle och A. borealis polarkavle). A. antarcticus och A. magellanicus är beskrivna från södra hemisfären, A. borealis från Arktis; alla tre namnen anses nu representera samma art. Äldsta vetenskapliga namn är A. magellanicus; svenskt namn bör dock vara polarkavle (sydkavle är ju missvisande för en växt med bipolär utbredning). Alopecurus rendlei. Det svenska namnet pöskavle är nytt; det syftar på den uppblåsta översta bladslidan. Andropogon pertusus ändras till Bothriochloa pertusa; släktet Bothriochloa är en på senare tid accepterad utklyvning ur släktet Andropogon. Anisantha rigida, sticklosta, är bofast sedan 30 år i Sk Brunnby enligt Tyler m.fl. (2007); den odlades där ursprungligen som prydnadsgräs. Anthoxanthum nipponicum, nordvårbrodd (tidigare A. alpinum fjällvårbrodd). Epitetet nipponicum, som gavs åt japanska exemplar, är äldst och har prioritet. Elven (2007) fann japanska och nordiska exemplar essensielt like. Namnet fjällvårbrodd är mycket missvisande och ersätts med nordvårbrodd; arten är vanlig i en stor del av Norrlands lågland. Anthoxanthum odoratum sydvårbrodd (tidigare vårbrodd). I norra delen av landet är föregående art den vanligaste i släktet (t.ex. i Nb, Stenberg 2010). Anthoxanthum aristatum odoratum, fransk vårbrodd sydvårbrodd. Ett belägg från Sk Svalöv 1885 finns i LD; sannolikt uppkom hybriden spontant i samband med försöksodling av föräldrarna (Tyler m.fl. 2007). Arctophila fulva Dupontia fisheri hänggräs isgräs. Hybriden är känd från flera lokaler på Svalbard (Lid & Lid 2005). Arrhenatherum. Det svenska namnet har ändrats till knylhavren. Austrodanthonia racemosa kängurugräs (tidigare Rytidosperma racemosum). Släktet Rytidosperma, hemma hörande i Australien, har nyligen delats (Linder & Verboom 1996, Linder 1997) och känguru gräset har förts till det nya släktet Austrodanthonia. Austrostipa. Australiens inhemska arter av Stipa urskildes av Jacobs & Everett (1996) som släktet Austrostipa. Dit hör tre i Norden med ull inkomna arter, nämligen A. aristiglumis, A. compressa och A. variabilis (tidigare Stipa aristiglumis, S. compressa och S. variabilis). Avellinia festucoides (tidigare A. michelii). Ändringen har gjorts av prioritetsskäl. Avena. Det svenska namnet har ändrats till havren. Avenella flexuosa kruståtel (tidigare Deschampsia flexuosa). Kruståteln förs till ett eget släkte, Avenella. Artens särställning i morfologiska karaktärer (t.ex. längre, böjt borst, strävt ytterblomfjäll och kort snärp) har länge varit känd, och molekylära undersökningar har nu visat att kruståteln är närmare släkt med småtåtlar Aira än med de övriga Deschampsia-arterna (Chiapella 2007, Soreng m.fl. 2007). Underarterna behåller sina epitet: fjällkruståtel subsp. corsica och vanlig kruståtel subsp. flexuosa. Avenula ängshavren (tidigare Helictotrichon). Arterna kring ängshavre Avenula pratensis (tidigare H. pratense) är väl skilda bladanatomiskt från Helictotrichon (i snäv mening, ej representerat i Norden) och har därför avskilts som släktet Avenula. Molekylära undersökningar har bekräftat att Avenula och Helictotrichon inte är närmare släkt: systergruppen till Avenula förefaller vara tåtlar Deschampsia (Quintanar m.fl. 2007). Luddhavre Avenula pubescens (tidigare Helictotrichon pubescens) anses traditionellt höra nära samman med ängshavre, men i de molekylära undersökningarna är detta mindre övertygande och arten kan komma att separeras från Avenula. Brachiaria fasciculata knipphirs (tidigare Panicum fasciculatum). Knipphirs förs numera till släktet Brachiaria. Bromopsis ciliata är en nordvästamerikansk art, som troligen har införts med gräsfrö. Den blev funnen år 2009 i Mpd Borgsjö intill riksväg 87 söder om Alby (belägg, samlade av Erik Ljungstrand, i GB och S). Fyndet har publicerats i Medelpads flora (Lidberg & Lindström 2010, under namnet Bromus ciliatus). Växten bör tills vidare betraktas som tillfällig. På förslag av Mora Aronsson blir det svenska namnet franslosta; det baseras på det amerikanska fringed brome. [Bromopsis kalmii är det namn som används på bredlosta i Upplands flora (Jonsell 2010), men bredlostans rätta namn är Bromopsis pubescens (se Karlsson 2003).] Bromus berteroanus är det gällande namnet för B. trinii. 282 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

7 NYA NAMN Bromus hordeaceus subsp. molliformis båglosta (tidigare subsp. divaricatus). Namnändring enligt Stace (2010). Bromus hordeaceus subsp. pseudothominei falsk finlosta (tidigare B. pseudothominii) har tolkats som hybriden vanlig luddlosta finlosta B. hordeaceus subsp. hordeaceus lepidus, men numera anses hybridursprunget mindre säkert (Scholz 1970, Stace 2010), och växten klassificeras hellre som ytterligare en underart av luddlosta. Epitetet ska stavas pseudothominei. Originalstavningen är visserligen pseudothominii, men namnet hedrar en botanist med namnet Thomine, och den regelrätta genitivformen är thominei. Enligt nomenklaturreglerna skall denna typ av fel korrigeras. [Calamagrostis canescens phragmitoides grenrör brunrör tas upp från 7 lokaler i Norrbottens flora (Stenberg 2010). Variationen inom brunrör är dock stor, och former med grenrörskaraktärer är vanliga inom artens hela svenska utbredningsområde. I avsaknad av en modern undersökning som beskriver förhållandet mellan de två arterna förefaller det därför bäst att räkna sådana mellanformer som brunrör. Det apomiktiska brunröret anses f.ö. ha uppkommit ur grenrör och grenrörshybrider (Hylander 1953).] Calamagrostis lapponica lapprör. Arten representeras av två underarter i Norden, dels den vittspridda subsp. lapponica, dels den östliga subsp. sibirica. Som svenska namn föreslås här vanligt lapprör respektive ryssrör. Ryssrör har påvisats i Troms och Finnmark i Norge (Lid & Lid 2005) och rapporteras i Norrbottens flora (Stenberg 2010) från tre lokaler i landskapet; beläggen har bestämts av Reidar Elven. Ryssrör avviker genom att ha större småax och en hårtofs vid bladets anfästning vid strået. Calamagrostis neglecta madrör (tidigare C. stricta). Det korrekta namnet är C. neglecta enligt Tzvelev (1973; på engelska hos Elven 2007 och senare). Arten har två underarter i Norden, den sydliga subsp. neglecta, som får heta vanligt madrör, och den nordliga subsp. groenlandica, polarmadrör. Den senare avviker genom att ha rödare, spetsigare och tydligare hinnkantade tomfjäll. Den har angivits från Svalbard, Island och norra Norge (Lid & Lid 2005); kanske är det samma växt som Selander (1950) publicerade under namnet C. neglecta subsp. borealis från sydvästra Lule lappmark, men dess förekomst i Sverige får vara en öppen fråga. Calamagrostis phragmitoides brunrör (tidigare C. purpurea). Den verkliga C. purpurea, som är beskriven från Sibirien och inte når nordiskt område, förefaller vara en tetraploid med normal sexualitet, och morfologiskt skiljer den sig genom kortare blomhår och förlängd huvudaxel i småaxen (Elven 2007 och senare). Den vittspridda nordiska (och europeiska) växten är en högpolyploid apomikt med ofyllda ståndarknappar och de båda bör betraktas som skilda arter. Cenchrus. Det svenska namnet har ändrats till tagghirser. Chloris submutica insamlades 1941 i Sk Landskrona av Arvid Nilsson (belägg i LD, bestämt av Carl Blom). Fyndet publicerades i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007). Dactylis polygama lundäxing (tidigare D. glomerata subsp. lobata). Lundäxing bör betraktas som art den är diploid, medan hundäxing D. glomerata är tetraploid. Hybriden mellan de båda är triploid och steril. Spansk hundäxing D. hispanica (tidigare D. glomerata subsp. hispanica) är också morfologiskt väl skild och behandlas som art t.ex. hos Stace (1997, 2010). Dactyloctenium. Det svenska namnet har ändrats till knapphirser. Deschampsia beringensis, från östligaste Ryssland och västra Nordamerika, har inplanterats på Island; den har etablerat sig och är under rask spridning (Kristinsson 2008). Den skiljer sig från tuvtåtel D. cespitosa genom blåaktig färg, lösare tuvning, större småax och längre borst. På svenska har den fått namnet beringtåtel. Deschampsia flexuosa se Avenella flexuosa. Deschampsia sukatschewii subsp. borealis tundratåtel (tidigare D. borealis) uppfattas hos Elven (2007 och senare) som en underart av den cirkumpolära D. sukatschewii. Digitaria. Det svenska namnet har ändrats till fingerhirser. Drymochloa sylvatica skogssvingel (figur 3; tidigare Festuca altissima) är den enda nordiska representanten för en grupp arter med basal ställning i svinglarnas stamträd. De är inte nära besläktade med de smalbladiga arterna i släktet Festuca, och hör inte heller samman med de bredbladiga arter som nu särskiljs som öronsvinglar Schedonorus. I flera aktuella sammanställningar, t.ex. Soreng m.fl. (2007), förs de till släktet Drymochloa, vilket accepteras här. Dupontia fisheri isgräs (tidigare D. pelligera). Namnet D. fisheri är äldre än D. fisheri och har prioritet. Släktet finns i Norden endast på Svalbard men representeras där av två enheter som är morfologiskt och cytologiskt väl skilda och ofta har betraktats som arter: D. fisheri med 88 kromosomer och D. psilosantha med 44. Exemplar med 2n = 66 är funna och utgör säkerligen hybrider. Men i ett globalt sammanhang går arterna alls inte att upprätthålla (Brysting m.fl. 2004). En pragmatisk lösning är att behandla dem som underarter (Lid & Lid 2005), subsp. fisheri och subsp. psilosantha. De svenska namnen blir litet isgräs och stort isgräs. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 283

8 KARLSSON Figur 3. Skogssvingel Drymochloa sylvatica (tidigare Festuca altissima) avviker mycket starkt från övriga nordiska arter i det heterogena släktet Festuca, bland annat genom fåblommiga småax, tuvade skott med övervintrande basala, breda blad, och flera slidlika lågblad på varje skott. DNA-studier visar också dess särställning. Släktet Drymochloa innehåller ytterligare några likartade arter (mediterrana). Hälsingland, Delsbo, Örvallsbäcken, odlat i liknande miljö och fotograferat 29 juli 2010 (vippa och småax), Forsa, Blacksås 29 augusti 2006 (basalblad), Enånger, Storåsen 19 april 2008 (stråbaser). Foto: Anders Delin. Drymochloa sylvatica (formerly Festuca altissima) deviates in several respects from other Nordic species of the genus Festuca, which is an unnatural assemblage (if not Vulpia and Lolium are merged with it). 284 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

9 NYA NAMN Echinochloa. Det svenska namnet har ändrats til hönshirser. Echinochloa colona (tidigare E. colonum). Epitetet bör vara colona; Michael (2009) ger argument för att det bör betraktas som ett adjektiv och böjas efter släktnamnets genus. Eleusine. Det svenska namnet har ändrats till gåshirser. Eleusine africana afrikansk gåshirs (tidigare E. indica subsp. africana); växten bör enligt Clayton m.fl. (2002 och senare) klassificeras som art. Den verkar öka i Köpenhamnsområdet (Schou m.fl. 2009) och är nu även funnen i vårt land, av Ulf Ryde i Sk Lund år 2000 (Tyler m.fl. 2007). Eleusine coracana korakan. Funnen 2002 av Lasse Thorán i Rosendal i Upl Stockholm, en tuva på ruderatfält (belägg i S). Korakan är den mest storväxta av de Eleusine-arter som är funna i Norden. Arten odlas som sädesslag i tropiska Afrika; hos oss används den ibland som prydnad (eternell). Elymus alopex. Denna nybeskrivna, för Island endemiska art liknar lundelm E. caninus men har ett styvt upprätt, tätt och ensidigt ax. I kemiska karaktärer avviker den mera, och artificiella hybrider har starkt nedsatt fertilitet (Salomon 2005). Arten får det svenska namnet styvelm. Elymus kronokensis fjällelm (tidigare E. alaskanus). Elymus alaskanus i snäv mening förekommer i området kring Berings hav. Fjällelmen förs numera till en annan art, E. kronokensis. Fastlandsförekomsterna av fjällelm fördelas på subsp. scandicus, liten fjällelm, och subsp. subalpinus, stor fjällelm. Den isländska rasen räknas nu in i den vittspridda subsp. borealis som därmed får överta det svenska namnet isländsk fjällelm. Elymus trachycaulus subsp. stefanssonii utgår. Det enda kända exemplaret är troligen ett missbildat exemplar av kvickrot Elytrigia repens eller en hybrid med denna (Salomon 2005). Elymus trachycaulus subsp. subsecundus (tidigare E. subsecundus). Klassifikation som underart enligt Panarctic Flora (Elven m.fl och senare). Elytrigia. Det svenska namnet har ändrats till kvickrötter. Elytrigia atherica styv kvickrot har påträffats på en naturlig lokal vid Fridhem i BhG Tjärnö (Dalgaard 1998). Belägg finns i S. Den får tills vidare anses tillfällig. Elytrigia atherica repens, styv kvickrot kvickrot, bör betraktas som bofast i Sverige till följd av ett nytt fynd i Halland (Wahlén 2009); förmodligen är växten nyinkommen. Elytrigia campestris subsp. maritima blågrå kvickrot. Detta havsstrandsgräs, som tidigare kallats E. repens subsp. arenosus, förs nu till den västeuropeiska E. campestris av flera auktoriteter (Scholz 1997, Stace 2010). Ändringen har accepterats här, men frågan är om den blir bestående; gränsen mot kvickrot E. repens förefaller flytande. Epitetet arenosus går inte att använda, eftersom det gavs åt ett mycket annorlunda gräs, som endast finns vid Mainz i Tysklands inland (nu Elytrigia arenosa; Scholz 1993). Elytrigia elongata, en mediterran och sydvästasiatisk art med tuvat växtsätt, hårda blad med täta nerver och starkt plattade småax, är funnen i Bu Hurum efter timmerimport (Lid & Lid 2005). Som svenskt namn föreslås sträv kvickrot (efter det norska rukveke). Arten upptogs hos Tyler m.fl (2007) från Abbekås i Sk Skivarp under namnet Elymus giganteum. Det finns äldre, rätt bestämda belägg från denna och ett par andra svenska lokaler, men Hylander (1971) ansåg samtliga särdeles dubiösa i fråga om härstamningen och enligt honom var arten ej med säkerhet funnen i Sverige. [Elytrigia smithii. Tyler m.fl. (2007) tar upp denna art från Sk och hänvisar till en uppgift hos Blom i Bot. Notiser Arten nämns dock inte i Bloms uppsats, och Hylander (1971) har inte heller tagit upp den. Den kommer från Nordamerika och finns införd på Island.] Eragrostis barrelieri får det svenska namnet franskt kärleksgräs, som är bildat efter det danska namnet. [Eragrostis limbata, som rapporteras i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007), är en synonym till E. mexicana, mexikanskt kärleksgräs.] [Eragrostis zeylanica uppges i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007, som zeglanica ), men namnet är en synonym till E. brownii.] Eremopoa altaica subsp. oxyglumis spetsfjälligt eremitgröe betraktades tidigare som egen art, E. oxyglumis. Eriochloa villosa, ett nordamerikanskt gräs, tidigare känt från Danmark, påträffades i ett exemplar på Edstippen under stockholmsbotanisternas adventivexkursion 2004 (Wikström & Svenson 2004). Spridningskällan är inte känd. Fargesia spathacea glansbambu är påträffad i Skåne (Tyler m.fl. 2007) och Bl Ysane 2007 (Fröberg 2007); i båda fallen redovisas den under det synonyma namnet F. nitida. Festuca abyssinica (tidigare F. schimperiana). Ändring enligt Clayton m.fl. (2002 och senare). Festuca altissima skogssvingel, se Drymochloa sylvatica. Festuca arundinacea rörsvingel, se Schedonorus. [Festuca brachyphylla, bergsvingel. Scholz uppger (hos Greuter & Raab-Straube 2011) att denna art finns även i Sverige (TL, Fjäll, gravel- and moorplain between Alesjaurestugorne and Tjäktjastugan, c. 35 km SW of Abisko, m, , R. W. Bussmann (STU) ); i förbigående anges den även från norra Norge. Dessa uppgifter kräver bekräftelse.] Festuca edlundiae. Det svenska namnet har förkortats till issvingel (tidigare ishavssvingel). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 285

10 KARLSSON Figur 4. Sandbrodd Milium vernale, en litet ettårigt gräs med stor utbredning i sydvästra och södra Europa och vidare in i Centralasien, växer i betad, artrik torräng på Öland och Gotland. Arten upptäcktes sent (1977 på Öland, 1994 på Gotland), men får betraktas som gammal i den svenska flo ran. Öland, Högby, Horns Kungsgård 17 maj Foto: Thomas Gunnarsson. Milium vernale was only recently discovered in species-rich, dry, grazed grassland on Öland and Gotland but may well be archaeophytic, or even native. Festuca edlundiae rubra subsp. arctica issvingel fjällsvingel. Denna hybrid antas förekomma på en plats på Svalbard (Lid & Lid 2005). Festuca gautieri björnsvingel har påträffats förvildad i Norge (Lid & Lid 2005). Arten är rätt lik fårsvingel F. ovina men är mattbildande (ej tuvad) och ytterblomfjällen är till stor del hinnaktiga. Den kommer från Pyrenéerna. Festuca gigantea långsvingel och F. pratensis ängssvingel, se Schedonorus. Festuca rubra subsp. megastachys jätterödsvingel har rapporterats från Skåne (Tyler m.fl. 2007) och Norrbotten (Anonym 2006). Troligen är under arten förbisedd. Den anses vara införd med gräsfrö och utmärker sig genom sin storlek (upp till meterhög) och yviga vippa samt genom att såväl stråblad som basalblad är platta. Samma utseende kan dock vanlig rödsvingel subsp. rubra få vid god tillgång på näring och vatten (Torbjörn Tyler i brev), och de enda säkra skiljekaraktärerna är bladanatomiska. Festuca vivipara subsp. hirsuta har publicerats från Jan Mayen, Björnön och en plats på Spetsbergen (Lid & Lid 2005). Underarten är inte tidigare känd från Norden; den skiljer sig från våra andra raser av arten genom att ytterblomfjällen är täthåriga. 286 Glyceria. Det svenska namnet ändras till glycerior. Helictotrichon ängshavren, se Avenula. Hierochloë hirta. Svenskt namn på den tidigare namnlösa arten blir raggmyskgräs; de tre underarterna har starkt håriga hanblommor. Hierochloë odorata. Svenskt namn på den tidigare namnlösa arten blir doftmyskgräs. Det anknyter till artepitetet, som betyder doftande. Holcus. Det svenska namnet har ändrats till mjuktåtlar. Holcus lanatus mollis luddtåtel lentåtel rapporteras från insåningar i södra Norge (Lid & Lid 2005). Hybriden, som även är känd från England och Tyskland, bör eftersökas i vårt land. Den liknar mest lentåtel men har trubbigare skärmfjäll och svagt håriga strån (Sell & Murrell 1996). Hordeum violaceum har fått det svenska namnet viol korn. Leptochloa fusca subsp. uninervia skäggspretgräs (tidigare L. uninervia). Namnändring enligt Snow (1998). Leptochloa panicea nålspretgräs (tidigare L. filiformis). Namnändring enligt Clayton m.fl. (2002 och senare). Leptochloa virgata (tidigare L. domingensis). Namnändring enligt Clayton m.fl. (2002 och senare). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

11 NYA NAMN [Lolium multiflorum Schedonorus giganteus italienskt rajgräs långsvingel. Ett belägg från Sk Landskrona 1929 finns i LD (Tyler m.fl. 2007). Växten uppstod dock vid planmässiga hybridiseringsförsök (se Nilsson 1930) och måste betraktas som odlad.] Lolium siculum anses numera vara en form av italienskt rajgräs L. multiflorum och urskiljs inte taxonomiskt (Clayton m.fl och senare). Milium vernale, sandbrodd (figur 4), upptäcktes på Gtl 1994 (Emanuelsson & Haglund 2002). Ett fynd på Öland har tillkommit (Skoglund 2007), även det i relativt naturlig miljö, och det förefaller rimligt att betrakta arten som gammal i den svenska floran (gammal kulturföljeslagare eller rentav ursprunglig). Miscanthus sinensis glansmiskantus är ett storväxt öst asiatiskt gräs som odlas till prydnad för sina plymlika vippor (vissa sorter, zebragräs, för sina dekorativa, randiga blad). Det har rapporterats från åtminstone tre lokaler i Göteborgstrakten (Herloff 2006, 2009) och från tre i Skåne (Tyler m.fl. 2007). Molinia caerulea subsp. arundinacea jättetåtel. Funnen på Hultatippen i Bl Ronneby Belägg, samlat av Bengt Nilsson, finns på Riksmuseet (S). Underarten är större och grövre och har större småax än den vildväxande subsp. caerulea, som får namnet vanlig blåtåtel. Muhlenbergia mexicana har fått det svenska namnet mexikanskt muhlygräs. Det svenska släktnamnet är muhlygräs. Nardus. Det svenska namnet har ändrats till staggar. Nassella är en i ganska sen tid accepterad utklyvning ur släktet Stipa. Det nya släktet har fått det svenska namnet nassellor. Av de Stipa-arter, som tidigare varit kända i vilt tillstånd från Norden, hör endast en hit, N. hyalina (tidigare Stipa hyalina). Nassella tenuissima svansfjädergräs hör hemma i södra Nordamerika och Sydamerika och odlas hos oss som ettårig prydnadsväxt. Arten är mera känd som Stipa tenuissima, och under det namnet har den publicerats som tillfälligt förvildad i Bl Sölvesborg 2003 (Fröberg 2006; belägg i LD) och BhG Mölndal 2009 (Herloff 2009). Det första fyndet gjorde dock Nadja Niordson 1999 i Klm Oskarshamn (belägg i S). Panicum. Det svenska namnet har ändrats till vipphirser. Panicum fasciculatum knipphirs se Brachiaria fasciculata. Paspalum. Det svenska namnet har ändrats till tvillinghirser. Pennisetum setaceum fjäderborstgräs, från nordöstra Afrika och sydvästra Asien, odlas som prydnadsgräs. Varje småax är omgivet av en tät samling långa, fjäderlika borst, och vippan är lång och smal. Gräset hade 2001 förvildats från närbelägen odling i Rosendal i Upl Stockholm (Lasse Thorán i S). Pennisetum villosum dunborstgräs har samma ursprungsområde och användning som föregående, men vippan är kort och tjock och småaxen är mindre. Förvildad i Sk Vankiva 2000 (Tyler m.fl. 2007), Bl Rödeby 2006 och Klm Kläckeberga 2007 (Burén 2007). Phippsia algida, lappsnögräs (tidigare snögräs). Det svenska namnet har ändrats för att undvika oklarheter (det snögräs som växer i våra södra fjälltrakter är dovresnögräs P. concinna). Phippsia algida concinna lappsnögräs dovresnögräs. Enligt Lid & Lid (2005) har enstaka exemplar blivit funna i Norge (ST Oppdal) och på Svalbard. Phleum exaratum är det rätta namnet på grektimotej (tidigare P. graecum). Phleum paniculatum får det svenska namnet stentimotej i anslutning till det danska namnet. Phleum pratense subsp. nodosum vildtimotej (tidigare subsp. serotinum). Linnés artnamn P. nodosum har knutits till ett exemplar av vildtimotej (Doğan hos Cafferty m.fl. 2000), och detta epitet är det äldsta även på underarts nivå. Pleioblastus variegatus vitstrimmig grenbambu insamlades 2004 av Göran Odelvik och Birgitta Hellström på en avskrädesplats i Gst Ovansjö (belägg i S). Släktet heter på svenska grenbambu. Poa annua supina vitgröe trampgröe är visserligen ej ovanlig men bör betraktas som tillfällig. Poa arctica polargröe. Fyra av de raser, som Nannfeldt (1940) urskilde som underarter, synes vara lokala och behandlas bäst som varieteter sunndalsgröe var. depauperata, dovregröe var. elongata, tornegröe var. microglumis och tromsgröe var. tromsensis. Ej närmare klassificerade raser av arten sammanfattas som var. arctica. Alla dessa bör ställas under den cirkumpolära subsp. arctica. Två av Nannfeldts raser bör däremot ges högre rang (Lid & Lid 2005). Den ena är tuvgröe subsp. caespitans, som är en väl avgränsad, amfiatlantisk enhet på lägre kromosomtalsnivå (2n = 56, oktoploid). Den andra är knutshögröe (tidigare subsp. stricta), som har ännu lägre kromosomtal (2n = 28 39) och kanske har uppkommit som en lokal hybrid, vegetativt förökad med groddknoppar. Knutshögröet bör behandlas som art, och dess namn blir då Poa lindebergii, eftersom namnet P. stricta, som Lindeberg ursprungligen gav växten, redan var upptaget. Det svenska namnet polargröe bör knytas till arten, och subsp. arctica får heta vanligt polargröe. Poa compressa subsp. langiana stort berggröe. Underarten tas upp i Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003), där dock artepitetet blivit fel ( langeana ). Den är mellaneuropeisk men har påträffats som tillfällig inkomling i Danmark och har naturaliserats i Finland; från Sverige är den inte SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 287

12 KARLSSON känd. Normalformen av Poa compressa får namnet subsp. compressa vanligt berggröe. Poa compressa glauca berggröe blågröe. Reidar Elven har tolkat ett norskt och ett svenskt belägg som denna hybrid (Lid & Lid 2005, Stenberg 2010); för det svenska anges dock osäkerhet. Hybridens existens behöver verifieras. Poa compressa nemoralis berggröe lundgröe. Tre belägg från Norrbotten har tolkats som denna hybrid av Reidar Elven (Stenberg 2010). Bestämningarna kan ifrågasättas, eftersom två av beläggen kommer från naturliga lokaler och berggröe i Norrbotten är sällsynt och åtminstone huvudsakligen en i sen tid inkommen ruderatväxt. Mellanformer som tycks höra hit är också angivna från Medelpad (Lidberg & Lindström 2010). Hybridens existens behöver verifieras. Poa flexuosa vekgröe (tidigare Poa laxa subsp. flexuosa). Vekgröe behandlas hos Lid & Lid (2005) och Stace (2010) som egen art. Poa glauca nemoralis blågröe lundgröe bör betraktas som ursprunglig. Beteckningen som hybrid är provisorisk. Mellanformer mellan blågröe och lundgröe förekommer i stora delar av Norrlands inland, delvis oberoende av föräldrarna. Båda de föregivna stamarterna är dock apomiktiska (Kelley m.fl. 2009) och det är möjligt att mellanformerna i själva verket utgör stabiliserade enheter som borde behandlas som taxa på någon nivå. En av dessa mellanformer är P. glauca var. conferta, som utgår från listan. Poa glauca palustris blågröe sengröe har rapporterats från fyra lokaler i Norrbotten (Stenberg 2010) grundat på bestämningar av Reidar Elven, av vilka två anges vara helt övertygande. Med tanke på att de föreslagna stamarterna har apomixi känns det inte självklart att mellanformerna är hybrider. Hybridens existens behöver verifieras. Poa hartzii rakgröe. Arten fick namnet styvgröe i Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003), en överföring av det norska strirapp. Namnet duger dock inte, eftersom det sedan länge är givet åt inkomlingen Desmazeria rigida. Det nya namnet rakgröe syftar på de uppåtriktade bladen. Poa lindebergii knutshögröe (tidigare P. arctica subsp. stricta). Knutshögröe bör behandlas som en självständig art, se kommentar under Poa arctica. Poa nemoralis palustris, lundgröe sengröe. Intermediärer förekommer självständigt i södra Norrland och är säkerligen ursprungliga. De sammanfattas tills vidare under hybridbeteckningen, men båda de föregivna stamarterna är åtminstone delvis apomiktiska (Kelley m.fl. 2009): kanske är mellanformerna i stället ett eller flera apomiktiska taxa. Wischmann (1999) anger karaktärer som är till hjälp vid avgränsningen av hybriden: hos sengröe är strået under lederna strävt av små vårtor med korta hår, och småaxens mittaxel (rachilla) är vårtig. Hos lundgröe är stråna helt släta och rachillan är hårig. Polypogon australis (tidigare P. crinitus). Namnet P. crinitus går inte att använda, då det tidigare var givet till en annan art. Pseudosasa japonica japansk bambu är angiven som förvildad från Danmark (Schou m.fl. 2009). En uppgift, Sasa cf. pumila, japansk bambu (Herloff 2006) från Göteborg avser enligt Erik Ljungstrand (e-brev ) denna art, men den kan inte anses säkert påvisad i Sverige. Släktets svenska namn är splitcanebambusläktet. Puccinellia angustata. Det svenska namnet polarsaltgräs har knutits till artnivån; subsp. angustata heter nu vanligt polarsaltgräs. Detta ansluter till norskt namnskick för dessa svalbardsgräs. Puccinellia blomii beskrevs 1945 på exemplar samlade på ullavfall i Sk Lackalänga Växten var då inte känd från någon annan plats i världen, men den antogs vara kommen från Sydamerika. Soreng m.fl. (2003) angav P. blomii som synonym till P. mendozina, men detta namn gavs på artnivå först 1962; om de båda namnen avser samma art har P. blomii prioritet. Av någon anledning saknas arten hos Hylander (1971). Puccinellia capillaris får namnet kustsaltgräs (tidigare saltgräs). Det svenska namnet har ändrats för att undvika oklarheter (det vanligaste saltgräset är grått saltgräs P. distans, som blir allt mera spritt på storvägsrenar). Puccinellia fasciculata glaucescens, P. glaucescens stricta och P. pusilla nämns men godtas inte i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007) beroende på att beläggen inte är kontrollbestämda (de två senare går under namnen P. osteniana stricta respektive P. parviflora). Uppgifterna har tagits med i förteckningen men betraktas tills vidare som osäkra. Puccinellia glaucescens (tidigare P. osteniana; namnet P. glaucescens är tidigare och har prioritet). Puccinellia nutkaënsis. Växten är känd sedan länge i nordisk floristik under namnet P. retroflexa subsp. borealis. Hylander (1953) ansåg rasen alltför oskarpt avgränsad från det som nu heter kustsaltgräs P. capillaris, vilket väl medförde att den negligerades helt. Enligt senare studier hör den till ett huvudsakligen amerikanskt artkomplex, för vilket det äldsta namnet är P. nutkaënsis. I Norden förekommer arten längs norra Norges kust samt på Island och Färöarna (Holmberg 1926). Enligt Lid & Lid (2005) skulle den även finnas på ett par fjäll i norra Sverige, men tills vidare får den betraktas som osäker i vårt land. Det svenska namnet på denna för Norden nya inhemska art får bli nordsaltgräs. Puccinellia phryganodes arktiskt saltgräs. Arten representeras i Norden av två raser: subsp. sibirica på 288 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

13 NYA NAMN norska fastlandet och i Finland samt subsp. vilfoidea på Svalbard. Dessa raser förökar sig asexuellt; subsp. phryganodes, som växer i Bering Sund-området, förökar sig sexuellt (Elven 2007). Rostraria hispida (tidigare R. phleoides). De båda epiteten publicerades på artnivå samma år, men epitetet hispida anses vara något tidigare och har då prioritet. Rytidosperma racemosum kängurugräs, se Austrodanthonia racemosa. Sasa palmata palmbladsbambu har rapporterats från Danmark som tillfällig på trädgårdsutkast (Schou m.fl. 2009). Det svenska släktnamnet är sasabambu. [Sasa pumila, se under Pseudosasa japonica japansk bambu.] Schedonorus öronsvinglar. Släktet Festuca är onaturligt i sin gamla omfattning. Ängssvingel (tidigare F. pratensis) och närstående arter är närmare släkt med repen Lolium än med övriga svinglar. Arterna kring rödsvingel F. rubra hör däremot ihop med ekorrsvinglar Vulpia. En lösning vore att slå samman dessa tre släkten till ett; en annan, att dela upp nuvarande Festuca i enhetligare grupper. Ett steg på den senare vägen har tagits hos Lid & Lid (2005) och Stace (2010), där ängssvingelgruppen skiljs ut som släktet Schedonorus. Detta har följts här. Det svenska namnet öronsvinglar syftar på att arterna vid bladskivans bas har ett par bladöron, som är spetsiga och omfattar strået (bladöron saknas eller är korta och trubbiga hos Festuca i snäv mening). Släktet omfattar hos oss följande arter: Schedonorus arundinaceus rörsvingel (tidigare F. arundinacea). Namnet på vallsvingel blir S. arundinaceus subsp. uechtritzianus (tidigare F. arundinacea var. aspera). Schedonorus giganteus långsvingel (tidigare Festuca gigantea). Schedonorus pratensis (tidigare Festuca pratensis). Setaria. Det svenska namnet har ändrats til kolvhirser. Spartina anglica, engelskt marskgräs. Arten är under spridning i Danmark och är även funnen på Rörö i BhG Öckerö 2007 (Ferm 2007). Tills vidare får den betraktas som tillfällig hos oss. Sporobolus caroli är det rätta namnet för en ulladventiv från östra Australien, samlad i Sk Lackalänga 1923 och Den har tidigare gått under namnet S. lindleyi. Stipa aristiglumis se Austrostipa. Stipa capillata finbladigt fjädergräs har tidigare kallats Stipa juncea, men det är en annan art, vars namn har använts felaktigt om finbladigt fjädergräs. Stipa compressa se Austrostipa. Stipa hyalina se Nassella. [Stipa pectinata har rapporterats från Danmark (Madsen & Lyck 1991), men uppgiften avser Spartina pectinata.] Stipa tenuissima svansfjädergräs, se Nassella tenuissima. Stipa variabilis se Austrostipa. Tragus berteronianus (tidigare T. alienus, felaktigt använt). Trisetum. Det svenska namnet har ändrats till glanshavren. Trisetum aureum, en ettårig mediterran art, anges från Hovedbanegården i Köpenhamn, Danmark (Schou m.fl. 2009). Triticosecale rågvete bör anges utan artepitet (det finns inget giltigt sådant). De många sorterna ser mycket olika ut. Finns det behov att ange ett sortnamn kan detta sättas direkt efter släktnamnet, t.ex. Triticosecale Fidelio. Triticum monococcum enkornsvete anges funnen 2009 vid Högenäsorde i Öl Källa av Telemarks botaniska förening (tryckt exkursionsredogörelse 2010 sid 7). Fyndet är i så fall det första i Sverige, men uppgiften bör verifieras. Urochloa. Det svenska namnet har ändrats till leverhirser. Vulpia muralis mursvingel intar morfologiskt en mellanställning mellan råttsvingel V. myuros och ekorrsvingel V. bromoides och kan förväxlas med båda. Den har rapporterats från Danmark av Schou m.fl. (2009) och bör eftersökas även i vårt land. Det svenska namnet mursvingel anknyter till det danska. Yushania anceps himalayabambu. Henry Gudmundson fann ett stort ex i vassvik av Drevviken i februari 1998 i Trollbäcken i Srm Tyresö. Säkerligen är det frågan om utkast. Svenskt släktnamn: yushanior. Commelinaceae himmelsblommeväxter Callisia repens sköldpaddstuva har krypande skott och brett äggrunda, köttiga blad. Arten kommer från tropiska Amerika och odlas som krukväxt. Den blev funnen 2004 av Erik Ljungstrand på Moskogens soptipp i Klm Ljungby; belägg hos finnaren. Fyndet har publicerats i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007). Det svenska släktnamnet är sköldpadds tuvor. Commelina tuberosa himmelsblomma kommer från Mexiko och Centralamerika och odlas till prydnad. Den är större och kraftigare än liten himmelsblomma C. communis och har tre kronblad (inte två). Det båtlika hölsterbladet är långt vithårigt och de lansettlika bladens kanter är cilierade. Växten är funnen på avfallsplatser i Skåne (Tyler m.fl. 2007) samt i Hallsberg i Närke (Karl Gustaf Nilsson, belägg i S). Tradescantia spathacea blomstervagga. En krukväxt från tropiska Amerika, funnen 2011 av Per Wahlén SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 289

14 KARLSSON på utfyllnad i Hl Halmstad hamn. Bladen är styva, blankt gröna ovan och starkt rödanlupna under. Blommorna är omgivna av två kupade stödblad, så att de ser ut att ligga i en liten vagga. Plantan var dock ej i blom (foto, taget av Joakim Ekman, på Artportalen). Pontederiaceae vattenhyacintväxter Pontederia cordata pontederia är en amerikansk vattenväxt med smalt hjärtlika blad som står upp ur vattnet; blommorna är lila och bildar en axliknande klase. Hos oss odlas den som akvarieväxt och är funnen tillfälligt förvildad på ett par platser i Sk (Tyler m.fl. 2007). Det svenska släktnamnet är pontederior. Marantaceae strimbladsväxter Stromanthe thalia karmintopp. Ett utkastat exemplar av denna brokbladiga krukväxt från Brasilien blev funnet 2004 av Erik Ljungstrand på Moskogens soptipp i Klm Ljungby. Bestämningen har bekräftats av marantacéspecialisten Lennart Andersson. Fyndet har publicerats i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) under det synonyma namnet S. sanguinea. Svenskt släktnamn: broktoppar. Tack till Anders Delin och Thomas Gunnarsson för ett unikt bildmaterial! Citerad litteratur Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006: Rysstarr ny art för Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 100: Anonym 2006: Fina fynd Nordrutan 11: 31. Birkedal, L. 2010: Vinterståndare 31 januari Bot. Notiser 143(1): Brysting, A. K., Fay, M. F., Leitch, I. J., & Aiken, S. G. 2004: One or more species in the arctic grass genus Dupontia? a contribution to the Panarctic Flora project. Taxon 53: Burén, T. 2007: Gräsliga nyheter. Parnassia 20(2): Bureš, P. & Danihelka, J. 2008: Eleocharis palustris subsp. waltersii, a new name for E. palustris subsp. vulgaris. Preslia 80: Cafferty, S., Jarvis, C. E. & Turland, N. J. 2000: Typification of Linnaean plant names in the Poaceae (Gramineae). Taxon 49: Carter, R, & Kral, R. 1990: Cyperus echinatus and Cyperus croceus, the correct names of North American Cyperus ovularis and Cyperus globulosus (Cyperaceae). Taxon 29: Cayouette, J. 2004: A taxonomic review of the Eriophorum russeolum E. scheuchzeri complex (Cyperaceae) in North America. Sida 21: Chiapella, J. 2007: A molecular phylogenetic study of Deschampsia (Poaceae: Aveneae) inferred from nuclear ITS and plastid trnl sequence data: support for the recognition of Avenella and Vahlodea. Taxon 56: Clayton, W. D., Vorontsova, M. S., Harman, K. T. & Williamson, H och senare: World grass species: descriptions, identification, and information retrieval. <http://www.kew.org/data/ grasses-db.html> [nedladdad ] Dalgaard, V. 1998: Styv kvickrot. Vrivrånge 11(2): 21. Edqvist, M. & Karlsson, T. 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Egorova, T. V. 1999: The sedges (Carex L.) of Russia and adjacent states. St. Petersburg and St. Louis. Elven, R. (red.) 2007 och senare: Checklist of the Panarctic flora (PAF) Vascular plants. <http://www.nhm2.uio.no/paf/> [Hämtat ] Elven, R. 2007: Bakgrunn for endringer i Lids flora Vassgrofamilien til grasfamilien. Blyttia 65: , Elven, R., Murray, D. F. & Solstad, H. 2010: To arter av kastanjesiv (Juncus castaneus og Juncus leucochlamys), begge i Europa. Blyttia 68: Emanuelsson, E. & Haglund, A. 2002: Sandbrodd, ett nytt gräs för Norden. Svensk Bot. Tidskr. 96: Engelskjøn, T. 1996: Carex bigelowii holostoma nov. hybr. funnet sør for Skibotndalen, Storfjord, Troms. Polarflokken 20: Ericsson, S. 1998: Inventeringsveckan i Vilhelmina Rapport från Västerbottens läns flora. Natur i Norr 17(2): Euro+Med 2006 och senare: Euro+Med PlantBase the information resource for Euro-Mediterranean plant diversity. <http:// ww2.bgbm.org/europlusmed> [nedladdad ]. Ferm, L. 2007: Första marskgräset i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 101: Fröberg, L. 2006: Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala. Fröberg, L. 2007: Nyheter till Blekingefloran. Blekinge Flora. Meddelande 38. Fröberg, L. 2012: Komplettering till kärlväxtfloran i Blekinge. Svensk Bot. Tidskr. 106: Greuter, W. & Raab-Straube, E. 2011: Euro+Med Notulae, 5. Willdenowia 41: Halliday, G. & Chater, A. O. 1969: Carex marina Dewey, an earlier name for C. amblyorhyncha Krecz. Feddes Rep. 80: Harmaja, H. 2005: Carex pallidula, nom. nov. Ann. Bot. Fennici 42: Hedrén, M. 2002: Patterns of allozyme and morphological differentiation in the Carex flava complex (Cyperaceae) in Fennoscandia. Nordic J. Bot. 22: Herloff, B. 2006: Tillägg till Västergötlands flora. Calluna 23(4): Herloff, B. 2009: Tillägg till Västergötlands flora. Calluna 26(4): Holmberg, O. R. 1926: Skandinaviens flora 2. Norstedts. Hylander, N. 1953: Nordisk kärlväxtflora 1. Almqvist & Wiksell. Hylander, N. 1966: Nordisk kärlväxtflora 2. Almqvist & Wiksell. Hylander, N. 1971: Prima loca plantarum vascularium Sueciae. Plantae subspontaneae vel in tempore recentiore adventitiae. Svensk Bot. Tidskr. 64, supplement. Hämet-Ahti, L., Kurtto, A., Lampinen, R. m.fl. 2005: Lisäyksiä ja korjauksia Retkeilykasvion neljänteen painoseen. Lutukka 21: Jacobs, S. W. L. & Everett, J. 1996: Austrostipa, a new genus, and new names for Australasian species formerly included in Stipa (Gramineae). Telopea 6: Jonsell, L. 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Jonsell, L. m.fl. 1997: Projekt Upplands flora halvtidsrapport. Daphne 8: supplement 1. Karlsson, T. 2003: Nyheter i den svenska kärlväxt floran IV. Enhjärtbladiga växter. Svensk Bot. Tidskr. 97: Karlsson, T. 2012a: Nya namn på nordiska växter. 1. Lummerväxter kirimojaväxter. Svensk Bot. Tidskr. 106: Karlsson, T. 2012b: Nya namn på nordiska växter. 2. Kallaväxter sparrisväxter. Svensk Bot. Tidskr. 106: Kelley, A. M., Johnson, P. G., Waldron, B. L. & Peel, M. D. 2009: A survey of apomixis and ploidy levels among Poa L. (Poaceae) using flow cytometry. Crop Science 49: Kirschner, J. 1990: Luzula multiflora and allied species (Juncaceae). A nomenclatural study. Taxon 39: SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012)

15 NYA NAMN Kirschner, J. (red.) 2002: Juncaceae 1. Rostkovia to Luzula. Species plantarum. Flora of the world 6. Kristinsson, H. 2008: Íslenskt plöntutal. Blómplöntur og byrkningar. Fjölrit Náttúrufræðistofnunar 51. Lid, J. & Lid, D. T. 1994: Norsk flora. 6. utgåva (red. R. Elven). Det norske samlaget, Oslo. Lid, J. & Lid, D. T. 2005: Norsk flora. 7. utgåva (red. R. Elven). Det norske samlaget, Oslo. Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala. Linder, H. P. 1997: Nomenclatural corrections in the Rytidosperma complex (Danthonieae, Poaceae). Telopea 7: Linder, H. P. & Verboom, G. A. 1996: Generic limits in the Rytidosperma (Danthonieae, Poaceae) complex. Telopea 6: Ljungstrand, E. 2003: Carex pachystachya nybestämd för Sverige. Rödbläran 15(2): 13. Madsen, H. E. S. & Lyck, G. 1991: Introducerede planter. Forvildede og adventive arter. Københavns Universitet, Institut for økologisk botanik og Miljøministeriet, Skov- og Naturstyrelsen. Hørsholm. Michael, P. W. 2009: Echinochloa colona versus Echinochloa colonum (Poaceae). Taxon 58: Molina, A., Acedo, C. & Llamas, F. 2008: Taxonomy and new taxa of the Carex divulsa aggregate in Eurasia (section Phaestoglochin, Cyperaceae). Bot. J. Linnean Soc. 156: Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003: Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Nannfeldt, J. A. 1940: On the polymorphy of Poa arctica R. Br., with special reference to its Scandinavian forms. Symb. Bot. Upsal. 4(4). Nelmes, E. 1951: Notes on British Carices VIII. Watsonia 2: Nilsson, F. 1930: Lolium multiflorum Lam. Festuca gigantea Vill. Ein neuer Gattungsbastard. Bot. Notiser 1930: Nilsson, N. H. 1900: Om några Carex-former. Bot. Notiser 1900: Nilsson, O. 2008: Floran i Karlskoga kommun. SBF-förlaget. Quintanar, A., Castroviejo, S. & Catalán, P. 2007: Phylogeny of the tribe Aveneae (Pooideae, Poaceae) inferred from plastid trnt-f and nuclear ITS sequences. Amer. J. Bot. 94: Runeson, L. 2010: Sällsynta växter i en lundapark. Svensk Bot. Tidskr. 104: Salomon, B. 2005: Deviating variants of Elymus caninus (Poaceae) in NW Europe. Willdenowia 35: Scholz, H. 1970: Zur Systematik der Gattung Bromus L. Subgenus Bromus (Gramineae). Willdenowia 6: Scholz, H. 1993: Elytrigia arenosa (Gramineae) ein mitteleuropäischer Relikt-Endemit. Bot. Jahrb. Syst. 115: Scholz, H. 1997: Taxonomy and nomenclature of Elytrigia maritima Tzvelev. Bulletin de la Société d échange des plantes vasculaires de l Europe et du bassin Mediterranéen 27: Schou, J. C., Wind, P. & Lægaard, S. 2009: Danmarks græsser. Biologisk Forening for Nordvestjylland. Selander, S. 1950: Kärlväxtfloran i sydvästra Lule Lappmark. Acta Phytogeogr. Suec. 28. Sell, P. & Murrell, G. 1996: Flora of Great Britain and Ireland. 5. Butomaceae Orchidaceae. Cambridge University Press. Skoglund, J. 2007: Sandbrodd på Öland ett gammalt nyfynd. Svensk Bot. Tidskr. 101: Slageren, M. W. van 1994: Wild wheats: a monograph of Aegilops L. and Amblyopyrum (Jaub. & Spach) Eig (Poaceae). Wageningen Agricultural Univ. Papers Snogerup, S. 2005: Strimtåg Juncus foliosus en ny art för Skåne och kanske för Sverige. Bot. Notiser 138(3): Snogerup, S. 2006: Juncaceae i Norden. 1. Annuella Juncus-arter. Svensk Bot. Tidskr. 100: Snogerup, S. 2009: Juncaceae i Norden. 2. Perenna Juncus-arter med ledade blad. Svensk Bot. Tidskr. 103: Snow, N. 1998: Nomenclatural changes in Leptochloa P. Beauverd sensu lato (Poaceae, Chlorideae). Novon 8: Soreng, R. J., Peterson, P. M., Davidse, G. m.fl. 2003: Catalogue of New World grasses (Poaceae): IV. Subfamily Pooideae. Contr. U. S. National Herb. 48. Soreng, R. J., Davis, J. I. & Voionmaa, M. A. 2007: A phylogenetic analysis of Poaceae tribe Poeae sensu lato based on morphological characters and sequence data from three plastid-encoded genes: evidence for reticulation, and a new classification for the tribe. Kew Bull. 62: Sortland, A. B. 2006: Starr i øygruppen Lofoten Vesterålen Hinnøya. Polarflokken 30: Stace, C. A. 1997: New flora of the British Isles. Ed. 2. Cambridge University Press. Stace, C. A. 2010: New flora of the British Isles. Ed. 3. Cambridge University Press. Stenberg, L. 2010: Norrbottens flora 2 3. SBF-förlaget. Stighäll, K. 2002: En högklassig botanisk exkursion i Göteborgstrakten 16 17/ Calluna 19(2): Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. 2007: Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds botaniska förening. Tzvelev, N. N. 1973: Zametki o zlakach flory SSSR 7. Novosti Sist. Vyssh. Rast. 10: Wahlén, P. 2009: Styv kvickrot kvickrot återfunnen i Halland. Svensk Bot. Tidskr. 103: Widén, K.-G. 1971: The genus Agrostis L. in eastern Fennoscandia: taxonomy and distribution. Flora Fennica 5. Widgren, Å. 2010: Storigelknopp och dess fyra underarter i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 104: Wikström, S. & Svenson, A. 2004: Botaniska sällskapets adventivexkursion 2004 till Edstippen och Vedyxatippen. Daphne 15(2): Wischmann, F. 1999: Poa palustris og nemoralis myrrapp og lundrapp. Blyttia 57: Karlsson, T Nya namn på nordiska växter. 3. Kaveldunsväxter strimbladsväxter. [Novelties in the flora of Norden. 3. Typhaceae Marantaceae.] Svensk Bot. Tidskr. 106: Uppsala. ISSN X. Additions and name changes in the flora of Norden during the last decade are reviewed, covering the families Typhaceae through Marantaceae in APG III order. Thomas Karlsson är intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och förestår samlingen av nordiska kärlväxter. Han arbetar också som redaktör inom Flora Nordica. Adress: Naturhistoriska riksmuseet, Box 50007, Stockholm. E-post: nrm.se SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:6 (2012) 291

BFV länsinventering av kärlväxter Nyhetsbrev 3/2011

BFV länsinventering av kärlväxter Nyhetsbrev 3/2011 Botaniska Föreningen i Västmanlands län ~ 1 ~ 2011-08-13 BFV länsinventering av kärlväxter Nyhetsbrev 3/2011 Knepiga arter Bengt Stridh Den här gången skriver jag lite reflektioner utifrån mina egna erfarenheter

Läs mer

Nyheter från småländska bangårdar

Nyheter från småländska bangårdar Nyheter från småländska bangårdar Anna Knöppel Under sommaren 2008 inventerades ett antal sydsvenska bangårdar på bland annat kärlväxter. Inte minst de småländska bangårdarna bjöd på intressanta fynd.

Läs mer

Jordstjärnor i Sverige

Jordstjärnor i Sverige Jordstjärnor i Sverige 4. Fransig jordstjärna, säckjordstjärna, mörk jordstjärna, rödbrun jordstjärna och kragjordstjärna Arterna i denna kvintett kan vara svåra att skilja åt. De växer ofta i skog och

Läs mer

Finns den kvar i dina hemtrakter? Backsippa

Finns den kvar i dina hemtrakter? Backsippa FLORAVÄKTARNA Finns den kvar i dina hemtrakter? Backsippa Många av Sveriges sällsynta och vackra blommor minskar eller håller på att försvinna. Många arter har inte sin framtid säkrad i landet så kallade

Läs mer

Sandmaskrosor på Öland

Sandmaskrosor på Öland Krutbrännaren 1 (17) 2008 Sandmaskrosor på Öland av Göran Wendt Den bästa sammanställningen av Ölands sandmaskrosor (Taraxacum sektionen Erythrosperma) är från 1962 (Saarsoo & Haglund= S&H). I den är alla

Läs mer

Guide till björnbären i och kring Bohuslän

Guide till björnbären i och kring Bohuslän Guide till björnbären i och kring Bohuslän Text och foto: Tore Mattsson Utbredningskartor: Evastina Blomgren Tore Mattsson 2013 1 Måste björnbär vara så svåra att bestämma? De är ju så lika och ändå så

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag RÅDETS FÖRORDNING

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag RÅDETS FÖRORDNING EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 04.05.2001 KOM(2001) 244 slutlig 2001/0099 (CNS) Förslag RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EEG) nr 2358/71 om den gemensamma organisationen av

Läs mer

Juni 2015. Ärlinghem. Blommor

Juni 2015. Ärlinghem. Blommor Juni 2015 Ärlinghem Blommor Pelargonia Pelargonier är ett släkte i familjen näveväxter med över 250 kända arter. Släktet består av örter, halvbuskar och buskar. Blommorna har fem kronblad, de två övre

Läs mer

Mer än bara körsbär! 2014-04-23

Mer än bara körsbär! 2014-04-23 Mer än bara körsbär! 2014-04-23 Text & foto; Johan Nilson Många av våra allra mest omtyckta perenner kommer från Japan. Exempelvis härstammar det sedan mycket länge odlade daggfunkiorna (släktet Hosta

Läs mer

Officinalis - apotekarros Aimable Ami Tuscany Superb

Officinalis - apotekarros Aimable Ami Tuscany Superb Lär dig känna igen några vanliga klassiska rosgrupper Gallica-Gruppen Växtsätt vanligen upprätt, låga medelhöga, 1-1,5 m. Kan bilda rikligt med rotskott. Blad något läderartade, avlångt äggrunda. Bladen

Läs mer

Plantorna levereras i krukset om 6 plantor med en rotvolym på 1-1,3 liter. Maxipluggplantans rotsystem är 20 cm djup och 12 cm i diameter.

Plantorna levereras i krukset om 6 plantor med en rotvolym på 1-1,3 liter. Maxipluggplantans rotsystem är 20 cm djup och 12 cm i diameter. 110 artförteckning för maxipluggplantor & ÖRTPLUGGPLANTOR Vissa arter lagerhålls bara i mindre mängder eller odlas på beställning. Önskar du stora mängder av samma art och vill vara säker på leverans till

Läs mer

Limfrö på järnvägsområdet i Vindeln

Limfrö på järnvägsområdet i Vindeln Natur i Norr, Umeå Årgång 25 (2006), häfte 1:xx-xx Limfrö på järnvägsområdet i Vindeln LAGE SANDGREN Vid järnvägsstationen i Vindeln har det under några år funnits en lokal för limfrö Collomia linearis,

Läs mer

Störar. Stjärtfena hajlik, övre fliken betydligt större än nedre

Störar. Stjärtfena hajlik, övre fliken betydligt större än nedre Störar Stjärtfena hajlik, övre fliken betydligt större än nedre Fem rader med stora benplattor: längs ryggraden, mellan rygg och kroppssidorna samt mellan kroppssidorna och buken. Fyra skäggtömmar framför

Läs mer

Ranunkelväxter. Violväxter. Klockväxter. Många ståndare, många pistiller. Vissa arter saknar foderblad.

Ranunkelväxter. Violväxter. Klockväxter. Många ståndare, många pistiller. Vissa arter saknar foderblad. Ranunkelväxter Många ståndare, många pistiller. Vissa arter saknar foderblad. Blommor oftast med klart färgade kronblad, ofta gula (hylleblad) Smörblomma, Ranunculus acris Violväxter Hjärtlika blad Blomman

Läs mer

Handledning för Floraväktarverksamheten

Handledning för Floraväktarverksamheten Handledning för Floraväktarverksamheten Nationell koordinator för Floraväktarna Margareta Edqvist Syrengatan 19 57139 Nässjö Telefon: 0380-10629 E-post: margareta.edqvist@telia.com Författare: Margareta

Läs mer

Potamogetonfloran i Hedemora

Potamogetonfloran i Hedemora Potamogetonfloran i Hedemora Håkan Persson Inledning Hedemora kommun består av socknarna Hedemora, Garpenberg och Husby. Kommunen kan väl sägas vara ett av de rikaste områdena i Dalarna när det gäller

Läs mer

Så är det dags för den fjärde delen i serien

Så är det dags för den fjärde delen i serien Nyheter i den svenska kärlväxtfloran IV. Enhjärtbladiga växter Detta är den fjärde och avslutande artikeln i den serie där Thomas Karlsson redovisar nytillskott bland de svenska kärlväxterna sedan 1997.

Läs mer

Förslaget kommer från: Simon Nyström

Förslaget kommer från: Simon Nyström Träplantering Jag vill komma med ett förslag till plantering av träd. Bakrunden till detta är bland annat att jag fått veta att vår äng visat sig vara mycket lämpligt för plantering då det råder ett litet

Läs mer

Status för kärlväxtinventering i Västmanlands län

Status för kärlväxtinventering i Västmanlands län Status för kärlväxtinventering i Västmanlands län Bengt Stridh Botaniska Föreningen i Västmanland 2010-11-21 Västmanlands län Yta 5146 km 2 Knappt 300 rutor om 5x5 km, varav knappt 100 delade 1 Mål Inventera

Läs mer

Utbredningskartor för hökfibblor i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor

Utbredningskartor för hökfibblor i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor Utbredningskartor för hökfibblor i södra Götaland II. Hag- och klippfibblor I årets första häfte presenterade Torbjörn Tyler utbredningskartor för Sydsveriges skogsfibblor. Här avslutar han med hagfibblorna

Läs mer

Vad är en art? morfologiska artbegreppet

Vad är en art? morfologiska artbegreppet Vad är en art? Vad är en art? Du tycker kanske att det är uppenbart vad som är olika arter? En hund är en annan art än en katt det ser man ju på långt håll. De flesta arter är så pass olika att man på

Läs mer

På Jorden finns sju världsdelar (Nordamerika, Sydamerika, Afrika,

På Jorden finns sju världsdelar (Nordamerika, Sydamerika, Afrika, EUROPA landskapet På Jorden finns sju världsdelar (Nordamerika, Sydamerika, Afrika, Asien, Antarktis, Oceanien och Europa). Europa är den näst minsta av dessa världsdelar. Europas natur är väldigt omväxlande.

Läs mer

2014-11-27. Handledning för Floraväktarverksamheten

2014-11-27. Handledning för Floraväktarverksamheten 2014-11-27 Handledning för Floraväktarverksamheten Nationell koordinator för Floraväktarna Margareta Edqvist Syrengatan 19 57139 Nässjö Telefon: 0380-10629 E-post: margareta.edqvist@telia.com Författare:

Läs mer

Stensmyran och Davidbromyran/Pålsmyran i Skademark, Örnsköldsviks kommun - översiktlig inventering och bedömning av myr- och vegetationstyper

Stensmyran och Davidbromyran/Pålsmyran i Skademark, Örnsköldsviks kommun - översiktlig inventering och bedömning av myr- och vegetationstyper Stensmyran och Davidbromyran/Pålsmyran i Skademark, Örnsköldsviks kommun - översiktlig inventering och bedömning av myr- och vegetationstyper Stigsjö GeoBio Stefan Grundström Jag har besökt myrarna vid

Läs mer

RAPPORT 2006/9 INVENTERING AV STRANDMILJÖER VID DALÄLVENS MYNNING EFTER STRANDSANDJÄGARE Cicindela maritima. Pär Eriksson

RAPPORT 2006/9 INVENTERING AV STRANDMILJÖER VID DALÄLVENS MYNNING EFTER STRANDSANDJÄGARE Cicindela maritima. Pär Eriksson RAPPORT 2006/9 INVENTERING AV STRANDMILJÖER VID DALÄLVENS MYNNING EFTER STRANDSANDJÄGARE Cicindela maritima Pär Eriksson FÖRFATTARE Pär Eriksson FOTO Pär Eriksson KARTOR Lantmäteriet 2006, SGU Länsstyrelsen

Läs mer

Göteborg 2014-08-26. Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) inom Styrsö 2:314 m.fl.

Göteborg 2014-08-26. Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) inom Styrsö 2:314 m.fl. Göteborg 2014-08-26 Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) inom Styrsö 2:314 m.fl. Linda Andersson och Cecilia Nilsson 2014 Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) inom Styrsö 2:314 m.fl. Rapport

Läs mer

Djurlivet i dammarna på Romeleåsens Golfklubb

Djurlivet i dammarna på Romeleåsens Golfklubb Djurlivet i dammarna på Romeleåsens Golfklubb Inventering Innehåll: 1 Sammanfattning 2-6 Bilder och korta beskrivningar 7 Rekommendationer och åtgärder Observerat djurliv 2008 (Per Nyström & Marika Stenberg,

Läs mer

Trädesmarker i västra Åhus

Trädesmarker i västra Åhus Trädesmarker i västra Åhus Inventering av trädesmarker i västra Åhus 2005 Inventering av trädesmarker i västra Åhus Den 10-14 juli 2001 inventerade jag förekomsten av trädesmarker strax väster om tätorten

Läs mer

Dessa perenner tillhör undersläktet Agathryon,

Dessa perenner tillhör undersläktet Agathryon, Juncaceae i Norden 4. Perenna arter med förblad. Sektionerna Juncotypus och Steirochloa Här kommer den avslutande delen i Sven Snogerups genomgång av våra nordiska Juncus-arter. De tre tidigare delarna

Läs mer

Detaljplan för Kalven 1:138

Detaljplan för Kalven 1:138 Öckerö kommun Göteborg 2015-03-13 Datum 2015-03-13 Uppdragsnummer 1320008557 Utgåva/Status Slutlig Robin Sjöström Lena Sultan Elisabeth Olsson Uppdragsledare Handläggare Granskare Ramböll Sverige AB Box

Läs mer

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING December 2014 SAMMANFATTNING I den här rapporten redovisas gästnattsutvecklingen i Skåne, med fokus på december 2014 och det ackumulerade antalet gästnätter för januaridecember

Läs mer

Skägglösa iris. Lotta Bernler text och foto

Skägglösa iris. Lotta Bernler text och foto Skägglösa iris 1 2 Lotta Bernler text och foto 1. Iris So Van Gogh (Sib) Schafer/ Sacks 05, 76 cm, tidig medel, diploid. 2. Iris chrysographes (Sino-sib) 3. Iris typhifolia (Sib) 4. Iris Wiesenprinzess

Läs mer

1.1. Numeriskt ordnade listor Numerically ordered lists 1.1.1. Enheter med F3= 10 efter fallande F Units with 10 by descending F

1.1. Numeriskt ordnade listor Numerically ordered lists 1.1.1. Enheter med F3= 10 efter fallande F Units with 10 by descending F 1.1. Numeriskt ordnade listor Numerically ordered lists 1.1.1. Enheter med F3= 10 efter fallande F Units with 10 by descending F 1 DET ÄR 2652 282 71 HAR EN 350 140 141 KAN INTE 228 59 2 FÖR ATT 2276 369

Läs mer

Handledning för Floraväktarverksamheten

Handledning för Floraväktarverksamheten Handledning för Floraväktarverksamheten Nationell koordinator för Floraväktarna Margareta Edqvist Syrengatan 19 57139 Nässjö Telefon: 0380-10629 E-post: margareta.edqvist@telia.com Författare: Margareta

Läs mer

Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en

Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en Tumlare i sikte? Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en vanlig syn längs västkusten och vattnen

Läs mer

Exkursion med floraväktarna till Ven lördagen den 30:e augusti 2014

Exkursion med floraväktarna till Ven lördagen den 30:e augusti 2014 Exkursion med floraväktarna till Ven lördagen den 30:e augusti 2014 Vi var 18 floraväktare som samlats vid färjeläget i Landskrona för utfärd till Ven. Av floraväktare på Ven deltog Magnus Magnusson, som

Läs mer

Beskrivning av uppdrag, inklusive foton

Beskrivning av uppdrag, inklusive foton Beskrivning av uppdrag, inklusive foton Den vegetation som ska avverkas/röjas består av sly, buskar och yngre träd, samt några äldre och grövre träd. Allt ska transporteras bort till angiven upplags plats

Läs mer

Naturvärdesinventering av område vid bäck i centrala Björbo, Gagnefs kommun

Naturvärdesinventering av område vid bäck i centrala Björbo, Gagnefs kommun Naturvärdesinventering av område vid bäck i centrala Björbo, Gagnefs kommun Uppdraget På uppdrag av förvaltningschef Birgitta Johansson, miljö- och byggförvaltningen på Gagnefs kommun, utfördes den 7 juli

Läs mer

SCB Befolkningsstatistik del 1-2, Storstadsområden

SCB Befolkningsstatistik del 1-2, Storstadsområden 276 3 Storstadsområden SCB Befolkningsstatistik del 1-2, 2002 Tabell 3.1 Folkmängd i storstadsområdena 31 december 2001 och 2002 Population in the metropolitan areas on Dec. 31, 2001 and 2002 Storstadsområde

Läs mer

Stor tofsäxing Koeleria grandis finns bara på

Stor tofsäxing Koeleria grandis finns bara på Vinna eller försvinna ett försök att rädda stor tofsäxing År 28 planterades 1 tuvor av stor tofsäxing ut vid Kapellskär i sydöstra Uppland. Än är det för tidigt att säga om försöket lyckades. MARIA PETTERSSON

Läs mer

Lennart Larsson, Hovsta, samling.

Lennart Larsson, Hovsta, samling. Örebro stadsarkiv Arkivförteckning Lennart Larsson, Hovsta, samling. 2014-10-07 Historik Fotografen Lennart Larsson föddes 1915-06-29 i Fellingsbro. Han var enda barnet till Karl och Gerda Larsson. Familjen

Läs mer

Ekbackens gård. Arkeologisk förundersökning. Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt. Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland

Ekbackens gård. Arkeologisk förundersökning. Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt. Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Arkeologisk förundersökning Ekbackens gård Om- och tillbyggnation vid fd. Vångdalens kriminalvårdsanstalt Uppsala-Näs socken Uppsala kommun Uppland Robin Olsson Rapport 2005:21, avdelningen för arkeologisk

Läs mer

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING OKTOBER 2014 SAMMANFATTNING I den här rapporten redovisas gästnattsutvecklingen i Skåne, med fokus på läget i oktober 2014 samt en jämförelse mot läget i oktober månad

Läs mer

En GIS-Databas över Keramiska forskningslaboratoriets tunnslipsanalyser.

En GIS-Databas över Keramiska forskningslaboratoriets tunnslipsanalyser. MÅNGA SLIP OCH LITE MAGRING: En GIS-Databas över Keramiska forskningslaboratoriets tunnslipsanalyser. Thomas Eriksson, Keramiska forskningslaboratoriet, Lunds Universitet Thomas.eriksson@geol.lu.se Våren

Läs mer

BEFPAK-Folkmängd Tabell C20KF: Utrikes födda och födda i Sverige med båda¹ föräldrarna födda utomlands efter ursprungsland, kön och ålder.

BEFPAK-Folkmängd Tabell C20KF: Utrikes födda och födda i Sverige med båda¹ föräldrarna födda utomlands efter ursprungsland, kön och ålder. 1 (8) Samtliga Födda i Danmark Födda i Finland Födda i Norge Födda i 448 1 6 6 2 13 19 27 29 62 185 35 17 11 6 6 1 644 1 9 1 5 18 9 14 25 37 74 277 57 32 26 29 12 7 59 6 6 4 1 2 2 1 2 3 3 18 34 4 6 2 2

Läs mer

SAMMANFATTNING SKÅNES REGIONER

SAMMANFATTNING SKÅNES REGIONER JULI 2013 SAMMANFATTNING I den här rapporten redovisas gästnattsutvecklingen i Skåne, med fokus på juli 2013 och det ackumulerade antalet gästnätter för januari-juli 2013, samt en jämförelse över tid.

Läs mer

Övervakning av Öländsk tegellav

Övervakning av Öländsk tegellav Övervakning av Öländsk tegellav Övervakning av Öländsk tegellav Meddelandeserien nr 2012:12 ISSN-nummer 0348-8748 Utgiven av Länsstyrelsen Kalmar län Författare Ulf Arup, AREK Biokonsult HB Omslagsbild

Läs mer

Kärlväxter i Möja, Djurö och Värmdö skärgård

Kärlväxter i Möja, Djurö och Värmdö skärgård 1 Kärlväxter i Möja, Djurö och Värmdö skärgård Birgitta & Kåre Bremer januari 2015 Förteckningen omfattar lokaler för kärlväxter (ormbunksväxter, barrträd, blomväxter) som vi från och med år 1990 besökt

Läs mer

Golfbaneskötsel Hjo 2012. AGENDA SGF Bankonsulenter Förutsättningar Gräs Ljus Skötsel Sammanfattning

Golfbaneskötsel Hjo 2012. AGENDA SGF Bankonsulenter Förutsättningar Gräs Ljus Skötsel Sammanfattning Golfbaneskötsel Hjo 2012 AGENDA SGF Bankonsulenter Förutsättningar Gräs Ljus Skötsel Sammanfattning Arbetsområde 1 Göran Hansson Skåne, del av Halland Arbetsområde 2 Mikael Frisk Gotland, Öland, Blekinge,

Läs mer

http://sv.wikipedia.org/wiki/norrk%c3%b6ping http://sv.wikipedia.org/wiki/j%c3%b6nk%c3%b6ping

http://sv.wikipedia.org/wiki/norrk%c3%b6ping http://sv.wikipedia.org/wiki/j%c3%b6nk%c3%b6ping Norrköping Norrköping fick stadsrättigheter 1384 då människor redan bott kring Motala ströms fall under lång tid. Nu finns det 83 561 invånare, staden är 3 477,94 hektar stor och varje kvadratmeter rymmer

Läs mer

Vid en vårutflykt den 22 maj 1994 i en

Vid en vårutflykt den 22 maj 1994 i en Sandbrodd, ett nytt gräs för Norden Att stöta på ett gräs som inte finns med i de vanliga flororna hör verkligen inte till vanligheten. Det är därför inte förvånande att det tog ett tag innan de två botanisterna

Läs mer

Förändringar i ogräsfloran kan uppstå genom..

Förändringar i ogräsfloran kan uppstå genom.. Ogräsflorans förändring i ett förändrat klimat Lars Andersson Inst. f. växtproduktionsekologi Förändringar i ogräsfloran kan uppstå genom.. effektiva spridningsvägar ändrade odlingssystem ändrade odlingsåtgärder

Läs mer

SAMNORDISK UNDERSÖKNING OM BARNENS RÄTT ATT DELTA 2009/2010 UNICEF SVERIGE

SAMNORDISK UNDERSÖKNING OM BARNENS RÄTT ATT DELTA 2009/2010 UNICEF SVERIGE SAMNORDISK UNDERSÖKNING OM BARNENS RÄTT ATT DELTA 2009/2010 UNICEF SVERIGE 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING...4 1.1 Bakgrunden till undersökningen...4 1.2 Undersökningens syfte och metod...5 2 BESKRIVNING

Läs mer

Statens jordbruksverks författningssamling Statens jordbruksverk 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 www.jordbruksverket.se

Statens jordbruksverks författningssamling Statens jordbruksverk 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 www.jordbruksverket.se Statens jordbruksverks författningssamling Statens jordbruksverk 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 www.jordbruksverket.se ISSN 1102-0970 Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS

Läs mer

Inventering av grodor i del av östra Malmö 2009

Inventering av grodor i del av östra Malmö 2009 Rapport för: Inventering av grodor i del av östra Malmö 2009 Jon Loman Rana Konsult jon@rana.se September 25, 2009 Syfte och metod I denna rapport redogörs för en inventering av grodor i östra delen av

Läs mer

Hur påverkas bostadsbyggandet av en skattereform för hyresrätten? 1 (11)

Hur påverkas bostadsbyggandet av en skattereform för hyresrätten? 1 (11) Hur påverkas bostadsbyggandet av en skattereform för hyresrätten? 1 (11) 2 (11) Sammanfattning Hyresgästföreningen har, i samarbete med branschorganisationerna SABO och Fastighetsägarna, kommit fram till

Läs mer

Älskade Pelargoner...

Älskade Pelargoner... Stjärnpelargon Bladen spetsigt flikiga, liknar lönnblad. Blommorna är stjärnformiga, lite spretiga. Även dubbla sorter finns, de är charmigt rufsiga. blomjord. Plocka bort vissna blommor och blad efter

Läs mer

Villainbrott En statistisk kortanalys. Brottsförebyggande rådet

Villainbrott En statistisk kortanalys. Brottsförebyggande rådet Brottsförebyggande rådet Villainbrott En statistisk kortanalys Villainbrott En statistisk kortanalys Villainbrotten har ökat med 25 procent under den senaste treårsperioden jämfört med föregående tre

Läs mer

Inventering av naturvärden knutna till stadsträd i Göteborgs kommun. Linnégatan

Inventering av naturvärden knutna till stadsträd i Göteborgs kommun. Linnégatan Inventering av naturvärden knutna till stadsträd i Göteborgs kommun Linnégatan 2 (14) Inventering av naturvärden knutna till stadsträd i Göteborgs kommun Linnégatan. 2012 Diarienummer: 795/12 Text: Emil

Läs mer

Sälens matvanor kartläggs

Sälens matvanor kartläggs Sälens matvanor kartläggs Karl Lundström, SLU / Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet Antalet sälar i Östersjön har ökat stadigt sedan början av 1970-talet, då de var kraftigt påverkade av jakt och

Läs mer

Besvärliga fjällarter. Difficult mountain species

Besvärliga fjällarter. Difficult mountain species Besvärliga fjällarter Difficult mountain species Lycopodium annotinum ssp alpestre nordlummer. Insnörpta års skott. The shoots are constricted between the yearly shoots Lycopodium annotinum ssp alpestre

Läs mer

Familj Säkte Art Varietet Svenskt namn Artkaraktärer Synonymer Auktor

Familj Säkte Art Varietet Svenskt namn Artkaraktärer Synonymer Auktor Familj Säkte Art Varietet Svenskt namn Artkaraktärer Synonymer Auktor Athyrium Athyrium filix-femina majbräken Athyrium Athyrium distentifolium fjällbräken Tuvad. Bladskaft med fjäll, gulgrönt, 1/3 av

Läs mer

Ägare till Gullaskruvs säteri mellan 1883 och 1900 var greve Axel Emil Lewenhaupt. Gårdar som ingick var Willköl, Höneström och Silvereke.

Ägare till Gullaskruvs säteri mellan 1883 och 1900 var greve Axel Emil Lewenhaupt. Gårdar som ingick var Willköl, Höneström och Silvereke. Angående knoppölflaskor från Gullaskruv ( Det gäller alltså äldre bruna ev. gröna ölflaskor med riktig kork. Inom samlarkretsar påstås det att man aldrig gjort sådana i Gullaskruv. Här kommer några synpunkter.)

Läs mer

Blomster og inventering i Jämtland. Staffan Åström

Blomster og inventering i Jämtland. Staffan Åström Blomster og inventering i Jämtland Staffan Åström Sylarna juni Flora i Jämtland Kalberget med Ströms Vattudal Blanktjärn i Vålådalens naturreservat Båttur på Storsjön Silene acaulis Östersund i oktober

Läs mer

Skogsfruns pollination, ett mysterium? Lars Efraimsson, Forshaga

Skogsfruns pollination, ett mysterium? Lars Efraimsson, Forshaga Skogsfruns pollination, ett mysterium? Lars Efraimsson, Forshaga Under de år jag ägnat särskilt intresse åt skogsfrun har jag haft tillfälle att studera säkert flera hundra blommande exemplar i olika delar

Läs mer

Naturvärdesbedömning i Ådö skog, Upplands Bro kommun November 2012

Naturvärdesbedömning i Ådö skog, Upplands Bro kommun November 2012 ADOXA Naturvård org.nr.590419-1037 F-skattsedel finns Skogshall 640 24 Sköldinge Telefon: 0708-804582, Pg 456 10 12-8 E-mail: janne.elmhag@adoxanatur.se Janne Elmhag Naturvärdesbedömning i Ådö skog, Upplands

Läs mer

Redaktören har ordet

Redaktören har ordet 1 Redaktören har ordet Ä ntligen är den här, fibblefloran! Vi är många som med en axelryckning gått förbi de här stora fibblorna som kantar vägar och stigar, som förgyller parker och örtskogar, och som

Läs mer

skane.com Inkvarteringsstatistik april 2012

skane.com Inkvarteringsstatistik april 2012 Inkvarteringsstatistik april 2012 Gästnätter län, april 2012 (tusen) hotell, stugby, vandrarhem och camping 2 500 2 000 2 026 hotell stugby/vandrarhem camping 1 500 1 000 500 0 464 659 456 340 222 29 55

Läs mer

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING September 2014 SAMMANFATTNING I den här rapporten redovisas gästnattsutvecklingen i Skåne, med fokus på läget i september 2014 samt en jämförelse mot läget i september

Läs mer

Främmande trädslag - användning och lagstiftning i Sverige

Främmande trädslag - användning och lagstiftning i Sverige Tysklönn Hybridlärk Douglasgran Hybridlärk Främmande trädslag - användning och lagstiftning i Sverige Jättepoppel Sanna Black-Samuelsson Rödek Sitkagran Kustgran Innehåll Främmande trädslag engagerar och

Läs mer

Shoppingturism i Sverige

Shoppingturism i Sverige Shoppingturism i Sverige 2015 Handelns bidrag Procent Detaljhandelsutveckling 1991 2015 Detaljhandelns utveckling, mätt i löpande priser 1991 2015. (SCB, HUI Research) 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 5,5% 2,5%

Läs mer

Blåklint. Älskat åkerogräs. Årets växt 2013. Svenska Botaniska Föreningen

Blåklint. Älskat åkerogräs. Årets växt 2013. Svenska Botaniska Föreningen Blåklint Älskat åkerogräs Svenska Botaniska Föreningen Årets växt 2013 1 Blåklint V ad vore ett svenskt midsommarfirande utan en bukett med blåklint på bordet? Nästan lika viktig som matjessillen? Men

Läs mer

En liten kurs om hur växternas vetenskapliga namn är uppbyggda. Texten är skriven av Ulf Eliasson och är hämtad från Allt om Trädgårds Forum.

En liten kurs om hur växternas vetenskapliga namn är uppbyggda. Texten är skriven av Ulf Eliasson och är hämtad från Allt om Trädgårds Forum. En liten kurs om hur växternas vetenskapliga namn är uppbyggda. Texten är skriven av Ulf Eliasson och är hämtad från Allt om Trädgårds Forum. 1. Växternas namn - artbegreppet Något att ha med sig genom

Läs mer

Faunaväkteriet uppmärksammar TUNDRATROLLSLÄNDA Somatochlora sahlbergi. ArtDatabanken Trollsländeföreningen

Faunaväkteriet uppmärksammar TUNDRATROLLSLÄNDA Somatochlora sahlbergi. ArtDatabanken Trollsländeföreningen Faunaväkteriet uppmärksammar TUNDRATROLLSLÄNDA Somatochlora sahlbergi ArtDatabanken Trollsländeföreningen 1 Tundratrollslända Somatochlora sahlbergi NT Tundratrollsländan är anpassad till ett extremt klimat

Läs mer

Gamla Begravningsplatsen

Gamla Begravningsplatsen Gamla Begravningsplatsen Några växtbeskrivningar Den Gamla Begravningsplatsen har under senare år genomgått stora förändringar. De många 200-åriga almarna som härstammade från tidigt 1800-tal har försvunnit

Läs mer

Lusthus i solrosornas sken

Lusthus i solrosornas sken Lusthuset är en byggsats ritad av Mats Theselius till en utställning på Rosendal 1998. Det är mycket lättskött tack vare den enkla konstruktionen med skjutdörrar av glas, plasttak, väggar av segelduk och

Läs mer

Metapopulation: Almö 142

Metapopulation: Almö 142 141 142 Metapopulation: Almö Lokal 80 Läge: Almö, Slättahammar. Beskrivning: Ca 15*30 meter stort, relativt mycket vass i vattnet. Norr om lokalen finns lövskog, söder om sank mark/havsvik och väster om

Läs mer

Storigelknopp Sparganium erectum är i Sverige

Storigelknopp Sparganium erectum är i Sverige Storigelknopp och dess fyra underarter i Sverige Åke Widgren har inventerat storigelknopp i Blekinge och Småland och reder här ut begreppen om dess fyra olika underarter. Mogna och helst torkade frukter

Läs mer

Verksamhetsberättelse för Botaniska sällskapet i Stockholm 2009

Verksamhetsberättelse för Botaniska sällskapet i Stockholm 2009 Verksamhetsberättelse för Botaniska sällskapet i Stockholm 2009 Medlemmar Vid 2009 års slut hade Botaniska sällskapet 242 (266 år 2008) medlemmar (varav 2 hedersmedlemmar och 3 ständiga medlemmar). Antalet

Läs mer

Göran Sjöberg Vilt, fisk och miljö, SLU

Göran Sjöberg Vilt, fisk och miljö, SLU Göran Sjöberg Vilt, fisk och miljö, SLU Bäver som en resurs i vattenförvaltningen Bäverns försvinnande ur landskapet, och dess återkomst En ekologisk ingenjörsart Vattendirektivet god ekologisk status

Läs mer

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET FÖRORDNING Nr 51/04. Ikraftträdelse- och giltighetstid 1.7.2004 tills vidare

JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET FÖRORDNING Nr 51/04. Ikraftträdelse- och giltighetstid 1.7.2004 tills vidare JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET FÖRORDNING Nr 51/04 Datum Dnr 23.6.2004 2978/01/2004 Ikraftträdelse- och giltighetstid 1.7.2004 tills vidare Upphäver Jord- och skogsbruksministeriets förordning om en sortlista

Läs mer

LBF : s resa till Abisko 2011

LBF : s resa till Abisko 2011 BOTANISKA NOTISER 144 : 3 ( 2011 ) LBF : s resa till Abisko 2011 Patrik Engström Bild 1. Abisko fjällstation med Lapporten i bakgrunden. Foto : Åke Svensson. För de deltagare som redan anlänt på söndagen

Läs mer

Ribes nigrum Vertti, Grönt vinbär Ett svartvinbär där bären inte blir svarta utan behåller sin gröna färg även när de mognar. De har en söt och god

Ribes nigrum Vertti, Grönt vinbär Ett svartvinbär där bären inte blir svarta utan behåller sin gröna färg även när de mognar. De har en söt och god Ribes nigrum Vertti, Grönt vinbär Ett svartvinbär där bären inte blir svarta utan behåller sin gröna färg även när de mognar. De har en söt och god smak som lämpar sig väl för saft- och vintillverkning.

Läs mer

Almsjuka på Gotland Vi behöver din hjälp för att rädda de gotländska almarna!

Almsjuka på Gotland Vi behöver din hjälp för att rädda de gotländska almarna! Almsjuka på Gotland Vi behöver din hjälp för att rädda de gotländska almarna! Almsjukan är en mycket allvarlig svampsjukdom som sprids med almsplintborren (en liten skalbagge) eller via rötterna. En annan

Läs mer

skane.com Inkvarteringsstatistik december 2012

skane.com Inkvarteringsstatistik december 2012 Inkvarteringsstatistik december 2012 Gästnätter län, december 2012 (tusen) hotell, stugby, vandrarhem och camping 2 000 1 736 hotell stugby/vandrarhem camping 1 500 1 000 500 0 580 237 290 144 168 173

Läs mer

Influensarapport för vecka 44, 2014 Denna rapport publicerades den 6 november 2014 och redovisar influensaläget vecka 44 (27/10-2/11).

Influensarapport för vecka 44, 2014 Denna rapport publicerades den 6 november 2014 och redovisar influensaläget vecka 44 (27/10-2/11). rapport för 44, 2014 Denna rapport publicerades den 6 november 2014 och redovisar influensaläget 44 (27/10-2/11). Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Vad visar övervakningssystemen?... 2 Lägesbeskrivning...

Läs mer

Innehåll Tack Förord Dragonflies in Östergötland English summary Inledning Om trollsländor Trollsländornas förutsättningar i Östergötland

Innehåll Tack Förord Dragonflies in Östergötland English summary Inledning Om trollsländor Trollsländornas förutsättningar i Östergötland Innehåll Tack 4 Förord 5 Dragonflies in Östergötland English summary 6 Introduction 6 Conditions for dragonflies in Östergötland 6 Studies of dragonflies in Östergötland 7 The survey project 2008-2012

Läs mer

E-mail Apache Patio Hot Peppers 69:-

E-mail Apache Patio Hot Peppers  69:- Du kan redan nu förhandsbeställa våra ekologiskt odlade plantor. Uppdragna från ekofrö i det natursköna Karlskoga, Värmland. Tillgången är starkt begränsad. Plantorna skickas per post så snart frostrisken

Läs mer

Biotopkartering vattendrag Löt 20141124 FRIMAN EKOLOGIKONSULT AB

Biotopkartering vattendrag Löt 20141124 FRIMAN EKOLOGIKONSULT AB Biotopkartering vattendrag Löt 20141124 FRIMAN EKOLOGIKONSULT AB 1 Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Konsulter Sonia Wallentinus - Conec konsulterande ekologer Hans-Georg Wallentinus - Conec

Läs mer

Prop. 1984/85: 34. Regeringens proposition 1984/85: 34. om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984.

Prop. 1984/85: 34. Regeringens proposition 1984/85: 34. om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984. Regeringens proposition 1984/85: 34 Prop. 1984/85: 34 om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984. Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade

Läs mer

Nära ögat för sanddraban Draba nemorosa

Nära ögat för sanddraban Draba nemorosa Natur i Norr, Umeå Årgång 26 (2007), häfte 1:47-51 Nära ögat för sanddraban Draba nemorosa STEFAN ERICSSON Det känns lite oroande att veta att man bara har en enda lokal kvar för en hotad art. En oförutsedd

Läs mer

Utredning i Skutehagen

Utredning i Skutehagen Arkeologisk rapport 2011:10 Utredning i Skutehagen Torslanda Kärr 3:1 m.fl. Utredning 1994 Göteborgs kommun Else-Britt Filipsson ARKEOLOGISK RAPPORT FRÅN GÖTEBORGS STADSMUSEUM ISSN 1651-7636 Göteborgs

Läs mer

Först måste jag berätta lite om olika kloner/individer av olika plantor för att det ska bli lättare att förstå resonemanget framöver i texten.

Först måste jag berätta lite om olika kloner/individer av olika plantor för att det ska bli lättare att förstå resonemanget framöver i texten. Bedömning text & foto TOMMY LJUNGGREN I denna artikel beskriver jag hur det går till att bedöma blomman på en orkidé. Denna typ av bedömning kallas för Kvalitetsbedömning av blomma. Det finns två andra

Läs mer

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING

STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING STATISTKIK FÖR SKÅNES INKVARTERING Augusti 2014 SAMMANFATTNING I den här rapporten redovisas gästnattsutvecklingen i Skåne, med fokus på läget i augusti 2014 samt en jämförelse mot läget i augusti månad

Läs mer

skapat bristande förtroende för politiken och förvaltning.

skapat bristande förtroende för politiken och förvaltning. 2009-05-28 Miljödepartementet Politiska staben PM: Sammanfattande del av propositionen En ny rovdjursförvaltning Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn och varje

Läs mer

skane.com Inkvarteringsstatistik augusti 2012

skane.com Inkvarteringsstatistik augusti 2012 Inkvarteringsstatistik augusti 2012 Gästnätter län, augusti 2012 (tusen) hotell, stugby, vandrarhem och camping 3 500 3 000 2 500 3 160 2 740 hotell stugby/vandrarhem camping 2 000 1 500 1 000 500 0 791

Läs mer

! A' C1!! '! CD!2C C A C4!!2 2,7/(?3(? C.C C!!!'!!' 2 A ' ' C4! '!! E!E? C"!'! 2! '! A!! 0 A'?!! ' C ' '!!! C!!! '!C0! ' C

! A' C1!! '! CD!2C C A C4!!2 2,7/(?3(? C.C C!!!'!!' 2 A ' ' C4! '!! E!E? C!'! 2! '! A!! 0 A'?!! ' C ' '!!! C!!! '!C0! ' C "#$ % &'' (() * + ",-. / / 0 % 1 2%1 3 " 4 5 6 ). ' 7 0 ' ',( %1 ",, 8,* 9,: 2,/.,3 -,6 *-,) :- 4,7 +,7 '8 ( ;, 1 * < 6 < 7 /- < ',((79(,, *, *,

Läs mer

Foto: Malin Lauterbach. Statistik för Skånes inkvartering. Månadsrapport april

Foto: Malin Lauterbach. Statistik för Skånes inkvartering. Månadsrapport april Foto: Malin Lauterbach Statistik för Skånes inkvartering Månadsrapport april 2016 2016-06-15 Innehåll 1 Sammanfattning... 3 2 Skåne fortsatt starkast utveckling i jämförelse med storstadsregionerna...

Läs mer

BEFPAK-Folkmängd 2015-12-31. Tabell C20KDi:

BEFPAK-Folkmängd 2015-12-31. Tabell C20KDi: 1 (10) Samtliga Norden Danmark Finland 660 7 4 3 16 19 27 22 74 50 101 216 44 42 21 8 4 2 742 1 7 11 2 18 16 18 23 36 41 98 282 59 55 35 15 18 7 64 2 8 4 2 8 2 2 3 2 2 3 22 3 1 57 4 12 2 2 4 1 2 2 14 1

Läs mer