I I LVET. Västanfors Västervåla församlings tidning NR 4/08. Förväntan

Transkript

1 M TI T I I LVET Västanfors Västervåla församlings tidning NR 4/08 Förväntan

2 Förväntan Är du optimist eller pessimist? Är du en person som är obotligt optimistisk och alltid har så höga förväntningar på andra människor och på sånt som ska hända att du ofta blir besviken? Eller är du pessimisten som inte tror att något kommer att bli särskilt lyckat? Realist kanske, med en något mer avvaktande inställning. Du tar varje händelse i livet som den kommer och försöker förhålla dig till det utan att tillåta dig själv att sväva iväg varken i djup sorg eller översvallande glädje. Lite av varje är kanske det bästa. Lagom är bäst, som vi svenskar brukar tycka. Alltför stora förväntningar på andra människor och på livet som sådant kan resultera i en känsla av ständig besvikelse. Samtidigt är det ju så att utan förväntningar och drömmar kan livet bli ganska platt och tråkigt. Att låta sig överraskas och förundras över smått och stort ger ytterligare en dimension till vardagen och en glädje i att leva. Kan man vara glad åt lite har man mycket att vara glad åt är ett ganska bra ordspråk. Adventstiden är en tid då vi förväntansfullt väntar in julfirandet. De flesta har säkert positiva förväntningar på hur det kommer att bli. Andra har negativa erfarenheter och känner kanske oro och motvilja om kraven och förväntningarna är för höga. Försök att ta dagen som den kommer och tillåt dig att uppskatta de små detaljerna som gör skillnad. Cecilia Kjellin Eriksson, redaktör Foto: Magnus Aronson 2

3 Jimmy och Alba Jimmy Pesola, 28, och Alba Criado Alvarez, 25, bor i Spanien. Jimmy har växt upp i Fagersta och han träffade Alba från Spanien när de studerade i Karlstad. De har bott tillsammans både i Sverige och i Spanien, och under en period bodde Jimmy kvar i Sverige medan Alba flyttade tillbaka till Spanien, eftersom hon fick jobb där. De har svarat på några frågor via mejl om vilka förväntningar de har på sitt liv. 1 Hur ser ert liv ut just nu? Hur bor ni? Vi bor i lägenhet. Hur försörjer ni er? Jobb? Studier? Vi arbetar båda två. Vad gör ni på fritiden? Vi umgås, ser på film, går ut och äter, spelar datorspel, utövar hobbyn, träffar kompisar, tar promenader, reser utanför stan på helger, går på bio, shoppar... Vad mår ni bra av? Allt som är roligt och att vara tillsammans. Vad undviker ni att göra? Stressa, och att stanna inomhus över hela helger. 2 Hur ser ert liv ut om fem år? Var bor ni och hur bor ni? Vet inte, antingen någonstans i Sverige eller i Madrid, Spanien. Vi hyr förmodligen en lägenhet. Vad jobbar ni med? Jimmy har samma jobb som nu (programmerare på Ericsson) och Alba arbetar som journalist eller lärare. Vad gör ni på fritiden? Precis detsamma som förut. Bor ni fortfarande tillsammans? Ja. Har ni några barn? Vi vet inte, kanske. 3 Hur ser ert liv ut när ni blir pensionärer? Var bor ni och hur bor ni? Vi kommer att bo i Sverige på sommaren (på landet i ett hus nära en sjö) och vi spenderar vintrarna i Spanien (Santander). Har ni gott om pengar? Ja (håller tummarna). Bor ni fortfarande tillsammans? Ja. Har ni några barnbarn? Troligtvis inte barnbarn, men barn. Vilka intressen har ni? Träffar vänner och familj, resa, njuta av natur och lugna ställen. Reser ni mycket? Ja, vi kommer att resa mellan Spanien och Sverige rätt mycket. Är ni friska? Förhoppningsvis ja (håller tummarna). Vad mår ni bra av att göra? Att vara med familj och vänner. Vad undviker ni? Alltför vilda ohälsosamma saker och dålig mat. 3

4 Eva och Herbert vill fortsätta resa Eva och Herbert Bertilsköld är numera pensionärer. Eva gick i pension i förtid för ett år sedan och blir riktig pensionär, som hon själv kallar det, först i februari. När Herbert gick i pension från lärarjobbet på Brinellskolan för sju år sedan trodde Eva att det skulle kännas trögt att fortsätta jobba, men så blev det inte. Text och foto: Cecilia Kjellin Eriksson 4

5 D De åren gick otroligt fort, säger Eva, som arbetade med administrativa uppgifter på Seco Tools. Det var fullt upp på jobbet och vardagarna rullade på med hög fart. Tar dagen som den kommer Det som Eva uppskattar mest med att vara dagledig är att kunna ta dagen som den kommer. Nu har jag fått tid att slösa med. Man behöver inte göra så mycket på en dag, men det kan få ta den tid det tar. Bara att läsa morgontidningen i lugn och ro är en förmån. Eva trivs med att vara hemma och ha tid att fixa i kedjehuset på Regnbågsvägen. Hon är inte rädd för att ge sig i kast med praktiska sysslor och hon har både snickrat, målat, tapetserat och klätt om möbler. De fick hem en hundvalp för ett år sedan och det har medfört en del slitage på inredning och möbler, och ganska mycket jobb förstås för att få en trevlig hund. Eva är intresserad av mycket. Hon spelar golf och uppskattar att motionera och att umgås med vänner. Kultur är ett annat intresse och Eva går gärna på teater och olika föredrag. Resor betyder mycket Herbert och Eva tycker mycket om att resa. De har gjort fjällvandringar bland annat i de norska fjällen och i Alperna. Malaysia, regnskogen på Borneo och Hurtigrutten längs Norges kust är också exempel på tidigare resmål. Vartannat år gör de tillsammans med fem andra par en resa för att prova viner. De har varit både i Frankrike och Italien, och till våren är det dags för nästa resa. Herbert tycker om skidåkning och har åkt både Engelbrektsloppet och Vasaloppet, men på senare år har det varit alltför ont om snö för att hålla igång skidåkningen. Allra mest tycker Herbert om att vara ute i naturen. Han tillbringar mycket tid på föräldragården i Värmland där han tillsammans med sin bror sköter om husen och skogen. Där är han också med i ett jaktlag. Han brukar tillbringa en vecka i taget i Värmland och då har han förstås hunden med sig. Det är skönt att få jobba av sig en vecka där borta, och när jag är trött på det så åker jag hem. När jag är hemma i Fagersta går jag gärna på promenader eller pysslar i trädgården. Släktgården lämnar spår Det är fantastiskt med en gård som funnits i släkten i generationer för man kan finna spår från tidigare generationer, något som farfar eller mormorsmor har lämnat efter sig. Jag ser det som att jag har en förvaltningsperiod då jag har privilegiet att sköta om gården. Man slutar aldrig att planera. När jag till exempel planterar ett träd så gör jag det till nytta för kommande generationer. Livet i storstan är mer flyktigt och föränderligt, konstaterar Eva som har vuxit upp i Stockholm. Hoppas på ett fortsatt bra liv Trots olika bakgrund trivs Eva och Herbert tillsammans och de har haft ett bra liv. De hoppas att det får fortsätta så. Eva säger: Vi kan bara hoppas att vi får vara friska och orkar fortsätta med våra resor och att vara ute i naturen. Vi har haft ett jättebra liv. Jag har mycket att vara tacksam för. Eva som har sett sin mamma åldras inom äldrevården i Stockholm önskar att hon får slippa den upplevelsen som gammal. Att vara beroende av andra människor som bara tycker att man tar plats, det önskar jag att jag får slippa. Den tanken poppar upp hos mig ganska ofta, berättar Eva. Det är lätt att man tar hälsan för given så länge man är frisk, funderar Herbert. Jag önskar att jag har hälsan kvar även om tio år så att jag kan var ute mycket, jobba utomhus och fortsätta resa. Boende på äldre dar Var de ska bo när de inte orkar sköta huset och trädgården längre har Eva och Herbert inte riktigt velat tänka på ännu. De bor ju så fint mitt i Fagersta med utsikt över Melingsjön och det vill de inte gärna byta bort. En lättskött enplanslägenhet på marknivå med en liten täppa är ett önskemål. Att flytta från Fagersta är inget alternativ trots att båda de vuxna barnen bor på annan ort. Vi har så många vänner här, fortsätter Eva, och de är viktiga för oss. Jag tror inte heller att det är så bra att flytta efter barnen. Om det sedan blir så att de flyttar igen, så har man ju inte så stor kontaktyta på en ny ort. Det sociala kontaktnätet på en liten ort finns inte på samma sätt i storstan som på en mindre ort som Fagersta. Men visst ser vi fram emot den dagen när första barnbarnet kommer, säger hon och tittar på Herbert som instämmer. 5

6 Jenny har varit i Costa Rica GRATTIS JENNY! Du har blivit utvald att representera Svenska Kyrkans Unga i Costa Rica under tre månader. Jag läste meningen om och om igen och kunde inte förstå vad jag hade läst. JAG skulle åka till Costa Rica och representera Svenska Kyrkans Unga. Jag ringde genast runt till vänner och familj och berättade vad jag skulle göra efter studenten. Jag hade stora planer på gång! Jag skulle till Costa Rica och jag googlade genast fram all information jag kunde om det latinamerikanska landet, som är ungefär lika stort som Sveriges Småland. Jag hade aldrig tidigare varit i Latinamerika och började fundera på hur allt skulle vara. Hur skulle vi bo? Hur skulle jag klara språket jag som knappt kunde någon spanska? Vilket bemötande skulle vi få? Många frågor och funderingar var det under lång tid. I juni var jag på en förberedande kurs i Sigtuna under en vecka och fick svar på några av mina frågor. Jag och mina tre reskamrater Johannes, Stine och Toni skulle bo tillsammans i ett hus utanför huvudstaden San Josè. Det var en bra nyhet för mig för då skulle jag kunna få mycket hjälp med spanskan. Jag såg verkligen fram emot den erfarenhet som resan skulle ge mig. Nyfikenheten på hur Lutherska kyrkan fungerar i Latinamerika var stor och med förväntan satte jag mig på flyget till Costa Rica. Väl på plats fick vi reda på att vi skulle bo i olika familjer i olika delar av landet. Visserligen relativt nära varandra men i alla fall. Första kvällen med familjen ville jag bara hem igen. Jag kunde inte kommunicera med familjen utan åt lite mat och gick sedan och la mig och grät. Jag ville bara hem. Hur skulle jag klara denna resa? Skulle jag klara att bo själv i en familj utan att kunna språket? Jag tvivlade verkligen på att jag skulle klara denna vistelse. Människorna var annorlunda och kulturen. Språket var ett helt annat. I Costa Rica ska flickorna hälsa på alla med en kindpuss, och det var mycket svårt i början. Mycket är annorlunda om man jämför med Sverige och jag vet inte riktigt vilken bild av Latinamerika jag hade målat upp för mig själv. Jag visste att Costa Rica var fattigare än Sverige, att man pratar spanska och att man ofta dansar salsa. Detta stämde in mycket bra. En hel del salsa har jag lärt mig, även lite cumbia och merenge. Att landet är fattigare än Sverige stämde också. Jag bodde i La Carpio som är ett område där människor lever i stor fattigdom. Det är mycket skräp överallt och många hus är gjorda av plåtväggar. Jag hade tur som fick bo i ett hus med innertak och riktiga väggar tillsammans med en tjej som heter Brenda och hennes familj. Brenda kom till Sverige som utbytesstipendiat förra året. Hon har varit ett otroligt stöd för mig under min resa. Att bo i en familj var det bästa både för mig och de andra stipendiaterna. Vi lärde oss språket, kulturen och fick se så mycket. Familjen visade hur verkligheten ser ut. Om vi stipendiater hade bott tillsammans i ett hus så skulle vi ha pratat mycket svenska om kvällarna och missat mycket av vad landet har att erbjuda. Mina förväntningar var som sagt ganska höga när jag åkte. Resan har varit bra och jag har fått ut mycket av min vistelse i landet. Jag har lärt mig massor med nya saker och jag känner att jag har utvecklats enormt mycket som person. Att åka på en sådan här resa utan att få nya perspektiv på livet är omöjligt. Resan har gjort starkt intryck. Mitt engagemang i miljöfrågor och diskrimineringsfrågor har ökat betydligt, och det är någonting som jag ska försöka jobba vidare med. Frågor som tex varför får inte homosexuella gifta sig i kyrkan? Vad ska vi göra för att minska klyftan mellan fattiga och rika? Det är mycket vi behöver förbättra och vi måste börja med oss själva innan vi kan förändra någon annan. Jag har förändrats och fått nya perspektiv så det kan du också! Jenny Eldståhl 6

7 Jag och min underbara syster i Costa Rica. Brenda heter hon och hon har hjälpt och stöttat mig otroligt mycket under min vistelse i landet. Jennie utanför en gammal fin kyrka i Granada i Nicaragua. Kyrkan har överlevt ett stort krig och en mycket kraftig jordbävning som la hela staden i ruiner. Här har vi malekukurs. Maleku är en ursprungsbefolkning i Costa Rica. Det är mycket viktigt att de försöker behålla sin kultur och sitt språk. Därför har de språkkurs två gånger i veckan och vi fick vara med på en av dem. 7

8 8 Text och foto: Staffan Riddersporre

9 Handbok för en lugn jul S Snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken lyder en känd strof av Viktor Rydberg. Fast idag finns det nog inte fog för vare sig det ena eller andra. Julen är oftast grön och utan snö och inte katten är det bara tomten som måste hålla sig vaken. I dagens sönderstressade samhälle måste såväl datasupport som 7-Elevenbutiker ständigt vara beredda och stå på tårna för dem som glömt sina lösenord eller glömt att köpa hem russin och mandel till glöggen. Men måste det vara så? Jag ska försöka förmedla några tips och goda råd på den slingriga vägen som leder fram till JULEN. Först av allt: Förväntan; hur mycket laddning ligger det inte i det ordet när det lackar mot jul? Framförallt de små barnen som skriver sina önskelistor och som hoppas/förväntar sig att det mesta ska infrias. Många går i fällan och köper verkligen allt som står där och helst lite mera. Dyrare och dyrare hela tiden, allt för att vara en god förälder. Men det som kan infinna sig sen är tomheten. Denna känsla som kommer när man har nästan allting och ingenting finns mer att önska sig, ingenting att längta efter. Sen detta med den evinnerliga julstädningen som stjäl så mycket tid och samtidigt framkallar så mycket stress. Istället för en jättestädning inför julen, damma bara av det värsta och byt eventuellt julgardinerna. Jag menar, det blir ju ändå så rysligt med skräp under julen med skinkbitar som hamnar på golvet och rester från julklappspaketen och rött lack överallt. Bättre är då att ha storstädningen efter jul och få rent o fint då istället. Dessutom tittar ju ingen på dammtussarna; alla spanar ju efter tomten Ett annat bra tips är att gå igenom spelreglerna innan julen och inte när den är i full gång. Vem har t ex börjat spela Monopol och när man kommer till Fri Parkering börjat diskutera vad som ska hända då? Har man inte gjort det innan är det upplagt för bråk. Samma sak är det med julen. Kom överens innan om när julmaten ska ätas, vem som ska vara tomte, vem som ska dela ut julklapparna och framför allt: hur ska julklapparna delas ut. Alla på en gång eller i lugn och ro så man hinner se vad de andra fått för någonting. Här berör jag också något som är ganska centralt med julen och julklappar. Vilket är roligast, att ge en julklapp eller att få en? Själv tycker jag faktiskt det är roligare att ge. Allra helst när man lyckas överraska någon av döttrarna eller frugan med något som de önskat sig för länge sen och sedan glömt bort. Sen kan man ju bara hoppas att den där artisten de höjt till skyarna tidigare under sommaren fortfarande är en favorit när julen kommer (vilket ibland har hänt att hon inte är). I en del hem har man julklappsbyten och köper en sak för ett i förväg bestämt belopp som man sen lottar ut men vad är glädjen i det? Då blir tillfredsställelsen bara att tömma portmonnän på några surt förvärvade slantar. Bättre då att istället komma överens om att alla sätter in pengar på en fond för fattiga barn i fjärran länder. Då blir det många som blir glada och mätta istället. Detta är också en sak man kan komma överens om. En annan sak som också kan sprida en viss oro är vilka som ska fira jul tillsammans. Där bör vi inte vara rädda för att vi blir för många under julen. Vi ska vara rädda om den tid vi har tillsammans; vi vet inte hur länge vi har varandra. Sen är det kanske också roligare att vara fler som firar jul tillsammans. Man säger ju delad glädje är dubbel glädje och nog ligger det mycket i det. Något som också kan framkalla diskussion är vad som ska stå på julbordet eller rättare sagt vad som ska ätas av det som finns på julbordet. Speciellt det små grynen får alltid höra: Ta en bit och smaka i alla fall, det är så gott. Varför säger man detta till de små glyttarna men inte till faster Agata? Ta nu och smaka lite av den syrliga syltan, den är inte alls äcklig, det ser bara så ut. Nej, låt var och en ha sin glädje och sin förväntan. Då får alla det trevligt tillsammans, huvudsaken är att man slipper grisfötter för det vägrar jag äta 9

10 Julnattens bibeltexter Gammaltestamentlig läsning Jes 9:1-7 1 Men natten skall vika där ångest nu råder. Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område. 2 Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. 3 Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. 4 Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. 5 Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. 6 Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. 7 Väldet skall bli stort, fredens välsignelse utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta. Prästens kommentarer De flesta känner igen julnattens texter men oftast får julevangeliet, alltså den text som är från Lukasevangeliet en större plats i gudstjänsten. En liten undanskymd roll har den gammaltestamentliga texten från boken Jesaja. Men den texten bjuder på en hel del tänkvärda pärlor. Men natten skall vika där ångest nu råder... (vers 1) Det finns en oerhörd förväntan i början av texten. Författaren känner till sina medmänniskors situation, och inger hopp genom profetian att efter mörkret kommer ljus. När Jesus som vuxen är verksam talar han om sig själv som världens ljus. Ty, ett barn har fötts, en son är oss given... (vers 6) Det här är en av de starkaste texter som flera hundra år innan Jesus existens berättar om en fredsfurste som ska komma och ge världen fred och förinta krig och förtryck. Och det gjorde Jesus med sitt budskap. För oss är frågan hur vi lever upp till det budskapet. Pia Luotomäki 10

11 Julevangeliet Luk 2:1-14 Foto: Magnus Aronson 1 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. 6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. 8 I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10 Men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11 Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12 Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud. 14 Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. 11

12 KKlockan är tio minuter i sju en vanlig torsdagskväll. Jag går upp mot Västanfors kyrka. Den vita kyrkväggen lyser upp i vintermörkret. Nästan framme vid kyrkan tittar jag en sista gång upp mot tornet. Många generationer har blickat upp mot samma torn, och gått in genom samma port. Det känns tryggt på något sätt. Kyrkporten är välkomnande öppen, och jag stiger in i en varm atmosfär. Inne i kyrkan möts jag av ett leende och en varm blick. Det är en av församlingens trevliga kyrkvärdar som ger mig en psalmbok i handen. En liten lapp följer med, där jag kan se ordningen för gudstjänsten. På Veckomässor, som den här gudstjänstformen kallas, står stolarna i en halvcirkel längst fram i kyrkan. De flesta sitter på stolarna, men någon har valt att sitta i kyrkbänken också. Jag sätter mig på en av stolarna och tar ett djupt andetag. Äntligen här! Nu kan axlarna sjunka lite, och jag kan få landa i tillvaron. Jag vet att gudstjänsten börjar med Foto: Magnus Aronson klockringning, att vi ska sjunga en psalm och få lyssna på prästens betraktelse. Så länge kan jag följa med i ordningen på pappret. Men sedan blir det lite klurigt. Vad ska jag göra egentligen? Hur mycket vet jag redan utantill, och hur mycket kan jag läsa mig till på pappret? Det här med att ta emot nattvard, d.v.s. vin och bröd i gudstjänsten är inte alltid helt självklart hur det går till. Det kan ske på lite olika sätt i olika gudstjänster och församlingar. 12

13 Nattvarden ett mysterium? Hur gör man? I många kyrkor faller man på knä framme vid altaret när man ska ta emot nattvarden, vilket inte är så vanligt i Västanfors-Västervåla församling. Den vanligaste formen i vår församling är att man får ta emot nattvarden stående i en halvcirkel runt altaret och prästen delar ensam ut både bröd och vin. Denna form tillämpas oftast i Veckomässan i Västanfors kyrka och söndagens mässa i Brukskyrkan. När det är många som vill ta emot nattvarden brukar prästen ta hjälp av en annan person som delar ut antingen bröd eller vin. Då visar prästen om församlingen ska ställa sig i en halvcirkel, eller i en kö. Om den grupp människor är fler än vad som får plats i en halvcirkel så tillämpas obrutet duklag. Det betyder att den som tagit emot bröd och vin går tillbaka till sin plats utan att vänta på de andra runt altaret. På det sättet kan nya personer få plats i halvcirkeln som prästen delar ut till i nästa runda. När det blir riktigt många människor i kyrkan kan nattvarden delas ut vid flera olika stationer. Ta emot välsignelsen Vid utdelandet säger prästen/ utdelaren: Kristi kropp för dig utgiven till varje person som tar emot oblaten/brödet. Kristi blod för dig utgjutet säger prästen/ utdelaren till varje person som dricker vinet. Man behöver inte dricka vinet om man inte vill utan kan istället doppa oblaten i vinet, eller bara ta emot brödet. Den som inte vill ta emot bröd och vin kan ändå komma fram till altaret under själva måltiden för att ta emot Guds välsignelse. Då lägger man bara upp höger hand på vänster axel så vet prästen det och ger välsignelse istället. I en del kyrkor används alkoholfritt vin vid nattvarden, men i kyrkorna i vår församling är vinet inte alkoholfritt, eftersom Jesus enligt traditionen använde vanligt vin och bröd. Oblaterna (brödet) som används är dock glutenfria. De bakas på Ersta diakonigård i Stockholm. Tanken är att alla ska kunna ta emot åtminstone brödet vid nattvarden. Sockenbud Det händer att en person som är mycket sjuk eller gammal och ligger för döden önskar att få ta emot nattvarden en sista gång. Då kan en präst komma hem till den personen, eller till sjukhuset, och fira nattvard tillsammans. Även vid andra tillfällen kan det finnas önskemål om att få fira nattvard i hemmet. Det kan upplevas som en mycket fin och stark stund. Prästen tar med sig Sockentyget, som är en liten väska som innehåller vin, en kalk (kanna för vinet), en ask med oblater och en torkduk. Vem får ta emot nattvarden Den som är döpt får ta emot nattvarden står det i Svenska kyrkans ordning. Under konfirmationstiden får konfirmanderna lära sig mer om varför vi firar nattvard. I Västanfors-Västervåla församling är alla välkomna att ta emot nattvarden. Prästen frågar inte om du är döpt eller konfirmerad eller något annat om din bakgrund. Oavsett samhällsklass eller livserfarenheter är alla lika inför Gud och Jesus. Därför får även barn ta emot nattvarden, vilket ofta sker i församlingens familjegudstjänster. Därför firar vi nattvard Nattvarden är ett av de kyrkliga sakramenten. Det är en helig handling som firas för att vi ska minnas Jesus och hans gärningar och det budskap som han ville förmedla till människor. Nattvarden är ett sätt att möta Jesus och komma närmare Gud. Tacksägelsen till Gud är en viktig dimension i nattvarden. Vid Jesu sista måltid sa han till lärjungarna; Gör detta till min åminnelse och det är en formulering som återkommer i nattvardsbönen. Brödet och vinet förvandlas symboliskt till Kristi kropp och blod. Det finns de som menar att det faktiskt sker, andra ser det mer som en symbolisk handling. Många upplever en känsla av frid när de fått nattvarden och att de kommer nära Gud. Vad som händer och sker i nattvarden, när prästen läser instiftelseorden och när en människa får ta emot bröd och vin är och förblir ett mysterium i ordets djupaste innebörd. Cecilia Kjellin Eriksson & Pia Luotomäki 13

14 Förskolan Västanvinden har öppnat i Västerås Barnen på förskolan Västanvinden har just ätit lunch. De mindre barnen ska sova middag och de som är lite större sätter sig i soffan tillsammans med Mia som läser för dem. Efter sagostunden tar Gunnel fram ett nytt kreativt spel som man kan bygga egna modeller och former med. Gunnel småpratar med barnen medan de experimenterar med byggdelarna, och hon passar på att tala om vad ordet kreativ betyder. Det är viktigt på vilket sätt man pratar med barn, menar Gunnel Arnesson, som är ansvarig för förskolan. Barn måste få tid att både lyssna och prata, och få tillgång till lite svårare ord ibland. Förskolan Västanvinden har språk och lek som profil och därför använder man sig ofta av både rim, ramsor och sånger. Den fria leken ges också stort utrymme. Som pedagog bör man vara närvarande i barnens lek fast man håller sig lite i bakgrunden. Personalen ska ge barnen verktyg för hur man till exempel löser en konflikt genom att prata med varandra istället för att slåss, förklarar Gunnel. Ute halva dagen Minst halva dagen tillbringar barn och personal utomhus. Ofta går de ut även på eftermiddagen, och då äter man även mellanmål ute. Det finns flera spännande lekplatser i närheten av förskolan och man gör ofta små utflykter dit. Vid den dagliga samlingen delas barnen upp i två grupper efter ålder och mognad. Ofta arbetar man med ett tema som märks både på samlingen, vid gemensamma lekar och när man sysslar med skapande verksamhet. Att man just nu jobbar med temat höst syns på väggen där det sitter fina tavlor med höstlöv. På promenaden på väg till biblioteket häromdagen tittade barnen på höstlövens färger och pratade om igelkottar och andra hösttecken. Med kompetent och engagerad personal vill vi skapa en varm och tillåtande atmosfär där varje barn utifrån ett positivt synsätt möts på sin utvecklingsnivå, med sin personlighet och sina intressen, säger Gunnel. Förhållningssätt Stämningen på förskolan är god och Gunnel tror att det har att göra med den kristna grundsynen och vilket förhållningssätt personalen har till barn och föräldrar. Hur vi bemöter människor är viktigt. Omtänksamheten gentemot barnen och mot varandra i personalgruppen tillför en dimension, menar hon. Förskolans värderingar grundar sig på de kristna västerländska värderingar som vårt samhälle är uppbyggt på, och utifrån dessa vill man skapa en miljö där alla trivs och känner sig sedda och bekräftade. Förskolans personal lägger också stor vikt vid att bygga ett ömsesidigt förtroende mellan pedagoger och föräldrar, och man ser föräldrarna som en resurs med god kunskap om sitt barn. Gunnel berättar att förskolan har startats på förfrågan av en grupp föräldrar, och de är väldigt nöjda med verksamheten. Relationen till grannarna är också god, trots att några var tveksamma innan förskolan öppnade. Lägger pussel När det börjar bli lite väl busigt och stimmigt i lokalen tar Christina med sig Filippa, David och Joel för att lägga pussel. Filippa är djupt koncentrerad medan hon med lite hjälp från Christina försöker lägga pusselbitarna på plats. Några bakar med trolldeg och några andra leker i ett av de små rummen och provar att klä ut sig. Jakob och Jonathan låter sig väl smaka när det blir dags för mellanmål. Sedan börjar föräldrarna droppa in för att hämta sina barn. Personalen är noga med att hinna prata lite med föräldrarna och berätta om det har hänt något särskilt för deras barn under dagen. 14

15 Gunnel Arnesson (bilden tv) är ansvarig för verksamheteten på förskolan Västanvinden på Skälby i Västerås Fakta om Västanvinden 20 barn har skolats in på förskolan som öppnade i ett villaområde på Skälby i Västerås i augusti. Fyra personer är anställda och just nu finns också en heltidstjänst genom Arbetsförmedlingen. Det är Västanfors-Västervåla församling i Fagersta som driver förskolan Västanvinden i bolagsform. Kyrkoherde Henrik Rydberg förklarar: -Vi blev ombedda av lärare och föräldrar att engagera oss i Skälbyskolan och när det inte gick att genomföra blev det förskolan i stället. Det handlar helt enkelt om efterfrågan. Svenska kyrkan pratar mycket om att satsa på barnen, och det här är ett sätt att ge föräldrar och barn en koppling till kyrkan. Målsättning Att vara en områdesförskola där föräldrar med fullt förtroende för pedagoger och verksamhet tryggt ska kunna lämna sina barn Att se barnen utifrån individperspektiv med fokus på vad barnet kan och vilka möjligheter som finns till utveckling Att stötta barnets nyfikenhet på lärande och se alla dagens händelser och aktiviteter som tillfälle till kunskap och social träning Att genom personalens kunskap, erfarenhet och positiva engagemang ge förutsättning för en väl fungerande verksamhet med Läroplan för förskolan som grund. Att utifrån kristna värderingar skapa en varm och tillåtande atmosfär där alla trivs och känner sig sedda och bekräftade. Att se föräldrarna som en samarbetspartner med ett unikt kunnande om sitt barn där vi i en öppen och ärlig dialog skapar bästa möjlighet för varje barn Att forma ansvarskännande och harmoniska individer som med nyfikenhet och upptäckarglädje går vidare till skolan. Text och foto: Cecilia Kjellin Eriksson 15

16 Därför är jag medlem i Svenska kyrkan Tarja Eriksson Jag har växt upp med kyrkan som en naturlig del av livet. Mina släktingar har blivit döpta, vigda, konfirmerade och begravda i kyrkan. Det har känts bra och naturligt för mig även om jag inte går i kyrkan varje söndag, och jag har aldrig tänkt på att gå ur kyrkan. Det har inte så mycket med religion att göra, det är mer för att det känns tryggt och för att det är tradition. Jag tycker att kyrkan är en del i livet, ett ställe att mötas på. Mina barn har varit med i barn- och ungdomsverksamheten i församlingen och min son har gift sig i Västanfors kyrka. Det har känts bra att veta att barnen har fått del av de värderingar som kyrkan står för. Kyrkan här i Fagersta är framåt. Jag tänker i första hand på utbudet av musik som församlingen har. Jag går gärna på konsert i kyrkan, som ju också är en fin byggnad, eller på allsång på Lindgårdens brygga på sommaren. Det finns ju så mycket annan musik än psalmer som har ett viktigt budskap. Jag har också varit på rockklubben Club Jam på Lindgården. Jag tror att kyrkan är bra för människor som blir ensamma för det är lätt att få kontakt med människor där. Om jag skulle drabbas av något svårt i mitt liv skulle det kännas naturligt att söka mig till kyrkan och församlingen. Och den dagen jag dör vill jag minsann att en präst begraver mig. Alfred Westling Det är både av tradition och för att jag tycker att församlingens verksamhet är bra. Jag vill lämna mitt bidrag till det kulturarv och den kulturhistoriska miljö som kyrkobyggnaderna representerar. Jag går på gudstjänster ibland, helst på veckomässa i Västanfors kyrka på torsdagkvällarna. Jag är intresserad av det andliga, och anser att det är upp till var och en vilka dimensioner och former det tar sig i uttryck. Jag är med i samtalsgruppen Text & tanke där vi läser böcker av olika författare och diskuterar innehållet. Församlingen har också ett stort musikaliskt utbud som oftast inte kostar något. Själv sjunger jag sporadiskt med allsångskören Full frihet. Den diakonala verksamheten och det internationella arbetet tycker jag också är viktigt. I modern tid har kyrkan blivit en hjälpande hand, även om jag ser med kritiska ögon på hur kyrkan har verkat i historien. 16

17 Byggnader berattar Gamla byggnader andas liv från en svunnen tid. Genom att nyfiket betrakta ett gammalt hus och ta reda på vad huset har använts till kan man få en liten aning om hur människor i bygden tidigare har levt. Mitt i livet kommer i en serie artiklar att berätta om gamla byggnader kring våra kyrkor och kyrkogårdar. Porthusen vid Västanfors kyrka År 1695 uppfördes två porthus på Västanfors kyrkogård under den hantverkskunnige kaplanen Jacobus Gussarvius. År 1772 lät brukspatron Jean Bedoire på Västanfors bruk bygga om det förfallna södra porthuset, välvt och rappat med plåttak. Under detta porthus lät Jean Bedoire göra en grav åt sig, den så kallade Västanforsgraven. Byggnaden har också använts som bisättningshus (bårhus). Vintertid förvarades kistor här, eftersom man inte kunde gräva gravar när det var tjäle i marken. Sedan krematoriet byggdes på 1930-talet finns andra rutiner vid gravsättning. Idag används byggnaden som förråd. Om man går gången ner från kyrkporten mot parkeringen kommer man förbi Christernins gravhällar och mot det östra porthuset. Med församlingens samtycke lät brukspatron Anders Timm ställa det i ordning som gravhus Hit flyttade han fadern Gabriel Timms kista från koret i kyrkan och här blev han själv begravd. Hit flyttades även den altartavla, Jesu dop som Lars Pedersson från Semla skänkt till kyrkan. Vid gravhuset lät Anders Timm sätta upp ett par stenpelare med en dubbel järngrind och genom den har generationer församlingsbor gått upp mot kyrkan. Brukspatron Lars von Stockenström på Fagersta bruk köpte vid samma tid hälften av det Timmska gravkoret för sig och sin maka. Det Timmska gravhuset har använts som rum vid jordfästning och som bårhus. Idag står det tomt. Golvet behöver renoveras för att byggnaden ska bevaras. Båda gravhusen reparerades på församlingens bekostnad Läs mer om våra kyrkors historia i de foldrar som finns i kyrkorna, eller på församlingens hemsida 17

18 Församlingsnytt Julens gudstjänster Julafton 24/12 kl 09 Grötfrukost & julbön (kl 10) i Brukskyrkan. kl 11 Samling vi krubban. Västanfors kyrka. Sång: Frida Lindberg & Rebecka Pettersson. kl 17 Julbön i Västervåla kyrka kl 23 Julnattsmässa med kyrkokören i Västanfors kyrka Du har väl sett församlingens nya hemsida? Titta in på Alkolås i skolbussarna Nu är församlingens skolbussar som transporterar Lindgårdsskolans elever utrustade med alkolås. Nya träd vid Västervåla kyrka 15 skogslindar har planterats på kyrkogården i Västervåla. 8 stora almar har tagits ned, eftersom de hade almsjuka. Även en gammal murken Lind har tagits bort. Den gamla almhäcken runt kyrkogården var också drabbad av almsjuka, och har nu ersatts med en häck av häggmistel och syren. Budget 2009 Kyrkofullmäktige i Västanfors Västervåla församling har beslutat att fastställa kyrkoavgiften för 2009 till oförändrade 1,13 kr och begravningsavgiften till 28 öre. Utöver detta betalas 8 öre till Västerås stift. Det innebär att den som bor i Västanfors Västervåla församling betalar 1,49 kr i kyrkoavgift. Genom kyrkoavgiften bidrar du direkt till den breda verksamhet för alla åldrar som församlingen bedriver. Den som inte är medlem i Svenska kyrkan betalar ändå 28 öre i begravningsavgift för rätten till en gravplats och skötsel av våra kyrkogårdar. Kyrkofullmäktige har också beslutat att avsätta kr till investeringar under Kyrkofullmäktige beslutade också vid sammanträdet den 29 oktober att minska antalet ledamöter i fullmäktige från 25 till 19 ordinarie ledamöter i enlighet med Kyrkoordningen. Antalet ersättare uppgår till högst hälften av varje nomineringsgrupp. Ändringen träder i kraft efter kyrkovalet den 20/ Juldagen 25/12 kl 07 Julotta med kyrkokören i Västervåla kyrka. Julottekaffe på Odensnäs. Buss avgår från Fagersta kl enligt följande tidtabell: kl Bring Citymail (mittemot kommunhuset) kl Brukskyrkan kl Bergslagssjukhusets entré kl PerOls-skolan (Floravägen) kl Järnvägsstationen Västanfors kl Ombenning kl Ängelsberg - Gamla Brukshandeln kl Återresa kl 11 Joulukirkko. Finsk julgudstjänst i Västanfors kyrka. Annandag jul 26/12 kl 15 Mässa i Brukskyrkan. Medverkande: gospelkören Voices of joy. kl 18 Katolsk gudstjänst i Brukskyrkan Söndag 28/12 kl 18 Kvällsmässa i Västanfors kyrka Nyårsafton 31/12 kl 18 Nyårsbön i Västervåla kyrka. Medverkande: Maria Fahlin och Agneta Sonnebo Ögren. Nyårdagen 1/1 kl 18 Nyårsmusik i Västanfors kyrka. Medverkande: Maria Fahlin och Agneta Sonnebo Ögren. Söndag 4/1 kl 15 Gudstjänst i Brukskyrkan Trettondedag jul tisdag 6/1 kl 10 Gudstjänst i Västanfors kyrka. Eftersamling på Lindgården med föredrag av Jenny Eldståhl som deltagit i utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan i Costa Rica. Mer information om gudstjänster hittar du på församlingens nya hemsida 18

19 Församlingsnytt Tedans på Lindgården Den 19 november var det tedans på Lindgården. Välkända Skarvarna från Söderbärke stod för dansmusiken och många glada dansälskare svängde runt på dansgolvet tills svetten lackade. Kaffe och lotter såldes till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete. Just nu pågår den årliga julinsamlingen. Svenska kyrkan stödjer ett stort antal projekt i olika länder. I alla projekt är människorna själva med och påverkar och får möjlighet att förändra sina liv. Läs mer på Svenska kyrkans hemsida Företagsmässa Stefanie (tv), Samuel och Samuel visade upp församlingens verksamhet på Risbroskolans företagsmässa den 11 & 12 november. Hjärtapparater till Malmen och Stolpvreten Kyrkoherde Henrik Rydberg överlämnade den 24/9 de två hjärtapparater som bekostats med medel ur Sjukvårdsfonden till kommunens socialchef Christina Kaloinen. Överlämnadet skedde under mediabevakning på Malmen i samband med en utbildning i hjärt- och lungräddning för personal i kommunens äldreomsorg. En hjärtapparat (defibrillator) finns nu på servicehuset Malmen och en på Stolpvreten. Västanfors Västervåla församlings sjukvårdsfond inrättades 2001 för att främja vården vid sjukhus och andra vårdinrättningar inom Västanfors Västervåla församling genom att lämna bidrag för inköp av utrustning eller för personalens utveckling och uppmuntran. Utbetalning ur fonden har skett två gånger tidigare: År 2002 användes kronor till att bekosta en utbildning för ett diabetesteam på Bergslagssjukhuset gjordes en utdelning på kronor för kompetensutveckling av Fagersta kommuns personal inom demensoch äldrevården. Den som vill kan bidra till Sjukvårdsfonden genom att sätta in pengar i samband med uppvaktningar eller i stället för blommor till en avliden persons minne. Kontot är även öppet för gåvor från privatpersoner eller donationer från företag. Kontakta församlingsexpeditionen tel så hjälper vi gärna till. Använd Västanfors Västervåla församlings bankgiro Märk talongen Sjukvårdsfonden. MITTIL IVET Västanfors-Västervåla församlings tidning Ansvarig utgivare: Henrik Rydberg, tel Redaktör: Cecilia Kjellin Eriksson, tel Repro: TEXT & REPRO, Västerås. Tryck: PRIMAtryck, Halstahammar. Omslagsfoto: Magnus Aronson. Redaktören svarar för osignerat material. 19

20 Lindgårdsskolans nya hus är invigt Tisdagen den 18 november hölls den officiella invigningen av Lindgårdsskolans nya skolhus Bergsvillan. Invigningen skedde på Lindgårdsskolans skolkafé för elever, föräldrar och inbjudna gäster. Elever och personal välkomnade besökarna med facklor och rektor Anna Segerbo höll invigningstal. Några elever klippte bandet innan besökarna släpptes in för att få se de nya fina lokalerna där det bjöds på mingel med cider och salta pinnar, bildspel och utställning. Det fanns också möjlighet att prova den nya datatekniska utrustningen activeboard i klassrummen. Det är mellanstadiets elever som har fått nya fina klassrum. De flyttade in efter höstlovet och får sedan den 3 november sin undervisning i det nya huset.