Vad händer när vi introducerar massage i förskolan? En undersökning om taktil beröring vid två förskolor i Malmö

Transkript

1 Malmö högskola SÄL Lärarutbildningen Lek Fritid Hälsa Examensarbete 10 poäng Vad händer när vi introducerar massage i förskolan? En undersökning om taktil beröring vid två förskolor i Malmö What happens when we introduce massage in pre-school? A study of tactile contact at two pre-schools in Malmö Gunilla Aronzon Åse Frostander SÄL 140 poäng Barn - och ungdomsvetenskap Vårterminen 2006 Examinator: Lars Lagergren Handledare: Ann-Sofi Råstam

2

3 Abstract Arbetets art: C uppsats i Barndoms - och ungdomsvetenskap Sidantal: 38 Titel: Vad händer när vi introducerar massage på förskolan? En undersökning om taktil beröring vid två förskolor i Malmö Författare: Gunilla Aronzon & Åse Frostander Handledare: Ann-Sofie Råstam Datum: Bakgrund: Vi har uppmärksammat att en del barn i förskolan har svårt att varva ner. Vi har också sett att en del barn reagerar negativt vid beröring från andra barn. Utifrån dessa aspekter har vi funderat på om massage kan vara en metod för att åstadkomma en positiv förändring i barngrupperna? Syfte: Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att koppla av och stärka deras sociala samspel. Metod. Vi har genomfört en fallstudie där vi har följt 10 barns möte med massage genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer samt tre standardiserade frågor. Resultat: Barnen i vår undersökning upplever att de blivit lugnare och mer harmoniska av massagestunderna. Barnen tycker dessutom att massagen gjort dem till bättre kamrater exempelvis att de kan leka med fler barn, som de tidigare inte lekte så mycket med. Dessa svar bekräftas av de observationer som vi gjorde av barnen. Diskussion: För att stärka och hjälpa barn i deras sociala utveckling tror vi att det krävs en kombination av pedagogiska metoder, där massage kan vara en. Nyckelord: Förskola, Massage, Socialt samspel, Taktil beröring

4 Förord Tack alla barn som har deltagit i vår undersökning! Vi vill också tacka vår handledare Ann-Sofi Råstam för värdefullt stöd och uppmuntran. Ett stort tack vill vi speciellt rikta till Eva, för ovärderligt stöd. Tack även till Lynda, för din datasupport.

5 Innehållsförteckning 1. Introduktion Syfte Kunskapsbakgrund Teorier kring taktil massage Teorier kring barns sociala utveckling Social utveckling genom massage Teorier kring barns kognitiva utveckling Teorier kring barns lärande Förankring i styrdokument och förskolans uppdrag Centrala begrepp Problemprecisering Metodbeskrivning Metodval Undersökningsgrupp Genomförande Analysbeskrivning Forskningsetiska överväganden Genomförandet av detta arbete Resultat och Analys Hur tänker barn kring begreppet massage? Vad är massage? Varför tror du att man masserar varandra?... 24

6 5.2 Hur upplever barn massage? Vad tycker du händer i kroppen vid massage? Hur tycker barn att de utvecklas i sin sociala kontakt av massage? Vad tror du att man kan lära sig av massage? Tycker du att du har blivit en bättre kompis? Deltagande observation Standardiserade frågor Sammanfattning Diskussion Slutsats Kritisk granskning Fortsatt forskning Källförteckning Bilagor

7 1. Introduktion Under våra år som yrkesverksamma pedagoger har vi upplevt att barn idag i allt högre utsträckning är stressade och behöver hjälp med att gå ner i varv. Vi har ställt oss frågan om massage kan bidra till att barnen blir lugnare? Vi har också noterat att en del barn behöver stöd i sitt sociala samspel då de ofta reagerar negativt om något annat barn råkar röra vid dem. Lena Jelvéus (1998) talar om det icke-taktila samhället och menar att vi lever i ett samhälle där vi oftast har begränsad erfarenhet av att blir vidrörda av våra medmänniskor. Kan massage vara ett sätt att skapa goda relationer i förskolan? I läroplanen för förskolan (Lpfö-98) kan vi läsa att varje barn skall få stöd och stimulans i sin sociala utveckling och erbjudas en förskola med väl avvägd dagsrytm. Vi vill i vårt examensarbete ta reda på vad som händer i barngruppen när vi introducerar massage. Med massage menar vi taktil beröring (Ardeby, 2003), vilket innebär ytlig beröring av huden. 1.1 Syfte Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att koppla av och främja deras sociala samspel. Genom en fallstudie studerar vi vad som händer med barn genom att regelbunden massage introduceras på förskolan. Vi undersöker hur barn själva tänker kring begreppet massage. Vidare söker vi kunskap om hur de uttrycker känslan av att ge och få massage av varandra, samt vad de tror att de kan lära sig av massage. Slutligen vill vi veta om barn tror att de kan bli bättre kamrater av att massera varandra och i så fall på vilket vis?. 7

8 2. Kunskapsbakgrund Under denna rubrik ska presenteras de teorier som vi anser är centrala för vår undersökning. Vi presenterar olika forskares syn på massage och hur kroppen påverkas av den. Vi väljer också att diskutera teorier kring barns sociala utveckling. Vi vill i vår undersökning få barn att tänka och reflektera kring begreppet massage och grundar även undersökningen på teorier kring barns kognitiva utveckling och barns lärande. Slutligen beskriver vi undersökningens förankring i styrdokument. 2.1 Teorier kring taktil massage Ardeby (2003) som är grundaren till taktil massage menar att Taktil massage är en metodisk och omsorgsfull mjuk beröring som sker med respekt, omtanke och lyhördhet för individens integritet och behov. Massagen är enligt Siv Ardeby omsorgsfull eftersom personen som får massage hela tiden får all uppmärksamhet och omsorg. Respekt, omtanke och lyhördhet är självklara inslag. Ardeby är grundaren till taktil massage. Hennes metod har vuxit fram alltsedan 1960 då hon arbetade som sjuksköterska med spädbarnsvård där hon började introducera taktil beröring. Ardeby påbörjade sin forskning om beröringens effekter när det gällde hjärnskadade och gravt dementa personer. Det visade sig att massagen aktiverade nervsystemet, gav smärtlindring, förbättrade kroppsuppfattningen, förstärkte samspelet och gav trygghet. Det visade sig dessutom att inte enbart mottagaren gagnades, utan även givaren påverkades positivt och fick sänkt stressnivå. Huden är kroppens största sinnesorgan och dess funktion är mångsidig, den skyddar kroppen mot påverkan från omvärlden genom att hålla främmande ämne så som till exempel bakterier utanför kroppen. Men den skyddar även oss från skadlig strålning, kyler och värmer samt balanserar kroppens vätskebalans. Via huden uttrycker vi känslor vilket vi kan se när vi bleknar, rodnar och svettas (Jelvéus, 1998). 8

9 Huden är ett mycket aktivt organ som nybildas hela tiden. Både huden och slemhinnorna kommunicerar med hjärnan via små känselkroppar vilka det finns många av och dessa reagerar vid tryck, värme, vibration och smärta. Lätt beröring aktiverar antistressreaktionerna och påverkar lustcentrat i hjärnan vilket gör att vi känner oss trygga, avspända, lugna och omtyckta. Följden av taktil beröring blir att vi får ro, har lättare att koncentrera oss och gör oss mer avslappnade. Det taktila sinnet registrerar och tolkar signaler såsom kyla, smärta, tryck och beröring från olika receptorer och ger oss varierande upplevelser mellan lätt beröring och svår smärta. Det är nödvändigt att aktivera det taktila sinnet för att vi under uppväxtåren ska utvecklas och mogna så att vi i livets olika skeende ska må bra. Det hjälper oss också att få god kroppsuppfattning samt bekräftande av kroppsgräns. Impulserna från taktil massage sprider sig så gott som till hela hjärnan, alla sinnesintryck, syn, hörsel, lukt, smak och känsel, uppfattas av receptorer som ständigt håller hjärnan underrättad om kroppens tillstånd. Signalsubstansen oxytocin frigörs vid beröring och det leder till att sänka blodtrycket och minska stresshormonerna (Uvnäs Moberg, 2000). Ellneby (1999) menar i sin bok att beröring eller att beröras är viktigt för att barn ska känna trygghet, närhet och kontakt, vilket stärker barnet i sin förmåga i att lära sig nya saker. Vid beröring bearbetar hjärnan sinnesintrycken mycket bättre eftersom beröring förstärker intrycket via antistressreaktionerna. Ellneby anser att barn som lär sig tycka om samt känna igen positiv beröring har lättare att säga ifrån då den är oönskad. Ellneby anser vidare att Sverige är ett beröringsfattigt land i jämförelse med andra länder och att detta kan bero på en gammal fördom om att barn kan bli osjälvständiga om de får för mycket uppmärksamhet. Ellneby anser att det är precis tvärtom, ju mer beröring och uppmärksamhet vi får desto mer självständiga blir vi. 9

10 2.2 Teorier kring barns sociala utveckling Den process som gör barnet till en social varelse kallas socialisation. Det innebär att barnet lär sig vilka förväntningar som ställs på det och vilka normer som gäller i bestämda situationer. Socialisation innefattar flera olika former av anpassning till förväntningar och krav (Carlsson, 1985). Den schweiziska psykologen Piaget talade om begreppen assimilation och ackommodation. Vid assimilation försöker barnet ändra den sociala omgivningen så att den överensstämmer med barnets egna förutsättningar. Med ackommodation menas det att barnet försöker ändra sig själv så att det själv mer överensstämmer med omgivningens krav och förväntningar (Piaget, 1969, 1973). Denna process består av olika inlärningsformer bland annat modellinlärning (Bandura, 1977). Med det menas att man identifierar sig med någon och gör denna person till modell/förebild. De olika faktorerna som gör att barnet identifierar sig med en människa kan bland annat bero på beroende, att barnet tycker om modellpersonen. Det kan också bero på avund eller rädsla. I ett öppet, vänligt uppfostringsklimat, är identifikationen sannolikt en kombination av beroende, kärlek och beundran. Barnet strävar efter att handla, tänka och känna som det tror att modellen gör. Med internalisering, menas att normer införlivas i personligheten (Carlsson, 1985). I Evenshaug & Hallen (2001) kan vi läsa om prosocialt beteende, som handlar om att kunna sätta sig in i andras situationer, roller, och förstå hur andra tänker och känner. Barnens samspel med andra barn och vuxna ses som mycket viktig för den sociala utvecklingen. Barnen har från början en mycket förenklad bild av rolltagandet. Denna process kring rolltagandet, utvecklas och mognar kontinuerligt så att barnet helt kan ta en annans roll, helt enkelt en annans perspektiv. 10

11 2.2.1 Social utveckling genom massage Genom leken och genom lekens redskap, övar barn sig på att ta roller och följa normer (Carlsson, 1985). Att kunna lekens redskap enligt Knutsdotter Olofsson (1992) innebär att barnen i samförstånd är införstådda med att de leker och vad de leker. Vidare att alla i leken är jämställda oberoende av ålder och styrka och slutligen att man turas om att ta initiativ i leken. När barnen på en förskola ska massera varandra, sker detta också i samförstånd då barnen börjar med att fråga varandra om de önskar massage (Sanner, 2002). Sanner (2002) beskriver en studie gjord vid några förskolor i Stockholm under en sex månaders period om massagens effekter. Resultatet visade att de barn som fått massage mådde bättre och hade större tillit till vuxna och andra barn. Närheten mellan barnen i gruppen hade ökat och konflikterna hade blivit färre. De som svarade bäst på behandlingen var de oroliga och aggressiva pojkarna, som blev lugnare och fungerade bättre med sina kamrater under studiens gång. I likhet med Uvnäs Moberg (2000) påpekar Sanner att massage frisätter substansen oxytocin som bland annat gör barnen lugnare och mindre aggressiva mot varandra. 2.3 Teorier kring barns kognitiva utveckling Hur tänker barn i förskoleåldern? Jean Piaget (1968) och utvecklingspsykologen Lev Vygotsky (1978) står båda för en konstruktivistisk syn på barns inlärning och utveckling, vilket innebär att barnet själv aktivt bidrar till att konstruera sin kunskap. Skillnaden mellan de båda är att Piaget menar att det är barnets möte med ting och skeenden i omgivningen som påverkar inlärningen det vill säga en kognitiv konstruktivistisk syn. För att barnet skall utvecklas måste barnet vara aktivt och göra sina egna fysiska och intellektuella erfarenheter. Vygotsky däremot står för en social konstruktivistisk syn vilket innebär att kunskapen är något som skapas socialt. Med det 11

12 menas att barn lär genom att samarbeta med varandra i olika sociala sammanhang (Evenshaug & Hallen, 2001). Piagets har delat upp tänkandets utveckling i fyra huvudstadier: Det sensori-motoriska stadiet (0-2 år) Det preoperationella stadiet (2-7år) Det konkret operationella stadiet (7-11 år) Det formellt operationella stadiet (från cirka 11 år) Eftersom vi ska undersöka femåringars sätt att tänka, väljer vi att fokusera på det preoperationella stadiet. Från fyra år och uppåt kännetecknas barnets tänkande av att det är starkt beroende av direkta upplevelser via sina sinnen. Barnets tänkande är centrerat till dem själva och till deras jag, i det här stadiet. I sitt tänkande utgår de från sig själva och sin egen situation. De betraktar sig själva som världens mittpunkt Det finns en egocentrism i barnets tänkande som är typiskt för förskolebarnet enligt Jean Piaget (1968). 2.4 Teorier kring barns lärande Både Jean Piaget (1970, 1976) och Lev Vygotsky (1972, 1978) intresserade sig för barns lärande det vill säga hur lärandet går till. Deras teorier skiljer sig dock åt genom att Piaget försöker förklara lärandet medan Vygotsky försöker tolka lärandet. Piaget ägnade sitt liv åt att utforska hur den mänskliga logiken utvecklas medan Vygotsky undersökte hur historia och kultur bidrar till att utveckla barnets intellektuella förmåga. Bådas teorier handlar dock om hur barn skapar förståelse för sin omvärld. Andra förskolepedagogiska teorier som har stor betydelse för hur förskolepedagogiken ser ut idag är bland annat Reggio Emilia-pedagogiken, som grundats av Loris Magaluzzi. Han menar att det är pedagogernas uppgift att se till att barnen utvecklas till 12

13 självständiga och kreativa personer med möjlighet att få uttrycka sina tankar på olika sätt. Dessa teorier är också centrala i den fenomenografiskt inspirerade pedagogiken - utvecklingspedagogiken, vars syfte främst är att få barn att tala och reflektera ( Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). För att få barnen att reflektera krävs det att de är intresserade och engagerade av det pedagogiska innehållet. För att barn skall börja samtala om sina uppfattningar krävs att den vuxne uppmuntrar, frågar vidare och ber barnet utveckla sina tankar (Pramling, Samuelsson & Mårdsjö, 1997). Dessa teorier stämmer också väl överens med Vygotskys tankar kring den så kallade proximala utvecklingszonen, vilket innebär att pedagogen i samspel med eleven lotsar denne vidare i sin tankemässiga utveckling (Bråten, 1996). När barnet visas entusiasm för sina idéer och tankar och sätt att lösa problem, blir barnet säkrare. En viktig uppgift för pedagogen är att skapa en atmosfär där barnen känner sig trygga och vågar dela med sig av sina tankar och idéer. Inom utvecklingspedagogiken menar man att barn inte kan skapa en förståelse för något de inte har någon erfarenhet av. Å andra sidan förändras barnet genom att deras medvetande förändras Med det menas att varje ny erfarenhet gör att vi människor uppfattar och förhåller oss till världen på ett delvis nytt sätt (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997). Det som är utmärkande för utvecklingspedagogiken är följande tre principer för barns lärande (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997). Att skapa och fånga situationer omkring vilka barn kan tänka och tala. Att få barn att tänka, reflektera och uttrycka sig, verbalt och på andra sätt. Att ta tillvara mångfalden av barns idéer. 13

14 2.5 Förankring i styrdokument och förskolans uppdrag Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö-98), är förskolans uppdrag att utveckla barns förmåga att reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar. Förskolan skall också se till att barn erbjuds en god omsorg, där omsorg, vila och andra aktiviteter vägs samman på ett balanserat sätt, med väl avvägd dagsrytm. Förskolan skall dessutom sträva mot att varje barn ges stöd i sin sociala utveckling. Förskolan har under senare år genomgått stora förändringar. Den stora skillnaden är att förskolan övergått från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Förskolan och skolans mål för verksamhetsåret skall presenteras i lokala arbetsplaner. I samband med denna reform blir utvärdering ett viktigt styrinstrument för att kommuner och stat ska kunna följa upp hur väl förskolorna och skolorna arbetat mot de uppställda målen (Gotvassli, 2002). Ett sätt att utvärdera är att ta del av det barn och föräldrar upplever av förskolan och dess pedagogik. Genom att göra en utvärdering av hur barn upplever massage med hjälp av intervjuer och frågeformulär får arbetslaget ett underlag att arbeta vidare med, till exempel med barns sociala samspel. 2.6 Centrala begrepp Vi kommer att använda begreppet massage, men i betydelsen taktil beröring. Ordet massage kommer från grekiskan och betyder knåda (Axelsson & Hedberg, 1995). Taktil kommer från latinets tactus, som betyder känsla - så kallad ytkänsel (Ellneby, 1994). Fritt kan ordet förklaras med att man berör på ytan inte som massage, som egentligen betyder att man masserar muskulaturen. Vi kommer dock att använda oss av ordet massage, men då med betydelsen ytlig beröring av huden. Massagestunden går ut på att det är barnen själva, som under ledning av en pedagog, utför massage på varandra. 14

15 3. Problemprecisering Vår intention är att genom en fallstudie undersöka vad som händer när vi introducerar massage vid två förskolor i Malmö. Hur upplever barnen massagen? Hur uttrycker de känslan av att ge och få massage av varandra? Vad tror barnen att de kan lära sig av massage? Dessutom vill vi undersöka om barn tror att de kan bli bättre kamrater av att massera varandra och i så fall på vilket vis? Slutligen undersöker vi om de förändrar sin uppfattning av massage över tid. Frågorna som vi ställer har vi formulerat enligt följande: Hur tänker barn kring begreppet massage? Hur upplever barn att ge och få massage? Hur påverkas barn i sin sociala kontakt av massage? Vad tror barn att de kan lära sig av massage? 15

16 4. Metodbeskrivning I detta avsnitt presenterar vi, och försöker på ett så utförligt sätt beskriva och motivera våra val av metoder. Vi ska också beskriva våra undersökningsgrupper, hur vi genomfört forskningen, hur vi analyserat vårt material och vilka etiska övervägande vi tagit. 4.1 Metodval För att uppnå vårt syfte valde vi att genomföra en fallstudie, som är en kvalitativ undersökningsmetod. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer, standardiserade frågor och deltagande observationer. För att ta del av barnens tankar och erfarenheter är intervjuer speciellt lämpliga (Kvale, 1997). För att barnen skulle kunna uttrycka sina känslor kring att ge och få massage så tydligt som möjligt, använde vi oss också av tre standardiserade frågor. Deltagande observationer gjorde vi för att få mer information om barnens beteende under massagestunden samt för att se om deras svar på intervjufrågorna sammanföll med deras beteende under massagestunderna. Kvalitativ undersökning I den kvalitativa undersökningen krävs ett tätt och nära förhållande mellan forskaren och den miljö och de personer som ska studeras enligt Repstad (1999). Vårt val av undersökningsmetod kom därför att vara den kvalitativa, då vi redan hade ett nära och naturligt förhållande till de barn och den miljö som studerades. Kvalitativ undersökning handlar om hur man gestaltar något. Vi ville undersöka vilka åsikter barnen hade angående massage. 16

17 Fallstudie Fallstudier är en typ av kvalitativ undersökning och kommer ofta till användning, när man som vi, vill studera processer och förändringar. Vid fallstudier utgår man från ett helhetsperspektiv och försöker att få så täckande information som möjligt. Därför är det vanligt att använda sig av såväl intervjuer, som observationer och enkäter (Johansson & Svedner, 2004). Kvalitativa intervjuer Frågorna som vi ställde till barnen var delvis standardiserade, det vill säga lika för alla barn. Enligt Widerberg (2002) ställer man inte standardiserade frågor i en kvalitativ undersökning. Hon menar att vid kvalitativa intervjuer är syftet att använda sig av det direkta mötet mellan forskare och intervjuperson och det unika som uppstår i mötet dem emellan. Vi utgick trots detta från våra standardiserade frågor, men utvecklade dem så att intervjupersonerna, det vill säga barnen, förstod dem och kunde svara på dem. Standardiserade frågor En del i vår undersökning ville belysa graden av hur mycket barnen tilltalades av den massage de gav och fick. Därför använde vi oss av tre standardiserade frågor till barnen (bilaga 4). Standardiserad betyder avsaknad av variation och allt är likadant för alla. Det betyder att varje fråga ska läsas upp med exakt samma tonfall i exakt samma ordning. Förklaring kring frågorna ges inte till någon, eller till alla (Trost, 1993). Deltagande observationer Vi utförde deltagande observationer, som innebar att vi så naturligt som möjligt försökte följa barnens möte med massagen. Under observationerna deltog vi genom att initiera massagen på vår undersökningsgrupp, tre gånger i veckan under åtta veckor sammanlagt. Under massagestunderna observerade vi barnen och efteråt skrev vi ner våra reflektioner i dagboksform. Om man vill belysa ett fenomen genom att studera det in real life eller in action, så väljer man observationer som metod. Vill man däremot få fram människors förståelse av fenomenet, väljer man intervjuformen (Widerberg, 2002, s.17). 17

18 4.2 Undersökningsgrupp I undersökningen deltog tio femåringar vid två förskolor i Malmö. Den ena förskolan är en kommunal förskola och här intervjuades tre barn. Den andra är en förskola bestående av en avdelning, som drivs som ett föräldrakooperativ. Här intervjuades sju barn. Vi hade i ett inledningsskede en tanke att intervjua både fyra- och femåringar, men enligt Jan Trost (1993) är femåringarna lättare att intervjua eftersom deras språkutveckling är längre kommen och de har möjlighet att koncentrera sig längre stunder. Dessa erfarenheter har vi också från vårt arbete i barngrupper, dock vet vi att det finns undantag. Det var sammanlagt tio femåringar, sex flickor och fyra pojkar, som deltog i vår undersökning. 4.3 Genomförande I ett inledningsskede kontaktade vi alla föräldrar (bilaga 2), både skriftligt och muntligt om vår undersökning. Därefter samtalade vi med barnen en och en och berättade för dem om vår undersökning samt att vi gärna ville att de skulle delta på massagen, men att det naturligtvis var frivilligt. Före massageintroduktionen gjorde vi intervjuer med barnen, för att ta del av barnens förförståelse av begreppet massage (se bilaga 1). Under intervjuerna använde oss av såväl bandspelare som anteckningar. Att respektera barn och barns känslor är således av största vikt för att bygga upp en positiv relation mellan intervjuare och barn. Denna relation grundläggs redan då man tar först kontakten med barnet. Därför ska barnet redan vid första kontakten få känna hur viktiga de är, det vill säga att man har valt ut just dem och att man vill prata med var och en av dem. För att ytterligare understryka vikten av det barnet säger, berättar vi för barnen att samtalet ska spelas in på band (Doverborg, E. & Pramling Samuelsson, I. 2004, s. 28). Under våra intervjutillfällen förekom det ibland att barnen svarade på våra frågor med ett enkelt "Ja" eller "Nej". Det ledde till att vi fick försöka omformulera våra frågor och 18

19 nyansera dem så att de skulle uppfattas och förstås av varje enskilt barn. Före massagestarten berättade vi för barnen att de skulle få och ge massage av varandra tre dagar i veckan vid tidpunkten för vilostunden och att en professionell massör, Leila Ewald, skulle komma första gången för att introducera massagen. Leila introducerade massagen på barnens ryggar i form av sagor, ramsor, lekar och sånger (bilaga 3). Dessa övningar utförde vi därefter, tre gånger i veckan med barnen i undersökningsgruppen. Första gångerna visade vi för barnen hur de skulle massera, men efterhand utförde barnen massageövningarna på varandra. På båda förskolorna utfördes massagestunden på ungefär samma sätt, det vill säga med hjälp av avslappningsmusik, massageolja, dämpad belysning och doftljus. Vår avsikt var att skapa en lugn och harmonisk stämning. Nya intervjuer gjordes efter fyra veckor samt efter åtta veckors masserande. Vi ville se om barnens uppfattning och upplevelse av massage hade förändrats. Under massagestunderna observerade vi barnen och efteråt skrev vi ner våra reflektioner i dagboksform. 4.4 Analysbeskrivning Målsättningen med analysarbetet är att hitta kategorier eller tema som ska ligga till grund för det färdiga arbetet (Patel & Davidsson, 1991). Intervjuerna som skedde med tidsintervaller, skrevs ner allteftersom de blev gjorda, för att hållas i färskt minne. Var och en av oss läste sina intervjuer. Därefter kategoriserades svaren, fråga för fråga, för att finna skillnader men också likheter i barnens svar. Sedan läste vi varandras intervjuer för att se om vi tolkat svaren på samma sätt. Efter det lade vi ihop intervjuerna med barnen från de båda förskolorna. Vi upptäckte att några av frågeställningarna till barnen var alltför snarlika. Svaren vävdes in i varandra och vi valde därför att inte redovisa en del av frågeställningarna. 19

20 Slutligen gjorde vi en uppdelning av intervjuerna enligt nedanstående: Före massageintroduktionen första intervjutillfället Efter fyra veckor med massage andra intervjutillfället Efter åtta veckor med massage tredje intervjutillfället Våra dagboksanteckningar från observationerna gick vi igenom och reflekterade kring gemensamt. Slutligen återstod de tre standardiserade frågorna som ställdes till barnen efter massageundersökningens slut. Barnens svar sammanställde vi i en tabell (se figur 1 ). 4.5 Forskningsetiska överväganden Vi informerade föräldrarna till 5-åringarna, både muntligt och med informationsblad om vår undersökning. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö-98) är det viktigt med ett bra föräldrasamarbete. Då det gäller taktil beröring eller massage var det av största vikt med tydlig kommunikation med föräldrarna. Lena Jelvéus (1998) skriver om att det i vissa personers öron låter suspekt med barnmassage, då vi vet att barns kroppar har utnyttjats i pedofila syften. Det var därför extra viktigt att vi var tydliga med våra motiv, både när vi pratade med föräldrarna och när vi informerade dem om undersökningen via informationsbrev. Vi funderade mycket på hur vi skulle agera inför de barn som tackade nej till att få massage av oss pedagoger eller sina kamrater. Hur långt kunde vi gå i våra övertalningsförsök, utan att vi tvingade oss på dem? Vår förhoppning när vi startade var att alla i undersökningsgruppen skulle närvara fysiskt på massagestunderna. De barn som var tveksamma, skulle enbart erbjudas massage på händerna med förhoppning att 20

21 de efter hand skulle vilja delta fullt ut med massage på ryggen. Vår bestämda uppfattning var att vi inte kunde och inte heller tänkte tvinga oss på de barn som inte ville få massage, även om det innebar att vi kanske inte skulle få svar på våra frågor. Inget barn i vår undersökning benämndes med namn. Detta är särskilt viktigt då förskolan lyder under sekretess och även forskningsetiskt. 4.6 Genomförandet av detta arbete Vi skrev olika delar i kunskapsbakgrunden, vilka vi sedan tillsammans vävde ihop och formulerade om. Texterna skickades fram och tillbaka över nätet. Intervjuerna och observationerna gjorde vi enskilt på respektive förskola. Analyserna sammanställde vi först var och en, därefter arbetade vi med dem tillsammans. Det mesta utav arbetet skedde genom fysiska träffar. 21

22 5. Resultat och Analys I detta kapitel redogör vi för resultatet av vår undersökning utifrån våra frågeställningar: Hur tänker barn kring begreppet massage? Hur upplever barn att ge och få massage av varandra? Vad tror barn att de kan lära sig av massage? Kan barn påverkas i sin sociala kontakt av massage? Därefter redogör vi för våra deltagande observationer, vidare återger vi i tabellform våra tre standardiserade frågor (se figur 1). Avslutningsvis beskriver vi om vi kan se en utveckling och förändring av barnens svar över tid. 5.1 Hur tänker barn kring begreppet massage? Här återges barnens uppfattningar om vad massage är och varför de tror att man masserar varandra Vad är massage? När barnen får svara på frågan om vad massage är, konstaterar vi att alla barn utom ett har en viss förförståelse av massage. En del av barnen har tidigare deltagit vid sporadiska massagestunder på förskolan, medan andra har fått massage hemma. Ett av barnen beskriver det såhär: Mamma har masserat mig på öronen, kroppen och pappa masserar fötterna. Vid analysen av barnens svar finner vi två kategorier. Antingen beskriver man med en känsla vilka associationer man får när man hör ordet massage. Ett av barnen uttrycker sig så här: Jag tänker på min mamma för att jag tycker om henne, och jag tycker om massage. Ett annat barn beskriver massagen som: något som är mysigt. 22

23 Den andra kategorin som utkristalliserar sig beskriver hur det rent tekniskt går till när man masserar varandra: Man ska smörja, ta ner gardinerna, vi ska ha det mörkt. Man ska ha band (kassettband), säger ett barn. Ett barn menar att:...massage e när någon masserar en på ryggen. Vid analysen av andra intervjutillfället finner vi att barnens svar representerar de två kategorierna som vi fann vid de första intervjuerna. Ett barn formulerar sig så här: Man masserar nån. Så har man olja på händerna och så gör man så här (visar med händerna hur man utför massage). Ett annat barn uttrycker sig så här: Jag tänker att det är skönt, det är bra för kroppen. Vid andra intervjutillfället finner vi ytterligare en kategori. Ett barn associerar massage till kamratskap, genom att säga:... att man känner sig inte utanför. Efter de åtta undersökningsveckorna, avslutar vi med en sista intervju. De flesta barnen beskriver ordet massage med en känsla. De uttrycker sig bland annat såhär: Då tänker jag att jag blir jätteglad och Ah, så skönt! Andra beskriver ordet massage genom att ge en hälsofrämjande betydelse av ordet såsom: Det är bra för kroppen. Det är bra för ryggen. Liksom vid tidigare intervjutillfällen finner vi också ett barn som betonar kamratskap: Kompisarna gör det så skönt på mig. Samt den tekniska beskrivningen av massage genom ett barn som säger: Man gör lite olika formar på ens ryggar. 23