Naturvårdsplan för Sala kommun. Allmän del. Bilaga: Ordförklaringar och definitioner

Transkript

1 Naturvårdsplan för Sala kommun Allmän del Bilaga: Ordförklaringar och definitioner

2 2

3 ALLUVIAL något som hör till eller bildats genom rinnande vatten. AREAL storleken av område. AREELL NÄRING näring som använder olika biologiska resurser på land och i vatten, t.ex. skogsbruk, jordbruk och fiske. ART- OCH HABITATDIREKTIVET EG-direktiv som behandlar naturtyper och arter (dock ej fåglar). Begreppet habitat används mycket brett och innefattar såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen. Artgrupperna i direktivet är däggdjur, groddjur, fiskar, mollusker, kärlväxter och mossor. Lavar, svampar och alger ingår inte i direktivet. Totalt listas över 170 naturtyper i bilaga 1 till habitatdirektivet, varav 88 finns i Sverige. Jfr Fågeldirektivet, Natura ARTIFICIELL framställd på konstgjord väg. AVRINNINGSOMRÅDE landområde, inklusive sjöar, som avvattnas via samma vattendrag. Området avgränsas av topografin som skapar en vattendelare, dvs. all nederbörd som faller inom avrinningsområdet rinner ut i havet via enbart ett vattendrag. Jfr tillrinningsområde. BAS ämne med ph >7. Jfr Syra. BEVARANDESTATUS se Gynnsam bevarandestatus. BEVARANDEVÄRDE se Prioriterat bevarandevärde. BIOLOGISK MÅNGFALD variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. BIOTOP livsmiljön för alla arter inom ett enhetligt ekosystem. Jfr Habitat. BIOTOPSTRUKTURER förekomst av olika nyckelelement i en biotop såsom död ved, gamla träd, källor, beskuggade block och lodytor. BLÅ BÅRD grunt vattenområde vid sjö eller vattendrag, oftast mellan bladvassbälte och högre liggande betesmark. BOREAL nordlig eller arktisk, används i vetenskapliga sammanhang. BOTANIK vetenskapen om växterna. BOTTENSKIKT skikt i vegetationen som utgörs av mossor, lavar och svampar. Jfr Fältskikt, Buskskikt, Trädskikt. BRANDREFUGIUM skogsbestånd, ofta med höga naturvärden, där brand sällan eller aldrig har förekommit. BRYN långsmalt gränsområde mellan olika naturtyper, t.ex. skogsbryn, vattenbryn. BUSKSKIKT skikt i vegetationen som utgörs av träd och buskar lägre än fem meter. Jfr Bottenskikt, Fältskikt, Trädskikt. BÄCK vatteneroderad fåra av en bredd på ett par decimeter upp till två meter, med kontinuerligt rinnande vatten under större delen av året. 3

4 BÄCKDRÅG ett dråg som övergår i en bäck. BÄRANDE växt med frukter eller bär (om träd och buskar), t.ex. en, rönn och slån. DOLOMIT ett bergartsbildande mineral som huvudsakligen består av kalciummagnesium-karbonat CaMg(CO 3 ) 2. DRUMLIN landformer, ofta av moränavlagringar som troligen skapats i håligheter under den senaste inlandsisen där morän har ansamlats och pressats ihop. De ligger i isens rörelseriktning (nord-sydlig) och uppträder ofta svärmvis. De har en avlång valryggsform, ofta några hundra meter lång och 5-10 meter hög. DRÅG kärrstråk genom mosse. Jfr Bäckdråg. DY en organisk jordart bestående av utfällda humusämnen. Jordarten bildas framförallt i små näringsfattiga sjöar i barrskogs- eller mossområden. DYSTROF humusrik och näringsfattig (om sjöar). EKOLOGI vetenskapen om samspelet mellan organismer och deras miljö. EKONOMIBYGGNAD samlande benämning på de byggnader på en jordbruksfastighet som används i produktionen. Till ekonomibyggnaderna hör bland annat magasinsbyggnader, ladugårdar och garage för jordbruksmaskiner. EKOSYSTEM enhetlig del av landskapet med dess organismer och abiotiska (ickelevande) delar. EKVIDISTANS anger höjdskillnaden mellan två höjdkurvor på en karta. På fastighetskartan liksom Terrängkartan är ekvidistansen 5 meter, vilket betyder att det mellan varje höjdkurva är en höjdskillnad på fem meter. ENKLAV landområde med en naturtyp som helt omges av ett område med en annan naturtyp. ENTOMOLOGI vetenskapen om insekterna. EROSION nedbrytningsprocess genom vind- eller vattenpåverkan. EUTROF näringsrik. Eutrofa sjöar är således näringsrika och karaktäriseras av högt ph och riklig växtlighet av till exempel bladvass och gul näckros. Jfr oligotrof, dystrof. EXCENTRISK MOSSE högmosse med sin högsta punkt förskjuten från mossens centrum till en mer perifer del av mossen. Ofta sluttar dessa mossar solfjäderformigt ut från sin högsta punkt. Jfr Koncentrisk mosse. EXTREMRIKKÄRR rikkärr som karaktäriseras av god tillgång på kalk, vilket ger en vegetation med utpräglat kalkberoende arter. FANEROGAMER fröväxter, dvs. växter som förökar sig genom frön. Jfr Kryptogamer. 4

5 FASTIGHETSBOK Av statlig eller kommunal lantmäterimyndighet förd bok för inskrivning av rätt till fast egendom. FATTIGKÄRR kärr där fastmarksvattnet som når kärret är fattigt på mineraljoner på grund av omgivande magra jordarter. Är kärret plant och vattnet stillastående, blir ph lågt och kärret fattigt, vilket kan utläsas av kärrets vegetationssammansättning. Jfr Intermediärt kärr, Rikkärr, Extremrikkärr. FENNOSKANDIEN det urbergsområde som utgörs av Skandinaviska halvön, Finland, Karelen och Kolahalvön. FLARK ytstruktur i kärr bestående av vattenfyllda terrasser i myrens lutningsriktning. Jfr Hölja. FLYTTBLOCK av isen transporterade stora block. FLÖTÄNG starkt gödselpåverkad äng, oftast i anslutning till ladugård. FODERMARK mark som betas av kreatur eller mark som slås där höet tas tillvara som foder för kreatur. Jfr Naturlig fodermark. FORMELLT SKYDD skyddsformerna enligt miljöbalken; nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotopskyddsområde, m.fl.; särskilda skyddade områden (Natura 2000) räknas dock inte som formellt skydd. Som formellt skydd räknas också naturvårdsavtal. Jfr Områdesskydd. FORNLÄMNING en lämning från förgången tid, fast fornlämning eller fornfynd. Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna, t.ex. en grav, boplats, hålväg eller fägata. Ett fornfynd är minst 100 år gammalt och saknar ägare. FORNSTRANDHAK fossilt erosionshak, utformat av vågornas erosion i lösa jordarter vid en fornkust. FORNSTRANDVALL fossil avlagring av sten, grus eller sand vid en fornkust. FOSSIL bevarade växter, djur eller landskapselement från förhistorisk tid. FRI UTVECKLING mark och vegetation som tillåts att utvecklas fritt, dvs. utan (avsiktliga) störningar eller skötsel. FRIVILLIG AVSÄTTNING minst 0,5 ha avsatt sammanhängande produktiv skogsmark där skogsbruk och andra åtgärder som kan skada natur- och kulturmiljövärden inte ska utföras. Med frivillig menas att markägaren själv har fattat beslut om att spara området, dvs. inte en följd av något myndighetsbeslut eller formellt avtal. FSC, FOREST STEWARDSHIP COUNCIL medlemsorganisation som arbetar för ett miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar genom certifiering av skog. FÅGELDIREKTIVET EG-direktiv med regler för skydd av fåglar. Det berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna, varav 66 finns i Sverige. Varje medlemsland ska vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten), vidta särskilda åtgärder för fågelarter 5

6 som är listade i direktivets bilaga 1. Bl.a. ska särskilda skyddsområden pekas ut. Skyddet kan också handla om att återställa livsmiljöer för fåglarna. Direktivet innehåller flera regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar. Jfr Art- och habitatdirektivet, Natura FÄBODVALL en under sommarhalvåret använd samlingsplats för fän (betande husdjur) som fritt eller med vallning fick beta på stället och/eller i dess omgivningar vilka låg på ett betydande avstånd från fänas hemgård. Fäboddriften var förr i tiden ett nödvändigt komplement till driften på hemgården, pga. att den senare vanligen inte kunde sörja för den mängd hö som behövdes under ett år. FÄGATA oftast en tamdjursstig i skog och mark som ledde djuren från bykärnan till utmarken. Under järnåldern och medeltiden låg åkrar och ängar närmast byn, utanför tog den gemensamma utmarken vid. Här släppte man sina djur på bete. Åkrar och ängar var väl inhägnade, idag syns dessa inhägnader som stenrader. FÄLTSKIKT skikt i vegetationen som utgörs av ormbunksväxter, örter och gräs. Jfr Bottenskikt, Buskskikt, Trädskikt. FÖRKASTNING innebär att jordskorpan höjs, sänks eller flyttar sig i sidled. En förkastning är en förändring på flera hundra meter till skillnad mot en förskjutning som bara handlar om någon enstaka meter. En förkastning kan få ett land att helt byta utseende. I naturen kan man se förkastningar som exempelvis förkastningsbranter. FÖRORDNANDE vanligen ett beslut om föreskrifter om användningen av mark och vatten gällande ett visst område, t.ex. ett naturreservat. FÖRSAMLING den minsta geografiskt administrativa indelningen av Sverige utifrån vilken folkräkningar görs årligen av Statistiska centralbyrån. Jfr Socken. GALLRING avverkning av vissa träd i ett bestånd, men där man låter majoriteten stå kvar. Gallring är i princip samma sak som röjning, skillnaden består i att beståndet nu vuxit sig så högt att gagnvirke kan tillvaratas. GENETIK vetenskapen inom biologin som studerar hur individuella egenskaper nedärvs, hur arvsmassan är uppbyggd och fungerar, hur förändringar av arvsanlagen uppstår, samt den biologiska variationen. GEOLOGI vetenskapen om uppkomst, sammansättning och förändring av jordskorpans berg- och jordarter. GEOMORFOLOGI vetenskapen om jordens ytformer och deras uppkomst. GLACIAL bildad av inlandsisen. GLACIFLUVIAL bildad av isälvar. GRÖNSTEN äldre benämning på olika basiska magmatiska bergarter. Grönsten består av flera mineraler, varav några ger en grönaktig färg vid repning. GUNGFLY matta av levande och döda växter, torv, drivved m.m. som flyter på vattnet i ett vattendrag eller i en sjö. Gungfly uppstår ofta 6

7 som en blandning av vattenväxter och vitmossa, och allteftersom det blir fastare kommer även landväxter att börja växa där. I de flesta fall växer gungfly utåt från stranden men kan sedan lossna och bli flytande fritt i sjön. Gungfly är farligt att gå på! GYNNSAM BEVARANDESTATUS Med Gynnsam bevarandestatus för arter menas att: 1. artens populationsutveckling visar att den på lång sikt kommer att förbli livskraftig, 2. artens utbredningsområde inte minskar inom en överskådlig framtid och att 3. förekomsten av artens livsmiljö är och bedöms fortsätta vara tillräckligt stor för att upprätthålla livskraftiga populationer på lång sikt. Med Gynnsam bevarandestatus för naturtyper menas att: 1. naturtypernas utbredningsområde och förekomst inom utbredningsområdet är stabilt eller ökar, 2. naturtypernas särskilda strukturer och funktioner som är nödvändiga för att de skall kunna bibehållas bedöms finnas under en överskådlig framtid och 3. naturtypernas typiska arter åtnjuter gynnsam bevarandestatus. Begreppet är definierat i 16 förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. GÅNG zon av främmande bergart som trängt fram genom sprickor i jordskorpan. GÄRDESGÅRD en typ av traditionell hägnad, ursprungligen helt gjord av naturmaterial, företrädesvis en och undertryckt gran, ofta även upplagda stenar. GÖL en liten men normalt aldrig uttorkande vattensamling som bildats i en våtmark. Jfr Tjärn. HABITAT livsmiljön för en enskild art. Jfr Biotop. HACKSLÅTT slåtteräng på ytblockig, kuperad eller sluttande moränmark. För slåttern används ofta en kortbladig lie med vilken man hackar sig fram mellan stenar och block. HEDSKOG näringsfattig skog med artfattig undervegetation. HELÅKERSBYGD (fullåkersbygd) slättområde där odlingen helt präglas av spannmålsodling. Fullåkersbygden har i stor utsträckning uppstått genom modern landskapsrationalisering i central- och dalgångsbygder. HETEROGEN olikartad. Jfr Homogen. HOMOGEN enhetlig, alltigenom lika, likformig. Jfr Heterogen. HOTAD ART djur- eller växtart löper hög eller extremt hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Jfr Missgynnad art. HUMUS de döda växt- och djurdelar som finns i förnan som har omvandlats med hjälp av saprofyter till delar så att det inte går att identifiera med blotta ögat var de kommer ifrån. Sjöar kan ha humusämnen i vattnet och man säger då att sjön är humös. Humösa sjöar är ofta oligotrofa och har ett lågt ph. Avsättningar av humus på sjöbotten är jordarten dy. HUMÖS se Humus. HYDROLOGI vetenskapen om vattenförhållandena på jorden, dvs. vattnets cirkulation mellan hav, atmosfär och landområden. Hydrologin 7

8 innefattar också vattnets fysikaliska och kemiska egenskaper och dess samspel med allt levande växter, djur och människor. En hydrolog studerar ytvatten i insjöar, vattendrag och vid våra kuster. Grundvattnet studeras inom hydrogeologi. HYTTA smältugn för framställning av metaller eller glas. Termen hytta nyttjas även som benämning på ugnen och omgivande byggnader vid järnbruk eller glasbruk. Inom bergshantering är skillnaden mellan hytta och masugn att det förstnämnda kan avse en smältugn för inte nödvändigtvis just järnmalm, utan även koppar-, eller silvermalm. Vid en masugn kan däremot endast tillverkning av tackjärn ske. För att smälta exempelvis järnmalm krävs mycket höga temperaturer, vilket kräver stora mängder träkol. Skogarna runt de svenska gruvorna höggs ner och lades i mila för att föda hyttorna. HÅLVÄG fornlämning som består av en fåra i marken som bildats av att det förr gått en väg där. Fåran har blivit till av slitage från hovar, klövar och fötter samt av förstärkande regnvattenserosion. Hålvägar finns oftast i sluttningar eller på åsar. HÅRDVALLSÄNG naturlig slåttermark på torrmark. Jfr Sidvallsäng. HÄLLMARKSKOG (hällmarktallskog) nordisk vegetationstyp som växer på hällmark, det vill säga urberg. Den är ofta mycket torr, har ett tunt jordlager och är näringsfattig med ett ph under 7. Jordmånen är podsol, eftersom det är en typ av barrskog. Denna form av växtsamhälle finns på de platser som låg under Högsta Kustlinjen och som spolades rena av vågorna vid landhöjningen. Den är ofta artfattig med lågvuxen, gles, tallskog, ljung, lingon, renlav, bägarlav, svampar och tulkört. Typiska fågelarter är t.ex. tjäder och nattskärra. HÄVD bruk av egendom, t.ex. beteshävd med kreatur. HÖGMOSSE Välvd mosse, vars delar höjer sig över mossens kant. Jfr Koncentrisk mosse, Excentrisk mosse. HÖGSTA KUSTLINJEN den högsta nivån till vilken havet nått. Kommunens yta har i sin helhet legat under havsytan och Högsta kustlinjen saknas följaktligen i kommunen. HÖGSTUBBE ett på rot stående träd där kronan brutits av. HÖGÖRTSVEGETATION vegetationstyper med högvuxna arter av örter, t.ex. älgört. HÖLJA ytstruktur i mosse som består av vattenfyllda sänkor. Jfr Flark. IMPEDIMENT Mark som i medeltal, under livscykeln för dess trädbestånd, producerar mindre än 1 m³sk i virkestillväxt per hektar och år. INTERMEDIÄRT KÄRR Övergångsform mellan fattigkärr och rikkärr. phvärdet är intermediärt, ofta på grund av rörligt vatten i kärret. Arter från fattigkärrs- och rikkärrsfloran förekommer blandat. INÄGA jordbruksmark som sedan långt tillbaka inhägnats för att boskap och vilda djur, t.ex. älg, inte skulle komma åt dem. Inägor kunde bestå av åkrar, slåtterängar och trädgårdsland. Motsatsen är utägor. 8

9 KAMBROSILUR geologisk period som inföll ca miljoner år före vår tid och som kännetecknas av enhetliga, lagrade bergarter. KANTSKOG tallskog i kanten på högmosse. KARSTSPRICKOR sprickor i kalksten, bildade av att kalken lösts upp av kolsyrehaltigt vatten. KLAPPERSTENSFÄLT fält av rundade stenar som genom vågorna inverkan har nötts jämna mot varandra. KLOTLÖNN lönn med regelbundet klotformig krona. KOLBOTTEN lämning efter en kolmila. Kolmilan lämnar i allmänhet efter sig ett tydligt spår som varar i många decennier, exempelvis genom att vegetationen avviker från omgivningens. KOLMILA kontrollerad upphettning av ved utan syretillförsel för framställning av träkol (kolning). Träkolet användes i första hand av hyttor. Kolningen upphörde i stort sett i samband med krigsslutet KONCENTRISK MOSSE högmosse där myrens högsta punkt ligger centralt på mosseplanet. På koncentriska mossar har tuvorna bildat långa och böjda strängar och även höljorna har antagit den långsträckta och böjda formen. I myrens kanter finns lagg. KRYPTOGAMER samlingsnamn för lägre växter med förökning genom sporer; mossor, lavar, svampar, alger samt ormbunksväxter, de senare ingår i gruppen kärlkryptogamer. Jfr Fanerogamer. KULTURBÄRANDE LANDSKAPSELEMENT inslag i kulturlandskapet som vittnar om äldre tiders jordbrukskultur, t.ex. alléer, hölador etc. KULTURLÄMNING värdefull lämning som inte klassats av länsstyrelsen som fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. KÄRR plan eller sluttande myrmark med vegetation som är påverkad av fastmarksvatten. Jfr Mosse. LAGG blöt zon med kärrvegetation som omger en högmosse. LEPTIT en sorts finkornig metamorf silikatbergart. Leptiterna förekommer i flera olika färger, från grå till röd. Finkornig gnejs är en leptit. LEVÉ låg bank vid vattendrag, uppbyggd genom avlagring av uppslammat material vid översvämningar. LIMES NORRLANDICUS (biologiska norrlandsgränsen) begrepp inom geografin som används för att förtydliga var sydliga respektive nordliga arter möts. LUND mindre, sluten lövskog, vanligen inte planterad, men ändå med något parkliknande karaktär. LÅGA liggande, omkullfallet träd. LÅNGSIKTIGT SKYDD skydd av område som gäller långsiktigt. Till långsiktigt skydd räknas områdesskydd enligt miljöbalken (i första hand nationalpark, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde, 9

10 i vissa fall även särskilda skyddade områden [Natura 2000]) samt naturvårdsavtal eller frivilliga avsättningar. LÖSBOTTEN kärr som alltid saknar bottenskikt. Fältskiktet kan vara tämligen väl utvecklat men oftast är det glest. Lösbottnar är vattenfyllda under en stor del av året och håller sällan att gå på. Jfr Mjukmatta. LÖVBRÄNNA skogsbestånd som har utvecklats naturligt efter brand. Lövträdsandelen är påtagligt högre än i den omgivande barrskogen. Större lövbrännor kan innehålla en del skogspartier som domineras av tall. Trädslagsblandningen i en lövbränna domineras av asp, glasbjörk, vårtbjörk och sälg. I fuktsvackor kan inslaget av al bli stort. Lövträdsskiktet är oftast likåldrigt, men enstaka tallöverståndare kan finnas. Fältskiktet präglas av friska vegetationstyper och boniteten är relativt hög. Det är inte ovanligt att lövbrännorna är grovt ytblockiga och finns i en mer eller mindre brant västvänd sluttning. Vissa lövbrännor kan ha iögonenfallande klena lövstammar och ändå innehålla rödlistade arter. När brännan är ung dyker ofta rödlistade insekter upp, och den döda veden drar till sig hackspettarnas intresse. Där elden dragit fram varsamt kan äldre lövträd med rödlistade arter förekomma. Med tiden övergår lövbrännorna till lövrik barrnaturskog. MAD sank äng, vanligen intill vattendrag eller sjö. MARTALL förkrympt, knotig tall som växer på mager mark. MEANDERLOPP regelbundet slingrande å- eller bäcklopp. MISSGYNNAD ART djur- eller växtart som bedöms inte löpa hög risk att dö ut i vilt tillstånd, men som ändå kan komma att göra det i en nära framtid. Jfr Hotad art. MJUKMATTA kärr som man sjunker ner i, ofta mer än en decimeter och det blir kvar tydliga fotspår. Jfr Lösbotten. MOLLUSKER blötdjur, dvs. snäckor, musslor och bläckfiskar. MORÄN jordart bildad av inlandsis genom en osorterad avlagring av material direkt från glaciäris. Jordarten kännetecknas av en osorterad blandning av olika partikelstorlekar, från lerpartiklar (<0,002 mm) till block (>20 cm). MOSSE plan eller välvd myrmark med vegetation som endast tillförs nederbördsvatten. Jfr Kärr. MYKORRHIZA svamprot, en form av mycel från en svamp, som lever i symbios med ett träd. Genom att fina underjordiska svamptrådar tränger in i rötterna hjälper svampen trädet att ta upp vatten samt närsalter och får i sin tur organiska föreningar från trädet. Svampen kan också ge trädet antibiotika som försvar mot parasitiska angripare. Mykorrhiza förekommer nästan uteslutande i hedskogar och andra näringsfattiga marker. MYR sammanfattande benämning på mossar och kärr. 10

11 NATURA 2000 europeiskt ekologiskt nätverk av skyddade områden. Nätverket utgörs av områden som har pekats ut med stöd av Fågeldirektivet och/eller art- och habitatdirektivet. Jfr Art- och habitatdirektivet, Fågeldirektivet. NATURBETESMARK se Naturlig fodermark. NATURLIG FODERMARK betes- och slåttermark med långvarig hävd som inte har utsatts för sentida ingrepp i markförbättrande syfte, t.ex. gödsling, kalkning, insådd, dikning eller plöjning. Fodermark som har gödslats eller plöjts i sen tid kallas kultiverad fodermark. Naturliga fodermarker delas upp i naturlig slåttermark och naturlig betesmark. NATURSKOG skog som så länge varit opåverkad av människan att den i stor utsträckning förvärvat de egenskaper (trädstruktur, artsammansättning m.m.) som kännetecknar urskog. NYCKELBIOTOP ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns, eller kan förväntas finnas, rödlistade arter. ODLINGSHINDER inslag i odlad mark, t.ex. åkerholmar, odlingsrösen, öppna diken etc. ODLINGSRÖSE en typ av stenhög som uppkommer i samband med markröjning. De har tillkommit under brons- och järnåldern då tidigare obrukad jord röjts upp för odling. OLIGOTROF näringsfattig. Oligotrofa sjöar är belägna i t.ex. barrskogsbältet. Där är sådana sjöar ofta humösa med lågt ph. OMBROTROF om högmossar som får sin näring endast från luft och nederbörd. OMRÅDESSKYDD skydd av område enligt miljöbalken; nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotopskyddsområde, djuroch växtskyddsområde, strandskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, särskilda skyddade områden (Natura 2000). PANSARBARK grov skorpbark på äldre tall. PENEPLAN flack och horisontell vittringsyta som har eroderats ned av exempelvis vind och vatten. PH ett mått på surhet, dvs. koncentrationen av vätejoner (H + ) i en lösning. Lösningar med låga ph-värden är sura, och de med höga kallas basiska. Neutrala är ämnen som har ph 7. PILEVALL en allé av pilträd, ofta vanligt förekommande i Skånes slättbygder. PODSOL Sveriges vanligaste jordmån, som täcker ca 50 % av Sveriges landyta. Podsolerna förknippas ofta med barrskog, men de förekommer ibland även tillsammans med annan vegetation. Den sura miljön i podsolerna gör att daggmaskar är ovanliga. POSTGLACIAL bildad efter istiden. 11

12 PRIORITERAT BEVARANDEVÄRDE Utpekat naturvärde, kulturmiljövärde eller upplevelsevärde för rekreation och friluftsliv, som läggs till grund för t.ex. beslut om skydd eller vidtagen skötselåtgärd. RANDSKOG se Kantskog. RATIFICERA (subst.: Ratifikation) stadfästelse, ett beslut av en lagstiftande församling att godkänna ett avtal. Ordet används ofta om godkännande av internationella avtal och konventioner. RAVIN djup skärning i finkornigt material, åstadkommen av vattendrag. REFUGIUM en (sista) tillflyktsort för t.ex. en art. RELIKT kvarleva från andra epoker. REPRODUKTIONSTID den tid på året då en djurart förökar sig, t.ex. fåglar häckar. RESTAURERING återskapande till önskat tillstånd av tidigare biotop eller landskap, t.ex. ett hävdat landskap eller en viss naturskogstyp. REVIR område som hannen och/eller honan av en djurart betraktar som sitt eget territorium och försvarar mot andra inom arten, men ofta bara mot andra av samma art/kön. RIKKÄRR kärr rikt på mineraler och med högre ph. Fastmarksvattnet som når kärret är, beroende på omgivande jordarter, rikare på mineraljoner) än fattigkärrens. Jfr Intermediärt kärr, Extremrikkärr, Fattigkärr. ROTVÄLTA när ett träd faller omkull tillsammans med en stor del av sitt rotsystem, så att jord följer med rötterna upp. RUNDHÄLL välvd, isslipad hällyta. RÄFFLA slipspår på hällar efter block som isen fört med sig. RÖDLISTAD ART art som är hotad till sin långsiktiga överlevnad som art, och som är upptagen på en, av Naturvårdsverket fastställd, lista. RÖJNING åtgärd inom trakthyggesbruk som utförs i nyligen föryngrade bestånd. Vid röjningen avvecklas oönskade plantor och träd så att ett visst, någorlunda enhetligt, förband uppnås. Genom att röja kan man påverka såväl de kvarvarande trädens tillväxt som trädslagsblandningen. Jfr Gallring. SAPROFYT nedbrytare. Organismer som lever på döda organismer. Växter som är saprofyter saknar i regel klorofyll. SEDIMENT jordart som bildats genom avlagring av vatten- eller luftburna partiklar. SENVUXEN träd som tillväxt långsamt, t.ex. i närings- eller ljusfattiga förhållanden. Täta årsringar. SIDLÄNT sank och låglänt (om terräng). SIDVALLSÄNG naturlig slåttermark på våtmark. Jfr Hårdvallsäng. SLUTAVVERKNING åtgärd inom trakthyggesbruk som innebär att ett avgränsat skogsbestånd helt avvecklas. Med slutavverkning kan även samma sak som kalhygge eller föryngringsyta, det vill säga själva 12

13 resultatet av åtgärden, avses. Slutavverkning är en av flera former av föryngringsavverkning. SOCKEL Växtsätt hos träd där många klenare stammar utgår från en gemensam sockel i marknivå. SOCKEN ett geografiskt avgränsat, numera icke-administrativt, område, ursprungligen definierat genom att invånarna hörde till samma kyrka. Jfr Församling. SPÄRRGRENIG träd med horisontellt växande grenar. SPRICKDAL spricka i berggrunden som vidgats till en dalgång. STENSTRÄNG fornlämning, rest från en tid då boskapsskötseln var den dominerande näringen för den bofasta befolkningen, dvs. under bronsålder och tidig järnålder. Stensträngarna är lämningar av ursprungligen ca 60 cm höga hägnader som byggts för att skapa fägator till de gemensamma utmarkerna och hålla borta betesdjuren från de enskilda inägorna. STRANDHAK fördjupning, utformad av vågornas nötning vid borttransport av fast berg eller lösa jordarter vid brant kust. Jfr Fornstrandhak. STRANDVALL vall av klappersten eller grus, uppkastad av vågorna. Jfr Fornstrandvall. STRÄNG låg torvvall, orienterad vinkelrätt mot lutningsriktningen (på myrar). SUBSTRAT underlag, t.ex. för en växt. SUCCESSIONSMARK mark där vegetationen befinner sig i en förändring av artsammansättning, struktur etc., exempelvis en igenväxande betesmark eller en lövbränna efter en skogsbrand. SUMPSKOG skog som växer på blöt eller fuktig mark med ett mer eller mindre tjockt torvtäcke. Träden i en sumpskog står ofta på socklar. SVALLGRUS, SVALLSAND material som omlagrats av vågorna. SYRA ämne med ph >7. Jfr Bas. SÄTTFISK fisk som utplanteras i en sjö eller ett vattendrag. TAIGA det sibiriska barr- och urskogsområdet. Jfr Västlig taiga. TALUS anhopningar av block och stenar nedanför en bergsbrant. TEG liten åker. TILLRINNINGSOMRÅDE en landyta vars kant begränsas av en vattendelare. Nederbörd som faller inom ett tillrinningsområde, tillfaller vattendrag som avses när tillrinningsområde nämns, t.ex. Storljusens tillrinningsområde begränsas i norr av vattendelaren mot Stenbarkens tillrinningsområde. TJÄRN liten sjö, ofta i skog eller i anslutning till en våtmark. Skillnaden mellan tjärn och t.ex. göl är att vattensamlingen som blev tjärnen har funnits på plats innan våtmarken bildades, medan gölen bildats uppe på våtmarken. En tjärn är normalt resten efter den sjö som vuxit igen när våtmarken bildades. Tjärnen har en fast tydlig strandlinje, även om de sista metrarna ibland kan utgöras av gungfly. Gölens stränder är 13

14 otydligare och strandlinjen kan beskrivas som att marken blir allt sankare för att till slut övergå helt i vatten. Gölens storlek varierar också mer med årstiderna. Tjärnens vatten är klarare än gölens, och i de flesta fall surare. Jfr Göl. TOPOGEN plan (om kärr). TRAKTHYGGESBRUK skogsbrukssätt där skogens slutavverkning utförs i bestämda utstakade större eller mindre kalhyggen eller föryngringsytor. TRIVIAL alldaglig, lätt tillgänglig. Används t.ex. om lövskog; trivial lövskog utgörs av björk, gråal och asp. Jfr Ädellövträd. TRÄDSKIKT skikt i vegetationen som utgörs av träd högre än fem meter. Jfr Bottenskikt, Buskskikt, Fältskikt. URBERGSPENEPLAN flack och horisontell vittringsyta i urberg. URSKOG skog som aldrig har påverkats av människan. Till sådan påverkan brukar man inte räkna nedfall av föroreningar. URSKOGSRELIKT kvarleva från tider med större sammanhängande urskogsområden. VATTENREGIM vattenståndsförhållanden (naturliga eller reglerade) i sjö eller vattendrag. VÄRDETRAKT ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet. VÄRMETIDSRELIKT kvarleva från värmetiden (ungefär: bronsåldern). VÄSTLIG TAIGA det sibiriska barr- och urskogsområdets västligaste utlöpare på den skandinaviska halvön. Jfr Taiga. ZOOLOGI läran om djurriket efter biologiska riktlinjer. ÅS ryggformad isälvsavlagring som bildats vid mynningen av eller inuti en isälvstunnel och som består av sorterat material (rullstensås). ÅSGRAV, ÅSGROP svacka i åsen, uppkommen genom bortsmältning av inbäddade isblock. ÄDELLÖVTRÄD trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. ÖVERSILNINGSKÄRR sluttande kärr med översilande vatten. 14