UTSTÄLLNINGSFAKTA REGN- SKOGEN

Transkript

1 REGN- SKOGEN Den blå tråden i Universeums levande utställningar är vatten. Från Akvariehallen leds besökaren genom hajtunneln till Regnskogen som är ett m3 stort myllrande äventyr fullt av djur och växter. Allt från bladskärarmyror, ibisfåglar, pilgiftgrodor, apor och ödlor till pirayor, arapaimor och kajmaner lever här. Universeums regnskog är en levande modell av en sydamerikansk tropisk regnskog. Klimatet och urvalet av växter och djur är därför anpassat för att efterlikna denna miljö i så stor utsträckning som möjligt. Tanken är att här kunna studera några av de många anpassningar och samspel som finns hos regnskogens organismer. Även människans roll har en viktig plats i utställningen. Här ges exempel på indianernas kultur och nyttoväxter liksom som den moderna industrins bruk av regnskogsprodukter och framför allt vad regnskogen betyder för oss. 1

2 Världens regnskogar Ungefär 7-8% av jordens landyta är idag täckt av regnskog. Över km 2 tropikskog försvinner varje år (ca 37 fotbollsplaner per minut), vilket motsvarar drygt en tredjedel av Sveriges yta. Orsakerna är flera; lyxlängtan efter ädelträ, etanol till bilar, savanner som ombildas till sojaodlingar och palmoljeplantager, dammbyggen, betesmark till köttproduktion m m. Avröjd skog har ytterst små eller inga möjligheter att återväxa. Med förlorad skog försvinner den vattenavdunstning som förut skett främst genom trädens blad. Luften tillförs mindre fukt, varefter nederbörden minskar. Näringstillgången i regnskogsmark är begränsad. Då det mesta av näringen finns bunden i biomassan och snabbt tas upp vid förmultning så är avverkad regnskogsmark näringsfattig. Begreppet regnskog berör nog de flesta människor på ett eller annat sätt. Men det är inte alla som vet vad en regnskog egentligen är. Man skiljer dessutom på olika typer av regnskogar. Den man vanligen menar, den tropiska låglandsregnskogen, är den som innehåller flest arter och som anses vara den mest skyddsvärda. Den tropiska låglandsregnskogen bildade för bara hundra år sedan ett sammanhängande bälte runt hela ekvatorn, men i takt med att jordens befolkning och behovet av odlingsmark och virke har ökat, har regnskogarna krympt i en allt snabbare takt. Idag återstår bara hälften av den regnskog som fanns då. Stora sammanhängande skogar finns idag i Sydamerika, Afrika och Asien. Störst är Amazonas i Sydamerika. Innan vandringen genom Regnskogen påbörjas följer här lite fakta om vad som utmärker en tropisk regnskog. Universeums regnskog. Fysiska förutsättningar Miljön runt ekvatorn har varit konstant under mycket lång tid. På vissa platser tros den ha varit konstant i 60 miljoner år. När andra delar av jorden har drabbats av istider, torka och andra svåra påfrestningar, har evolutionen ostört fortsatt i de tropiska regnskogarna. Hur mycket regnar det i en regnskog? I en regnskog är årsnederbörden över mm fördelat på minst nio månader. Ofta regnar det betydligt mer. Rekordet har uppmätts i Colombia med en årsnederbörd på 8230 mm! Det är också viktigt att regnandet är utspritt över året. Även om de flesta regnskogar har en torrperiod så brukar man säga att det regnar minst 60 mm under den torraste månaden. Den starka solinstrålningen vid ekvatorn värmer luften. Varm luft är lättare än kall och luftmassorna stiger därför uppåt. När luften, som innehåller vattenånga, stiger så kyls den ner. Kall luft kan inte hålla lika mycket 2

3 fuktighet som varm och som en följd av detta fälls vattnet ut i form av regn. Processen är i princip densamma som när ett åskväder bildas hos oss en varm sommardag. Temperaturen inne i en regnskog är inte alls så hög som man skulle kunna tro när man tänker på att solens strålar är som starkast vid ekvatorn. Evapotranspirationen, avdunstningen från regnskogen, kräver energi. Detta kyler ner luften på samma sätt som du själv kyls ner när svett avdunstar. Genom den här processen skapar skogen den miljö som den själv gynnas av. Utan nedkylning skulle det snart bli för varmt i den starka solen. Medeltemperaturen under en månad i en tropisk regnskog understiger dock aldrig 18 o C. Dessutom uppfattas temperaturen som högre än vad den är på grund av att den relativa luftfuktigheten ofta är över 90%. Med relativ luftfuktighet menas hur mycket vattenånga som finns i luften i förhållande till hur mycket som är möjligt vid den aktuella temperaturen. Ju varmare det är, ju mer fukt kan luften bära. Om luftfuktigheten överstiger 100% så kondenserar vattenångan till flytande vatten det börjar regna. Anpassade växtsätt Att få tillgång till ljus innebär den största utmaningen för regnskogens växter. Det finns inte nog med utrymme för att alla plantor ska kunna få växa på en solig och fin plats. Konkurrensen om ljuset har gett upphov till ett antal anpassningar hos växterna. Epifyter Epifyter kommer åt ljuset genom att utnyttja andra växter, framförallt stora träd som växtplats. Genom att växa uppe i regnskogens krontak kan dessa ofta konkurrenssvaga växter försäkra sig om en plats i solen. Denna strategi, att växa på andra, innebär också svårigheter med att komma åt vatten. Ananasväxter har t ex bladen rosettlikt placerade. På så sätt leds regnvatten in mot mitten där det bildas en liten vattensamling. Detta vatten utnyttjas av många trädlevande djur. Vissa dricker av det, andra arter lägger till och med sina ägg i det. Många insekter och grodor är helt beroende av detta vatten för sin reproduktion. Genom sin avföring tillför djuren näring till vattnet, näring som sedan kan tas upp av växten. Suckulenter Orkidéer och kaktusar är suckulenta, d v s har uppsvällda växtdelar som lagrar vatten och/eller blad som är överdragna med ett isolerande ämne som reducerar avdunstning Mängden epifyter kan med tiden bli så stor att värdträdet tar skada eller välter av tyngden Gullranka. Många regnskogsträd har en slät bark där epifyter har svårt att få fäste. Fröna från många epifyter (alla orkidéer) sprids med vinden eller djur, främst fåglar. 3

4 Strypare Stryparnas liv startar på samma sätt som hos epifyterna, men till skillnad från dessa sänder de ut långa luftrötter. När rötterna får markkontakt ökar plötsligt plantans tillgång på näring och vatten. Tillväxten tar fart, och till slut kan hela värdträdet vara inneslutet av en kvävande väv av stryparens grenar och rötter. I många fall slutar det hela med att värdträdet dör och förmultnar. Kvar står ett ihåligt skelett av stryparens rötter, på avstånd ett till synes helt vanligt träd. Lianer Lianer är ytterligare en grupp av växter som utnyttjar större träd för att komma åt solljuset. Till skillnad från epifyter och strypare, startar lianer sitt liv nere på marken där de har god tillgång på vatten och näring. Lianer utnyttjar helt enkelt regnskogens träd som stöd för att slingrande växa sig upp till ljuset. Blommornas placering Det vanliga för växter är att ha blommorna placerade längst ute på de tunnaste grenarna, väl exponerade för pollinatörer. För mindre och mellanstora trädarter i regnskogen skulle detta innebära att deras blommor hamnade precis under de större trädens skymmande lövverk. En olämplig plats att ha sina blommor på. Kakaoträdet, en av de mer välkända tropiska växterna, är en av de växter som i stället har sina blommor placerade direkt på stammen. Där sitter blommorna luftigt och väl synliga för pollinatörer. Samarbete Faktum är att miljön uppe bland trädkronorna är mycket torr. Här finns ingenting som skyddar mot den starka solen och vattnet avdunstar därför mycket snabbt. Även tillgången på näringsämnen är dålig. De flesta epifyter tillvaratar de knappa resurserna, ofta i symbios med olika djur. Vitörad silkesapa. Regnskogens jordar I en regnskog går nedbrytningen av döda växter och djur mycket snabbt. Nedbrytande organismer som svampar, bakterier, maskar och insekter frodas i den varma och fuktiga miljön. Näringsämnen frigörs till marken eller tas upp av nedbrytarnas vävnad. I tempererade skogar (som i Sverige) är marken täckt av ett mer eller mindre tjockt lager förna som består av döda växter och djur under nedbrytning. I regnskogen är nedbrytningen så effektiv att något riktigt förnaskikt sällan hinner bildas. Det blir ofta bara ett par centimeter tjockt. Detta är också bakgrunden till en av de viktigaste ekologiska företeelserna i den tropiska regnskogen. Snabb nedbrytning innebär snabb frisättning av näringsämnen. Under det översta markskiktet är jorden mycket urlakad. Miljontals år av riklig nederbörd har sakta löst upp och sköljt ner näringsämnen till för träden onåbara djup. Växterna tar snabbt tillvara den 4

5 frisatta näringen genom sina ytliga rotsystem. Skogens bäckar är ofta klara och näringsfattiga. Växternas ytliga rotsystem hindrar även att jorden sköljs bort av kraftiga regn. Ett stort problem vid kalhuggning av regnskog är att jorden spolas bort när rötterna dör. Den snabba cirkulationen av näringsämnen är en viktig anledning till att regnskog är så känsligt för storskalig avverkning. När träden avlägsnats finns ingen näringsreserv för ny tillväxt. Näringskapitalet förs ut ur ekosystemet tillsammans med den nerhuggna skogen. från hela Atlanten! Detta trots att bara 55% av Amazonasflodens fiskarter beräknas vara kända för vetenskapen. Ett hektar tempererad skog innehåller som mest några tiotal arter av träd. I regnskogen kan samma yta innehålla hundratals arter! Du har kanske lagt märke till hur få döda blad och andra växtdelar som ligger på bottnen av regnskogen? Det beror inte på noggranna trädgårdsmästare. En del av svaret får du i stället om du plockar upp några vissna löv från planteringarna. Titta noga så ser du en mängd smådjur som snabbt springer och gömmer sig. En del av dem äter av de multnande växtdelarna. Andra är rovdjur som lever av nedbrytande organismer. I den varma och fuktiga miljön sker nedbrytningen av bakterier, svampar, insekter, maskar och andra småkryp väldigt snabbt. Det är här man finner den allra största artrikedomen i en tropisk regnskog. På en yta av en hektar (100x100 m) har man funnit över insektsarter. Jämför med hur marken ser ut i en svensk skog med långsammare nedbrytning! Artrikedomen Ungefär 7% av jordens yta är täckt av tropisk regnskog idag. Otroligt nog uppskattas denna lilla del av planeten innehålla över hälften av alla växt- och djurarter. Bara i Amazonas flodsystem har man hittills funnit över fiskarter. Det är fler arter än vad som är känt Universeums regnskog. Men vad beror då denna enorma artrikedom på? Flera faktorer tros ha medverkat. Den långa tiden (60 miljoner år) av stabilitet i kombination med gynnsamma förhållanden för tillväxt och biologisk produktion kan sägas vara de två viktigaste faktorerna, tillsammans med geografisk isolering samt specialisering på grund av konkurrens. Om man tar Amazonasfloden och dess många fiskarter som exempel så är de flesta arterna anpassade till att leva i sin speciella del av floden och till de förhållanden som råder just där. De har en så kallad ekologisk nisch. I ett hårdare klimat finns endast utrymme för den som är optimalt anpassad. Individer som sticker ut från artens mall slås ut. I regnskogen har sådana individer i stället kunnat fortleva 5

6 för att lägga grunden till en ny art. Växtätande insekter är ofta specialiserade på en viss art. Det finns till och med insekter som är specialiserade på bara ett enstaka träd. I regnskogen, där de flesta växter är gröna året runt, tillåts insekterna äta året runt. Det finns inget naturligt årstidsavbrott som kan hindra insektpopulationernas tillväxt. En hög artrikedom med långt avstånd mellan växter av samma art förhindrar att de artspecifika insekterna ökar till för höga nivåer. Detta är också orsaken till växternas många raffinerade sätt att både försvara sig och föröka sig på. Mangroveskogen Där hav möter regnskog hittar man mangroveträsken. Den lågt växande skogstypen finns vid de subtropiska och tropiska kusterna där tidvattnet spelar stor roll och i brackvattnet som bildas där floder har sitt utlopp. Skogen växer på löst underlag, i sand och lera. Under årmiljonerna har det hos träden utvecklats olika sätt att kompensera för dessa dåliga livsbetingelser. Genom speciella andningsrötter ovanför jorden får de tillgång till syre som den syrefattiga leran inte kan bidra med och med hjälp av styltrötter håller de sig kvar på plats. För att klara av det salta vattnet finns det vissa träd som avsaltar vattnet i rötterna och andra som fäller ut saltet på sina blad. Några träd har frön som gror redan på moderplantan och som med en spjutlik grodd senare kan slå rot i gyttjan. Mangrovevegetationen hyser många marina arter vilka är beroende av den för sin fortplantning. En del djur som alltid lever där har anpassat sig till tidvattenströmmarna genom att gräva ner sig i dyn när det är lågvatten. Mangroven stabiliserar stränderna mot vågerosion och förhindrar att slam förs ut i havet och lagras på de känsliga korallreven. De utgör dessutom en viktig barriär och ett skydd för befolkningen mot jättevågor som bildas vid till exempel orkaner. Under de senaste 40 till 50 åren har världens mangroveskogar halverats. De skövlas för att ge plats åt dammar för odling av jätteräkor. Då mangroveskogen ger fisk, skaldjur, virke, ved, fibrer, medicinalväxter, foder med mer åt lokalbefolkningen betyder skövlingen att de senare drabbas hårt. Även om räkindustrin skulle kunna vara en bra födkrok för befolkningen är det få som är anställda och då under oftast mycket dåliga arbetsförhållanden. Räkindustrin gör också så att den stora biologiska mångfalden av olika djur och växter som lever i mangroveträsken försvinner så att slam förs ut och ödelägger korallrev och att skyddsbarriären mot jättevågor försvinner. 6

7 I utställningen Det första som slår dig när du kommer in i regnskogen är värmen. Till mångas förvåning ligger temperaturen bara på runt 26 o C, men en relativ luftfuktighet på nästan 100% får det att kännas varmare än vad det är. Snart har du vant dig vid värmen och kan påbörja vandringen. Ta först en titt ut över trädkronorna, regnskogens tak. Krontaket bidrar till att skapa den varma, fuktiga miljön och är samtidigt hem för många av de fåglar och fjärilar som flyger fritt i avdelningen. Fåglar Om du blickar ut över regnskogens trädkronor kan du ha turen att se våra röda ibisar. De är gråbruna under de första två åren men blir successivt mer och mer rosa för att slutligen vid två års ålder vara vackert röda. Dess färg kommer ifrån de kräftdjur som de äter. Lägg märke till hur de olika fågelarterna skiljer sig åt i färg och form. Varje detalj hos fågeln är resultatet av en anpassning till dess miljö och födoval eller levnadssätt. Jämför de olika fåglarnas näbbar. Vissa är bra till att fånga insekter, andra till att suga nektar eller knäcka hårda fröskal. Reflektera också över fåglarnas färger. Varför är vissa oansenligt grå och bruna när andra är vackert färgade? De vackrast färgade hannarna har valts av honor i större utsträckning under evolutionens lopp. Färgen gör fågeln mer synlig för rovdjur, men att den ändå har överlevt visar att den är frisk och stark. En utmärkt far till honans ungar! Fritt i Regnskogen Förutom fåglar så rör sig även både grodor och ödlor fritt i utställningen. Titta noga, de är väl kamouflerade och ibland nästan omöjliga att upptäcka. Med lite tur kan du se grodor, anolisödlor och basilisker. Basilisker kallas även för jesusödlor de kan springa på vattenytan! Alla arter har sin egen ekologiska nisch. Om alla skulle äta samma saker och leva på samma sätt skulle inte naturen kunna ge plats åt så många olika arter. plan 4 Röd ibis. Spindelhålan I Spindelhålan lever en fågelspindel från östra Brasilien. Den äter insekter och möss som den dödar med ett gift som ungefär motsvarar ett getingstick. Den har en centimeter 7

8 långa tänder med gift som löser upp bytet inifrån så spindeln kan suga i sig innehållet. Fågelspindelns kropp är täckt med hår som den kan kasta av sig mot en angripare. Håren irriterar slemhinnorna, därför ska man aldrig ta i ett skinn som spindeln har ömsat. Fallgropen I Fallgropen finns ibland sötvattensstingrockor. Både fläckig sötvattensstingrocka och eldstingrocka. Pirayaakvariet Amazonasfloden är hem för en otrolig rikedom av fiskarter. Hittills har man funnit över arter. Det är fler än man känner till från hela Atlanten. I Göta älv, Sveriges artrikaste sötvattenmiljö, har man funnit drygt 35 olika arter. Vad kan den stora skillnaden bero på? Liksom på land erbjuder Amazonas vattenmiljöer många olika nischer. Alla fiskarter lever inte på samma ställen utan är anpassade för att kunna leva i sin del av floden. Stora forsar, småbäckar, lugna partier och om vattnet är grumligt eller klart innebär skilda miljöer som alla kräver speciella anpassningar. Den långa tiden med stabil miljö har inneburit att arter som nischat sig överlever. De skulle ha svårare att överleva i mer skiftande miljöer. Många populära akvariefiskar härstammar från Amazonasfloden. I den första akvariemiljön lever ett stim av den mytomspunna rödbukade pirayan. I Sydamerika lever många olika pirayasläktingar. Några gör skäl för sitt blodtörstiga rykte, men de allra flesta är faktiskt vegetarianer. Rödbukad piraya räknas som den mest aggressiva och potentiellt farliga arten. Den kan bli upp till 30 cm lång och är beväpnad med rakbladsvassa trekantiga tänder, anpassade till att gröpa små köttstycken ur bytet med. Framförallt står fiskar på menyn. Pirayor angriper sällan friska djur, jaktinstinkten vaknar först om ett djur uppträder underligt. Lukten av blod eller ryckiga oregelbundna rörelser utlöser pirayans jaktinstinkter. Om en fisk i stimmet attackerar väcks jaktlusten även hos de andra medlemmarna. Det är detta som gör pirayor till så effektiva rovdjur. Plötsligt kokar vattnet av frenetiskt ätande fiskar. Även om varje enskild fisk inte äter så mycket kan stimmet tillsammans vara mycket effektivt. Pirayor spelar en mycket viktig roll i regnskogens ekosystem. De växtätande släktningarna hjälper till att sprida frön och håller floderna öppna. De köttätande utgör effektiva renhållare genom att avlägsna svaga individer. Från plan 4 till plan 3 Bergväggen vid Fallgropen är växtplats för många epifyter. En epifytfamilj är orkidéer som till exempel vanilj. Andra epifyter som du kan hitta här är ormbunkar, ananasväxter och kaktusar. Mitt emot bergväggen finns pipranka som har en intressant pollinering. Den har en doft som drar åt sig asflugor, vilka normalt lägger sina ägg i ruttnande kött. Just jättepiprankans blomma har ett magnifikt skyltande, djupt purpurrött kronbräm ofta 3-4 dm stort med ett gulstrimmigt nektarmärke. Där kryper den intet ont anande, värpsjuka honflugan in genom en hårklädd pip, blott för att strax finna sig inspärrad i ett tomt hålrum. Utvägen blockeras nu av håren som styvnat och vissnar ner först när växten blir pollinerad. Det blir den under flugans desperata kamp för att finna friheten och ett stycke härligt ruttnande kött att lägga ägg i. När flugan då släpps fri är den täckt med pollen och kan pollinera en annan blomma. 8

9 Längs med trappan ner till tredje våningen finns ett antal intressanta växter. Några känner vi igen som krukväxter, andra brukar vi bara se frukterna av. Costus känns lätt igen på sitt spiralformade växtsätt. Känn på bladens sammetslena undersidor. Vad tror du de har för funktion? Nedanför Costus växer röd galanrot som är en nära släkting till ingefäran. plan 3 På den här våningen passerar stigen många av Regnskogens akvatiska miljöer, fortsatt kantad av intressanta växter. Börja dock med att ta en titt ner på marken. Spår från några av Amazonasregnskogens däggdjur följer stigen. Spåren kommer från växtätande tapir, småkrypsätande bälttjur, rovdjuret jaguar och inte minst människan. Fundera över vilka funktioner de olika djuren har i regnskogens näringsväv. Vem äter vem? Vad skulle hända om bältan slutade äta av alla smådjur och insekter. Om tapirerna blev jättemånga eller om alla växtätare försvann? Varför finns det fler tapirer än jaguarer? Vilken roll har människan i regnskogen? Jämför den moderna exploateringen med Amazonasindianernas liv. Småskaligt svedjebruk kan vara positivt för skogen eftersom nya ljusa ytor öppnas, men vad händer vid storskalig skövling? Människan är en relativt ny art i regnskogen, bältan har funnits där i miljontals år. Ändå kan människan hota hela regnskogens existens. Vid Kalejdobron Till vänster om bron växer två viktiga växter för regnskogsindianerna. Stöttpalm har förutom en hård och användbar ved även ätligt palmhjärta. Vid regnskogsavverkningar är stöttpalmen ofta det enda trädet som lämnas kvar. Veden är så hård att den förstör motorsågarna! Efter stöttpalmen finns kalebassträdet. Dess torkade frukter används som förvaringskärl och andra bruksföremål. Insidan av svängen Från acaipalmen skördas palmhjärta. Eftersom en individ består av flera skott kan man skörda utan att hela växten dör. Avokado har troligen odlats av indianer i över år. Universeums exemplar är litet och producerar inte någon frukt. De flesta har nog hört talas om att vissa indianfolk använder blåsrör och giftpilar vid jakt. Ofta är det de sylvassa taggarna från coyurepalmen som används som pil. Själva taggarna är inte giftiga, de måste först strykas med curare som är ett växtgift eller med sekret från en pilgiftgroda. För växten fungerar taggarna som ett effektivt försvar mot djur som vill klättra upp och äta av bladen eller frukterna. Pilgiftgroda. 9

10 Coyurepalmens vetenskapliga namn är Aiphanes horrida. Det grekiska ordet aeiphanes betyder ständigt skinande, lysande. Horridus kommer från latinets horrere, som betyder vara taggig. Kakaoträd Precis efter akvariet i trappan finns flera spännande växter. Kakaoträdet ger ett bra tillfälle att studera två egenskaper som är unika för tropiska regnskogsväxter. Det första, så kallad kauliflori, innebär att blommorna sitter direkt på trädstammen. Vanligtvis sitter blommorna hos träd längst ut på de yttersta grenarna, väl synliga för pollinatörer. Hos kakaoträdet, som tillhör regnskogens mellanskikt skulle en normal placering av blommorna innebära att de hamnade dolda inne bland de större trädens grenar. Den andra speciella anpassningen finns hos de nyproducerade bladen. Liksom hos många andra regnskogsväxter ser de vissna ut. Man vet inte riktigt vad detta beror på, men kanske är det ett sätt att se oaptitliga ut för växtätare. Under kakaoträdet växer en fladdermuspalm och den lilla palmen bredvid med de flikiga bladen är en panamapalm. Bladen används till flätning av många bruksföremål. Darrålskröken Darrålen är i själva verket en knivfisk, och alltså ingen ål. Det enda de har gemensamt med ålar är kroppsformen. Darrålar är farliga (mycket sällan livshotande) för människor eftersom de kan ge stötar på över 600 V med 1 A styrka som kan ledas genom kroppen beroende hur man kommit i kontakt med dem. De ombildade muskelcellerna samverkar för att skapa dessa mycket obehagliga stötar. Darrålen tar upp syre genom ett stort nätverk blodkärl som sitter inne i munhålan och kan därför leva i väldigt syrefattiga vatten. Små individer livnär sig på evertebrater (ryggradslösa djur) medan vuxna äter fisk och mindre däggdjur. Darrålens förmåga att avge elektriska impulser gjorde den ryktbar redan på 1700-talet, men det var först 1953 som man lyckades förklara det elektriska systemet. Darrålen kan avge två sorters impulser, dels med lågspänning på 5-10 V, dels högspänning. En decimeterlång darrål kan ge stötar på 100 V medan en meterlång kan ge ifrån sig 500 V eller mer. Lågspänningen används som orienterings- och varningssystem medan högspänningen är ett jakt- och försvarsvapen. På vattenytan ovanför pirayorna växer den ljuskrävande vattenhyacinten som kan utnyttja den icke skuggade vattenytan som växtplats tack vare luftfyllda flytkuddar. (osäker på detta) Förvandlingen På väggen mitt emot trappan ner mot våning 2 finns ett terrarium med fjärilspuppor. Universeums fjärilar kommer från Costa Rica, där lokalbefolkningen odlar dem i stora hägn. När de förpuppats kommer de med flyg till oss och de färdiga fjärilarna släpps ut för att flyga fritt i regnskogen. En del av betalningen används i olika projekt för att bevara Costa Ricas krympande regnskogar. I Förvandlingen kan man på nära håll studera det sista steget i metarmofosen. Fjärilens förvandling från ägg, larv, puppa och slutligen till färdig fjäril. Den nykläckta fjärilen sitter på sin tomma puppa och väntar på att vingarna ska vecklas ut, därefter släpps den ut ur terrariet. De flesta fjärilarna äter nektar som de suger ur blommarna med hjälp av en snabel, proboscis. Det finns arter som sätter sig vid ögonen på djur och dricker tårvätska ur ögat och arter som dricker blod ur sår på andra djur. I Universeums regnskog finns normalt tre sorters friflygande fjärilar. Oftast flyger de bara snabbt förbi, men vid någon 10

11 av de uppsatta apelsinklyftorna eller matningsstationerna kan du studera dem på närmare håll. Ugglefjäril Ugglefjärilen har fått sitt namn av en stor fläck på vardera bakvingen som tillsammans påminner om ett uggleögon. Angripare blir ofta tveksamma när de plötsligt tror sig stå öga mot öga med en rovfågel. Blå morpho Blå morpho är liksom ugglefjärilen en stor fjäril. Den håller för det mesta till uppe bland trädtopparna. Deras puppor ser ut som små gröna knoppar. Vissa indianstammar tror att de vackert blåskimrande fjärilarna är de dödas andar som återvänt till jorden. Liksom många andra fjärilar kan ugglefjärilar kommunicera med hjälp av doftämnen, feromoner. Honorna kan lägga ut långa kärleksstigar i regnskogen för att locka till sig hanar. Nästan alla fjärilsarter har en speciell värdväxt där de lägger sina ägg. Ugglefjärilar föredrar olika växter inom bananfamiljen och orsakar ofta stora problem när de angriper bananodlingar. Hos oss lägger de sina ägg på heliconians blad. Dessa arter påminner i växtsätt om varandra. Helcionian och bananplantan är både örter, inte träd. Ugglefjärilens puppor ser ut som torkade blad. Heliconiusfjäril Heliconiusfjärilar utgörs av en grupp fjärilsarter med liknande levnadssätt och utseende. De är alla mer eller mindre giftiga och osmakliga för rovdjur. Heliconiusfjärilar har passionsblomman som värdväxt. För att begränsa de hungriga larvernas framfart har växten flera försvarsmekanismer: Äggliknande utväxter som lurar fjärilshonan att växten redan är upptagen. Svaga klängen. När äggen kläcks och larverna ökar i vikt, lossar klänget och faller till marken. Fångsthår som fångar in larverna tills de svälter ihjäl. Små knoppar som avsöndrar nektar. Myror dras till växten för att äta av nektarn och rensar samtidigt bort fjärilslarverna. Ugglefjäril. Bixaträd Mitt emot Förvandlingen står ett bixaträd. Ur dess frön, annato, utvinns det röda pigmentet bixin. Längs med väggen står en kapok. Mittemot kapokträdet står en narrfikus. Väggen bakom Förvandlingen täcks av döda lianer och många epifyter. Nyttoväxthörnan En hörna med nyttoväxter hittar du i glasgången utanför regnskogen vid Gröna hissen på plan 3. Nyttoväxter eller s k kulturväxter har utvecklats från vilda växter som vid skilda tidpunkter började odlas i olika delar av världen men framförallt i regnskogen. Människan har i alla tider varit beroende av produkter ur växtriket. Många vilda växter är nyttoväxter som människan länge 11

12 har utnyttjat. Ett flertal av dessa har ätliga frukter eller rötter. En del är också föremål för odling, även i Sverige. Andra vildväxande nyttoväxter ger till exempel virke, ved, fibrer, läkemedel, berusningsmedel och foder. Särskilt i tropikerna utnyttjar man vildväxande nyttoväxter i högre grad än i tempererade plan 2 De stora palmbladen vid terrariet tillhör en elfenbenspalm. Stammen ligger dold under marken, så det är bara bladen man ser. Samma växtsätt finner man hos ormbunkar. Bredvid elfenbenspalmen hittar man den giftiga örten prickblad. På vägen fram till terrariet passerar du ett koträd, en strypare. Namnet kommer från att den vita saven dricks av Amazonasindianerna. Mittemot elfenbenspalmen hittar vi genipa, ett smalt träd. Där hämtar indianer den svarta färg de använder till att måla sina kroppar med. Blå morpho. områden. En annan viktig grupp nyttoväxter är prydnadsväxterna. I Nyttoväxthörnan kan du hitta bland annat sockerrör, papaya, kaffe, passionsfrukt, bomull, tobak och te. Trappan till plan 2 Trädet med de röda bolliknande blommorna som växer på vänstersidan av trappan är en calliandra. Liksom många andra växter med röda blommor pollineras det av fåglar. I slutet av trappan till vänster hittar man ett ojeträd som är en typ av fikus. Fikusträd kan producera frukt under hela året. De är därför en mycket viktig födokälla för många av regnskogens djur, framförallt apor. De enorma bladen efter ojeträdet är elefantöra. Hela växten kan ätas (efter att den kokats), men det är framförallt roten som används. Grodskogen I grodskogsterrariet lever olika arter av pilgiftgrodor. Det finns både mark- och trädlevande arter, så man får spana i alla nivåer för att få syn på alla. Pilgiftgrodor Vissa pilgiftgrodors hud avger ett av det starkaste biologiska gifterna man känner till, batrachotoxin (BTX). Från den giftigaste arten innebär 0,00001 g av giftet en dödlig dos för en människa! I fångenskap förlorar de flesta arterna sin giftighet. Förmodligen beror det på att grodorna bygger upp sitt gift genom att äta en blandning av olika giftiga insekter som i sin tur får sitt gift från giftiga växter. Har inte grodorna tillgång till denna speciella föda så kan de inte bilda giftet. Nyligen fann man BTX i fjäderdräkten hos vissa fåglar på Nya Guinea. Där upptäckte forskare tillsammans med lokalbefolkningen att fåglarna fick giftet från en speciell skalbaggsart. Förmodligen hade skalbaggarna i sin tur bildat giftet genom att äta giftiga växter. Ett tydligt exempel på hur komplicerat samspelet mellan växter och djur kan vara i regnskogen! Forskare är mycket 12

13 intresserade av pilgiftgrodorna och deras gift. Man har upptäckt att vissa delar av giftets beståndsdelar kan användas som smärtstillande medicin i små doser! De flesta pilgiftgrodor har starka varningsfärger. Det är ju ingen idé att vara giftig om inte angriparen vet om det. Vissa arter har samma försvarsstrategi som kycklingsnoken. De har starka varningsfärger utan att vara giftiga. Tack vare sitt effektiva försvar har pilgiftgrodorna få naturliga fiender. Eftersom de är beroende av att visa upp sina varningsfärger är de till skillnad från de flesta andra groddjur dagaktiva. Håll utkik efter de pilgiftgrodor som lever fritt i Regnskogen. Ett säkert ställe är berghällen till höger efter terrariet. Lyssna också efter hanarnas spelläte, det är förvånansvärt högt och kan locka till sig honor från långt avstånd. Plan 1,5 Tvåtåig sengångare Sengångare är däggdjur och hör till ordningen Håriga trögdjur. De lever större delen av sitt liv hängande under trädgrenar i sina långa kraftiga krokliknande klor. De har flera anpassningar till detta levnadssätt. Sengångare kan vrida huvudet upp till 270 och på så sätt komma åt löv omkring dem utan att behöva flytta kroppen. Nästan alla däggdjur har 7 halskotor (till och med elefanter och giraffer), undantagen är sjökor, tvåtåiga och tretåiga sengångare som kan ha både fler och färre antal halskotor. Sengångare äter huvudsakligen knoppar, späda skott, frukt, bär och blad. Eftersom blad är energifattiga och svårsmälta har sengångare flera anpassningar för detta. De har en stor mage med flera avdelningar som långsamt smälter maten med hjälp av symbiotiska bakterier. Så mycket som två tredjedelar av sengångarens vikt kan utgöras av maginnehållets vikt och det kan ta över en månad att smälta en måltid. Jämfört med t ex en skatas 30 minuter. Sengångaren lämnar grenarna bara för att byta träd och för toalettbehov. På grund av den låga ämnesomsättningen behöver den bara bajsa en gång per vecka. Urinen och avföringen kan då utgöra 30% av den totala kroppsvikten! Den gräver ner sin avföring på en bestämd toalettplats vid sitt favoritträd. Detta medför att trädet får gödsel och/eller att via doften lockar till sig en parningspartner. Sengångare är vanligen tysta men de har några låga läten. När den enda ungen föds händer det att den faller fritt tills den fångas upp av den 1-1,5 m långa navelsträngen och hissas upp av modern. Den första tiden ligger den sedan på moderns buk. Tvåtåiga sengångare lever i hela Amazonområdet och angränsande bergstrakter. I bergsregioner förekommer de upp till meter över havet. Ibland går sengångarna i hängnet vid Kafé Tucan. Rödfotad skogssköldpadda I ett hägn lever rödfotad skogssköldpadda. Den trivs bäst i varm och fuktig miljö, om det blir för torrt kan den gräva ner sig i väntan på nytt vatten. Ofta håller sköldpaddorna liksom ödlorna till under våra UV-lampor. UV-ljus behövs vid bildandet av D-vitamin som är viktigt för uppbyggnaden av sköldpaddornas ryggsköld och ödlornas skelett. Kapokträd Hos sköldpaddorna står ett Kapokträd, ett träd med många stora taggar på stammen. 13

14 Goeldisaporna är små och nätta, väger runt 0,5 kg och är ungefär 25 cm långa. De är helt svarta med långt hår som sticker ut runt huvudet. De har långa svansar som de använder för att hålla balansen när de rör sig över tät skog eller långa grenar hängande i träden. De söker igenom skogen i jakt på fruktträd ofta i sällskap av marmosetter och tamariner. De måste röra sig mer under torrperioden för att hitta träd som bär frukt. Sengångarhonan Tallina. Kapokträd odlas mest i Sydöstasien för sina fröhårs skull. Dessa är utväxter från insidan av fruktväggen och består av upp till 3 cm långa, ihåliga och encelliga hår. De är elastiska, vattenfrånstötande och åtta gånger lättare än bomull. Förr användes de mycket i flytvästar, numera nästan bara till stoppning av putor och kuddar. Först i sen tid har man lärt sig att spinna kapok. Kapok växer vild med olika former på båda sidor av Atlanten. Bambu Bland sköldpaddorna växer även bambu, ett gräs med en storlek och tillväxthastighet utöver det vanliga. De största arterna kan bli över 40 m höga. Goeldisapor Goeldisapan tycks vara en övergångsform mellan gamla och nya världens apor och mellan tamariner/marmosetter och kapusinapor. Den har klor i stället för naglar och är den enda småapan i nya världen med 36 tänder. Alla andra marmosetter och tamariner har 32 tänder. Den kommunicerar med minst 40 olika läten, ändå är den inte känd för att vara speciellt högljudd. Även om den mesta tiden spenderas i träd, kommer de ibland ner på marken, oftast för att titta efter insekter och reptiler. Deras årliga diet består av en tredjedel frukter som de äter på morgonen, en tredjedel insekter som de äter på mitten av dagen och en tredjedel svamp som de äter på eftermiddagen och på kvällen. Närvaro av bambu är viktigt för goeldisapan eftersom de är beroende av en svamp som växer i bambu och nära vattendrag. Av de 22 arterna som äter svamp är goeldisaporna den enda art som är beroende av svamp. Goeldisapan kommer ursprungligen från regnskogen i mitten av Sydamerika. Den lever ofta i primär och sekundär regnskog. Bevarandeprojekt Goeldisapan är rödlistad och nära utrotning. Det finns därför ett bevarandeprojekt som syftar till att föda upp goeldisapor i djurparker världen över för att säkerställa artens fortlevnad. Planer finns att i framtiden kunna återinplantera apor uppfödda i fångenskap i återställda, skyddade områden i Sydamerika. De första aporna som kom till Universeum är uppfödda i Zürich av artens stamboksförare och Universeum ingår i det världsomspännande bevarandearbetet. Goeldisaporna lever i familjegrupper om fyra till tio djur och utgörs av föräldrarna, alltså det reproducerande paret, och deras ungar. Den 14

15 äldre avkomman hjälper även som vuxna till att passa sina yngre syskon. Detta ger dem värdefull kunskap tills de själva får ungar. Vitörad silkesapa Den vitörade silkesapan (Callithrix jacchus) är vanligt förekommande i starkt varierande skogstyper från atlantregnskogar till torra taggbuskbuskområden och savannskogar i Brasilien. Den kan bli ca 18 cm lång och väga ca 250 g. Den vitörade silkesapan är brunspräcklig, grå och gul päls med vita örontofsar och lång bandad svans. Ansiktet har ljust skinn som mörknar om det utsätts för solljus och pannan har vit päls. Alla tår utom tummarna har klor i stället för naglar vilket gör att den vitörade sticker ut utanför munnen, dessa långa huggtänder gör att de kan bita sig igenom bark på träd och därigenom få i sig trädets sav, som också är en stor del av deras dagliga föda. Insekter utgör den andra viktiga födan. På grund av sin litenhet kan den tillgodose hela sitt proteinbehov genom att äta insekter. Den äter dock även en mindre mängd frukt, frön, blommor, svamp, nektar, sniglar, ödlor, trädgrodor, fågelägg och boungar och små däggdjursungar. När aporna lämnat sitt sovträd äter de oftast intensivt under en timme och alternerar sedan resten av dagen mellan ätande, vilande och socialisering. När de vilar sträcker de ofta ut sig och kan ligga helt stilla i över en halvtimma. På grund av sin litenhet faller de ofta offer för mårddjur, kattdjur, trädormar, ugglor och rovfåglar. I en familjegrupp med flera honor och hanar är det endast honan och hanen med högst rang som är reproducerande, men hela familjegruppen hjälps åt att ta hand om ungarna vilket ökar deras överlevnad. I början är det pappan som bär ungarna på ryggen, de lämnar honom endast för att bli ammade av mamman. Goeldisapa. silkesapan rör sig likt en ekorre i träden. Den har förstorade mejselformade framtänder och specialiserad blindtarm som en anpassning till sin speciella diet. De föder ofta ickeidentiska tvillingar vilket är ovanligt för primater. Till skillnad från våra goeldisapor så är dessa apor något lugnare, använder sig inte av lika många läten samt att de lever på mer animalisk föda. Man kan ibland se huggtänderna som Tvåfärgad tamarin Den tvåfärgade tamarinen är dagaktiv och trädlevande. Den förflyttar sig mellan träden med kvicka och ryckiga rörelser. Man har sett en apa som hoppade från 15 meters höjd ner till marken utan att ta skada. Den tvåfärgade tamarinen lever i tropisk regnskog, öppet skogslandskap och sekundärskog i ett begränsat område i och kring staden Manaus i Brasilien. I naturen äter den frukt, blommor, bladknoppar, snäckor, små groddjur, sav och nektar. Bytesdjur dödas med ett bett i huvudet. 15

16 De kan till och med hoppa upp över ytan för att fånga ormar, insekter och fåglar från grenar som hänger över vattnet. Arowanor är så kallade munruvare. Hanen förvarar de befruktade äggen i en fördjupning i munhålan fram till att de kläcks. Många fiskarter producerar många små ägg med hög dödlighet. Tack vare munruvningen kan arowanorna i stället satsa på få men stora ägg. Vitörad silkesapa. Som hos andra tamariner hjälper hanen till vid födseln genom att ta emot och tvätta ungarna. Den nyfödda ungen har kort päls och är hjälplös. Den klänger sig hårt fast till pappan eller mamman. Pappan lämnar över ungen till mamman när den ska dia och tar tillbaka den efteråt. Ruinsjön Ruinsjön är hem för många fiskarter. Sätt dig på huk och studera de olika arterna av jordätare en stund. Snart ser du varför de har fått sitt namn. De tar in bottenmaterial i munnen och filtrerar det i jakten på godbitar. Lägg märke till luftrötterna som hänger ner i Ruinsjöns vatten. De kommer från en philodendron i trappan ner till andra våningen. I ruinsjön har vi också den mäktiga fläckiga sötvattensstingrockor. Silverarowanor Området närmast ytan domineras helt av silverarowanor. Studerar man hur fisken är byggd och munnens placering ser man snart att det är uppe i ytan dessa fiskar hör hemma. Födan består av andra fiskar samt diverse insekter och smådjur som faller ner i vattnet. Stingrockslagunen Titta på stingrockornas färger. Säger de dig någonting? De klargula fläckarna talar tydligt om att rockan inte vill bli störd. Blir den provocerad snärtar den till med sin taggförsedda stjärt. Taggen ligger gömd i en ficka tillsammans med ett giftigt slem. Giftet orsakar outhärdlig smärta, ger svåra infektioner och har en celldödande effekt. Skadorna begränsas om den stuckna kroppsdelen hålls i hett vatten, så att proteingiftet koagulerar. Rockor tillhör liksom hajarna klassen broskfiskar, fiskar som man vanligen finner i marin miljö. När Anderna för länge sedan bildades, avskildes stora vattenmassor från havet. En del broskfiskar blev kvar och kom under årmiljonerna att utvecklas till dagens sötvattenslevande stingrockor. Indiansjön Efter Ruinsjön kan du ta trappan ner till Indiansjön. Den djupa sjön ger en bra möjlighet att studera hur olika fiskar är anpassade till att leva i olika nivåer av vattnet. Här lever två pansarkajmaner. Kajmaner räknas till alligatorfamiljen och är besläktade med krokodiler. Pansarkajmanen är den minsta arten av alla krokodilartade kräldjur. Hanarna blir som störst 1,6 m, honorna något mindre. 16

17 Till skillnad från många av dess släktingar är pansarkajmanen inte utrotningshotad. Det bepansrade skinnet är för hårt för att vara intressant för skinnhandeln. Eftersom de är så små anses de inte heller utgöra något hot för människor och jagas inte heller av denna anledning. Pansarkajmanerna är framförallt aktiva under dygnets mörka timmar. Dagarna tillbringar de mest i vila. Ibland kan man dock se någon ligga på botten med vidöppen mun, i väntan på att en fisk ska göra misstaget att simma för nära. Kajmanen Bloody Mary. Alligator eller krokodil? Många undrar hur man skiljer alligatorer från krokodiler. Alligatorer har som regel en rundare nos, men det enklaste sättet är att titta på tänderna. Hos krokodiler syns den fjärde underkäkstanden när munnen är stängd. Alligatorer och kajmaner har en ficka i överkäken där tanden göms. Groddjuren lägger sina ägg i vatten, men tillbringar större delen av sina liv på land. Hos krokodiler och alligatorer är livscykeln omvänd. Honan lämnar vattnet och gräver ner sina ägg i marken. Vissa arter har lärt sig att utnyttja värmen som bildas vid förmultning genom att honan lägger sina ägg i en kompost av ihopsamlat växtmaterial. Pacún Längre ner i vattnet lever pacún, en släkting till den rödbukade pirayan. Tittar man på de bägge piraya-arternas yttre kroppsform så ser de lika ut, men där tar många av likheterna slut. Pacún är vanligen en ensamlevande fisk. Tänderna är inte vassa, utan anpassade för att mala sönder födan. Denna utgörs framförallt av växtdelar, frön och frukter, men framförallt unga fiskar har även smådjur på menyn. När regnperioden kommer lämnar de vuxna fiskarna flodfåran för att ge sig ut i översvämmade skogs-områden. Där simmar de omkring och äter av växter, frukter och frön som fallit ner på vattnet. En del frön klarar passagen genom fiskens matsmältningsystem oskadda. På så sätt sprids de med fiskarna till nya växtplatser. Vid regnperiodens slut sjunker vattnet undan från den översvämmade skogen. Många pacús hittar inte tillbaka till floden, utan blir innestängda i kvarvarande småsjöar, s k várzea. I dessa småvatten kan syrenivån minska snabbt. För att överleva till nästa högvatten har pacun utvecklat vissa anpassningar. Man har visat att arten i samband med syrebrist kan öka mängden av röda blodkroppar i blodet, och på så sätt öka sin syreupptagningsförmåga. I jämförelse med många arter har den även en ovanligt stor gälyta, ytterligare en anpassning för att klara syrebrist. För indianerna är várzea viktiga fiskevatten. De lägger växter, s k barbasco, med bedövande ämnen i vattnet. Sedan är det bara att samla ihop de avsvimmade fiskarna! Arapaima Arapaiman är en av världens största sötvattensfiskar. Den kan bli 4,5 m lång och väga 200 kg. När den är liten andas den med gälar som de flesta fiskar men när den blir större (över 1 kg) andas den med sin stora 17

18 simblåsa. 4-5 gånger i timmen måste den upp till ytan för att byta ut den gamla koldioxidrika luften mot syrerik. Luftandningen är en anpassning, motsvarande pacúns höjda halt av röda blodkroppar och stora gälyta, för att klara av att leva och jaga i syrefattiga vatten. Arapaimans byten hålls fast av de starka käkarna och mals sönder mot gommen av den tandförsedda tungan. Honan lägger omkring romkorn i en grund sandgrop och bägge föräldrarna vaktar både rom och yngel. Malar Bottenvattnet i Indiansjön domineras av olika former av malar. Man ser dem bäst om man går ner till rutan på bottenvåningen. Malarnas antenner fungerar som känselspröt. Med hjälp av dem kan de lukta, navigera och hitta mat i mörker eller grumligt vatten. Havsdruva På landdelen av Indiansjön växer havsdruva. Trädet är känt för sina goda frukter och för veden som är hård och tyngre än vatten. Trädet är tvåbyggare, han- och honblommor bärs av skilda individer. Havsdruvan odlas knappast som frukträd, men de vackra träden utmed de karibiska öarnas stränder skattas på sina frukter. Särskilt barnen är förtjusta i de syrliga frukterna. De stoppar dem hela i munnen och suger ur saften. Kärnan och skalet spottas ut. Syrligheten gör frukterna lämpliga till sylt och saft och man kan göra ett gott vin av dem. Utanför dörren till Regnskogen kan man se bladskärarmyror och lära sig mer om det enkologiska fotavtrycket. Vårt ekologiska fotavtryck Mitt emot terrariet med bladskärarmyror finns olika skyltar som försöker förklara och tydliggöra det hot som regnskogen lever under och som har sin koppling till vår livsstil och konsumtion. Det avtryck som vår livsstil sätter och som påverkar miljön i hela världen kallas det ekologiska fotavtrycket. De flesta av oss i västvärlden lever på ett sätt som kräver väldigt mycket av jordens ekosystem. Ju mer arbete från ekosystemen som ens livsstil kräver desto större del av jordens produktiva yta kan man sägas lägga beslag på. Man tar helt enkelt större plats på jorden, gör ett större avtryck (fotavtrycken uttrycks i hektar. En hektar är lika med m 2, d v s 100x100 m). Västerlänningens fotavtryck är här illustrerat som ett stort skoavtryck. Som jämförelse finns också ett betydligt mindre fotavtryck. Det senare ska föreställa de avtryck som befolkningarna i utvecklingsländerna sätter. På internet finns det en internationell sida för personlig fotavtrycksberäkning. Besök myfootprint.org. Där kan du genom att kryssa för 15 korta flervalsfrågor få en snabb uppskattning av hur stort utrymme på jorden som just du kräver. Hur påverkar din frukost regnskogen? En vanlig svensk frukost ges som exempel på hur vår konsumtion här kan påverka miljö och människor i tropikerna. I mycket av det vi äter finns produkter som odlas på marker som är före detta regnskog. Till exempel de 18

19 tropiska frukterna som ingår i müsli samt olja från oljepalmen som bland annat finns i många margarinsorter. När vi äter kött från gris, kyckling och kor som får konventionellt kraftfoder, medverkar vi också indirekt till att viktig regnskog och savann bränns för att ge plats åt växande sojaodlingar. Andra orsaker till att regnskog skövlas och som vi direkt eller indirekt är skyldiga till är vägbyggen, betesmark för köttproduktion, gruvdrift, skogsbruk och vattenkraft. Stora mängder regnskog försvinner varje minut från jordens yta och därmed en mängd arter av växter och djur som vi inte ens visste att de fanns. Kan du rädda regnskogen? Man beräknar att det kan finnas upp till 100 miljoner arter av växter och djur på jorden och att mer än hälften finns i regnskogen. Men mindre än två procent har ännu beskrivits. Tänk efter hur viktig regnskogen är för dig och reflektera över vad som kommer hända i ditt liv när regnskogen inte finns kvar. Vad kan du göra för att rädda regnskogen? Plan 0, Regnskogens botten Här bor några av våra tucaner. Se särskild info om den i Utställningsfakta Tucaner. 19