Blekinge syns i media sid 10

Transkript

1 Ali Johansson spränger gränserna sid 8 Oss föräldrar emellan skapar trygghet i Burlöv sid 6 Schysst spel i LUGI sid 16 Blekinge syns i media sid 10

2 Innehåll MIKAEL SANDGREN, REGIONCHEF 2 RASTVÄNNER I SJÖBO FÖR TRYGGHET I SKOLAN 3 DOIT - ENGAGEMANGSGUIDER 4 OSS FÖRÄLDRAR EMELLAN I BURLÖV 6 ALI JOHANSSON HÅLLER BARNENS DRÖMMAR VID LIV 8 RÄDDA BARNEN I BLEKINGE HÖRS OCH SYNS I MEDIA 10 RÄDDA BARNENS HISTORIA 11 KRYDDGÅRDSSKOLAN UTBILDAS I BARNKONVENTIONEN 12 ATT MÖTA BARN SOM IDEELL 14 METODBOK FÖR FÖRSKOLAN 15 RÄDDA BARNEN OCH LUGI BYGGER LAGANDA 16 LIKA BEHANDLING ETT MÅSTE FÖR TRÄNAREN 18 FÖRÄLDRATELEFONEN OCH FÖRÄLDRAMEJLEN 20 NY FÖRENING MED PÅVERKAN I FOKUS 22 Omslagsbild: Alexander Olivares Inblick & ögonblick /2015

3 MIKAEL SANDGREN, REGIONCHEF Vi lever i en spännande tid! Flera avgörande samhällsförändringar sammanfaller som gör att samhället förändras av samma dignitet som när jordbrukssamhället övergick i industrisamhället. Så vad är det då som förändras? Några exempel: Individualismen (som inte nödvändigtvis är detsamma som egoismen) har stärkts. Särskilt är detta en mentalitet hos de yngre generationerna. Facebook och andra sociala medier är ett verktyg i detta. Det blir viktigare att få något tillbaka när man engagerar sig (gärna omedelbart då tålamodet tycks bli allt kortare) och man frågar sig ofta hur ett engagemang kan stärka sitt varumärke. I och med att individualismen blir starkare så försvagas i sin tur viljan till att tillhöra klasser och större grupper och organisationer om de inte tydligt kan visa på mervärdet för individen att vara med. I och med att industrisamhället. och då särskilt tillverkningsindustrin, lämnas ökar mängden kunskap man behöver ha för att ta sig fram i samhället. Bland annat höjs tröskeln för att få arbete, vilket är en av huvudorsakerna till utanförskapet i samhället. Välfärdssamhället som under en tid hade som ambition att skapa ett finmaskigt skyddsnät för alla människor, har på senare tid fått acceptera att vara ett skyddsnät som inte omfattar alla. Förfrågningar till organisationer i civilsamhället om att vara maskor i skyddsnätet blir allt vanligare. Globaliseringen och alla hjälpmedel att kommunicera enkelt, snabbt och billigt gör att avstånden i världen minskar. Fler svenskar reser utomlands och är intresserade av att ta med hem andra kulturer och sätt att leva. Fler svenskar har levt i andra kulturer och kan berika vårt samhälle (om de tillåts göra det) och gör på så sätt att Sverige på olika sätt kan stå bättre rustat i en globaliserad värld. Det här var bara några exempel. Frågan är vad samhällsförändringarna gör med Rädda Barnen som organisation? Behöver vi bry oss om detta och i så fall hur? Detta är viktiga frågor som vi behöver fundera på och diskutera, men ännu viktigare är vilken roll vi i Rädda Barnen vill ha i detta och Välfärdssamhället har på senare tid fått acceptera att vara ett skyddsnät som inte omfattar alla. framtidens samhälle. Och är det så att vi inte bara vill följa med i samhällsutvecklingen utan också att vi vill vara med och skapa det samhälle vi vill ha (mer än vi redan gör) är det viktigt att vi stärker oss i detta abete. Som en organisation i civilsamhället och med vår styrka har vi även en roll att spela för hela denna vår sektor för att bidra till samhällsutvecklingen. Jag vet att aktiva medlemmar i civilsamhällets organisationer har fullt upp med sin egen verksamhet och att driva sin förening. Jag tror ändå det är avgörande att vi samtidigt mäktar med att diskutera samhällsutvecklingen och vår roll i den. Så välkommen i våra fortsatta diskussioner! Inblick & ögonblick /2015

4 RASTVÄNNER I SJÖBO FÖR TRYGGHET I SKOLAN vi är här på deras villkor. De är positiva och kommer fram och pratar med oss, säger Birgit och Elisabeth. Från vänster: Birgit, Yvonne och Elisabeth. Elisabeth, Birgit och Yvonne är rastvänner på Färsinga Lärcentrum i Sjöbo. Genom att få in fler vuxna i skolan förebyggs mobbning, trakasserier och otrygghet. Varje torsdag tar Yvonne på sig den självlysande Rädda Barnenvästen och vandrar i skolans korridorer i två timmar, antingen med Elisabeth eller med Birgit. Elisabeth har tidigare arbetat som lärare och för henne var det ett naturligt steg att fortsätta vara engagerad för barn och ungdomar efter pensionen. Jag såg en annons i lokaltidningen att Rädda Barnen sökte rastvänner och kände att detta kunde passa mig. Sen gick vi en introduktionsutbildning och på den vägen är det, säger hon. Vuxennärvaron ger trygghet Det märks tydligt på rektor Mayvor Jonsson att hon uppskattar Rädda Barnens rastvänner. Hon beskriver att skolan är långt ifrån att ha några större problem, men att den ökade vuxennärvaron skapar ett lugn och en trygghet för de unga, något som Elisabeth instämmer i: Vi märker att vi fyller en funktion här på skolan, att det blir lugnare när fler vuxna är här. Rastvännerna tycker att det är viktigt att eleverna ska förstå att de är där för deras skull. Men inte för att vakta dem, utan för att förebygga mobbning och utanförskap. Vi säger att vi är rastvänner, inte rastvakter. Det är viktigt att skilja på det. Eleverna känner att Inblick & ögonblick /2015 Vill bli fler rastvänner I samband med att de började gick de runt till alla klasserna och presenterade sig själva och vad de ska göra på skolan. Efter varje pass rapporterar de till skolledningen och berättar hur dagens pass har varit. Kommunikationen med skolan tycker vi fungerar bra. Vi är väl förankrade med både rektor och lärare. Vi känner också att vi enkelt kan mejla verksamhetsutvecklaren på Rädda Barnens regionkontor om det är något och det har fungerat bra. Tillsammans ger de alla trygghet och stöd till oss, säger Elisabeth. De ser fram emot att få in fler rastvänner i verksamheten så man kan vara med på skolan fler av veckans dagar. Elisabeth, Birgit och rektorn tycker alla att det vore bra om man kunde få till rastvänner även på fredagarna då eleverna är lite mer uppe i varv och stojigare inför helgens strapatser. Text och foto: Sofie Nodbring

5 DOIT - ENGAGEMANGSGUIDER Vi är på besök hos Rädda Barnens verksamhet DOIT (som står för Delaktighet, Organisering, Intressen och Trygghet), som ingår i Rädda Barnens projekt På lika villkor. De befinner sig hos Malmö Civila Ryttarförening, som gör en oerhörd insats för barn i Malmö genom att arrangera gratis ridlektioner en gång i veckan. Vi träffar de ansvariga, Lina, Mario och Sandra, som alla arbetar inom På lika villkor, samt nio tjejer som är med i projektet. Vi är dessvärre lite sena efter skola och jobb, men undertecknad hinner uppleva lite av den sista gruppens äventyr på hästryggen. Inne på ridbanan ser jag mörkbruna, vita och ljusbruna varelser. Barnen bärs runt av hästarna i maklig skritt och jag blir väldigt imponerad av att de klarar av att utföra en ritt på ett så bra sätt. Jag får veta av Lina att barnen i den här gruppen är år gamla. Det är fjärde och sista gången som de provar på ridningen. Vetskapen om den korta tiden i sadeln och deras ålder, gör mig än mer imponerad över det faktum att de klarar av att behärska dessa stora djur. Vissa av tjejerna ser nästan ut som de inte gjort annat och det känns som att Malin Baryard får se upp om ett par år. När ridlektionen är slutförd och hästarna är på plats i stallet samlas alla i korridoren vid omklädnings- och fikarummet. Där lyckas jag bland annat snappa upp en lycklig kommentar: - Det var den bästa ridturen! Sekunden senare frågar en annan tjej exalterat sin kompis: - Vilken är din favorit? Tyvärr uppfattar jag inte svaret, men när jag undersöker saken närmare vid fikastunden som De nio tjejerna har en strålande dag i stallet. Inblick & ögonblick /2015

6 projektet bjuder på, får jag det reptilsnabba svaret: - Favorithästen är Ciao! Helt enkelt bäst! Jag försöker lirka ur dem ett annat namn, men misslyckas kapitalt. Det är bara så att Ciao regerar. Jag frågar barnen lite om deras erfarenheter av ridning och några bekräftar att de har ridit tidigare, då med skolan för ett par år sedan. En av dem som provat rida med sin skola är Juomana, som är 11 år och som går på Holmaskolan. Juomana har varit med alla fyra gånger och hon tycker om det jättemycket. När jag frågar vad det är som hon tycker om med ridlektionerna, så säger hon att hon gillar när hästarna travar. Hon tillägger också, lite förvånande, att hon är intresserad av att sadla på och av hästen. Då passar jag på att fråga henne om hon skulle kunna tänka sig att jobba med hästar på något sätt. Ja, säger hon och menar att det skulle vara mest kul att arbeta som ledare och ungdomar. På det sätt som DOITs ledare har hjälpt henne under de fyra kvällarna. På frågan ifall Joumana drömmer om att få tävla, får jag ett rappt och rakt svar: - Jag skulle vilja vara med! Jag fortsätter fråga henne lite om DOIT. Hon tycker det är en bra grupp för barn. Innan hon själv kom i kontakt med DOIT hade hon ingenstans att ta vägen eller att göra. Hon gick i skolan och därefter direkt hem. Jag avslutar uppdraget med att prata lite med en av ledarna, Lina kring vad DOIT ger barnen. Hon säger att hon har sett en positiv utveckling hos barnen sedan de började med ridlektionerna. Första gången gick de inte ens nära hästarna, men nu tar de för sig allt mer. Första gången gick de inte ens nära hästarna, men nu tar de för sig allt mer. Det som är så bra med ridlektionerna är att det är gratis på tisdagarna, vilket innebär att de som vill kan fortsätta med det. Hon förtydligar att det är viktigt i projektet att de gör aktiviteter som inte kostar pengar, så att barnen kan fortsätta även när tiden med DOIT är över. Det är barnen och ungdomarnas intressen som styr vilka prova påaktiviteter som görs inom projektet, men de stöttas också om de vill göra saker i och utanför Holma och Kroksbäck. Det kan också handla om att de vill starta träning för ungdomar i området till att söka pengar för evenemang osv. Lina säger avslutningsvis att de arbetar för att guida deras engagemang och möjliggöra barn och ungas rätt till en meningsfull fritid. När vi lämnar dessa individer som bara är i början av sina liv, så känns det som att det inte finns några hinder varken på en ridbana eller i deras liv, som kommer att stoppa dem från att bli tävlingsryttare eller vad de nu månne önskar bli. Inte med den arbetsviljan och inställningen. Bara de får möjligheten att utveckla sig vidare och det är DOIT en fantastisk grund för. Foto: Alexander Olivares Text: Mikael Johansson En engagemangsguide jobbar för att säkerställa att barn och unga mellan 7-24 år får rätt till en intressant, utvecklande och meningsfull fritid. Bland annat guidar de barn och unga till föreningar och organiserade fritidsaktiviteter. De arbetar också med att skapa en struktur för att barn och unga själva ska kunna hitta till föreningslivet. Dessutom arbetar de för att stärka, stötta och utveckla föreningar lokalt i området. Inblick & ögonblick /2015

7 OSS FÖRÄLDRAR EMELLAN I BURLÖV På Multiteket i Svenshög samlas familjer i Rädda Barnens föräldragrupp för att stärka varandra och för att förbättra villkoren för kvarterets barn. Familjen Krasniqi-Kllkoqi ser föräldragruppen som sätt ett att vara med och forma samhället. Att vara en del av lösningen, inte problemet. Grönområdena tar för omväxlings skull upp mer plats än höghusen som omger dem. Nehat Krasniqi och Xhylfidane Kllokoqi med barnen Rajana 6 år, Riduan 3,5 år och Kanita 1 år, har bott i miljonprogrammet Svenshög i Burlövs kommun i tre-fyra år och har inga planer på att flytta. Sverige är ett av de bästa länderna i Europa. Man kanske inte blir miljonär här, men livet är bra. Skolan är bra, vården är trygg det är bra helt enkelt, säger Nehat som lämnade Kosovo 1992 och träffade Xhylfidane här. Dottern Rajana går på förskola och sonen Riduan på dagis. Kanita är hemma med sina föräldrar. Nehat har arbetat inom olika serviceyrken men är arbetssökande just nu. Den här tiden sedan jag blivit arbetslös, har jag värdesatt att jag kan vara så mycket med min familj. Det har varit det viktigaste just nu. Visst, jag oroar mig lite för att inte hitta ett bra jobb, det skulle ju förbättra förutsättningarna för mina barn. Men utöver det är det inte så många bekymmer. Man ska se till vad man har, inte vad man inte har, säger Nehat. Nehat och Xhylfidane är muslimer och försöker göra vad de kan för att motverka fördomar. Familjen Krasniqi-Kllkoqi trivs bra i Svenshög och märker att kriminaliteten och bråken i skolan har minskat. Islam får mig att må bra. Jag försöker prata med människor, försöker få dem att förstå att bilden i media inte visar allt. Vi är Inblick & ögonblick /2015

8 ingenting man behöver vara rädd för, vi är vanliga människor. Man måste våga fråga! Svaret gör kanske att man ändrar uppfattning, säger han. Familjen fyller dagarna med att träffa föräldrarna och att umgås i familjen och med sina muslimska bröder och systrar. Ofta pratar man om religion eller om Rädda Barnen. Kanske är det någon som behöver hjälp med något. När middagsbönen är slut är det dags att hämta barnen för att göra en liten utflykt eller få besök. Föräldragruppen träffas på tisdagskvällar för att prata om hur man tillsammans kan skapa en trygg miljö för alla. När vi fick barn själva och vi såg hur samhället är, så blev vi rädda. Alltså, vad kommer att hända med våra barn? Vi ville inte ta dem till skolan eller dagis. Vi ville försöka påverka samhället, att det ska bli bra för våra barn, säger Xhylfidane. Stort behov av organiserade aktiviteter För bara ett par år sedan var Svenshög en rätt stökig plats med inbrott och skadegörelse i fastigheterna och bråk i skolorna. Då liksom nu fanns det till exempel ingen fritidsgård, barnen drällde mest omkring och förstörde. Några tröttnade och drog igång Rädda Barnen i Burlöv. Både Nehat och Xhylfidane är aktiva medlemmar för att, som de säger, återgälda att de togs väl om hand som barn. Träffarna på Multiteket fyller inte hela behovet av fungerande fritidsaktiviteter men de ger åtminstone barnen en del att syssla med. Utöver familjekvällarna har man fasta tider i en idrottshall och har gjort utflykter till Busfabriken i Malmö och till Köpenhamn och Tossellilla äventyrspark. Xhylfidane spelade basket under sin uppväxt i Sverige. Nu vill hon dra igång ett tjejlag i Svenshög, efterfrågan är stor. Självklart är det mycket som har blivit bättre. Vi har mer erfarenhet nu och så lär man av Inblick & ögonblick /2015 varandra. Jag kan inte svara på vad som har varit bäst med gruppen det är allt! Barnen älskar att vara med, vi gör ju mycket för dem. De som kommer hit är inte bara araber, det är olika nationaliteter, även svenskar alla möjliga. Så vi pratar om olika traditioner, vi pratar om allt möjligt, säger Xhylfidane. Nehat Krasniqi är glad över all tid han har kunnat tillbringa med sina barn Rajana och Riduan. Både Nehat och Xhylfidande säger att den stora skillnaden är att familjerna nu känner ett större lugn med hur saker och ting är i området, att de har mer kontroll över vad som händer. Även barnen känner sig tryggare. Det kan vara det som jag har märkt av; om det händer någonting känner barnen till sina rättigheter så de vet vem de ska vända sig. Oavsett vad som händer så vet de vem de ska fråga, vad man ska göra. Och för äldsta dottern innebar föräldragruppen att hon fick nya kompisar, så att hon slapp vara själv när hon kom till förskolan, säger Nehat. Text och foto: Kaj Svensson. Bildbearbetning: Mikael Leijon, Studio Format.

9 Eldsjäl: Ali Johansson, Lindängen, Malmö ALI JOHANSSON HÅLLER BARNENS DRÖMMAR VID LIV Det är sen eftermiddag och de regntunga moln hänger oroväckande över Pildammsparken i Malmö denna junidag, där vi har stämt möte med Ali Johansson. Tanken på ett stundande regn känns dock oviktig när jag trycker min hand i Alis och möts av ett varmt genuint leende. Vi slår oss ner och tittar ut över vattnet som fontänerna sprutar upp mot himlen. Eftersom jag är intresserad av träning undrar jag vad Ali kör för upplägg för sin träningsgrupp för tillfället. Ali berättar att Allt sitter i huvudet är en träningssida på Facebook där man kostnadsfritt kan vara med på olika träningspass. Passen i sig är riktade till personer som saknar motivationen och tron på sig själv att de kan genomföra väldigt fysiskt utmattade pass. Vi går in med inställningen att du kan klara av precis vad som helst oavsett utgångspunkt så länge du har vad som krävs i huvudet! Med vilja kan du göra allt, säger Ali och sammanfattar på så sätt sin generella inställning till vad vi kan åstadkomma i livet. Det är dags att ta bilder och vi rör oss på olika ställen i parken. När jag följer Alis lätta löpsteg med blicken, blir jag lite avundsjuk och inte direkt överraskad när han berättar att han började springa redan vid sex års ålder tillsammans med sin mor. Han gjorde det för att inte göra mamma besviken. Och så höll han på i två års tid i Stockholm. När han var åtta år gick flyttlasset till Malmö, som han uppfattade som en grå och trist stad. Då fick löpträningen ett naturligt avslut. När Ali väl kom igång igen så var det friidrottsträning som lockade, och boxning. För ett och ett halvt år sedan blev ultra-maraton det stora intresset. När det gäller denna form av påfrestning på kroppen, dyker den självklara frågan upp hos vem som helst: varför utsätter man sig för något som ultra-maraton? Lika självklart viner hans svar reptilsnabbt förbi: av nyfikenhet! Att utmana sig är ytterligare ett skäl, vilket är det som genomsyrar all fysisk träning Ali går igenom. Den mentala och psykiska utmaningen ger en kick och skapar spänning. Jag tror fullt ut att allt är möjligt. Om jag verkligen vill något kommer jag att skaffa mig kunskap och verktyg för att ta mig till målet men om jag av någon anledning väljer att ge upp, så betyder det att drömmen inte varit tillräckligt stark, säger Ali Johansson. När Ali genomförde sin första utmaning för att uppmärksamma Inblick & ögonblick /2015

10 Rädda Barnens arbete möttes han av många mentala prövningar under vägen som hade fått vem som helst att överge utmaningen. Men Ali kämpade på för att han visste att han måste för barnens skull. Dessutom var han medveten om att detta även skulle inspirera andra människor till att kunna genomföra saker som är en utmaning oavsett vad det handlar om. Den som föds med sämre förutsättningar i livet brukar ofta räknas som någon som har sämre chanser att uppnå sina mål. Det stämmer inte, jag är ett bevis för att det är dags att tänka om! säger den 90 kilo tunga atleten som i våras upprepade bedriften att springa de 240 kilometerna mellan Växjö och Göteborg. Ali berättar gärna om sitt ideella engagemang i Rädda Barnen i Lindängen och då speciellt vad som kännetecknar det arbetet. Projektet som heter Allt eller inget riktar in sig på barn och ungdomar som inte alltid har det så lätt. Man kanske växer upp med föräldrar som inte orkar bry sig eller har kompisar som är på väg rakt in i kriminalitet. Det är barn och ungdomar vars hopp och drömmar bleknar för varje dag, de har inga som helst förhoppningar om att de kommer att bli något i livet. Vi vill ändra på det, säger Ali Johansson. När de har verksamhet i lokalerna så är det ständigt fullt av nyfikna och kunskapstörstande ungdomar. Aktiviteterna som ordnas är till för att de ska skapa en relation till barnen och ungdomarna, som i sin tur skapar relation till varandra. Allt för att de ska kunna stötta varandra. Ingen ska känna att de inte kan berätta allt för varandra. Det är oerhört viktigt att även prata om det kriminella vägvalet, för att barnen och ungdomarna ska förstå att det glorifierade livet som kriminell inte stämmer. Det är en ständigt pågående diskussion där de som har ett kriminellt förbjudet inte har något utrymme för att skryta om sina bragder, säger Ali. Men vad är det som driver Ali att engagera sig så mycket i Rädda Barnen? En del av svaret ligger i att han själv har sett och upplevt det utanförskap, som många människor kan ha svårt att helt förstå. Jag har bott i förorten hela livet och sett behovet av det stöd som vi ger barnen och ungdomarna. De behöver någon som tror på att barnen och ungdomarna kan. Det räcker med att ett enda barn blir motiverad att försöka uppnå sina mål och drömmar för att jag ska känna att mitt engagemang är värt det. Detta barn kommer kanske i sin tur motivera ett annat barn som i sin tur motiverar någon annan. Som ringar på vatten, säger Ali Johansson. Ali beskriver det allra viktigaste i arbetet med att stötta barn som ett mantra: Tro på att du kan Att det går Tro på att de kan Text: Mikael Johansson, Foto: Alexander Olivares Inblick & ögonblick /2015

11 RÄDDA BARNEN I BLEKINGE HÖRS OCH SYNS I MEDIA Bara för ett par år sedan förde Rädda Barnen i Blekinge en relativt anonym tillvaro. Men en målmedveten satsning på att synas i media har gjort både lokalföreningarna och distriktet till efterfrågade kunskapskällor hos länets journalister. Vi bad distriktets ordförande Thomas Gustafson att avslöja framgångsreceptet. Vi hade en uttalad ambition att bli mer synliga i media, tidigare har vi haft en ganska låg profil i Blekinge. Men det är viktigt att vi synliggör vårt arbete och är en del av opinionsbildningen kring barns rättigheter, där kan massmedia vara till stor hjälp, säger Thomas Gustafson. Idag gör tidningarna fler reportage och andra inslag om vårt arbete för barns rättigheter än tidigare. Som regel skickas debattartiklarna till båda länstidningarna samtidigt och vanligtvis tar båda tidningarna in alstren. Lokalradion, P4 Blekinge, brukar haka på med intervjuer. Vi gör till exempel uttalanden i samband med årsmöten; ibland tar de in dem, ibland inte, men om man så att säga väl är på banan så använder media sig av oss. De vill ofta ha en reaktion på något, men från oss som arbetar lokalt, inte från nationella företrädare, säger Thomas. De goda relationerna till Blekingemedia har naturligtvis att göra med att man lyfter fram saker som har ett nyhetsvärde men främst tror Thomas att de beror på att Rädda Barnen har en hög status. Vårt varumärke väger tungt; journalisterna har hög tilltro till oss. Vi kan balansera i politiska frågor eftersom vi är partipolitiskt obundna och bara har barns bästa för våra ögon. Det uppfattas nog som attraktivt för en reporter, som ju har sin egen journalistiska integritet att tänka på, säger Thomas. I sitt yrkesliv inom hälso-och sjukvården har Thomas haft många mediekontakter och tycker att medieframträdandet är ett bra tillfälle till dialog med någon som har som jobb att lyssna. Man ska inte se på intervjun som ett förhör, utan bara tänka igenom vad som är viktigt att förmedla. Media har alltid behov av bra underlag som de snabbt kan ta till sig. Det ska vara överskådligt, begripligt och konkret....viktigt att inte bara tycka till för sakens skull men samtidigt inte vara rädd att kommentera allt som behövs. Undvik att skriva rent allmänt om hur saker och ting är, till exempel att skolan är dålig ; man vill veta hur det förhåller sig lokalt i Blekinges kommuner. Följ närhetsprincipen och överlåt kommentar om Gaza och Syrien till Rädda Barnens nationella talespersoner. Det som engagerar journalisterna på orten är också det som engagerar läsarna och lyssnarna! Vad kan en lokalförening eller en enskild aktiv medlem som känner sig lite medieängslig tänka på? Först och främst är det viktigt Inblick & ögonblick /2015

12 att vara påläst. Man måste inte vara expert på allt men det är bra om man uttalar sig i frågor som man känner sig trygg i. Bäst är förstås att själv ta initiativ till en artikel eller insändare. Och så är det viktigt att inte bara tycka till för sakens skull men samtidigt inte vara rädd att kommentera allt som behövs. Rädda Barnen har alltid en åsikt som vi förmedlar till de som är intresserade. En del kanske känner sig obekväma framför en mikrofon, men att göra sig oanträffbar funkar inte. Då är det bättre att hitta dem i föreningen som kan ämnet och bolla med dem eller helt enkelt låta dem vara talespersoner även om de inte annars har en framträdande roll, säger Thomas Gustafson. Text: Kaj Svensson Foto: Arkiv RÄDDA BARNENS HISTORIA Under Rädda Barnens snart hundraåriga historia har vi Arbetet inriktade sig till en början bland annat varit aktiva i på att lindra den värsta nöden för kampanjen som ledde till barn efter första världskriget. att Sverige som första land i världen förbjöd aga Från välgörenhet till Vi har även bidragit till att barnrättsorganisation Barnkonventionen kom till. Under mellankrigstiden låg fokus på barn i Sverige men det förändrades efter andra världskriget när Efter första världskriget kom alarmerande nyheter om att tre människor i Sverige fick ökade miljoner barn i Europa svalt på insikter om att barn for illa i olika grund av handelsblockaden. delar av världen. Eldsjälen Eglantyne Jebb höll Under 1970-talet omvandlades föredrag, spred appeller och Rädda Barnen till en modern delade ut flygblad, med målet biståndsorganisation och alltmer att häva blockaden och sätta in av resurserna gick till att förändra humanitär hjälp. Inget barn skulle situationen för barn i utvecklingsländer. lida oförskyllt, inte heller på fiendesidan. Rädda Barnen var mycket aktiva Den 19 maj 1919 arrangerade i tillkomsten av FN:s konvention hon ett massmöte i Albert Hall om barnets rättigheter, Barnkonventionen, som antogs av FN:s vilket blev startskottet för Save the Children Fund. Eglantyne generalförsamling Jebb insåg att samhället måste förändras för att barn skulle få Med konventionen som det bättre och hon var en av de inspiration och vägledning har vi första att formulera begreppet sedan dess arbetat långsiktigt för "barnets rättigheter". att förbättra barns livsvillkor och för att stärka deras rättigheter. Sex månader senare bildades Rädda Barnen i Sverige. Sedan 1999 är Rädda Barnen Ordförande var Ellen Palmstierna medlem i Internationella Rädda och bland de aktiva fanns journalisterna Gerda Marcus och Elin Barnen där vi nu är 30 medlemmar. Wägner. Inblick & ögonblick /2015

13 KRYDDGÅRDSSKOLAN UTBILDAS I BARNKONVENTIONEN En dag i september besöker Rädda Barnen utbildar Kryddgårdsskolan i Rosengård, Malmö, för att utbilda all personal i Barnkonventionen. Rädda Barnen utbildar är en del av Rädda Barnen vars uppgift är att påverka externa målgrupper. Malmö för barns rättigheter är ett nätverk bestående av olika organisationer som uppstod då Malmö ville bli en bättre stad och kommun gällande barns rättigheter. Nätverket har varit med och stöttat Rädda Barnen utbildar i arbetet mot att utbildningsdagen skulle kunna ske. Nätverket har också arbetat för att möjliggöra det fortsatta samarbetet under hösten Under hösten 2014 kommer också eleverna på Bilder på en vanligtvis tom vägg Kryddgårdsskolan få utbildning i Barnkonventionen. Utbildningen av eleverna kommer att ske med så kallade barnrättspiloter från Malmö för barns rättigheter. Barnrättspiloterna ska besöka skolan med syftet att påverka och ge barnen insikt i Barnkonventionen. Även föräldrarna på skolan kommer att erbjudas en kvällsföreläsning. Utbildningen utgörs främst av information kring Barnkonventionen med tillhörande övningar. Ungefär 60 personer deltar under dagen och alla är anställda på skolan. Skolans musiksal används som utbildningslokal med bord placerade runt om i salen. Dagens utbildare är Sandra Torstensson från Rädda Barnen. Med sig har hon Michel Devillaz från BRIS. Dagen inleds med att personalen får information om Rädda Barnen och arbetet som organisationen bedriver. Därefter får personalen i uppgift att dela in sig i par för att sedan måla av varandra, utan att titta på papperet. Under tiden den ena personen målar ska den andra personen berätta saker om sig själv. Kuratorn på skolan berättade tidigare att personalen visste vilka alla var, men att de flesta inte kände varandra mer än ytligt. Övningen blir därför ett bra startskott för att lära känna varandra bättre, då deltagarna blivit utplacerade slumpvis runt borden. När porträtten är klara hängs de upp på väggen för att personalen, under resten av dagen, ska få möjlighet att beskåda dem. Som observatör hör jag skratt och nästintill alla ur personalgruppen tittar vid något tillfälle på porträtten. För att börja få igång personalens tankebanor kring Barnkonventionen används ord som barnperspektiv, barnets perspektiv och barnkompetens som Inblick & ögonblick /2015

14 3- barnets bästa, artikel 4- icke diskriminering, artikel 6- utveckling och liv och 12- barnets rätt att komma till tals. Kommentarerna till dagen är övervägande positiva. Många deltagare tycker att det är viktigt att lära sig om Barnkonventionen och att det är något all personal borde få en chans till. Personalen är i full gång med diskussioner. utgångspunkter i en diskussionsövning. Under denna övning hörs ner saker de förknippar med övningen ska personalen skriva aktiva diskussioner och personalen får chans att reflektera över artikeln. olika tankesätt kring barns rättigheter. Efter en timmes lunch tar Michel från BRIS över. Michel talar bland annat om barnperspektivet och Stolarna dras ut och man reser berör ett tema kallat; Prata - sig upp för nästkommande övning. Varför är det bra att prata? Alla blir ombedda att placera sig längst fram i salen, i två led mitt Det fortsatta upplägget under emot varandra. Övningen kallas dagen är likt det på förmiddagen. speed dating och går ut på att Innan dagens slut får personalen en person ska försöka att övertyga en annan. Den andra personen, diskutera frågor, bland annat en historia om en Kalle som plötsligt ändrar sitt sätt att vara, och som ska lyssna, får inte bemöta hur personalen då skulle bemöta det som sägs. situationen. Efter att personalen fått en Dagen avslutas med att kaffepaus på cirka 20 minuter ges personalen får skriva ett brev en tillbakablick av Rädda Barnens adresserat till dem själva. Brevet historia. Artikel 4 i Barnkonventionen, att till det yttersta med personligen kommer att arbeta ska bland annat innehålla hur de sina resurser förverkliga barnets med Barnkonventionen i sociala, ekonomiska och kulturella framtiden. rättigheter, används som utgångspunkt för nästa övning. Under Utbildningens innehåll utgår från de fyra grundprinciperna; artikel Målet med det här projektet är att alla på Kryddgårdsskolan ska ha fått kunskap i Barnkonventionen, ung som gammal! Text och foto: Hanna Holmgren Projektet med Kryddgårdsskolan kommer att pågå under en längre period under hösten Den 30 september kommer det att vara en workshop med pedagogerna. Föräldrarna och elevrådet kommer att få utbildning den 14 oktober och sist men inte minst, vecka 43 drar skolveckan igång med utbildning av alla barn. Kryddgårdsskolan har även fått en inbjudan att delta på lunchjippot som kommer att arrangeras när Barnkonventionen fyller 25 år, den 20 november. Arrangörer för Lunch-jippot är Malmö för barns rättigheter. Inblick & ögonblick /2015

15 ATT MÖTA BARN SOM IDEELL På kursen Att möta barn som ideell får medlemmar i direktstödsverksamhet kunskaper om hur man skapar ett bra möte med barn och ungdomar. Men kursen ger också nya medlemmar inspiration och en chans att knyta kontakter. Camilla Küster arbetar på Rädda Barnens Centrum för barn och unga i utsatta livssituationer. Hon är kurator på mottagningen som fokuserar på barn på flykt och barn som hamnat i kläm vid svåra vårdnadstvister. För snart fem år sedan kände hon och hennes kollega Sara Skoog att deras kunskaper och erfarenheter inte skulle stanna här, utan skulle spridas till Rädda Barnens medlemmar. Många av våra aktiva medlemmar är ute och möter barn på olika sätt. Och många av de barn som medlemmarna möter lever i någon form av utsatthet och behöver stöd. Därför tog vi fram utbildningen Att möta barn som ideell för de medlemmar som jobbar just med direktstöd, som t.ex. läxhjälpare, samtalsledare eller rastvän, säger Camilla. På utbildningen får man fundera över en del ställningstaganden och dilemman som man kan hamna i när man möter barn och ungdomar som medlem. Man pratar också om anmälningsplikt utifrån att det kan hända att man möter barn som verkligen far illa. Men vi försöker också poängtera just mötet med barnet, vad som kan hända i mötet och varför det blir så himla viktigt oavsett om man är läxhjälpare eller om man har aktiviteter på boenden,...många av de barn som medlemmarna möter lever i någon form av utsatthet och behöver stöd. Därför tog vi fram utbildningen... säger hon. Tanken är att medlemmarna som går ut och möter barn ska ha funderat igenom vissa saker, och tänkt på mötet utifrån att ja, jag går in med mig själv i ett möte med ett barn, och då kan det hända saker, och för att det ska bli bra för barnet ska jag ha funderat igenom det här och det här Utbildningen ska göra att man känner sig mer beredd. Så man kan säga att utbildningen är både för barnets skull såväl som för medlemmens. Camilla menar också att när man planerar verksamheten så är det viktigt att planera in tid för diskussioner av den typen som man har under utbildningen. Ja, det är viktigt att man avsätter tid för reflektioner och att fundera över vad hände idag? Var det här ett bra möte för barnet? Vad går jag härifrån med för känslor från de mötena jag haft med de här barnen?. Avsätter man tid för det så utvecklas man och man kan göra ett ännu bättre jobb, fortsätter hon. Att det är personalen på Centrum som håller i utbildningen tycker hon är bra. Det är viktigt att medlemmarna Inblick & ögonblick /2015

16 känner att det finns ett stöd kring dem. Det fyller absolut en funktion att medlemmarna får träffa oss under utbildningen. Då blir det enklare att lyfta luren och ringa oss sen om man skulle vara bekymrad över ett barn och behöver råd och stöd. Men man behöver inte redan vara aktiv i någon direktstödsverksamhet för att gå kursen. Nej, det är också en utbildning som kan inspirera nya medlemmar. Man får en bild av vilka direktstödsverksamheter som finns och ges en möjlighet att knyta kontakter med andra medlemmar. Men framförallt vill vi förmedla att man som medlem kan göra skillnad. För så är det. Oavsett vilken form av direktstöd man ger, om man är läxhjälpare eller något annat, så kan man skapa ett bra möte med ett barn. Och det är kanske det mötet som gör den största skillnaden för det barnet, säger Camilla. Text och foto: Sofie Nodbring Kurserna är ungefär två timmar långa och hålls fyra gånger om året. Vill du gå kursen? Kika i kalendern på din lokala hemsida eller mejla infosyd@rb.se för att få reda på nästa utbildningstillfälle. För de medlemmar som kommer i kontakt med flyktingbarn finns den snarlika kursen Att möta flyktingbarn som ideell. Den kursen ger mer kunskap om vad våra flyktingbarn kanske har varit med om innan de kom hit och hur det påverkar dem. I övrigt är kursen samma som Att möta barn som ideell. METODBOK FÖR FÖRSKOLAN Olika men lika är en metodbok som handlar om att arbeta med Barnkonventionen i förskolan på ett roligt och inspirerande sätt med fokus på mångfald, delaktighet, värdegrund och jämställdhet. Konkreta tips och övningar Metodboken innehåller konkreta tips, råd och övningar för hur det går att arbeta med Barnkonventionen i förskolans vardag. Övningarna är kopplade till lekar och aktiviteter som är vanliga i förskolan och alla är testade av förskolepedagoger i olika barngrupper. Metodboken lägger stor vikt vid barnens delaktighet och inflytande, att förverkliga förskolans värdegrund samt att arbeta med mångfald och olikheter för att väcka nyfikenhet för det som är annorlunda. Det går helt enkelt ut på att arbeta med Barnkonventionen på ett roligt sätt som är förenligt med den dagliga verksamheten i förskolan. Utvecklad i samarbete med pedagoger Olika men lika är utvecklad av Rädda Barnen i samarbete med förskolepedagoger från två olika förskolor. Inblick & ögonblick /2015 En förskola kan välja att arbeta med metodboken efter egna behov och intressen. Det går också att vända sig till en av Rädda Barnens lokalföreningar eller ett regionkontor för att få hjälp, stöd eller utbildning i Barnkonventionen. För mer info, kontakta Rädda Barnens regionkontor,

17 RÄDDA BARNEN OCH LUGI BYGGER LAGANDA LUGI Handboll i Lund räknas som en av Sveriges främsta handbollsklubbar med elitframgångar både på dam- och herrsidan. Och det är satsningen på att alla ska vara med snarare än att alla ska vara bäst som tagit dem till toppen. Det finns inget stöd i forskningen för ett samband mellan hårdsatsningar när barnen är nio, tio år och elitframgångar tio år senare, säger Emme Adébo, sportchef i LUGI Handboll och en av initiativtagarna till klubbens samarbete med Rädda Barnen kring idrottsprojektet H5 för en idrott öppen för alla. Det ligger i sakens natur att en Emme Adébo. Foto: Kaj Svensson idrottsklubb har som målsättning att vara framgångsrik. Lika naturligt är det att försöka vaska fram talanger som kan lyfta klubbens elitsatsningar. Det är när allt börjar handla om guld som problem kan uppstå. Vi brukar skryta om att våra yngre lag nästan aldrig vinner! Det betyder att vi är öppna för alla. Samtidigt når vi fantastiska resultat bland de äldre spelarna, det är ju naturligt att vi elitsatsar där. Men att gallra bort nioåringar är bara galet, säger Emme Adébo, sportchef och ungdomsledare för LUGI handboll. Vår devis är att alla barn ska må bra. Det är lätt att säga men det ställer stora krav på klubbledning, ledare, idrottare och föräldrar för att nå dit. Samtidigt tycker jag inte att hetsen kring att prestera har blivit värre nu, även om det kanske kan verka så i media. Man eldade på rätt mycket när jag var ung också, säger han. Emme Adébo har mer eller mindre vuxit upp med LUGI handboll. Klubbens styrelse såg hans engagemang för de unga spelarna och 2001anställdes han som sportchef. Under åren som gått har Emme varit en drivande kraft i det policyarbete som utgör klubbens ledstjärnor sammanfattade i de så kallade Vinrödadokumenten. Kris ledde till krafttag mot kränkningar Som sportchef ingår han i den antikränkningsgrupp som arbetar dagligen med att hantera frågan en grupp som blev ett direkt resultat av en smärtsam process för några år sedan då det blev allmänt känt att en ledare hade begått sexuella övergrepp mot pojkar i klubben i trettio års tid. En sådan process kan få vilken idrottsförening som helst på fall och det blev givetvis stor uppståndelse i media. För oss fanns det bara ett val att göra upp med det förflutna och bygga upp förtroendet igen från grunden, säger Emme och tillägger: Inblick & ögonblick /2015

18 Men vi talar om två väldigt olika saker här. I det ena fallet rörde det sig om en störd och manipulativ person som begick grova sexuella övergrepp på barn i tre decennier. I det andra fallet handlar det om till exempel smygtoppning som utestänger vissa från att vara få med. Det är också kränkning men på ett sätt som är lättare att hantera. Händelsen gav klubben anledning att se över alla delar av sitt arbete. Antikränkningsgruppen inriktade sig på hur klubben skulle förbättra sin krisberedskap, som inte direkt var den bästa när övergreppen uppdagades. En av pojkarna som drabbades gick ut i media och sa att han en gång för alla ville veta var LUGI står i frågan. Han sa att han hade ett ärr i hjärtat och att upprättelse för honom bland annat skulle innebära att få svar på det, säger Emme Adébo. Krisen gav klubben kraft att förändra och idag arbetar de fyra dagligen med att motverka kränkningar. Gruppen ger råd och stöd om något akut händer och arbetar förebyggande bland annat genom utbildningar inom de egna leden. Det skapas en trygghet i att frågorna inte glöms bort eller att saker och ting får pågå i det fördolda. Vi försöker uppmuntra ledarna till att skapa en bra stäm- LUGI-ungdomar tränar. ning bland våra 800 utövare. Det handlar inte bara om att träna rätt utan lika mycket om hur en lagkompis ska vara och hur man bygger en god laganda. En enkel sak man kan göra är att skapa större ledarteam så att de kan hålla koll på varandra så att ingen går över gränsen, säger han. Mycket att lära av samarbetet kring handlingsplanen Bara det faktum att barn är barn utgör en riskfaktor i mötet med vuxna. De har svårare att freda sig och svårare att göra sin röst hörd. För LUGI handboll blev uppståndelsen en påminnelse om att klubben behövde verktyg för att hantera de riskerna. Bildandet av antikränkningsgruppen var en åtgärd. Att inleda ett samarbete med Rädda Barnens lokalförening i Lund kring Fem steg mot en handlingsplan var en annan. Det var en intressant process Inblick & ögonblick /2015 och det var värdefullt att processledaren kom från Rädda Barnen, som ser saker utifrån och framför allt har koll på barns rättigheter. Vi träffades vid sju tillfällen eftersom vi hade så mycket att prata om och vi var ganska många som deltog: spelare, tränare, föräldrar och antikränkningsgruppen. Intresset har varit stort, säger Emme Adébo. Samarbetet har också gett Rädda Barnen möjlighet att lära sig mer om idrottsvärlden. Emme Adébo har föreläst på Lundaföreningens årsmöte om hur en idrottsförening fungerar och träffat svararna i Föräldratelefonen för att hjälpa dem att bättre förstå vad det innebär att vara idrottsförälder. Det Rädda Barnen bland annat kan bidra med som vi inte redan vet är framför allt processledarskapet i sig. Att ha Johan Oltegen här som lotsat oss fram steg för

19 steg har gett oss både kompetens och självförtroende. Det blir en bekräftelse på att vi är på rätt spår i vårt förebyggande arbete, säger Emme. Under ett kritiskt ögonblick i klubbens historia var LUGI handboll illa ute. Värst var det naturligtvis för de drabbade pojkarna och deras anhöriga. Vi tog rätt beslut och nu har vi lyckats visa var vi står. Nu gäller det att inte slappna av. Pojken som krävde att LUGI handboll skulle bekänna färg har senare sagt att han inte skulle tveka att sätta sina barn i den vinröda klubben, säger Emme Adébo. Text: Kaj Svensson LIKA BEHANDLING ETT MÅSTE FÖR TRÄNAREN En idrottstränare måste försöka förena sportsliga framgångar med välbefinnande och gemenskap, en inte alltid enkel balansgång. Rädda Barnens idrottsprojekt High Five ska hjälpa klubbarna att se vilka riskerna är för unga idrottsutövare. Jag hoppas att samarbetet med Rädda Barnen kan bidra till att klubben fortsätter att vara i framkant när det gäller att motverka för tidig specialisering eller diskriminerande behandling, säger Caroline Räihä, tidigare spelare och tränare för LUGI Handboll. Ur ett tränarperspektiv har arbetet med Fem steg mot en handlingsplan varit tankeväckande. Det menar Caroline Räihä som har en lång idrottskarriär bakom sig med flera tränar- och ledaruppdrag. Som åttaåring började hon spela för LUGI Handboll och som sextonåring började hon utbilda sig till ungdomsledare parallellt med den egna spelarutbildningen. Efter att ha representerat fyra föreningar som aktiv spelare och varit ledare under sammanlagt sju säsonger, däribland som förbundskapten för Skånes handbollförbund, är det just nu studier i psykologi med idrottsinriktning vid Högskolan i Halmstad som gäller. Arbetet med handlingsplanen fick mig att själv reflektera över mina upplevelser från barn- och ungdomsidrotten. Eftersom rättvisa, lika behandling och möjlighet för alla att medverka är några av de saker jag själv anser vara viktigt kändes det bra att lyfta frågor kring kränkning, mobbing och utanförskap När man bygger lag gäller det att hitta det de enskilda individerna kan bidra med och lyfta det i gruppen. tillsammans med andra, särskilt som flera av dem hade inflytande i föreningens verksamhet, säger Caroline Räihä. Hon tror att det hade funnits utrymme för ännu fler träffar än de sju som ägde rum, vilket skulle ha inneburit att fler hade kunnat delta och bidra med åsikter, idéer och reflektioner i processen. För klubben tror jag att det på sikt är oerhört viktigt med en kontinuerlig uppföljning av handlingsplanen vid exempelvis interna ledarutbildningar men även i samtal med föräldrar, barn Inblick & ögonblick /2015

20 och andra föreningsaktiva. Risken finns ju annars att planen bara blir ett dokument bland alla andra om det inte konsekvent används i den dagliga verksamheten, säger hon. Under tiden som aktiv tränare var hennes utgångspunkt hela tiden att alla människor är unika och har något att bidra med. När man bygger lag gäller det att hitta det de enskilda individerna kan bidra med och lyfta det i gruppen. Ingen kan allt men alla kan något och genom att utveckla det man är bra på kan man också förbättra de mindre bra egenskaperna eller färdigheterna, säger hon. För Caroline är det givetvis nolltolerans mot mobbing, kränkning och diskriminering som gäller. Hon försöker föregå med gott exempel och uppmuntra spelare att vara snälla och hjälpsamma mot varandra. Förhoppningsvis är det inte alltför många incidenter gått mig förbi då jag försöker hålla mig ajour med läget i laget och främja ett öppet klimat där spelarna vågar komma till mig och prata om deras eventuella negativa Caroline Räihä med Felicia Martinsson. Foto: Linda Räihä. upplevelser i och utanför laget, säger hon. Även om engagemanget nu är på annat håll klappar hjärtat ännu starkt för handbollen och tränarrollen. Caroline berättar att hon i sin position som ledare sällan har känt sig utsatt och det kan ha att göra med att hon lämnar dörren på vid gavel för den som vill prata. Det viktigaste för mig är att barnen och ungdomarna mår bra och vet hur jag tänker eller varför vi gör som vi gör. Föräldrar kommer alltid ha åsikter och synpunkter på hur verksamheten bedrivs oavsett hur vi gör. Jag försöker som ledare vara ärlig och tydlig gentemot så många som möjligt och gör mig tillgänglig för frågor och konstruktiva förslag, säger Caroline Räihä. Text: Kaj Svensson Rädda Barnen region syd finns på facebook! Besök oss gärna! Inblick & ögonblick /2015