Globaliserad och kommersialiserad TV: Formatproduktion i Finland

Transkript

1 Globaliserad och kommersialiserad TV: Formatproduktion i Finland Mats Nylund Introduktion En stor del av dagens TV-utbud utgörs av så kallade format, programmallar som utvecklats i andra länder, vilkas rättigheter importeras och sedan återskapas i finländsk tappning. Vem vill bli miljonär?, Big Brother, Idols och Survivor är välkända exempel på mycket framgångsrika format med global spridning, och som också visats i vår TV. Framväxten av en globala formatindustri är en av de viktigaste förändringarna inom TVbranschen under 2000-talet. Format dominerar utbudet snart sagt över hela världen. En färsk finländsk ministerierapport visar att enbart reality format står för 21 procent av det totala TVutbudet i Finland (Juntunen och Koskenniemi 2013). Format är inte något helt nytt. Havens (2006) menar att format började få spridning redan kring FRAPA, den internationella organisationen för utveckling av TV-format, menar ändå att det var i början 2000-talet som TV-format omvandlades från a boutique business into a global, multi-billion dollar industry responsible for many of the biggest entertainment brands on earth (se Som begrepp syftar TV-format till rättigheter till program eller innehåll som kan säljas och återskapas i en eller flera andra länder än ursprungslandet. Det görs alltså lokala versioner av ett och samma format, ofta så att design, logg och musik är densamma som i den urspungliga versionen (Havens 2006). Sålunda anknyter TV-format till många viktiga och aktuella teman inom mediebranschen, inte minst globalisering, kommersialisering och utvecklingen av nya affärs- och produktionsmodeller. 1

2 Man kan säga att formathandeln innebär en intensifiering av mediernas globalisering (Chalaby 2011; 2012). Det handlar inte längre endast om transnationella flöden av färdiga TV-program. Det som exporteras och importeras är snarare rättigheterna att återskapa ett globalt format för en lokal marknad. Man kan tala om framväxten av en ny transnationell produktionsmodell. Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är att skapa en förståelse för TV-format och hur de påverkar TV-branschen. Vad är ett format? Hur kommer det sig att formaten så starkt dominerar utbudet? Hur skiljer sig produktion av format i jämförelse med traditionell produktion? Hur ser det transnationella formatflödet ut? Dessa är frågor som forskningsprojektet Att skapa framgångsrika TV-format: Från kreativitet till innovation försöker besvara. Projektet är en del av medieforskningen vid Arcada yrkeshögskola. Den här artikeln är ett led i den pågående undersökningen. Den huvudsakliga avsikten med denna artikel är att presentera en analytisk modell och att med dess hjälp studera och beskriva format på ett mångsidigt och systematiskt sätt. Modellen tar fasta på fyra centrala analysnivåer: 1) produktion, 2) transnationalitet, 3) distribution, och 4) värde. Modellen beskrivs närmare i ett senare avsnitt. Efter det tillämpas modellen för att beskriva en del empiriska observationer och preliminära resultat som tagits fram inom detta projekt. Forskningsmetod och material Denna redogörelse baserar sig på en kombination av empiriska forskningsintervjuer samt resultat från tidigare forskning. Inom detta forskningsprojekt har vi samlat in 44 kvalitativa, halvstrukturerade forskningsintervjuer med personer som jobbar inom den finländsk television. Urvalet är gjort så att intervjuerna representerar olika aktörer med olika positioner inom branschen: Chefer och anställda inom TV-kanaler (YLE, MTV3 och Nelonen) och fristående TV-produktionsbolag samt frilansarbetare. De flesta intervjuerna (35 st.) har 2

3 genomförts i samband med två kurser i forskningsmetodik för tredje årets medianomstudenter vid utbildningsprogrammet för film- och TV vid Arcada yrkeshögskola. Kurserna har hållits hösten 2012 och Fyra intervjuer har gjorts av medianom Mia Oikarinen (2013) i samband med hennes examensarbete Hur kommer en ny programidé i produktion i Finland? Oikarinen utvecklade tillsammans med en annan medianomstuderande, Filip Michelsson (se Michelsson 2013), ett TV-format som de sedan erbjöd TV-kanaler och produktionsbolag. Oikarinens examensarbete beskriver formatet, deras erfarenheter och möten mellan dem och branschens grindväktare. Dessa två studenters experiment har även fördjupat min egen förståelse av hur formatmarknaden fungerar. De intervjuer som gjorts av studenter har kompletterats med fem intervjuer med personer i nyckelposition gällande produktion och distribution av TV-format i Finland. Dessa intervjuer har gjorts av projektets forskningsassistent Saimy Swärd. Om man tar del av dagens TV-utbud så är det nästan omöjligt att undvika format. Därför baserar sig denna redogörelse även på något som kan kallas kulturell läsning av ett flertal TVformat som sänds och har sänts i finländsk TV. Jag har tagit del av formaten på ett högst osystematiskt sätt, huvudsakligen i egenskap en vanlig TV-tittare. Som TV-tittare är jag inte speciellt intresserad av format. På grund av detta forskningsprojekt, och med min bakgrund som medieforskare, har jag ändå gjort en del observationer av innehållet i format och de gestaltningstekniker som används. Den här typen av information är tillgänglig för alla tvtittare, inte bara forskare. Det är ändå viktigt att inte underskatta betydelsen av sådan information. Viktigt är också att vara medveten om hur den formar den bild som medieforskare skapar sig av sitt forskningsfält. Media management som teoretiskt perspektiv Den här artikeln bygger också på tidigare forskning inom området. Viktiga bidrag inom forskningen i TV-format har gjorts av bland annat av Moran (2006) och Chalaby (2011; 2012). Küng (2008) och Doyle (2013) har bidragit genom att placera in TV-format i ett bredare sammanhang av kulturell produktion. Küng och Doyle är forskare inom det relativt nya tvärvetenskapliga forskningsfältet media management. Detta är även den huvudsakliga 3

4 teoretiska referensramen för min nuvarande forskning. Media management skiljer sig från det bredare området för medie- och kommunikationsvetenskap på ett antal punkter. Traditionell medievetenskap har under de senaste åren varit starkt inriktat på detaljerade studier av innehållet i olika sorters medietexter (ett TV-program är också en text enligt den definition som görs inom fältet). Till skillnad från detta fokuserar media management starkare på studiet av produktion och distribution av medieprodukter. Media management lyfter också starkt fram massmediernas ekonomiska villkor. Forskningsfältet tar därför intryck av ekonomisk teori, och i viss mån kan man säga att media management utgör en tvärvetenskaplig skärningspunkt mellan (samhällsvetenskaplig) medievetenskap och samhälls- och företagsekonomi. Dessutom finner man inom media management en strävan att studera och förklara arbetsliv och ledarskap inom medieorganisationer. Detta innebär att det även finns starka influenser från organisations- och ledarskapsteorier (Nylund 2013a). Det finns emellertid ingen klar gränslinje mellan media management och medie- och kommunikationsvetenskap i allmänhet. Det som förespråkas inom media management kan självfallet studeras även inom allmän medie- och kommunikationsvetenskap, och tvärtom. Skillnaden ligger därför snarast i olika betoningar, uppfattningar och praktiska inriktningar gällande vad som är som relevant inom mediebranschen. Ett överflöd av medieinnehåll Framväxten av formatindustrin kan härledas till ett antal viktiga förändringar inom TVbranschen under och 2000-talen (Moran 2006; även Küng 2008). De flesta förändringarna har att göra med ett grundläggande teknologiskt skifte från analog till digital distribution. Digitaliseringen av distributionen ledde till en övergång från TV-system som präglades av ett relativt litet program- och kanalutbud till ett mindre reglerat och friare system med ett större nationellt och globalt kanal- och programutbud. Fler kanaler och större programutbud har fört med sig sjunkande tittarsiffror för enskilda program och också en fragmentering av publiken och den offentliga sfären. Detta är för övrigt en utveckling som inte endast pågår inom televisionen. Expansionen av medieinnehåll sker numera framför allt på internet och genom sociala medier. 4

5 Följden av detta innehållsliga överflöd är att inte ens de populäraste TV-programmen kommer upp till liknande tittarsiffror som under tidigare år. En allt mer fragmenterad publik och relativt sett sjunkande tittarsiffror har lett till att branschen har fått se över sina kostnader. Efterfrågan på kostsamma produktioner, som drama och aktualitetsprogram, har minskat, samtidigt som det har skett en motsvarande ökning av efterfrågan på kostnadseffektiva program. Det är här som format kommer in i bilden. Parallellt med dessa förändringar har det skett en betydande utlokalisering av produktionen. Resultatet har blivit ett nytt produktionssystem där allt fler program produceras av fristående produktionsbolag som sedan säljer in sina program till TV-kanaler. En analytisk modell Den analytiska modell som här presenteras tar fasta på fyra analysnivåer: 1) produktion, 2) transnationalitet, 3) distribution, och 4) värde. Inledningsvis kan man säga att formatproduktion omfattar skapandet av ett originalformat såväl som lokala anpassningar (eller adaptioner) av format. Formatproduktionen tillför en ny dimension i den transnationella handeln med TV-program. Tidigare bestod handeln i huvudsakligen av färdiga program som producerades i ett land och sedan såldes till andra länder. Handeln med programformat skiljer sig från detta genom att det är rättigheter till en mall som saluförs och som sedan ska återskapas på den lokala marknaden. I vilket fall som helst är formatproduktionen på ett grundläggande sätt en transnationell verksamhet och en analysmodell måste uppmärksamma ekonomiska och kulturella flöden både på global och lokal nivå. En annan anmärkningsvärd omständighet kring formatindustrin är den stora betydelse som fristående produktionsbolag har. Produktionsbolag som till exempel Endemol (det nederländska bolag som skapade och äger Big Brother) och Fremantle (det brittiska bolaget bakom formatet Idols) har blivit stora globala aktörer inom mediebranschen. På lokal och nationell nivå fungerar därtill en stor mängd mindre fristående produktionsbolag som arbetar med att återskapa och anpassa originalformaten. Fristående produktionsbolag har traditionellt haft som huvudsyfte att framställa innehåll till TV-kanalerna (se Nylund och Mildén 2012). 5

6 Överflödet av format har i avgörande grad att göra med ekonomi och kostnadseffektivitet. Produktionen och distributionen handlar med andra ord mycket om kostnader och intäkter och att skapa ekonomiskt värde. Hur är det då med kulturellt värde? Vilken nytta skapar format? Vilka behov tillgodoser de? Bidrar format till att skapa ett sådant samhälle vi vill ha? Tabell 1 sammanfattar de fyra analysnivåerna och relationen mellan de begreppspar som här diskuterats. Analysnivå Relevanta begreppspar Produktion Originalformat Adaption Transnationalitet Global Lokal Distribution Produktionsbolag Televisionskanal Värde Ekonomiskt värde Kulturellt värde Tabell 1. Analysmodell med fyra analysnivåer och relevanta begreppspar. Produktion av originalformat TV-produktion delas vanligtvis in i tre olika arbetsfaser (Ellis 2004; se även Hesmondhalgh 2007). Man talar om förproduktion, inspelning och efterproduktion. Förproduktion har att göra med saker som behöver göras före inspelningen: idéutveckling, manusskrivande, budgetering, planering, övning osv. Efter inspelningen fortsätter man med efterproduktion, bland annat editering av ljud och bild samt distribution och marknadsföring av produkten. I stort sett ingår dessa arbetsfaser även i formatproduktion, men det finns även betydande skillnader. Moran (2006; se även TAMK 2009) beskriver formatproduktionen genom att skilja på 1) idéutveckling, 2) programutveckling och 3) formatutveckling (se figur 1). 6

7 Idéutveckling Branschanalys Brainstorming Konceptutveckling Dokumentation Testning och utveckling av idén Att göra en "Paper Format" Programutveckling Vidareutveckling Presentation för TVkanal ("Pitch") Testa och pilotera Produktion av program Sändning av program Formatutveckling Hitta samarbetspartner Samla och systematisera information om formatet Att göra en "formatbibel" Figur 1. Tre faser i formatproduktion: Ideutveckling, programutveckling och formatutveckling Källa Moran 2006; TAMK Idéutveckling sker genom analys av trender inom bransch, brainstorming och framtagandet av ett koncept. Detta koncept eller programplan beskrivs i ett dokument som kallas paper format. Detta dokument används för att hitta partners eller investerare till projektet. Programidén som finns beskriven i pappersformatet kan i sig vara en produkt som kan köpas och säljas, men har givetvis inte samma värde som ett färdigt format. I den andra fasen utvecklas konceptet till ett färdigt program som visas på ursprungsmarknaden. Under formatutvecklingen samlas allt material som tagits fram i fas två till en så kallad Format Bible som sedan distribueras via egna distributionskanaler eller ännu hellre via agenter och samarbetspartners ut på den internationella marknaden. Distributionen innebär också att programformatet kan börja vidareutvecklas, eller att man till och med skapar nya format som är avknoppningar (spin-offs) av originalet. Formatbibeln är en mycket detaljerad handbok i hur man återskapar formatet och kan i vissa fall vara upp till 500 sidor tjock. Formatbibeln spelar en nyckelroll i bevakandet av rättigheterna till formatet. Hur man skapar och anpassar programformat i Finland 7

8 Finland är en relativt liten TV-marknad. Skalan har betydelse eftersom TV-produktion liksom all annan kulturell produktion präglas av höga produktionskostnader och låga reproduktionskostnader (Hesmondhalgh, 2007). Med andra ord: det är dyrt att göra TV, men den färdiga produkten är relativt billig att distribuera. När du väl har tagit fram ett programformat är det till fördel om du kan sälja det vidare till så många andra kunder och marknader som möjligt. En av våra intervjuade, en chef för ett produktionsbolag, framhåller att TV-budgetar i Finland är tio gånger mindre i jämförelse med USA och fem gånger mindre än i Storbritannien. Detta innebär att formatproduktionen inte kan kopieras, utan måste anpassas till finländska förhållanden. De programformat som visas på finsk TV kan delas upp i tre kategorier: 1) finska versioner av internationella programformat, 2) programformat skapade av finländska producenter huvudsakligen för den finska marknaden och 3) internationella programformat där färdiga program köps in och visas som de är. Finska producenter kämpar i motvind om man ser till resurser, men inhemska produktioner uppskattas ändå av tittarna. Tittarundersökningar bekräftar även tanken att lokala versioner av programformat är populärare än de importerade originalversionerna tittarna föredrar helt enkelt lokala program på det egna språket (Havens 2006). Tabell 2 visar en lista över de program som samlade flest tittare i Finland år TVprogram som sänds bara en gång, t.ex. självständighetsbalen, ingår inte. Program Format Producent i Finland Ursprungsland Genre 1 Putous Ja Yellow Film & TV Finland Sketchprogram 2 Tanssii tähtien kanssa Ja Zodiak Finland Storbritannien Kändistävling 3 Presidentvalet Nej YLE Finland Aktualiteter 4 Maajussille morsian Ja FremantleMedia Finland Storbritannien Matchmaking reality 5 Roba Nej Yellow Film and TV Finland Drama 6 Salatut elämät Ja FremantleMedia Australien Såpa Finland 7 Idols Ja FremantleMedia Storbritannien Sångtävling Finland 8 Vain elämää Ja Zodiak Finland Nederländerna Musibaserad reality 9 YLE TV nyheter (finska) Nej YLE Finland Nyheter 10 The Voice of Finland Ja Banijay Group/Solar Nederländerna Sångtävling Television Tabell 2. Top-10 program i Finland Källor: Finnpanel 2013 and medieföretag. 8

9 Tabellen är informativ på många sätt. Inledningsvis framgår att inte mindre än sju av de mest populära programmen är format. Sex av dessa är non-scripted programs, d.v.s program som inte är manusbaserade. Listan domineras av finska versioner av globala musikbaserade format Dancing with the Stars (Tanssii tähtien kanssa), Idols, The Voice of Finland och Vain elämää (ursprungligen Best Singers in Netherlands). Attraktionen i Dancing with the Stars och Vain elämää baserar sig i stor utsträckning på medverkan av ett antal kändisar, vilket också ger programmen spaltutrymme (och fri publicitet) i kvällstidningar. Idols och The Voice of Finland är i sin tur sångtävlingar för nya unga förmågor. En viktig del av dessa program är ungdomarnas transformation och läroprocess mot ett yrke som professionell artist. Det enda finländska originalformatet som finns med på listan är Putous, som också var det populäraste TV-programmet Kärnan i sketchprogrammet är årets sketchkaraktär, en tävling för fiktiva komedikaraktärer som skapats av medverkande skådespelare. Putous samlade 2012 cirka 1,2 miljoner tittare, vilket är en anmärkningsvärd siffra i det nuvarande flerkanalsystemet. Våra intervjuer visar att utvecklingen av Putous kännetecknas av medvetet målgruppstänkande. Skaparna av programmet har från första början riktat in sig på en specifik programplats (lördag kväll ), en bestämd målgrupp (hela familjen), och en bestämd genre (humor). Att lyckas fånga hela familjen är utmanande, men i Putous fall kan man säga att det utan tvekan har lyckats. Orsakerna till detta är två. För det första har programmet lyckats samla ovanligt många fräscha talanger, talanger vilka är på väg uppåt inom branschen, och vilka inte ännu är alltför välkända för TV-tittarna. Detta gäller framför allt skådespelarna, men också manusförfattarna. För det andra baserar sig programmet på systematiserade och fungerande kreativa processer som produktionsbolaget utvecklat. Vad beträffar ursprungsland ger tabell 2 en antydan om på Storbritanniens och Nederländernas stora betydelse. Enligt en rapport från organisationen FRAPA (Format Recognition and Protection Association) såldes det under perioden programformat runt om i världen (Pis Diez och Garcia 2013). De tre länder som sålde flest programformat var Storbritannien, USA och Nederländerna. Sett från ett globalt perspektiv är det utan tvekan så att formatproduktionen i Finland handlar mer om anpassning (adaption) än om utveckling av nya originalformat. Men från ett lokalt marknadsperspektiv klarar sig ändå den finska formatproduktionen relativt bra. Produktionsbolagen i Finland jobbar därför med att skapa originalformat för den finska 9

10 marknaden samt att återskapa och anpassa globala format för den lokala marknaden. På senare år har man dock sett större betoning av att man exporterar finska programformat till andra länder. Några programformat skapade av finska produktionsbolag har exporterats, men särdeles stora internationella framgångar kan man ännu inte tala om. Fristående produktionsbolag och mediekonglomerat Fristående produktionsbolag som till exempel Endemol och FremantleMedia har blivit stora globala aktörer inom TV-branschen. Chalaby (2012) kallar bägge företagen och liknande independent-bolag för super-indies. I allmänhet är fristående produktionsbolag relativt små företag som huvudsakligen ägnar sig åt att framställa program åt de bolag som äger TVkanalerna (Davis m.fl. (2008)). Idag har dock många av de fristående produktionsbolagen köpts upp av stora mediekonglomerat (och är alltså inte speciellt fristående längre). FremantleMedia har till exempel blivit en produktionsavdelning inom RTL Group. FremantleMedia är också den största enskilda TV-producenten på den finska marknaden med undantag av TV-kanalerna. Bolagets starka ställning på den finska marknaden syns även i tabell 2 (se föregående avsnitt). De flesta av de större produktionsbolagen i Finland ägs idag av internationellt bolag. Yellow Film & TV och dess framgångar är därför ett anmärkningsvärt undantag (se tabell 2). I många länder kan man skönja en stark tendens att utlokalisera TV-produktionen, från TVkanaler till fristående produktionsbolag. Den här utvecklingen är särskilt tydlig när det gäller formatproduktionen. Den finska TV-branschen domineras av tre TV-bolag: statsägda YLE samt privatägda MTV och Nelonen. Både MTV och Nelonen har utlokaliserat all TVproduktion med undantag för nyhets- och aktualitetsprogram. Under våra intervjuer med finska TV-produktionsbolag som sysslar med formatproduktion har det framkommit att de ser sin relation till TV-bolagen som en klassisk kundrelation. De betonar vikten av att ha ett nära samarbete med TV-bolagen för att kunna förstå deras strategier och behov och därmed försöka hitta lösningar på deras problem. 10

11 Ekonomiskt och kulturellt värde Formatproduktionen styrs av marknadsmässiga hänsyn. Färdiga programformat involverar ett stort mått av standardisering och rationalisering när det gäller utveckling och produktion av material på en global skala. Programformat saknar ofta manus. I stället baserar sig produktionen, särskilt i reality-såpor, på timtals av inspelat bild- och ljudmaterial som sedan klipps ihop till en berättelse i redigeringsfasen (se Christopherson 2011, 188). Format handlar också om riskhantering (Doyle 2013, 104). Användningen av ett färdigt programformat är relativt riskfri i jämförelse med att skapa ett inhemskt program från grunden. Anledningen till detta är att formatet redan visat sitt potential på en annan marknad. För producenten blir det mycket enklare att sälja in ett programformat till ett TV-kanal om denna kan visa att formatet redan är populärt. Tidigare bevisad popularitet är ett speciellt viktigt argument när TV-kanalerna ska sälja reklamtid till annonsörer. Följden av detta blir att handeln med programformat till stor del påverkas av annonsörerna och deras behov. Det finns en inneboende spänning mellan att skapande och säljande av medieprodukter. Moran (2006) anser att den internationella TV-formatindustrin har mer gemensamt med franchiseföretag som McDonald s än övriga kreativa organisationer. Programformaten uppfyller utan tvekan många av kriterierna för kommersialiserade produkter: de är standardiserade, stereotypa och sensationsinriktade. Kommersialisering av medieutbudet ansågs länge som något uteslutande negativt. Numera verkar dock den allmänna uppfattningen godkänna att TV-bolag eftersträvar vinst, eftersom detta inte nödvändigtvis behöver utesluta produktionen av kvalitets-tv. Den indelning som jag gör mellan ekonomiskt värde och kulturellt värde har många likheter med den traditionella distinktionen mellan bruksvärde och bytesvärde i ekonomisk teori. En varas bruksvärde är det värde som en vara har i egenskap av att vara nyttig eller användbar. Bytesvärdet är det (penning) värde varan har när den säljs (eller byts ut mot andra varor). Kulturellt värde har sålunda att göra med kulturell nytta eller användbarhet. När man tänker på den kulturella nyttan av TV-format är det viktigt att skilja mellan produktion och reception. Det är med andra ord skillnad på vilken nytta en person som jobbar med TV-format kan få (utöver den ekonomiska nytta, t.ex. i form av lön), och den nytta som publiken och samhället kan få. Kulturellt värde inom produktionen kan ha göra med arbetstillfredsställelse och känsla av meningsfullhet. Inom mediebranschen är exempelvis autonomi angående arbetsuppgifter 11

12 ett viktigt och kännetecknande drag (Hesmondhalgh 2007, 66). Autonomi har i sin tur en nära koppling till kreativitet (Nylund 2013b). Självklart är det så att skapandet av ett originalformat är en mer kreativ syssla än anpassningen av programformatet. Våra intervjuer visar att det bland personer som jobbar inom TV finns missnöje och en märkbar kritik gentemot format och hur formaten påverkat arbetet inom branschen. Å andra sidan finns det många som anser att också format ger dem möjligheter till autonomi och kreativitet. Ny forskning visar också att lokala adaptioner av format kan resultera i unika lokala kulturprodukter (Zwaan och de Bruin 2013). Diskussion Den här uppsatsen är avsedd att tjäna som en preliminär diskussion om viktiga egenskaper i produktionen av färdiga programformat för TV. För att skapa en bättre förståelse av programformat har vi inom forskningsprojektet gjort kvalitativa intervjuer med fler än 40 TVproducenter och TV-proffs. Resultaten från intervjuerna har analyserats och jämförts med tidigare forskning och litteratur. Syftet är att ta den empiriska analysen vidare i ett senare skede. Jag har här presenterat en analysmodell som tar fram de viktigaste dimensionerna av formatproduktionen: relationerna mellan originalformat och adaptioner, spänningen mellan lokal och global formatproduktion, relationerna mellan fristående produktionsbolag och TVbolag samt ekonomiskt värde versus kulturellt värde. Formatindustrin är en tillväxtbransch. Formatproduktionen i Finland handlar om att skapa originalformat för den finska marknaden samt att återskapa och anpassa globala format för den lokala (finska) marknaden. På senare år har vi dock sett en utveckling mot att man satsat mer på att exportera finska programformat till andra länder. En del programformat skapade av finska produktionsbolag har haft viss framgång på den globala marknaden, men de stora internationella framgångarna har ännu uteblivit. Det växande utbudet av färdiga programformat för TV grundar sig till stora delar på affärsmässiga beslut. Färdiga programformat erbjuder en standardiserad och kostnadseffektiv metod för att skapa TV-program. Det är därtill relativt riskfritt att använda ett färdigt 12

13 programformat som redan har gjort succé på en annan marknad i jämförelse med att starta utvecklingen av ett inhemskt program i en bransch där man aldrig kan vara riktigt säker på vad som kommer att fungera och inte fungera. Tidigare popularitet är ett speciellt viktigt argument när TV-kanalerna ska sälja reklamtid till annonsörer. De globala programformaten gör det också möjligt för TV-kanalerna att sända program vilka kan klassificeras som inhemska produktioner, men vilka i själva verket bygger på idéer som har skapats, utvecklats och ägs av globala företag. Referenser Brennen, B. (2013). Qualitative research methods for media studies. Routledge.. New York. Chalaby, J. K. (2011). The Making of an Entertainment Revolution: How the TV Format Trade Became a Global Industry. European Journal of Communication 26 (4), Chalaby, J. K. (2012). Producing TV content in a globalized intellectual property market: The emergence of the international production model. Journal of Media Business Studies, 9(3), Christopherson, S. (2011). Connecting the dots: Structure, strategy and subjectivity in entertainment media. I M. Deuze (red.), Managing media work. Sage. Los Angeles. Davis, H. C., Florin, V., Berkowitz, I. (2008). Business capabilities of small entrepreneurial media firms: Independent production of Children s television in Canada. Journal of Media Business Studies, 5(1), Diez, E. P., Fausto, G. (2013). The fragmentation of the television industry value chain: The creation and marketing of TV formats in Argentina as a case. Paper presented at European Media Management Association Conference, Bournemouth. Doyle, G. (2013). Understanding media economics. Los Angeles: SAGE. Havens, T. (2006). Global television marketplace. BFI Publishing. London. Hesmondhalgh, D. (2007). The cultural industries (2nd ed.). Sage. London. Juntunen, L., Koskenniemi, A. (2012). Finnish television programming. Ministry of Transport and Communications. Helsinki < pdf&title=Julkaisuja% > Küng, L. (2008). Strategic management in the media: From theory to practice. Sage. Los Angeles. Michelsson, Filip (2013) Från idé till pilot. En SWOT av programformatet I Know Young People. Examensarbete (tillgänglig på Helsingfors: Arcada yrkeshögskola. Moran, A., & Malbon, J. (2006). Understanding the global TV format. Bristol, Intellect Books. UK. 13

14 Nylund, M. (2013a). Mapping Challenges in Media Management. I J. Karlsson & M. Westerholm (red.) BITA 13: Proceedings of Seminar on Current Topics in Business, Information Technology and Analytics. Helsingfors: Arcada yrkeshögskola. Nylund, M. (2013b). Toward Creativity Management: Idea Generation and Newsroom Meetings. International Journal of Media Management 15 (4), Nylund, M. and Mildén, P. (2012). New Strategies in Finnish Independent TV Production. Journal of Media Business Studies. 9 (1), Oikarinen, Mia (2013) Hur kommer en ny programidé i produktion i Finland? Försöket I Know Young People. Examensarbete (tillgänglig på Helsingfors: Arcada yrkeshögskola. TAMK. (2009). Format Factory Finland Feasibility Study. Tampere < > Zwaan, Koos, de Bruin, Joost. (2013). Adapting Idols: Authenticity, Identity and Performance in a Global Television Format. Ashgate. New Zeeland. 14