sonden 211 Förändring

Transkript

1 sonden 211 Förändring

2 VI HAR Sa s BLIVIT LITE STÖRRE FÖR ATT KUNNA FORTSÄTTA VARA SMÅ Sparbankerna Finn och Gripen har gått samman och bildat en ny bank i Skåne. Läs mer på

3 och r! r re ne o s s vän e f ro ina p la ot d m Sa la m spe innehåll Sonden nr 211 Om Sonden Organ för Medicinska föreningen Skåne. Utkommer fyra gånger per år. Redaktörer: David Larsson, Martin Sjöström Ansvarig utgivare: David Larsson Medverkande: Thomas Fork, Anders Törnkvist, Hampus Holmer, John Brauns, Johan Schoug, Anja Nylander, Louise Mucchiano, Matti Lam, Karl Axel Lundblad, Karl Carlström, Robin Wilson, Per Arvidsson, Hanna Danielsson, Mohamad Zakaria Epost: sonden@mfskane.se Adress: Sonden, BMC H10, LUND Tryck: Wallin och Dahlholm Boktryckeri AB, Odlarevägen 10, Box 107, LUND, tel: Omslagsbild: Apokalyptisk målning från kandidaternas lunchrum på SUS Lund. Konstnär okänd. Förändring är temat för vårterminens andra och sista nummer. Robin Wilson plockar upp ämnet med bravur och skriver om medicinens förhållande till klimatet. Per tycker att medicinstudenter är för dåliga på att argumentera med etisk stringens. Hannany D tar oss till nya höjder i sin hyllade livsstilsblogg och vetenskapsredaktionen spår i framtiden. Mohamad Zakaria kommenterar aktuella skeenden i Nordafrika. Latinexperten tar en närmare titt på Ovidius och kärleken samtidigt som Karl och Karl bidrar till Sondens utrikesrapportering. Vi forskar i ursprunget och hemligheterna bakom en olycksbådande och mystisk målning. Redaktörerna svamlar vidare och inspektorn delar med sig av samtidsobservationer. Ordförande Karl Lundblad skriver sin sista krönika och Hampus Holmer har en satirisk inställning till tillvaron. Utbildningsråd meddelar: kåraktiva kan ha kul tillsammans. Maj Ledare Inspektor Hampus betraktelser Bulletin Hannany D Den etiske forskaren Patient vs. Planet Nykolonialism Vetenskapsredaktionen Tavlor och demoner Under det fejdade strecket Latinexperten Ordföranden har ordet Utbildningsråden

4 ledare Förändringen har kommit för att stanna Förändringens hårfön har blåst med maxeffekt över världen under verksamhetsåret 2010/2011. Inte ens traditionsrika Lund har passerat med orufsad kalufs. Från kårobligatoriets fall i höstas till införandet av avgifter för utomeuropeiska studenter. Bland stormiga revolutioner och dödade terroristledare ska nu Medicinska föreningen genomgå sin årliga metamorfos: valet av ny styrelse, studentrepresentanter och förmän. Det innebär nya förmågor på i stort sett alla poster i kåren och känslan är något nostalgisk för oss redaktörer när vi nu sätter oss ned och sätter ihop vårt sista nummer av Sonden. Att ansvara för detta utskott har varit fantastiskt roligt och från att i början ha svurit i timmar över redigeringen har vi lärt oss under arbetets gång så att det är lagom till sista numret som vi börjar behärska greppen för att sätta ihop en tidning. Det kan kännas märkligt att det just som vi fått upp farten är dags att lämna över till de nya redaktörerna, men just förnyelse är en essentiell del av kårverksamheten. En organisation vars överlevnad är beroende av det ideella engagemanget från studenter rusande genom terminerna mot examen måste såklart vara ständigt attraktiv för nyblivna medlemmar. Detta blir kåren genom att lämna plats för nya krafter så att även de allra färskaste studenterna ser sin möjlighet att delta och påverka. Därför byts vi nu ut. Eller är det för att folk har börjat tröttna på vårt trams? Är då all förändring av godo? För inte så länge sedan debatterades traditionerna inom Lunds akademiska- och studentlivsvärld. Kritikerna menar att traditionerna upprätthåller ålderdomliga maktstrukturer, stänger ute vissa grupper och befäster (skapade?) könsroller. Men hur många av oss har inte valt att studera i just Lund just för alla de traditionerna som finns här. Att hålla en professorsinstallation där man får höra samma saker på latin som man har gjort de senaste 345 åren bör inte ses som ett onödigt ont utan som att man är del i den stafett som livet faktiskt är. Allt vi gör bygger vidare på tidigare generationers arbete och kommer ligga till grund för morgondagens, då behövs ett visst mått av kontinuitet och ett sätt att få känna sig delaktig i den stora helheten. Ordenskapitlets kanske något larviga och pretentiösa utformning ska ses som ett sätt för studenterna att få utmana den väntande verkligheten med lite mystik och en känsla av att hålla på med något speciellt där man har en del. Och såklart som tack för nedlagd tid och engagemang. Traditioner skapar sammanhållning, även med tidigare generationer, men då gäller det att inte exkludera någon. Traditioner behöver alltså inte vara dåligt per se bara för att de är gamla, utan det bör snarare ses som något positivt att vi får kontakt med det som har varit och byggt upp det vi är idag. Men för den sakens skull ska man inte sluta för ändra det man tycker är fel eller behöver förändras. Det står ganska oemotsagt att avskaffandet av slaveriet, kvinnans jämställelse och sexuellt likaberättigande är förändringar till det bättre. Och vi kommer nog aldrig sluta förändra, människan till sin natur vill förändra, om så bara för sakens skull. Gräset skulle ju kunna vara grönare på andra sidan. Ett försök att bryta grodperspektivet. Det sker som vi alla är medvetna om betydligt större förändringar på andra orter än i Lund. Historia har denna vår skrivits i Nordafrika som kanske kommer att kunna jämföras med berlinmurens fall. Det är en stor känsla att få följa så positiva förändringar. Trots att medelsvenskens delaktighet är absolut noll (Twitter räknas inte) sprider sig en uppfriskande och optimistisk stämning från denna allmänmänskligt begripliga längtan efter något nytt och hoppfullt. Man känner sig faktiskt helt omotiverat lite delaktig i historieskrivandet. Lite sådär lagom inter nationellt solidarisk, vilket förhoppningsvis också innehåller något mått av äkta ansvarskänsla. Man får intrycket av att det under de första månaderna av detta år har hänt mer än under hela de fem senaste åren. Det är nästan så att man med förväntan avvaktar för att se vad år 2011 skall komma med härnäst. Och det känns som helt rätt inställning till framtiden. Vad som skall komma är rent ut sagt jävligt spännande och det ska bli kul att vara med. Och blir det inte bra kan man ju alltid ändra det igen. 4 MARTIN SJÖSTRÖM DAVID LARSSON REDAKTÖRER

5 inspektor och hampus Den största händelse denna vår för mig som inspektor för MF är utan tvekan invigningen av Locus Medicus Malmoensis, inhyst i en rödteglad byggnad med spetsigt torn. Huset är av märkvärdig arkitektonik från den tid då sjukhuset kallades Malmö Allmänna Sjukhus, uppkallat efter Allgemeines Krankenhaus i Wien, det mest framgångsrika medicinska centrum i slutet av 1800-talet. Motstånd mot Locus-projektet fanns i bakgrunden då det i slutet av 90-talet ansågs ojämlikt att endast medicinstudenter skulle få disponera byggnaden. Sedermera gav sjukhusledningen ett OK förutsatt att MF kunde skaffa fram de miljoner som krävdes för ett iordningställande. Styrelsemedlemmar från följande MF-årgångar arbetade intensivt i perioder för detta till synes omöjliga Locus. Vår vision konkretiserades emellertid av personligheter som redan tidigare gjort avtryck. En sådan är vår nye hedersmedlem Nils-Otto Sjöberg, mannen med perspektiv långt bredare än det som professoratet i gynekologi krävde den gång han intog stolen. Pekuniärt profiterar projektet av ytterligare ett påtagligt avtryck satt av den borgångne mecenaten Gunnar Sandberg, numer via dennes stiftelse. Pengar får snurr på världen och har återigen gjort det svåra möjligt. Malmös medicinstudenter har många MF-are att tacka för förverkligandet av Locus och jag uppmanar styrelsen att skriva fylliga minnesanteckningar, inte minst inför kommande jubileer. Låt årsdagen av invigningen den 15 april 2011 bli till en återkommande fest där representanter för stiftelsen blir MFs självklara hedersgäster! Själv ska jag alltid minnas entusiasmen med vilken MFs egna personligheter tagit sig an uppgiften. Nu önskar jag husförman Sara all lycka till! Nåväl, hur förhåller det sig med ditt avtryck? Vad är t.ex. den minsta gemensamma nämnaren mellan mängden hamburgare som var amerikan äter om året och de ca sportbilar som rullar i USA? Frågan kan tyckas märkvärdig men i en spalt som handlar om avtryck, footprints, har den måhända plats. Enligt carbonfootprint.com är detta fotavtryck ett mått på den mänskliga aktivitetens inverkan på omgivningen i termer av producerade växthusgaser, nota bene mängd koldioxid, 450 kg per år och individ. Intuitivt tror jag på ett samband mellan livsstil och klimatpåverkan. Skulle då vi radiologer ha avstått från att träffas och utbyta kunskap på Europakongressen i Wien i mars? Går det att hitta ett balanserat ställningstagande? Det vore absolut fel om professionella skulle känna skuld att företa en resa som väsentligen bidrar till att öka kunskap och upprätthålla skicklighet. Att delta på plats, att möta ledande personligheter är mer än inspirerande, det bidrar till att fördjupa förståelsen och stimulera till nytänkande. Även om lärandet på nätet utvecklas och att t.o.m. jag, som tillhör de flestas föräldrageneration, dagligen surfar, kan det personliga mötet aldrig värderas högt nog. Frågan har du lärt dig något nytt idag är inte den viktigaste, det är istället har du ställt en bra fråga. Och denna fråga kan bara ta sitt ursprung i förståelse, nyfikenhet och intelligens, tre förutsättningar för nya upptäckter som kan sätta nya avtryck! Sedan kan man ju undra varför McDonald ännu inte har lanserat en Carbon McCredit på menyn...? Härmed önskar jag alla MFare en härlig vår, goda examensprestationer och en inspirerande sommar. Du som redan nu vill sätta ett ordentligt avtryck kan med fördel erbjuda MF din förmåga! Må väl. THOMAS FORK Medicinska Föreningens Inspektor VM i oföränderlighet Temat för denna Sond är förändring. Ett tema vars förträfflighet, eller åtminstone dess helt okej timing, riktigt understryks av årstidsförändringen som går att ana på träden och buskarna som man susar förbi på vägen från skokartongen på Sparta till föreläsningen på DDR, förlåt: BMC, på rullatortanternas lite väl uppskattande blickar (true story) och av hela den biologiska härlighet som får påskharen att gå ett extra varv i Bricanylförsäljarens trädgård. Detta förändringens tema kan få valfri kårordförande att nästan kvittra fram floskel på floskel om att framtidens folk det är vi, ungdomen, de fattigas beskyddare ( framgång mäts i pengar Anders Rüdow-Fors, ordf. lundaekonomerna), de svagas räddare (90% av jur. kand. blir företagsjurister statistik) och jämlikhetens predikare ( han är väl inte ens etniskt svensk? Karl- Axel Lundblad, avgående ordf. MF). Men vilka förändringar är det då vi tänker på denna närmast tropiska Lundavår? Är det magnolian i Lundagård, som nu blommar för 72 gången i obruten följd? Eller att kåren byter representanter för jag-vet-inte-vilken-gång-iordningen-men-garanterat-alldeles-för-lågtnummer kanske? Underbart är kort heter det ju. Förändringarna i Lund verkar inte leva upp till mottot som Mbuti-folket brukar använda lite skämtsamt (pygméer har ett ökänt sinne för ordvitsar). Nej, de riktiga förändringarna finns nog bortom horisonten. I Nordafrika verkar det väl röra sig en del? Jodå, men när nordafrikanerna nu efter hela 50 år av brutala diktaturer erkänner ett visst missnöje är det tyvärr med knapp marginal som de förlorar VM titeln i oföränderlighet till nordkoreanerna, som leds av Kim Il Sung, Republikens evige president och stendöd sedan Som de har kämpat för denna titel! Ändå knep nordafrikanerna silvret framför Amish-folket som i år förlorade en del poäng på den PAS- TELLFÄRGADE (!) scarf som lär ha hittats i närheten av en Amish-by i Missouri, USA. När jakten på den ultimata förändringen inte verkade leda någonstans visade Gud sitt anlete för Sonden. Han kom ned på jorden med skokräm i ansiktet och betedde sig dräggigt på Hallands Nation och PLÖTSLIGT förändrades allt! Inte bara blev jag genast religiös, utan samtidigt gick hela Sverige från att ha varit en av världens starkaste förespråkare av muhammedvitsar, rondellhundar och yttrandefrihet till varje pris till att nu vara landet där studentsittningar alltid skall vara PK! Året är 2011 och jihadisten Birgitta Olsson (Fp) bränner Hallands Nations gröna (eller var den blå?) flagga i Bryssel. TEXT: HAMPUS HOLMER 5

6 bulletinen Bulletinen Äntligen! Locus i Malmö är invigt och överlämnat till studenterna. Nu är det fritt fram för förslag till aktiviteter i vårt nya hus. Engagera dig! Ljuset har kommit till Lund Och innan vi slutar får vi inte glömma att påminna om att det snart är lucia igen! Valresultat Valet till MF:s fullmäktige är nu genomfört. Tjugoen ordinarie ledamöter och fyra suppleanter valdes att representera kåren. Av 1426 medlemmar valde 526 att utnyttja sin rösträtt, vilket gav ett valdeltagande på 36,9 %. För vi har tagit studenten.. eh examen! Den 3:e juni är det dags för examensfest. Klockan 23 slår portarna upp på AF-borgen och festligheterna kan börja! För underhållningen står storband, DJ och Läkarrock. Din biljett som medlem kostar 120 kr och för icke-medlemmar 150. Var du köper den? Ja på såklart! Allas vår favorithjärnforskare ännu större Som nionde svensk och andra lundaprofessor har Anders Björklund blivit invald i National Academy of Science i USA. Det prestigefulla sällskapet instiftades av Abraham Lincoln och är lite av forskarnas kändisställe. De har över 200 nobelpristagare som medlemmar och Anders, som ju fick BMC byggt för att förmås stanna i Lund, väljs nu in för sin forskning som ledde fram till att man kunde transplantera dopaminproducerande celler till parkinsonpatienter. Inte illa av vår famösa lärare, tänk på det nästa gång du skrattar åt en föreläsare som säger amfét-amin. versitet att förlägga ett nytt cancercentrum. Stiftelsen har som ändamål att främja vetenskaplig forskning, framförallt inom medicin och andra livsvetenskaper Tandem utan MF Återigen har ett av studentlunds galnaste upptåg gått av stapeln, tandemstafetten. 21 bussar och drygt tusen studenter tog sig till Göteborg och intog Götaplatsen för att sedan cykla tandemcykel hem. Efter ett par discostopp, frenetiskt hejande och ändlöst dansande kunde de glada deltagarna efter drygt 30 mil och 33 timmars oavbruten fest välförtjänt bada i Lundagårds fontän. MF var inte med. Skandal tycker Sonden. Klart och betalt Eller typ i alla fall. Ideon Life Science Village blir Ideon Medicon Village och har fått en VD. Det handlar om Astra Zenecas gamla lokaler i Lund som köpts av Mats Paulssons stiftelse. I byggnaderna planerar bl a Lunds uni- Sonden frågar TEXT OCH BILD: HANNA DANIELSSON Vad vill du helst förändra i kåren? Caroline Whitlow, T2 -Jag vill ha fler programöverskridande aktiviteter! 6 Annie Karlsson T2 -Varför är inte Medicinska Föreningen med i Tandem? Vi vill ha en egen buss till nästa år! Caroline Örtenblad, T3 -Mer öppet mot studenterna och mer information om vad kåren gör. Ett öppnare samarbete med de andra programmen. Bahast Biuk, T1 -Fler Kafferep med kaffegök, mer gök! Anton Jarnheimer, T2 -Mer Naket Josef, T8 -Byt sondenredaktörer.

7 What matters most by Hannany D. Plötsligt bara hände det. Senvintern blev försommar. Gröna, nyutsprungna blad på alla träd, fåglarna sjunger för att överrösta rivalen två björkar bort och det börjar dyka upp likbleka ben i små shorts och kjolar överallt i stan. Och med detta kommer inte bara stekarna i dyra brillor, utan också humörsvängningen. Plötsligt känns livet värt att leva igen. Vi tittar upp mot solen och säger aaaaaahhh. Vi ler mot folk vi möter på gatan, bara för att det är en så härlig dag. Det är som en nyförälskelses första pirrande fas och precis som med kärlek, måste denna generella förändring i antal leenden per capita vårdas ömt! Det gäller att lära sig att övervinna sina egna och andras irritationer för att bäst kunna njuta av vårens fröjdefulla tid. För humöret, det är minst sagt ombytligt. Upp som en sol och ned som en pannkaka, plötsligt är du som afrikanska savannens värsta åskoväder. Men om det är någonting ni ska ta med er i livet, är det att inte låta dessa humörets nycker förstöra ert fina flow! Vi människor har ju privilegiet att välja våra tankar (oavsett vad vissa föreläsare hävdar). Vi kan ruska av oss motgången, men ofta är vi lata och gör det som är lättast, vi fortsätter vara griniga likt en femåring i kön på Ica som inte kommer få något Kinderägg. Men den lättaste utvägen är inte alltid den bästa! Just därför vill jag utmana er alla som vågar, att ta kommandot över era dippar! Jag lottar ut mina urfina, vita, vida byxor från förra numret (de jag har på bilden!!) till den läsare som skickar in bäst berättelse om sina upplevelser! Så kom igen nu! Ansträng dig för att ta alla motgångar med klacksparken du bara trodde Zlatan kunde sätta, och gå vidare med högt huvud och lätt sinne. Det kanske inte fungerar första gången, men ge inte upp! Förändringens tid är här! Låt dig ryckas med och gör livet underbart varje dag. I dare you! Heta Listan Gambro Lundia AB Brännan. Fräsch, gyllene, sommarsnygg. Solen är här, inga ursäkter för blek hy existerar. Mood rings. Kommer ni ihåg ringarna man hade i mellanstadiet som sades ändra färg efter humöret? Det vore fruktansvärt praktiskt ibland, antingen för att kunna läsa av de som ännu inte lärt sig styra sina humörsvängningar och veta hur man ska tackla dem, eller för att se om till exempel chefen är på extra bra humör så att man kanske ska passa på att be om den där löneförhöjningen. Jag tror att de skulle göra underverk även i vår moderna tid, post-90talet! Hoppa fallskärm. Den perfekta dejten i vårvärmen. Du får se vad ditt span egentligen går för i läbbiga situationer, samtidigt som ni kanske får ett minne att dela för livet! (eller så vet du att det är dags att fly illa kvickt om han/hon ligger på golvet och gråter efter mammas varma famn när det är dags att kasta sig ut ur planet!) Your home of INNOVATION You inspire We innovate 7

8 sonden debatt Den etiske forskaren Om varför den amoraliske läkaren är ett hot både mot sig själv och mot sina patienter. Per Arvidsson förespråkar att mer utbildningstid ska läggas på etik. Det är inte vårt jobb att ifrågasätta, bilda opinion och vara samvetsömma. Vi ska utföra det som lagen kräver av oss. Orden ovan kommer från en läkarstudent ungefär halvvägs genom utbildningen. De yttrades i samband med en diskussion som handlade om de etiska problemen med svensk abortlagstiftning. På ett mycket elegant och sammanfattande sätt belyses problemen med den amoraliske läkaren. Det finns en mycket utbredd missuppfattning bland läkarstudenter. De har bilden av vården som en slags fabrik där sjuka människor är råvaror som ska förädlas till friska medborgare. Läkarens roll i detta maskineri är att medelst laboratorieprover och bildundersökningar utröna vilken eller vilka biokemiska processer som just nu inte harmoniserar med sin omgivning, och korrekt åtgärda dem. Man har en oerhört stor tilltro till vetenskapen och dess förmåga att kvantifiera, systematisera och inringa alla de problem som drabbar patienterna. Vissa jag talat med menar att den vetenskapliga metoden är vårt enda tillförlitliga verktyg för att förhålla oss till omvärlden. Och förvisso har den biomedicinska revolutionen fört med sig fantastiska möjligheter och öppnat oanade dörrar! Våra far- och morföräldrar växte upp i en värld där upptäckten av penicillin förvandlade en halsfluss från ett potentiellt livshotande tillstånd till en bagatell. Idag har vi monoklonala antikroppar, gammaknivar, syntetiska ledkulor, elektroder i basala ganglierna och fyra olika styrkor på kortisonsalva för utvärtes bruk. Nyttan av denna utveckling skall ingalunda förringas. Men medaljen har en baksida, en baksida som riskerar att skada både patienter och vårdpersonal. Vetenskapen är omoralisk har jag hört sägas, men det stämmer inte. Vetenskapen är amoralisk, i det att den inte tar ställning i moraliska frågor. Omoral är motsatsen till moral, som ont står i förhållande till gott, men amoralisk är den som inte har någon moral. Den biomedicinska vetenskapen syftar nämligen inte till att svara på frågor om gott och ont, rätt och fel. Den handlar om det vi kan mäta, väga, se och känna. Den handlar om dubbelblinda randomiserade prövningar och om reproducerbarhet, om behandlingseffekt och långtidsöverlevnad. Det 8 krävs inte särskilt mycket reflektion för att inse att vetenskapen är ytterst begränsad till sitt omfång. Det måste den naturligtvis vara för att fungera. Vetenskapen kan inte säga vad som är gott och ont, ej heller kan den säga vilken tavla som är vackrast eller vilken kompositör som är bäst. Men vad blir konsekvenserna av denna insikt? Hur ska vi ta ställning till vetenskapliga rön och resultat? Är det vetenskapligt bevisat att man bara ska lita på vetenskapen? Låt mig ge ett magstarkt exempel hämtat mer eller mindre direkt ur verkligheten. Läkarstudenter bör lära sig etiskt resonerande, menar skribenten. Ett parti i en demokrati går till val på att man ska återupprätta nationens forna stolthet och styra upp de raserade statsfinanserna. Partiet gör en jordskredsseger i riksdagsvalet. Trots att de inte omgående får egen majoritet, får de tillräckligt stort inflytande på alla plan i samhället för att de ska kunna omsätta sin plan i verket. Partiet har nämligen inte varit helt tydliga med hur de tänker fylla på statskassan. Man fördelar stora summor pengar till forskare som studerar olika former av medfödda missbildningar. Dessa forskare konkluderar att det mest samhällsekonomiskt effektiva är att göra sig av med alla medborgare som har en viss sorts missbildning. Eftersom forskarna är amoraliska, uttalar de sig inte om huruvida detta är en schysst grej att göra. Det är ju inte deras ansvar. Efter ett brandtal i plenisalen är de flesta övertygade om att vägen framåt går genom systematisk effektivisering av befolkningen. Statsfinanserna är ett tungt vägande argument, och det är ju bevisat att den sjukaste tiondelen av befolkningen står för 90 % av sjukvårdskostnaderna. Således stiftar man en lag som säger att alla med kromosomdefekter skall avlivas. Nu sitter du i din soffa och tänker att exemplet ovan aldrig kommer att upprepas. Vi har alla läst 1900-talshistoria och vet varifrån berättelsen är hämtad. Men vad har du för grund för en sådan säkerhet? Är det din klasskompis vi ska utföra det som lagen kräver av oss som står upp för den svages rätt i samhället? Är det ditt solida grepp om etiska resonemang som gör att du kan ta ställning mot sådana idéer? Den amoraliske läkaren den rent vetenskaplige läkaren kommer inte särskilt långt i kampen för patienternas rättigheter. Den amoraliske läkaren har förkastat läkekonsten och sällar sig i ledet av människor som gör vården till ett beställningsmaskineri. Läkaren ska inte ta ställning eller låta sina värderingar påverka vården. Den som tycker att jag överdriver hänvisas till debatten kring rätten till samvetsfrihet som rasade i media för några månader sedan. Om vi som läkare inte är samvetsömma, inte låter våra värderingar påverka vården, försöker vi lämna över allt ansvar i svåra etiska frågor till någon annan. Ibland kan vi säkert komma undan med det. Frågan är om vi kan försvara ett sådant beteende. Hur gör vi då för att fatta kloka beslut i etiskt komplicerade situationer? Vi ska naturligtvis ta hänsyn till vad vetenskapen säger oss vi ska inte utföra ingrepp som är övervägande skadliga för patienten, och vi bör inte neka patienten vård som rimligen är till gagn. Men vi bör i detta också lyssna till våra samveten, och våga diskutera dessa svåra frågor sinsemellan. Vi behöver en god grund för våra etiska ställningstaganden, en grund av både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet. I nuläget bedrivs det försvinnande lite etikundervisning på grundutbildningen, vilket riskerar att reducera den framtida läkarkåren till en grupp välbetalda tyckare. Vi behöver möjlighet att gemensamt diskutera svåra frågor i klassrummet, långt innan vi ställs inför den kliniska verkligheten. Att man på de första prekliniska terminerna får några tillfällen att i helklass diskutera några paradexempel är en god början, men det är inte tillräckligt. Målet bör vara att utbilda etiskt medvetna läkare som är kapabla att fatta väl underbyggda beslut i läkekonstens anda. Det innefattar både biomedicinskt kunnande och en genuin medmänsklighet med respekt för det mänskliga livets värde. Det borde inte vara omöjligt att upp nå. TEXT: PER ARVIDSSON

9 sonden debatt 21 st Century medicine: patient vs planet Robin Wilson studerar Master of Public Health i Malmö och skriver sitt examensarbete om hur sjukvård och sjukhus kan bli mer ekologiskt hållbara. Have you ever been at a party with an environmentalist? One minute everyone is having a great time, the next, after you ve accidentally asked about his or her thesis topic, you re talking about apocalyptic earth. So often when we think about climate change, the implications seem so catastrophic and the challenge so overwhelming that it s easier to throw our hands up in the air and think what s the point? The point is that if we act now, we have a chance to make the world a healthier place and didn t we get into this area for the sake of helping people? Health care is going to face some big changes in the future. Next time you re in a clinic or inside a hospital room, try taking the what here isn t made from fossil fuels challenge. Gloves, syringes, IV drip lines, medications, sharps containers, operating gowns, garbage bags, furniture all of it is in some way derived from fossil fuels. According to the International Energy Agency, we passed peak oil production in Right now we re in a plateau but the decline in production is inevitable. When less oil is available, the demand will increase and so will the price. Medical equipment is only going to get more and more expensive. While better technology will help, it s not going to keep pace with the additional problems climate change will create. With scarce resources, care professionals are going to face new challenges about how to allocate efficiently and effectively. The Hippocratic Oath states, First do no harm but to whom? The patient in front of you? The population? The natural environment that sustains the patient and the population? The medical model has long been based around a patient-centered approach, but is that realistic? In our globalized world, our actions and decisions have far reaching implications on others and the environment. Does the health and well being of certain groups of people have to suffer so that we, in a wealthier part of the world, can live longer and be healthier? Let s go back to gloves. Hospitals go through thousands of gloves per day and while the benefits they have for protecting both the patient and care provider are obvious, what about the people who make the gloves? Or the trees that the latex is harvested from? Often these products are purchased for the cheapest price at a minimum standard of quality without considering the welfare of the producers. We demand that health professionals in high-income countries are protected from workplace hazards, but we support, with our dollars, substandard conditions for low-income country workers. And unless the cheaper gloves come from a sustainably managed forest, biodiversity losses and soil erosion can create a public health havoc for the surrounding community. Is there a solution? Fair trade gloves are one option. They ensure better working conditions and a fairer wage for workers and limit the environmental damage. The downside is that they are likely to be a little more expensive. This makes it a complicated decision in our fiscally challenged times: do we spend more money on gloves, taking it away from another patient resource, or do we continue with the status quo and perhaps try to make a difference somewhere else? Jessica Pierce and Andrew Jameton have written an excellent book called The Ethics of Environmentally Responsible Health Care which discusses the ethical dilemmas that health care professionals and public health systems are going to face in the future. Gloves are only the tip of the iceberg, however they argue that a system more conscious of the environmental impacts of health care does not have to comprise the quality of patient care. There are so many small changes that can have a huge impact on reducing the environmental footprint of the health care sector. Serving local food and reducing the amount of meat served would reduce emissions, boost the local economy and be better for the patients. Green hospital buildings with more natural light would aid patient recovery but are obviously more expensive. We cannot afford to continue polluting our planet. Without clean air and water and healthy soil, the human race will not thrive or survive. It s time to start advocating for a health care system that acts in an ethically and environmentally sound way. If you have an idea for how something can be more sustainable, talk to someone about it, it may not be that hard. In the meantime, try making your impact a little lighter: recycle your paper or plastic waste at home if the hospital/clinic doesn t have different bins; eat more local, seasonal food and less meat; and if you see things left on unnecessarily (*cough cough* desk lamps or computers left on at the library ) turn them off. We may have tough decisions ahead, but hopefully those decisions can benefit not only the patients we see, but the larger population and the natural environment as well. TEXT: ROBIN WILSON 9

10 dokument utifrån Nykolonialism Under november månad besökte en delegation för medicinska fakulteten i Mbarara Lunds universitet. Som en del av detta besök fick de träffa studentorganisationen som vid denna tidpunkt råkade utgöras av Karl och Karl. Detta föranledde ett besök vid Locus Medicus Lundensis till vilken tidpunkt singoalla införskaffades och kaffe kokades. Diskussionen kom mycket att handla kring studentorganisationer och deras potential i fakultetens utveckling, samt olika studentproblem på de olika platserna. Vicedekanus hade bland annat upplevt en tydlig sänkning i studieresultat i korrelation till när partner införskaffas hos de unga ugandiska studenterna, detta orsakade förenande skrattsalvor. Inbjudan till Uganda utfärdades och vi for under mars månad. Snabbt kom vi att stifta bekantskap med den östafrikanska matkulturen, via en vägkrogsbuffet. Det potatismos som vid anblicken gladde Karl så mycket kom snart att förvandlas till en symbol för vånda. Detta utgjorde precis som erfarna äventyrare erfarit såklart Matoke, eller kokbananmos (kokas under lång tid på konstanta 70 grader celsius för att antaga den perfekta matoke-konsistensen, vilket också givit upphov till det klassiska ordspråket More fire won t get the matoke ready, vilket används som en ursäkt när någon stressar dig), som också är en klassisk specialitet. Vi anlände med vår chafför Issa och stadsjeep till bostaden vilket visade sig vara en enligt svensk stil inredd villa, på ett föredömligt sätt inmurad med glaskross på kanterna och en trädgård. Hjalmar Söderberg-planschen åkte upp direkt i Karls rum. Vi hade här en trevlig vaktmästare vid namn Mugabe, samt ett flertal vakter som avlöste varandra vid porten, varav en visade stort intresse för att pröva olika ringsignaler på mobilen. Snabbt mötte Karl sin motsvarighet i Mbarara, som vid namn Peter styrde the medical student association. Man hade en stark tradition av insparksaktiviteter för nya studenter, ett idrottsutskott, en större fest varje vår på fin lokal i staden, och en del lite mer löst anordnade sociala aktiviteter. Men självklart bedrevs även 10 utbildningsbevakning. Det var här vår uppgift kom in, genom att diskutera studentrepresentation i fakultetens olika ledande organ, för att ta del av utvecklingen av utbildning. Detta tog studenterna emot med stor entusiasm, då stort missnöje fanns i vissa delar. Fakulteten var också mycket positiv i de samtal som fördes, och vi samförde de två parterna för ett mycket givande gemensamt samtal innan vi lämnade. Låt oss därför återgå till den ugandiska menyn. Något som också är intressant är hur linjärt restauranger lägger upp sin traditionella ugandiska meny. Man väljer ris, matoke, chapote, irish (potatis), eller en mjölröra. Ofta flera av dessa. Sedan väljer man gryta till detta, ofta flera, bestående av bönor, kyckling, biff eller fisk. Sedan häller man jordnötssås på. Denna jordnötssås är mycket intressant då man behåller en del av skalet på jordnöten, vilket gör att såsen blir lite lila. En dag åkte vi ut i naturen för att titta på djur. Både Karl och Karl blev dock mycket besvikna då djuren inte alls kom fram för att hälsa eller rufsa sina huvuden mot våra trygga famnar utan sprang ifrån vår stadsjeep hela tiden. Fotoserien består sedmera av djurbakdelar endast. Dock hittade vi i jaktstugan en fantastisk uppsättning fåglar. Dessa fåglar hade ett mycket ovårdat utseende. Peter följde också med, men ville hellre prata om P Diddy än om den afrikanska faunan. Karl gillar ju inte ens P Diddy. Senare en kväll följde vi på inrådan av Peter med till Heat, vilket var den heta klubben i stan, eller snarare en bit utanför. Detta var trots sin ocentrala placering sannerligen en imponerande instutition med levande eldar, rejält ljudsystem och hyddor som serverade sprit. Här såg vi tre damer med västerländskt utseende och enhetlig batikklädsel och flätor. Vid närmare introduktion visade de sig vara sociologistudenter från Göteborgs universitet. De verkade inte tycka att det var så trevligt att träffa oss. Förutom att i solnedgången jaga Afrikas mest exotiska djurarter med stadsjeep, och hänga på utomhusdiscon fördrev vi våra dagar på Mbarara University of Science and Technology, MUST. Ett universitet som i övrigt kunde stoltsera med det otroligt fyndiga mottot Succeed we MUST, taget direkt ur Star Wars. Vi försökte att närvara vid så många föreläsningar som möjligt. Tråkigt nog var det lika vanligt att föreläsaren dök upp som han/hon uteblev. Detta resulterade dock i att Karl fick spela barfotafotboll på det gröna gräset. När vi anlände till Uganda och Mbarara var det valtider. Det nationella presidentvalet hade precis avslutats med Museveni (även känd från youtube) som segrare. Än mer spännande var dock det kommande kårvalet. Vem skulle vinna? Vem skulle bli PR-ansvarig? Skulle kårvalet riggas igen som det gjordes föregående år? Och framför allt kanske, vem riggar ett kårval? Drömmen om att komma som första västerlänning till Mbarara gick i kras omgående. Redan i visumkön på flygplatsen hördes bräkig skånska och Karl sprang in i en sjuksköteskestudent (den enda i scrubs) som härstammade från samma lilla småländska samhälle. Första dagen på klinik sprang vi dessutom in i två Harvard-läkare (vid namn Ari och Seth) iförda handsydda loafers, handsydda rockar med handbroderade namn samt handknutna flugor ovan rutiga skjortor. Dessa gillade inte att nudda patienter utan spenderade sina dagar mest med att bläddra på sina iphone 4 med oxford handbook of clinical medicine och peka. Karl blev självfallet mycket avundsjuk. 10 dagar senare styrde vi så hem mot slätten igen, detta efter att så när ha blivit arresterade på ytterst oklara grunder, och Karl mutat sig ur situationen för motsvarande 14 SEK (vilket visserligen gjorde att polisen blev ännu surare). Förhoppningsvis tillförde vi något till våra Ugandiska kollegor. Medicinska Föreningen ser fram mot en ugandiskt studentdelegation, förhoppningsvis redan under hösten, och kanske till Corbalen. TEXT: KARL OCH KARL

11 Vetenskapsredaktionen siar om framtiden Redaktörerna har i detta nummer valt förändring som tema, vilket i min artikelseries perspektiv är rätt brett. Vad ska jag skriva om liksom? I tentatider kan man ju skriva om neuronal minneslagring och hur alkohol förhindrar detta, men majoriteten av Sondens läsare studerar detta på utbildningens minst genomtänkta termin och att man inte kommer ihåg allt från Siste april vet vi ju alla redan termin ett. När man söker change is good på PubMed handlar artiklarna om hur bra introduktionen av asiatiska tjocksvansade får i Indonesien var och om en modifierad teknik till bröstrekonstruktion. Därför istället lite korta sianden om vetenskapliga framsteg och om omedelbara förändringar i vår närhet. De som studerar på läkarprogrammets sjätte termin nästa vår kommer att få lära sig mycket mer om dabigatran. De studerande på läkarprogrammets sjätte termin denna vår kommer inte att få någon kursutvärdering att fylla i. Martin Sjöström kommer gå in i väggen. Man kommer allt oftare att kombinera benzylpenicillin med makrolider vid behandlingen av svår pneumokockpneumoni. BMC kommer vara ett trevligare ställe att spendera tid på, men CRC kommer alltid att vara bättre. Snart, men inte jättesnart, försvinner ATtjänsterna och läkarutbildningen förlängs. Locus Medicus Malmoensis gör succé! De som har valt att läsa i Helsingborg kommer inte att sova lika mycket som vi andra och drabbas negativt av morgonsamhällets hälsoeffekter. Om ett år kommer Bolognaprocessen internt att kallas för en katastrof på NFMBU:s möte och om några år till har man dragit ner på forskningsstorhetsvansinnet, om inte regeringen har hunnit förlänga läkarutbildningen till sex år. Denna spalt kommer inte att finnas i nästa nummer av Sonden. Men jag tackar alla som har läst och uppskattat förklaringen till hicka, hatkärleken till den svarta mamban, jetlagplaneringen och kritiken mot det meningslösa morgonsamhället. TEXT: JOHAN SCHOUG Johan Schoug tackar för sig och redaktionen tackar i sin tur för många intressanta vetenskap sartiklar! vetenskap Vetenskap i korthet Det går illa Det är svårt prata i mobiltelefon och vara en uppmärksam bilförare samtidigt, tror Janelle Seegmiller vid University of Utah och vill undersöka detta. I ett försök att simulera koncentrationen som krävs för ett telefonsamtal bad hon därför ett antal collegestudenter att räkna antalet basketpassningar på en specialgjord amatörvideo. Fullt fokuserade på denna uppgift missade hela 42% den man i gorilladräkt som sprang förbi och slog sig för bröstet bakom spelarna. Veckans boktips Sacha Baron-Cohens mindre kända kusin Simon Baron-Cohen, framstående psykolog, ger nu ut en bok om empati. Syftet är att belysa och öka medvetandet om det mänskliga empatiska systemet och om riskerna när det brister. Att döma ut människor som onda är en för enkel lösning på ett komplicerat problem och tar inte itu med grundproblemet menar Baron-Cohen. Biologiska faktorer som hormoner, cerebrala strukturer och gener är viktiga delar i denna översikt av den mänskliga empatin. Baron- Cohen kommenterar också nödvändigheten av empati i sjukvården och att denna kvalitet kan bli lidande i ett utbildningssystem som alltför ensidigt inriktas på faktainhämtning. Anosmiska analgesiker Att en medfödd defekt i genen SCN9A, som kodar för en natriumjonkanal i axonet på vissa sensoriska neuron, leder till oförmåga att känna smärta är känt sedan gammalt. Ny forskning visar att dessa individer dessutom saknar luktsinne. De internationella försök som nådde detta resultat gick ut på att få testpersonerna att skilja mellan vinäger- och mintblandningar med outhärdligt stark doft och publicerades senare i Nature. De drabbade individerna tycks dock klara sig bra även utan luktsinne och man kan enligt neurofysiologen Graeme Lowe i Philadelphia inte sakna något man aldrig har haft. Gendefekten har störst relevans för överlevnaden hos råttor, vars blinda ungar är beroende av luktsinnet för att kunna dia. 11

12 granskande uppdrag Tavlor med demoner När läkarstudenterna äter sina matlådor på Blocket finns det en stor tavla som de inte kan undgå. Lika illa berörda som oskyldiga matgäster har blivit av vålnadernas desperata och störande skrik i mitten av en apokalyptisk ändlös parallelldimension, lika förbryllande är tavlans ursprung och syfte. Är den ett felinköp till universitetsjukhuset, som sjukhusledningen gärna satte i kandidaternas lunchrum? Ett gammalt internskämt i kåren som gick väldigt snett? Trycket på Sondens redaktion blev till slut övermäktigt och en av skribenterna fick i uppdrag att ta reda på sanningen. Detta är hans rapport. 28 april Ringer sjukhusets växel och beskriver ärendet. Blir kopplad till sjukhusets intendent Maria Falk som inte har en aning om tavlan. När jag beskriver den blir hon dock mycket intresserad. Ja, du skulle veta hur jag har fått sortera ut massvis av sådan konst som inte går att låna ut till patienter, liksom all politisk konst som köptes in på 70-talet. Vi bestämmer oss för att titta på tavlan tillsammans efter helgen. Hon går sedan under jorden. 2 maj Inspekterar tavlan utan att hitta nåt namn. Ringer MF:s ordförande Karl Lundblad och frågar om tavlan kan ha målats av någon vilsen student. Han har ingen aning. Fick några minuter senare ett SMS: Alan visste inget. Trodde statens konstråd 3 maj Fotograferar tavlan och springer senare på ST-läkaren Björn Eek i sjukhusets foajé. Han kommer ihåg tavlan, men inte något mer om den. Frågar sjukhusets reception om vem 12 som är ansvarig för lunchrummen. Det finns inga sådana lunchrum, säger de. Efter att ha övertygats om deras existens säger de att det är BMC:s. Ringer BMC:s driftschef och frågar om lunchrummets tavla. Har vi lunchrum på sjukhuset? Sonden lägger upp ett fotografi av tavlan på MF:s facebook och begär upplysningar. 4 maj Har helt kört fast i försöken att få tag i någon person med ansvar för tavlan. Lägger upp en enkät på MF:s facebook i vilken 16 personer (62 %) röstar för ett nedtagande av tavlan, varav två personer dessutom vill föreviga nuvarande styrelse. Till slut får jag napp när MF:s ordförande Carl-Johan Robertz som skriver hur han var med när rummet invigdes som en datasal och klippte band med dekanus. Konstnären, som hade anlitats av fakulteten, yrade något om att mänskligheten förslavades i den digitala revolutionen. En dystopi med människan fångad i nätet. Jag vill minnas att Sonden skrev något om eländet. Skrev tillbaka och tackade och tillade hur fel han hade när vi nu alla sitter klistrade vid facebook var kväll och är sociala och hjälps åt. 5 maj Ber Sondens arkivarie att titta igenom årgångarna kring sekelskiftet. Han hittar inte någon artikel. Tittar på fotot av tavlan och kommer på att tavlan ser oförtjänt bra ut på bilden, vilket leder till att jag tar bort den för att fixa till den. Robertz tipsar vidare med namnet på IT-ansvarige i MF på den tiden och tillägger att han kan ha känt konstnären. 7 maj Tillsammans med en kumpan skruvas tavlans tre paneler ned i hopp om ett namn eller hemligt budskap på latin. Plywoodskivorna är helt blanka på baksidan. Får inte tag i den gamle IT-människan. Konspirationen tätnar. Deadline i natt. Tejpar lite andra ansikten ovanpå vålnadernas. Efter att artikeln gick i tryck har skribenten inte hörts av.

13 under det fejdade strecket Arab world and the necessity for change A policewoman confiscated the unlicensed vegetable cart of a 26-year-old Mohamed Bouazizi, a university graduate who was the breadwinner for his family and the only financial supporter of his sister s university education. He begged the officer to return the cart with its $200 of goods to him but he failed to convince her in doing so. The policewoman slapped him, spat in his face, insulted his dead father, and confiscated the goods. The man stood in front of a Tunisian municipality building, doused himself in fuel, and lit the match on 17 December That fire has ignited a revolution in Tunisia and spread the fire across the Arab region. That sad story was just the direct reason. There are, however, many indirect reasons that are the real causes behind these revolts. I am just mentioning few of them in this essay. Most countries in this region have been ruled by autocrats since their independence. Basic democratic and transparent political practices have not been allowed freely by any of Arab state (Lebanon is an exception). Most of the Arab autocrats (call them Sheikhs, kings, Princes, etc...) have not given the well-deserved value for the lives and dignities of their citizens. They have created cultures of corruption and bad management. In most countries across the region (with some exclusion of the oil-rich Gulf states), a skilful graduate usually faces difficulties in getting a well-deserved job if he/she does not have the proper contacts with people from within the governments and also without being a member in the governing political parties. Moreover, freedom of expression and the right of free, transparent election are among the basic human rights that most Arab countries do not guarantee to their citizens at all. Many of the autocrats have been ruling their countries for over 30 years and inheriting the countries leadership/power to their sons after they die as if the countries are among their personal properties. The leadership in most of the Arab countries are change-resistance and lack intelligent long-term thinking. Most of them and their advisors are ageing men that think in a way that the world today is the same as it was years ago when they were put in power and that the aspirations of their nationals today are similar to those in the 1960 s-1970 s. Therefore, they are neither inspirational nor transformational leaders but just dictatorial autocratic ones that are dragging their nations and countries for decades long back. According to The United Nations Food and Agriculture Organization (FAO) report of 2009, around 13% of the Arab world total population are experiencing shortage of food on a daily basis and one third are living below the poverty line. This is despite the richness of the region in natural resources including oil. The wealth generated by the sales of national resources is controlled by the autocrats and they are misusing that wealth. According to the Middle East magazine (October 2009), by 2008 the Arab states invested $ trillion in the US banks alone. Majority of this investment vanished when the financial crisis started and the majority of the US big banks got busted. Let s imagine that such big amount of financial resources were invested in the Arab region infrastructure and in the well-being of the Arab citizens. This would have created millions of jobs and more financial profits in a region where unemployment is estimated to be over 15% of the total workforce and is much higher than that among Arab young graduates. The people in the region nowadays are loudly saying to their rulers enough. Arabs have been enduring the mismanagement and bad policies of their rulers for decades. Those dictators cannot and should not be tolerated anymore since they led their nations images and their people everydays lives to miserable ones. You see people begging on the streets, people trying to fool the tourists to get some cash for survival while their rulers are enjoying wealthy styles of living spending around $ for a suit (Hosni Mubarak was an example). Nations in the region have started to destroy the thick barriers of fear that had been dominating their lives for decades. The revolts in Egypt and Tunisia have managed to create new realities that are inspiring the Arab nations in the whole region. Some may criticise these revolts and say that they have not changed much so far. I argue that those revolts have managed to change much and will further manage to change more. It is not easy to change everything in short period of time and correct all the wrong doings that were done during decades of mismanagement. Positive and longterm change requires time to get the wished-for results. The revolts have given the hope for the Arab nations that if they want a change in their political system they can make it happen in reality regardless of the situations. Other outcome is that many autocrats in the region have started to promise and introduce reforms, though with slow pace, fearing that their nations will revolt against them soon and take them off power. Other revolts have been less successful though. The revolt in Libya is such an example. The revolt in Libya is crucial to the fate of the Arab revolts continuity and their reputation/support among their nationals. Libya revolutionists have been experiencing enormous difficulties to succeed in taking the Qathafi regime off power. This is due to their lack of adequate weapons and also due to weak organization/coordination among their forces. However, eventually they may well manage to succeed though it may take much longer time and sacrifices than it was initially anticipated. In Yemen, people have been persistently demonstrating against their ruler despite the fact that many of them are killed by the Yemen Presidential forces. Those revolts also mean huge sacrifices. Many families are losing their loved ones and many revolutionists are injured, imprisoned and being tortured. But without such sacrifices the change is not possible in a region where people are not given the right to choose their leaderships via ballots, free and democratic elections. Therefore, some are compelled to use the bullets for that purpose and the current revolts in Libya and Yemen are examples. The positive change is a necessity in all the Arab countries. The hope is that change can be achieved by peaceful means and with cooperation from the leaders of both opposition and governing parties. In most cases this is not happening. Therefore, if the peaceful means are not given chance to succeed then people are compelled to speak out loud, unite, and force the change they want to happen in whatever ways possible. It may take time to eventually succeed. But with their persistence and unity, nations will get their fates in their hands and will make the positive change a reality. The costs will be enormous such as loosing innocent lives and many other sacrifices. But those who are killed are sacrificing their lives to give dignified lives for their fellow citizens and offspring. They are sacrificing to give the hope for a better future and brighter prospective for their nations. Without making revolts against their rulers and without sacrificing in the past, many high-income countries around the world would have never got the prosperity and modernity their nationals and offspring are experiencing today. There is a hope in the region for making the change happens. The hope that such change will make the region more prosperous, stable where competence, skills will be appreciated and people living there won t need to emigrate for seeking better lives and jobs abroad. Nations there are persistent and strong enough to make that change happens no matter that they may need some time more to eventually succeed. TEXT: MOHAMAD ZAKARIA, MASTER OF PUBLIC HEALTH STUDENT 13

14 ordförande och latin Latinexperten njuter av Ovidius kärlek Den romerske skalden Publius Ovidius Naso (43 f.kr. - 17/18 e.kr) är bland annat känd för Amores, ett verk av vilket det idag återstår ett femtiotal poem i tre volymer. Versmåttet är elegiskt distikon, som består av fortlöpande distika (alltså en hexameter och en pentameter) enligt följande: - U - U - U - U - u u U - U - - u u - u u - (där - markerar en lång stavelse, u en kort, och U antingen en lång eller två korta). Vår tids tryckaccent bör inte användas vid uppläsning. I det andra poemet i första volymen erkänner Ovidius sig besegrad av Amor eller Cupido, kärleksguden i romersk mytologi (Am ): nam, puto sentirem, si quo temptarer amore an subit et tecta callidus arte nocet? sic erit: haserunt tenues in corde sagittae, et possessa ferus pectora uersat Amor. För jag skulle veta, tror jag, om jag höll på att attackeras av kärlek eller smyger den på och skadar vist i det fördolda? Så måste det vara: tunna pilar har satt sig i mitt hjärta, och den vilde Amor plågar bröstet som han själv skapat. Det fjärde poemet handlar om en flicka vars namn är okänt. Poemet inleds såhär (Am ): vir tuus est epulas nobis aditurus easdem: ultima cena tuo sit precor illa uiro. Din man? Ska han gå på samma middag som oss? jag hoppas att denna middag blir den sista för din man! Det har debatterats flitigt huruvida uir ska översättas med make eller pojkvän för att passa in i dagens samhälle. Oavsett hur det är med den saken, framgår det tydligt att förhållandet förhindrar sexuell kontakt öppet mellan flickan och talaren. Därför ger han henne i fjärde poemet instruktioner om hemliga tecken så att de kan fortsätta ha kontakt vid middagsbordet även när hennes uir är med. Till slut medger han dock det ofrånkomliga (Am ) me miserum! monui, paucas quod prosit in horas; separor a domina nocte iubente mea. nocte uir includet; lacrimis ego maestus obortis, qua licet, ad saeuas prosequar usque fores. oscula iam sumet, iam non tantum oscula sumet: quod mihi das furtim, iure coacta dabis. Ack, jag olycklige! Jag gav råd som fungerade i några få timmar: Natten beordrar separation från min älskade. På natten låser din man in dig, med flödande tårar följer jag olycklig dig så långt som det är tillåtet, ända fram till den grymma dörren Nu kommer han få kyssar, nu kommer det inte stanna vid kyssar: vad du ger mig i hemlighet, kommer du ge honom för att du måste. Är det inte vackert? (Tycker du att någon del av min översättning är 14 tveksam? Skicka gärna in dina funderingar ihop med andra latinfrågor till Sonden under sommaren.) TEXT: ANDERS TÖRNKVIST Ordförande Jag tänker som vanligt ta tillfället i akt att reflektera kring utbildningsbevakningsfrågor i min text. Dagen till ära fick jag och övriga studeranderepresentanter, tillsammans med fakulteten möjligheten att möta en delvis internationell bedömargrupp i ett projekt kallat EQ11. Detta projekt är ett försök till att via kreativa vägar hitta positiva fenomen i utbildningarna för att sedan sprida dessa till andra utbildningar över hela universitetet. Efter intervjuer med fakultetsledning, studentrepresentanter och andra instanser identifierade bedömargruppen en rad punkter som adresserats under dagen som essentiella för en framgångsrik utveckling av utbildningen under de kommande tio åren. Bland dessa röstade deltagarna fram fyra som bedömdes ha yttersta vikt. De sattes till (1) Incitament för att engagera sig i undervisningen, (2) Akademisk utmaning för studenterna, (3) Interprofessionell utbildning, (4) Internationalisering. Om man börjar ovanifrån lider den medicinska fakulteten av lyxproblemet att man har allt för framgångsrik forskning, och detta är vad som alstrar resurser och status. Vid tillsättandet av tjänster, ser man just på denna förmåga i högsta grad, även om utbildningsengagemanget tillsammans med högskolepedagogisk formell kompetens också bedöms. Problemet börjar redan på doktorandnivå, där incitamentsstrukturerna hela tiden belönar framgångsrik forskning, och annan aktivitet t.ex. inom utbildning hotar detta fokus. När det kommer till frågan om akademisk utmaning, finns det en naturlig brist i och med avsaknandet av flergradig betygsskala. Detta hade dock inte varit av ondo, hade kraven för att klara godkänt varit högre, eller hade andra former av övningar, som t.ex. PBL varit möjliga att underkännas på. Akademisk utmaning skulle också kunna handla om att man inför utbildningsmoment, t.ex. en laboration eller ett seminarium får uppgifter att lösa inför, eller ett beting att läsa in sig på. På så vis kan man ta sig förbi den basala delen själv inför, och istället inrikta undervisningstillfället mot den högre nivån direkt. Detta hade även varit görbart inför en katedral föreläsning, som till och med hade kunnat få en mer interaktiv karaktär, om det fanns en god förståelse inför, och kanske några svårare frågor att besvara inför momentet. När det kommer till interprofessionell utbildning upplever många ett stort glapp mellan de olika disciplinerna, inte minst mellan sjuksköterskestudenter och läkarstudenter. Många skulle vilja se en interaktion mellan de olika spåren även på tidigt stadium i utbildningen, men här finns stora logistiska hinder mellan utbildningar som har helt egna administrationer. Ett förslag från studentkårens sida har varit att man kunnat börja i en gemensam övning där man får information om de olika yrkesrollerna från företrädare, och sedan ges möjlighet att diskutera dessa. När det slutgiltigen kommer till frågan om internationalisering, alltså både förmågan att ta emot studenter utifrån på ett bra sätt, och att kunna sända iväg fakultetens egna studenter till eftertraktade lärosäten via utbyten, är den ständiga barriären den svenskspråkiga utbildningen. Engelskspråkiga moment måste införas för att kunna nå målen, och då måste man precis som i Uppsala acceptera att det kommer uppstå friktion både från inhemska studenter och lärare. Slutgiltigen vill jag tacka Medicinska Föreningen, alla aktiva och alla medlemmar för året som passerat. Jag önskar alla en riktigt god sommar, fylls den så med arbete eller rekreation. KARL AXEL LUNDBLAD MEDICINSKA FÖRENINGENS ORDFÖRANDE

15 utbildningsråd MUR BUR LAUR MUR har nu haft sitt sista stormöte för detta verksamhetsår. Som avgående ordförande känns det sorgligt att det redan är slut. MUR har haft ett väldigt produktivt år och vi har åstadkommit mycket. StorMUR har beslutat att MUR ska gå vidare och arbeta för att införa en veckas uppehåll mellan höst- och vårtermin, enligt modellen i Linköping. Alla studenter var inte positiva men en majoritet tyckte att en veckas uppehåll är nödvändigt, särskilt med tanke på att samtliga av våra kliniska terminer nu är 20 veckor långa. StorMUR har också beslutat att gå vidare med åtgärdsprogrammet för förbättring av T6 till kursansvariga och programledningen. Till våren kommer den första kursen att börja i Helsingborg. MUR följer planeringsarbetet och kan inte annat än beundras av Helsingborgs vilja och ambition. En ny MUR-styrelse har valts och det blir denna styrelses uppgift att fortsätta följa det arbetet, samt staka ut vägen för utbildningsbevakningen på läkarutbildningen nästa år. Jag vill därmed tacka för uppmärksamheten här i Sonden, för allt engagemang ni kursombud, styrelseledamöter och studenter visat för er utbildning och för ert förtroende för mig som MURordförande under året. Det har varit fantastiskt roligt att leda MUR:s arbete när ni har visat ett så enormt intresse! Läsåret lider mot sitt slut och jag tackar för förtroendet som Medicinska Föreningen har gett mig för att hålla i ordförandeskapet för det biomedicinska utbildningsrådet. I mitt uppdrag som studentrepresentant för biomedicin i nämnden (NBMFU) och operativa ledningsgruppen för biomedicinsk utbildning (OLBU) har jag fått se hur arbetet bedrivits av fakultetens anställda och på så vis blivit mer medveten om att universitet faktiskt är en levande arbetsplats. Jag har sett utbildningsverksamheten jobba för att upprätthålla en hållbar utveckling i sin verksamhet med avveckling av mindre funktionella delar som mastersprogrammet i laboratoriemedicin och en satsning på att bygga upp ett nytt mera konkurrenskraftigt mastersprogram i experimentell medicin med start ht Internationella avdelningen och studievägledare har lagt märke till en rådande trend av inresande utbytesstudenter de senaste åren vilket har varit mycket större än utresande studenter och har aktivt uppmuntrat oss att ta steget ut och under läsåret bedrivit en informationskampanj kring utbytesstudier, vilket jag har tyckt är bra. Uppstarten av apotekarprogrammet ht 2012 tror jag kommer att innebära en stor förändring för kandidatprogrammet när biomedicinare kommer att läsa tre fjärdedelar av första läsåret tillsammans apotekarna och kursordningen kommer att förändras när man läser kemikurserna i rätt ordning. Detta kan möjligtvis leda till att fler som börjar läsa håller sitt intresse för biomedicin vid liv. Med dessa avslutande ord vill jag önska alla biomedicinare en skön sommar vare sig ni tillbringar den på stranden eller i labbet. Det är vår och där med börjar också mitt år som ordförande i LAUR att nå sitt slut. Som LAURordförande har ett av mina mål varit att få log/ aud att synas i Medicinska Föreningen. Jag vill att våra program, som många tidigare har missat att nämnas vid uppräkning av MFs medlemmar, ska synas och höras. På vårt sista LAUR-möte (där fikat förvandlades till en mumsig vegetarisk lasagne!) gick vi igenom hur man kan vara aktiv och ta plats inom MF, vilket är viktigt för att visa att vi verkligen behövs. Vi har både mycket kunskap och kompetens, men vi är också sjukt bra på att festa! MF, log/aud är här för att stanna! Till slut vill jag tacka den fina LAUR-styrelsen och fantastiska kursombud för ett underbart år. Ni är bäst! Och jag hoppas att ni efter det här året har förstått att det inte är så tråkigt som det kanske låter att vara aktiv. Man kan ha riktigt kul tillsammans ändå! Puss och Kram LOUISE MUCCHIANO ordförande LAUR ANJA NYLANDER ordförande MUR MATTI LAM ordförande BUR 15

16 POSTTIDNING B Sonden Medicinska föreningen BMC H Lund MEDICINSKA FÖRENINGEN SKÅNE Postadress: MF, BMC, H10, Lund Besöksadress: BMC, Sölvegatan 19, Lund Telefon: Fax: E-post: mf@mfskane.se Web: