NYHETSBREV OKTOBER 2007

Transkript

1 Innehåll Ungdomar träffas för att diskutera identitet och drömmar Aktuellt i höst Intervjuer med äldre personer med synoch hörselnedsättning Hur anpassa den fysiska miljön för personer med dövblindhet Om utbildning och arbete för unga personer med dövblindhet Temadagar för ungdomar om: Identitet och framtid För tredje året i rad fick ett tiotal ungdomar med syn- hörselnedsättning tillfälle att träffas för att knyta nya kontakter samt utbyta erfarenheter under tre dagar i Stockholm. Ungdomarna fick bland annat träffa två unga vuxna från DBU med egen erfarenhet av dövblindhet, vilket resulterade i spännande diskussioner om identitet och drömmar inför framtiden. ungdomsråd. I år var det Manillaskolan som var värd och stod för det praktiska arrangemanget för dagarna. Det som var unikt för i år var att två elever deltog som inte går i specialskola utan integrerat ute i vanliga skolor. Det är vi glada för eftersom det ofta är svårt att hitta dessa ungdomar, säger Birgitta Sandberg, biträdande rektor vid Manillaskolan. Huvudsyftet med dagarna var att ungdomarna skulle få möjlighet att lära känna andra ungdomar med samma funktionshinder. Att se att det fi nns andra med liknande upplevelser. Stor vikt lades vid identitetsövningar och samtal om framtiden. Ny definition av dövblindhet antagen 3/07 VECKA 41 På eftermiddagen promenerade deltagarna till Gamla stan och tog en paus vid en av Stockhoms kajer. Ungdomarna som deltog var mellan 12 och 16 år gamla. Huvudarrangör för dagarna var SPM, Specialskolemyndigheten. I planering och genomförande deltog även SIT, Specialpedagogiska Institutet, FSDB, Föreningen Sveriges Dövblinda samt DBU, Dövblindas IDENTITETSÖVNINGAR Dag två träffades deltagarna på Dövblindas Aktivitetshus vid Norrtulls sjukhus. Henrik Brink från FSDB var där för att få igång diskussioner med ungdomarna om identitet och framtidsplaner. Till sin hjälp hade han Sara Remgren, 20 år och Daniel Olsson, 22 år från DBU som berättade hur de tycker det är att vara ung vuxen med syn- och hörselskada, dövblindhet och hur de hittat sin identitet. Deltagarna sitter samlade Forts. på nästa sida

2 Nordisk definition av dövblindhet En ny Nordiskt definition av dövblindhet antogs av Ledarforum i Reykjavik i maj Den nya definitionen lyder: Dövblindhet är ett särskilt funktionshinder. Dövblindhet är en kombination av funktionsnedsättningarna syn och hörsel. Det begränsar en persons aktiviteter och inskränker full delaktighet i sådan grad att samhället behöver underlätta med specifika serviceinsatser, miljömässiga förändringar och/eller tekniska lösningar. Forts. från föregående sida. på stolar i en ring. Även om många redan känner varandra sedan tidigare så börjar man dagen med en presentationsrunda och alla fick beskriva sig själva som ett djur och motivera sitt val. En del visste exakt vilket djur som passar bäst in på dem, andra ville fundera en stund och fick återkomma när de tänkt färdigt. Denna förmiddag ska vi prata om hur det är att vara ung med syn- och hörselskada. Vi ska också prata om identitet och lite om framtiden. Vad drömmer ni om? Jag och Daniel är här för att berätta om hur det var för oss och vi tror att ni kan känna igen er, säger Sara Remgren. Sara gick grundskolan på en specialskola för döva och hörselskadade i Lund och läste sedan Samhällsprogrammet på Riksgymnasiet för döva i Örebro. Nu är hon snart klar med sin lärarutbildning. Sara frågar vilka hjälpmedel ungdomarna använder. Många använder markeringskäpp för att visa att de är synskadade andra vill inte utmärka sig som synskadad. Att alltid ha med sig en ficklampa kan också vara en bra hjälp när det är mörkt. Andra exempel på vanliga hjälpmedel är förstoringsapparat som gör texten större, någon använder en speciell kamera för att kunna se klassrummet. Någon tipsar om speciella glasögon som är oranga och som ger bra kontrastseende. En flicka tycker att det är viktigt att våga be om hjälp. Hon anser att hennes viktigaste hjälpmedel är kompisar och släktingar. Det framkommer tydligt att val av hjälpmedel måste vara individuellt anpassade ett hjälpmedel som passar en person kanske inte alls är bra för en annan. Daniel berättar om sin skolgång. Han gick på en specialskola för döva i Hässleholm i grundskolan. Sedan läste han precis som Sara Samhällsprogrammet på Riksgymnasiet för döva i Örebro. Efter det läste jag på Malmö Högskola en termin, design teori. Jag får se om jag fortsätter på universitetet. Jag har kommit på att jag är en praktiskt lagd person. Jag har fått prova på en del olika praktiska yrken och jag är just nu fast anställd lagerarbetare, säger Daniel. SITUATIONEN I SKOLAN Lite senare under förmiddagen kommer man in på skolsituationen och hur ungdomarna upplever kontakten med sina klasskamrater. De fick också berätta hur kompisarna reagerade när de berättade om sitt funktionshinder. Nedan följer några spontana kommentarer från ungdomarna: Klasskompisarna hjälper mig mycket, men de tecknar inte, därför blir det svårt att kommunicera. Alla i klassen vet att jag är dövblind, men jag tror inte att de förstår vad det innebär. En kompis hjälper mig mycket och det är bra, men ibland blir han överbeskyddande och det tycker jag inte är så kul. Jag störs av att det är så hög ljudnivå i klassen. Många upplevde att det var skönt att komma upp på högstadiet eftersom det då blev mycket lättare med den sociala biten. Ja, det känner jag igen och för mig blev det ännu bättre och lugnare på högskolan. Jag har också lärt mig att det är viktigt att tala om sina behov och att kunna be om hjälp och använde de personer som finns i ens närhet. Jag tror att det handlar mycket om att man själv accepterar att man är synskadad, säger Sara. Onsdagen avslutades med en gemensam middag på en medeltidsrestaurang i skum belysning. JOBB OCH FRAMTID Hur ser ungdomarna på sin framtid och vad har de för drömmar? Alla fick berätta vad de ville jobba med i framtiden? De flesta hade tydliga bilder om vad de ville göra och det var en brokig blandning av yrken som nämndes. Allt från att jobba med djur till att forska och hitta ett botemedel mot Usher. En pojke berättade att han ville bli fotbollsproffs, om han inte hade varit syn- och hörselskadad, en annan ville

3 jobba för FN med katastrofhjälp över hela världen. Många av ungdomarna pratade också om att de ville arbeta med något som hjälper andra människor. Kanske just för att deras funktionshinder skapar empati för andra människor som har det svårt. Ni kommer säkert att stöta på en massa hinder på vägen. Men glöm inte att det alltid finns möjligheter och olika vägar att nå sitt mål. Ge inte upp era drömmar det finns alltid en väg att nå det man vill, säger Sara. Ungdomarna fick också frågan om de tyckte att det fanns något bra med att vara synskadad. Meningarna gick isär en del. Några tyckte att det bara var negativt och att de självklart hellre skulle vilja vara seende fullt ut. Andra kunde se fördelar med sin synskada. Synskadan är en del av mig. Det är som jag är och jag har accepterat det. Det har gjort att jag fått lära mig att bry mig om andra. Jag är faktiskt ganska belåten med att vara synskadad idag och jag mår bra, säger Sara. Under eftermiddagen fick ungdomarna prova på olika sorts hjälpmedel och se vad som finns. Sedan begav sig alla till Lava, en ungdomsgård på Kulturhuset. På kvällen ska vi ta en gemensam promenad till Gamla stan för att äta på en medeltidsrestaurant där det är helt mörkt. Personalen är förvarnad om att det kommer synskadade elever, säger Birgitta Sandberg. Vill du veta mer om SPM:s verksamhet för synoch hörselskadade elever är du välkommen att kontakta Inger Börgel som är samordnare, på tel Lite av varje. Hösten har tagit fart riktigt rejält. Det är mycket att göra och många spännande saker ligger framför oss. Först vill jag slå ett litet slag för den levnadsnivåundersökning som Handu genomfört och där FSDB medverkat. Hur är det med jämlikhet och delaktighet för vår målgrupp? Resultatet är ganska nedslående! Vägen till att kunna leva ett liv som alla andra är rätt lång och det finns massor med stötestenar på vägen. Jag ska ta några exempel av resultaten av undersökningen: En majoritet har mycket låga inkomster och tre av fyra drabbas av ångest och sömnbesvär på grund av sin livssituation. En tredjedel deltar aldrig i fritidsaktiviteter utanför hemmet då deras funktionsnedsättningar försvårar för dem att delta och det är svårt att få stöd från samhället. Många har också blivit illa bemötta av handläggare inom olika förvaltningar i samhället. Tre av fyra uppger att de under de senaste två veckorna haft sömnbesvär, känt oro och ångest och känt sig trötta. Inkomsterna är dessutom väldigt låga. Totalt har 282 personer med dövblindhet besvarat enkäten som du kan hitta på vår hemsida: Läs och begrunda! KONFERENS FÖR HAND- LÄGGARE I NORRLAD Kerstin Möller och undertecknad hade den augusti vid en konferens för cirka 170 handläggare i de fyra nordligaste länen möjlighet att presentera vårt Lagmaterial och vårt DVD-materialet om Usher syndrom. Det var en bra konferens med flera föreläsare som starkt betonade att handläggarens roll är att lyssna på individen och se behoven, inte att använda regler för att inte bevilja insatser! Handläggaryrket är svårt, men att vara professionell ger säkert en större tillfredställelse i arbetet. Vårt DVD material har blivit populärt, bland annat ska Audionomutbildningen i Örebro använda det i sin utbildning. Det är bra eftersom vi då kan få en utvärdering av materialet. Våra pedagoger har också genomfört en utbildning i Västra Götaland kring kommunikation för enhetschefer och resurspersoner inom kommunen och landstingets dövblindverksamhet. Det var andra gången vi anordnar denna typ av konferens. Förra hösten var vi i Skellefteå. Syftet med dagarna var att öka förståelsen för funktionshindret dövblindhet och belysa problematiken samt att ge inspiration och skapa möjlighet till erfarenhetsutbyte, och kanske bilda nätverk för framtida samarbete. Den 10 september hade Skåneteamet sin avslutningskonferens kring rehabilitering i ett livslångt perspektiv. En mycket intressant och välbesökt tillställning! Jag vill åter rekommendera Lena Göranssons mycket läsvärda bok! KONFERENSER FRAMÖVER Den oktober har vi två utbildningsdagar i Stockhol. Den första dagen handlar om LSS och Dövblindhet. Den andra dagen är mer medicinskt inriktad. I november, närmare bestämt den 26:e äger en intressant Work-shop i Social-Haptic Communication with Acquired Deafblind People Incorporating Touch and Environmental Informaton. Riitta och Russ Palmer är föreläsare och guidar oss I detta spännande område. Mer information om föreläsningen finns på sidan sex i Nyhetsbrevet. Utbildning kring äldre med nedsatt syn och hörsel pågår i Örebro med omnejd. Vi ska också under hösten utbilda nyckelpersoner i Västerbotten som i sin tur kan svara för utbildning i sina kommuner. Det finns hur mycket som helst att göra på detta område. Några av oss åker också till världskonferensen i Australien för att både lyssna och föreläsa. Det är den 14:e värlsdkonferensen om Dövblindhet. Vi hoppas ha intressanta saker att delge er därifrån i nästa nummer. Lena Hammarstedt Verksamhetschef, Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor

4 Föreläsning om haptisk kommunikation Det finns fortfarande platser kvar till en spännande föreläsning om Social-Haptic Communication with Acquired Deafblind People Incorporating Touch and Environmental Information. Föreläsare är: Riitta Lahtinen & Russ Palmer. Arrangörer är Nationellt Kunskapscenter för Dövblidfrågor och FSDB Föreläsningen sker den 26 november 2007, klockan på Saturnus Konferens, Hornsgatan 15 i Stockholm. Vi vänder oss till ansvariga för tolkverksamheter, tolkar, tolkutbildare och till andra som kan ha intresse av denna form av kommunikation, som ger dövblindtolkning ytterligare en dimension. Observera att all information sker på engelska! Vi kommer att ta ut en konferensavgift på 500 kronor för att täcka delar av våra kostnader. Pengarna sätts in på FSDB:S Plusgirokonto Skriv namn och varifrån ni kommer på talongen eller på Internetinbetalningen. Anmälan dig till: lena. tiderman@mogard.se senast den 7:e november. Program samt inbjudan skickas till dig vid anmälan. Äldreprojektet i Östergötland: Djupintervjuer ger en bild av vardagen Under drygt två år har hörselvården i Östergötland drivit ett projekt om äldre personer med en allvarlig kombination av syn- och hörselnedsättning. Målet är att synliggöra gruppen och ta reda på vilka behov dessa personer har samt att hitta sätt att tillgodose dem på. En kartläggning av antalet personer i Linköpings kommun har gjorts och nu håller man på att sammanställa och analysera de djupintervjuer som genomförts. PO Edberg, projektledare hjälper Torgny Wålander med att ställa in ljud och bild på tv:n. För att få en tydligare bild av gruppens situation och behov har tio personer med en allvarlig kombination av syn- och hörselnedsättning intervjuats. Man hoppas att det som framkommit vid intervjuerna sedan kan ligga till grund för förbättringar av rehabiliterings- och omsorgsinsatser för dessa personer. Förhoppningen är också att intervjuerna ska skapa underlag för kommande planering av insatser i landsting och kommun samt samverkansformer dem emellan. Vi vill att personerna berättar om sin vardag, vilka svårigheter de har och vad som fungerar bra. Gemensamt för alla vi talat med är att de upplevt att synproblemet varit det primära. Åtta av tio hade hörapparat, men det är anmärkningsvärt att endast en av dem använde hörapparaten regelbundet och bara tre av dem kände att de fick förståelse för sin syn- och hörselnedsättning, berättar PO Edberg, projektledare. Något som också framkom under intervjuerna och som personerna hade gemensamt var att deras autonomi var begränsad och ingen av dem kände till att de kunde få tillgång till tolkar som skulle kunna hjälpa dem. Många klarar sig ändå förvånansvärt bra och blir fenomenala på att lösa problem. Personerna verkade i stor utsträckning ha accepterat sin situation, men deras möjligheter till att aktivera sig och delta i olika sammanhang var starkt begränsad. Detta i sin tur kan leda till social isolering och deprivationsproblematik, vilket är allvarligt, säger PO Edberg. MISSFÖRSTÅS LÄTT En av de äldre personer som ställde upp på en djupintervju var Torgny Wålander från Linköping. Han lever ensam sedan hans fru gick bort för nio år sedan, i en stor vacker våning i centrala Linköping. Han klarar sig i princip helt själv, men får viss hjälp från hemtjänsten och har larm från ett privat omsorgsboende. Väggarna i hans hem är fyllda med vackra målningar

5 Torgny använder en tv-kikare när han tittar på tv. som han själv målat, många av dem föreställer flygplan vilket kanske inte är så konstigt eftersom han i hela sitt yrkesverksamma liv arbetet med att utveckla patent i egenskap av ingenjör och uppfinnare på Försvarets försökscentral i Linköping. Han har också arbetat privat med uppfinningsverksamhet inom flyget. Torgny började höra sämre för cirka 20 år sedan. Eftersom han arbetet inom flygförsvaret så har han blivit utsatt för mycket buller vilket troligtvis bidragit till detta. Idag använder han hörapparat för det mesta. Men han glömmer att ha den på ibland och han tycker att det är svårt att handskas med hörapparaten eftersom alla knappar är så små. Jag upplever svårigheterna med hörseln som mycket varierande, det beror mycket på situationen. I samtal kan det till exempel vara svårt att uppfatta kvinnoröster eller om jag är ute och det är mycket ljud runtomkring. Ofta är det också svårt att hänga med i vad som sägs på tv, säger Torgny. Torgny berättar att synnedsättningen kom plötsligt för några år sedan. Han uppskattar den själv som allvarlig och känner sig ofta nedstämd av detta eftersom det hindrar honom från att göra så många saker. Han har glasögon, förstorings-tv och kikare som han använder dagligen. När han är utomhus använder han markeringskäpp. Han tycker det är svårt att läsa och lyssnar därför hellre på radio och tv. Jag satt vid min dator och helt plötsligt hände det något med synen. En tid efter gick jag ut i solljuset och då hände något igen med synen, för plötsligt såg jag schackrutor framför vänster öga, berättar Torgny. Torgny har inte funderat så mycket på kombinationen av sin syn- och hörselnedsättning. Men han funderar ibland på hur han blir bemött av andra. Jag tycker ofta att det är svårt att få förståelse för att jag ser dåligt och det uppstår ofta missförstånd. Ibland känns det som om jag blir bedömd som dement, eller gammal och glömsk, fast det egentligen handlar om att jag ser och hör dåligt. Torgny började måla tavlor på äldre dagar, fast hans syn var god när han började med sitt nya intresse. Han visar några teckningar han gjort både före synen sviktade och efter. Visst ser man skillnad, men teckningarna han gör nu är fortfarande otroligt bra. Jag tänkte ett tag att jag skulle sluta måla eftersom jag började se så dåligt. Men jag fortsätter nog ett tag till eftersom jag tycker så mycket om att måla, säger Torgny. UTBILDNING P O Edberg, projektledare och Ulla Peterzén Wahlquist, projektsamordnare har hunnit utbilda sammanlagt cirka 250 personer i Östergötland. Utbildningen har i första hand varit riktad mot de personer som jobbar direkt mot målgruppen, hörselombud och personal inom äldreomsorgen. Men även nyckelpersoner som chefer och politiker har fått ta del av utbildningen som omfattat tio timmar. Vi vill visa på vad man med enkla medel kan göra för de här personerna. Det finns inga generella lösningar eftersom varje person har sitt eget specifika utgångsläge och sina egna förutsättningar. Vi hoppas ändå kunna samla ett antal goda verktyg som kan bidra till en utveckling som på sikt gynnar äldre personer med denna problematik, säger Per Olof Edberg. Denna grupp möter ofta hälso- och sjukvården utifrån det faktum att deras dubbla funktionsnedsättning inte betraktas ur ett helhetsperspektiv. Därför utgår utbildningen just vid helhetsperspektivet. Att bli syn- och hörselnedsatt i kombination innebär att man måste finna nya vägar och strategier för att klara vardagen. Inte minst vad gäller kommunikation. Det krävs att man själv och omgivningen betraktar kombinationen av syn- och hörselnedsättningen som ett eget funktionshinder. Detta eftersom särskilda behov av rehabilitering och service uppstår vilka i sin tur kräver särskild kompetens och samverkan, inte minst i samband med rehabiliterings och omvårdnadsinsatser. INFORMERA NATIONELLT Projektet som är ett pilotprojekt kommer att avslutas i mars Nu håller man på att sammanställa resultaten och dokumentera det som framkommit samt skriva en projektsammanställning. Ett avslutande seminarium kommer också att hållas våren 2008 då man bland andra bjuder in dövblindteamen i landet för att sprida de man lärt. Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor kommer att fortsätta utbildning runt om i landet för personer som arbetar med äldre med syn- och hörselnedsättning. I Umeå, Forts. på nästa sida

6 Forts. från föregående sida. Örebro och Göteborg har utbildningen påbörjats. Vi hoppas att projektet kommer att sätta sina spår när kommunerna planerar. Vi har visat vad man kan göra för den här stora gruppen äldre personer. Tio procent av alla personer över 65 år i Linköpings kommun lider av en allvarlig kombination av syn- och hörselnedsättning. Det är en stor grupp och vi hoppas och tror att både landsting och kommuner har fått upp ögonen för gruppens behov. Primärt är att använda de hjälpmedel som finns samt identifiera personerna med denna problematik och förstå kombinationen, säger PO Edberg. Projektet sker i samverkan med Linköpings Kommun, föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB) och Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor och beräknas pågå till och med Finansiärer är Allmänna Arvsfonden och Landstinget i Östergötland. Små anpassningar förbättrar boendet För personer med dövblindhet ställer funktionsnedsättningen upp många hinder för att man ska kunna leva ett aktivt och delaktigt liv, men också samhället och den omgivande miljön är ofta hindrande. Vissa hinder är svåra att göra något åt, andra kan med rätt kunskap lätt åtgärdas. Till de saker som mycket väl går att förändra hör den fysiska miljön. En ledstång kan markeras med färgade ringar som är lätta att känna av taktilt. Framför allt är anpassning av boende- och närmiljö möjlig att göra tillgängligare med förhållandevis enkla medel. Därför har FSDB, Nationellt kunskapscenter för Dövblindfrågor och Mo Gård under det senaste året arbetat med en skrift som beskriver hur man med både enkla och mer avancerade medel kan anpassa byggnader för personer med nedsatt syn- och hörsel. Med skriften hoppas vi kunna förmedla det speciella med funktionsnedsättningen dövblindhet. Vi ger tips och råd hur man på ett enkelt sätt kan göra miljön bättre. Vi vill lyfta frågan och göra personal och anhöriga medvetna om betydelsen av en bra miljö för den här gruppen, säger Lena Josefsson, arkitekt i projektet. Projektet är finansierat med medel från Allmänna Arvsfonden. De som arbetat aktivt med att ta fram skriften är arkitekten Lena Josefsson, GKAK AB samt Gunnar Johansson och Ingrid Axelhed från Mo Gård. Processen har letts av en styrgrupp där FSDB, Nationellt kunskapscenter för Dövblindfrågor och Mo Gård, Hjälpmedelsinstitutet, Handisam och GKAK ingår. Arkitekten Lena Josefsson har under flera år samverkat med Resurscenter Mo Gård för att anpassa boendemiljö och övrig närmiljö till de behov personer med dövblindhet har. Mo Gård har bidragit med att konkretisera de behov som i första hand personer med tidigt erhållen dövblindhet har och Lena Josefsson bidragit med den estetiska utformningen. På Mo Gård har det samarbetet gällt såväl nybyggnation som renoveringsprojekt. Lena Josefsson har också samarbetet med Specialfastigheter när Åsbackaskolan byggts till och när man byggt nya elevboenden för elever med dövblindhet. Hon har också varit konsult vid en rad olika projekt som har med anpassning av lokaler i miljöer där många personer med dövblindhet vistas. Genom mitt arbeta har jag och Mo Gård samlat kunskap kring de lösningar som är intressanta i dövblindsammanhang. Dessa kunskaper

7 vill vi nu sprida, säger Lena Josefsson. BÖRJADE MED SMÅ SAKER Det var Gunnar Johanssons stora intresse för byggfrågor som gjorde att jag fick börja jobba med dessa frågor på Mo Gård. Vi började med småsaker och sedan fick vi genom byggandet av Broder Pehr i Hägersten verkligen tillfälle att jobba igenom ett projekt från början till slut. Tack vare samarbetet med Mo Gård fick jag upp intresset för denna grupp och jag lär mig nytt hela tiden, säger Lena Josefsson. Lena Josefsson jobbar även med anpassningar av byggnader för andra grupper av funktionshindrade. Hon har till exempel gjort en liknande skrift tillsammans med Hjälpmedelsinstitutet om psykiska funktionshinder. EFTERFRÅGAT MATERIAL Ett material om anpassning av boende- och närmiljö för personer med dövblindhet har länge varit efterfrågat. Mo Gård får ofta förfrågningar från sina kunder och samarbetspartners om detta. Det kan vara kommuner och landsting, syn- eller hörcentraler, dövblindteam samt de som behöver stödet. Vi har sett att den kunskap som vi samlat behöver dokumenteras och spridas så att den också kommer andra till del. Idag finns inget samlat material inom detta område, säger Lena Josefsson. Andra målgrupper för skriften är personal i till exempel gruppbostäder, arkitekter, byggare och andra konsulter. Vi har även varit och pratat om boendemiljön hos Badrummet har försetts med färgade detaljer som blandare och toalettlock. Hörn och tak är också markerat med kakel i en stark färg mot det vita. olika anhörigföreningar. Det här materialet kommer även att passa dem eftersom allt bygger på enkla metoder alla kan göra dessa anpassningar hemma, säger Lena Josefsson. BRIST PÅ KUNSKAP Kunskapen om hur man kan anpassa boendemiljön för personer med dövblindhet är bristfälligt på många boenden och även anhöriga har dålig kunskap om vad som är en god miljö. Det går att göra så mycket, till exempel bara en sådan sak som att välja rätt gardiner eller duka på rätt sätt för en person som ser dåligt. Det här är saker som många inte tänker på eftersom de aldrig fått lära sig. Det finns en massa enkla saker att ta fasta på som kommer att beskrivas i skriften, säger Lena Josefsson. Andra exempel på vad man ska tänka på är att inte ha möbler i samma färg som väggar och golv. I skriften tar man upp enkla saker som att byta handtag markera trappor och hörn, med mera. Tanken är att man inte behöver göra om allt utan att man ska kunna använda och utveckla det man har. Vi vill få personal och anhöriga att förstå behovet av enkla miljöer. Små förändringar kan göra stora skillnader i vardagen för personer som ser och hör dåligt, säger Lena Josefsson. Materialet kommer att vara klart före årsskiftet och kommer att kunna beställas från Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor. Lagöversikt om samhällets stöd till personer med dövblindhet Nationellt Kunskapscenter har tillsammans med Stockholms Dövblindteam sammanställt ett materialet om sammhällets stöd till personer med dövblindhet. Bakgrunden är att det har visat sig att de som beslutar om insatser har mycket svårt att förstå innebörden av en kombinerad förlust av syn och hörsel och att det därmed blir svårt att få adekvat stöd. Olikheterna vid bedömning av rätten till insatser är stora, vilket medför rättsosäkerhet för den enskilde. Kompendium innehåller argument från förarbeten till lagstiftning och regelverk som kan användas som stöd för de rättigheter som personer med dövblindhet bör ha rätt till i vissa situationer. Vi har också exemplifierat vad som kan sägas vara dövblindspecifikt och hur man kan förklara begrepp som kommunikation, information, isolering och liknande svårigheter som lagen är till för att överbrygga. Det vill säga viktiga faktorer där personer med dövblindhet behöver ett särskilt utformat stöd för att kunna delta i samhällslivet på samma villkor som alla andra. Materialet innehåller också exempel på hur man kan gå tillväga när man kartlägger behov samt viktiga saker som man bör inhämta när man gör individuella planer. Materialet kan kostnadsfritt beställas från oss.

8 B Sverige Porto betalt Ny Handikappombudsman, HO utsedd Regeringen har utsett Torbjörn Andersson till ny vikarierande handikappsombudsman. Torbjörn Andersson är född 1965 och har sedan 1997 arbetat på HO:s kansli, senast som verksamhetschef. Han har lång erfarenhet av frågor kring diskriminering på grund av funktionshinder och har även arbetat på Länsrätten, Invandrarverket och Jämställdhetsombudsmannen. Unga vuxna berättar Fem unga vuxna personer med dövblindhet berättar om sina upplevelser runt skolgång och arbetsliv. Deras berättelser är sammanställda i en skrift som vi hoppas kan ge inspiration till yngre ungdomar när de väljer utbildning och yrke. Ett av målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken är full delaktighet i samhället för personer med funktionshinder. Möjligheter till utbildning och arbete är viktigt för alla. Människor med funktionshinder har generellt sett i mindre omfattning tillgång till arbete och lägre utbildningsnivå än andra. Detta gäller också i hög grad personer med dövblindhet och särskilt drabbade är ungdomar. Att få göra nytta och känna sig behövd är grundläggande för alla människor och personer med dövblindhet är naturligtvis inget undantag. Men för att de ska lyckas behövs ett samordnat stöd från samhället. Och framför allt är det viktigt att ungdomarna möter människor som tror på och tar tillvara de möjligheter som ungdomarna själva har. Idag finns stora brister i samverkan mellan olika huvudmän, trots att det finns resurser. I broschyren har vi lyft fram goda exempel som visar att det är möjligt att förverkliga sina drömmar om att ta sig in på arbetsmarknaden även om man lever med ett svårt funktionshinder. Fem unga personer berättar om sina erfarenheter av utbildning och arbetsliv, vilket stöd de fått på vägen och vad de saknat. Deras historier visar att även om det finns många hinder på vägen så är det inte omöjligt att förverkliga sina drömmar. Vår förhoppning är att broschyren ska entusiasmera, inspirera och visa på möjligheter att etablerar sig på arbetsmarknaden. Broschyren vänder sig till unga personer med dövblindhet och deras anhöriga. Den vänder sig också till alla som kommer i kontakt med ungdomar med kombinerad syn-/hörselnedsättning, dövblindhet. De vi tänker på är bland annat skolpersonal, syokonsulenter, arbetsförmedlare, kuratorer, och psykologer. Skriften som även finns i punktskriftsversion kan kostnadsfritt beställas från Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor. NYHETSBREV Redaktör: Lena Tiderman Ansvarig utgivare: Lena Hammarstedt Adress: Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor Svärdvägen 21, Box 570, Danderyd Tel Fax se Tryck: Paper Talk AB ISSN