Revansch. Text: Carl-Magnus Höglund Foto: Torbjörn Larsson

Transkript

1 10

2 Revansch Text: Carl-Magnus Höglund Foto: Torbjörn Larsson Mikael och Lisa har kamratskapet i Unga KRIS Örebro att tacka för sin drogfrihet. Det var först när de kom hit som de inte återföll i missbruk. Idag arbetar Mikael inom föreningen och Lisa är personlig assistent. 11

3 Mikael Österberg, projektledare för Unga KRIS i Örebro, tar emot med ett stort leende och ett fast handslag. Vårsolen lyser in genom de stora fönstren och stämningen är på topp i de rymliga lokalerna som Unga KRIS delar med moderföreningen. Här finns matsal, biljardbord, datorer, spel, bibliotek, kontor, samtalsrum och allt man kan önska sig. Trots att det är mindre än ett år sedan Unga KRIS bildades i Örebro har de redan 47 medlemmar och verksamheter flera gånger i veckan. Uppenbarligen fanns det ett behov av en förening som Unga KRIS i kommunen. Mikael var en av de första som kom till Unga KRIS. Han fick kontakt med dem genom ett behandlingshem där han var intagen. Tidigare hade jag många fördomar mot KRIS. Jag hade varit här på studiebesök och kände att det bara var gamla gubbar som gick hit. Men när jag kom hit genom Unga KRIS var det något helt annat. Det var lätt att komma in i gänget och det var roligt direkt, säger Mikael. Bredvid Mikael sitter Lisa Andersson. Även hon kom till Unga KRIS direkt från ett behandlingshem. KRIS erbjöd en trygg och bra miljö där man inte behövde ha en tuff attityd. Här fick jag möjlighet att göra något vettigt på dagarna, jag fick en anledning till att komma upp på morgonen. Och framförallt fick jag möjlighet att umgås med nyktra personer, säger Lisa. Innan de kom till Unga KRIS hade både Mikael och Lisa försökt sluta med drogerna flera gånger utan att lyckas. Men nu kan de se tillbaka på sin ungdomstid med nyktra ögon. Det var liksom naturligt från början att jag skulle bli missbrukare. Jag kommer från ett alkoholisthem där det inte fanns någon ordning alls. Pappa drack och min storasyster var familjens hjälte. Det var hon som torkade upp spyorna och bar pappa till sängen, säger Mikael. Problemen började redan på dagis. Jag stal andras leksaker och förstörde en massa saker. Och sedan fortsatte det på skolan. Jag slogs varenda dag. När jag var på födelsedagskalas kunde jag sno presenterna och hamnade så klart i bråk. Egentligen var jag ledsen förstås, men jag vände det utåt i aggressivitet. Mikael fick allt svårare att kontrollera sin aggressivitet. Han stannade ofta hemma från skolan och började tidigt snatta. Det var det som blev hans första drog. Jag avskydde alkohol. Jag tyckte folk som drack var vidriga. Det kanske var för att pappa drack. Det blev ändå en del alkohol och i åttonde klass bestämde han och en kompis att de skulle dricka varsin vinare innan skolan. Kompisen drack inte så Mikael drack båda och raglade till skolan. Det ledde till flera möten med socialtjänsten där han stämplades som alkoholist. Mikael trodde att det skulle bli bättre om han fick ett miljöombyte och övertalade sin mamma att få byta till en skola inne i Örebro. Tidigare hade han gått i Frövik. Jag ville vara cool när jag kom till den nya skolan. Och supa och slåss är det man gör för att vara cool. Så då gjorde jag det, trots att jag inte gillade alkohol. Mikael förlorade kontrollen över sitt liv. Till slut försökte han ta sitt liv. Jag har inga riktiga minnen av det. Lokföraren sa att jag hade krupit ner i foster- 12

4 ställning på syllarna mitt på spåret och låg där när tåget körde över mig. Jag hade tur. Tydligen var det ett äldre tåg med högre front än vad som finns nu och det var inte heller några vajrar eller kedjor som hängde ner mellan vagnarna. De hade klippt av min kropp. Mikael blev inlagd på psyket i tre veckor. Men när han kom ut åkte han tillbaka till sina gamla kompisar och fortsatte med samma destruktiva liv. Efter ett tag slog han en polis och dömdes till sluten ungdomsvård för våld mot tjänsteman. Efter tre månader på Sundbo ungdomshem flyttades han till ett ungdomsboende i Örebro. Där provade han droger för första gången i sitt liv. Jag hade varit sugen på hasch och andra droger när jag var yngre, men jag hade aldrig fått tag på några. På det här ungdomsboendet fick jag det. Lisa fyller i. Det är ofta på behandlingshemmen man kommer i kontakt med nya droger och lär sig grövre saker. Det är många som har tagit sin första spruta där. Även Lisa började dricka alkohol tidigt. Hon beskriver sin barndom som någorlunda normal, men mamman var alkoholiserad. Jag mådde dåligt av mammas missbruk och alkoholen var mitt sätt att fly. Drogerna har hela tiden varit ett sätt att fly min verklighet, att slippa vara Lisa. När hon var 17 år flyttade hon hemifrån för att börja gymnasiet i Örebro. Då gick det snabbt utför. Alla i hennes klass rökte hasch och efter ett tag hoppade hon av skolan för att istället börja jobba på en krog. Det var perfekt för mitt missbruk. Det fanns mycket alkohol och droger och det var okej att dricka på arbetstid. Dessutom kunde man sova länge på morgonen. Lisa flyttade till andra städer och även till Oslo för att komma bort från drogerna. Men inget hjälpte. De få gånger hennes missbruk upptäcktes av myndigheterna lyckades hon prata sig ur insatser. Jag kunde hoppa av skolan och göra precis som jag ville. Jag har alltid haft ett skötsamt yttre så det har inte märkts så tydligt. Jag lyckades till och med ta körkort. När jag sedan torskade för rattfylla fick jag lämna urinprover, men jag snackade mig ur det också. 13

5 Till slut hamnade Lisa trots allt på ett behandlingshem. För första gången på flera år tvingades hon vara nykter en längre period. Det var en ny upplevelse för henne och det blev början på slutet av hennes missbruk. När man är inne i missbruket tillhör man inte det vanliga samhället. Man vet ingenting annat än drogerna och det liv man lever. Man tror att det är det här man vill ha, att det är så här livet ska vara. Och har man någonsin försökt ordna upp sitt liv har det bara blivit katastrof. Jag tror att man måste få konsekvenser och genom dem fatta att man inte vill åka in på institutioner eller anstalter hela tiden. Så länge man inte får konsekvenser fattar man ingenting. Jag mådde bara bra av drogerna. All den där skräckpropagandan man fått i skolan stämde inte. Jag har fått bättre självförtroende av alla droger utom hasch och känt mig lite som en kung. Men efter ett tag blir man slav under drogen, fast det förstår man inte heller. Man förstår aldrig att det är drogerna det är fel på. Det är allt annat som är fel, säger Lisa. Mikael bryter in. Och man tycker att man är så j-a fri. Men man vågar inte lämna lägenheten förrän klockan tre på morgonen, man behöver två gram amfetamin bredvid sängen och varje gång det knackar på dörren eller ringer i telefonen får man hjärtklappning. Men fri, det är man. Det är viktigt att komma ihåg att det är lika skrämmande att stiga in i svenssonlivet för en missbrukare som det är för en svensson att stiga in i en knarkarkvart. Under Mikaels sista drogperiod gick han på amfetamin. Han hade nyss varit på ett behandlingshem och bestämt sig för att aldrig mer ta droger, men hamnade ändå i en ond cirkel. Då hade jag sett att det fanns en bättre sida av livet. Jag var så förbannad att jag inte tog den chansen, så då fortsatte jag att knarka ännu mer. Det fanns korta ögonblick av insikt framför spegeln. Jag stod där pinnsmal och askgrå och undrade hur fan kan jag hålla på så här. Efter nästa vända på ett behandlingshem hamnade han hos Unga KRIS. Det blev den verkliga vändpunkten. Liksom för Lisa. Livet har fått ett annat innehåll än den där lilla lilla världen jag levde i förut. Jag har förstått att det kan vara kul att vara nykter, att det inte bara är tråkigt. Det är många som har den uppfattningen om svenssonliv. Men svenssonliv kan också innehålla roliga saker, säger Lisa. Tiden rinner iväg och Mikael måste kasta i sig ärtsoppan som KRIS matlag har fixat innan han ska iväg och hålla en föreläsning. Förutom föreläsningar besöker han också ungdomshemmet Granhult regelbundet. Han vill locka de som sitter där att ta del av Unga KRIS öppenvårdsprogram när de slussas ut. Kommunen lägger miljontals kronor på behandlingshem, men inget när man kommer ut och det svåra börjar. De tycks tro att det räcker med att kasta in honom eller henne i en vanlig skola när missbruket har upphört. Men när folk sitter på rasten i skolan och pratar om helgens krogbesök är det lätt att glömma bort det gamla och hänga på. Då sitter man där igen. Öppenvårdsprogrammet hos Unga KRIS Örebro baseras på Gunnar Bergströms bok Kriminalitet som livsstil. De har också en studiecirkel och förhoppningsvis ska de starta ett innebandylag. Dessutom planerar de för flera sommaraktiviteter. Klättring, ridning, paddling och besök på Kolmården är några. En gammal narkoman som kommer hit nöjer sig med mat och tak över huvudet. Men de unga måste lockas med något roligt för att sluta med drogerna, säger Mikael. Unga KRIS Bildades formellt 11 januari Alla medlemmar har ett eget förflutet som kriminella och/eller missbrukare. Utåtriktad verksamhet: Uppsökande besök på anstalter och ungdomsinstitutioner samt föreläsningar på skolor, fritidsgårdar och liknande. Intern verksamhet: Öppenvårdsprogram, caféverksamhet och diverse fritidsaktiviteter såsom innebandy, resor och sommarläger. Lokalgrupper: Stockholm, Uppsala, Örebro, Eskilstuna, Norrköping och Gävle. På gång: Under 2007 ska det startas lokalföreningar i Umeå, Göteborg, Landskrona, Karlstad, Kristinehamn och Kristianstad. Honnörsord: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap, Solidaritet. 14

6 Unga kriminella ska få mer stöd Unga KRIS har fått ett rekordstort bidrag från Allmänna Arvsfonden. Med sju miljoner i bakfickan ska de under tre år bygga upp en rikstäckande organisation. KRIS bara växer och växer. Vi ville att ungdomarnas röst skulle höras. Det gör vi möjligt genom att bilda ungdomsorganisationer, säger Richard Zamani, initiativtagare och projektledare för Unga KRIS. På tio år har dess moderförening KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) blivit ett av de främsta hjälpmedlen för den som vill börja ett nytt liv. KRIS besöker häkten och anstalter och erbjuder ett nyktert kamratskap istället för de gamla destruktiva gängen när det är dags att mucka. Men det har alltid funnits ett problem. De ungdomar som sitter på landets anstalter och institutioner har tyckt att KRIS är en förening för gamla avdankade narkomaner. En av dem var Richard. Jag kommer ihåg när KRIS besökte mig i fängelset. Det var två tandlösa farbröder. Jag hade ingenting gemensamt med dem. Jag kallade dem för pundarjävlar och bad dem att dra åt h-e, säger Richard. Den gången förstod KRIS sitt misstag och lät två yngre medlemmar besöka Richard. Det gav resultat började han att jobba på KRIS och satte genast igång med att förbättra ungdomsverksamheten. Det fanns ungdomsverksamhet på vissa orter, men det fanns ingen struktur i det. Till en början gick arbetet sakta, men 2005 beviljades de ett projektbidrag på drygt två miljoner från Allmänna Arvsfonden för att starta upp Region Öst av Unga KRIS. Det arbetet föll så väl ut att de nyligen beviljades ytterligare 7,2 miljoner för att starta lokalföreningar över hela landet. Vi ska etablera en besöksverksamhet på SiS-hem [Statens Institutionsstyrelse] över hela landet och erbjuda ungdomarna eftervård när de kommer ut. Vi kan ge dem råd, något att göra på dagarna och framförallt nya vänner. Det är det vi bygger upp med de projektpengar vi har fått. I brist på rätt eftervård är återfallsfrekvensen idag mycket hög för ungdomar som varit placerade på institution. I vissa fall förvärras till och med problematiken på institutionerna. I artikeln intill berättar Mikael Österberg och Lisa Andersson att de kom i kontakt med nya droger på ungdomshem och Socialstyrelsen skriver i sin senaste rapport att de nedslående resultaten reser frågor om huruvida sådana interventioner har en positiv påverkan på barnens utveckling (Social rapport 2006). Det är fruktansvärda siffror. Jag tror att återfallsfrekvensen från SiS är mellan 70 och 80 procent, säger Richard. Varför är det så? Det finns ingenting när du kommer ut. Ungdomarna sitter av tiden på en institution och även om det finns bra program där inne som gör att man kan förändra sitt tankemönster är det en helt annan sak när man kommer ut till sina gamla vänner och den gamla miljön. Man glömmer bort vad man har lärt sig och blir populär och klappad på axeln för att man suttit på anstalt eller institution. Så är det i ungdomsmiljön. Unga KRIS ska också arbeta förebyggande genom att hålla föreläsningar på skolor och fritidsgårdar. Åldersgränsen är satt till 13 år eftersom de flesta inleder sina kriminella karriärer i den åldern. Om man kollar på dem i KRIS så inleddes de flestas kriminella karriärer i årsåldern. Det gäller även mig. Vi tror framförallt på en tidig och tydlig insats. Och där hoppas Unga KRIS att socialtjänsten tar hjälp av dem. Richard Zamani, projektledare för Unga KRIS. Alla som arbetar med Unga KRIS har ett förflutet i kriminalitet eller missbruk så vi vet vad vi pratar om. Det går inte att läsa sig till den kunskapen. Dessutom sitter de här ungdomarna ofta på ett väldigt stort myndighetsförakt. Därför spelar det ingen roll vad personalen från socialtjänsten säger. Vi försöker istället att skapa en kompisrelation till dem. De ser oss som förebilder och då gäller det att vara en sund förebild. Richard ser arbetet med ungdomarna som ett givande och tagande. Genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv. Det är det motto vi har och så är det verkligen. Jag har sysslat mycket med rån och ett av skälen till att man rånar är att man är ute efter kickar. De kickarna får jag nu när jag hjälper andra. Det är det som är så häftigt. 15