och MorsrANo MusEr,T som MAKT

Transkript

1 N()RI)lsK M(rsr()l()(;l t996.1, s. I l MusEr,T som MAKT och MorsrANo Makt. Som ram ftir sitt brollop 1810 med Marie Louise av Osterrike valde Napoleon Louvren, vid den tiden Musde Napoldon. Paret poserade i Grande Galerie, dlr de under krigen riivade konstskatterna exponerade kejsarens makt. Motstind. Nationalmuseerna i Prag och Budapest etablerades i ennu ofria linder som protest mot den habsburgska hegemonin. Nir poeten Sindor Petiifi 1848 utropade den ungerska sjilvstindigheten, skedde det pi nationalmuseets trappa i Budapest' Tvi betydelseladdade illustrationer ur museihistorien. Makt? Med museet tilllgnar sig maktens inne havare eller prete ndenter det fiirflutna och bekrdftar sin legitimitet. Maktens kulturarv definieras och dess fiirvaltning organiseras; professionaliseras med intendenter och antikvarier; fir sitt facksprik som stravar mot att bli ett kraftsprik. Om denna sprikarts vansklighet skriver Ragnheidur Pdrarinsdrjttir. Och varie plats och dess invinare alstrar sjr kulturarv; insikten om kulturarvens mingfald problematiserar makten och legitimiteten- Motstind? En bdrande tanke i ekomuseirtirelsen ir kampen i ett lokalsamh?ille fiir <tverlevnad och ett aktivt motstend mot civerhetens maktsprik. Hugues de Varine ar en erfaren ftiresprikare f<ir museet som instrument ftir ett samhelles kulturella sjilvbevarelsedrift. Han framhiller hur en meningsfull samhlllsforandring ovillkorligen miste vara knuten till ett samhalles kulturella och psykologiska riitter - den miste rcira sig underifrin och inifrin, inte uppifrin och utifrin' Museigrundande blir spelplatsen f<ir en kamp om rdtten till historisk existens - kanske inte langre for politisk makt, men Stminstone ftir en berittigad plats i offentligheten. En kamp som kan bli desperat nlr - i tidens fl'tide av fiirrndringar - den framtida existensen stir pi spel. Nationella museiprojekt, men ocksi mindre anspriksfulla lokalmuseer, arbetsplatsmuseer eller hembygdsgirdar, fcids i ftirindringssituationer - derom skriver Marie Nisser, Annette Vastijm, Randi Bdrtuedt, Maria Biiirhroth. Den spontana reaktionen pi plats m6ter den offentliga kulturarvsftirvaltninsens funktionirer i konfrontation eller samverkan - om detta

2 NoRr)rsK MLtsti()l ()(it handlar ocl<si Giiran Rosandzrs och Sten Rentzhogs iterblickar, som speglar hur den monumentaliserande, uppfostrande och forvaltande myndighetshillningen furbyts i en deltagande och intervenerande. Vilket vtrde har livsverk som tillhiir det firrflutna - exempelvis de som finns i personmuseerna som Mihael Pan behandlar - annat en som sjiilvbekriiftelse, identitetsgrund nlr det musealiserats? Det traditionella svaret - att museernas fdremil och berlttelser 1r niidvindiga ftjr nuets sjilvfdrstielse och fdr verklighetsfiirankrade framtidsbilder! Lika svirt som niidvindigt att giira kulturarvets institutioner till levande centra ftir att vaksamt iaktta nuets skeende och knyta det samman med platsens historiska villkor si som Olof Erihsson och Bo Nihson klokt pladerar ffir. Hugues d.e Varine pekar pi generationsskiftenas problem; hur lett en r<irelse stelnar till en institution; klamrar sig fast vid illusionen om oftirdnderliga evighetsvtrden. Omirkligt formas det maktsprik som Bengt L*ndbergbeskriver. Men liksom mingtydigheten i museernas ting utmanar entydligheten i utstdllningars arrangemang och texter finns motkrafter, personifierade w Kenneth Hudson, Eua Persson och Clara Ahluih, som kan tillfiira nyseende och blottlegger den kulturens livsnerv som i ftirinderligheten skenker hillbar kontinuitet et ett manskligt samhelle. Under arbetet med detta numm r av tidskriften nir oss meddelandet om att Giiran Rosander avlidit. Den mingkunnige, standigt hjalpsamme och uppmuntrande medlemmen av virt redaktionsrid hmnar ett stort tomrum efter sig bide i den etnologiska dmneskrets der han hade sin hemmah,iirighet och i de museisammanhang, diir han gjort si minnesvdrda insatser. Beundransvirt ir att han under sin sista sjukdomstid indi ville och fdrmidde sivdl avsluta som korrekturgranska den text vi nu kan publicera. Vi g,iir det med stor sorg och saknad! Samtidigt rncd cletta rrurnmer av cidskriften ucko:rrmer en festskrift cillignad Erik Hofr6n med ciceln MLISEET SOM MAKT OCH MOTSTAND. I)en utges av foreningen Atbetcts Museums V/inner Norrkliping, i samarbete med Nodish Mrseologi. Sidorna I-120 iir desamma i fescskrifcen och cletta nunmer av tidskrifren. Festskrifren innehiller dessutom ett poftret! av museimannen Erik Hofrin, tecknat av Maths Isacson och Orjan Hamrin samt en rexr ev D.rniils Sven Olsson om Eriks insatser som landsantikvarie i I)alarna. Vidare iterges svenska versioner av Kenneth Hudsons och Peter Lewis' texter samr ingir bidrag av Magnus Bohlin, Michael Dower, Orian Hamrin, Al<e Hyenstrand och BertilJansson. Volymen avslutas med en bibliografi iiver Erik Hofrdns skrifrer sammanstilld av Olle Wingborg.

3 NoRr)rsK MusEor.o(;r 1996.t, s. J,l2 MUSEERNA och KUNSKAPSSAMHALLET Olof Erihsson jag:ir etr steg mot slumpen och farderver jag iir ett spring i friheren och sjiilver jag ir en ingingsskyit cill nya paradis Edith Sbdergran Vi stdr infir en utixande hunshapsmassa oclt en dramatiskt iihad hapacitet att hantera den. Om detta ochsd innebiir en hualhatiu f)randring till en n1 samhiilkform, ett hunskapssamhtille, iir inte liha giuet. Oliha tolhningar med shilda implihationer f)r m seerna kan tiinhas. Om vi i det sena 1900-talet ir pi vdg in i en ny samhallsordning ir svirt att veta. Vi vacklar me llan begreppen informarionsoch kunskapssamhalle utan am vera om ftirindringarna dr reella eller om begreppen dr skapade som redskap for gruppintressen och maktkamp. Fijr museerna uppstir frigan om de skall fitrhella sig som utanfiirstiende och vinta tills vi i historiens ljus vet besked och di beritta. Eller om de dr si infldtade i de krafter som skapar det nya samhaller (om det nu alls blir av) att de inte kan sti vid sidan om vad som mdjligen ir en av histonens stora vindpunkter. JORDBRUKSSAMHALLE, INDUSTRTSAMHALLE, KUNSKAPSSAMHALLE Ordens rad manar fram f<iresrillningar om samhdllsformer som fiiljer varandra som plirlor pi ett sndre. I verkligheren ir grdn- serna oklara. Framvixten av det nya pigir i decennier, kanske irhundraden utanfiir samhiillsdebattens ljuskrets. Nigra egentliga slut kan knappast ski;njas. Vad det handlar om ar snarare atr de olika samhillena Iagras pi varandra. Statistiken ger besked om sektorernas bidrag till BNP, till export och handelsbalans osv. och till sysselsettning. OECD definierar industrisamhalle som ert ddr mer dn 20olo av de yrkesverksamma arbetar i industrin. Nu vill minga se belegg for ett informations- eller kunskapssamhille i att de som arbetar med information eller hanterar kunskap dr fler dn de som arbetar i industrin. Grinserna ir emellertid flytande. Andra faktorer soelar in. Den jordegande adiln och biinderna dominerade jordbrukssamh:iller. Srar n fick sina inkomster genom att iga och beskatta jord. Krigsmakten underhcills i fredstid med at knektar ialla erader tilldelades jord osv Mycket av detta er borta,

4 C)t()f FlRlKss()N men det er dndi inte givet att jordbrukssamhillet girr i graven. Ndringarna har eget departement i regeringskansliet och eget utskott i riksdagen, ett eget forskningsrid och ett eget universitet med en orofessorstithet som andra bara kan drijmma om och d.irrill etr eget museum i Julita. De kramar ur Sverige och EU 7-8 miljarder kr i rena driftsbidrag till nigra tiotal tusen brukningsenheter. Si ser inte etr diidsbo ut. Industrisamhallet bdrjade inte ndr Sverige nigon ging i seklets bi;rjan passerade den officiella OECD-grinsen. Det biirjade lingt tidigare, i ett protoindustriellt skede som sakta vivdes samman med framvixande vetenskao under och talen till en industriell tankevirld och oroduktionsapparar. Och der tog knappast slut ndr vi nyligen passerade 20-procentsgrdnsen pi viig nedit. Tvirtom kan man hdvda. att industrialiseringen fortsitrer i den meningen att ett industriellt och ekonomistiskt tiinkande genomsyrar alltfler samhellsomriden i den vistvirld vi tillhor. I resten av virlden dr industrisamhallet oi rask frammarsch, stddd av en ekonomiik och kulturell kolonialism som arbetar via virldsbank och andra organ. Att de sysselsatta i industrin har minskat sedan mitten av 1960-talet heneer bl.a. samman med kunskapsverksamheler b.utits ut ur industrifdreiagen och blivit egna enheter med annan statistisk hemmah<irighet. En stor del av tjinstesektorn arbetar ocksi direkt it industrin. En likasi stor del av statlig forskning och hogre utbildning ftjrstjrier industrin med kunskap och kompetenr personal osv, Iden meningen bestir industrisamhellet. Men man kan ocksi fokusera pi att omkring en tredjedel av arbetskraften redan arbetar i informations- och kunskapsyrken. Om det inte ensamt rdcker som beligg, inneber det dock, att det finns en bred folklig erfarenhet av det nya som i sig ir en viktig fiirutsittning f<ir allt tal om ett epokskifte. En annan indikation dr att ett eventuellt kunskapssamhille redan har haft en ling mognadstid. Det ir i viss mening samtida med industrisarnhiillet. Blda har sina riitter i upplysningstidens rationalism och vetenskapens framvdxt som kiilla for en ny sorts kunskap, skild bide i tillkomst och art frin erfarenheten och visdomen. Vagen till nuet kantas inte av ingmaskiner och elkraft utan av allmin folkskola, universitet, museer och hembygdsgirdar, si sminingom 190O-talets vetenskapliga explosion och framvixten av lt. Men det behiivs mer in si fijr ett mentalt epokskifte. MISSLYCKANDEN MOT FRAMTTDSLOFTEN Vad detta <mer dn si> Ir kan vi fi ett hum om genom att iterigen se pi dvergingen frin jordbrulc- till industrisamhille men frin en annan vinkel. Den fiirbereddes och forsiggick pi Stminstone tvi skilda plan. Pi det ena handlade det om samhellets fiirmiga att fungera. Pi det andra om tolkningsfiiretrlden och metaforer. Mot slutet av 1800-talet blev det uooenbart, arr jordbru kssa mhdllet inte formidde ldsa tidens stora problem. Varken arbetstillging eller matproduktion vdxte i takt med befolkningen. Tiots utvandring och inre kolonisation i norr steg antalet verkligt fattiga. Folkhalsan hotades av epidemier och underndring. De svira nijdiren gjorde misslyckandet grymt iivertydligt. I det laget framstod det nya och vdxan-

5 ML.rrnr\ ilr lt hl \. \ q t \ \ \ v rl a de, som man innu inte visste skulle bli ett indusrrisamhalle och vars ootential man bara kunde ana, som ett lockande framtidslijfte. Det erbjdd inte bara hopp om jobb it det stora Iandsbygdsproletariatet och nya bidrag till BNP. Nya investeringar blev miijliga. Exporten vixte. Det var ocksi inom detta nya samhelles rationalistiska tankevdrld som lnan skapade motitgirder mot den tidens miljdproblem, frimst den katastrofala hygienen i de vdxande stiderna. Jordbruket fick nya rnedel till forfosande som dkade skcirdarna och lindrade ivilten osv. Raden av stora vdrldsutstillningar gjorde visionerna tydliga. Man biir kunna betrakta den nu Dostulerade dvergingen rill ett informitionseller kunskapssamhdlle pi samma sdtt. Efter ett irhundrade av framging pi det materiella olanet tvcks industrisamhallet vara pi vig att misslyckas i visentliga avseenden, itminstone i vir del av virlden. Visserligen fijrmir det att alltjimt bira upp en hog konsumtionsstandard i vdstvdrlden. Men arbetsliisheten iikar trots vixande industriproduktion. Alltfler stells utanfiir medverkin och tillhiirighet- Missbruk och vild tilltar. Miljiiproblemen hopas och resursbasen dr lingt ifrnn si uthillie som man velat tro. Hela vtstvlrldens."-hallsbygge tycks vackla. Om misslyckandet som den ena komponenten i err epokskifte tornar upp sig som en hotfull rndjlighet, iterstir d.ndi frigan om framtidsliiftena. Pi sidana rider ingen brist. Vi serveras dagligen rosiga ftirhoppningar om en bdttre framtid i kunskapssamhellet och med IT till hjelp. De flesta av dessa framtider ligger dock i industrisamhillers raka fdrldngning. Kunskapsmassan er sttirre och tekniken mer raffinerad. Men hoten mot samh;illets fortbe- stand tycks iindock fijrbli ungefjr desamma. Det kan derfor inte uteslutas att det mer dr friga om verklighetsflykt dn om reella fdrdndringar. Cullheden (1995) menar att ndriimmen om att fiirvandlasu hilr till vir kulturs livsnerv. nvir kultur fdrgas av langtan att bli en annan, av hoppet om att fddas pi nytt'. Det finns derfdr anledning nalkas fijrestlllningarna om en ny samhellsform med itskillig och nykter skepsis. Frigor om makr och vanmakt. om vinnare och fdrlorare kommer di i intressets centrum, TOLKNINGSFORETRADEN OCH METAFORER Pi maktplanet skedde iivergingen frin jordbruks- till industrisamhdlle stegvis. Via franska revolutionen och dess efterfiiliare briit en ny borgarklass den jorddgande feodaladelns dominans. I folkdjupet skedde en motsvarande maktfcirskjutning senare, ndr industriarbetarna, som ftiljd av fabrikssystem och urbanisering, kunde organisera sig fiir att gcira sina intressen gdllande. Men det var ftirst nlr den nya Sorgerliga eliten, industrialisterna och kapitahgarna, tillsammans med industriarbeurna ertjvrade ett kulturellt tolkningsforetride som hela utvecklingen mer allmdnr kom arr uppfarras som en dverging frin en samhtllsform till en annan Metaforen industrisamhallet blev vedertagen. Det hindrade inte att de materiella anledningarna rill konflikter fanns kvar. Marx'analyser av det kapitalistiska indusrrisamhellet spelade stor roll. Kamp mellan socialister och kapitalister kom lange att dominera den politiska dagordningen. Men ur den gemensamma synen pi sam-

6 OLoF ERtK\5()N hdllets nya karaktdr vdxte si sminingom ocksi ett samf?irstind mellan samhdllsovramidens topp och bas, som inre bara lade en grund frir ekonomisk framging utan ocksi kom att innesluta i stort sett hela nationen. Velfiirdssamh:illet blev der moderna industrisamhellets ljusa framsida. Vem och vilka har di inrresse i arr dn en ging vdxla metafor. Tengstrtim (1987) viljer titeln, umyten om informationssamhil- Iet> nir han ger sig in pi temat. Begreppet mlt betyder hdr varken djupliggande insikt, som i kulturhistoria eller en smula lognaktig beskrivning, som i vardagsspriket. I den ekonomiska teori- och begreppsvdrld han lurar sig mor er myren en fdrestillning, en framddsbild som nigon viss grupp odlar och torgfdr som grund fiir en srraregi arr frimja egna lntressen. Darmed ger titeln f<irvdntningarna pi en djupgieende diskussion i ett maktperspektiv. Tengstrdm nemner ocksi den omhttande litteraturen i dmnet och exemplifierar med Gouldner (1977). Han tvivlar heller inte pn att informationsteknologin kommer att vlxa in i samhellet. Men pi det hela taget tonar han ner maktfrigan och klasskampsperspektivet pi em satt som kanske var motiverat i 8O-talets annu sanska sammanhillna Sverige. I virt 90-tal, med en arbetslijshet pi 30- talsnivi, med pigdebatt och snabbt stigande liiner ftir en kunskaoshanterande elit och der folkhemmets ddd ras ltir etr sivet faktum ter sig saken dramariskr "nnoiiunda. Lanserandet av informations- och/eller kunskapssamhellet som vigledande metafor ftir framtiden!r ocksi si mycket tydligare. IT marknadsftirs bide kommersiellt och av statliga organ med en kraft som saknar motsvariehet ivir erfarenhet. Vetenskapens verkstider hyllas, som aldrig forr, som kalla till all viktig kunskap osv. Minsa menar att det som sker bestlms o-ierld"n och den tekniska uwecklingen "u och derfdr er objektivt nddvdndigt. Men det ir ocksi uppenbart, att om kunskapshanterarna ir ute efter att etablera sig som d n nya oklassen, genom att silja in en framtidsbild i vilken de sjilva har huvudrollen, si utgdr.just hevdandet att skeendet ir ob.jektivt n<idvindigt en sjilvklar del i strategin. Vad diskussionen giller dr dirfiir inte att mer information och vdxande kunskap ir viktiga komponenter i det framtida samhaller. Om der ir vi noe alla ense. Den gdller om detta ft;rhallandi skall tas till intikt ocksi fiir att lesa in en djupgiende fiirendring av samhillets hela art i det som sker och lita den, i sin tur, motivera att makt och fiirmi.ner fiirdelas om i hela samhellet. OVERBLICK ELLER FMGMENTENNG Kunskapssamhellet lovar, pi propaganda- Dlanet, inte bara ekonomisk tillv?ixt i 90- ialets ekonomistiska perspektiv och effektivare ltisningar pi vardagens problem utan even att iika ver kunskao och dermed vir fiirmiea att hantera de itora hoten - krigen, ii!oforstiiringen, fattigdomen. Vad vi fir ur vetenskapens verkstider dr emellertid en alltmer soecialiserad och fragmenterad kunskap. Ait vi ur IT-verkstdderna samtidigt flr en formidabel kapacitet att lagra och plocka fram dessa kunskaosbitar nir vi behdver dem. ldser inte de problem derra iiverfliid frir med sig. Den stora risken ir att minsden kommer att helt dverflygla miijligf,eterna till tiverblick och meningsf'lld anvindning.

7 M usririrn,{ o(ih K r., N s r; A r s s A M H A L L f- l Folk i gemen kan komma att drunkna i eller itminstone simma helt vilse i informationsfl oden. IT-teknologins miijligheter ricker inte fiir navigerandet. Meningsfull anviindning av kunskaper fijrutsdtter ocksi modeller och strukturer som binder samman urval av kunskapsfragment till helhetliga och begripliga bilder. Der blir tillgingen till denna senare fiirmiga som avgtir vem som kommer att vara umodellstark eller modellsvagn, vara nplanldggare eller planlagd,, ha nmakt civer metaforerna, eller hur man nu vill uttrycka saken. Hiir ligger en sror frestels. [dr en ny kunskapselit att utdva makt. Fiir det behijver den inte de primitiva redskap som politiska fiirtryckarregimer anvint- f)et ricker med an monopolisera modellerna och strukturerna. Det gir att gtira diskret med den sprikliga sofistikering, som er ett av vetenskapandets vardagsverktyg. Bakom en mur av obegriplighet kan hela systemvirlden bli otillganglig fijr andra dn eliten. Fiir en forskarviirld, som ju redan innehiller si mycket av tendenser att i sin egen umdrkvdrdisering, bli tiversitlig, kan inte dessa frestelser vara frdmmande, Som samhalleliea institutioner b6r det vara museernas uppgift att bidra till att g<ira helheterna tillgiingliga och fattbara fair folk i gemen. Det dr en uppgifr som hittills har klarats med den humanistiska utbildning museifolk i allminhet har. Det ir llngt ifrln givet att den kommer att riicka till att hantera stiirtfloden av ny kunskap och till att frirsti de nya sysremsamband som nu btirjar iakttas och konstrueras vid vetenskapernas frontlinjer. Nya komdetenser kan derfiir komma att bihou"r. Molligheren att det i st:illet blir rradirionen av specialisering och autentici- tet i detaljerna som tar ijverhanden kan inte uteslutas. KONKRET MOT ABSTMKT I cyberspace finns inga frsiska realiteter. Allt ir modeller och abstraktioner av verkligheten eller av frarntida iinskade eller oijnskade tillstind. I vetenskapens virld hiller modellerandet i datorerna pi att ersdtta de miidosamma laboratorieproven ger oss ett aktuellt exempel. Frankrike motiverar sina kdrnvapenprov med att det fattas nigra empiriska kunskapsbitar fiir att man skall kunna arbeta med modellering i stlllet fur faktiska fdrsijk. Sedan man vd.l har bitarna, ir man beredd att skriva pi ett avral om provstopp. Innebiirden ar emellertid, att man di kan utveckla sina kernvapen vidare i cyberspace. Ddrmed blir provstoppet meningsliist, itminstone som sitt att begrltrsa utveck- Iandet av kdrnvapnen. Fijr en bred allninhet blir utvecklingsverksamheten osynlig. Om nigra hackers kan bryta sig in ftir att se vad som pigir i de nya abstrakta vapensmedjorna, kommer det dndi inte att kunna tinda opinioner si som [,siska springningar i en siiderhavsidyll kunnat giira det hdsten Detta dramatiska exempel har en mingfald av bide mer vardagliga och mycket avancerade motsvarigheter. Modellering i nigot htirn av cyberspace i stiillet fiir priivande i verkligheten blir normal metod pi allt fler omriden. Enligt Lasch (1995) finns idetta en risk att kreativt arbete alltmer kommer att betraktas som nigot som fiirsiggir i datoriserade modeller av verkligheten, i nhyperverkligheten' och avskiljt frin den fosiska varld dnr vanligt folk vis-

8 / Or.oF ERrKssoN tas och urftir lagre sorters arbere, Han gir till och med si lingt an han menar att den hoeutbildade eliten helt enkelt fcirsiiker bygga sig sin egen vdrld, dar de inte langre bryr sig om arr fijrsiika piverka majorireten med rationella arsument. De vill hellre, siger han, skapa- sig nparallella eller alternativa institutioner dar de inte lengre behtjver konfrontera de oupplysta tiverhuvuotaget.' Mot denna dystra bild miste stillas de mdjligheter modellerandet i cyberspace skapar att visualisera och konkretisera framtider. I arkitektur och samhellsplanering anvdnds mtijligheterna redan nu. Fijr museivdrlden miste tekniken cippna spdnnande miijligheter atr utveckla sig, bide som minne och som berittare. Men dven dir tekniken som sidan ger si positiva miijligheter finns sjilvfallet den maktaspckt Lasch pekar pi stdndigr ndrvarande. Utvecklinsen mot abstraktion kan ocksi fl andra konsekvenser. Vetenskaplig kunskap ir vad som ibland kallas npistiendekunskapu, till sin art skild frin "fiirdighetskunskapu och ufiirtrogenhetskunskap, (tyst kunskap, erfarenhet). I arbetets vdrld liksom i vardagen ir det normalt de senare sorternas kunskap som iir berydelsefull. Kompetens ir ett biittre och mer heltdckande begrepp. I kompetensen ir kunskap av olika sorter en, men bara en faktor. Social kompetens, kulrurell kompetens, sinnenas kompetens osv. dr andra viktiga bestindsdelar i denna verklighetsnira blandning Kunskapssamhellet tonar ofra fram som ett samhelle av formellt utbildade. De breda kompetenser, som bara kan byggas upp med konkrer livs- och yrkeserfarenhet, kan dirfiir komma att undervirderas till fi;rmin fiir den smala, djupa och abstrakta vetenskapliga pistiendekunskapen. Bide nir det gdller att balansera abstraktion rna i cvbersoace och riskerna att kompetenser Llir underverderade biir museerna, med sin linga vana att belysa och beritta med flsiska ltiremil. an arbeta med livsberittelser. att tala till sinnena likvil som till intellektet, ha goda mdjligheter att giira konstruktiva insatser, NATURENS AND LIG H ET, KUNS KAP OCH FUNDAMENTALISM Under medeltiden betraktades den $'siska vdrlden och rnlngden resurser till manniskors ftirfogande som given. Pi samma sitt var samhdllets hierarkiska ordning, i vilken alla hade sin rimmdtiga plats, given av Gud. Sambandet var uppenbart. Pi samma \err blev 1700-ralers nya rro arr virlden kunde videas och resurserna fiirmeras med kunska! och uppfinningsrikedom en fiirutsittning fiir att ocksi de av Gud givna hierarkierna slutligen kunde ifrigasitras. Ur detta vdxte der moderna samhlllet med tro pi en oandlig tillvdxt och ett ndstan lika obegrinsat utrymme ftir sociala uppfinningar och social rdrlighet. (Liedman 1993). I det sena 1900-talet har vi blivit varse att den frsiska vdrlden hir pi jorden iir iindlig och att de materiella resurserna I nigon mening iir givna. Hur mycxet mer vilstind vi med ny kunskap, uppfinningsrikedom och kretslooo kan krama ur qem vet vi inte, Men ati -srinserna finns och att den resursbas pi vilken vi byggt industrisamhdllet inte :ir uthillig, ir indi en fijr hela vir samhdllsftirstielse omvdlvande insikt. Om vi nu iir pi vig in i ett kunskaps-

9 Must:nR)iA och KuNsKAIssAN{HA! t t, I samhdlle blir dess f<jrsta uppgift dlrftir inte att syssla med abstraktioner. Den blir hiigst konkret att skapa en ny och uthillig resursbas fdr sin framtida existens och ta i bruk en teknik som ir anpassad till de nya ramvillkoren. Det ir en enorm och exalterande utmaning. Den miijliga levnadsstandarden fcir en vdxande varldsbefolkning ir direkt beroende av hur vdrldssamfundet lyckas ldsa den. I detta ligger ocksi m<ijligheten att det framtida samhiillet kommer an fdrsres och sammanfattas i nigot helt annat begrepp in kunskapssamhille. Arr vi behijuer mer kunskap fdr att hantera urmaningen ir visserligen sant. Men den huvudsakliga effekten kan bli att det konkreta och biologiska upplever en tenessans. Mengden flsiskt arbete kan tinkas oka i stillet Fiir minska. Lokala kompetenser kring naturgivna m<ijligheter kan visa sig lika viktiga som abstrakt och generell kunskap. Vart det ber dr svirt att f<irutsdga. Konsekvenserna kan ocksi komma arr ni djupare skikt iin de som berijrs av de direkta ftirstirjningsfrigorna. Parallellt med att insikten om vdrldens indlighet bryter igenom, har religi6s fiindamentalism blivit en makt ivirlden, inte minst i USA. Fii'rbud att undervisa om Darwins utvecklingslira diskuteras pi fullt allvar. Fblje slis med den m<irkaste konscrvatism och dess tro pe att samhlllsordningen i stort sett ir given och oforanderlig. Guds ordning hiller pa att pi nytt uppramas. Det reser den oroande frigan om man skall se ett kausalsamband i denna parallellitet. Ar vi, f<ir att stilla frigan annorlunda. pi vig mot en modern variant av medeltiden, i vilken varldens ekologiska iindlighet flr motivera en ny av Gud given hierarkisk ordning, uppritthillen med den moderna ITns alla raffinerade hjalpmedel. Risken fiir att en sidan dystopi kan bli verklighet ijkar sannolikt, om vi inte kan klara av fiirsiirjningsproblemen ien allt folkrikare virld. Dirmed ar vi tillbaka till den stora utmaningen. I stillet fiir att fly in i datormodellernas uhyperverklighet, kan forskarna och den intellektuella eliten i <ivrigt komma att behiiva sli.ss hcigst konkret fcir den frihet de behiiver fiir att alls kunna ta sig an utmaningen. Vad rrusc(rna kan giira 5r saken behijver civervigas. Kanske ir det just dndlighetens och gudsordningens hisroria de skall igna sig it ftjr att hjilpa oss andra att tlnka nya tankar kring vir egen tid. INTERNAT-IONALISM OCH TERRITOMUM lndustrisamhdllets relativa sociala samhiirighet och solidaritet mdnniskor emellan har, som tidigare nimnts, hiingt samman med banden mellan den ekonomiska oligarkin och industriarbetarna. Bofastheten har varit en viktig faktor i sammanhanget. I samlivet inom det egna territoriet har bryggor mellan skikten kunnat byggas och klasskillnaderna utiimnas. Nu rnilar kunskapssamhallets fdresprikare stindigt upp framtider med en ijkad rorlighet i virlden. IT ger mcijligheter till samarbete i vdrldsvida netverk och de frsiska kommunikationerna giir personliga miiten ldtt tillgengliga. Varje studie visar ett tikat samarbete mellan svenska forskare och utldndska kollegor. Kunskapseliten hiller pi att bli internationell. Det <jkar forskningens effektivitet hiigst avsevdrt, i synnerher f<ir ett liter land som Sverige. Men liirdelarna har ocksi sirt pris. Kunskapseliten dr inte bara pi vdg att ltis-

10 l)r(,r IRlK\\o\ l0 giira sig frin det konkreta via cyberspace och datoriserade modeller utan ocksi socialt och relationsmissigt genom att bygga nya gemenskaper internationellt. Klyfran till.de andra, vixer pi det sdttet. Kdnslan av utvaldhet i det lokala, att tillhdra en annan grupp med andra privillegier kan antas vdxa av sidant. Det skulle kanske inte vara si oroande om det enbart giillde kunskapshanteratna. Men samma fenomen kan iakttas f<ir politiska och ekonomiska eliter. En kunskapselit kan knaooast utmana de andra. Den uppenbara iisken ar en helt annan. Allianser mellan de tre eliterna kan komma att bli det maktens ndwerk som med ITs hiilp beharskar ett framtida kunskapssamhllle. Fdr de politiska elirerna, som nu sett sig utmanade och i viktiga avseenden dverflyglade av de ekonomiska, miste det te sig frestande, dven om demokratins kdrna skulle ta skada. Dermed skulle vi glida in i en utveckling som fiir tanken till den f<irindustriella tiden di adeln utgjorde ett internationellt hirskarskikt, Banden tvdrs tiver narionsgrenserna mellan stindsbrijder och -systrar var starkare in mellan adelsslekten och folket. Man fiirde visserligen krig iiver nationsgrdnserna pi err sirt som fiirutsarte tillfiilliga allianser med folket. Men mrnsta avbrott iippnade pi nytt fi;rbindelser och grlnsiiverskridanden. Och nlr den stora revolutionsepoken inleddes 1789 blev det tydligt, att sammanhillningen i det internationella toppskiktet alltjlmt var starkare dn den mellan nationell oligarki och folk. Var finns di de mdjliga motkrafterna? En inte ovanlie tanke ir att de skulle kunna viixa lokalt -och regionalt om kunskapsarbetarna kommer att med stiid av IT bosdtta sig utanfdr storstadsregioner och stora universitetsstider och ta arbete och fiiretagande med sig. I mindre stider och titorter skulle nigot av det gamla industrisamhillets samverkan mellan grupper och skikt di kunna iteruppsti. Internationella ndtverk skulle bli socialt tillglngliga dver hela landet. Lokala och regionala samhallen skulle fiirsterkas i stillet fiir att fi;rsvagas. Och den vdgen skulle demokratin kanske kunna vitaliseras och basorganisationerna lira sig, hur man hlller toppskiktets elittendenser pi mattan. Vigvalet rr inte givet. Som alltid fiirutsdtter valen att alternativen ar kanda. Det ftirefaller som om historiska paralleller just i de har berorda avseendena skulle vara vdl ignade att belysa valmo.jlighete rna. Och vad kunde isi fall ligga bettre till for museer som vill bidra till framtidsdebatt n. VAL]A SIDA, NAGRA SAMMAN- FATTANDE REFLEXIONER Museernas uppgifrer som kollektiva minnen och berdttare om det fi;rflutna piverkas rimligen av de samhallsf<irindringar som tentativt summeras i begreppet kunskapssamhalle. Att minneskapaciteter och resurser fdr fiirsiirjning med information vixer dramatiskt i det omgivande samhillet eller att hela ryberspace-tekniken ger museerna fascinerande nya arbetsinstrument kan inte limna de inre arbetsmetoderna opiverkade. Det er en tdmligen trivial observation. Viktieare er att museerna ocksn deltar i kampei o^ samhdllstolkningar och problemformuleringsprivilegier, ibland kanske omedvetet, inte sillan bakom en fasad av akademisk vetenskaplighet. Nigon ging sker det mycket medvetet. Hem-

11 MtJsf l RNA och K ( i N S K A p S J A M H A L I IT bygdsgirdarna skapades en gi.ng som kampmedel i bondesamhillets motstend mot det framtrinsande och hotande industrisamhdllet. Nordiska musee t och Skansen kom delvis att anvindas ien liknande, om ock icke avsedd roll. Arbetets Museum ir ett sentida exempel pi medvetet stallningstagande med andra fiirtecken. Om man ser fdrestillningen om kunskapssamhellet som en myr (i den i det ftiregiende angivna meningen) blir frigan om hur museerna skall fiirhilla sig viktig pe ett nytt sitt. Som institutioner dr de ju delar i systemet fdr informarionsfdrsorjning och kunskapshantering. Personalen ingir i den stora grupp av kunskapshanterare som i ett kunskaossamhille kommer atr ha elitpositionen inom rdckhill. Egeninrresset av att befordra fiirestellninsen om err ku n.kapssa m hdlle med priuilegiernas ms.ngfald tillfallande just kunskapsinstitutioner och professionella kunskapseliter kommer att vara betydande. Det krdver en ny sorts vaksamhet, en iikad sjdlvinsikt, mer av ijppen diskussion om den egna rollen och de egna forhillningssitten. Mot frestelsen att starka mvte n i kunskaoshanterarnas intresse miste stdllas de samhalleliea behoven av att tillsammans med folk i!emen problematisera myten, att debattera och ifrigasdtta den. Museerna miste vdlja sida. Utgingspunkter, frin vilka museernas speciella resurser kan ge visentliga bidrag, saknas ftirvisso inte. Hur museerna viljer atr anvinda dem, kommer att avgdra om de skall bli spinnande och kimpande institutioner eller kulturella virmcsrugor f<ir elirernas myter om samhtllsutueckliigens ndsta fas. I,I7'7'I:RATIJR CLrllhed Anders, Morgondagen viinrar som err osklivet blacl. I)N 1995 l0-l2. Eriksson Olof, Mu'errn.r u,h frrmtij.vi,ionerna. Inglr i Museiperspzhtir, upport lidn kuhurrndet 1986:2. (louldner Alvin, The Future o.f the Intcllcctud: and the Rir of the Neu Class. )977. Lasch Christopher, Elncmas uppror och suehet not demo htatin. Svensk ovcrsiirrning. SNS Stockholm r995. I isjnrrn Sven Lri,, fri't I'lnou nll Lonunn4i,ryen, ftil Srockholm 'T engstr6m Emin, Mlten on infitrmntionssnmhiillct - ett hxmanlstisht inl,igg i stmhlilkd&atte n. Stockholm SUMMARY Museums and the 'knouhlgc nciety' Iiveryone is aware that the,rmolrrrt of knowledge is increasing rapidly and ir seems encllessly. Modern informacion cechnology, I'l', provides the capacity fbr handling this knowledge and rhe means for world communication. More and more people are working with knowledge and information and so 'I he question thar I raise is whecher this developnrcrrr.rl'o gire' u. r(r\un iu crlk.rbour r maior rr.rlirion ironr rr irr.lrnrrirl n'.r) i,rlurmjrion or knowledge socierv. An addirional, and more p.rlp.rble time lor posi ting a transition coul<j 1,. Lhar the indusrrial society of the late 20rh century is flcing serious troubles - unenrployment, social instability, violence and more and more collisions with the limits of rhe global ei"l"gi.al 'pa.e. t hc kno*lejge "o. ietv rr it r. usr.rally described of_f'ers us new panerns fbr work rnd everyd,ry life. But rhat docs not mean that it llso guarantees an auromaric solution to rhe problcrls mentioned above. u

12 OLor ERr KssoN 12 On rhat account the whole concept seems to be much more of a tool for anocher kind of change. Behind the eflort of marketing the knowledge soc! ety as the metaphor lor a berter future, can dimly be seen the forming of a new class of knowledge producers and handlers. A class striving for powet, position and material bencfit. ln addition the cream of this new class is developing into an international elite. It is not by chance that it will remain as the core of the international scientific sociery. Together with the corresponding economic and polirical elites that already exist, it could if the worst comes ro the worst form a new and strong network of power ar the very top of society- Ordinary people risk being left behind wirh a very limited influence on their own society. Arorher set of risks is connected with the worship of specializrd scientifrc Lnowledge. Other forms of knowledge as well as common expericnces from life and work risk being downgraded in the shadow of the enormous piles of fragmented bits of knowledge that are produced by scientific insricutions. Irreparable damage ro compecence in industrial life. public administrarion\ and sociery as a whole may easily be the result. The museums themselves are a part of the knowledge and information structure. Thus every museum and its staff must make a choice: either to ioin the new class and ics struggle for power. posirion and benefits, or to try to develop the museum into a marketplace for public and critical debare. A debate on the risks and possibilities conn cred with what might possibly, but far from certainly, turn out to be a turning point in history. Ohf Erikston at arhitcht och professor. Han har tarit trhsam uid dzn sutliga bygaadssryrehcn, cheff;r rtatr$ fid ftu blggnd^fonknitg, chcffh ehrctatiatet ftt famtidtstadier, arbctat uid expertgappen fbr forsbning on rcgional atueckling, ERU, och b nu bl.a. ordftrande fiir Dalarnas Fotskningsrid. Adt Tornedahgatan 27, l Vallingby.

13 N()Rr)lsK Muslor-ocr , s. l-l 22 MusnnRNA och TIDSANDANS ponaxoring Giiran Rosander Att sld fast uad 'tidsandan' innebar och att f)lja dzs uariation erbjuder uissa sudrig' heter, som kommer att framgd. Att daremot faststtilla tidpunbten f;r de suensha muse' ernas grundliiggande foriindring au uerhsamheten, en ny suensb museologi, tir dtiremot enheb. Det finns ex symbolisht datum: l februari Den dagen tilhrtidde Harald Huarher som landsantikuarie i Norrbotten. I Harald Hvarfner ( ) var dubbellicentiat (Nordisk och jamfdrande folklivsforskning och Nordisk och jimforande fornkunskap). I biirjan av 50-talet fick han anstillning pi Fornminnesavdelningen vid riksantikvariedmbetet och blev snart ledare av den s.k. Sjdregleringsavdelningen, en nyupprittad enhet, som svarade fiir arkeologiskr invenreringar och utgrdvningar infiir kraftverksutbyggnader, snart ocksi fdr etnologiska undersiikn ingar.' Hvarfner sokte 1961 tjinsten i Lulei och fick den alltsi. Han smidde stora planer och erhiill frin 1964 medel frin Ecklesiastikdepartementet (fiir fiirsijlsverksamhet,, dvs. regional undervisning och utstdllningsverksamhet; han ville att museet skulle arbeta decentraliserat. Tvl museilektorer, Claes-Giiran Forsberg och Lisbeth Malmberg, anstilldes. Yrkeskategorin fanns di bara vid nigra museer i storstiderna. Snart fick ocksi andra museimin kortare fiirordnanden inom {?irsiiksverksamheten, ocksi regionala institutioner bidrog med pengar.' Norrbotren blev med derta etr experimentfdlt med en fortsatt nyskapande och expanderande verksamhet. Redan 1963 tillkom utstdllninear som sindes ut till skolorna, nigot.om di uar ovanligt pi ldnsmuseinivi. Fijr att fullborda Hvarfners biografi, blev han 1970 stadsantikvarie i Stockholm. Den I september 1973 tilltredde han som styresman fiir Nordiska museet, men avled i januari Han ftiretridde ocksi pi dessa tjinster en seriijs, fackorienterad och delvis nyskapande museologi, fidrran frin.jippon och lattkopta publika segrar. Minga sig i honom ett slags den svenska museivirldens Kennedy. Sin museologiska ideologi framlade han i debattboken 70-talets museum, en antologi ftir vilken han var primus motor. Jag har uppehiliit mig si pass utf<irligt vid den hvarfnerska verksamheten derfiir atr.jag alltsi anser att museivdsendets ftirandring bdrjar med honom. Min historieskrivning srarrar dir, fiir en gencration sedan. Den fi;regiende perioden, frin

14 CORAN R()\ANDLR t4 landsantikvariereformen vid 193O-talets mitt, uppfattar jag - nigot schablonmissigt, det medges - fiir museernas del som enhetlig, reformfri och timligen opiverkad av tidsandan; man arbetade fiir det mesta vetenskapligt och foga spektakulirt. Antagligen har ett generationsskifte i nigon grad del i fiirendringen: de pi 30-talet tillsatta unga landsantikvarierna gir pi 60- talet i pension. Vi iir alla medvetna om att olika tider har sina specifika vdrderingar, grundade pi aktuella id er och ideologiska tankefigurer. Den generella atmosfdren i samhdllet, de ft;rhirskande stdmningarna och isikterna, t;^anddn, indras. Nya tankar fiirs fram, slir rot och internaliseras kollektivt, de gamla blir ointressanta och skjuts i bakgrunden eller liirsvinner. Men vad ingir i tidsandan, om vi granskar den nd.rmare? Begreppet - efrer Zeitgeist, antagligen uppfunnet av Goethe, lanserat av Hegel och i Sverige tidigast anvent av tgnir ir ej analytiskt utan snarare en meningstotalite t som alla vet vad den innebar, men ingen kan definiera. Man kan derfiir ocksi kalla det ett sickbegrepp. Antagligen har varje individ sin uppfattning av vad som ingir i tidsandan, men fiirmodligen finns det ivarje nation en nigorlunda samstimmig uppfattning i srorr. Jag har blott lyckars hitta en enda viigande analys av den hyperkomplexa termen, en skrift av Svante Beckman'. Det foljande er derfijr till stor del en tentativ diskussion. Uppenbarligen d,r uiirderingar det viktigaste inslaget i tidsandan, vissa vdrderingar som trengt igenom de flesta omriden i samhallet och vars tillempning av de flesta uppfattas som (sunt fiirnufro. Beslektat med detta ir nallmdnna odinion n) och oridande varldsbild". Vardiringar av den typ vi hdr talar om hirriir frin ideologier i betydelsen samhillsiskidning. Med Sven- Eric Liedmana kan vi slga att en ideologi ir nigorlunda konsistent och innehiller antaganden om verklighet ns beskaffenhet samt vdrderingar och, inte minst, handlingsnormer. Den manifesteras vanligen i texter. Ideolosier behiiver inte niidvdndigtvis vara potitirk"; mil.jrirdrelsen och det ekologiska tankemdnstret var i begynnelsen ett bra exempel pi detta. De innehiller som regel fiirestallningar om hur det goda samhallet skall uppnis och tinskar styra mdnniskor dir. Ddrmed ir sagt arr ett konkret maktintresse oftast finns involverat i ideoloeierna. Filosofen Louis Althusser ser ideoloeierna som lierade med "statsapparare;nad kyrkan, rittsv{sendet, skolan, familjen osv., som definierar och sdtter betingelserna f<ir vir verldsbild och ddrmed pi-verkar tankemiinster, viirderingar och hillningar. Men ideologierna kempar med varandra, och nya kommer till. I den standigt pagaende processen har dominerande grupper och karismatiska opinionsbildare stor del, i kraft av sitt herradtime dver det offentliga samtalet. Politiker och intellektuella gir i spetsen, uvanliga minniskoo fiiljer efter. Det finns ocksi ofristiende> idler som inte iir explicit knutna till ridande ideologier utan framfdr allt hdrriir frin det vetenskapliga tdnkandet, i ftjrsta hand inom dominerande teoretiska paradigm (positivism, hermeutik, fenomenologi...). Fdr perioden karakteristiska tankemdssiga landvinningar ingir alltsi i tidsandan. Ett tredje inslag ir nigot som kan kallas

15 Mustil RNA ()a l l)sanr)ans FORANT)RlNc metahdllningar ay olika grad; de har under olika tider olika anslutning i samhdllet. Grafiskt kan man sdga att de riir sig lengs en skala med motsatserna som slutpunkter. Exempel dr optimistisk-pessimistisk, moralisk-amoralisk, religitis-ickereligitis, inskrdnkthet-upplysthet, idealistisk-materialistisk. Det 16r sig inte om virderingar eller idier ivanlig mening utan om grundldggande attityder eller stindpunkter. Med min terminologi utgiir alltsi ideo- Iogianknutna uiirderingar, fistiende idzer samt hdllningar mycket viktiga inslag i tidsandan. - Beckman ser tidsandan som nen konstellation av dominerande fiirestillningar och virderingaro. Men - ocksi samhalleliga fijrhellanden och strukturer piverkar tidsandan, primirt eller sekunddrt. Historiska hiindelser under nirmast fiiregiende tid, konjunkturer, ridande social struktur samt teknologiska nyvinningar ger genklang ivirderingar, idder och hillningar. Nya idier och perspektiu rillkommer. Dessa fir isin tur sminingom mdjlighet att inverka pa samhalls{i;rhillandena i en dialektisk process. Nigra iivertydliga exempel pi tidsandan piverkande faktorer frin olika tider: krig, geografiska upptdckter, minflrden, depression, tjkad invandring, atombomben, databehandlingens genombrott. (Strdngt taget kan alla dessa definieras som 'historiska hendelser' eller tillstind.) Tidsandan kenns av, speglas, i rldande generella konstnirliga uttryck, medan avantgarden ligger ni tidsandans framkant, och medverkar till arr indra denna.' Hur fort indras di tidsandan? Detta vdxlar uppenbarligen. Minga ideologier med sina vdrderingar ir osega,, medan id6er kommer och gir. Hillningar kan raskt vdxla i styrka. Att tidsandan kan dndra sig hastigt har vi nyss varit vittne till. uyuppietidens, optimism och konservativa vdrderingar <ivergick under konjunkturens tryck i sin motsats. Min definition av 'tidsandan' blir fciljand,e: Den uid uarje tillfille ridande blandningen au dominerande urirderingar hnutna till ideologier, au allmdnt omfattade fistiende idler samt au graden au wssa metahillningar - alb pduerhat au samhalleliga struhturer. Talet om tidsandan kan emellertid ocksi uppfatras som ett slags besvdrjelse, ett fiirs<ik frin inflytclserika grupperingar att ge en fi;rklaringsbakgrund med utgingspunkt i egna intressen, Analysen av tidsandan gdrs ju vanligen i efterhand. Fiirsiik att legitimera handlingar och vdrderingar genom att *skylla pi' denna g<ir sig litt giillande. Man kan ocksi, med Beckman, friga sig vilka idder och vilka gruppers idier som dr reoresentativa. Nyss ndmndis att dominerande vetenskapsteoretiska paradigm btjr anses tillhijra tidsandans idder. Utan att ingi bland dessa intar vid varje rillfiille aktuella reorier inom museifllten - kulturhistoria, estetik och naturvetenskap - en viktig plats r museernas verksamhet. Fiir kulturhistoriens del kan funktionalism, diffusionism, strukturalism, symbolisk interaktionism, generativ metod och kulturanalys exemplifiera mer eller mindre modebetonade tankemiinster. Dokumentation, forskning, vird och publik verksamhet pnverkas ofrnnkomligt, primirt eller sekundert, uran art r.iensremdnnen behiiver vara medvetna om qerra. I)er kan hdr inre bli tal om atr konrinuerligt soka f<ilja tidsandan under de gingna 30 iren. Jag har i stillet valt att studera tre korta perioder med ungefir ert decenni- \5

16 G.iRAN RosA N I) Ii R 16 ums mellanrum; det borde vara miijligt att urskilja vissa f<iriindringar med ett sidant tidsavstind. Till sror del niijer jag mig med att otecknao tidsandan genom att ge ett antal stickord eller ange viktiga handelser som bdr ha piverkat denna. Jag erkinner att urvalet kan verka tillfalligt. Empirin hlmtas till stiirsta delen frin huvudstaden och dess kulturhistoriska museer. Skildringen blir ett stycke museihistoria, en historia som knappast skymtar i t.ex. tidskriften Saenska Museer. u Den f<irsta period som viljs blir 60-talets mitt och senare del, ett skede som i eftervirldens ljus sannolikr kommer an ses som slutet pi oefterkrigsriden,. Positivismen med sina objektivitetsideal var pi vig ut; fdrstielse, subjektivitet, osikerhet btiriar prigla det vetenskapliga tlnkandet. Studentupproret 1968 kan ses som den vid 50-talets mitt pibiirjade ungdomskulturens symboliska hojdpunkt, en revolution mot Gubbviildet. Samma ir kom sov-.jettruppernas kvdsande av Pragviren. Hippiertirelsen, drogkulturens tillvdxt, protesterna mot Vie tnamkrige t, morden pi Robert Kennedy och Martin Luther King ar utllndska hendelser av dignitet. Insikten om mil.joproblemen kom med Rachel Carsons Tyst adr (1962). Hdr hemma finns en iivertro pi teknikens mdjlighet att liisa problemen och pi.social ingenjiirskonst,. Det s.k. miljonprogrammet fiir att bygga bort bostadsbristen pibi;r.jades 1965, Av hendelser merks t.ex. K6.rhusockupationen, protesterna mot den kommersialierade och spekulativa Tonirsmessan och mot Davids Cup-matchen i Bistad mot Sydafrika, allt I slutet av 1969 kom gruvstrejken i Kiruna, som innebar en utmanins mot LO och det socialdemokratiska oaitiet. Svmbolisk innebitrd fick Almstriden i Kungsrriidgirden viren 1971, di Folkviljan segrade tiver Myndigheterna. Ne.j, ingenting blev som forr! Samhallet, tidsandan, holl pi att fiirlndras - rillrickligr fiir art vi skail kunna tala om ett trendbrott. 60-talets framtidstro och idyll var dver. Inom museivdriden b6rjade ett statligt reformdnkande. Efter 1962 irs utrednings toula missfyckard e (betdnkander Antihiitetshollagiet), tillsatte regeringen en ny utredning, MUS 65, vars tre betdnkanden visser- Iigen kom farst ," men vars utspel redan frin borjan livade upp den musei-ideolosiska debatten. Inte minst fick den omedel-bart igingsatta fdrsijksverksamheten med Rilsutstdllningar betydelse. Fiir minsa museimdn blev institutionen etr hatobiektl men verksamheten bidrog onekli- Ben till ursrdllningsmediers uweckling. Det museum som raskast anpassade sig efter de nya signalerna yar det ombyggda och 1965 iteriippnade Stadsmuseet, som iret fiire fick ny chef: Bo Lagercrantz frin Nordiska museet.- Han sis museet som uen estrad bl.a. for opinionsbildnrng> - en di revolution e ra nde hillning. Err par utstillningar som vlckte ont blod var Spanien 36 (1966; i irsberdttelsen karakteriserad som nen avsiktligt proklamatorisk och expressivt monterad materialsamlingo) och en utstdllnine av affischer frin oktoberrevolutionen i Si Petersburg l9l7 (1967). Sistnimnda utstillning ovickte avsky pi borgerligt hill och utmilades - helt grund- Itjst som kommunistpropaganda. [...] I museindmnden frigades det varfijr utstillningsprojekter ei fiiredragits fiir nimndens godkinnande. Jag svarade att min instruk-

17 M UsILRr_A ()ch Tr Ds;\N I)A:\_s l:a)ran DRI N(l tion ej innehiill fiireskrifter av det slaget. Ej heller i fortsittningen fdredrog jag darf<ir sidana drenden.u En annan handelse som blistes upp var en ursrjllning om ireranvdndning iu grrklockan vid Sabbatsbers. Kvdllen fiire iippningen avhcills en fesimed rddvin och sallad pi museet, nigot som firranledde liipsedelsrubriken.orgier pi Stadsmuseet,. (Avsliiiandetll hade gjorts av en kunskapare till stadsfullmdktiges ordfiirande Eva Remens. Andra tidningar f<iljde upp men fann att orgierna var nog si beskedliga och oett asflabb spred sig i alla blad,. Frin detta dgonblick fick Lagercrantz en svuren fiende i ordfiiranden, nigot som.ledde till min slutliga undergengd. Museet visade ocksi utstdllningar kring rivningsraseriet, som Staden i retar. Kring temat bildades flera arbetsgrupper sammansatta av intresserade minniskor ur publiken, mest socialarbetare, samhillsveiare, journalister och arkitekter, men ocksi folk utan professionellt intresse. De arbetade ndstan ett er och oroducerade artiklar m.m, En annan omdebatterad utstillning var Du gamla du f;a (1969), fotad pi en marxistisk historieuppfattning. Den gisslade kaoitalet och makten. Museet visade ocksi nigra externt ptoducerade, livligt debatterade utstdllningar. Dit hiir vandringsutstdllningen Ai sen di, som behandlade ujandsfrigor och ijverbefolkning i generella termer. Den var producerad av nigra chalmerteknologer. Idin om museet som estrad ledde till att olika lokala opinionsgrupper inbjiids att giira utstillningar eller program. T.o.tn. Svarta pantrarna fick under ett veckoslut bevisa att de inte bara hyllade vildet utan dven drev rittshidlo och skolor i Harlem. Den nya. kritiska teaterform som kallades gatuteatern hade ocksi husrum pi museer. Alternativ jul arrangerades. Tiots stijd frin minga kommunalpolitiker blev Lagercrantz ursatt ftir krypskytte frln stadsfullmiktiees ordfiirande. Ett forsijk att falla honom fijr overtramp i fiirhillande till instruktionen avslogs pi stadsjuristens inridan. I samma veva utliipte hans sexirsfiirordnande, och det blev turbulens och tidningsskriverier om fi;rlangningen. Lagercrantz tr<ittnade snart och och avsade sig tjinsten efter ytterligare ett ir, trots ftirsiik inte minst frin kommunala chefstjdnstemdn att dvertala honom. Hiinde lse f<irloooe t visat oss etr rnuscurrr (chefen hade stirkt stod hos sin personal) som snabbt anpassar sig till tidsandans mer kontroversiella inslag men kvises. Eftertrddare blev alltsi Hvarfne...,rtrr r., ftiretridde en helt annan ideoloei. Historiska museet under sin nye, dynamiske chef Olle lsaksson visade 1968 Sune Jonssons foton frin augustihendelserna i Prag. Kollegerna sig pi rilltaget med stor ovilja: ett dylikt imne hiirde inte hemma der. menade man. men museichefen hade riksantikvariens vilsignelse att omskapa Historiska museet till ett slags Sveriges historiska museum, som ju saknas. Han fick sminineom stiid for sin sak r museers nya instrukiion frin 1975; ddr stir att museiutstillningarna lven ftr.belysa historia och kulturutveckling inom och utom landet under nyare tid'(i 1980 irs instruktion ir passusen bortragen). Skrivningen 1975 kan kanske ses som anpassning till tid ns (normliishet). D[remot fick museet inget gehdr f<ir sin begiran i peuran om en tjanst fijr en historiker. - I strevan mot anpassning till den begynnande trenden udet dppna museetu gick institutionen pi en mina i form av en famiis maskerad. 17

18 (loran R() sa N I) tir l8 Pi Lunds konsthall fick Folke Edwards utstellning Underground inhiberas genom kommunens ingripande, eftersom den och dess affisch ansigs utgora haschpropaganda - detta rrors att Edwards erbjiid sig anordna antiknarkinformation. Moderna museet under Pontus Hultins ledning bor ocksi nimnas. I utstillningar som Hon och Hej stad fanns ett visst subversivr budskap - och de retade upp borgerskapet... Redan 1967 fick museet en verkstad ddr frdmst barn kunde fb utveckla sin kreativa fiirmiga - och fi utlopp fiir sitt riirelsebehov Att frimja minniskors kreativitet var ett klart inslag i tidsandan, en avlaggare av flower power-idealet. Stadsmuseet och Nordiska museet failide snart efier med barnaktivireter, "skumgummimuseet, blev ett barnens glddjeord fdr en tid. Kanske ocksi fiirildrarnas, dar kunde de parkera ungarna ftir att kunna shoppa nigra timmar i fred. - Der skall isanningens namn sigas att barnen fiirvisso ocksi erbji;ds seridsa utstillningsarrangemang. Nigor senare, i bdr.jan av 70-talet, drev Par Stolpe pi Moderna museets filial en verksamhet som hade sliktskao med de samhillskritiska utstillningarna. Den begynnande miljiiriirelsen fick ett nedslae med Naturhistoriska riksmuseets biocidutstillning Fiirgifiar ui nanren? (1966) i anslutning till kvicksilverdebatten Tlots sin karaktar av vriggtidning med fiiga tredimensionell gestaltning fick utstdllningen en mycket stor publik. Den enda insritution som kan.jamfiiras med Stadsmuseet vad giiller debattutstillningar var Riksutstdllningar med Gunnar 'Westin som chefl Det biirjade si smitt med Mubibonst (1967) och Pye Engsrrijms lilla skulpterade kdrlekspar som sick att ta isdr. Kritiken mot Riksutstdllningar stegrades till storm di Skiina stand korn, iter detta magiska irtal! Ulandsoroblemen behandlades. Utstillningen vir byggd sorn ett nrijesfdlt, spegelbilden av ett ge nomkommersialise - rat samhelle. Konstndrer med srovsatirisk idra medverkade i utformningein, som Ulf Rahmberg, Lars Hillersberg och Lena Svedberg. Idigivare och huvudproducent var Ulf Lauters. Det tog hus i helsike. Tidningsanmdlningarna radade upp ord som chockverkan, makaber indoktrinering, fijrvanskning. politisk hiirorgskonst, extremism i starsregi - men andra skrev om exposd iiver ujandsengagemang, samhlllsengagerande, riktig och sann. Utbildningsminister Palme fick i riksdagen fiirsvara poliriska vdrderingar i utstillningssammanhang, men detta innebar uinte att det allmdnna prtivar eller stdller sig bakom de isikter och bediimningar som kommer till uttryck i verksamheten,r. Antagligen er det nu som tanken pi ansuarig utgivare i utstlllningssammanhang dyker upp. En av Riksutstiillningar producerad parallellutstillning 6ll Shiina stund, avsedd. f6r mindre orter, var Den rihe mannens bord, som tog upp den orittvisa handeln mellan i- och uland. Den konkretiserade resonemansen i Giiran Palms bok En orlinuis betihtelse. Under den behandlade perioden biirjar museerna alltsi st?illa ting under debatt och utiiva samhellskritik, helt i iiverensstlmmelse med tidsandan, IV Vad giiller perioden tio ir senare, 70-talets mitt och slut, kan det vara llmpligt att fiirst ndmna den 1974 i bred eniehet

19 MtJsuuRNA o(:lr rr DsAr-I)ANs FoRANt)RINc antagna kulturpropositionen, tt slags kulturens Saltsidbadsavtal, som efter nigra ir fick si stark genomslagskraft att den meste anses ha piverkat tidsandan. Det viktigaste milet fastslis vara lttrandefrihet. Sd,rskilt mvntat oi muse ive rksamhete n dr beva.andemil.i natt dldre tiders kultur tas till vara,. Distribution av ukulturenu och de s.k. eftersatta gruppernas ritt till ett kulturutbud betonas; det finns ett slags teknologiskt t ankemtjnsrer i proposirionen. Vikrigr dr arr der nu existerar pengar i iiverfli;d att ftirverkliga milen. Detta kommer inte minst museerna till del, de vdxer kraftigt, framfiir allt i landsorten. I kulturpropositionens anda tenderar museerna vidare mot att bli.kulturhusn med en livlig programverksamhet, delvis frikopplad frin aktuell u$tellning och museets allmdnna verksamhet. Konserteq balett, teater gdr sitt intig. De tidigare ndmnda SOU-volym r som emanerade ur MUS 65 fir inverkningar bl.a. pi kulturminnesvirden - linsantikvarierna - och pi centralmuseernas organisation. Minst lika viktigt blir tillkomsten av stat ns kulturrid med bl.a. en ndmnd med tillhiirande kansli fiir omridet konst, museer och utst?illningar. Museiomridet ffr nu fiir fiirsta gingen en uideologiproducent,, bestiende av dels experter, dels politiskt tillsatta ledamijter. T)'verr fiirsvann ndmnden efter ca tio ir vid en omorganisation - dess sista ordfijrande var Erik Hofrdn - men enheten fdr konst, museer och utstdllningar bestir och utgdr en kraftkalla med visst inflytande river museipolitiken och museernas verksamnet. I tidsandan ingir t.ex. miljdfrigor. Den fijrsta stora internationella ekologi-konferensen avhiills i Stockholm Gr6na vigen-riirelsen - ordet introducerat l97l - bijrjade vdxa sig stark, med en f<irandrad syn pi naturens vdrde, resurshushillningen och de ekolosiska sambanden. Tanken oi. en svmbios mellan natur och kultur i'anns. Lag om fri abort tillkom Svdltkatastrofer i Afrika, en accelererande arbetsliishet (dock ej i Sverige), tilhagande drogberoende, reaktorolyckan i Harris- 6urg nog fanns det problem! Men i Sverige ridde utvecklingsoptimism. Ett litet men dock svar pi kravet om yttrandefriher gav Jamtlands ldns museum, som stellde ett utrymme, nfria rutann, till disposition fur olika grupperingar. Kanske finns liknande exempel pi andra hill. Yttrandefriheten liksom eftersatta gruppers kulturutbud frlmjas ocksi genom animerande verksamhet. dvs. strivan atr.gjuta andeo inte minst i museernas ickebesijkare, att t.ex. gdra dem delaktiga i de kulturella tillgingar som finns lokalt. Museimannen fir darftlr ibland arbeta oi fdlter. Historiska museer placerade nigra rjinste mln ien stockholmsfiirort under liingre tid fiir att levandegiira platsens arkeologiska kulturminnen fijr lokalbefolkningen. Riksu tstdllni ngar tog sig an invinarna i nedliggningsdrabbade bruksorter - Dalarna, med btjfian i Vikmanshyttan, dar de beriirda fick stiid di det gillde att i utstdllningsform presentera sin syn pi jobbet, arbetsgivaren och lokalsamhdllet. Alltsi att animera en lokal opinionsbildning. - Animerande verksamhet har aldrig blivit nigot livskraftigt inslae i muse ive rksamhe ten. Frainfor allt linsmuseerna iikade under perioden sin produktion av regionala vandringsutstillningar, en verksamhet som fick stiirre volym omkring Insikten om sambandet mellan narur t9

20 C()RAr" RoSANDER och kultur resulterar i nigra fl nya tjanster fiir naturvetare pi ldnsmuseerna och strlvan att kombin;ra de tvi i basutstdllningar, t.ex. pi Upplandsmuseet. Till oerioden htir ocksi tillkomsren av SAMDOK, sammanslutninge n av kulturhisroriska museer fiir dokumentation au samtiden. Iddn kan ses som en renassans fiir fijremilsinsamlinge n (i begynnelsen var det bara tal om ting, ej data) - och kansk. fijr ridens urvecklingsoptimism. Med nigra irs fordrojning bi;rjar nu den positivistiska, faktainrikatde utstellningmodellen vika fijr etr koncept med heurismens inleaelse och Jbrstdehe som huvudmoment (aven om det didaktiska fiirvisso inte negligerades). Nigra milstolpar ir de av Anders Aberg formgivna Land du utilsignade (Riksutstillningar och Nordiska museet 1973, fiir oroduktionen svarade ll ' bl.a. ' Aberg. Eva Lis Bjurman och Eva Persson) och Miinniskor hring en uerhstad (Stadsmuseet 1975, producerad av Magnus Adelcreutz) samt vidare Nordiska museets jubileumsutstellning Suenshens hundra ir (1973, producent Bengt Nystriim). Stark upplevelse och debatt vdcker Riksutstdllningars Mashin maht (1977), producerad av Eva Persson,* dir framfiir allt det helvetiska ljudet frin vdvstolarna blir en slagkraftig kritik mot arbetsmiljdn. Kritiken eillde ocksi alienationen och narbetets degradering, (Braverman). Inte bara inom hanwerk utan ocksi ol industriella arbersplarser finns en handens kunskap, en kunskap som man pi 70-talet ijnskade ridda vad giller nyligen nedlagda industrier. Flera sidana, med bevarade maskiner, iivertogs av intresserade lekmdn och en ny museikategori uppstod: arbetslivsmuseer. Fiirst ut torde ha varit Remfabriken i Giiteborg. Med hjalp av tidigare anstallda kunde produktionsprocessen iterupplivas och fiirevisas. Betydelsefull ftir den allmdnna kulturhistoriska utstillningsgestaltningen en halv generation framiiver blir Vdsterbotten -.rr.r.r-, basutstillninear fiin 70-talets -Gdr"n biirjan, formgivn" Carlsson i samarbet-e med (och "r, delvis inspirerade av) Anders Aberg. Konstndrligt byggda byggnads- och landskapsmodeller, inte slaviska efterapningar utan formgivna som en syntes, vidare dioramor, videovisningar, rumsrekonstruktioner, naturinslag m.m. bildar en fiiremilsrik, (tet, helher. Konceptet kan sigas besti av upplevelseskapande storskaliga element som integrerats med visualiserade didaktiska avsnitt samt aktivitetsprogram. Det kom framgent att urgiira en ofta utnyttjad inspirationskilla fiir kulturhistoriska basutstdllninear i svenska museer. Mot slutet av decenniet, i d,ec. 1978, arranserade Statens kulturrid och Svenska museif6reningen en stor konferens pi Uto, till vilken utgavs ett diskussronsunderlag, som tog upp museernas kulturpolitiska roll. Skriften fir ans s som ett fiirsiik att andassa institutionerna till den del av ridande ridsanda som riirde kulrurinsritution rnas iiooenhet. Heftet kom ocksi att tjdna som siudieunderlag fiir personal och styrelse vid minga museer.o Den museala verksamheten under 70- talets senare del var alltsi piverkad av 1974 irs kulturproposition, som fltt genomslag i tidsandan. Museiverksamheten och den kulturoolitiska debanen var vital. Stora utstellningsprojekt med uppkueke som huvudtema ansltit till det vetenskaosteoreriska paradigmskifte som pibiiriati tio ir tidigare och nu {ltt genomslagskraft.