Kameravinklar En visuell undersökning av kameratekniker från film till spel i en interagerande 3D-miljö

Transkript

1 Kameravinklar En visuell undersökning av kameratekniker från film till spel i en interagerande 3D-miljö Historisk-filosofiska fakulteten Institutionen för speldesign Författare: Adrian Wirén Examensarbete i gestaltning, 15 hp Utbildningsprogram: Speldesign och grafik, vt 2014 Handledare: Iwona Hrynczenko, Göran O:son Waltå Examinator: Steven Bachelder Maj,

2 Abstract This essay is a practical, a theoretical and a comparative study in how the camera angle can be used in the game system, as a narrative device to tell an avatars mental stability and its internal narration in real-time gameplay. With the help of camera techniques that can be seen in movies, this essay investigates how the camera have the opportunity to develop into a meaningful tool that aims to represent an avatars inner emotions in an interactive real-time gameplay.. 2

3 Innehållsförteckning 1 Begrepp och definitioner Inledning Bakgrund Tidigare forskningar, kamerateknik i film och spel Existerande kamerateknik i filmproduktion Remi Lacoste om vikten av kamerateknik i spel Syfte och frågeställning Metod och material Komperativ studie av kamerahantering i film och spel Film A: Pi-Psykologisk thriller Kamera och storyn: Ett sammarbete mellan bild och berättande Ljud, ett sätt att förstärka karaktärens inre upplevelser Film B: Lincoln - biografisk och historisk dramafilm Tracking ett visuellt berättande och presentation mellan karaktärer Close ups Perspktiv Filmklippningar Symbolik Amnesia: visuellt berättande om mental tillstånd Sanity och Hälsa visuellt system om avatarens hälsa Exempel på kamerans hantering och dess visuell kommunikation Kamerapanorering ett sätt att förmedla tillståndets känsla Rädsla och kamerans visuella feedback Kamerarörelse som visualiserar fysisk skada och psykisk tillstånd Kamerafokus en effektiv teknik för att kommunicera hot, faror och minnen Kameravinklar för att beskriva mental kollaps Tomb Raider Spelets story och berättande Kameratracking för att visa fysisk stryka Master shot större kameraräckvind och visuell information Close ups - kommunicerar avatarens upplevelser Kameraklippningar Dynamisk kamera Effekter och färgsättning Resultat av komparativa studier

4 3.1 Kamera som en visuell kommunikation Produktion fysisk kamera till mental visuel kommunikation Projektartbete Tomb Raider Översättning från fysisk till mental kameraberättande Smärta Smärta A Smärta B Smärta C Vaksamhet Vaksamhet A Vaksamhet B Vaksamhet C Rädsla Rädsla A Rädsla B Rädsla C Hopplöshet Hopplöshet A Hopplöshet B Hopplöshet C Slutsats Slutord Käll och litteraturförteckning

5 1. Begrepp och definitioner Avatar En bild eller en virtuell karaktär som representerar en användare i ett spel, på en chatt, ett diskussionsforum eller dylikt på internet. Action adventure game En spelgenre som innehåller en mix av action, äventyr samt pussel. FPS First person shooter. En genre då spelaren ser från avatarens perspektiv i exempelvis krigsmiljö. Game aesthetics Det vill säga estetisk upplevelse av spel. Den önskvärda känslomässiga reaktion framkallade av spelets dynamik som är en är en kombination av upplevelsekvaliteter: 1) estetiska kvaliteter, till exempel det visuella, 2) samspelet mellan utrymmet för val och avfordrandes det vill säga ett val mellan dessa alternativ och konsekvenserna av dessa val, 3) läsning av spelet inom ramen för en given genre, 4) rörelsedynamik i spelet. In-game Inuti ett spel då spelaren kan röra sig fritt i spelvärlden utifrån spelets olika regler och begränsningar. Mattepainting Konsten att skapa detaljerade bakgrunder genom att fotomanipulerade bilder för att på så sätt skapa trovärdighet och realism. Genom att använda sig av foton, texturer, färg eller komposition så kan man få ut ett koncept på kort tid. Spelfysik Fysiken i spelet som påverkar hur spelarens avatar hanterar och påverkas av den virtuella världen och spelets gravitationsregler. Paintovers Paintovers är när man målar över ett enklare objekt, eventuellt en bild för att nå fram till en idé. Detta görs bland annat inom filmindustrin när artisten får en enklare 3D-modell och målar över för att visualisera visionens tema och scenografi. Quick-time event Moment inom spel då bestämda händelser sker inom spelet då spelaren endast kan interagera med avataren utifrån snabba knapputmaningar RPG Role playing game. Real-time gameplay En virtuell värld där spelaren kan interagera. Utifrån spelarens rörelser och beslut med kontroll hanteras data under mikrosekunder som sedan förs tillbaka och resulterar i en visuell feedback. Visuell estetik i spel - Känslan i ett spel som byggs upp genom grafik i miljöer och karaktärer. 1 Inledning I filmvärlden används kameran som ett berättar verktyg för att förmedla en historia. Kameran används på så sätt att varje bildsekvens ska kunna kommunicera visuellt och fånga publikens intresse och förståelse till varje händelse och för att uppleva dramatiken och spänningen i en film. Detta i sig kallas för filmdramaturgi och som ska få åskådaren känslomässigt engagerad i berättelsen och ta parti med huvudkaraktären (Samor, 2011). En film börjar oftast med en konfliktupptrappning som sedan går över till konfliktlösning och sedan avtoning. En film är därför kortfattat uppdelad i sex delar vilket är följande; anslag, presentation, fördjupning, konfliktupptrappning, förlösning och avtoning. Med denna 5

6 uppdelning kan man skapa en dramaturgisk berättande som också gör åskådaren engagerade i berättandet. Dessa delar kan ses i diagrammet nedan (bild 1). Det finns en gemensam dramaturgiskt mall som varje populär film är uppbyggd på och som följer gemensamma mönster och regler. Om en film är krånglig eller svår att förstå kan det vara för att den inte följer Den dramaturgiska modellen (Samor, 2011). Bild 1: Den dramaturgiska modellen Filmindustrin har genom tiden kunnat utveckla kameran som ett berättar verktyg och skapat en förståelse kring kamerans förmåga att på ett konstnärligt sätt framhäva en berättelse. Bildberättandet är därför en väsentlig del inom film men också inom serieteckningar för att betraktaren ska kunna förstå vad som sker i bilden eller mellan två olika bildrutor i en serie. Bildberättandet är viktigt för att publiken ska förstå vad som sker och hur bilden delas in för att uppnå olika emotionella nivåer. (Samor, 2011). För att i spelvärlden kunna kommunicera med kameran på ett likvärdigt sätt som inom filmindustrin med dess bildberättande, är målet med denna uppsats att testa och undersöka filmindustrins kamerahantering in till spel. Dessutom kommer uppsatsen att gå igenom teoretiskt om kamerahantering och dess tekniker för bildberättande inom film. Genom 2D-illustrationer och mattepainting kommer detta illustreras och undersökas på hur kameran inom spel skulle kunna utvecklas och ta lärdomar från filmindustrins olika tekniker Bakgrund Från egna erfarenheter har spel haft en mindre prioritering med kamerahantering. Det har enbart fungerat på ett sådant sätt att ge spelaren en visuell och en informativ förståelse kring sin omgivning. Resident Evil 3: Nemesis (1999) är ett exempel på hur kameran är placerad i ett hörn för att kommunicera distansen mellan avataren och världen för spelaren. Inom speldesign hanteras kameran 6

7 på ett sådant sätt att visuellt kommunicera avatarens position och ge spelaren en överblick för att kunna hantera och röra sig inom den virtuella världen. Beroende på hur den virtuella kameran har designats i olika spel, kan även spelaren rotera och styra kameran runt avataren, för att få en överblick till sin omgivning. Ett exempel kan vara ett third-person action adventure game. Kamerateknik i spel har dock möjlighet till att utveckla till ett betydelsefullt hantverk som kan kommunicera med spelaren visuellt men också påverka uppfattning av händelser genom att förstärka uppfattning om avatarens känslor. På så sätt kan kamera rörelser öka estetiken inom spelet och dess berättarspråk, vilket i sin tur skulle kunna öka både spelets berättelse och händelser som sker i real-time gameplay. Nackdelen med detta kan dock vara ett krävande och ett mer avancerat kamerasystem som både kan vara ekonomiskt kostsamt och eventuellt hanteras på ett sådant sätt att det inte längre gynnar speldesignen. Eftersom det finns olika genrer inom spel påverkas kamerasystemet och komposition beroende på i vilket perspektiv spelaren ser världen. Ett exempel kan vara ett First person shooter då spelaren ser utifrån avatarens perspektiv, i detta fall appliceras kamera på ett annorlunda sätt jämfört med ett Role playing game. Några exempel på spel som använder kameran och dess komposition beskrivs i följande avsnitt. Bild 1.1: Screenshot, Shadow of the Colossus (2005) Shadow of the colossus (Release datum: 18 Oktober, Genre: Third-person adventure. Utvecklare: SCE Studios Japan) I detta spel har spelaren kontroll över kameran och kan rotera den utifrån sitt eget behag och på så sätt kunna få en feedback på vad som sker omkring honom. 7

8 Detta är ett sätt för spelaren att kunna interagera och utforska världen och kunna ta sig runt på ett effektivt sätt som möjligt. Bild 1.2: Screenshot, Diablo 3 (2012) Diablo 3 (Release datum: 15 maj, Genre: Third-person adventure. Utvecklare: Blizzard Entertainment) Diablo 3 är ett exempel på ett spel som använder kamera utifrån ett isometriskt perspektiv då spelaren ser både sin avatar och världen runt om. Här får spelaren en överblick på vad som sker runt omkring honom och utmaningar som fiender, fällor med mera. I detta fall är det spelproducentens designmässiga beslut som ska hjälpa spelaren att kunna hantera spelvärlden och de faror som dyker upp runt sin karaktär. Bild 1.3: Screenshot, Killzone 2 (2009) 8

9 Killzone 2 (Release datum: Februari, 2009, Genre: First-Person shooter. Utvecklare: Guerrilla Games, SCEE) Killzone 2 (bild 1.3) är ett exempel på ett First person shooter spel då kameran är placerad utifrån avatarens perspektiv. Detta ger spelaren en mer direkt kontakt med den virtuella omvärlden och på vad som sker utifrån avatarens ögon och upplevelse. Bild 1.4: Screenshot, Resident Evil 3: Nemesis (1991) Resident Evil 3: Nemesis (Release datum: 11 november, Genre: Third-person action. Utvecklare: Capcom) Spelet är ett exempel på hur kameran har placerats på en bestämd position för att informera spelaren kring avatarens position och omgivning (se bild 1.4). Detta är ett designval för att stärka skräckupplevelsen och en klaustrofobisk känsla för spelaren. Dock kan detta resultera i en förvirring för spelaren då kameran kan ha placerats ut på ett sätt där spelaren inte får ett tillräcklig informativ bild om sin omgivning. Dessa spelexempel illustrerar många olika sätt på hur utvecklarna har använt kameran, för att kommunicera känslor och informera spelaren om spelmiljön. Beroende på spelets koncept och estetik har utvecklarna medvetet lagt ett fokus på kameran för att kunna kommunicera spelet till spelaren. Däremot har vissa spel enligt mina erfarenheter lagt större fokus på visuell information än att kommunicera avatarens inre utmaningar och dess dramatiska konsekvens för berättandet inom spel. 9

10 Bild 1.5: Screenshot, Assassins Creed Revelation (2011) Ett exempel på ett spel som använt kameran på ett intressant och ett estetiskt sätt som både har en visuell informativ och ett kommunikativt band mellan avataren och spelaren är Assassins Creed Revelation (Release datum: 15 November, Genre: Action. Utvecklare: Ubisoft.) I början av spelet har utvecklarna använt kameran för att kommunicera avatarens mentala och fysiska tillstånd genom bildkomposition och dynamiska kamerarörelser som bland annat diagonal vinkel. Bild 1.6: Screenshot, Tomb Raider (2013) 10

11 Ett annat exempel på ett spel som gett större fokus på kameran och dess berättarspråk är Tomb Raider (Release datum: 5 Mars Genre: Action, adventure. Utvecklare: Crystal Dynamics) I spelet har utvecklarna designat kameran för att simulera både tyngd, dynamik, rörelser, vinklar samt en kamera som ska kunna vägleda spelaren till sitt mål (Lacoste, 2013). Därmed har spelets utvecklare skapat en informativ och kommunikativ kamerateknik med fokus på avatarens fysiska utmaningar. Bild 1.7: Tomb Raider (2013) Assassins Creed Revelation (2011) och Tomb Raider (2013) är exempel på spel som har lagt större intresse på kamerahanteringen. Dock har utvecklarna gjort det på ett sådant sätt att de inte alltid berättar om karaktären utan fokuserar mer om händelserna runt omkring avataren. Detta kan vara exempelvis quick-time events eller vid specifika moment under spelets gång. Filmindustrin använder kameran som ett viktigt berättar verktyg för att berätta en historia och förmedla emotionella och dramatiska upplevelser till publiken. Kameran är därför en väsentlig del inom filmindustrin som ska enkelt kunna kommunicera med publiken och få betraktaren att ta del i vad som sker så som; känslor som uppstår, utmaningar som karaktären utsätter sig för och händelser som får publiken engagerad i berättelsen. (Katz, 1991, s 239). Filmindustrin har under längre tid kunnat utveckla traditioner av tekniker genom filmdramaturgi och bildberättande. Filmregissörer har på så sätt skapat metoder som oftast fungerar genom att kameran visuellt kommunicerar berättelsen till publiken (Katz, 1991, s 3). Kamerametoder sträcker sig från kameravinklar till mer omfattande kamerarörelser och kameraklipp som kan förstärka bildkompositioner, vilket kan ge större emotionell inverkan än vad åskådaren kanske märker. Kameraföring är en diskret men effektfull teknik som kan skapa en unik berättelse om sorg och kärlek eller om rädsla och om döden. Dessa känslor kan återfinnas i Ingmar Bergmans film Sjunde inseglet från 1957 (bild 1.7). På så sätt blir filmer minnesvärda tack vare deras unika och vackra fotografering. 11

12 Bild 1.8: Sjunde Inseglet (1957) Inom filmproduktion finns det därför flera olika tekniker där kameran används i ett berättande syfte. Beroende på filmens berättelse använder man exempelvis kameran för att skapa närbilder på objekt eller personer som kommer avgöra en väsentlig del i filmen.(katz, 1991, s ) Det finns mängder med olika sätt som en regissör kan berätta en historia. En del av dessa kan vara att ta hjälp av ljus, en begränsad färgpalett eller att filma i olika vinklar som exempelvis diagonalt eller horisontalt. Man kan även använda ett begränsat kamerautrymme för att beskriva en historia i sin helhet på en smal yta. Ett exempel är filmen Klute regisserad av Alan J. Pakula från 1971 med Jane Fonda och Donald Shuterland. (Block, 2008, s ) Bild 1.9: Klute (1991) Där använder regissören ett så kallat Flat Space som innebär att man filmar i ett begränsat djup med ett fåtal rekvisita eller objekt som överlappar varandra. Små utrymmen som skapar en klaustrofobisk känsla (Block, 2008, s.84.) vilket återspeglas även i filmens story om privat detektiven Klute som 12

13 försöker finna en försvunnen man. Den enda ledtråden han har är den prostituerade kvinnan Bree som känner sig förföljd och iakttagen. Bildberättandet kan även användas för att beskriva då och nutid, eller ge publiken en insikt om alla karaktärer. Vi blir med andra ord allvetande då vi får se vad bägge sidorna planerar. Ett exempel på en sådan film är The Departed regisserad av Martin Scorsese, en thriller från 2006 med Leonardo DeCaprio, Matt Damon och Jack Nicholson. En film som handlar om en hemlig statlig polis som infiltrerar ett irländskt gangstergäng och om en mullvad inom polisen som arbetar för samma mobb. Bild 1.10: The Departed (2006) Natural born killers (regisserad av Oliver Stone och skriven av Quentin Tarantino från 1994) handlar om två traumatiserade själar som finner varandra och blir ett par psykopater och seriemördare som glorifieras av massmedian. Kameran används där som ett verktyg för att på ett intressant sätt beskriva dem oberäkneliga karaktärerna Mickey och Mallory personlighet genom att filma i både rörelser och i diagonala vinklar. Detta beskriver parets inre kaotiska och destruktiva personligheter vilket skapar en obehaglig känsla av fara hos åskådaren (Block, 2008, s. 116). Bild 1.11: Natural Born Killers (1994) 13 Bild 1.12: Natural Born Killers (1994)

14 I film används kameran på flera olika sätt vilket varierar beroende på filmens genre. I denna uppsats presenteras därför vissa filmexempel som främst använder kameran för att visualisera huvudkaraktärens känslomässiga tillstånd med enbart kamerateknik för bildberättandet. Tekniker som beskrivs omfattar kamerahantering inom film som; tracking, komposition, close ups, zooming, ljussättning, shots design och over-the-shoulder. Tack vare dessa tekniker kan kameran agera som en berättare för att förmedla en historia, introducera platser, nya miljöer, skapar känslor, vägleder ögat med mera, vilket är väsentligt både i film men också i spel. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 4-5, Katz, 1991, s ) 1.2 Tidigare forskning, kamerateknik i film och spel För att göra mer betydelsefulla spel som kan påverka åskådaren emotionellt men också öka spänningsmoment kan spelindustrin ta lärdom från filmer och alla dess tekniker. Detta menar Sande Chen i artikeln Towards More Meaningful Games: A Multidisciplinary Approach från På så sätt kan spel få en starkare betydelse än vad den har idag där tematiskt uttryck inte bara syns i det narrativa utan också inom Art Direction, game system, ljud och musik. Genom att använda sig av en denna multidisciplinära tillvägagångsätt kan spel bli ett starkare emotionellt medium. Chan (2008) menar även på att genom att föra in narrativa designers och författare i en produktion kan produkten i sig få ett större djup och bli kraftfullare i sin design. Detta resulterar till att författarna och den narrativa designern har översikt över produktionen och skapar därmed en uttrycksfull spelupplevelse genom hela spelet. Detta förstärker spelets berättelse och förmedlar ett universellt språk likt filmer till spelarens personliga upplevelse (Chen, 2008). Genom att applicera det som gör film till en konstform in till spel kan spelutvecklarna anpassa samma tekniker in i sin design och skapa en unik spelupplevelse. Likt filmer kan spel få samma uttrycksfulla språk i en interagerande virtuell miljö genom att föra in och anpassa filmtekniker in i själva strukturen inom spel. (Chen, 2008). I film används Cinemagrafiska aspekter för att förmedla känsla och story genom färg, ton, form, vinklar, ljus och kamerarörelser. Detta presenteras i bland annat i Bruce Blocks Visual Story från I hans bok beskrivs det hur man kan applicera hans teori i många av dagens visuella medium, bland annat inom spel för att göra produkten starkare och unikare i sin design. I Filmen Hero från 2004 regisserad av Yimou Zhang förmedlas hämnd genom färgen grön, röd för passion och vit för sanningen (Block, 2008, s. 4-8). Detta är ett exempel på hur färger används inom filmindustrin för att beskriva känslor och som därför kan appliceras inom spel. Även inom reklam och musikvideor används denna struktur för att förmedla dess visuella rytm och intensitet (Block, 2008, s. 4-8). Eftersom filmvärlden har kunnat utveckla sina filmiska tekniker och dess visuella kommunikation kan även spel göra det för att utveckla användandet av den visuella strukturen till sin fördel. Detta menar 14

15 Brian Hawkins som han beskriver i sin bok Real-Time Cinematography For Games från Där förmedlar han att kameran kan ha en större betydelse om man vill uppnå en unik story än att applicera fler features in till ett spel. Han menar även att vid utvecklandet av ett spel kan det vara användbart att ha en narrativ designer likaså en regissör för att designa specifika nyckelmoment i storyn och även i spelets gång. På så sätt kan man få ett solidare koncept där både gameplay och storyn går i hand i hand och därmed nå en unikare spelupplevelse (Hawkins, 2005) Existerande kamerateknik i filmproduktion Filmstrategier för filmsekvenser kallas ofta för continuity style och utvecklades i den populära konsten under 1900-talet (Katz, 1991, s.3). Sedan dess har filmen utvecklats i sitt berättarspråk och har idag breddats och innefattar en del konventioner av cinéma-vérité som betyder film och vérité sanning. Det är en dokumentär filmstil som kännetecknas av realism. Genren cinéma-vérité undviker konstnärliga effekter och filmas vanligtvis med en enkel utrustning (Katz, 1991, s.3). Den försöker fånga verkligheten men på så förenklat sätt som möjligt. Dessa olika strategier används som narrativa verktyg och dess berättarspråk kan återfinnas inom Hollywood filmer vilket nu är en erkänd internationell stil (Katz, 1991, s. 3). Filmproduktion är ett brett område som innefattar mängder med tekniker och verktyg viktiga för att åstadkomma en unik film (Katz, 1991, s. 115). Därför tar nästkommande kapitel främst upp det väsentliga inom ämnet kamera och bildberättande. Det är ett område som hanteras av filmfotografer som har ansvar för filmens ljussättning, exponering samt som verkställer bildutformningen och kamerarörelser inom film. Detta baseras på instruktioner från produktionsdesigners och regissörer. (Katz, 1991, s. 115). Shot size Inom film används olika begrepp så som shot size vilket innebär hur bilden är komponerad i synfältet (field of vision, FOV) och skapas genom varierande avstånd mellan kameran och den filmade objektet samt kameralinsens brännvidd. Det finns olika shot size allt från närbilder till hela och informerande bilder. (Katz, 1991, s ). Dessa begrepp har i sin ordning enkla förkortningar på engelska ord vilket används i denna text. Shot size används för att ändra fokus i en bild och som används i varje bild i en film även om det inte är något vi i publiken märker. Oftast är shot size det som får åskådaren att följa med i berättandet, dock kan publiken märka av om det är en dålig shot size då publiken inte längre kan följa med i handlingen (Katz, 1991, s ). Ett exempel på hur shot size kan användas rent strategiskt för att 15

16 publiken ska känna spänning och få en tydlig visuell inlevelse är följande; Publiken ser en helbild på en man som går till en dörr därefter klipps det till en närbild där åskådaren ser mannens hand dra i handtaget. Eftersom handtaget är så litet och inte lika synligt i helbilden som i närbilden blir det logiskt för publiken att hänga med då bilderna i sig är kopplade med varandra. (Katz, 1991, s ). Bild 1.13: Film Directing Shot by Shot, Steven D. Katz (1991) Close ups Det finns mängder med olika shots som man kan använda, antingen för att beskriva och presentera ett objekt, en person eller en händelse som fyller en funktion i berättandet. Hur man använder dessa tekniker varierar beroende på regin (Katz, 1991, s ). De shots som finns är följande och kan delas upp på en människans figur. 1. Extreme close-up (ECU) 2. Medium close-up (MCU) 3. Full close-up (FCU) 4. Wide close-up (WCU) 5. Close shot (CS) 6. Medium close shot (MCS) 7. Medium shot (MS) 8. Medium full shot (MFS) 9. Full shot (FS) Close ups är när bilden visar en viss shot size vilket är en närbild på ett objekt, en karaktär alternativt en närbild på något som sker i en scen. Denna kamerateknik används för att få en närmare kontakt med publiken både i en actionscen men också i dialoger vilket filmas i axel- och huvudnivå. (Kats, 1991, s. 123). Närbilder kan användas på många sätt även för att inkräkta på rollens personliga sfär och intimitet. Det kan få publiken att känna empati med karaktären som om åskådarna vore där själv i karaktärens situation (Katz, 1991, s ). Det kan även väcka obehag i betraktaren under en våldsam scen. På så sätt kan close ups används för att skapa en våldsam om mer aggressiv stämning som kan användas för att förstärka karaktärens sårbarhet. (Katz, 1991, s ). Närbild kan exempelvis användas i en dramafilm där en karaktär talar om en betydelsefull händelse för sin psykolog. Här skapas en närhet till karaktären som visar sina inre känslor för en annan människa. Den tekniken kan också användas för att skapa spänning, som i följande exempel; En kvinna går själv ute på en gata under en mörk kväll, som sedan följs av en närbild på hennes öra och hur hon hör fotsteg i bakgrunden närmar sig. Därefter klipps bilden sedan på hennes blick, där vi ser hennes rädsla (Katz, 1991, s. 126). 16

17 Close ups behöver inte vara inzoomningar på karaktärer för att förstå deras inre känslor och reaktioner. Det kan också användas genom att visa närbilder på exempelvis darrande händer eller fötter som ständigt skakar för att visa personens oro. Det kan även vara närbilder på en eldstad för att beskriva känslor eller en avgörande stund hos en karaktär (Katz, 1991, s , s ). Med close ups kan man även använda sig av horisontlinjen för att beskriva personens inre känslor (Hollywood Camera Work, 2004, DVD1). Närbild på en karaktärs ansikte ovanför horisont linjen ger en uppfattning om glädje och hopp. En mer positiv känsla än att filma under horisont linjen som ger en mer depressiv och mer fientlig känsla. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1.) Medium shots Medium shot filmas från midjan upp för att fånga en karaktärs gester och kroppsspråk samtidigt som dess ansiktsuttryck (Katz, 1991, s ). Full shots används för att etablera en specifik bild och används när det behövs så som att presentera en miljö eller för att koppla en karaktär och en miljö ihop till en enda bild. (Katz, 1991, s ). Det kan även användas för att visa en dialog mellan flera karaktärer. Dock används full shots vid mer betydelsefulla dialoger när det väl behövs. För att kunna återberätta en historia och hålla en solid narrativ berättelse, behöver man använda sig av dessa shots i en logisk kombination (Katz, 1991, s ). Detta för att åskådaren ska kunna förstå vad som sker men också förstå karaktärens känslor eller den spänning som sker mellan flera karaktärer. (Katz, 1991, s ). Line of action Bild 1.14: Film Directing Shot by Shot, Steven D. Katz (1991) Line of action är en grundregel inom kamerahantering vars syfte är att organisera kameravinklarna för att hålla en fast bildfokus med direktion och space. Space kan ses som bildens utrymme för att vägleda ögat till det fokus som man vill och hålla en balans mellan silhuetterna i en bild (Block, 2008, s ). Detta är användbart när man organiserar och planerar hur kameran ska röra sig i en bildsekvens 17

18 (Katz, 1991, s ). Eftersom en scen måste göras om varje gång en kamera rör sig till en ny vinkel, blir det smidigare att samtidigt filma en liknande vinkel tillsammans med en annan kamera som är i en rörelse (Hollywood Camera Work, 2004, DVD 1-3). På så sätt kan man hålla en balans mellan avstånd och riktning. Genom denna regel undviker man att placera om kameran mer än en gång. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1-3). OTS och etableringen av en ny Line of action Bild 1.15: Over-the-Shoulder, Google En annan teknik som används mellan dialoger är Over-the-Shoulder (se bild 1.15) shots vilket innebär att kameran placeras på sådan sätt att man får en närbild på ena partners uttryck och personens egen vy (Katz, 1991, s ). Detta kan användas för att skapa olika känslor beroende på vad som sker i dialogen men också vad personen i fråga ser och betraktar. Detta är också en användbar teknik när man filmar och använder sig av line of action. (Katz, 1991, s ) Man kan även etablera en ny line of action vilket tillåter kameran att filma över den gamla line of action. Detta sker vanligtvis när en karaktär vänder sin uppmärksamhet till en ny karaktär som kommer in i bilden. På så sätt ansluter den nya line of action med den gamla linjen. Detta ger kameran tillåtelsen att röra sig över den förra linjen inom dess riktning. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1-3, Katz, 1991, s ). Bild 1.16: Film Directing Shot by Shot, Steven D. Katz (1991) 18

19 Master shot Detta är en kamerateknik som är tillräcklig bred för att filma alla skådespelare i en scen och allt som sker i den scenstunden (Katz, 1991, s. 174). Master shots kan oftast användas för att spara på klippningar och andra kameravinklar som inte alltid är nödvändiga. Vanligtvis kan master shots vara känslolös beroende på hur man klipper och använder individuella kameravinklar i olika distansförhållanden. (Katz, 1991, s. 174). Eftersom Master shots visar hela karaktären har den en fördel vilket är att den kan visa hela karaktärens kroppsspråk vilket i sig kan vara uttrycksfullt. Människor använder oftast kroppsspråket för att indikera deras relation till någon annan. (Katz, 1991, s ) Ett exempel kan vara två personer i ett rum och hur de bemöter varandra. Om individerna bemöter varandra som rivaler eller som två vänner (Katz, 1991, s ). Detta kan ses genom sättet som personen rör sig och pratar och utmärker sig på. Detta identifierar relationen mellan två personer från distans. Hur individerna använder sina karaktäristiska gester innan publiken kan se karaktärernas ansikte från långt håll. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1, Katz, 1991, s ). Ögonkontakt Genom att använda siktlinjer och ögonkontakt kan man göra en scen betydligt intimare och få publiken att känna en djupare relation till karaktären (Katz, 1991, s ). Genom att filma närmre med kameran kan man skapa ögonkontakt mellan åskådaren och skådespelaren, på så sätt skapa ett band mellan publiken och karaktären. (Katz, 1991, s ). I vissa fall kan man göra detta extremt då skådespelaren tittar direkt in i kameralinsen och skapar en direkt ögonkontakt med tittaren. Denna teknik används främst för att publiken ska kunna få en inblick och se genom karaktärens ögon och skapa en dramatisk och en psykologisk upplevelse (Katz, 1991, s ). För att förstärka upplevelsen kan man sedan göra en subtil vändning med kameran och visa det som karaktären ser och skapa en starkare inlevelse. (Katz, 1991, s ). För att stärka en upplevelse eller göra en situation betydligt starkare, kan man göra detta med en kombination mellan olika kameratekniker men också användandet av kameralinser (Katz, 1991, s ). Ett exempel kan vara att använda Over-the-shoulder vid en dialog mellan två olika karaktärer och en kameralins på 200mm. På så sätt kan man skapa en tydligare och en intimare känsla i scenen och skapar därmed en kraftfullare komposition (Katz, 1991, s ). Nacken och axeln är då i förgrunden och därmed mer sann till Over-the-shoulder tekniken jämfört med att använda en bredare lens (Katz, 1991, s ). 19

20 Perspektiv Perspektiv är en teknik för att åstadkomma unika och dynamiska bilder som kan beskriva en omgivning (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1-2). Perspektiv är något som oftast används i filmer för att beskriva en historia rent visuellt. Det kan vara att visa makt, underkastelse, förstapersonsvy eller att beskriva något runt om för att ge åskådaren en förståelse kring en händelse. Perspektiv är på så sätt viktigt gällande bildberättandet (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1-2). Det finns flera typer av perspektiv med de som oftast används är följande tre sorters tekniker; enpunktsperspektiv, tvåpunktperspektiv och trepunktsperspektiv. (Katz, 1991, s ). Med dessa perspektiv kan man göra stor inverkan i berättandet, ett exempel kan vara en scen där en riddare strider mot en drake. För att göra scenen intressant och visa att riddaren har ett underläge kan man framhäva detta genom att använda sig av trepunktsperspektiv även kallad grodperspektiv. På så sätt visar man faran och framhäver känslan av vem som är över- eller underlägsen. Man kan även använda sig av trepunktsperspektiv för att visa den som har makt genom att se från fågelperspektiv. Ett exempel kan vara en kung som dubbar rikets räddare och enda hjälte efter att ha segrat mot ondskan. På så sätt framhäver man vem som har makt, i detta fall kungen själv. Perspektiv kan användas på många sätt med kombinationer av ljus och ljussättning beroende på vad för typ av historia som visuellt ska återberättas. (Hollywood Camera work, 2004, DVD 1-2, Katz, 1991, s ). Panorering Panorering är en kamerateknik då man filmar med kamerarörelser. Detta används för att underlätta hanteringen av alla bilder som man filmar än att klippa mellan olika individuella kameravinklar av ett objekt (Katz, 1991, s ). Istället filmar man objektet i rörelser som är mindre tidskrävande samt erbjuder grafiska och narrativa möjligheter för ett unikt bildberättande. Med panorering kan man simulera ett rörande subjekt i en subjektiv sekvens. Man kan även skapa relationer mellan olika idéer för att skapa en kreativ grafisk rytm i bildberättandet (Katz, 1991, s ). Ett exempel kan vara att panorerar för att simulera känslan av en explosion och upplevelsen som karaktären blir utsatt för. Det finns tre sorters kamerarörelser; tracking (spårsystem) craning (filmar genom att använda sig av en rörlig kran) och panorering (varav panorering inte rör sig mellan en position till en annan). Dessa olika tekniker kan kombineras beroende på vad för berättande en regissör vill visualisera. Eftersom panorering inte är ett så kallad resande kamerarörelse, har den oftast ett mer syfte att ge effekt för att beskriva en känsla. (Katz, 1991, s ). Tracking och craning är en teknik för att göra avancerade kamerarörelser för att kunna kommunicera vad som sker i bilden. Panorering är med andra ord en teknik som kommunicerar själva bildens ram än själva rörelsen mellan exempelvis en biljakt eller när 20