Säker på handen. Kurt lotsar klinik till toppklass. Självdialys vägen. CRS Forskningens egen. till ökad livskvalitet?

Transkript

1 PÅ USÖ NR Säker på handen Kurt lotsar klinik till toppklass CRS Forskningens egen scoutkår Självdialys vägen till ökad livskvalitet? Staffan Silvergyll undersöker Mia Englund, enhetschef 1

2 Det är ett stort steg för många att ta ett ökat ansvar för sin behandling, säger Staffan Silvergyll. Självdialys för ökad tillgänglighet och välbefinnande Jan Larsson sitter i sängen. Bredvid honom arbetar dialysmaskinen för fullt. På sängbordet ligger hans dator och i sängen en videokamera. Jag ska göra en informationsfilm om projektet för att hjälpa andra i min situation, säger Jan. Det han ska dokumentera är ett delaktighetsprojekt Självdialys som drivs på dialysavdelningen. Och Jan är som klippt och skuren för uppgiften. Dialys har han kört sedan 1999 med uppehåll efter en njurtransplantation från 2001 till början av Och film? Det arbetar han med till vardags. Jan är en av åtta patienter som nappat på möjligheten att få ett ökat inflytande över sin behandling. Hans erfarenheter hittills är mycket goda. Det har funkat jättebra och det är skönt att slippa väntetider. Dessutom kan jag köra dialys fyra gånger per vecka mot normala tre. Det gör att jag mår bättre. Delaktighetsprojektet startade i mars i år och ska utvärderas under mars Tankarna på att engagera dialyspatienterna mer i sin behandling för att se vilka effekter det får har dock funnits betydligt längre. Ja, det har vi talat om ganska länge kollegor emellan. Därför var det mycket positivt när vi fick stöd av och klartecken från vår chef Yvonne Erlandsson samt pengar från sjukhuset för att starta projektet, säger Staffan Silvergyll som tillsammans med sin kollega Camilla Markussen är eldsjälar i arbetet. För att kunna driva och utvärdera projektet på ett vetenskapligt korrekt sätt tog man hjälp av Margareta Gustafsson. Hon är universitetslektor på Hälsoakademin vid Örebro universitet och är även knuten till CAMTÖ, Centrum för evidensbaserad medicin och utvärdering av medicinsk metodik i Örebro. Omvärldsanalys och studiebesök gjorde man också innan projektet startade med en enkät. Den fick samtliga 80 patienter möjlighet att svara på. I enkäten ingick bland annat frågor om de själva var intresserade av att bli mer engagerade i sin behandling. Via svaren kunde vi se att det fanns en sådan grupp. Vi bjöd in dem att medverka och glädjande nog ville åtta patienter vara med. Den goda uppslutningen tio procent och den stora åldersspridningen i gruppen från 40 till drygt 80 år gladde Staffan och hans kollegor. Förklaringen är att man på andra sjukhus haft svårt att rekrytera patienter till självdialys. Det är ett stort steg för många att ta ett ökat ansvar för sin behandling, speciellt med tanke på att de fått fullservice tidigare, säger Staffan och Jan Larsson instämmer. Visst är det så. Men för egen del tvekade jag aldrig. Man måste våga pröva. Innan patienterna i projektet fick börja köra dialys på egen hand gick de igenom en utbildning. Praktiskt fick de lära sig att planera sin behandling, klä dialysmaskinen, sätta nålar och avsluta behandlingen med allt vad det innebär från att ta hand om fikakoppen till att sprita och torka den säng de använt. Teoridelen handlade bland annat om njurens funktion och en hel del om vad som är viktigt att tänka på som njursjuk när det gäller kost och hälsa. Utbildningen gav deltagarna en bra bas att stå på inför självdialys. Ja, den gav trygghet. Jag vet mer om min behandling och kan maskinen utan och innan. Skulle maskinen pipa är det inga problem att återställa t ex ett larm, säger Jan Larsson. Om de övriga delaktighetspatienternas erfarenheter är lika positiva som Jans, återstår att se. Det faktum att inte en enda patient hoppat av kan måhända ses som ett tecken i skyn. Men som sagt under våren 2009 kommer svaren när Robin Quell hjälpt Staffan och Camilla att utvärdera den enkät som avslutar Projekt Självdialys. Därefter ska man analysera hur arbetet med självdialys kan gå vidare och utvecklas. 2

3 Det har funkat jättebra och det är skönt att slippa väntetider. Dessutom kan jag köra dialys fyra gånger per vecka mot normala tre. Det gör att jag mår bättre, säger Jan Larsson. 3

4 Ett TEAM i Sverigetopp! Pristagare är vi allesammans och de som kan sträcka lite extra på sig är diabetesmottagningen på USÖ. Diabetesmottagningen på Medicinska kliniken kan sträcka lite extra på sig. Skälet är att de utsetts till Årets diabetesteam i Sverige. Pris, ära och pengar fick medarbetarna på mottagningen ta emot den 16 oktober i samband med att ett större nationellt möte arrangerades i Örebro. Att diabetesmottagningen på USÖ får priset beror bland annat på att man genom åren med befintliga resurser bedrivit ett förändringsarbete med syfte att förbättra diabetesvården med den enskilde patientens bästa för ögonen. Blickar man tillbaka har det skett stora förändringar genom åren. Vi har t ex lagt mycket kraft på att utveckla och införa enhetliga skriftliga riktlinjer för speciella grupper inom diabetesvården. Det gör att vi kan arbeta på ett mera strukturerat och likartat sätt, säger Erik Schvarcz som är överläkare och sektionschef. På mottagningen är man speciellt stolta över sitt framgångsrika koncept med polikliniskt omhändertagande av nydebuterad typ1 diabetes. Vårt förändringsarbete pågår hela tiden. Just nu medverkar vi även i ett projekt som är kopplat till nationella diabetesregistret och som kommer att påverka vårt arbetssätt på mottagningen. Också mottagningens arbete med utbildningsinsatser, som riktats mot kommuner och primärvård, har uppmärksammats av juryn. Detsamma gäller det utbyte av erfarenheter man har med andra sjukhus i regionen för att utveckla diabetesvården och med det kunna ge patienterna en ännu bättre vård. Prissumman som mottagningen fått är på kronor. Den kommer man sannolikt att använda till en studieresa. Här ligger Diabetesforum, som arrangeras i Uppsala i maj 2009, bra till. I den jury som utsett USÖ-mottagningen till Årets diabetesteam, återfinns representanter för Svensk Förening för diabetologi, Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård, patientföreningen Svenska Diabetesförbundet samt läkemedelsföretaget Lilly. Vad är en attraktiv arbetsplats för dig? Anna-Karin Tapper, undersköterska, Röntgenkliniken: En attraktiv arbetsplats ska ha en inbjudande atmosfär och trevliga arbetskamrater. En bra chef, som lyssnar in vad personalen har att säga och som är rak och tydlig i sina beslut är också viktigt. Maja Pettersson, undersköterska, ANIVA-kliniken: Ledarskapet är det viktigaste. Det krävs mycket av en bra chef, men jag tror att det är viktigt med tydliga uppdrag och att chefen har befogenhet att fatta beslut. Det vore roligt om arbetsplatsen kunde bli lite mer jämnt fördelad mellan kvinnor och män i olika åldrar. 4

5 Alltid redo Forskningens egen scoutkår på USÖ att hjälpa till Vi har ett 40-tal projekt igång just nu, både interna och externa, berättar enhetschef Mia Englund. CRS står för Clinical Research Support. Mindre formellt kan verksamheten beskrivas som forskningens egen scoutkår på USÖ alltid redo att hjälpa till. Ja, vi finns som stöd genom hela forskningsprojektet, säger enhetschef Mia Englund. I samband med att sjukhuset uppgraderades till universitetssjukhus 2001, uppstod också behov av att ytterligare stödja den kliniska forskningen. Mia Englund, som jobbat både inom vården och inom läkemedelsindustrin, fick i uppdrag att utarbeta en plan. Hon arbetade fram en projektplan som skissade på en utbyggnadsfas för CRS på fem år. I själva verket var målen infriade redan efter tre år och från att ha varit ensam anställd på CRS har hon i dag tio kollegor. Det har gått fantastiskt bra, men tyvärr är det fortfarande en del som skulle ha nytta av vår verksamhet, men inte känner till oss och vad vi kan. Å andra sidan, de kliniker på USÖ som upptäckt de tjänster som CRS erbjuder, har fått en extra stimulans vad gäller forskning och läkemedelsprövning. Vi är en renodlad serviceorganisation med ett enda mål, att öka förutsättningarna för att bedriva klinisk prövning och forskning. Vi erbjuder support i alla skeden, från kostnadsberäkning och ansökan till kvalitetsgranskning och dokumentation, säger Mia Englund och fortsätter. Vi har ett 40-tal projekt igång just nu, både interna och externa. Bland annat en bröstcancerstudie, där USÖ ingår, där vi sköter administrationen, ett flertal studier för anestesikliniken samt kvalitetsgranskning av en läkemedelsstudie som gynonkologen gör, berättar Mia Englund. Enkelt uttryckt vilar verksamheten på två ben: dels att stödja den interna kliniska forskningen på USÖ, dels att utföra uppdrag åt läkemedelsindustrin. För den senare delen har CRS byggt upp ett för Sverige unikt prövningscenter, där ett tiotal utbildade läkare och sjuksköterskor kan ta emot studiepatienter från hela länet. I S-huset har CRS byggt upp en väl fungerande infrastruktur med bland annat lab, vänt- och mottagningsrum och ett call center. Det ger en unik fördel för både interna och externa kunder. Vi kan finnas med som stöd under en hel forskningsstudie, från ansökan och patienturval till provtagningar, kvalitetssäkring och rapportskrivande. Då kan forskarna fokusera på det som de är bäst på, det medicinska och vetenskapliga arbetet. CRS är som ett smörgåsbord av allehanda tjänster som underlättar forskarnas vardag. Och på några få år har de fått ordentligt med luft under vingarna. Ändå tycker Mia Englund att de kunde användas ännu mer för att effektivisera forskningen på USÖ. CRS är specialister på exempelvis ansökningar, protokoll, kvalitetskontroll och databasinmatning. Ändå gör en del forskare det jobbet själva. Så gjorde man förr, men det är nya tider nu. Det är väl inte absolut nödvändigt att läkare lär sig databasinmatning och det blir helt klart billigare om vi gör det, säger Mia Englund med ett leende. 5

6 Forskningens egen scoutkår på USÖ Anders doktorerade med hjälp av CRS CRS gav mig en ovärderlig hjälp på ett professionellt sätt, säger överläkare Anders Ahlsson på thoraxkliniken. I september disputerade överläkare Anders Ahlsson på thoraxkliniken med en studie om förmaksflimmer. Och han delar gärna äran med CRS. Det här arbetet hade varit omöjligt utan CRS och deras proffsiga organisation. Efter fyra års arbete kunde Anders Ahlsson i höst sätta punkt för sin doktorsavhandling om förmaksflimmer i samband med hjärtoperationer. Studien skulle undersöka eventuell överdödlighet hos patienter som dagarna efter hjärtoperationen drabbas av förmaksflimmer. Jag kände till CRS sedan tidigare och redan när vi designade studien tog jag kontakt med dem och bad om en offert. Sedan sökte jag bidrag hos forskningskommittén för att bekosta CRS tjänster. Ett stort antal patienter och hög svarsfrekvens var avgörande för studiens kvalitet. CRS fick i uppdrag att spåra upp cirka 700 hjärtpatienter som opererades för 6 8 år sedan. I flera fall hade patienterna flyttat och CRS letade upp de nya adresserna innan enkäten kunde skickas ut. Dessutom jobbade CRS hårt för att få maximal svarsfrekvens. Svarsfrekvensen blev 90 procent, det är fantastiskt bra, säger Anders Ahlsson. CRS fick dessutom i uppdrag att spåra och samla in patienternas senaste EKG, vilket också var lite av ett detektivarbete, samt ta fram information om dödsorsaken för avlidna patienter. Allt material sammanställdes och databashanterades. Redovisningen var föredömlig, jag fick all relevant information sammanställt på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Av de totalt fyra åren som Anders Ahlsson jobbat med doktorsavhandlingen, har CRS funnits med halva tiden och utfört olika tjänster. Jag är oerhört nöjd, CRS gav mig en ovärderlig hjälp på ett professionellt sätt. Vad är en attraktiv arbetsplats för dig? Lena Ström, läkarsekreterare, Geriatriska kliniken: Öppen kommunikation med chefen och gott samarbete med kollegor i alla yrkesgrupper skapar den vi-känsla som är så viktig för arbetsplatsen. Känslan av att alla jobbar i ett team som drar åt samma håll skapar en bra stämning som gör jobbet roligt. 6

7 Flytt med fingertoppskänsla blev lyftet för handkirurgen Han är något så ovanligt som en norrlänning som inte längtar tillbaka till Norrland. Jag kan inte tänka mig att flytta en meter norrut, säger Kurt Pettersson bestämt. Men intressantare ändå är att hans flytt från Umeå universitetssjukhus till USÖ inneburit ett riktigt lyft för handkirurgen och att Kurt Pettersson har nya spännande idéer för kliniken. Det norrländska går inte att ta miste på, det västerbottniska idiomet är tydligt. Men så är han också uppvuxen i Umeå och gick läkarlinjen i samma stad. Under en kortare period i Karlstad som AT-läkare träffade han den blivande frun Annika, men sedan bar det tillbaka till Umeå och ortopedutbildning. Att jag specialiserade mig på handkirurgi var mest en slump. Det ingick i randutbildningen och jag trivdes väldigt bra med det. Några år senare, med överläkartjänst och de två barnen Isak och Emma, skulle man kunna tro att de viktigaste pusselbitarna fallit på plats. Men inte för Kurt Pettersson. Han lockades av ett erbjudande från USÖ, besökte USÖ en månad i slutet av 2001 och bestämde sig för att flytta några månader senare. Både Annika och jag var överens om att det var dags att pröva något annat. Det var nu eller aldrig, kändes det som. Dessutom lockades jag av USÖ. Det kändes positivt, det fanns en framåtanda och satsningen på universitetssjukhus hade precis påbörjats. Men hans mentor på handkirurgen i Umeå, Erik Hulin, stödde inte beslutet. Jag minns att han undrade, med både förvåning och bestörtning, varför jag skulle flytta till Örebro. Nu, sex år senare, kan frågan besvaras med några imponerande siffror. Handkirurgen har på den tiden fördubblat antalet operationer och ökat omsättningen på högspecialiserad utomlänsvård från fem till 25 miljoner kronor per år. 7

8 Omsättningen har ökat från fem till 25 miljoner kronor Och det med i stort sett samma personalstyrka. Vi har förändrat arbetsmetoder, vi jobbar smartare och mer effektivt, och där har alla på kliniken bidragit med engagemang, säger Kurt Pettersson. Som en outtröttlig ambassadör har dessutom Kurt Pettersson byggt upp och vårdat sitt kontaktnät i de remitterande landstingen, framför allt Sörmland, Dalarna och Värmland. De första åren tillbringade Kurt en vecka varje månad i Dalarna för att bygga upp samarbetet. Det var jobbigt, men nödvändigt. Nu har vi byggt upp den nödvändiga plattformen som gör oss till en klinik i toppklass i Sverige, säger han och blickar framåt. Inom 5 10 år ser han att handkirurgen på USÖ förstärkt sin position genom att utveckla samarbeten med andra kliniker i Skandinavien. Och på hemmaplan är två profilerande projekt aktuella. Det ena är en satsning på telemedicin. Att med uppkopplade datorer och avancerad webbkamera kunna följa upp opererade patienter på distans. Patienten i exempelvis Avesta kan besöka sin läkare på sitt sjukhus och med teknikens hjälp finns även Kurt Pettersson med och kan svara på frågor och göra bedömningar. Det tjänar alla på. Vår konsultverksamhet förenklas och utomlänspatienterna behöver bara komma till USÖ när det verkligen behövs. Namn: Kurt Pettersson. Ålder: 44 år. Familj: hustrun Annika, barnen Isak och Emma. Fritidsintressen: Jag gillar att måla, både olja och akvarell. Musik, särskilt saxofon, är ett annat intresse. Förebild: Min gamle mentor Erik Hulin på handkirurgen i Umeå, en väldigt klok människa. Sedan måste jag nämna den finlandssvenske filosofen Georg Henrik von Wright. Okänd talang: Trädgårdsskötsel. Nu senast har jag anlagt en bäck, ett vattenfall samt en damm med fisk och växter på tomten i Ekeby-Almby. 8

9 Det andra projektet är att utrusta en lastbil som en operationssal och få en mobil handkirurgisk enhet. Vi, liksom många andra sjukhus, har brist på operationsutrymmen. Med en mobil operationsenhet kan vi möta behoven på plats. Jag tror på det här och förslaget är förankrat hos idégruppen för högspecialiserad vård på USÖ. Flytten från Umeå till Örebro och hans engagemang har naturligtvis gjort att Kurt fått offra lite. Som exempelvis riktiga vintrar som är många f. d. norrlänningars favoritämne. Visst kan jag sakna det, men Nej, jag vill inte flytta en meter norrut! Jag värderar de många myggfria sommarkvällarna hög re. Men däremot saknar jag musiken, som jag inte längre hinner med. Vid flytten till Örebro förlorade nämligen Umeåbandet Soulution en saxofonist och Kurt förlorade regelbundna blues- och soulspelningar. För inte så länge sedan såg jag filmen Blues Brothers. Då saknade jag musiken så mycket att det nästan gjorde ont. Men så skrattar han till och man förstår att vissa offer är värda sitt pris. Vad är en attraktiv arbetsplats för dig? Andreas Ohlin, läkare, Barn- och ungdomskliniken: Glada och engagerade medarbetare är positivt för arbetsplatsen. Det måste också finnas ekonomiska och personella förutsättningar för att kunna utföra jobbet på ett bra sätt. Åsa Holmström, sjuksköterska, Kirurgiska kliniken: För mig handlar den attraktiva arbetsplatsen om att känna att man har möjlighet att utvecklas samt att det finns tid och resurser för detta. Att trivas med de människor man har omkring sig, både kollegor och patienter, är också viktigt. Thord Pihlblad, biomedicinsk analytiker, Kliniskt kemiska laboratoriet: En bra chef som ser sina medarbetare är viktigt för arbetsplatsen. Möjligheter att utvecklas i arbetet är också positivt. En annan viktig sak är trivsel mellan kollegor. Det har vi här. 9

10 Visst har Hilma satt spår Här får man alltid ett bra bemötande, säger Stig Ohlsson från Hallsberg som bär sina 89 år med heder. i vårdens vardag! Lena Kemppi och Inger Lindqvist funderar. Efter en stund konstaterar de att Hilma satt sina avtryck också i deras vardag som undersköterskor på Lungkliniken avdelning 12. Samtidigt är det svårt att säga vad som är ett resultat av projektet och den allmänna utveckling som skett inom vården. Vi har ju trots allt varit med ett tag och sett en hel del hända, säger Lena och Inger som båda jobbat inom vården i drygt 30 år. Vad som formulerades 2004 i handlingsplanen för Hilmaprojektet om t ex kompetenshöjande åtgärder för undersköterskor och att deras synpunkter skulle väga lika tungt som övriga professioners, tycker de dock blivit ett faktum. Jag tycker att det alltid varit lätt att få vidareutbilda sig på vår klinik. Men Hilma har lett till att fler fått möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom bland annat data och demensvård. Det är bra och något vi har stor nytta av i vårt jobb där vi ofta möter svårt sjuka patienter, säger Lena Kemppi. Vad har Hilma betytt för er? Kliniken har också gjort ett antal studiebesök, bland annat på hospice som ligger nära den vård man själv bedriver. Utblickarna är en morot och nå t man gärna tänker tillbaka på. Att undersköterskornas synpunkter väger tyngre nu än tidigare håller också Inger och Lena med om. Vi sitter med vid de planeringsronder som genomförs varje vecka på avdelningen. Där diskuterar vi bland annat när patienter ska gå hem. Då lyssnar man absolut på vad vi undersköterskor säger. Vi arbetar ju så nära patienterna, säger Lena. Förutom omvårdnad, där undersköterskorna är proffs, exemplifierar Inger med att undersköterskorna fått egna ansvarsområden och nya arbetsuppgifter. Här har Hilma haft ett finger med i spelet. Vi har blivit mera delaktiga och det är ju alltid roligt och utvecklande, säger Inger. 10

11 Direktkontakt med Hilmaprojektet har Lena och Inger haft i samband med att de fanns med på ett av de internat som Akutkliniken arrangerade under våren 2007 i Ånnaboda. Det var bra föreläsningar och intressanta diskussioner, säger Inger som helhjärtat ställer upp bakom målet med Hilma att via en gränsöverskridande samverkan ge Hilma den vård hon behöver, när och där hon behöver den och om hon vill ha den. Vi ser ju själva hur oro och ångest gör att många ofta åker ut och in mellan sitt boende och sjukhuset. Har ni sett några effekter av Hilma på er avdelning att färre åker ut och in än tidigare? Nej, det kan jag inte påstå. Har man svårt att andas vill man hit och vi står ju alltid beredda, säger Lena och Inger instämmer. Skulle man kunna göra något för att hjälpa Hilma att slippa åka mellan sitt boende och er vårdavdelning? Det är svårt att säga. Kanske skulle de som jobbar nära Hilma ute i kommunerna kunna lyssna in och lugna patienterna mer än vad som sker idag. Det skulle kanske bidra till att Hilma kom över sin oro och rädsla när hon tycker att det är svårt att andas. Sedan sitter tyvärr många Hilmor ofta ensamma långa perioder, men det är ju ett annat problem, säger Inger. Inom ramen för Hilma har det byggs upp nätverk och propagerats för att man ska ta chansen att hospitera. Bland undersköterskorna har nätverksbyggandet utvecklats väl, medan hospiteringen inte fått det gensvar man hoppats på. Vi har fått erbjudanden att vara med hos kommunen, men det har inte blivit av. Däremot vet vi att andra på kliniken varit det. Vad vi hört har det varit givande att se hur man arbetar där och hur deras vardag ser ut, säger Lena och Inger. Ett grepp om vad andra tycker och hur deras arbetssituation ser ut kan man också som Lena och Inger påpekar få genom de besök man haft på kliniken från medarbetare ute i kommunerna. Glöm heller inte studerande och elever som kommer hit och ger oss nya intryck, säger Lena Kemppi och Inger Lindqvist. Vi har blivit mera delaktiga och det är ju alltid roligt och utvecklande, säger Inger. Hilma har lett till att fler fått möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom bland annat data och demensvård. Hilma lever vidare 2004 startade Hilma-projektet. Men vem är Hilma? Jo, en av vårdens vanligaste patienter. En äldre med många olika sjukdomar som ofta har kontakt med flera vårdgivare samtidigt. I det läget är det lätt att Hilma hamnar mellan sto lar na i och med att ansvaret för vård och omsorg för de äldre delas mellan kommunen, primärvården och slutenvården. Med Hilma-projektet skulle den risken minimeras. Målet man enades om var att utveckla samverkan för att ge Hilma den vård hon behöver, när hon behöver den, där hon behöver den och om hon vill ha den. Vad som började 2004 är idag ett avslutat kapitel. Men Hilma är definitivt inte bortglömd! Erfarenheterna och resultaten av projektet har lett till att den gränsöverskridande samverkansformen blivit en del av den ordinarie verksamheten. Numera engagerar den USÖ, hela Örebro kommun samt Askersunds, Hallsbergs, Kumla och Lekebergs kommuner samt primärvården i de här kommunerna. Hilmas styrgrupp har blivit Hilmagruppen. Den leds av områdeschef Mats Björeman från USÖ, som vid sin sida har personer i beslutandeställning från alla deltagande verksamheter. En av de första insatser som gjordes inom ramen för Hilma-projektet, var att fråga de äldre vad som var viktigt för dem. Bemötande och tillgänglighet toppade listan. De här områdena, tillsammans med kompetens, kontinuitet och information, har sedan Hilma fokuserat på. Handlingsplaner, där bland annat undersköterskerollen och vårdplaneringsteam prioriterades, hörde till vad som spikades inledningsvis. Och resultaten av Hilma-arbetet har t o m väckt riksintresse. Bland annat infördes vårdplaneringsteam på USÖ där medarbetare på sjukhuset hade rätt att gå in i och läsa vissa delar av primärvårdens patientdokumentation. Det här var unikt på sin tid, säger Kristina Andersson som arbetar med vårdutveckling och är knuten till ledningsstaben. Vårdplaneringsteamet lever i högönsklig välmåga och är stationerat på USÖ. Teamet gör tvärprofessionella bedömningar och fattar beslut som ska ge Hilma en så god och säker vård som möjligt utifrån hennes önskemål. I teamet ingår distriktssköterska, arbetsterapeut, biståndshandläggare från kommunen samt sjukgymnast och distriktssköterska från primärvården. Workshops, nätverksträffar, kompetensutvecklingsprogram och föreläsningar är några andra exempel på aktiviteter som burit Hilmas signum genom åren. Ett rejält lyft fick Hilma när projektet fick EU-pengar totalt sex miljoner Under 2005, 2006 och en bit in på 2007 har Hilmaprojektet engagerat cirka medarbetare, säger Kristina Andersson som nu är en av många som ska se till att Hilmas nystart ska få en rejäl skjuts framåt. Målet är att Alla ska lära sig Hilmatänk. Det ska bland annat ske med hjälp av Hilma-ambassadörer, vårdutbildningar, en fortsatt utveckling av vårdplanering, kvalitetsuppföljning och givetvis en uppföljning, redovisning och spridning av Hilma-arbetet. 11

12 RETURADRESS: UNIVERSITETSSJUKHUSET ÖREBRO, LEDNINGSSTABEN INFORMATION, ÖREBRO Ögonspecialister i Örebro går rond på webben Ögonspecialister på USÖ ställer diagnos och ger råd om behandling via regelbundna ronder på webben. Fördelarna är många. Patienter i regionen utanför Örebro län slipper resa till Örebro för undersökning och behandling. Samtidigt ger de gemensamma ronderna möjligheter att höja kvaliteten i bilddiagnostiken på sjukhusen runt om i regionen. Ingrid Johansson är överläkare och klinikchef vid USÖ:s Ögonklinik. Hon tog initiativet till att via Internet och programmet Bridgit erbjuda specialistkunskap till sina kollegor ute i regionen. Till sin hjälp har hon en vanlig telefon och sin dator. Det som förr skickades med pap- persjournaler och bilder på CD-skivor bedöms nu snabbt över nätet. Ronderna går till så att vi på USÖ kopplar upp oss mot den eller de läkare som behöver stöd med att tolka kontrastfotografier, ställa diagnos och diskutera behandling, säger Ingrid Johansson. Via ett enkelt datasystem kan vi dela bildskärm, med ögonbottenbilder och journaldata, med varandra. Samtidigt kommunicerar vi via telefon, resonerar och ställer frågor, tills vi gemensamt kommer fram till hur patienten ska behandlas. Ingrid Johansson är överläkare och klinikchef vid USÖ:s Ögonklinik och initiativtagare till att erbjuda specialkunskap via Internet. Ny strålbehandling ger goda resultat Sveriges sju universitetssjukhus gör en gemensam satsning i ett nationellt centrum för avancerad cancerbehandling genom strålning med protoner. Man är därmed först i Norden med att erbjuda denna behandling. USÖ kommer att få en viktig roll som användare och delägare i den nya kliniken med namnet Skandionkliniken (Skandinaviskt centrum för onkologisk behandling med joner). Patienter från Örebro, Sörmland, Värmland och Dalarna kommer att utredas, diagnostiseras och följas upp vid USÖ, medan själva strålbehandlingen sker vid det gemensamma centret i Uppsala. Anläggningen beräknas kosta cirka 800 miljoner kronor och tar emot den första patienten I Sverige upptäcks cirka nya cancerfall varje år, varav hälften av fallen strålbehandlas. Protonstrålning är effektivt vid de vanligaste cancerformerna, bröst- och prostatacancer. Fördelen med denna strålning är att den kan koncentreras till tumörområdet och skonar därmed närliggande vävnad från strålskador, säger Bengt Johansson, överläkare vid Onkologiska kliniken. Detta är särskilt viktigt vid behandling av tumörer som sitter nära strålkänsliga organ och vävnader. Med protonstrålning minskar även risken för återfall senare i livet på grund av strålskador. Vi kommer därför att behandla alla barn med cancer som är i behov av strålbehandling med denna teknik. Bengt Johansson, överläkare vid Onkologiska kliniken. Oss emellan på USÖ ges ut av Ledningsstaben Information och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring. Ansvarig utgivare: Ove Petersson. Redaktör: Ulrika Julin. Text: Ulrika Julin, Gunnar Sundell och Lars-Gunnar Hedenquist. 12 Foto: Magnus Westerborn, Hans Jonsson, Maria Bergman. Form: Shanna Kolheden.