Så jobbar vi i media. - anställningsformer i mediebranschen

Transkript

1 Så jobbar vi i media - anställningsformer i mediebranschen

2 Sammanfattning Medieföretagen vill medverka till en framåtsyftande diskussion kring utvecklingen i mediebranschen, inte minst vad gäller förutsättningarna för det journalistiska arbetet. För att ge en bild av dagens mediearbetsmarknad har Medieföretagen därför genomfört en enkätundersökning bland 87 utvalda medlemsföretag som tillsammans sysselsätter över personer. Tvärtemot vad många tror dominerar tillsvidareanställningarna i mediebranschen och andelen visstidsanställningar är lägre än i många andra branscher. Däremot finns det starka önskemål från många medarbetare om att kunna röra sig mellan olika projekt och uppdragsgivare, vilket ställer krav på flexibla lösningar. Resultatet av undersökningen visar att den absoluta majoriteten medarbetare har tillsvidareanställningar. Enligt undersökning har 10 procent av det totala antalet anställda i de tillfrågade företagen olika former av visstidsanställningar. Hälften av dessa utgörs av vikariat som ersätter frånvarande personal. Fyra procent av alla anställda journalister är inhyrda från bemanningsföretag. Så gott som alla inhyrda medarbetare, 86 procent, ersätter frånvarande personal. De tillfrågade företagen, som har sammanlagt cirka journalister anställda, anlitar även 284 frilansar som arbetar stadigvarande i företagens lokaler. Frilansarna som utför arbete i företagens lokaler utgör därmed endast tre procent av det totala antalet personer som de tillfrågade företagen sysselsätter. Sammantaget visar undersökningen att en liten men viktig del av mediearbetsmarknaden utgörs av olika typer av visstidsanställningar. Det har alltid funnits behov av att kunna ersätta personal som är föräldralediga, eller vilket är vanligt i mediebranschen, tjänstlediga för att under en begränsad tid arbeta med något annat projekt. Olika typer av visstidsanställningar möjliggör också för arbetsgivare att tillgodose personalbehov vid arbetstoppar och under begränsade perioder. Men visstidsanställningarna är också ett sätt att möta de önskemål som finns bland många i mediebranschen att under en karriär kunna röra sig mellan olika projekt och uppdragsgivare. Medieföretagen är en arbetsgivarorganisation som täcker hela medie- och informationsområdet; tidnings- och tidskriftsföretag, bokförlag, radio- och tv-företag, filmoch tv-produktionsbolag, reklambyråer, informationsföretag och nya medier. Medieföretagen ingår i Almega och är medlem i Svenskt Näringsliv. 2

3 Gamla guldklockor och nya förutsättningar Mediebranschen befinner sig i förändring. Medielandskapet och efterfrågan från konsumenterna förändras och affärsmodeller omprövas. Företagen i mediebranschen tillhör den del av den kunskapsintensiva tjänstesektorn som på ett tydligt och tidigt sätt anpassat sig till tjänstesamhällets nya villkor och förutsättningar. Medieföretagen har låtit utföra en undersökning bland 87 utvalda medieföretag, som sammanlagt sysselsätter cirka personer, för att på så sätt få en överblick över en arbetsmarknad i förändring, men också för att skapa en plattform för en saklig diskussion om förutsättningarna och villkoren på dagens och framtidens mediearbetsmarknad. 1 På 1970-talet passerade Sverige en historisk gräns: fler människor arbetade i tjänstesektorn än i den tidigare dominerande tillverkningsindustrin. Detta var början på ett större och mer omfattande skifte, övergången från industrisamhälle till tjänstesamhälle. Sedan dess har tjänstesektorn vuxit sig allt större med avseende på såväl antal anställda som ekonomisk tillväxt. Särskilt stark är utvecklingen och förändringstakten inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Den kunskapsintensiva tjänstesektorns företag och anställda bedriver sin verksamhet utifrån nya marknadsförutsättningar. Denna utveckling är i många avseenden särskilt tydlig i mediebranschen. Behoven av olika kompetenser varierar över tid och blir särskilt tydlig i händelsedrivna verksamheter. Men förändringarna på arbetsmarknaden handlar inte bara om hur verksamheten bedrivs, det handlar också om hur medarbetarna ser på relationen till arbetsgivaren. Många medarbetare i mediebranschen, och andra kunskapsintensiva tjänsteföretag, ser det som självklart att röra sig mellan olika arbetsgivare och olika projekt. Det utmanar de ideal som präglade industrisamhällets arbetsmarknad, och som fortfarande präglar mycket av diskussionen om villkoren på arbetsmarknaden. Industrisamhällets arbetsmarknad byggde på tanken att varje anställd var utbytbar. En medarbetare förväntades utan problem kunna fylla en annan medarbetares roll. Utbytbarheten handlade emellertid inte om att människor bytte jobb särskilt ofta. Tvärtom ansågs det under lång tid fult att byta jobb, att vara en hoppjerka som försökte sko sig på olika arbetsgivare. Idealet var att arbeta länge på en arbetsplats och avancera inom företaget tänk bara på den symboliska guldklocka som delades ut till anställda som belöning för lång och trogen tjänst. Ungdomar som känner igen berättelsen om guldklockan känner nog mest igen den som just en berättelse, kanske någonting de sett på film. En närmare undersökning skulle nog visa att antalet guldklockor som delas ut som företagspresenter till anställda har sjunkit dramatiskt under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, även om försäljningen av guldklockor säkert har ökat under samma period. Människor köper helt enkelt sina egna guldklockor nu för tiden. Förr var den enskilde individens varumärke så marginaliserat att det inte fanns någon egentlig mening att tala om personliga varumärken. Det personliga varumärket var direkt beroende av arbetsgivarens varumärke det var fint att arbeta på fina företag helt enkelt. Personliga varumärken spelade inte heller någon stor roll om man inte bytte jobb så ofta. I den mån ett 1 Undersökningen bygger på enkät som skickades till 112 av Medieföretagens medlemsföretag, som ombads besvara frågor om anställningsformerna på respektive företag den 31 mars Av dessa besvarade 87 företag enkäten, det vill säga en svarsfrekvens på 78 procent. Undersökningen genomfördes under senare delen av maj

4 företag behövde specialistkompetens anställde man utbildad arbetskraft och specialiserade den inom företaget. Varje företag hade därmed sina egna specialister. Sammantaget betydde detta att den anställdes karriär och trygghet ofta var beroende av en enskild arbetsgivare. Individens trygghet i arbetslivet institutionaliserades och blev en del av anställningen. Det är utifrån dessa förutsättningar som vi har skapat dagens politik och stiftat lagar för att värna den anställdes trygghet, och det är ofta denna historiska bild vi utgår från när vi diskuterar och debatterar framtidens arbetsmarknad. Idag byter allt fler människor både jobb, arbetsgivare och kanske till och med bransch både en och två gånger som en naturlig del av sin karriär och kompetensutveckling. Individen är inte längre utbytbar fler människor skaffar sig en unik kompetens och företagen efterfrågar i högre utsträckning specialkunskaper. Det betyder även att det personliga varumärket har blivit viktigare. Ur detta följer helt nya förutsättningar på arbetsmarknaden. Förr krävdes det för att bli en aktör på mediemarknaden stora ekonomiska investeringar, exempelvis i tryckpressar. Nu räcker det däremot med en idé, en dator och en internetuppkoppling. Arbetstagaren är inte längre lika beroende av en enda arbetsgivare, utan kan välja att arbeta med flera uppdragsgivare. Det är till och med så att det uppstår nya expertiser och kompetenser bland de människor som arbetar med samma uppgifter för olika uppdragsgivare jämfört med de människor som arbetar med olika uppgifter hos samma arbetsgivare. Denna breda kompetensflora har ett enskilt företag varken råd eller möjlighet att odla på egen hand enligt den modell som rådde förr. Detta är en utveckling som inte minst är tydlig inom mediebranschen där det blivit en självklarhet att specialister på olika områden rör sig mellan företagen. Förutsättningarna för karriär, kompetensutveckling och trygghet på arbetsmarknaden håller på att förändras. Medieföretagen är i många avseenden den bransch där flera av de utvecklingstrender som beskrivits ovan är som tydligast. Tillsammans med andra kunskapsintensiva tjänsteföretag är mediebranschen bland de första att ta steget in på framtidens arbetsmarknad. Ändå beskrivs sällan den dynamik och den mångfald möjligheter som utmärker mediearbetsmarknaden. I stället för att diskutera de nya förutsättningarna, både vad gäller affärsmodeller och medarbetarnas krav, handlar diskussionen alltför ofta om vad som beskrivs som problematiska avsteg från hur arbetsmarknaden tidigare fungerade. Ett sådant snävt perspektiv riskerar att gå ut över både företagens och medarbetarnas möjligheter att utvecklas. Därför har vi i den här rapporten valt att tittat närmare på dagens mediearbetsmarknad, särskilt med avseende på anställningsformer. Arbetsmarknaden i det nya medielandskapet Ett vanligt påstående i diskussionen om mediearbetsmarknaden är att den präglas av en utbredd otrygghet för de anställda. De som framför detta synsätt brukar ofta peka på andelen visstidsanställda som sitt viktigaste argument. Om man jämför undersökningen av anställningsförhållanden i Medieföretagens medlemsföretag med Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om anställningsformer på den svenska arbetsmarknaden framträder emellertid en annan bild. Enligt SCB var 16 procent av alla anställda i Sverige i slutet av 2010 visstidsanställda. Bland de 87 tillfrågade medieföretagen, som tillsammans sysselsätter drygt medarbetare, är 4

5 andelen visstidsanställda 10 procent, vilket är sex procentenheter lägre än rikssnittet och dessutom fyra procentenheter lägre än rikssnittet för privat sektor. Figur 1: Anställningsformer SEKTOR TILLSVIDARE VISSTID ANDEL VISSTID Statlig % Landsting % Kommunal % Privat % TOTALT % Medieföretag % Figur 1: Tabellen visar antal anställda i Sverige uppdelat på olika sektorer (källa: Kortperiodisk sysselsättningsstatistik 4:e kvartalet 2010, Statistiska Centralbyrån, s 10). Tillagt i rött är statistik från Medieföretagens undersökning av anställningsformerna inom 87 medieföretag. SCB:s siffror visar vidare att andelen visstidsanställda är större inom offentlig sektor än inom privat sektor, och störst är den bland de statligt anställda. Bland de tillfrågade medieföretagen uppvisar public servicebolagen en högre andel visstidsanställda än övriga, vilket bland annat förklaras av den särskilda anställningsformen programanställning, som tillkommit för att öka mångfalden i programutbudet. De tillfrågade medieföretagen ombads i undersökningen att uppge hur många anställda journalister, tjänstemän, grafiker och ledare de har samt ange hur stor andel av dessa som är visstidsanställda: Figur 2: Anställningsformer i medieföretag ANSTÄLLNINGSFORM JOURNALISTER TJÄNSTEMÄN GRAFIKER LEDARE TOTALT Totalt antal anställda Antal visstidsanställda Andel visstidsanställda 12% 6% 6% 0% 10% Figur 2: Tabellen visar det totala antalet anställda inom de tillfrågade företagen samt andelen av dessa som är visstidstjänster. Företagen har även fått besvara frågan om hur många av de visstidsanställda som är vikarier, det vill säga ersätter frånvarande personal: Figur 3: Visstidsanställningar i medieföretag ANSTÄLLNINGSFORM JOURNALISTER TJÄNSTEMÄN GRAFIKER TOTALT Antal visstidsanställda varav vikarier 54% 50% 39% 53% varav övriga visstidsanställda 46% 50% 61% 47% Figur 3: Tabellen visar det totala antalet visstidsanställda samt andelen av dessa som utgörs av vikariat för frånvarande personal samt andelen övriga visstidstjänster. 5

6 Utifrån andelen vikariat är det möjligt att beräkna andelen övriga visstidsanställda, det vill säga visstidsanställningar som inte ersätter frånvarande personal. Detta ger en tydligare bild av hur stor andel av alla arbetstillfällen bland medieföretagen som permanent utgörs av visstidsanställningar. Hälften av de visstidsanställda, drygt 800 av arbetstillfällen, utgörs av vikariat för personal som av olika anledningar är frånvarande. Övriga visstidsanställningar (totalt 47 procent av antalet visstidsanställda) motsvarar fem procent av det totala antalet anställda inom de tillfrågade företagen. Det betyder alltså att knappt hälften av andelen visstidsanställda utgörs av anställda som inte ersätter annan frånvarande personal. Figur 4: Inhyrning från bemanningsföretag Totalt antal anställda journalister 9498 Andel journalister fr bemanningsföretag 4% Antal journalister fr bemanningsföretag 415 varav ersättare 86% Figur 4: Tabellen visar det totala antalet anställda journalister inom de tillfrågade företagen samt andelen journalister som är inhyrda från bemanningsföretag. På motsvarande vis presenteras antalet anställda journalister som är inhyrda från bemanningsföretag samt andelen av dessa som ersätter andra frånvarande medarbetare. De tillfrågade medieföretagen har också fått besvara frågor om i vilken utsträckning de anlitar personal via bemanningsföretag. Antalet journalister inhyrda från bemanningsföretag motsvarar fyra procent av det totala antalet anställda journalister i mediebranschen. Av dessa är nästan nio av tio (86 procent) ersättare för annan frånvarande personal. Figur 5: Varför bemanningsföretag? Svarsalternativ Andel svar Lösa personalbehov vid arbetstoppar 43% Enklare administration jämfört med andra typer av visstidsanställningar 20% Enklare att hitta kompetens via bemanningsföretag 14% Figur 5: De vanligast förekommande svaren på varför företagen anlitar arbetskraft via bemanningsföretag. De tre främsta anledningarna, som tillsammans står för 77 procent av företagens samlade svar, för att anlita bemanningsföretag handlar om varierande arbetsbörda vid arbetstoppar och frånvaro på grund av sjukdom, administrativa fördelar och efterfrågan på rätt kompetens. Det är värt att understryka att flera företag uppger att det är enklare att hitta rätt kompetens via bemanningsföretag. Bemanningsföretagen är alltså inte bara ett likvärdigt alternativ, de erbjuder även en förbättring av företagens kompetensförsörjning. 6

7 Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas ett behov av visstidsanställningar. Vår lagstiftning ger anställda rätt till ledighet av ett antal skäl, som föräldraledighet och studier. Dessutom vill många i mediebranschen kunna vara tjänstlediga i perioder för att prova på att arbeta med andra projekt eller medieslag. Denna frånvaro som varierar över tid måste kunna mötas med hjälp av visstidsanställningar eller inhyrning från bemanningsföretag. Visstidsanställningar utgör också en ingång för unga och oerfarna på arbetsmarknaden. Det behöver vara möjligt för människor att ta ett tidsbestämt arbete för att kunna balansera andra önskemål i livet, eller helt enkelt för att prova på någonting nytt och samtidigt bidra till den egna kompetensutvecklingen. Andelen visstidsanställningar bland de tillfrågade medieföretagen, och i privat sektor i allmänhet, ger inga skäl till oro. Tvärtom kan och bör vi förvänta oss att fler människor i framtiden kommer att byta jobb oftare, för att avancera in i, inom och ut ur mediebranschen, och det ställer krav på flexibilitet från arbetsgivarnas sida. Falsk eller fri? Frilansar i mediebranschen blir lätt en särskilt iögonfallande grupp för den som utvärderar arbetsmarknaden utifrån industrisamhällets förutsättningar och föreställningar. Med frilansar avses här personer som har F-skattsedel och som arbetar som konsult för flera olika uppdragsgivare. En återkommande kritik mot medieföretagen är att andelen frilansar ökar och att arbetsgivarna tvingar fram en förskjutning mot frilansarbetare på redaktionerna. Det har fått kritikerna att tala om falsklansare, det vill säga frilansar som till skillnad från de traditionella frilansmedarbetarna arbetar i företagets lokaler och utför samma arbetsuppgifter som de anställda. Frilansar som är permanent verksamma på redaktionerna kan vara problematiskt ur ett avtalsoch trygghetsperspektiv och Medieföretagen avråder därför sina medlemsföretag från att använda denna typ av lösningar. Undersökningen av anställningsformer visar dock att förekomsten av frilansar som arbetar sida vid sida med de anställda på redaktionerna är en marginell företeelse i mediebranschen. De 87 tillfrågade medieföretagen sysselsätter drygt 9500 journalister med tillsvidare- eller visstidsanställningar. Utöver detta arbetar sammanlagt 284 journalister med F-skattsedel på företagen, vilket motsvarar knappt tre procent av det totala antalet personer som företagen sysselsätter. Det är viktigt att påpeka att företagen inte tillfrågats om i vilken utsträckning de använder sig av frilansmedarbetare som utför sitt arbete utanför företagets lokaler. Denna typ av frilansmedarbetare har alltid funnits i mediebranschen och brukar sällan ses som något kontroversiellt. 7

8 Figur 6: Frilansar på redaktionen Antal anställda journalister 9498 Antal journalister med F-skattsedel 284 Andel F-skatt på redaktionerna 3% Figur 6: Tabellen visar antalet anställda journalister på de tillfrågade företagen samt antal journalister med F-skattsedel som företagarna anlitar och som stadigvarande utför sitt arbete i företagets lokaler. Utöver detta visas antalet frilansar (antal journalister med F-skattsedel) som andel av det totala antalet personer som de tillfrågade medieföretagen sysselsätter (andel F-skatt på redaktionen). Det låga antalet frilansmedarbetare på redaktionerna talar mot bilden att företagen skulle försöka ersätta sina ordinarie redaktioner med frilansmedarbetare för att på så sätt slippa ta ansvar för deras trygghet. Inte heller finns det några tecken en ökning av antalet frilansmedarbetare som utför arbete i medieföretagens lokaler. Av de tillfrågade företagen uppger mer än hälften att de anlitar frilansare på sådana villkor i samma utsträckning som för ett år sedan. Drygt var fjärde företag uppger att man anlitar frilansar för arbete i de egna lokalerna mindre ofta än tidigare och bara ett av tio företag uppger att man anlitar fler frilansar för arbete på redaktionerna än tidigare. Figur 7: Anlitande av frilansar Svarsalternativ Andel svar Ökad 10% Minskad 26% Lika 64% Figur 7: Tabellen visar andelen av de tillfrågade företagarna som angivit att de anlitar färre, lika många respektive fler frilansar som stadigvarande utför arbete i företagets lokaler jämfört med för ett år sedan. Frilansarna tillskrivs många gånger en otrygg tillvaro med osäkra framtidsutsikter. Naturligtvis finns det problem med frilansars inkludering i de sociala trygghetssystemen, men det är ett socialförsäkringsproblem snarare är ett branschspecifikt problem för medieföretagen. Det är dock i sammanhanget viktigt att även komma ihåg att frilanstillvaron för många medarbetare i medieföretagen är ett aktivt val från den anställdes sida man vill ha de möjligheter till många uppdragsgivare och friare arbetsformer som den möjliggör. 8

9 Nya tider skapar nya möjligheter Medieföretagen är bland de första att på allvar ta steget in i tjänstesamhället sett till hur verksamheten organiseras. Det betyder också att det inte finns någon färdig vägbeskrivning för hur spelreglerna på arbetsmarknaden ska se ut. Villkor måste kunna omprövas och anpassas till nya förutsättningar på samma vis som företags organisationer och verksamheter förändras. Framförallt krävs det lyhördhet. Det duger inte att döma nya företeelser utifrån gamla föreställningar. Antalet visstidsanställda är inte högre i mediebranschen än i privat sektor i Sverige i allmänhet. Däremot spelar både visstidstjänster och inhyrning från bemanningsföretag en viktig roll i medieföretagens kompetensförsörjning idag och i framtiden. Företagen är mer beroende av sina medarbetare än någonsin och samtidigt blir individen allt mindre beroende av en enskild arbetsgivare och kan förlita sig på en uppsjö av olika uppdragsgivare. Arbetstagare är inte längre utbytbara, men uppdragsgivare kan mycket väl komma att bli det. Människor odlar idag individuella kompetensprofiler genom att byta arbetsuppgifter, arbetsgivare och bransch. Resultatet blir en unik kompetensflora som ett enskilt medieföretag varken har råd eller möjlighet att odla och förvalta själv. Dessa nya horisontella kompetenser ersätter inte utan kompletterar de klassiska vertikala kompetenser som finns inom varje bransch. Den samlade kompetensen i mediesektorn existerar både inom och mellan medieföretagen. Morgondagens arbetskraft kommer inte att vänta i 25 år på att få en guldklocka. De kommer att köpa sina egna guldklockor och det kommer att troligtvis gå betydligt snabbare. 9

10