Tidsbegränsade anställningsformer för kyrkoherdar

Transkript

1 SVENSKA KYRKANS UTREDNINGAR 2010:2 Tidsbegränsade anställningsformer för kyrkoherdar Betänkande av den av kyrkostyrelsen tillsatta utredningen om tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar

2 Till kyrkostyrelsen Kyrkostyrelsen fastställde den 23 september 2009 direktiv för en utredning om tidsbegränsade förordnanden av kyrkoherdar. Styrelsen beslöt vid sammanträde den oktober 2009 att uppdra åt generalsekreteraren att utse utredare. Generalsekreteraren utsåg den 3 december 2009 kyrkojuristen Bengt Stigner till utredare. Från kyrkokansliet har i teologiska frågor teologiske sekreteraren teologie doktor Göran Möller och handläggaren teologie doktor Anders Björnberg bidragit med synpunkter. I frågor om avtal och arbetsrätt har avtalssekreterare Ylva Wåhlin från Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation biträtt. Jag överlämnar härmed betänkandet Tidsbegränsade anställningsformer av kyrkoherdar. Uppsala den 23 augusti 2010 Bengt Stigner

3 Innehåll TILL KYRKOSTYRELSEN... 1 SAMMANFATTNING UPPDRAG OCH ARBETSSÄTT Direktiven Grunder för utredningen HISTORIK OM KYRKOHERDEBEFATTNINGAR ARBETSRÄTTSLIGA OCH AVTALSMÄSSIGA ASPEKTER Bestämmelser i lag och avtal Konverteringsreglerna i lagen om anställningsskydd och Kyrkans avtal Pensionsavtal för präster KYRKOHERDEROLLEN PASTORALT OCH ARBETSMILJÖMÄSSIGT Arbetsmiljöansvar TIDSBEGRÄNSADE FÖRORDNANDEN SOM KYRKOHERDE I UTLANDSKYRKAN ANDRA KYRKORS ORDNING ÖVERKLAGANDENÄMNDENS SYN PÅ TIDSBEGRÄNSADE KYRKOHERDEFÖRORDNANDEN ERFARENHETER I OMVÄRLDEN AV TIDSBEGRÄNSADE CHEFSFÖRORDNANDE Universitet och högskolor Kommuner och landsting Skolan Polisen Domstolarna DOMKAPITLENS ERFARENHETER AV TIDSBEGRÄNSADE FÖRORDNANDEN M.M BALANSEN MELLAN ARBETSGIVARENS ROLL OCH STIFTSNIVÅNS TILLSYN Frågan om reell behörighetsprövning av sökande till befattning som kyrkoherde Befogenhetsprövning ÖVERVÄGANDEN Allmänt Kyrkoherderollen pastoralt Tidsbegränsat förordnande Tidsbegränsad anställning Förordnanden som inte förlängs och begränsning av antalet förordnanden Allmän visstidsanställning Domkapitlets tillsynsansvar Vikarie för kyrkoherde med tidsbegränsat förordnande Möjlighet till tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde Konsekvenser av tidsbegränsad anställning eller förordnande som kyrkoherde Tidsbegränsade chefsförordnanden inom andra områden än kyrkan Fullmakter för domare. Tillsynsansvar som kyrkoherde Utlandsavtalet Konsekvenser utifrån Kyrkans pensionsavtal Utbildningskrav UTREDNINGENS FÖRSLAG KÄLLFÖRTECKNING FÖRKORTNINGAR BILAGOR Bilaga 1: Direktiv Utredning om tidsbegränsade förordnanden av kyrkoherdar 42 Bilaga 2: Utdrag ur Kollektivavtal för Svenska kyrkans utlandsanställda

4 Sammanfattning Utredningen om tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar har tillsatts utifrån olika aspekter. Efter det att utredningsbetänkandet Styra och leda (SKU 2008:1) remitterats föreslog kyrkostyrelsen i skrivelsen Styrning och ledning (KsSkr 2009:5) till kyrkomötet en tydligare ansvarsfördelning så att kyrkoherden får i uppdrag att leda all verksamhet i en församling och en pastoratssamfällighet. I remissvaret från Stiftsstyrelsen i Göteborg väcktes frågan om behov av att ge en möjlighet att tidsbegränsat förordna kyrkoherde och att flytta över ansvaret på annan präst om det inte fungerar. Till detta kom att kyrkostyrelsen fått kännedom om att några församlingar och kyrkliga samfälligheter i landet hade anställt kyrkoherdar med tidsbegränsat förordnande. Med anledning av ovanstående förhållande såg kyrkostyrelsen behov av att utreda frågan om tidsbegränsade förordnanden av kyrkoherdar eftersom det inte ansågs klarlagt vad som gäller. Utredningen skulle belysa frågan såväl kyrkorättsligt som arbetsrättsligt och klarlägga problematiken vad gäller såväl pastorala som arbetsmiljömässiga konsekvenser avseende olika former av tidsbegränsade anställningar för kyrkoherdar. Utredningen redovisar i betänkandets kapitel 1 det uppdrag som kyrkostyrelsen gett och redogör för vilket arbetssätt som använts. Av redovisningen framgår också att första gången frågan om tidsbegränsade förordnanden väcktes var genom en motion i kyrkomötet En historisk redogörelse om kyrkoherdebefattningar ges i kapitel 2. Skälet till att detta kapitel är tämligen omfattande är att jag bedömt det som angeläget att ge ett perspektiv såväl andligt, kyrkorättsligt som avtalsmässigt. Den avtalsmässiga delen har tillkommit under senaste århundradet och blivit en allt viktigare komponent. Denna historik pekar på förhållandet beträffande kyrkoherdar att ämbetet långt fram i tiden varit det primära och av livslång karaktär. Begreppet tjänst kom att användas långt senare och tog sig bland annat uttryck i ett första löne- och pensionsavtal Från och med denna tid har avtalsmässiga principer gjort sig alltmer gällande. Tidigare var bundenhet till såväl pastorat som stift mycket stark. Kyrkoherden uppfattade kyrkoherdebefattningen vara av livslång karaktär oavsett om tillsättningen beslutades av socknen, domkapitlet eller Kunglig Majestät. De så kallade stiftsbanden fanns kvar under lång tid och var en garant för att de som prästvigdes av ett stift tjänstgjorde där under hela livet. Därigenom tryggades deras anställning. I tider av prästbrist gav de präster som vigts av stiftet också en trygghet för stiftet vad gällde möjligheten att bemanna pastoraten. Under 1900-talets senare del och 2000-talets första decennium har mycket förändrats, präster flyttar mer, och stiftsbanden är sedan drygt tjugo år tillbaka avskaffade. Arbetsrättsliga och avtalsmässiga aspekter behandlas i kapitel 3 där lagstiftningen, främst reglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) som tillkom 1982, redovisas. Några för Svenska kyrkan intressanta rättsfall i Arbetsdomstolen (AD) presenteras också. Det avtal som gäller för Svenska kyrkan är Kyrkans AB I LAS finns så kallade dispositiva regler, det vill säga parterna kan förhandla om att andra regler ska gälla i vissa fall om man kommer överens om det. Avtalet ger möjlighet att komma överens om lokala avtal i olika frågor, bl. a. avseende tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar. Kyrkoordningens regelverk är inte tydligt vad avser anställningsformer och kan inte heller vara det i vissa delar. Det beror på att allmän lag och avtal tar över det inomkyrkliga regelverket. 3

5 En speciell och viktig del i LAS är de under senare tid tillkomna s.k. konverteringsreglerna. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att ett vikariat efter två års tjänstgöring eller sammanlagd tjänstgöring två år under en femårsperiod övergår till en tillsvidareanställning. Kyrkoherdens roll pastoralt och arbetsmiljömässigt behandlas i kapitel 4 där det tydliggörs vad befattningen innefattar. Pastoralt har kyrkoherden länge varit och är fortfarande en viktig person och funktion i församlingen. I kyrkoordningen framträder den pastorala delen i kyrkoherdens ansvar för församlingslivet vilken också innefattar tillsyn över församlingen. Vidare ligger ansvaret för arbetsmiljön på kyrkoherden. Detta har klargjorts i ett par rättsfall i Arbetsdomstolen i samband med olyckor på kyrkogårdar där såväl kyrkoråds som kyrkoherdes ansvar prövats. I kapitel 5 behandlas det enda i centralt kollektivavtal reglerade tidsbegränsade förordnande som kyrkoherde som finns i Svenska kyrkan, nämligen uppdraget att vara kyrkoherde i utlandskyrkan. Skälet till varför man sett det angeläget att tidsbegränsa dessa befattningar är huvudsakligen att prästerna ska ha aktuell erfarenhet av arbete i Sverige. Därför bör de inte bli utlandssvenskar genom att vara utomlands alltför lång tid. Samtliga befattningar i utlandskyrkan är tidsbegränsade. De kyrkoherdetjänster som det är fråga om är de prästtjänster som tidigare gick under benämningar som sjömansprästtjänster, turistpräster, kyrkoherdar i utlandstjänster i stora församlingar i Europas huvudstäder o. dyl. Dessa har i de fall de var bundna till församlingar utomlands förändrats till kyrkoherdebefattningar och mer kommit att likna befattningar som församlingspräst i Sverige. Det finns 44 sådana församlingar. De specialavtal som gäller för dem är dock endast marginellt överförbara på svenska förhållanden annat. Avtalet som gäller för dessa befattningar återfinns i bilaga 2. Vid en översyn av svenska förhållanden kan det vara av intresse att se hur andra länders kyrkoherdetjänster, eller motsvarande befattningar, är organiserade. En redovisning av detta ges i kapitel 6. I våra nordiska grannländer gäller i huvudsak samma ordning som i Svenska kyrkan, dvs. kyrkoherde förordnas tills vidare. Tidsbegränsade förordnanden förekommer i princip endast vid vakanser. På de brittiska öarna, i såväl Irland som Skottland och Wales, förekommer det tidsbegränsade förordnanden i vissa fall. Detta beror oftast på en bristande ekonomi, dvs. församlingen har inte medel att avlöna en präst. Inom katolska kyrkan i Sverige ges också möjlighet till tidsbegränsade förordnanden eftersom Nordiska biskopskonferensen godkänt detta. Det är stiftsbiskopen som beslutar om detta. Ambitionen är ändå tillsvidareförordnanden. Ungefär samtidigt som utredningen tillsattes fattade Överklagandenämnden beslut i ärenden rörande tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde vilka refereras i kapitel 7. Det var två beslut som var överklagade varav det ena rörde ett fall där en kyrkoherde tillsatts på en kyrkoherdetjänst med tidsbegränsat förordnande och en grundbefattning som komminister. Nämnden förklarade att beslutet stod i strid med kyrkoordningen. I nämndens skäl förs omfattande resonemang där man bland annat anser att tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde kombinerat med en tillsvidareanställning som komminister strider mot kyrkoordningen. 4

6 I utredningens uppdrag ingår också att ta del av erfarenheter av tidsbegränsade chefsförordnanden i omvärlden vilket redovisas i kapitel 8. Jag har tagit in uppgifter från universitet och högskolor, kommuner och landsting, skolor, polisen och domstolar. Det är företrädesvis inom den offentliga sektorn det går att finna chefsbefattningar som är av någorlunda jämförbar karaktär med kyrkoherdefattningar. För att få en uppfattning om hur kontakterna fungerar och hur verksamheten ser ut på lokalplanet och regionala planet har jag inhämtat uppgifter från domkapitlen rörande deras erfarenhet av tidsbegränsade förordnanden. De svar som domkapitlens sekreterare lämnat och som redovisas i kapitel 9 visar att det förekommer tidsbegränsade förordnanden av kyrkoherdar i ett litet antal fall. Där det uppträder rör det sig oftast om förordnanden inför förestående indelningsändringar eller pastorat där det funnits arbetsmiljöproblem och där man önskat stabilisera situationen innan ny kyrkoherde anställs. I båda dessa fall sker åtgärden i dialog med domkapitlen och med dessas direkta godkännande genom behörighetsprövning. Domkapitlen redovisar också att det endast förekommer i ett litet antal fall att församlingar och samfälligheter inte begärt befogenhetsprövning. Oftast har detta berott på okunnighet. I kapitel 10 behandlas frågor som rör balansen mellan å ena sidan arbetsgivarens roll och befogenhet och å den andra sidan biskops och domkapitels tillsyn. I denna utredning är detta en fråga av central betydelse. Det som tydliggörs är kopplingen mellan ämbete och tjänst och i vilka fall domkapitlet respektive arbetsgivaren ska agera gentemot en kyrkoherde. En genomgång görs av vilka effekter det skulle medföra vid främst behörighetsprövning och befogenhetsprövning i händelse av att det skulle ges möjlighet till tidsbegränsade förordnanden. I kapitel 11 redovisas de överväganden som jag har gjort. Ambitionen har varit att förutsättningslöst ta fram motiv för och emot tidsbegränsade anställningsformer av olika slag för kyrkoherdar. Redan i samband med den historiska tillbakablicken utkristalliserades frågan vad som är det grundläggande i uppdraget att vara kyrkoherde. Om man ser principiellt på uppdraget och ämbetet som kyrkoherde ur teologisk och kyrkorättslig synvinkel talar det mesta för att det inte ska kunna ges möjlighet till tidsbegränsade anställningsformer annat än i ett fåtal specifika situationer där anställningen tydligt kan skiljas ut från den normala ordningen för anställning av kyrkoherde. Exempel på detta är förordnande som kyrkoherde under något år inför en organisationsförändring eller för att reda ut motsättningar i samband med konflikter i en församling. Vidare finns förstås tidsbegränsade anställningar vid vanliga vikariat i samband med semester, tjänstledighet osv. där ordinarie kyrkoherde eller kyrkoråd respektive kyrkonämnd fattar beslut enligt 5 kap. 3 i kyrkoordningen. I de nu nämnda fallen är det inte någon risk att förordnanden inte förlängs av kyrkoråd eller kyrkonämnd i strid med den uppgift som domkapitlet ska behandla, främst befogenhetsprövning. Om man däremot anlägger ett annat synsätt och betraktar uppdraget som kyrkoherde utifrån ett mer pragmatiskt synsätt och lägger anställningen som chef, dvs. tjänsten, som utgångspunkt kan det finnas skäl att ställa sig positiv till att ge en vidare möjlighet till tidsbegränsade anställningsformer. 5

7 I mitt förslag i kapitel 12 konstaterar jag att det redan i kyrkoherdeuppdragets karaktär ligger ett självständigt ansvar som har sin grund i ämbetet och att tidsbegränsade anställningsformer därför endast ska användas i de fall där de inte riskerar att komma i kollision med reglerna om tillsyn. Det avser såväl kyrkoherdens tillsyn över församlingen som domkapitlets tillsyn över kyrkoherden i lärofrågor och utövande av vigningstjänsten, dvs. de frågor som prövas vid befogenhetsprövning. De beslut Överklagandenämnden fattat i ärenden som nära knyter an till utredningens uppdrag tjänar dessutom som prejudikat i frågan. Jag ser inte heller behov av ändringar eller tillägg i kyrkoordningen. 6

8 1 Uppdrag och arbetssätt 1.1 Direktiven Utredningens uppdrag är enligt direktiven som fastställdes av kyrkostyrelsen den 23 september 2009, att belysa frågan vad som gäller för tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde. I skrivelsen Styrning och ledning (KsSkr 2009:5) föreslog kyrkostyrelsen till kyrkomötet att en tydligare ansvarsfördelning ska skapas genom att bestämmelserna i kyrkoordningen ändras så att kyrkoherden får i uppdrag att leda all verksamhet i en församling och en pastoratssamfällighet. Bakgrunden är de förslag som lämnades i utredningsbetänkandet Styra och leda (SKU 2008:1). Vid remissbehandlingen tillstyrkte en bred majoritet förslaget. En av remissinstanserna, Stiftsstyrelsen i Göteborg, förordade att den föreslagna lösningen borde kompletteras med en möjlighet att tidsbegränsa förordnandet som kyrkoherde. Det skulle också vara möjligt att flytta kyrkoherdeuppdraget till en annan präst om det inte fungerar. Med hänvisning till den väckta frågan uttalade kyrkostyrelsen i skrivelsen följande: Kyrkostyrelsen noterar att tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar torde förekomma redan i dag i vissa stift. Även om det inte finns något uttryckligt förbud i kyrkoordningen mot sådana konstruktioner, är det inte närmare klarlagt vad som gäller i frågan. Kyrkostyrelsen anser att det är angeläget att få frågan belyst, såväl kyrkorättsligt som arbetsrättsligt, och avser därför att snarast möjligt tillsätta en utredning med uppdrag att ge underlag för kommande ställningstagande i frågan. I direktiven till utredningen anger kyrkostyrelsen alltså att såväl kyrkorättsliga som arbetsrättsliga aspekter ska vägas in. Kyrkorättsligt och pastoralt innefattas i detta att konsekvenserna av tidsbegränsade förordnanden, alternativt anställningar, ska belysas utifrån den balans som ska finnas mellan den lokala arbetsgivarens roll och befogenhet och det tillsynsansvar som biskop och domkapitel har. Vidare ska arbetsrättsliga regler beaktas. Dessa återfinns främst i lagen om anställningsskydd; härefter förkortat LAS (SFS 1982:80), men även i övrig arbetsrättslig lagstiftning. De så kallade konverteringsreglerna i LAS ska utredas, dvs. effekterna av att en vikarie anställs som komminister med anledning av att ordinarie komminister har ett tidsbegränsat förordnande som kyrkoherde. Till detta kommer att en genomgång av de avtal som reglerar prästers anställning ska göras. I det sammanhanget är tidsbegränsade anställningar som löper ut utan att förnyas av intresse. Frågan hur en sådan anställning kan vara förenlig med befogenhetsprövningen i kyrkooordningen behöver penetreras i det sammanhanget. De resonemang om så kallad reell behörighetsprövning och tillsyn som fördes i utredningsarbetet vid utarbetande av regelverket i kyrkoordningen inför dess tillkomst ska också beaktas. Utredningen ska vidare belysa erfarenheter från omvärlden av tidsbegränsade chefsförordnanden. Kyrkostyrelsen beslöt att utredningen ska göras av en enmansutredare. Uppdraget ska vara avslutat senast 1 september Direktiven i sin helhet återges i bilaga 1. 7

9 1.2 Grunder för utredningen En befattning som kyrkoherde har under olika skeden i kyrkans historia i Sverige tillsatts på olika sätt. Gemensamt för de olika ordningar som gällt för tillsättningar av kyrkoherde är dock att anställningen eller före den tid avtal, lagar och förordningar om anställningar fanns uppdraget gällt livet ut. Så var förhållandet ända till dess att en form av pensionering tillkom. Inte förrän under slutet av 1800-talet tillskapades de första formerna för pensionering. Frågan om att införa tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde har inte aktualiserats förrän under det senaste årtiondet. Det var genom en motion till 2005 års kyrkomöte, Mot 2005:78, som frågan om tidsbegränsning av förordnande som kyrkoherde, annat än som vikarie, väcktes första gången. I motionen föreslogs bland annat att kyrkomötet skulle besluta att uppdra åt kyrkostyrelsen att föreslå Församlingsförbundet, numera Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, och de fackliga organisationerna att vissa typer av tjänster skulle kunna tidsbegränsas för att en omprövning från både arbetstagare och arbetsgivare skulle kunna ske på ett naturligt sätt, liknande de anställningsförhållanden som finns i arbetslivet i övrigt på till exempel arbetsledande funktioner. Tillsyns- och uppdragsutskottet konstaterade i sitt betänkande, TU 2005:8, att bestämmelser om allmänna anställningsvillkor för kyrkligt anställda fanns i det mellan Församlingsförbundet och personalorganisationerna träffade kollektivavtalet Kyrkans AB 05. En överenskommelse om tidsbegränsad anställning skulle vara arbetsrättsligt möjlig. Förutsättning för detta är att det träffas ett lokalt kollektivavtal i frågan. Utskottet noterade vidare att Församlingsförbundet var part i kollektivavtal som reglerade bland annat anställningsförhållanden, lönesättning och andra anställningsvillkor för anställda i Svenska kyrkan, alltså frågor som berörs i motion 2005:78. Förbundet har enligt 34 kap. 6 i kyrkoordningen i egenskap av arbetsgivarorganisation för Svenska kyrkans församlingar, samfälligheter, stift och nationella nivå en självständig ställning. Av den anledningen ansåg utskottet att motion 2005:78 skulle avslås. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag. Vid behandlingen av motionen uttalade sig inte utskottet om möjligheten till eller lämpligheten av tidsbegränsade förordnanden utifrån kyrkoordningens regler. I det inomkyrkliga utredningsarbete som ägde rum inför de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan, delutredningen Personal, tillsyn och överklagande, (SKU 1998:6), föreslog utredningsgruppen beträffande prästanställning en samlad lösning där även regleringen av den dubbla ansvarslinjen och tillsynen över församlingar med hjälp av församlingsinstruktionen skulle ingå. Det förslag som lämnades innebar att arbetsgivarskapet för kyrkoherdar och komministrar fullt ut lades på pastoraten i stället för att domkapitlet skulle utöva vissa arbetsgivarfunktioner. Så hade förhållandet varit tidigare. I ett antal punkter satte utredningen upp inomkyrkliga villkor för en samlad lösning. I en av dessa punkter framhöll utredningen att kyrkoherdens ställning i församlingen såsom både underställd och inte underställd kyrkorådet måste klargöras genom regleringen i kyrkoordningen av den dubbla ansvarslinjen. I en annan punkt menade utredningen att domkapitlets tillsyn skulle konkretiseras till att efter samråd med kyrkoråd och kyrkoherde utfärda församlingsinstruktion. Vidare ansåg utredningen att domkapitlets uppdrag skulle vara att göra en behörighetsprövning av reell art vid ansökan till befattningar. Denna uppgift och kapitlets tillsyn över prästerna förutsatte att kapitlet inte skulle vara arbetsgivare för prästerna och därför heller inte skulle tilldelas några arbetsgivaruppgifter inom arbetsrättens område. Denna ordning 8

10 föreslogs med hänvisning till gällande arbetsrätt. Disciplinära åtgärder som domkapitlet i sin egenskap av arbetsgivare skulle vilja vidta, skulle med hänsyn till hur den svenska arbetsrätten är utformad behöva ske med stöd av kollektivavtal. Utredningen framhöll att frånvaron av ett gällande kollektivavtal i ett sådant fall skulle kunna innebära en risk för kyrkan att stå utan en gällande ordning för ämbetstillsyn. Därför menade man att kollektivavtal som kan sägas upp är en alltför bräcklig grund att bygga tillsynen på. De erfarenheter som vunnits under det första decenniet av 2000-talet under vilket Svenska kyrkans regelverk med en inomkyrklig kyrkooordning tillämpats visar att kyrkoherderollen successivt kommit att förändras på flera olika sätt. Kyrkoherdens ansvarsområde har utvidgats och poängterats i kyrkoordningen. Anställningsformen med lokalanställning och därmed en starkare knytning till församling resp. samfällighet har inneburit att befattningen som präst och kyrkoherde på ett tydligare sätt relaterar till beslutsorganen på den lokala nivån. Till detta kommer att avtal och arbetsrätt kräver mer av en arbetsledare än som tidigare varit fallet. Möjligheterna till tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde har i vissa fall efterfrågats, huvudsakligen av arbetsgivaren. Lösningar med tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar i ett antal församlingar där besluten fattats utan medverkan av domkapitel har pekat på att det finns ett behov av att utreda frågan. En sådan utredning behöver göras med utgångspunkt från såväl kyrkorättsliga som arbetsrättsliga aspekter. 2 Historik om kyrkoherdebefattningar Utredningen ska belysa frågan om vilka möjligheter till och behov av tidsbegränsade förordnanden som finns för kyrkoherdetjänster. För att få förståelse för kyrkoherdens uppdrag och innebörd av uppgiften är det angeläget att inledningsvis ge en historisk redovisning för hur kyrkoherdefunktionen tillkommit och utvecklats i Sverige. En sådan historik redovisas i detta avsnitt och avser kyrkoherderollens ursprung såväl andligt som innehållsligt och under det senaste århundradet även arbetsrättsligt. Historiken ger därmed en uppfattning om hur kyrkoherderollen förändrats under århundradena. Kyrkoherden som ledare i församlingen har en månghundraårig historia. Det är i vår kyrka en viktig funktion som har en djupt rotad tradition. I fornkyrkan byggdes den kristna kyrkan av de enskilda församlingarna. Den är en följd av Andens verksamhet genom nådens medel. I pastoralbreven skymtar presbyteriet som en avskild grupp inom församlingen. Ur detta har församlings-ämbetet vuxit fram. Presbytern blir med tiden församlingspräst. Alltsedan den äldsta kristna tiden i Sverige har det funnits en spänning mellan myndighetstillsättning och folkets val vid tillsättning av prästtjänster; de första kyrkorna byggdes av sockenmännen, och det ansågs självklart att de därför också skulle ha rätt att utse sin präst. Men detta stred mot den kanoniska rätten, enligt vilken prästerna skulle tillsättas av biskopen. För inträde i prästämbetet stadgade den kanoniska rätten en rad villkor vad gällde såväl ålder och hälsa som börd och skötsamhet m.m. Den medeltida sockenprästen tillsattes utifrån bestämmelser i landskapslagarna, vilka kunde skilja sig åt på många sätt. Det förekom olika ordningar för tillsättning av kyrkoherdar. I en del situationer låg beslutanderätten hos sockenmän och i andra hos biskopen. Det fanns vidare ett antal mellanformer. I landskapslagarna förekom för första gången benämningen sockenpräst vilken benämning i samband med reformationen ersattes av kyrkoherde efter den bibliska symboliken med herden och fårahjorden. För verksamheten i en församling krävdes en sockenkyrka. Till 9

11 kyrkan överläts jord vilken var avsedd för prästens underhåll och bebyggdes för detta ändamål. När prästen fått sitt ämbete var han tillförsäkrad besittning av detta och inkomster för livstiden, såvida han inte avsattes av domkapitlet. Det kunde bara ske vid grava överträdelser i ämbetsförvaltningen eller levernet. Förutom prästgården och dess jord försörjdes prästen genom tionden. Denna skatteform hade kyrkan infört efter mönster från Gamla testamentet. Vidare fick prästen ersättning för kyrkliga förrättningar. Denna ersättning betalades av dem som nyttjade prästens tjänster dvs. församlingsborna. Socknen var i sin egenskap av församling prästens arbetsområde och började också kallas gäll efter det äldre uttrycket prästgäll som tidigast åsyftade prästbetalningen, präst-gälden och därefter själva betalningsområdet. Under reformationen sammanslogs svaga gäll (församlingar). I städer där det fanns flera sockenkyrkor, lades dessa under en kyrkoherre. Före kyrkolagens tillkomst 1686 tillsattes huvudsakligen sockenpräster. Från medeltiden övertogs den folkliga benämningen på sockenprästen, kyrkoherre. Fyra olika makter kämpade om rätten att tillsätta sockenpräst. kämpade om rätten att tillsätta sockenpräst, församlingen, patronus (adeln), biskopen/domkapitlet och Kungl. Maj:t. Prästernas s.k. tjänsteår löpte enligt en bestämmelse i 1571 års kyrkoordning med början varje år den 1 maj. Detta datum tillträdde alla präster sina nya tjänster. Om en präst avlidit fick änkan bo kvar det resterande tjänsteåret och därefter ett så kallat nådår. Rätten att bo kvar kunde därmed uppgå till mellan ett och två år. En så kallad nådårspredikant skötte församlingen och avlönades av den bortgångne prästens sterbhus. Denne nådårspredikant var alltså en form av tillfällig vikarie i uppgiften som kyrkoherde. Ett sätt att lösa den genom dödsfallet uppkomna situationen i kombination med den prästerliga befordringen och som praktiserades fram till början av 1800-talet, var den s.k. konserveringen. Den innebar att prästänkan gifte sig med mannens efterträdare. Änkan bevarades konserverades - i sin sociala funktion i socknen. Till konservering räknades även det fall att den tillträdande prästen gifte sig med företrädarens dotter. Före 1739 års prästvalslag, då formella meriter inte vägde så tungt, kunde änkans respektive dotterns ord vara avgörande vid tjänstens återbesättning. Nådåret som rättsinstitut upphörde inte förrän under mitten av 1900-talet. Redan i Kyrkolagen 1686 ges riktlinjer för hur en kyrkoherde ska installeras i sin församling, dock redovisas inget ritual (SOU 1985:48 s. 471). Från 1700-talet finns en del ritual dokumenterade. I handboken från 1811 ställs kyrkoherden tydligt in i församlingstjänsten. Här tydliggörs också dennes tillsyns- och vårduppgift i församlingen. Ordningen för installation har bestått sedan dess och består i modifierad form in på 2000-talet. Installationen har nu blivit en mottagningshandling. Tillsättningar av prästerliga tjänster behandlades i 1686 års kyrkolag där vissa justeringar gjordes av den dittills gällande ordningen. Det gällde bland annat grunden för patronatsrättigheten. Den första mer ingående regleringen av former för prästval infördes genom förordningen om prästval Där fanns föreskrifter om upprättande av förslag på tre personer. Olika tillsättningsformer fanns i förordningen. Dessa justerades under senare år, bland annat i 1809 års regeringsform och i Lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster Avlöningssystemet för prästerna var intimt förbundet med agrara förhållanden. När industrisamhällen växte fram på 1700-talet bestämdes att ägarna till bergverk, bruk, kvarnar och sågverk skulle kunna träffa överenskommelse på individuell basis om betalning in 10

12 natura eller kontant. Det blev alltså ett alternativ till den ersättning som intäkterna från löneboställena dittills gett kyrkoherdarna. En ny lagstiftning genomfördes år 1910 i samband med nya bestämmelser om prästerskapets avlöning. Med den togs skillnaden mellan feta och magra pastorat bort. Detta skedde genom att kyrkofonden inrättades. Genom kyrkofondens försorg kunde därmed utjämning ske av lönerna mellan pastorat. Dessförinnan hade kyrkoherdetjänsternas attraktivitet till stor del bedömts utifrån storleken på den egendom kyrkoherden fick disponera och som därmed utgjorde dennes lön. Den viktigaste förändringen från statsmaktens sida 1910 var emellertid lagen om emeritilöner för präster som antogs samtidigt som lagen om avlöning. Genom denna lag löstes prästerskapets pensionsfråga. Därigenom blev det möjligt för åldriga präster att avgå från sina tjänster och ändå behålla ämbetet. Innan lagen om emeritilöner infördes satt prästerna, med få undantag, kvar på sin sluttjänst livet ut. Det kan som kuriosum nämnas att i ett pastorat, Årdala, innehades kyrkoherdetjänsten under 1800-talet av två personer under 86 års tid och komministertjänsten av två personer under 91 års tid! Pensionsåldern bestämdes i lagen från 1910 till 75 år och sänktes senare till 70 år. Enligt 1934 års prästvalslag hade präst befordringsrätt till ordinarie församlingsprästtjänst endast i det stift han tillhörde, dvs. i allmänhet det stift där han prästvigts och anställts. Det fanns emellertid av olika skäl undantag från detta så kallade stiftsband i Stockholms, Visby, Härnösands och Luleå stift samt för präster som tjänstgjort utomlands en längre tid. Stiftsbandet infördes på 1600-talet och hade främst sin grund i att tillförsäkra stiftets präster företrädesrätt till tjänst inom eget stift. Skälet till detta var att tillströmningen av präster var alltför stor. Principen inskrevs i prästerliga privilegierna från Under tider av prästbrist kom stiftsbandet i stället att få funktionen att vara en garant för att inom stiftet kunna behålla de präster som vigts för stiftet. I prästvalslagen av den 25 oktober 1957 var stiftsbandet fem år. Denna tid kunde dock förkortas genom dispenser på grundval av vissa villkor som fanns i en kunglig kungörelse 23 maj 1958 med särskilda bestämmelser om tidsbegränsad stiftsbundenhet för präst. Sedan bestämmelserna om stiftsband alltmer uppluckrats och dispenser frikostigt beviljats tog stiftsbanden slutligen bort helt Enligt Lagen om prästval 1943 tillsattes kyrkoherdetjänst efter val två gånger av tre. Var tredje gång tillsattes kyrkoherdetjänst av Kungl. Maj:t, sedermera regeringen och domkapitlen. Före den 1 januari 1966 bedömdes prästers rättsliga ställning helt utifrån vad Regeringsformen, Kyrkolagen, Brottsbalken samt avlönings- och pensionsreglementen innehöll. Det fanns inte någon inomkyrklig reglering över huvud taget. Med den vid årsskiftet 1965/66 genomförda reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt övergick dessa tjänster från en formellt helt offentligrättslig till en i princip privaträttslig reglering. I rapporten från 1982 års kyrkokommitté Församlingar i samverkan (SOU 1985:1), föreslogs att ordningen med provpredikan skulle tas bort och att i stället församlingarna genom beslutande organ tillsätter kyrkoherde två gånger av tre och domkapitlet utser den tredje gången. En förändring enligt förslaget trädde i kraft Denna ordning för s.k. tredjegångstillsättning fanns kvar ända till kyrkoordningen trädde i kraft i och med de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan 1 januari Den möjlighet till förflyttning av en kyrkoherde som domkapitlet haft upphörde också i och med kyrkoordningens tillkomst. Detsamma gällde möjligheten att vid behov inrätta personliga prästtjänster. 11

13 Ovan nämnda förändringar i domkapitlets möjligheter att förfoga över vissa tillsättningar hade naturligtvis sin grund i att domkapitlen inte längre utövade några arbetsgivarfunktioner. Kyrkoherdar hade länge anställningar på så kallade fullmaktstjänster. Fullmakten innebar en trygghet för innehavaren att denne inte kunde sägas upp. Det var bara genom avsked kyrkoherden kunde skiljas från tjänsten. Denna ordning upphörde De präster som då hade en fullmaktstjänst fick dock behålla denna. Detta innebär att det fortfarande finns kyrkoherdar i aktiv tjänst som har kvar sådana befattningar. I det statliga betänkandet Staten och trossamfunden - Svenska kyrkans personal, betänkande av Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd, SOU 1997:44, behandlades bland annat kyrkoherdarnas ställning inklusive deras anställningsavtal. Där uttalas följande: Kyrkoherdens särskilda förpliktelser är således inte sprungna ur ämbetsansvaret utan ur anställningsavtalet. När meningsskiljaktigheter uppkommer om vad dessa förpliktelser innebär, handlar det egentligen om att kyrkoherdens anställningsavtal är oklart till sitt innehåll. Ramarna för kyrkoherdens ansvarsområde är otydliga. Den saken har inget direkt samband med tolkningen av den dubbla ansvarslinjen. SOU 1997:44 s. 111 I utredningen behandlades också frågan om arbetsgivarskapet. Departementschefen uttryckte: I diskussionen är det viktigt att skilja mellan ämbete och tjänst. Ämbetet är det uppdrag prästen får vid prästvigningen. Med tjänsten menas inget annat än anställningen och det är i det sammanhanget som arbetsgivaransvaret har sitt intresse. Departementschefen definierade vidare den dubbla ansvarslinjen på följande sätt: Den dubbla ansvarslinjen innebär att en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med ett prästerligt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt valda organen. En klassisk definition är kombinationen av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse SOU 1997:44s Frågor om anställningsförhållanden m.m. behandlades i det inomkyrkliga utredningsarbetet inför relationsändringen 1 januari I utredningen Personal, tillsyn, överklagande (SKU 1998:6) gjordes en genomgång med motivering av förslagen. Där föreslogs en teknisk lösning där arbetsgivarskapet för bland annat kyrkoherdar lades på pastoraten. I och med relationsändringen kunde inte längre bindande föreskrifter utfärdas genom bemyndigande från regeringen. Ett antal sakfrågor kunde i den nya situationen där kyrkans regelverk inte längre hade karaktär av lag inte regleras i kyrkoordningen eftersom de då skulle bli ett ensidigt uttryck för arbetsgivarsidans uppfattning. Frågor som därför måste regleras avtalsvägen genom den normbildning som sker i form av kollektivavtal är bland annat arbetsrättsligt disciplinansvar och regler om arbetskonflikter. På detta sätt får man till stånd partsgemensamma överenskommelser. 12

14 Inomkyrkligt kunde man emellertid genom kyrkoordningens tillkomst reglera den i sammanhanget viktiga frågan om kyrkoherdens ställning i församlingen, såsom både underställd och icke underställd kyrkorådet. I utredningsarbetet poängterades vikten av att den s.k. dubbla ansvarslinjen kom till uttryck och reglerades. Denna benämning hade funnits med i samtalen kring ansvarsfördelningen mellan kyrkoherde och kyrkoråd sedan mitten av 1970-talet då uttrycket myntades av dåvarande domprosten Carl Strandberg. Senare har ibland uttrycket använts för att betona och ge uttryck för att ansvaret omfattar frågor och åtaganden som går i varandra och har en ömsesidighet i varandra. I utredningen betonades vikten av att kyrkoherdens ställning klargörs. I denna innefattades chefskap över dem som arbetar med församlingens grundläggande uppgift och samordnings- och tillsynsansvar även för den del som faller utanför ch Vid 1999 års kyrkomöte behandlade Andra lagutskottet med utgångspunkt i den så kallade kyrkoordningsskrivelsen (CsSkr 1999:3) i betänkande (2 KL 1999:1) förslag till bestämmelser angående prästanställning, liksom om tillsynen. Utskottet konstaterade att den rådande ordningen innebar att det egentliga arbetsgivarskapet låg på den kyrkliga kommunen även om arbetsgivarfunktionerna var delade mellan församling och domkapitel. Utskottet konstaterade att denna uppdelning inte är utan problem. Utskottet pekade på problematiken med att såväl arbetsgivarfunktioner som tillsyn lagts på domkapitel. Detta hade medfört att tillsynen försvårats. Med detta följde att det var svårt att hålla isär tillsynsfrågor och arbetsrättsliga frågor. Av ovan nämnda skäl föreslog utskottet i sina överväganden att arbetsgivarskapet skulle ligga kvar på lokal nivå och att arbetsgivarfunktionerna i sin helhet skulle ligga där. Utskottet instämde i Centralstyrelsens bedömning att de i skrivelsen framlagda förslagen, bland annat om behörighetsprövning och befogenhetsprövning, skulle komma att säkerställa att Svenska kyrkans alltjämt skulle ha en episkopal struktur. Andra kyrkolagsutskottet ansåg därmed Centralstyrelsens förslag angående arbetsgivarfrågan vara en god lösning och tillstyrkte. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag. I kyrkoordningen som gäller från och med 1 januari 2000 infördes nuvarande bestämmelser om anställning och tillsyn av präster. Dessa bestämmelser innebär att församlingar och samfälligheter tillsätter kyrkoherdebefattning vid varje tillfälle. Tillsättningen ska emellertid enligt reglerna i 34 kap. 9 och 13 i kyrkoordningen föregås av en behörighetsprövning och yttrande av domkapitlet. Den föreslagna reella behörighetsprövningen genomfördes emellertid inte. Det kan noteras att frågan om tidsbegränsade förordnanden för kyrkoherdar inte behandlades i utredningsarbetet om den inomkyrkliga kyrkoordningen. Tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde har dock delvis aktualiserats med anledning av de ändringar som genomförts i kyrkoordningen utifrån utredningen Styra och leda, SKU 2008:1. I denna utredning föreslogs ändringar i kyrkoordningen som resulterade i beslut i kyrkomötet 2009 genom vilket kyrkoherdens ställning förändrades så att han/hon med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 5 och 8 samt 5 kap. 1 a i kyrkoordningen leder all verksamhet i församlingen eller samfällig-heten. Till detta kommer att kyrkoherden har ansvar för all verksamhet utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Vidare har kyrkoherden, tillsammans med kyrkorådet ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Detta uppdrag, kombinerat med kyrkorådets uppdrag att ha omsorg om församlingslivet samt leda och samordna församlingens förvaltning gör att uppgiften för kyrkoherden blir omfattande och har flera infallsvinklar. 13

15 Frågan om alternativ befattning för kyrkoherdar i 60-årsåldern. I en motion till kyrkomötet, Mot 2003:17, föreslogs att detta skulle uppdra åt kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att skapa förutsättningar för kyrkoherdar i års ålder att gå in i en ny form av befattning lämpad att tillvarata kompetensen men med färre administrativa och arbetsledande åligganden. Motionen anknyter i någon mån till den problematik som kan uppkomma vid tidsbegränsade förordnanden eftersom kyrkoherden är kvar i pastoratet. Av den anledningen ser jag det värdefullt att omnämna motionen i utredningen. Tillsyns- och uppdragsutskottet föreslog avslag till motionen vilket också blev kyrkomötets beslut. Utskottet noterade dock att det är angelägna frågor som tas upp men hänvisade till att det är en fråga för i första hand samfälligheter och församlingar att i samverkan finna lösningar som anpassas efter lokala förhållanden. Stiften har även här en viktig uppgift utifrån sitt främjandeansvar. En lösning i enlighet med den i motionen föreslagna modellen har tillskapats inom Göteborgs kyrkliga samfällighet men ännu tillämpats endast i något enstaka fall. 3 Arbetsrättsliga och avtalsmässiga aspekter 3.1 Bestämmelser i lag och avtal Under de senaste decennierna med början under 1970-talet har en omfattande reglering skett av arbetsrätten, i synnerhet genom tillkomsten av Lagen om anställningsskydd (förkortat LAS) SFS 1982:80 liksom i de avtal som arbetsgivar- och arbetstagarparterna slutit. Svenska kyrkan var redan tidigt aktiv att tillsammans med de fackliga organisationerna träffa ett personalpolitiskt avtal. Parallellt med förändringar i regelverket har också stora omställningar ägt rum i kyrkoherdebefattningarna med allt större krav på ett aktivt ledarskap. Detta har accentuerats under det senaste decenniet, dels genom ett tydligare fokus på arbetsmiljön generellt i arbetslivet dels genom de förändringar som skett i kyrkoherdens roll inom Svenska kyrkans interna regelverk. Frågan om att som en konsekvens av ändrade arbetsformer och ansvarsområden ge möjlighet till att inom kyrkolagens och sedermera kyrkoordningens regelverk skapa möjligheter att inrätta tidsbegränsade befattningar som kyrkoherde har ändå inte aktualiserats förrän nyligen. Inte heller har det avtalsvägen getts möjligheter till alternativa anställningsformer annat än som vikariat på befattningar som kyrkoherde. Länge var de kommunala avtalen fullt ut normerande för Svenska kyrkan. Detta var naturligt utifrån det faktum att kyrkans organisation innan de ändrade relationerna mellan stat och kyrka var kyrkokommunalt reglerad under ett drygt sekel. I LAS behandlas frågor om skydd för vissa arbetstagare. I 1 sägs vilka grupper som undantas från lagens tillämpning. Det är bland annat arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Mot bakgrund av förarbetena till LAS där det talas om en restriktiv tolkning av begreppet företagsledande ställning - vilket prövats av Arbetsdomstolen (AD) bland annat i domen 1997 nr 148 (fråga huruvida en kommunal förvaltningschef bland annat på grund av sina arbetsuppgifter intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i den mening som avses i 1 andra stycket 1 i Anställningsskyddslagen.) har det bedömts att en 14

16 kyrkoherde, oavsett anställningsform, omfattas av lagen om anställningsskydd. Frågan har emellertid inte prövats av AD. Vid prövningen av undantaget i detta fall ska man enligt lagmotiven fästa särskilt avseende vid det ekonomiska skydd som arbetstagaren har i händelse av en uppsägning. I rättsfallet AD 1989 nr 133 ansåg man tre månaders uppsägning vara för kort tid. Utifrån lagens förarbeten har man ansett minst sex månaders uppsägningstid kombinerat med avgångsvederlag som normerande. Bestämmelser i lag och avtal har företräde före kyrkoordningen och tar därmed över de bestämmelser som finns i det inomkyrkliga regelverk som kyrkoordningen utgör. I många lagar finns emellertid bestämmelser som är dispositiva, dvs. parterna kan genom avtal förhandla bort dem. Detta är fallet med vissa bestämmelser i LAS. I tidigare gällande centrala kollektivavtal för Svenska kyrkan Kyrkans AB 2000 fanns en bestämmelse av följande lydelse: Oavsett vad som anges i 5 LAS gäller följande. a) Särskilt visstidsförordnande kan meddelas för högst 6 år, dock längst till den månad, då arbetstagaren uppnår den för arbetstagaren gällande pensionsåldern. 3 3 mom. Denna bestämmelse hade förts över från det avtal som gällde före relationsändringen, dvs. ett avtal av kyrkokommunal natur. Bestämmelsen hade emellertid inte tillämpats. Med Svenska kyrkans ändrade rättsliga status bedömdes vid det tillfället inte behovet finnas att ha den kvar. Bestämmelsen om visstidsförordnanden togs därför bort Det ansågs tillräckligt att i särskilda fall vid behov ha möjlighet att teckna lokalt avtal. Bestämmelsen om särskilt visstidsförordnande finns därför inte i det nu gällande avtalet Kyrkans AB 08, men det finns fortfarande kvar bestämmelsen avseende lokalt avtal: Möjlighet till lokal avvikelse Mom. 4 Arbetsgivare och arbetstagarorganisation kan träffa kollektivavtal om avvikelser från denna bestämmelse samt 5 och 28 LAS 2 kap. 4 Genom denna bestämmelse finns en avtalsenlig möjlighet att förordna präst på tidsbegränsat förordnande. Därutöver följer av dom i AD 1997 nr 42 att man för en begränsad tid kan förordna på viss tid när det finns en bottentjänst som gäller tills vidare. I det läget fordras inte något lokalt kollektivavtal. Det kan noteras att kontraktsprost har uppdraget för en begränsad tid. Tidsperioden bestäms av biskopen och ger inte någon företrädesrätt till nytt kontraktsprostuppdrag vid uppdragets upphörande. Detta framgår av Kyrkans avtal 08 Särskilda bestämmelser för präst 2 4 b). Kontraktsprost utses av biskopen. Förordnandet bygger på ett förtroende mellan biskopen och prästen. Det är dessutom ingen befattning utan ett uppdrag som enligt parternas uttalande bör fullgöras inom ramen för anställningen så länge innehavaren har uppdraget. En överenskommelse träffas i dessa fall mellan stift och församling eller samfällighet. 15

17 3.2 Konverteringsreglerna i lagen om anställningsskydd och Kyrkans avtal 08 I Lagen om anställningsskydd finns så kallade konverteringsregler. Detta uttryck innebär att en visstidsanställning i vissa fall omvandlas till tillsvidareanställning: Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning. 5 i LAS LAS är som ovan nämnts i vissa delar dispositiv, det vill säga att parterna kan avtala om avsteg från det som lagen anger. Ovan nämnda 5 är ett sådant fall; avsteg från konverteringsreglerna kan göras enligt bestämmelserna i 2 i LAS. Det centrala kollektivavtalet, Kyrkans AB 08 kap 2 4 mom 1. ger möjlighet för en lokal arbetsgivare och de lokala fackliga organisationerna att komma överens om att avsteg från t.ex. konverteringsreglerna ska göras. Därmed kan tidsbegränsade förordnanden på längre tid än två år förekomma. Om något avsteg från 5 i LAS inte beslutats av arbetsgivaren efter förhandling med de fackliga organisationerna övergår alltså en tidsbegränsad anställning, till exempel ett vikariat, efter två år till en tillsvidareanställning. 3.3 Pensionsavtal för präster Om tidsbegränsade förordnanden eller anställningar som kyrkoherde skulle medges leder pensionsavtalet i Kyrkans pensionskassa som omfattar bland annat kyrkoherdar till konsekvenser för den del av pensionen från Kyrkans pensionskassa som beräknas på 7,5 gånger basbeloppet under ett kalenderår. Utan att gå in på hur beräkningen sker är det viktigt att beakta att pensionsavtalets konstruktion innebär att formen för tidsbegränsat förordnande samt prästens ålder (tiden till pensionsavgång) kan göra att ersättningen från pensionskassan till arbetstagaren och kostnaden för arbetsgivaren kan påverkas beroende på hur anställningen utformas. Den allmänna pensionen från staten påverkas inte av tjänstens konstruktion. 4 Kyrkoherderollen pastoralt och arbetsmiljömässigt Enligt direktiven till utredningen ska pastorala och arbetsmiljömässiga konsekvenser av tidsbegränsade förordnanden som kyrkoherde beaktas. Som framgår av beskrivningen av kyrkoherderollen under avsnitt 2 har befattningen som kyrkoherde uppfattats på olika sätt under århundradenas lopp. Formerna för tillsättning av kyrkoherde i en församling har varierat beroende på olika förhållanden, inte minst rådande maktstruktur i samhället. Under vissa tidsperioder har lekmannainslaget varit stort medan under andra tidsperioder inflytandet huvudsakligen legat hos offentliga funktioner som Kungl. Maj:t eller domkapitlen. Trygghetsaspekten har under tidernas lopp varit av väsentlig betydelse alltsedan den ursprungliga ordningen där kyrkoherdens roll i praktiken bestod i att även vara lantbrukare och där avlöningen utgjordes av vad gården kunde ge för avkastning under den aktiva tjänstgöringen. Denna avkastning var också den enda tryggheten inför ålderdomen. Detta 16

18 lönesystem hade därmed i någon mån också karaktären av ett pensionssystem eftersom kyrkoherden behöll sin befattning livet ut även om han fick en adjunkt på ålderns höst. Denne skulle då också avlönas av gårdens intäkter. Till konstruktionen kopplades även en prästänkas tidigare nämnda rätt till s.k nådår i de fall då kyrkoherden avlidit, det vill säga en form av änkepension. I dåtidens samhälle var detta en viktig komponent, eftersom prästfrun oftast hade en aktiv, oavlönad roll i församlingens arbete. Det förhållande att kyrkoherden, till och med en bit in på 1900-talet ofta såg ut sin gravplats på socknens kyrkogård redan i samband med sitt tillträde av befattningen var också en tydlig markering att han själv såg på uppdraget som en livsvarig tjänst. Djupast sett är det som redovisats om den livsvariga tjänsten ett uttryck för en teologiskt grundad koppling mellan vigning och tjänst, som har samband med synen på kyrkan som sådan, församlingen och prästämbetet. Ett uttryck för detta är ordningen med mottagning av kyrkoherde som är en i första hand biskoplig handling. Kyrkoherdeinstallationen som det tidigare hette, har till och med betecknats som den andra vigningen (i uppsats av Sven Kjöllerström i Svensk Teologisk Kvartalskrift 1971), eftersom den så starkt påminde om prästvigningen. Kjöllerström lyfter fram denna formulering som domprosten Sven Baelter använt redan Och prästvigningens inriktning är och var den stora räkenskapsdagen, inte ett utsatt datum. Vidare bör beaktas den i den tidiga praktiserade närheten i tid mellan prästvigning och inställandet i församlingen. I den nu gällande kyrkohandboken från 1986 är mottagandet av kyrkoherdar ett obligatorium: en kyrkoherde ska tagas emot; om övriga medarbetare gäller ett bör. Enligt praxis har inget sådant mottagande av tillförordnad eller vikarierande kyrkoherde skett före år 2000! Det sker inte heller efter år Denna så att säga negativa sedvanerättsligt grundade praxis kan sägas understryka den ordinarie tjänstens karaktär som ett ej tidsbegränsat uppdrag. I kyrkoordningen 2000 bekräftas denna kyrkohandbokens grundsyn i 26 kap 3, där det heter; När en kyrkoherde har tillträtt sin tjänst skall kyrkoherden så snart som möjligt mottagas i en för pastoratet gemensam gudstjänst. Mottagandet skall ledas av biskopen eller en präst som biskopen utser. Ordningen synes förutsätta, att kyrkoherden har tillsvidareförordnande. Mottagandet i kyrkoherdetjänsten under högtidliga former under biskopens ledning kan tolkas på flera sätt i 2000-talets Svenska kyrka sedan förhållandet mellan kyrka och stat förändrats och stiftet inte längre har arbetsgivaransvar för församlingsprästerna. Ett sådant kan vara att se det som ett korrektiv gentemot ett rent arbetsrättsligt synsätt, ett annat som en tydlig markering av den ännu tillämpade så kallade dubbla ansvarslinjen. Med ovanstående synsätt med dess olika aspekter hade kyrkoherden pastoralt en viktig och stark ställning och företrädde sin församling och sina församlingsbor under lång tid. I den funktionen knöts pastorala frågor och världsliga problem ofta samman. Mycket av detta består även efter år Först med pensionssystemets tillkomst 1910 kunde den materiella tryggheten säkerställas för prästerna. Därmed kunde prästen lämna sin tjänst och ge plats för en yngre präst. Med det öppnades möjlighet till rörlighet i församlingarna på ett sätt som var viktigt, såväl pastoralt som arbetsmiljömässigt. En betydelsefull komponent i detta sammanhang som man inte kan bortse från är den ökade geografiska rörlighet bland prästerskapet som inträtt under 1900-talet. De tidigare gällande så kallade stiftsbanden, det vill säga bundenhet till det stift som prästen vigts i, 17