DNA som bevis en sammanställning av domar. Promemoria

Transkript

1 DNA som bevis en sammanställning av domar Promemoria RättsPM 2008:5 Utvecklingscentrum Göteborg Februari 2008

2 Innehållsförteckning Inledning...3 Syfte och metod DNA som bevisning Allmänt DNA inom kriminaltekniken Analysmetoder Kroppsbesiktning för tagande av DNA Allmänt Aktuella lagregler Riksåklagarens riktlinjer Praxis NJA 2003 s Domstolarnas bedömning av DNA som bevisning Allmänt Stöld och grov stöld Rån och grovt rån Tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande Sexualbrott Övriga brott Sammanfattning av domsmaterialet Allmänt Sammanblandning av spår och kontaminering Nära släkting DNA-spårets koppling till gärningsmannen Slutsatser Bevisvärdet av en DNA-träff är mycket högt Alla relevanta förundersökningsåtgärder måste vidtas Statistik Omfattning Träffar Träffar senaste månaden SKL:s utlåtandeskala Träffrapporter Riksåklagarens riktlinjer, RåR 2008:1...50

3 3 Inledning Kriminaltekniken genomgår en ständig utveckling och det kommer hela tiden fram nya metoder. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är teknisk bevisning och utvecklingen av denna mycket värdefull och bidrar till hållbara domslut. Under senare år har DNA-tekniken utvecklats alltmer och i många fall kommit att bli ett viktigt bevismedel i domstol. DNA-prover från skäligen misstänkta har tagits sedan flera år. Den 1 januari 2006 utvidgades möjligheterna att besluta om kroppsbesiktning för tagande av DNA-prov. Utvidgningen innebär bl. a. att det är möjligt dels att regelmässigt ta DNA-prov på den som är skäligen misstänkt för ett brott varpå fängelse kan följa dels att i vissa fall ta DNA-prov även på annan än misstänkt, se nedan om aktuella lagregler. Den DNA-profil som man får genom kriminaltekniska analyser registreras i DNA-registret, utredningsregistret eller i spårregistret. I DNA-registret finns profiler från dem som dömts till annan påföljd än enbart böter eller som har godkänt ett strafföreläggande om villkorlig dom. I utredningsregistret registreras DNA-profiler på dem som är skäligen misstänkta för brott som kan medföra fängelse. I spårregistret registreras DNA-profiler från olika brottsplatser. Syfte och metod Syftet med denna promemoria är att utreda vilket värde DNA-spår har vid domstolarnas bevisvärdering i olika situationer. Syftet är inte att granska enskilda domar utan är istället utifrån ett helhetsperspektiv att klarlägga vilka problem DNA-bevis kan medföra för åklagaren och vilka eventuella brister som kan finnas i utredningar. Syftet är även att sprida denna kunskap inom åklagarorganisationen men också att återrapportera vad som framkommit till polisen och SKL för att i framtiden kunna förbättra förundersökningarnas kvalitet. Återrapportering är inte minst viktig med hänsyn till att DNA-bevisning är vanligast förekommande vid s.k. mängdbrott där polisen är förundersökningsledare. Granskningen av domstolarnas bevisvärdering grundas på slumpvis insamlade domar. De insamlade domarna har meddelats av tingsrätt och hovrätt. Det har inte skett någon avgränsning med hänsyn till brottstyp. De domar som samlats in har varit sådana där DNA utgjort den enda eller huvudsakliga bevisningen. Antalet domar uppgår till 84 och antalet åtalspunkter till 112. Domarna avser både bifallna och ogillade åtal. Insamlandet har gått till på så sätt att landets åklagare i olika sammanhang har uppmanats att till Utvecklingscentrum Göteborg sända in domar som faller in under beskrivningen ovan. Det är klart att inte samtliga domar där DNA haft betydelse som bevisning omfattas av denna granskning. Syftet är inte heller att få fram något statistiskt säkert resultat utan istället försöka se vilka bedömningar som görs i olika fall och vilka problem åklagaren kan möta i samband med DNA-bevisning.

4 4 1 DNA som bevisning 1.1 Allmänt 1 DNA (Deoxyribo Nucleic Acid) är den kemiska beteckningen på människans arvsmassa. DNA finns i alla cellkärnor i människokroppen samt i mitokondrierna, vilka är cellorganeller som sköter cellernas energiförsörjning. Arvsmassan är fördelad på 46 delar eller kromosomer. En människa ärver hälften av det kärnbärande DNA: t (kromosomer) från modern och hälften från fadern. DNA-molekylen består av två sammanbundna strängar med fyra olika kvävebaser, eller nukleotider. De fyra olika kvävebaserna är adenin (A), tymin (T), cytosin (C) och guanin (G). Ett A i den ena strängen motsvaras alltid av ett T i den andra och ett C motsvaras alltid av ett G. De två strängarna vrider sig runt varandra. De brukar därför benämnas DNA-spriral, DNA-helix eller dubbelspiral. Den arvsmassa som varje människa bär på består av ca tre miljarder baspar. Enkelt uttryckt kan kombinationen av basparens ordningsföljd längs DNAmolekylen förklaras utgöra grunden för de olika egenskaperna. Med nuvarande kunskap är det endast en liten del av arvsmassan som bär på information. Kromosomerna finns i cellens kärna och kallas därför för kärnbundet DNA (kärn- DNA). Varje människa har samma uppsättning DNA oavsett varifrån i kroppen en cellkärna kommer. Varje människas uppsättning av DNA är unik med undantag av enäggstvillingar. Det går alltså inte med hjälp av DNA att skilja enäggstvillingar åt. Enäggstvillingar kan dock kriminaltekniskt skiljas åt med hjälp av fingeravtryck. 1.2 DNA inom kriminaltekniken 2 DNA som bevisning inom kriminaltekniken uppmärksammades första gången i mitten på 1980-talet. Första gången som DNA-tekniken användes i Sverige var i ett våldtäktsfall under I det fallet kunde man med mycket hög sannolikhet binda en person till ett biologiskt spår. Den analys som då gjordes skedde i England och krävde betydligt större spårmängder än som krävs idag. De första helsvenska analyserna utfördes Sedan dess har tekniken och analysmetoderna utvecklats i en mycket hög hastighet. 1 Tio år med DNA, SKL Rapport 2005:02 2 A.a. sid. 11.

5 5 1.3 Analysmetoder 3 PCR-metoden (Den vanligaste analysmetoden 4 ) En DNA-analys av ett tillvarataget biologiskt spår sker genom utvinning och rening av DNA, mängdbestämning, kopiering samt separation och utläsning. Utvinning och rening kan ske på flera olika sätt beroende på vilken typ av spår det handlar om och på spårets kvalitet. I korthet går det ut på att spåret löses upp och DNA utvinns från cellkärnorna samt att ev. föroreningar tvättas bort. För att kunna få ett tillförlitligt resultat krävs idag ca celler med DNA. Därefter sker kopiering. PCR (polymerase chain reaction) är en kopieringsmetod som innebär att valda delar av arvsmassan, i detta fall de tio S-områdena (short tandem repeats) och området för könsbestämning (amelogenin) kopieras. Kopieringen sker 28 gånger och för varje kopiering fördubblas antalet DNA-molekyler i de utvalda områdena. Metoden liknar kroppens egen DNA-process vid celldelning och noggrannheten är total vilket gör den användbar inom kriminaltekniken. Efter kopiering separeras de olika DNA-fragmenten åt storleksmässigt vilket sker med hjälp av en kurva. Det är topparnas placering som är intressant. Längden anger kvaliteten. Topparna utläses och omvandlas sedan genom ett dataprogram till en sifferkombination som blir själva DNA-profilen. Det är sifferkombinationen som sedan registreras i de olika registren. Mitokondriellt DNA (mtdna) Vissa biologiska spår innehåller mycket små mängder kärnbundet DNA, t.ex. spontant avlossade hårstrån, ben eller tänder som legat nedgrävda många år eller delvis förruttnade likdelar. I spåren kan det dock finnas en annan typ av DNA kallat mtdna. MtDNA finns i cellernas cytoplasma. I varje mitokondrie finns det flera kopior av detta DNA och det finns många mitokondrier per cell vilket leder till att det är möjligt att analysera små och dåliga spår. MtDNA-analys är en specialanalys och används främst vid grova brott som t. ex. mord. Bevisvärdet av en mtdna-analys är lägre än för ett vanligt DNAresultat eftersom mtdna inte är unikt då det ärvs från modern till barnen och från döttrar till deras barn osv. LCN-analys (Low copy number) LCN-metoden används vid mycket små spårmängder, t. ex. spår på en armbandsklocka eller glasögon som en viss person använt under en längre tid. Det kan räcka med 1/10 av ett normalt DNA-spår för att få fram en profil. 3 Se bl. a. SKL:s hemsida; 4 En bra och informativ beskrivning av metoden finns i tidningen Kriminalteknik nr 1 år 2005 (se särtryck som finns på SKL:s hemsida).

6 Även denna metod är en specialanalys som används i första hand vid grova brott där vanlig DNA-analys inte räcker till. Med hänsyn till att det rör sig om mycket små spårmängder är kontaminationsrisken hög och resultatvärderingen är komplicerad vilket leder till att bevisvärdet blir lägre än vid en normal DNA-analys. 6 2 Kroppsbesiktning för tagande av DNA 2.1 Allmänt Tagande av DNA-prov omfattas av reglerna om kroppsbesiktning i 28 kap. i rättegångsbalken. Med kroppsbesiktning avses enligt 28 kap. 12 andra stycket rättegångsbalken undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. En kroppsbesiktning är ett tvångsmedel som får användas endast under vissa angivna förutsättningar. 2.2 Aktuella lagregler Den 1 januari 2006 utvidgades möjligheterna att besluta om tagande DNAprov. Tidigare var möjligheten att ta DNA-prov begränsad bl.a. till att avse vissa angivna brott om brottet kunde leda till fängelse mer än två år. De nya reglerna innebär bl. a. att det är möjligt dels att regelmässigt ta DNAprov på den som är skäligen misstänkt, dels att i vissa fall - ta DNA-prov även på annan än misstänkt. Motiven till ändringarna finns i Ds 2004:35 Genetiska fingeravtryck och prop. 2005/06:29 Utvidgad användning av DNAtekniken inom brottsbekämpning m.m. Åklagarmyndigheten har kommenterat den nya lagstiftningen i RättsPM 2006:7 DNA-prov för registrering (se även Riksåklagarens beslut den 24 maj 2007 i ett tillsynsärende avseende s.k. registertopsning av ungdomar (ÅM-A 2006/2090)). I prop. 2005/06:29 sid. 19 ff anförde regeringen att brottsligheten även mängdbrottslighet såsom snatteri, stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel medför lidande för enskilda och orsakar såväl samhället som enskilda stora kostnader. Redan detta gör det givetvis angeläget att brottsligheten kan klaras upp så snart som möjligt. Till detta kommer att en stor del av alla brott begås av personer som redan tidigare har begått brott och att kriminaliteten har gått allt längre ned i åldrarna. Det är vanligt att ungdomar börjar med att begå snatteri och via tillgrepp av fortskaffningsmedel och inbrottsstölder går vidare till grövre kriminalitet. En högre uppklarningsprocent i fråga om mängdbrottslighet förbättrar möjligheterna att avbryta lagöverträdares brottskarriärer. En omfattande användning av DNA-tekniken bör också enligt förarbetena leda till att flera brott klaras upp och att uppklarningen sker snabbare. Ett väl utbyggt DNA-register som omfattar merparten av samtliga aktivt kriminella i

7 landet skulle utgöra ett effektivt redskap i den brottsbekämpande verksamheten. 5 För att det ska vara aktuellt med provtagning ska dock liksom vid annan kroppsbesiktning, proportionalitetsprincipen i 28 kap. 3 a rättegångsbalken iakttas. Med tillämpningen av den principen säkerställs att rena bagatellbrott, där påföljden kan förväntas bli enbart böter, inte kommer att föranleda provtagning på den misstänkte. I bedömningen av behovet av provtagning bör det även kunna vägas in att prov inte ska tas om det är onödigt. Enligt förarbetena är det exempelvis naturligt att prov inte tas om den enskilde redan är registrerad i DNA-registret eller om DNA-prov redan har tagits under utredningen av brottet med stöd av 28 kap. 12 rättegångsbalken. Det senare provet kommer då att användas vid eventuell registrering i DNA-registret. 6 De olägenheter som uppkommer för den enskilde vid en provtagning framstår enligt förarbetena som begränsade då tagande av ett salivprov är ett förhållandevis harmlöst ingrepp. Olägenheten av att myndigheterna genom provtagningen får tillgång till biologiskt material är även den begränsad eftersom de DNA-prover som det här är fråga om används enbart för att ta fram DNAprofiler som kan utnyttjas enbart för identifiering. 7 För att uppnå syftet med lagändringen krävs dock att DNA-registret och utredningsregistret byggs upp så snabbt som möjligt. Under den tid som möjligheten att ta DNA-prov funnits har inte registren vuxit i den omfattning som kunnat förväntas. Den 31 december 2007 fanns det profiler registrerade i DNA-registret och profiler registrerade i utredningsregistret. Under 2006 lagfördes enligt Brå personer varav dömdes till enbart böter, strafförelades böter och meddelades åtalsunderlåtelse. En slutsats av siffrorna är att betydligt fler personer borde finnas i registren. 28 kap. 12 rättegångsbalken Stadgandet utgör portalparagrafen när det gäller tagande av DNA-prov. Den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa får under vissa förutsättningar kroppsbesiktas för tagande av DNA-prov. De förutsättningar som avses i paragrafen är att analyssvaret behövs för utredning av det aktuella brottet eller enligt bestämmelserna i 12 a. Även annan än misstänkt kan i vissa i 12 b föreskrivna fall kroppsbesiktas för tagande av DNA-prov. För att kunna genomföra kroppsbesiktningen får kvarhållande ske upp till sex timmar eller om det finns synnerliga skäl ytterligare sex timmar. 28 kap. 12 a rättegångsbalken Kroppsbesiktning för tagande av salivprov, s.k. registertopsning, får ske på den som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa, om syftet är att göra en DNA-analys av provet och registrera uppgifter om resultatet av 7 5 Prop. 2005/06:29 sid Prop. 2005/06:29 sid Prop. 2005/06:29 sid. 20

8 analysen i det DNA-register eller utredningsregister som förs enligt polisdatalagen, se även Riksåklagarens riktlinjer (RåR 2008:1) nedan. 28 kap. 12 b rättegångsbalken Lagrummet reglerar förutsättningar för kroppsbesiktning genom tagande av salivprov på annan än den som är skäligen misstänkt. Det kan t.ex. vara målsägande eller vittnen vars DNA man behöver känna till för att kunna avgöra vilka DNA-spår som avsatts av en gärningsman. Det gäller också en person som man med fog anser vara misstänkt även om misstankegraden inte når upp till skälig misstanke. Prov får inte tas slentrianmässigt. Det krävs därför att det finns synnerlig anledning att anta att ett prov är av betydelse för utredningen av brottet. Enligt förarbetena betyder det att det ska föreligga faktiska omständigheter som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att uppnå det avsedda resultatet med åtgärden. 8 Enligt lagrummets tredje stycke kan prov inte tas tvångsvis på den som är under 15 år. Stadgandet hindrar dock inte att prov tas om samtycke lämnas till åtgärden. Samtycke kan lämnas av barnet självt om det uppnått tillräcklig mognad eller av vårdnadshavare eller en särskild företrädare. Analysresultatet får endast användas i målet för de ändamål som provet togs. Det får inte jämföras med de uppgifter som finns registrerade i register som förs enligt polisdatalagen, dvs. DNA-, utrednings- och spårregistret. 28 kap. 13 rättegångsbalken Beslut om registertopsning fattas av förundersökningsledaren, åklagaren eller rätten, jfr 28 kap. 4 rättegångsbalken. 2.3 Riksåklagarens riktlinjer Riksåklagaren beslutade den 14 februari 2008 om riktlinjer angående kroppsbesiktning genom tagande av salivprov, s.k. registertopsning (RåR 2008:1), se bilaga. Riktlinjerna ska tillämpas från och med den 1 mars Enligt riktlinjerna ska beslut om registertopsning fattas rutinmässigt om de lagliga förutsättningarna är uppfyllda. Den regeln gäller även unga misstänkta som är straffmyndiga. Registertopsning ska dock inte ske om det är fråga om bagatellartade förseelser, dvs. brott där påföljden förväntas bli enbart böter. En person misstänkt för brott som normalt medför böter kan dock vid vissa fall, t.ex. vid upprepade snatterier, registertopsas eftersom påföljden då kan bli annan än böter. Ett beslut om registertopsning fattas normalt på ett tidigt stadium av en förundersökning. Det kan då vara svårt att förutse vilken påföljd som slutligen kommer att bestämmas. En åklagare ska dock enligt riktlinjerna inte avstå från beslut om registertopsning enbart av den anledningen att påföljden kan 8 8 SOU 1995:47 s 298 och prop. 2005/06:29 s 39.

9 komma att bli böter på grund av straffnedsättningsregler eller att brottet kan komma att föranleda åtalsunderlåtelse. Registertopsning ska enligt riktlinjerna inte ske om den misstänktes DNAprofil redan finns registrerad om det inte föreligger särskilda skäl, t. ex. att det föreligger en misstanke om att fel person lämnat det registrerade provet. Registertopsning ska inte heller ske om DNA-prov tagits under utredningen av brottet med stöd av 28 kap. 12 rättegångsbalken, dvs. då det behövs för utredning om det brott som förundersökningen gäller. De flesta beslut om topsning fattas naturligt i samband med frihetsberövande. Frågan ska dock alltid övervägas under hela förundersökningen. Beslut om topsning kan fattas till den tidpunkt då rättegången om det brott som beslutet avser avslutats. 9 3 Praxis DNA som bevisning förekommer numera ofta i svenska domstolar. Trots detta finns det få refererade fall där huvudfrågan enbart har avgjorts genom en analys av DNA-bevisning. En anledning till detta är att DNA-bevisning ofta förekommer tillsammans med annan bevisning. Högsta domstolen har i ett vägledande fall, NJA 2003 s. 591, uttalat sig om bevisvärdet av resultatet av DNA-analys. 3.1 NJA 2003 s. 591 I målet väckte åklagaren åtal mot en person för bl.a. rån genom att han gemensamt och i samförstånd med andra personer medelst hot om våld som inneburit eller för de anställda i en uraffär framstått som trängande fara stulit klockor och kontanter till ett värde om kr. Vid rånet krossades flera glasmontrar med klockor och i samband därmed såg en av de anställda att en av rånarna skar sig. Vid polisens platsundersökning anträffades blod dels på ett monterglas, dels på en glasbit på golvet. Blodet sändes till SKL för analys. I samband med en annan utredning där DNA-prov togs drygt ett år senare fick man träff mot person. Den misstänkte förnekade gärningen. Han uppgav att han inte kom ihåg vad han gjorde den aktuella dagen, men han hade inte deltagit i något rån. Han gjorde gällande att det blod som påträffats på monterglaset inte var hans, varför det måste ha begåtts något fel i samband med analysen. Tingsrättens bedömning Tingsrätten fann, med hänsyn till att en av målsägandena berättat att en rånare skar sig på monterglas och att blod hittades på glaset till en sönderslagen monter, att det saknades anledning att anta att det blod som anträffats vid platsundersökningen och som sändes till SKL kom från någon annan än en av gärningsmännen. Av utlåtandet från SKL framgick att det kunde hållas för visst att DNA-spåren i det undersökta blodet kom från den åtalade om man bortsåg från möjligheten att DNA:t kom från en nära släkting till honom. Enligt tingsrätten hade det inte framkommit något som tydde på att fel hade begåtts i samband med SKL:s undersökning. Mannen dömdes därför för rånet.

10 10 Hovrättens bedömning Hovrätten fann likhet med tingsrätten gärningen styrkt. Högsta domstolen Högsta domstolen fann att avgörande för bedömningen av frågan om den åtalade var en av gärningsmännen var värderingen av resultatet av DNA-undersökningen. I Högsta domstolen avgav SKL yttrande och en forensisk biolog som deltog i ärendets handläggning hos SKL hördes som sakkunnig. Domstolen antecknade därefter följande (kursiveringen av det mest centrala är promemorians). När det allmänt gäller genomförandet av DNA-analyser framgår av SKL:s yttrande bl.a. följande. SKL undersöker insända material och tar ut DNAprov för analys. Standardanalysen av DNA-prover går för närvarande ut på att karaktärisera tio områden (genetiska markörer) av arvsmassan vilket överensstämmer med europeisk standard. Det är normalt tillräckligt att undersöka tio områden men om det finns skäl för det kan analysen utvidgas till 15 områden. Varje person har två varianter av DNA per analyserat område, en från respektive förälder. Analysen resulterar i en DNA-profil. Vad som gör en specifik DNA-profil näst intill unik är kombinationen av varianter. När överensstämmelse mellan DNA-profiler från ett spår och en person erhålls genom sökning i DNA-register görs det en matematisk beräkning av sannolikheten för risken för slumpmässig överensstämmelse mellan obesläktade personer. Denna beräkning sker med hjälp av en databas som i Sverige omfattar DNAprofiler från en referenspopulation på cirka 300 personer med svenska namn. Med risken för slumpmässig överensstämmelse som grund dras en slutsats som visar hur starkt resultatet stöder att spåret faktiskt kommer från aktuell person. Den starkaste slutsatsen det kan hållas för visst används när risken för slumpmässig överensstämmelse är 1 på 1 miljon eller lägre. SKL:s bedömning är att det i praktiken inte har någon betydelse om risken för slumpmässig överensstämmelse är 1 på 1 miljon eller 1 på 100 miljarder. Eftersom överensstämmelser mellan släktingar inte är enbart slumpmässiga görs alltid den reservationen i SKL:s utlåtanden att slutsatserna gäller under förutsättning att man bortser från möjligheten att spåret kommer från en nära släkting. För slutsatser som gäller släktingar används inte den slutsatsskala som gäller obesläktade personer. I stället redovisas risken för överensstämmelse mellan två personer med en given släktskapsrelation. Vid denna beräkning görs en försiktig uppskattning med hjälp av de vanligaste varianterna i databasen. Beträffande den i målet aktuella DNA-undersökningen har SKL anfört bl.a. följande. Av de två spår med överensstämmande DNA-profiler från den aktuella brottsplatsen som undersöktes år 2001 registrerades ett i DNA-registret och det analyserades vid ytterligare ett tillfälle år Då det analyserades första gången bestod en standardanalys av nio områden. När blodprovet från M.A. analyserades år 2002 bestod en standardanalys av tio områden, varav fyra var gemensamma med dem som användes Vid kontroll av M.A:s DNA-profil mot DNA-registret erhölls en träff, med fyra gemensamma områden, mellan hans blod och det registrerade spåret. För att bekräfta träffen var det nödvändigt att uppdatera spårets profil, vilket skedde vid det andra

11 analystillfället år Träffen mellan M.A. och spåret i DNA-registret består därmed av en fullständig DNA-profil, dvs. tio områden. M.A. har till en början invänt att det förhållandet att referenspopulationen enbart består av personer med svenska namn utgör en svaghet i DNA-analysen när jämförelse skall göras med en person som har annat ursprung. Han har också ifrågasatt om referenspopulationen är tillräckligt stor. Han har vidare invänt att en referenspopulation som annars kunnat vara relevant på grund av olika subpopulationers preferenser eller på grund av inavel kan förlora sitt värde vid DNA-analyser. Han har därvid anfört att han är född i Iran och att generation-erna före honom består av personer vilka som preferens vid reproduktion haft andra perser. SKL har i sitt yttrande anfört att en referenspopulation som består av cirka 300 personer har bedömts fullt tillräcklig för att erhålla tillförlitliga resultat. SKL har anfört att när principerna för sannolikhetsberäkningen vid laboratoriets DNA-undersökningar fastställdes togs hänsyn till de osäkerheter som normalt förekommer, exempelvis antalet personer som kan vara källa till spåret, relevant referenspopulation och grad av inavel, varför det nästan aldrig är nödvändigt att anpassa beräkningen av risken för slumpmässig överensstämmelse till varje individuellt ärende. Enligt SKL är M.A:s ursprung i sammanhanget ovidkommande eftersom träffen mellan hans blod och spåren från brottsplatsen erhållits genom sökning i DNA-register där sökningen inte varit inriktad mot personer från någon särskild befolkningsgrupp. Det finns inte heller enligt SKL anledning att anta att slutsatsen av DNA-analysen blir en annan om beräkningen av risken för slumpmässig överensstämmelse skulle göras med hjälp av en databas baserad på perser. Beträffande invändningen rörande subpopulationer och inavel har SKL anfört att eventuell inverkan därav och av andra populationsgenetiska skevheter beaktas genom att risken för slumpmässig överensstämmelse alltid justeras med en korrigeringsfaktor. M.A. har vidare pekat på att det finns risker i laboratoriemiljö och att fel kan ha begåtts vid hanteringen samt vid tolkningen av den ursprungliga DNAanalysen av spåren från brottsplatsen. SKL har i denna del anfört bl.a. följande. Det finns ett väl fungerande system för att minimera riskerna för felaktig hantering vid DNA-undersökningar och SKL bedömer riskerna som mycket små även om det aldrig helt går att utesluta misstag. Det är förväxlingar av prover och information som utgör den potentiellt allvarligaste risken eftersom dessa kan orsaka felaktiga uteslutningar men framför allt felaktiga överensstämmelser. Vid sådana arbetsmoment där SKL bedömer att förväxling kan uppstå medverkar två handläggare. En person utför momentet och en annan kontrollerar att det sker på ett riktigt sätt. Även redovisningen av DNA-undersökningar sker efter granskning av två personer. I förevarande fall har dessutom analys av de ursprungliga blodspåren skett vid två olika tillfällen. Det utförs löpande såväl externa som interna kvalitetskontroller. Dessa riktar sig mot provtagning, DNA-analys och resultattolkning och några förväxlingar har aldrig kunnat påvisas. 11

12 DNA-tekniken grundar sig på vetenskapligt erkända metoder. De osäkerhetsfaktorer som M.A. pekat på beaktas enligt vad som framgått på olika sätt inom ramen för tekniken. När det gäller risken för felaktigheter vid genomförande av DNA-undersökningar har denna av SKL allmänt bedömts som mycket liten. Då det inte framkommit någon omständighet som tyder på att fel begåtts vid den aktuella undersökningen måste man kunna utgå från att undersökningen skett på ett korrekt sätt. Utredningen visar att när slutsatsen av en DNA-analys blir att det kan hållas för visst risken för slumpmässig överensstämmelse mellan DNA-profiler från obesläktade personer är försumbar och bevisvärdet av en sådan slutsats får anses vara mycket starkt. Utgångspunkten bör därför vara att, när som i förevarande fall det är utrett att de analyserade blodspåren från brottsplatsen härrör från gärningsmannen, slutsatsen det kan hållas för visst är tillräcklig för att beviskravet att det skall vara ställt utom rimligt tvivel att det är aktuell person som är gärningsmannen skall anses vara uppfyllt. Detta förutsätter dock att slutsatsen av DNA-analysen framstår som rimlig. Vid en rimlighetsbedömning bör beakt-as om det finns några omständigheter som talar mot att aktuell person är gärningsmannen. Därvid kan sådana faktorer få betydelse som personens anknytning till orten där brottet begåtts samt hur dennes kön, ålder, längd och ursprung förhåller sig till förekommande vittnesuppgifter. I förevarande fall talar ingen av dessa faktorer eller någon annan omständighet mot att SKL:s slutsats är rimlig. När det gäller den reservation för nära släktingar som SKL alltid gör då slutsats-en av en DNA-analys fastställs har M.A. i HD antytt att spåren skulle kunna komma från hans två år yngre bror. Av SKL:s yttrande framgår att SKL bedömer att det enbart är helsyskon som i praktiken skulle kunna uppvisa identiska DNA-profiler men att risken härför är mycket liten. Av yttrandet framgår att i Sverige hittills inte har erhållits några identiska DNA-profiler om man bortser från fall där tvillingar ingått. SKL har bedömt risken för att de aktuella spåren skulle kunna komma från ett helsyskon till M.A. till 1 på och anfört att detta innebär att risken är mycket låg. Under sådana förhållanden och då det inte finns någon indikation på att det skulle kunna vara M.A:s bror som avsatt spåren bör reservationen för nära släktskap inte påverka bevisvärdet av SKL:s slutsats. Sammantaget fann Högsta domstolen att den slutsats av DNA-analysen som redovisats i SKL:s utlåtande utgjorde tillräcklig bevisning för att den åtalade var en av gärningsmännen. 12

13 4 Domstolarnas bedömning av DNA som bevisning 4.1 Allmänt De domar som redovisas nedan är som tidigare nämnts domar som åklagare skickat in till Utvecklingscentrum Göteborg. Flera av domarna innehåller mer än en åtalspunkt där DNA bevisning har förekommit. Domarna är meddelade av både tingsrätt och hovrätt samt avser både bifallna och ogillade åtal. Domarna har sorterats efter brottstyp; stöld och grov stöld, rån och grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt brukande, sexualbrott samt övriga brott. 4.2 Stöld och grov stöld 13 Löp nr Brottsrubricering DNAbeviset Övrig bevisning Inställning/förklaring Domstolens bedömning Dom 1 Grov stöld (villainbrott). 2 Stöld 3 Stöld (lokalinbrott; pub). 4 Stöld (lokalinbrott; skola). 5 Stöld (lokalinbrott; skola). Blod på dörrkarms yttersida. framgår ej var spåret fanns. Saliv på flaska. framgår ej var spåret fanns. på insida av fönsterkarm. Misstänkt: Hade ingen förklaring. Saknas förneka. Han hade ingen anledning att ifrågasätta gärningspåståendet. Vittnesförhör med polisens förhörsledare Möjligt att en kompis lämnat flaskan. Misstänkt: Minns ej; ifrågasatte ej gärningspåståendet Vittnesförhör med 1) polisens förhörsledare 2) polis från platsundersökning Han hade varit på platsen för att urinera och slagit till en redan krossad ruta. I inledande förhör förnekade han att han varit på platsen. DNA-spåret tillräckligt starkt indicium när misstänkt själv inte kan lämna rimlig förklaring till varför hans blod fanns på brottsplatsen. DNA-spåret i kombination med att misstänkt under förhör självmant nämnt Coca-colaflaska utan information från förhörsledaren om typen av flaska tillräckligt. Klarlagt att misstänkt varit på platsen. Senare förklaring till blodspår efterhandskonstruktion. Polis från platsundersökning motsäger uppgifter om varför misstänkt varit på platsen. Mölndals B (1) Varbergs B (2.1) Malmö Avd B (3) Eskilstuna Grupp B (4) Eskilstuna Grupp 2 B (5)

14 14 6 Stöld 7 Grov stöld i två fall (lokal- och villainbrott). på insida av fönsterbräda och på telefonlur. Salivspår på glas, flaska och ölburk; framgår ej var föremålen funnits. I Hovrätten hölls vittnesförhör med personal från SKL Spåren kan komma från släkting exv. någon av två bröder boende i området. Ej känt till att hade glashammare i fickan. Vittnesförhör med polis från platsundersökning samt kriminaltekniker Bifall ( ogillat). Misstänkt anträffats med glashammare i område kring brottsplatsen samma natt som inbrottet. Risken för förväxling med syskon 1 på Anm: dömd även för olovligt brukande av bil samma natt. Tillförlitligheten av analys och spårsäkring påverkas ej av att föremålen inte tagits i beslag. Brottsmönstret företer påtagliga likheter med övriga brott. Svea hovrätt Avd B Uppsala B (6) Eksjö B (7.1) 8 Grov stöld (villainbrott). 9 Stöld 10 Grov stöld (bostadsinbrott). 11 Stöld 12 Försök till stöld Cigarettfimp framgår ej var den anträffats. Salivspår på flaska i lokalen. inne i bostaden. på del av tillgripet föremål, anträffat 100 meter från lokalen. framgår ej var. Saknas Medger kommit till platsen på begäran av kamrat. Lämnat då han inte ville befatta sig med aktuellt gods (vapenskåp). Kan ha varit på tomten utanför lokalen och druckit ur aktuell flaska. Misstänkt: Inga minnes-bilder annat än brott i samma område vid senare tillfälle. Misstänkt: Hade ingen förklaring till spåren. förneka. för totalt 14 tillgreppsbrott från lokaler eller villor jfr även löpnr 8. Misstänkts berättelse oemotsagd. Uppgifterna kan ej lämnas utan avseende. för totalt 14 tillgreppsbrott från lokaler eller villor, se löpnr 7. Ingen annan rimlig förklaring än att misstänkt är gärningsman. även för annat tillgreppsbrott. för ytterligare tre stölder Misstänkt även tidigare dömd för inbrott i bostadsområde. DNA-spåret så starkt bevisvärde att misstänkt i avsaknad av egna uppgifter ska dömas. Genom DNA-spåret styrkt att misstänkt är skyldig till inbrottet och det kan tas för visst att avsikten varit att stjäla. Eksjö B (7.2) Stockholms avd B (8) Falu B (9) Linköpings B (10) Vänersborgs B (11)

15 15 13 Stöld (bilinbrott). 14 Stöld (bilinbrott). 20 cm från krossad ruta. bl. a. på glasbit från bilens instrumentpanel. Möjligt att han haft sårskada, varit i garaget och stött emot bilen. Varit i garaget, möjligt att haft sårskada och stött emot bilen Mht angivna fynd och omständigheterna i övrigt uppenbart att misstänkt skyldig till stölden. för ytterligare stöld från bil, båda fallen stöld av vinterdäck, se löpnr 14. Mht angivna fynd och omständigheterna i övrigt uppenbart att misstänkt skyldig till stölden Stockholms tingsrätt Avd B (12.1) Stockholms tingsrätt Avd B (12.2) 15 Stöld 16 Grov stöld (villainbrott). på a) plastpåse med ihopplockat gods i lokalen b) tröja vid krossat fönster. på handtaget till innerdörr (pannrum). Hört glasruta krossas, gått in i lokalen, ingen mer minnesbild. Osäker på om tröjan tillhör honom. Ingen förklaring till blodet på plastpåsen. Under en period bott i pannrummet, dock ej när inbrottet skedde. för ytterligare stöld från bil, båda fallen stöld av vinterdäck, se löpnr 13. Genom spåren på plastpåsen kan det hållas för visst att misstänkt tillgripit godset. för ytterligare stölder, se löpnr 16. Det kan hållas för visst att blodspåret avsatts vid inbrottet som skett genom krossad ruta till pann-rummets ytterdörr. Misstänkt ingen rimlig förklaring till att blodspåret härrör från honom. Halmstads tingsrätt Enhet B (13.1) Halmstads tingsrätt Enhet B (13.2) 17 Stöld (bilinbrott i fyra fall). 18 Stöld (inbrott lokal). framgår ej var. på golv innanför ingångsfönster. förneka. Missbruksperiod vid tillfället, möjligt att han utfört inbrotten. förneka. Missbruksperiod vid tillfället, ingen förklaring till blodspåren. för ytterligare stölder, se löpnr 15. Inbrotten skett under kort tidsperiod (upp till fem dagar) och då misstänkt varit inne i missbruksperiod. även för bl a inbrottsstöld från lokal. Styrkt genom misstänkts egna uppgifter och DNAspår. Malmö Avd (14) Stockholms tingsrätt avd B (15)

16 16 19 Grov stöld (inbrott fritidshus). 20 Grov stöld (inbrott fritidshus). framgår ej var. framgår ej var. Stöldgods anträffat hos misstänkt. förneka. Hittat stöldgodset hemma. Hade missbruksperiod vid tillfället. Ingen förklaring till blodspåren. Stöldgods anträffat hos misstänkt. förneka. Hittat stöldgodset hemma. Hade missbruksperiod vid tillfället. Fullt möjligt att varit på gärningsplatsen. Styrkt genom anträffat stöldgods och DNA-spår. även för ytterligare inbrottsstölder, se löpnr 20. Styrkt genom anträffat stöldgods och DNA-spår. även för ytterligare inbrottsstölder, se löpnr 19. Göta hovrätt Avd B Växjö Enhet B (16.1) Göta hovrätt Avd B Växjö Enhet B (16.2) 21 Grov stöld och försök därtill, 14 fall (främst bostäder). 22 Stöld (bilinbrott). Cigarettfimp ar och flaskor inne på respektive brottsplats, även blod inne i några bostäder. En av flaskorna tillhört målsägande, stått i kylskåpet Cigarettfimp i bilens askkopp. Troligen andra personer som placerat ut fimpar och flaskor. Möjligt för samma personer att komma åt blod genom använda injektionssprutor. förneka. I och för sig tänkbart att föremål som flaskor etc kan medtas av andra gärningsmän. I detta fall dock blod på gärningsplatsen och en flaska tillhörande målsäganden. Samlade bilden sådan att misstänkt uppenbart är gärningsman. DNA-spåret i kombination med att fordonet inte stått uppbrutet någon längre tid upp till 12 timmar tillräcklig bevisning. Stockholms avd 11, B (17) Malmö Avd B (18.1) 23 Stöld (bilinbrott). inuti fordon på plats där stöldgodset tillgripits. förneka. för ytterligare en bilstöld vid annat tillfälle och bl a snatteri (löpnr 23). DNA-spåret i kombination med att fordonet inte stått uppbrutet någon längre tid upp till 12 timmar tillräcklig bevisning Malmö Avd B (18.2) för ytterligare en bilstöld vid annat tillfälle och bl a snatteri (löpnr 22).

17 17 24 Grov stöld (villainbrott). 25 Försök till stöld på olika platser i villan, bl a rum där tillgripet gods funnits. på krossad ruta till elektronikaffär. Vittnesförhör med anmälningsupptagand e polis som varit på platsen. förneka. Medgav att han varit på platsen och känt på redan krossad ruta för att kontrollera att den verkligen var krossad. Styrkt genom utredningen i målet, särskilt DNAresultatet. Styrkt genom misstänkts egna uppgifter tillsammans med tidpunkten för gärningen (ca 22.00) och liknande tillvägagångssätt vid fullbordade stölder under samma period. Malmö Avd B (20) Nyköpings B (21) för två inbrottsstölder och två hälerier. 26 Stöld och försök till TAF (bilinbrott). på insidan höger framruta. Misstänkt: Erkände stöld, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel. Tipsad av kompis om polisradio i bilen. Varit och hämtat den. Misstänkts uppgifter angående tips av kompis mycket osannolika. Även försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel styrkt genom detta samt blodspåren. Göta hovrätt B Jönköpings B (22.3) för flera stölder och tillgrepp av fortskaffningsmedel, se löpnr 27-28, Stöld 28 Stöld och försök till tillgrepp av fortskaffning smedel (bilinbrott). Salivspår på kvarlämnad flaska i korridor på socialförvaltningen. Salivspår på kvarlämnad flaska i bil. Vittnesförhör med anställd angående att flaskan inte funnits på platsen senaste arbetsdag före inbrottet Besökt socialförvaltningen med sambon någon dag före inbrottet. Kan då ha lämnat flaskan där. Målsägandeförhör angående tiden då tillgreppet kan ha skett (cirka två dygn) och tillgripet gods. Ingen förklaring till DNA-spåren. Bifall (ogillat i ). Styrkt genom vittnets uppgifter, förenat med att misstänkts sambo enligt anteckningar inte varit där påstått tillfälle ingen annan rimlig förklaring än att flaskan kvarlämnad i samband med inbrott för flera stölder och tillgrepp av fortskaffningsmedel, se löpnr 26, 28, 93. Genom DNA-spåret samt avsaknad av rimlig förklaring från misstänkt styrkt såväl stöld som försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel. för flera stölder och TAF, se löpnr 26-27, 93. Göta hovrätt B Jönköpings B (22.4) Göta hovrätt B Jönköpings B (22.5)

18 18 29 Grov stöld (bostadsinbrott). 30 Stöld på glasskärva i fönsterkarmen. på skrivbord inne i lokalen. Ej varit i bostaden. Åkt bil med kompis som skulle göra inbrott. Försökt hindra denne. Kompisen slagit så misstänkt blött näsblod. Ingen förklaring till blodspåren. Med hänsyn till platsen där blodspåret anträffats kan det hållas för visst att det kommer från gärningsmannen. Misstänkt själv uteslutit att syskon varit på platsen. Ej sannolikt att någon utomstående placerat blodspåren. Inget tyder på flera inbrott på samma plats aktuell helg. Nyköpings B (23) Skövde B (24) 31 Stöld 32 Grov stöld (villainbrott). Kvarlämnad e handskar vid kassaappara t. på övervåninge n Målsägandeförhör med butiksföreträdare angående brottstiden och upphittade handskar samt misstänkts uppgifter att han besökt lokalen. Varit och handlat på salongen dagen före inbrottet. Antingen glömt handskarna då eller någon annan placerat dem där. Målsägandeförhör till motbevisande av invändning att misstänkt varit i villan vid annat tillfälle. Vittnesförhör med polis som kommit till platsen och observerat blodspår (ej torkade i mitten). Gått in av nyfikenhet, dörren öppen. Ej tillgripit något. I uppgett besökt platsen i sällskap med ditbjuden bekant. Kan ha lämnat något blodspår då. även för bl a grov stöld (rånliknande fall). Genom målsägandeuppgifter visat att handskarna hamnat på platsen i samband med inbrottet. Misstänkts alternativa förklaring framstår som ren efterhandskonstruktion. även för bl a grov stöld, se löpnr 32. Uppenbart att blodspåren avsatts i samband med inbrottet. Misstänkts uppgifter om besök i bostaden vederlagda genom målsägandens uppgifter. även för bl a stöld, se Löpnr 31. Göta hovrätt Avd B Linköpings B , (25.1) Göta hovrätt Avd B Linköpings B , (25.2)

19 19 33 Grov stöld (lägenhetsinbrott). Kvarlämnad handske på sovrumsgolv. Målsägandeförhör angående dels den upphittade handsken, dels att målsäganden mött sannolik gärningsman i trapphus (svagt signalement) Vittnesförhör med tekniker hos SKL samt provtagande polis angående invändning om förväxlingsrisk av prover. Förväxlingsrisk av proverna utesluten. Med beaktande av målsägandens uppgifter visat att misstänkt är gärningsmannen. även för ytterligare två grova stölder genom bostadsinbrott (se löpnr 34). Göta hovrätt Avd B Örebro B (26.1) 34 Grov stöld (lägenhets- Inbrott). 35 Grov stöld (villainbrott). 36 Grov stöld (villainbrott). vid krossat fönster, de flesta dörroch skåphandtag samt på golvet. på upphittad ficklampa i en soffa. i en skinnsoffa. Förväxlingsrisk av DNA-prover. Möjligen någon bekant tagit med handsken och placerat på brottsplatsen. Målsägandeförhör angående brottstid. Vittnesförhör med polis som kommit till platsen och observerat blodspår (koagulerade). Vittnesförhör med tekniker hos SKL samt provtagande polis angående invändning om förväxlingsrisk av prover. Förväxlingsrisk av DNA-prover. Möjligen mc-gäng som misshandlat honom tagit med blodig trasa och placerat ut spår. Vittnesförhör med den privatperson som funnit lampan efter inbrottet angående att lampan ej tillhörde fastighetsägaren Någon kriminell kan ha lånat hans saker, däribland ficklampan. förneka. Förväxlingsrisk av proverna utesluten. har anträffats på flera ställen i lägenheten. Därigenom klarlagt att misstänkt är gärningsman. även för ytterligare två grova stölder genom bostadsinbrott (se löpnr 33). Misstänkt har inte förmått lämna någon trovärdig förklaring till hur lampan med hans blod hamnat på platsen. för ytterligare två grova stölder genom bostadsinbrott (se löpnr 36). Misstänkt har inte förmått lämna någon trovärdig förklaring till hur hans blod hamnat på platsen. för ytterligare två grova stölder genom bostadsinbrott (se löpnr 35). Göta hovrätt Avd B Örebro B (26.2) Göta hovrätt Avd B (endast påföljd) Växjö B (27.1) Göta hovrätt Avd B (endast påföljd) Växjö B (27.2)

20 20 37 Stöld 38 Stöld 39 Stöld 40 Stöld 41 Stöld Kvarlämnad glassbägare. Kvarlämnad injektionsspruta. Spår på juicepaket tillhörande målsägande n. Spår på filmjölksförpackning tillhörande en anställd. Framgår ej. Vittnesförhör med anställd angående lokalernas utformning, platsen för inbrottet samt gjorda fynd. Han hade vistats i närheten av lokalen. Bägaren kan ha kommit dit genom öppning i taket Vittnesförhör med anställd angående gjorda fynd. Vittnesförhör med polis som tagit upp anmälan på brotts-platsen. Ej varit på platsen. Kan ha lånat ut spruta till annan missbrukare. Målsägandeförhör angående gjorda fynd. Vittnesförhör med polis som undersökt brottsplatsen. Ingen förklaring till spåren. Vittnesförhör angående gjorda fynd. Kan ha varit utanför brottsplatsen och druckit ur förpackningen varefter någon annan lånat eller tagit den. förneka. Ifrågasätter ej att han begått brottet men minns det ej. DNA-spåren har avsatts av en person som måste ha befunnit sig på platsen i samband med att brottet begåtts. för ytterligare tre liknande stölder (löpnr 38-40). DNA-spåren har avsatts av person som måste ha befunnit sig på platsen i samband med att brottet begåtts. för ytterligare tre liknande stölder (löpnr 37, 39-40). DNA-spåren har avsatts av person som måste ha befunnit sig på platsen i samband med att brottet begåtts. för ytterligare tre liknande stölder (löpnr 37-38, 40). DNA-spåren har avsatts av person som måste ha befunnit sig på platsen i samband med att brottet begåtts. för ytterligare tre liknande stölder (löpnr 37-39). för ytterligare stölder (löpnr 43 45). Malmö Avd B (28.1) Malmö Avd B (28.2) Malmö Avd B (28.3) Malmö Avd B (28.4) Hovrätten för Västra Sverige Avd B Göteborgs, Avd B (29.1)