Sex och samlevnad i en ny värld

Transkript

1 Sex och samlevnad i en ny värld Ett projekt för ensamkommande flyktingungdomar mansmottagning

2 Projektet Sex och samlevnad i en ny värld är ett samarbete mellan: - Lafa enheten för sexualitet och hälsa, Stockholms läns landsting, - Järva mansmottagning, Stockholms läns landsting och - Stockholms stad, Socialförvaltningen, Verksamhetsområde ensamkommande flykting ungdomar som söker asyl och fått permanent uppehållstillstånd. Lafa enheten för sexualitet och hälsa är ett metod- och kunskapscentrum inom Stockholms läns landsting som arbetar för att förebygga hiv, sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter. Verksamheten vänder sig till personer som arbetar med sexualitet och hälsa i Stockholms län, exempelvis inom skola, fritidsverksamhet, ungdomsmottagningar, inom vården och frivilligorganisationer. Lafa riktar sig även direkt till ungdomar och unga vuxna på webbplatserna säkraresex.se och frågachans.nu, genom kampanjer och kondomutdelning. Järva mansmottagning är en sex- och samlevnadsmottagning för män som är 20 år eller äldre. Mottagningen har funnits sedan 2003 och är idag en del av SLSO, Stockholms läns sjukvårdsområde. Uppdraget är att förebygga könssjukdomar och hiv. Det görs genom att erbjuda män rådgivning, provtagning och behandling, men också genom att möta grupper i skolor och föreningar. I det preventiva helhetsperspektiv som mottagningen har ingår också att möta män som har sexuella problem och att erbjuda en arena där män kan ställa frågor om sitt kön och bli undersökt. Stockholms stad har ett flertal boende för ensamkommande flyktingungdomar. Verksamheterna ger ungdomarna omsorg och stöd i det dagliga livet samt introduktion i det svenska samhället. Personalen arbetar för att utveckla, stärka och skydda ungdomarna. Målet för verksamheterna är att klara vardagen avseende försörjning och att vara förberedd för ett eget boende. Webbadresser:

3 Sex och samlevnad i en ny värld Ett projekt för ensamkommande flyktingungdomar Karolina Höög, Salar Shalmashi och Erik Gustavsson Stockholm 2013

4 Karolina Höög är leg. barnmorska och handläggare på Lafa- enheten för sexualitet och hälsa inom Stockholms läns landsting. Karolina har en masterexamen i internationell hälsa och har bland annat jobbat med Läkare utan gränser i Somalia och Angola. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med sexuell- och reproduktiv hälsa, både från klinisk verksamhet och ur ett folkhälsoperspektiv. Salar Shalmashi är socionom, leg. psykoterapeut, klinisk sexolog och sexualupplysare på Järva mansmottagning. Salar har en lång erfarenhet av att möta ensamkommande flyktingungdomar och föreläser mycket kring temat migration och sexualitet. Under 8 år arbetade Salar på ungdomsmottagningar där han mötte ungdomar, både i grupp och i individuella samtal. Erik Gustavsson är leg. sjuksköterska och enhetschef på Järva mansmottagning, Västerorts ungdomsmottagning och Järva ungdomsmottagning. Erik har mångårig erfarenhet av utåtriktat sex- och samlevnadsarbete, framförallt på SFI skolor och på boenden för ensamkommande flyktingungdomar.

5 Innehåll Inledning 6 Definitioner 6 Ungdomarna 7 Projektets historia 8 Utformning av projektet 9 Finansiering av projektet 10 Utbildning av personalen 11 Inledning 11 Arbetssätt 11 Genomförande 13 Reflektioner 15 Utbildning av ungdomarna 17 Inledning 17 Arbetssätt 18 Genomförande 20 Reflektioner 26 Vägledning 28 Inledning 28 Arbetssätt 28 Genomförande 29 Reflektioner 30 Policydokumentet 30 Sammanfattande reflektioner 31 Referenser 33

6 Inledning Projektet Sex och samlevnad i en ny värld pågick i tre år mellan 2010 och 2012 och syftade till att utbilda och stödja personal och ungdomar på Stockholms stads HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar, i frågor som rör sex och samlevnad. Projektet var ett samarbete mellan Lafa enheten för sexualitet och hälsa i Stockholms läns landsting, Järva mansmottagning och de sex HVB-hemmen för ensamkommande barn och ungdomar i Stockholms stad. Syftet med den här rapporten är att beskriva projektet och därigenom dela med oss av kunskap och erfarenheter som vi fått under projektets gång. Eftersom det inte finns så mycket dokumenterat om liknande projekt är vår förhoppning att vi kan inspirera andra som vill arbeta med sexuell hälsa och ensamkommande flyktingungdomar. Definitioner UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees, FN:s flyktingorgan) definierar ensamkommande barn enligt följande: ett ensamkommande barn är en person under 18 år som är åtskild från båda sina föräldrar eller från en person som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet. I den här rapporten kommer vi att använda begreppet ensamkommande ungdomar eller ensamkommande flyktingungdomar. De ungdomar vi har träffat har varit mellan 14 och 20 år åringarna är således barn enligt barnkonventionen och den myndighetsålder som vi har i Sverige och de över 18 år är vuxna, om än unga vuxna. Vi har för enkelhetens skull valt att kalla hela gruppen av de 14- till 20- åringar vi träffat för ungdomar. Det de har gemensamt är att de har kommit till Sverige som ensamkommande barn enligt UNHCR:s definition och att de under projekttiden bodde på något av de sex HVB-hemmen för ensamkommande barn i Stockholms stad. 6

7 Ungdomarna De senaste åren har allt fler ensamkommande barn och ungdomar sökt asyl i Sverige. År 2004 sökte 388 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige, antalet har gradvis ökat för varje år, och 2012 var de 3578 stycken. Majoriteten (91 procent) av de barn och ungdomar som kommer till Sverige är tonåringar. De flesta är pojkar, år 2012 var 84 procent pojkar och 16 procent flickor. De flesta kommer från samma länder som de stora grupperna som söker asyl. Det vanligaste ursprungslandet är Afghanistan följt av Somalia, Eritrea och Irak. Vanligtvis kommer pojkarna från Afghanistan och flickorna från Somalia. (Migrationsverket ). Ungdomstiden är en tid av dynamik och turbulens i en människas vuxenblivande och en tid då föräldragenerationens rådande värderingar och normer ska prövas och accepteras, modifieras eller förkastas. Denna tid är omvälvande och turbulent för alla människor oavsett bakgrund och härkomst och oavsett individuella uttryckssätt. Under denna tid behöver alla ungdomar få möjlighet att pröva och ompröva värderingar och normer och få möjlighet att jämföra och möta andra. Behovet för ensamkommande flyktingungdomar är mycket större eftersom deras livssituation, i nästan i alla avseenden, förändrats radikalt under kort tid. Orsaken till att ungdomarna kommer ensamma kan handla om att skapa ett tryggare och rikare liv för sig själva och eventuellt för andra familjemedlemmar. Erfarenheter av att fly krig och väpnade konflikter gör att många av ungdomarna lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), sömnsvårigheter och ångest etc. Ungdomarna har oftast inte kunnat skyddas från traumatiska händelser. En stor del av dem har i sina hemländer varit med om förluster av familjemedlemmar, hot och våld samt avsaknad av skolgång. För många har även själva flykten till Sverige varit lång och farlig med erfarenhet av misshandel, rädsla, fängslande och övergrepp av olika slag. Ungdomarna är mycket sårbara då de har separerat från sin familj och förlorat mycket på vägen till Sverige. Som nyanlända i Sverige kommer de att hamna i situationer där tidigare erfarenheter inte alltid räcker för att kunna hantera den aktuella situationen. De flesta människor de tidigare samspelat med har bytts ut mot andra. Mötet med ett nytt samhälle och en ny kultur kan innebära en omtumlande erfarenhet mitt i deras sökande efter en vuxenidentitet. När den unge, utan sina tidigare ramar och regelverk, kommer till det nya landet hamnar hen lätt i förvirrade situationer där saker och ting inte längre är självklara och till och med obegripliga. Trots den påtagliga sårbarheten är de inte bara offer och ska helst inte betraktas så. Många har upplevt saker som ungdomar som växt upp i Sverige vanligtvis inte har. De har under lång tid 7

8 tagit ett stort ansvar och är ofta självständiga, handlingskraftiga och kompetenta. Många har ambitioner att göra något bra av sina liv och vill ha utbildning, trygghet och arbete. Den egna kraften och det livsbejakande förhållningssättet kan inte nog betonas i mötet med dessa ungdomar. Människor formas också i samspel med sin omgivning och påverkas därmed av hur de blir bemötta i samhället. Alla som arbetar med ensamkommande ungdomar måste kunna hantera och ta hänsyn till ungdomarnas bakgrund och tidigare erfarenheter men än viktigare är att ta hänsyn till de allmänmänskliga aspekterna, d.v.s. ungdomarnas psykosociala utveckling utifrån de villkor ungdomarna har befunnit sig i och befinner sig i nu. På HVB-hemmen i Stockholms stad är ansatsen i arbetet att stärka och stödja det som fungerar bra för ungdomarna vilket även varit utgångspunkten i vårt projekt. Sexualiteten är i grunden något positivt och kan vara en god kraft i människors liv. Ungdomarna ska i sitt sökande få stöd att uppnå känslan av sammanhang för att i förlängningen kunna organisera sina liv. Det gäller även inom den sexologiska sfären. För att kunna göra informerade val kring sin sexuella hälsa behöver unga människor tillgång till sexualundervisning. Utbildning, så även sexualundervisning, är en grundläggande mänsklig rättighet och finns bland annat uttryckt i den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna samt i barnkonventionen. Det finns väldigt få studier om ensamkommande flyktingungdomars situation och levnadsvillkor i Sverige, i synnerhet när det gäller ungdomarnas sexuella hälsa. Vi vet genom annan forskning kring ungdomar och sexualitet att vissa bakgrundsfaktorer är nära förknippade med sexuellt risktagande som till exempel låg självkänsla, tidigare utsatthet för sexuella övergrepp, tidigare haft en sexuellt överförd infektion (STI) och erfarenhet av att ha gett eller fått ersättning för sexuella tjänster. Vi vet också att migrationsprocessen i sig skapar en sexuell riskutsatthet, bland annat på grund av att normer och sammanhang ändras, och i det är man ofta ensam. De ensamkommande ungdomarna har dessutom generellt en låg kunskapsnivå vad gäller sexualitet och sexuell hälsa. Trots bristen på forskning kring ensamkommande flyktingungdomars sexuella hälsa är det ändå tydligt att de är en sårbar grupp som förtjänar uppmärksamhet och behöver extra preventiva insatser. Projektets historia I början av år 2009 blev Järva mansmottagning kontaktad av en person som arbetade på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Hon berättade att personalen hade svårt att hantera ungdomarna när det gällde frågor och beteenden kring sexualitet. Bland annat beskrev hon en incident på ett badhus i Stockholm där tre killar från ett HVB-hem för 8

9 ensamkommande hade blivit polisanmälda för sexuellt ofredande i samband med ett besök. Hon beskrev även att hon upplevde att det fanns en jargong hos vissa som inte utgjorde ett bra föredöme för ungdomarna. Efter ett möte bestämde vi oss för att genomföra ett pilotprojekt där Järva mansmottagning tillsammans med en barnmorska från Lafa- enheten för sexualitet och hälsa träffade ungdomar på Stockholms stads HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Erfarenheterna från dessa möten med ungdomar och personal på HVB-hemmen låg till grund för det gemensamma projekt som föreliggande rapport beskriver. Utformning av projektet Projektet startade med bildandet av en projektgrupp. Gruppen bestod av en representant från varje HVB-hem i Stockholms stad samt två representanter från Järva mansmottagning och en från Lafa- enheten för sexualitet och hälsa. Representanterna från Järva mansmottagning och Lafa utgjorde projektledningsgruppen. Representanterna från HVB-hemmen hade sex och samlevnad som sitt ansvarsområde i sina respektive arbetslag och de bildade en grupp som kom att kallas för sex- och samlevnadsgruppen. Grundtanken med projektet var att man skulle hinna med att fokusera både på personalens och ungdomarnas behov. Begränsningar i tid och pengar gjorde det omöjligt att genomföra allt som vi önskade. Vi valde då att fokusera på personalen. Ett skäl till det var den stora omsättningen av ungdomar på de olika HVB-hemmen. HVB-hemmen är uppdelade för dem som söker asyl och för dem som har permanent uppehållstillstånd (PUT). Delvis flyttar ungdomarna mellan HVB-hemmen, men det tillkommer också ständigt nya ungdomar och andra flyttar till eget boende. Personalen på HVB-hemmen var däremot, under stor del av projekttiden, relativt stabil. Tanken med att fokusera på personalen var dessutom att vi ansåg att den kunskap som projektet genererade skulle kunna förvaltas av personalen och komma nya ungdomar till godo efter projekttidens slut. Projektet skulle stärka personalgruppen i deras bemötande av ungdomarna och även vara ett stöd för att vidareutveckla en policy för personalens arbete med sex- och samlevnadsfrågor. Förutom detta arbete bestämdes att Lafa och Järva mansmottagning skulle träffa ungdomarna en till två gånger per termin för att prata sex- och samlevnadsfrågor med dem och anteckna användbara erfarenheter och metoder. 9

10 Projektet delades således upp i fyra målområden efter vilka även denna rapport är indelad. 1. Utbildning och gemensamma diskussioner med all personal på Stockholms stads HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar med målsättning att öka medvetenheten och kunskapen om hiv/sti och sex och samlevnad. 2. Utbildning och gemensamma gruppdiskussioner med ungdomar på Stockholms stads HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar med målsättning att öka medvetenheten och kunskapen om hiv/sti och sex och samlevnad. 3. Genomföra vägledningsdiskussioner med sex- och samlevnadsgruppen med målsättning att ge dem möjlighet till fördjupning av kunskap och stöd i frågor som rör sex- och samlevnadsfrågor i vardagen på HVB-hemmen. 4. Skapa ett policydokument om sex och samlevnad som ska användas i det dagliga arbetet på HVB-hemmen i Stockholms stad. Trots en hög omsättning av personal i sex- och samlevnadsgruppen har de självklara ramarna för projektet gett arbetet en tydlig struktur. Personal har blivit föräldralediga, börjat studera, slutat och fått andra arbetsuppgifter. Ny personal har kommit in i gruppen under projekttidens gång, oftast med erfarenheter från de gemensamma utbildningsdagarna. Personalen från Lafa och Järva mansmottagning har varit densamma under hela projekttiden vilket varit viktigt för kontinuiteten. Projektet har sedan starten varit väl förankrat i de tre enheterna, Järva mansmottagning, Lafa och Stockholms stad och haft stöd av samtliga chefer som också gett projektet tid och resurser. Finansiering av projektet Stockholms stad ansöker årligen hos Smittskyddsinstitutet (SMI) om statsbidrag för insatser mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner. Projektet Sex och samlevnad i en ny värld har finansierats av Stockholms stad med ovan nämnda statsbidrag. Merparten av de pengar som projektet fick gick till att avlöna de tre i projektledningen d.v.s. en medarbetare från Lafa enheten för sexualitet och hälsa i Stockholms läns landsting samt två medarbetare från Järva mansmottagning. HVB-hemmen har indirekt bidragit till finansieringen genom att låta samtliga ordinarie medarbetare ta del av utbildningsdagarna och tagit alla kostnader för vikarier, något som varit en förutsättning för att ordinarie personal ska kunna delta. 10

11 Utbildning av personalen Inledning Ett av huvudmålen i projektet var att öka medvetenheten och kunskapen om hiv/sti och sex och samlevnad hos personalen på HVB-hemmen. Personalen är viktiga vuxna i ungdomarnas liv, kanske de vuxna som står ungdomarna närmast, i avsaknad av föräldrar och släktingar. Med tanke på att många av ungdomarna är i gymnasieåldern och har missat sex- och samlevnadsundervisningen från den svenska grundskolan är personalen en viktig resurs att fortbilda i sex och samlevnad. Det är troligt att det är till dem som ungdomarna i första hand vänder sig till med sex- och samlevnadsfrågor. Det beslutades därför tidigt att utbildning av personalen skulle vara huvudfokus i projektet. Om personalen är kunnig och trygg när det gäller sex- och samlevnadsfrågor så skapas bättre förutsättningar för att föra samtal med ungdomarna kring dessa frågor. Det kan räcka med att signalera att frågorna är okej att ställa, men personalen finns också där för råd och stöd eller för att uppmärksamma eventuella problem och kunna hänvisa vidare till rätt ställe. Personalgruppen på de sex olika boendena i staden är heterogen både vad gäller ålder, kön, etnicitet och utbildning. De flesta anställda har dock en socionomutbildning som grund. I socionomutbildningen ingår ingen utbildning om sexualitet. I arbetet på boendena ingår inte heller något tydligt uppdrag att undervisa eller stötta ungdomarna i dessa frågor. Hur ungdomarna har blivit bemötta har förmodligen varierat beroende på vem i personalgruppen de har vänt sig till. Personalen har bemött ungdomarna utifrån sina egna erfarenheter och värderingar. Detta har ibland skapat förvirring och osäkerhet både hos ungdomarna och hos personalen. Värdet med att utbilda all personal ligger inte bara i att öka kunskapen och medvetenheten, utan också i att ge personalen en gemensam grund i ämnet att utgå från och därigenom bidra till att göra dessa frågor talbara. Arbetssätt Planeringen av utbildningsdagarna tog sitt avstamp i en behovsanalys hos personalen. Alla sex HVB-hem fick till uppgift att på ett arbetsplatsmöte fundera över vad de ville att utbildningen skulle innehålla och vad de själva ansåg vara viktiga ämnen att ta upp. Önskemålen berörde många olika områden såsom; normer, lagar, gränssättning, genusfrågor, hur man ska prata med ungdomar om sexualitet, mer kunskap om preventivmedel och 11

12 könssjukdomar, kroppens funktioner osv. Önskemålen från personalen sammanställdes och låg sedan till grund för innehållet i utbildningsdagarna. Projektledningen hade givetvis tankar och åsikter om vad en personalutbildning skulle innehålla utifrån sina professioner och tidigare erfarenheter av undervisning i sex och samlevnad. Vissa grundläggande saker när man jobbar med sex och samlevnad är till exempel att bli medveten om sina egna värderingar och de normer som råder i det samhälle man lever i. Att få syn på vilka föreställningar man själv bär på när det gäller sexualitet är grundläggande och minst lika viktigt som rena faktakunskaper när man ska jobba med sex och samlevnad. Tanken från projektledningen var därför att detta måste få genomsyra hela utbildningen. Eftersom medvetenheten om egna värderingar är så grundläggande beslutade vi att starta den processen tidigt i utbildningen och därefter utbilda i mer specifika ämneskunskaper. Ett annat grundläggande perspektiv som skulle genomsyra utbildningen var en positiv grundsyn på sexualiteten. Inför varje termin planerades innehåll och genomförande av utbildningsdagarna tillsammans med sex- och samlevnadsgruppen. Verksamhetschefen för HVB-hemmen i Stockholms stad var från starten angelägen om att personalen deltog och möjliggjorde därför att all personal kunde delta i utbildningsdagarna och såg till att det fanns vikarier för två till tre utbildningsdagar per termin. 12

13 Genomförande Utbildningsplanen var inte fast från starten utan utformades terminsvis av projektgruppen. Nedan finns en översikt över det genomförda utbildningspaketet. Utbildningstillfälle Innehåll Migration och sexualitet Sexualsyn- ett helikoptersperspektiv på sexualitet, sexuella handlingar, sexuell partner samt sexualitetens innehåll och syfte. Föreläsare Olle Waller, sexualupplysare (Lafa) Migration och sexualitet en resa i ungdomarnas psykosexuella värld. Föreläsare Salar Shalmashi, socionom och psykoterapeut (Järva mansmottagning) Ungdomssexualitet Biologiskt perspektiv - pubertetsutveckling. Föreläsare Mikael Lehtihet, läkare (Centrum för andrologi och sexualmedicin, Karolinska universitetssjukhuset) Psykologiskt perspektiv ungdomars psykologiska utveckling. Föreläsare Cecilia Kallenberg, psykolog (Stockholms universitet) Sociologiskt perspektiv Föreläsare Erik Centerwall, sexualupplysare och författare Genus Föredrag utifrån avhandlingen Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter Om pojkfotboll som manlig fostringsmiljö. Vilka värden och normer förmedlas och uttrycks? Föreläsare Jesper Fundberg, etnolog och lektor i idrottsvetenskap (Malmö högskola) Värderingsövningar kring genus och normer med Agneta Josephson, dramapedagog (Dramapedagogbyrån) 4 HBT- kunskap och normkritik Föreläsning och gruppdiskussioner. Veronica Berg, verksamhetsansvarig för utbildning (RFSL Stockholm) 13

14 Kvinnlig könsstympning Meri Liljegren, gynekolog/överläkare (Mottagningen för könsstympade kvinnor, Södersjukhuset) Ungdomsmottagningar att möta ungdomar i sex- och samlevnadsfrågor Föreläsare Mia Kilström, kurator (Gullmarsplans ungdomsmottagning), Marta Hansson Bocangel, barnmorska (Lafa) och Salar Shalmashi socionom och psykoterapeut(järva mansmottagning) Juridik kring sexuella övergrepp Föreläsare Barbro Sjöqvist, advokat (Advokatbyrå Barbro Sjöqvist AB) Hiv/STI, oönskade graviditeter, preventivmedel och kondomfakta Föreläsare Karolina Höög, barnmorska (Lafa) och Erik Gustavsson, sjuksköterska (Järva mansmottagning) Unga, sex och internet - om ungas internetvanor. Föreläsare Karen Austin, projektledare (Ungdomsstyrelsen) Religion, sexualitet och heder. Föreläsare Christer Hedin, religionshistoriker (Stockholms universitet) Efter varje utbildningstillfälle fyllde deltagarna i en utvärderingsblankett och besvarade hur de upplevt utbildningen. Resultatet av utvärderingarna visar att utbildningarna överlag har varit bra. De flesta ämnena och föreläsarna var mycket uppskattade. Däremot fanns en frustration över att föreläsarna inte alltid lyckades koppla sitt ämne tillräckligt till målgruppen, det vill säga de ensamkommande flyktingungdomarna. Inför varje utbildningsdag informerades föreläsarna om detta men enligt utvärderingen brast det trots allt när det gällde kopplingen till målgruppen. Ett försök att anpassa innehållet så mycket som möjligt till målgruppen var att den sex- och samlevnadsansvarige på varje HVB-hem hade möjlighet att skriva ner ett fall eller en frågeställning som personalen mött i vardagen och få möjlighet att diskutera det i grupper alternativt med föreläsarna. 14

15 Det visade sig också att personalen hade ett mycket stort behov av att diskutera frågeställningar med varandra och därför ökades tiden för gruppdiskussioner allt eftersom. Det var heller inte så vanligt att all personal från de sex HVB-hemmen brukade samlas i storgrupp vilket också givetvis bidrog till att behovet av att diskutera var stort. Pedagogiken har varierat mellan traditionella föreläsningar, gruppdiskussioner, frågestunder, filmvisning, värderingsövningar och fallbeskrivningar. Efterfrågan på mer kunskap ökade under projekttiden och idéer till nya ämnen och vinklingar dök ständigt upp. De flesta utbildningsdagarna var heldagar men några var halvdagar. Deltagandet och engagemanget från personalen var stort genom hela utbildningen. Reflektioner Som tidigare nämnts fanns ett stort engagemang från personalgruppen genom hela projektet. Både vad gäller deltagandet i utbildningsdagar och delaktigheten i form av önskemål, diskussioner och idéer. Det var ett ämne som engagerade de flesta och berörde deras vardag. Många kände stort ansvar gentemot ungdomarna och var måna om att samtalen kring sex och samlevnad med ungdomarna skulle bli bra. Ibland kunde det dock skapa en ängslighet hos personalen kring hur man gör rent praktiskt och de efterfrågade kontinuerligt konkreta handfasta tips. Vi hade givetvis kunnat överväga att ha en mer konkret samtalsträning i form av rollspel eller liknande, men valde att fortsätta utbildningsprogrammet med temaföreläsningar och försökte genom hela projekttiden ge personalen tilltro till sig själva och att våga pröva sig fram. Många experter var inbjudna att föreläsa på utbildningsdagarna, men som tidigare nämnts, saknades ofta kopplingen till de ensamkommande flyktingungdomarna. Man kan konstatera att det finns väldigt lite forskning i Sverige om flyktingungdomars psykosociala liv och ingen alls när det gäller deras sexuella hälsa. Eftersom antalet ensamkommande flyktingungdomar har ökat radikalt på senare år, finns det ett stort behov av forskning om denna viktiga aspekt i deras liv. Det positiva var att det startade en process för föreläsare och deltagare att kunna koppla kunskap om sexualitet med kunskap om ensamkommande ungdomar i allmänhet. Det bidrog också till känslan av att det projekt vi hade var unikt till sin karaktär. Det uttrycktes ofta önskemål från personalen att de ville veta mer om ungdomarnas ursprung, bakgrund, kultur och normer kopplat till sexualiteten. Vi valde dock att inte gå önskemålen till mötes av flera skäl. Dels är det svårt att ge en bild av ett lands kultur och normer, det finns 15

16 alltid en risk att berättelser blir ensidiga och stereotypa och att man därmed slår fast sanningar som inte stämmer. Vi ville undvika att befästa olikheter och istället jobba med utgångpunkten att ungdomar världen över är mer lika än olika. Utgångspunkten i likheter behöver naturligtvis inte stå i motsättning till ungdomarnas specifika situation, behov och sårbarhet. En bitvis svår balansgång. Som tidigare beskrivits fanns ett stort behov av att hitta ett gemensamt förhållningssätt till sex- och samlevnadsfrågorna på HVB-hemmen och höja kvaliteten på stödet till ungdomarna i dessa frågor. Utbildningsdagarna har på olika sätt bidragit till det. Delvis genom att frågorna kring sex och samlevnad går att prata om utifrån en gemensam kunskapsgrund, men även som grund för ett mer gemensamt förhållningssätt. Det är en bra start. Samtidigt som en gemensam plattform är positiv vill vi även peka på att eftersom det handlar om människor som befinner sig i en föränderlig fas finns en risk med allt för fasta ramar och strukturer. Arbetet med ensamkommande flyktingungdomar och sexualitet kräver en lyhördhet och flexibilitet som ingen gemensam plattform i världen kan ersätta. Problem och frågeställningar måste kunna lösas i stunden och arbetet kräver handledning och ständig kunskapsutveckling. Ett projekt som detta har därför givetvis begränsningar eftersom det är tidsbegränsat och arbetet måste kunna fortsätta kontinuerligt. Men vi vill påstå att grunden är lagd och det är tydligt att en process har startat. Förhoppningsvis får sex- och samlevnadsgruppen fortsatt mandat samt, tid och utrymme för att driva på den fortsatta processen och kunskapsinhämtningen. Målsättningen med utbildning för personalen var att öka medvetenheten och kunskapen om hiv/sti och sex och samlevnad och därmed öka kvaliteten på bemötandet av ungdomarna i dessa frågor. Målet är inte enkelt att mäta men i slutfasen av projektet ombads all personal att fylla i ytterligare en utvärderingsblankett och svara på några frågor. Nedan följer några citat från utvärderingen. Fråga: På vilket sätt har utbildningsdagarna haft betydelse i ditt arbete i relation till dina arbetskamrater? Svar: Gett mängder av kunskaper i allra högsta grad relevanta situationer i vår vardag, när det kommer till personalens egna åsikter, värderingar, tankar. Det har öppnats forum för diskussion. Även om föreläsaren inte applicerade på målgruppen kunde vi diskutera kring vår målgrupp och vad som är viktigt att tänka på. 16

17 Fråga: På vilket sätt har utbildningsdagarna haft betydelse i ditt arbete i relation till ungdomarna? Svar: I och med ökad kunskap lättare att tala sex med ungdomar samt i högre grad kunnat ge dem råd om vart de ska vända sig. Blivit mer observant och lyhörd för teman kopplade till sex och samlevnad när det gäller ungdomar. Kan idag prata om sex- och samlevnad som en självklar del av arbetet. Den integrationen fanns inte innan projektet. Fått syn på egna värderingar och fördomar. Ju mer man lär sig och pratar om sex och samlevnad desto lättare blir det att prata med ungdomarna. Blir mer bekväm och naturlig Fått mig att uppmärksamma att alla ungdomar inte ryms i heteronormen, t.ex. inte bara tala om flickvän med pojkar utan även med flickor. Väckt en vilja att ta i frågorna som ibland kan vara pinsamma. Att tänka på att inte bara flickor kan ha haft en svår resa utan även pojkar utifrån aspekten sexuella övergrepp. Utbildning av ungdomarna Inledning Trots att stort fokus lades på utbildning och vägledning av personalen var ungdomarna genom hela projektet den primära målgruppen. Utgångspunkten i utbildningen var att göra ämnet talbart och stimulera ungdomarna till egna reflektioner. Under arbetet med ungdomarna har vi mött en traditionell syn på sexualitet och jämställdhet. Det är en lång process att tillgodogöra sig ny kunskap kring olika normer och synsätt på sexualiteten. Vår intention var att starta och stödja den processen. Målsättningen var att öka medvetenheten och kunskapen om hiv/sti och sex och samlevnad hos ungdomarna, en kunskap vi menar att de har rätt till. Det fanns ett tydligt behov och önskemål hos personalen att ungdomarna skulle få utbildning i sex och samlevnad i grupper på HVB-hemmen, men vad ungdomarnas egentliga behov var hade vi mindre kunskap om. Utbildningen av ungdomarna och av personalen pågick parallellt vilket bidrog till att underlätta mötet mellan dem. 17

18 Tanken med att utbilda ungdomarna var inte bara utbildningen i sig utan också att utforska och undersöka olika metoder och arbetssätt som kunde lämpa sig bra just för den här målgruppen. Det finns inte mycket dokumenterat kring detta men vi utgick från våra tidigare erfarenheter som vi på olika sätt hade samlat genom åren som yrkesverksamma. För att kunna nå fram till ungdomarna krävs det en känslighet i förhållande till deras dåtid och deras nuvarande situation. Det fanns många frågor som skulle besvaras innan vi kunde komma igång med undervisningen. Hur mycket tid behövdes, hur skulle grupperna se ut, språklig nivå, att arbeta med tolk eller inte? Mycket var praktikaliteter men ändå av stor betydelse för hur vi skulle kunna nå fram till ungdomarna på ett bra sätt. Ungdomarna hade olika utbildningsbakgrund och olika erfarenhet av sex- och samlevnadsundervisning från tiden innan de kom till Sverige. De flesta var mellan 16 och 20 år och studerade på introduktionsutbildning för nyanlända elever på gymnasieskolans individuella program (IVIK) eller gymnasium och hade därför inte heller erfarenhet av den sex- och samlevnadsundervisning som genomförs i den svenska grundskolan. Flyktingungdomarna hade andra erfarenheter än många ungdomar i deras ålder och samtidigt brisande kännedom om normer, synsätt och lagar som under en lång tid vuxit fram i Sverige. Målet var att minska det avståndet och öka välbefinnandet och känslan av egen kontroll och sammanhang i det nya samhället. Arbetssätt Utifrån våra egna tidigare erfarenheter, pilotprojektet och litteratur, påbörjades planeringen tidigt tillsammans med sex- och samlevnadsgruppen. Även inför utbildningen av ungdomarna gjorde vi en behovsanalys utifrån vad personalen trodde att ungdomarna behöver, baserat på vad de sett och hört på HVB-hemmen. Alla sex HVB-hem fick i uppgift att på ett arbetsplatsmöte fundera över vad de ville att utbildningen skulle innehålla och vad de ansåg vara viktiga ämnen att ta upp. Därefter sammanfattade vi önskemålen i teman och diskuterade med sex- och samlevnadsgruppen vad som skulle prioriteras. Inför varje termin planerades innehåll och genomförande tillsammans med sex- och samlevnadsgruppen. Som tidigare nämnts fick hela utbildningssatsningen för ungdomarna vara en pågående process, där vi provade oss fram med olika gruppsammansättningar, olika metoder och olika innehåll. Det fanns många aspekter att ta hänsyn till i planeringen: ska grupperna vara uppdelade efter kön eller ska vi blanda grupperna, hur lång tid ska varje tillfälle ta, var ska vi vara, vilken tid på dagen passar bäst, hur många ska vi ha i varje grupp, 18

19 hur många behöver tolk, hur många klarar av undervisningen på svenska, vilket innehåll ska prioriteras, vilka metoder passar bäst, hur kommer ungdomarna att reagera, vad har vi för material, ska personal närvara eller inte, hur många tillfällen per grupp kan vi erbjuda osv. Det blev en hel del pusslande innan vi kom fram till lösningar som vi tyckte kändes rimliga. Vi provade att arbeta med och utan tolk, på svenska eller på ungdomarnas modersmål. Vi hade grupper uppdelade mellan könen och blandade grupper. Vi provade också olika typer av metoder, bland annat att diskutera utifrån fallbeskrivningar, diskutera utifrån ett kortare rollspel, ha traditionella föreläsningar, samtal utifrån vilka frågeställningar som kom upp osv. För att få struktur på detta och kunna dra slutsatser inför fortsatt planering förde vi anteckningar efter varje träff och bad dessutom personalen hålla koll och efterfråga hur ungdomarna hade upplevt gruppundervisningen. Det var tydligt att det fanns en stor skillnad på var ungdomarna befann sig beroende på om de hade uppehållstillstånd eller fortfarande var asylsökande. Detta tog vi hänsyn till i grupperna. Eftersom projektets resurser var begränsade beslöt vi tidigt (efter första terminen) att lägga fokus på ungdomar med PUT. Vi träffade dem två gånger och asylungdomarna en gång. Grupperna förändrades ständigt, nya ungdomar kom till under åren, andra blev klara med skolgång och flyttade från gruppboendet till eget boende. Många som tidigare träffat oss som asylsökande fick senare PUT och deltog därför i flera utbildningstillfällen. De flyttade även mellan olika boenden och kunde av den anledningen träffa oss flera gånger. Det betydde att en ungdom kunde träffa oss allt från en till fem gånger under projektets tid. Under projekttiden har vi träffat fler än hundra ungdomar. Vi försökte i möjligaste mån anpassa undervisningen efter ungdomarnas vardag. Vi provade olika tider, direkt efter skolan eller senare på kvällen. Många gånger konkurrerade våra gruppdiskussioner med annat såsom läxläsning och idrottsaktiviteter. Våra möten med ungdomarna skedde alltid på HVB-hemmen. Delvis för att förenkla för ungdomarna men också för att de förmodligen kände sig tryggast där. Vi var tydliga med att deltagandet var frivilligt. Deltagandet var stort men ungdomarna deltog i större utsträckning när personalen hade förberett dem på vad gruppdiskussionen skulle handla om och stöttat dem att delta. 19

20 Genomförande Innehåll Inledningen på gruppsamtalen är oerhört viktig. De flesta ungdomar visar intresse och nyfikenhet på undervisningen. Men en del av ungdomarna vi mött har visat ett relativt stort motstånd mot ämnet, varit misstänksamma och kanske oroliga för vad som skulle komma att tas upp i grupperna. Det var viktigt att få dem att känna sig trygga och lägga tyngdpunkten på att avdramatisera vad vi skulle prata om och få dem att förstå att det var deras rättighet att få kunskap i ämnet. Vi har varit noggranna med att tala om att alla ungdomar i Sverige får undervisning i sex och samlevnad och att kunskapen kan hjälpa till att navigera i det nya samhället. Det är också viktigt att säga att alla deltar på sina egna villkor. Planen från början var att alla ungdomar skulle få grundläggande kunskap om könsorganens anatomi och fysiologi, ha kännedom om hiv och andra sexuellt överförda infektioner, kondomer och preventivmedel samt diskutera värderingar kring sexualitet, relationer och HBT-frågor. I detta skulle även diskussioner kring lagstiftning diskuteras såsom: abortlagen, sexuell myndighetsålder, sexuella trakasserier osv. För de asylsökande ungdomarna, som varit i Sverige en kort tid, fick fokus ligga på kropp, kön och hiv/sti och kondomer. Anledningen till detta var framför allt de språkliga barriärerna. För ungdomar med PUT som träffade oss flera gånger och som även varit i Sverige längre tid än de asylsökande lade vi mer fokus på att diskutera kring värderingar, relationer, HBTfrågor, heder, svensk lagstiftning osv. Alla grupper var olika. Vissa frågor fick ta stor plats andra mindre, det styrdes till stor del av vad ungdomarna frågade om och hur diskussionen utvecklades. Som gruppledare kom vi alltid med en plan över vad vi skulle ta upp i gruppen men många gånger var frågorna och behoven andra för ungdomarna just då. Det ställdes stora krav på gruppledaren att vara flexibel och lyhörd för vad ungdomarna signalerade att de ville prata om. Vår inställning var hela tiden att försöka möta deras behov och att tillåta att mötena kunde bli annorlunda och innehålla annat än vad som var planerat och att inte känna det som ett misslyckande. Man kan alltid lyssna på frågor, hjälpa till att sätta in frågan i ett större sammanhang och relatera till de ämnen som det var planerat att man skulle ta upp och på så vis ändå styra samtalet. Lyhördhet och flexibilitet är en förutsättning för att nå fram. I tjejgrupperna har det funnits önskemål om och ett tydligt intresse för att prata om mens, graviditet, oskuld och kvinnlig könsstympning. I killgrupperna har intresset varit mer kring 20