Barndoms- och ungdomsvetenskap

Transkript

1 Huvudämne Barndoms- och ungdomsvetenskap Lärarutbildningen, Malmö högskola

2 Barndoms- och ungdomsvetenskap Inom detta huvudämne utbildar man sig till lärare i förskola, förskoleklass, grundskolans tidigare år och fritidspedagogisk verksamhet. Arbete med barn i förskola och skola förutsätter ett flertal kompetenser och ett reflexivt förhållningssätt. Barns inflytande i frågor och sammanhang som rör dem är en central utgångspunkt, liksom betydelsen av att förstå och bemöta barn som enskilda individer vars villkor för lärande, utveckling och socialt liv präglas av sociokulturella raster som genus, etnicitet, kultur, ålder, generation och klass. Ämnet kan delas in i tre huvudområden: 1. Barndoms- och ungdomsstudier 2. Ämnesdidaktiska studier 3. Professionsstudier Dessa tre områden överlappar varandra i den meningen att historisk och nutidsförankrad kunskap om barndom, barns villkor i sociala institutioner som förskola och skola, liksom utvecklandet av ett självständigt förhållningssätt till lärarprofessionen, är grundläggande för att kunna utveckla ämnesdidaktik för barn i olika verksamheter. Inom dessa tre områden sker under utbildningen en progression i vetenskapligt tänkande, arbetsformer och examinationsuppgifter. Barndoms- och ungdomsstudier Barn och barndom Historiskt sett har den obligatoriska skolans införande varit en starkt bidragande orsak till att barn har framträtt som en särskild grupp avskild från vuxenvärlden. Samlandet av alla barn inom en och samma institution har skapat förutsättningar för en kunskapsbildning om barnets särart som med tiden utvecklats till ett omfattande vetenskapligt kunskapsfält. Forskning har delvis bidragit till en förändrad syn på barn och barns utveckling, men barns livsvillkor idag har också sin grund i familjepolitiska, ekonomiska och kulturella rörelser i samhället. Barnrättskonventionen och andra internationella överenskommelser har stärkt barns möjligheter att medverka i beslut som rör deras liv och lett till en allmän övertygelse om att barn bör få ta del av och involveras i processer som berör dem och deras liv. Barns perspektiv uppmärksammas både inom den pedagogiska forskningen och i skolans styrdokument. Barndom kan förstås som en sociokulturell struktur, och som en individuell och gemensam livsfas. I båda dessa former är den föränderlig och under påverkan av sociala, kulturella och politiska krafter. I ett västerländskt perspektiv sträcker sig barndomen från födsel till arton års ålder, medan ungdom överlappar både barndom och vuxenliv. Hur barndom konstrueras, reproduceras och levs är avhängt kultur, geografi, generation, genus och klass, och förståelsen för dess mångfacetterade former är en central del av ämnet. Utbildningen bygger på kunskap och teorier om barns och ungas faktiska villkor men poängterar också betydelsen av att förhålla sig kritisk till generella föreställningar om hur en bra barndom ser ut eller vad som är barnets bästa i olika situationer.

3 Omsorg och fostran Forskning om barns utveckling och sociala kompetens har revolutionerat bilden av barnet och därmed synen på fostran, omsorg och didaktik. Det är inte längre rimligt att tala om socialisation i förhållande till barns utveckling eftersom barn föds som sociala och kontaktsökande människor. Bilden av det kompetenta barnet påverkar vuxnas attityder gentemot barn, liksom omgivningens förväntningar på barns sociala och kognitiva positioner. Att barn ska vara självständiga och ta egna initiativ är något som dagens föräldrar värderar högt. Samtidigt har traditionella värden som lydnad och ordning fortfarande en viktig plats, främst hos föräldrar med låg utbildning eller annan etnisk bakgrund än den svenska. 1 Att arbeta med yngre barn innebär ett komplext och nära samarbete med ett flertal vuxna och kräver därmed förmågan att kunna tänka och handla reflexivt i förhållande till socialt och kulturellt varierade värderingar om barnuppfostran och omsorg. Det kompetenta barnet får dock inte förväxlas med ett barn som inte behöver vuxnas omvårdnad och stöd. Däremot måste ett begrepp som omsorg förstås i förhållande till en modern syn på barn och barndom. Beroende och omsorg kan inte hänvisas till specifika åldrar, utan måste snarare ses som samverkande, i både barns och vuxnas liv. 2 Att arbeta med barn kräver återigen ett nyanserat förhållningssätt och en förmåga att kunna förankra nya värderingar och idéer till gamla traditioner. Ämnesdidaktiska studier Villkor för lärande Tidig kunskapsutveckling är avgörande för barns möjligheter i vidare utbildning och för ett livslångt lärande i ett mångkulturellt samhälle, varför utvecklandet av goda lärandemiljöer är ett genomgående tema och arbetsområde inom ämnet och i utbildningen. 3 Kunskaper om ämnesdidaktik för yngre barn integreras med studier om barn, barndom, fostran och omsorg. Lärarens roll är inte längre eller i huvudsak att lära ut, utan just att skapa lärandemiljöer som gynnar kommunikation och samspel och där lärande kan uppstå. Bra miljöer innebär också att var och en blir sedd, uppmärksammad och får stöd just där hon eller han befinner sig utvecklingsmässigt. Individuella utvecklingsplaner, utvecklingssamtal och ett målrelaterat betygssystem är bara några tecken som signalerar att det numera är individen eller det enskilda barnets lärande som är i centrum. Lärare har inte en självklart given auktoritet i skolan, liksom identitet inte längre ses som något man övertar (av en äldre generation), eller förvaltar genom utbildning och ett specifikt yrke. Processer som lärande och identitetsutveckling sker inte självklart via en vuxen person och inom skolans väggar, utan i allt större utsträckning på informella platser, via media och under fritiden. 1 Sommer (2005) Barndomspsykologiska fasetter. Stockholm:Liber 2 Halldén, Gunilla (2007) Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson 3 Huvudämnet Barndoms- och ungdomsvetenskap är representerat i Malmö högskolas forskarskola Barndom, Lärande och Ämnesdidaktik (BLÄ). Foskarskolan innebär en utveckling av ett prioriterat kunskapsområde och ett samarbete mellan olika forskningsfält (pedagogik, didaktik, barn- och ungdomsvetenskap, barndomsforskning, samhällsvetenskap, teknik, naturvetenskap och språk).

4 Didaktik behandlas och studeras i relation till villkorade kategorier som genus, mångfald, ålder och generation, men också kopplat till barns tidiga läsande och skrivande, samhällsorienterade ämnen, estetik och musik. Eftersom ämnet uppdateras jämte samhälleliga behov och skolpolitisk efterfrågan kommer även matematik, teknik, historia och engelska att successivt integreras i huvudämnet. Idag är de ämnesdidaktiska huvudspåren barns språkutveckling, svenska, drama och estetik. Barns språkutveckling Språkutveckling är en del av och avhängt både kunskaps- och identitetsutveckling och ses därmed som en central del av individens livslånga lärande. Barns språkutveckling har betydelse för deras möjligheter att utvecklas självständigt. Att arbeta med yngre barn kräver därmed insikter i barns olika sätt att kommunicera och vara i världen. Det barn tycker är meningsfullt i en situation är inte självklart detsamma som det vi vuxna värderar som viktigt. Hur och i vilka sammanhang barn skapar mening är en central fråga inom ämnet. Språk är ett socialt fenomen och utvecklingen av orden och deras innebörd skapas i samspel med andra, vilket får didaktiska konsekvenser i den meningen att språklärande måste ses som en social snarare än individuell praxis. Språk behandlas i termer av ett vidgat språkbegrepp. Det inkluderar således både skriftliga och muntliga verbala former, och icke-verbala former som drama, bild och lek. Barns lek är meningsfull i sig, för dess sociala, lustfyllda och kreativa former, och för möjligheten att genom leken utveckla tänkandet, att till exempel kunna lämna situationsbundna handlingar till förmån för fantasi och abstraktion. Studier av barns språkutveckling återkommer i flera av huvudämneskurserna och med olika fokus, men har en särskild tyngd i termin två då studenterna studerar barns språkutveckling i ett kognitivt perspektiv och med fokus på de yngre barnens tidiga skrivande och läsande. I första huvudämneskursen, termin ett, möter studenterna detta ämnesområde i form av barns tidiga samspel och kommunikation (1:2), under andra terminen genom studier i barns lek och andra kommunikationsformer som drama, musik och sång (2:1). Vidare studeras berättelsen som pedagogiskt verktyg, barns textvärldar, tematisk undervisning och pedagogiskt riktad analys (2:2), och under tredje terminen med fokus på äldre barns kommunikationssätt, textvärldar och kulturskapande och hur man som lärare kan ta tillvara detta (3:1). Studenternas handlingskompetens inom detta område bearbetas och utvecklas dessutom under den verksamhetsförlagda tiden och i arbetsformer och uppgifter som kopplar teori till praktik. Ett exempel på detta är det självständiga arbetet på grundnivå. Professionsstudier Inom detta kunskapsområde ryms studier om lärarprofessionen och om förskola/skola som sociala institutioner. Västerländsk barndom går ibland under beteckningen institutionaliserad barndom, ett begrepp som bland annat hänvisar till det faktum att barn i denna del av världen tillbringar en stor del av sin vardag i verksamheter med specifika ramar och funktioner i tid och rum. Inom dessa rum finns både formella och informella styrningsmekanismer och regler som inverkar på barns möjligheter att vara, lära och utvecklas. I skolans väggar finns föreställningar och traditionella bilder av barns sätt att vara och utvecklas, vilka bidrar till att forma skolan som villkorad plats. Som blivande lärare är det viktigt att vara medveten om

5 dessa institutioners historia, men också hur de utvecklats under senare år. Samhällsförändringar har bidragit till att också lärarprofessionen ändrats och fått en delvis ny innebörd (se också tidigare stycken). Lärare som arbetar med de yngre barnen har fått ett ökat ansvar för barns fostran samtidigt som de måste tillgodose föräldrars och elevers ökade krav på inflytande. Ämnet fokuserar på vad man som lärare kan bidra med genom medvetenhet och kunskap om både traditioner och nya sätt att tänka och handla, genom att tänka kritiskt men konstruktivt i förhållande till kategorier som genus, ålder, klass och etnicitet, demokrati och rättigheter, och därmed bidra till en positiv och hållbar verksamhetsutveckling. Lärarens vidgade uppdrag studeras jämte utvecklandet av en professionell handlingskompetens, till exempel när det gäller bedömning, pedagogisk profilering, individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal. De blivande lärarnas yrkesidentitet utvecklas i nära anknytning till den verksamhetsförlagda tiden och det praktiska arbetet inom olika verksamheter och genom utbildningens teoretiska och analytiska progression. Huvudämnets uppbyggnad och progression Barndoms- och ungdomsvetenskap är uppdelat i två nivåer, grundnivå och avancerad nivå. Grundnivån innefattar grundläggande studier om barndom och ungdom i ett historiskt, socialt och kulturellt perspektiv, barns utveckling, lärande, lek, kultur, språk- och identitetsutveckling. Genomgående i dessa kurser arbetar studenten med att utveckla en reflexiv och analytisk förmåga samt professionell användbarhet. Arbetsformer och examinationsuppgifter innefattar en progression i studenternas analytiska, självreflekterande och kritiska blick, liksom bearbetning och författande av olika slags texter. Det självständiga arbetet på grundnivå löper över tre av grundnivåns kurser och har som syfte att skapa sammanhang mellan utbildningen och verksamheternas praktik. På en avancerad nivå arbetar studenten vidare med och utvecklar sin ämnesdidaktiska handlingskompetens, förmåga att stödja barns inflytande och lärande, och genomförande av utvärdering och utveckling inom den egna verksamheten. I det avslutande examensarbetet ges möjlighet till fördjupning inom ett valt forskningsområde.

6 Huvudämneskurser i barndoms- och ungdomsvetenskap Termin Innehåll Kurs Hp Grundnivå 1 Gemensam del Att bli lärare 15 Huvudämne Perspektiv på 15 barndom 2 Huvudämne Lek, kultur & 15 kommunikation Huvudämne Språk & 15 Det självständiga arbetet 15 Hp/Vftp 3 Huvudämne Perspektiv på ungdom 15 Det självständiga arbetet Huvudämne Identitet, demokrati, 15 Det självständiga arbetet mångfald 4 Sidoämne 30 5 Sidoämne 30 6 Huvudämne Ledarskap och 15 Avancerad nivå yrkeskompetens Huvudämne Den forskande läraren 15 7 Huvudämne Examensarbetet 15 Gemensam del Att vara lärare 15 Språk och inflytande - det självständiga arbetet på grundnivå Arbetet med det självständiga arbetet utgår från studenternas praktiska erfarenheter under den verksamhetsförlagda tiden och bearbetas, analyseras och presenteras med hjälp av utbildningens teoretiska begrepp. Inom Barndoms- och ungdomsvetenskap löper arbetet över tre kurser i grundutbildningen (2:2, 3:1, 3:2) och dess syfte är främst att skapa möjligheter för en fördjupad integration mellan de högskole- och verksamhetsförlagda delarna av utbildningen. Vi har valt att introducera det självständiga arbetet i kursen Språk och meningsskapande (2:2). I denna kurs genomför studenterna en intervju om barns språkande med lärare på förskola/skola/fritidshem och analyserar denna med hjälp av relevant kurslitteratur/teori. Det självständiga arbetets andra del fortsätter i kursen Perspektiv på ungdom (3:1). I denna kurs dokumenterar, analyserar och presenterar man en språklig situation med fokus på barns och ungas samspel. Den avslutande delen av det självständiga arbetet utgörs av en vetenskaplig uppsats, vilket samtidigt fungerar som examinationsuppgift på kursen Identitet, demokrati och mångfald (3:2). Den fråga som ligger till grund för arbetet formuleras mot bakgrund av det självständiga arbetets tema språk och inflytande och med fokus på barns perspektiv.

7 Det självständiga arbetet på grundnivå Lärandemål Bedömning 2:2 Genomföra en intervju med lärare Examinationsuppgiften utgörs av ett på förskola/skola/fritidshem och individuellt paper som behandlar både analysera denna med hjälp av relevant teori och praktik. kurslitteratur/teori. 3:1 Dokumentera, analysera och presentera Examinationsuppgiften, som genomförs i en språklig situation med fokus på barns mindre grupp, utgörs av en diskursanalys och ungas samspel. som presenteras digitalt. 3:2 Dokumentera en språklig situation med Examinationsuppgiften utgörs av en fokus på barns perspektiv. Presentera och vetenskaplig uppsats, som genomförs analysera empirin med hjälp av kursens parvis och ventileras under ett centrala begrepp. oppositionsseminarium.