UNIT. unitark.se IDÉ BILLDAL TRÄHUS. Johanna och Mats

Transkript

1 IDÉ? Knappt 20 km söder om Göteborg ligger Billdal med sin brokiga villabebyggelse och ett mindre närcentrum. Villorna ligger på pendlingsavstånd till Göteborg men den stora attraktionen är havet, det är först här västerhavet breder ut sig relativt ostört; längre norrut skymmer den södra skärgården. Alldeles invid kustlinjen men bakom en större knalle som, ligger fastigheten till detta projektet. Fastigheten har mycket vanskliga markförhållanden samt omringnas av stora närliggande grannhus. För att erbjuda goda boendekvaliteter på denna tomt så fick huset dikteras av platsförhållandena, i stor utsträckning. Inom japansk trädgårdskonst förekommer begreppet shakkei som kan översättas med låna en vy. Det handlar om att fånga olika vyer från fjärran berg, närliggande natur, himlen eller mark och sjö. Det var en metod för att få en ofta liten och inklämd trädgård att verka större och rikare i det trånga Japan. Det handlade i essens om att fånga naturen levande! Situationen för fastigheten i Billdal påminnde om de japanska klosterträdgårdarna - det är trångt och bara spalter av utsikt mellan grannhusen. Genom en medveten placering av huskroppar och fönster har de smala springor av attraktiv utsikt lånats; detta har av nöd varit den styrande principen för detta projektet och ger de boende en känsla av att bo i naturen mitt i det trängsta av villaområden. KUND: Johanna och Mats STORLEK: 270m 2 STATUS: Inflyttning 2009 VVS: DeltaTe K: RH Byggteknik ARKITEKT: Ansvarig Mikael Frej & Klas Moberg Medverkande Frans Magnusson När man gör entré till fastigheten kör man 15 meter på en väg mellan två grannar innan man kommer fram till huset. Då man parkerar bilen så ser man ut genom ett smalt gatt som fångar vyn av ett stort träd långt borta. Inträdet till själva huset markeras med en fem centimeter upphöjd betongplatta som genom en svaglutande ramp leder upp till entrédörren. När man går upp på rampen så anar man det mycket ljusare gårdsrummet på vänster sida. Detta är en annan central effekt i den japanska trädgårdsplanerings dramaturgi; först ana, därefter hållas och avslutningsvis erfara. Väl framme vid entrédörren uppenbaras innergården åt vänster som är husets atriumliknande hjärta. Huset är i tre våningar varav den övre är roterad 90 grader kring våtenheterna med sina vertikala schakt. Därigenom vänder huset ryggen åt sina grannar med höga höjder och mera sparsam fönstersättning. Inåt gården är skalan mer intim och fasaderna uppglasade. Eftersom geometrierna är relativt komplicerade har detaljeringen hållits enkel med fasad i slät järnvitriolbehandlad granpanel och beslagning och fönsterpartier i natureloxerad aluminium. Övre planet rymmer tre sovrum och bad- tvättavdelning. De offentliga ytorna finns i entréplanet som glider ut på gården genom stora skjutdörrar. Källaren kan inredas till en separat lägenhet alternativt tjäna som gillestuga. Invändigt så har betonggolven stålglättats med stor noggranhet för att få en blank yta som inte kräver något ytterligare ytskikt. I övrigt dominerar vitmålad gips som ytskikt. Husets naturliga nav är trappan kring vilken huset roterar. Högst upp i trapprummet vänder sig stora fönster mot väster så att hela trapprummet verkar som ett solperiskop som tar ned ljuset.

2 RITNINGAR PLAN 1 PLAN ENTRÉ PLAN KÄLLARE FASAD NORR

3

4 FOTOGRAFI GÅRD VINTERN EJ FOTOGRAFERAD EFTER FÄRDIGSTÄLLANDE GÅRD VINTERN EJ FOTOGRAFERAD EFTER FÄRDIGSTÄLLANDE

5 FOTOGRAFI EXTERIÖR EXTERIÖR

6 MATERIAL ENTRÉVÅNING Husets två nedre bjälklag är gjutna i betong och källarväggarna är murade med lecablock i tjocklekarna 190 och 250. Denna mur är isolerad på utsidan för att inte få några köldbryggor. De övre två planen är helt konstruerade i trä. Detta speglas även i fasadmaterialen; för källaren har en fibercementskiva använts och för de övre våningarna en enkel granpanel. Redan i ett tidigt skede var järnvitriolbehandlad granpanel som fasad ett beställarönskemål. Där den verkar som regnkappa och har täthetskrav finns ett bakomliggande lock bakom den släta panelen. För staket, skärmar och räcken finns inget täthetskrav och där kan man ge fasaden ett rikare uttryck. Ett av de mest ursprunglinga och materialeffektiva sätten att bygga på med trä som grundmaterial är genom vävning. De tidigaste väggarna i många kulturer har just varit vävda. I den tyske arkitekten och teoretikern vid Gottfried Sempers värld så består urbostaden av två element: härden och tyget. Tyget utgjorde bostadens väggar vilket enligt Semper kan härledas etymologiskt i tyskan från das Gewand (vävnaden) via winden (väva) till die Wand (väggen). Även om inte detta lever vidare i svenska väggkonstruktione så återfinns det i till exempel traditionella staket. För de träytor som inte behöver vara helt täta har vävning använts för att ge mer liv i ytorna och som en allusion till urväggen. Till varp så används granplankor och till veft aluminiumrör. När man spikar upp en träpanel på läkt så brukar avståndet mellan varje läkt vara ca 600 mm. Att det måste vara så tätt mellan läkten beror på att träpanelen har två frihetsgrader; den kan dels bukta in och dels bukta ut. Om man spänner in panelbrädorna genom att böja dem så strävar de bara åt att återfå sin raka form. Genom att böja träpanelen kan man öka avståndet mellan läkterna till ca det dubbla med samma stabilitet. Det är den materialeffektiva principen för flätverk och olika staket.