Pedagogik som vetenskap och verksamhet - temaintroduktion

Transkript

1 1 Studies in Educational Policy and Educational Philosophy E-tidskrift 2006:2/2007:1 Eva Forsberg Pedagogiska institutionen Uppsala universitet Pedagogik som vetenskap och verksamhet - temaintroduktion Med detta nummer av tidskriften står Pedagogik som vetenskap och verksamhet i centrum. I Uppsala kommer under 2007 den nu hundraåriga tradition som pedagogik som examensämne har vid universitet att celebreras vid en särskild konferens. En sådan händelse kan i sig vara skäl nog för att stanna upp och med sikte på framtiden blicka bakåt. Även de differentierings- och integrationsprocesser som pedagogik som vetenskap genomgick under förra seklet utgör motiv för att uppmärksamma formeringen och transformeringen av disciplinen. I detta är såväl kontinuitet och diskontinuitet som stabilitet och förändring av särskilt intresse. Pedagogik som akademiskt ämne etablerades redan 1907 och den första professuren som innehades av Bertil Hammer inrättades 1908 och tillsattes 1910 vid Uppsala universitet. Undervisning i uppfostringsvetenskap fanns dock redan under 1700-talets senare del (Lindberg & Lindberg 1983). Pedagogiskt vetande i en mer generell bemärkelse som undervisningskonst har emellertid en betydligt längre historia som sammanhänger med att samhällets reproduktiva och produktiva uppgifter frikopplades från varandra. Över tid har också moderniseringen och den tilltagande komplexiteten i samhället bidragit till en ökad specialisering och åtskillnad mellan olika former av vetande (Durkheim 1972, Wittrock, Heilbron & Magnusson 1998). Uppkomsten av statsburna utbildningssystem med obligatorisk skolgång ökade komplexiteten i undervisningsuppdraget som efterhand kom att handhas av lärare i institutioner för utbildning och uppfostran (Keiner 2002). Pedagogiskt vetande kom därmed att kopplas till en stor samhällssektor, breda samhällsfrågor och politiskt beslutsfattande. Många aktörer som t.ex. lärare, administratörer och politiker har därigenom bidragit till utvecklandet av det pedagogiska vetandet. I modern tid kan pedagogik som vetenskap historiskt och genealogiskt förbindas med såväl skolverksamheten, lärarutbildningen, yrkeslivet som politiken, byråkratin och marknaden. Kunskapsområdet har med andra ord växt fram som svar på samhälleliga behov. I denna mening är pedagogiken per definition nyttig. Läraryrkets utveckling till en profession tog form genom framväxten av lärarutbildningsseminarier och anlitandet av lärarutbildare. Detta skärpte kraven på systematiskt grundat vetande och medverkade i förlängningen till etablerandet

2 2 av pedagogik som en vetenskaplig disciplin. Inom pedagogik studeras hur erfarenheter i termer av värden, normer och kunskaper kan överföras från en generation till en annan. I en grundläggande mening handlar alltså pedagogik om den mänskliga kulturens överlevnad och villkoren för denna. Behovet av denna typ av vetande ökar i takt med att målen för uppfostran och själva uppfostringsprocessen liksom de sociala betingelserna för pedagogisk praxis förändras (jfr Hammer 1910 i Lindberg & Berge 1988). Jämfört med tidigare är pedagogiskt vetande kopplat till fler verksamheter och det berör fler människor under längre tid. Därmed borde det samhälleliga behovet av pedagogiskt vetande vara större än någonsin. Vi kan också i västvärlden iaktta hur efterfrågan på pedagogiskt vetande tilltagit åtminstone på en retorisk nivå. En omfattande litteratur framhåller att vi nu lever i ett vetenskapliggjort informations- och kunskapssamhälle, präglat av en kunskapsekonomi i vilken organisationer och medborgare lever på marknader där de köper och säljer kunskap. Dessutom betonas nödvändigheten av ett livslångt, livsvitt och flexibelt lärande inom samhällets samtliga sektorer och av alla individer oavsett ålder eller sysselsättning. Mot den ovan beskrivna bakgrunden borde pedagogiken befinna sig i en blomstringsperiod. Mer regel än undantag är dock frågor om såväl pedagogikens relevans för lärarutbildningen och skolpraktiken som dess autonomi i relation till dels referensdisciplinerna filosofi, psykologi och sociologi, dels uppkomsten av nya ämnen som t.ex. didaktik, pedagogiskt arbete, utbildningsvetenskap, etc. Pedagogiken rör sig i en mångvetenskaplig riktning och kunskaps- och forskningsområdet kring utbildning, undervisning och uppfostran befinner sig i a multiparadigmatic state (Lindberg, 2002). Pedagogik är förvisso det till antalet studenter näst största ämnet i det svenska universitetssystemet (HSV 2005:17) men det präglas innehållsligt av en sådan pluralitet att det finns anledning att fråga om ämnet i sig existerar eller om det endast är en samlingsbeteckning på många olika ämnen. Frågan har också ställts om pedagogik som akademiskt ämne främst är att betrakta som ett nittonhundratalsfenomen (Lindberg 2002). Med vetenskapliggörandet av samhället och samhälliggörandet av vetenskapen står vi också i en mer generell mening inför en omförhandling av det sociala kontraktet mellan forskning och samhälle. Kraven har tilltagit på en starkare kontextualiserad och socialt robust kunskap (Nowotny m.fl. 2001). Det finns alltså ett samhälleligt tryck för att vetenskapen, precis som annan offentligt finansierad verksamhet, ska producera för samhället relevant kunskap (Demeritt 2000). I situationer av omförhandling sker en uppluckring av tidigare mer strikta gränser och frågor om vem eller vilka som ska producera vilket vetande, på vilket sätt och varför hamnar på dagordningen. Vetenskaplig kunskapsbildning har under 1900-talet varit starkt kopplad till universiteten och deras discipliner, vilka i sin tur varit beroende av nationalstaten som finansiär, organisatör och i viss utsträckning garant för den vetenskapliga autonomin. Även om disciplinära gränser blivit alltmer flytande är discipliner alltjämt den dominerande principen för organisering av forskning i Sverige (Schild & Sörlin, 2005). Disciplinhistoria utgör i detta temanummer en central utgångspunkt för studier av formering och transformering av pedagogiskt vetande. I en förlängning kan denna typ av studier fördjupa den reflexiva självförståelsen hos både producen-

3 3 ter och brukare av pedagogisk forskning. Vi sätter fokus på pedagogik som vetenskap och verksamhet. Intresset är därmed inriktat mot en förståelse av pedagogik som en disciplin definierad genom platser, myndigheter och professionella som specialiserar sig i en systematisk produktion av nya fynd genom vetenskaplig forskning (jfr Bourdieu 2004). Författarna till artiklarna riktar uppmärksamheten mot det pedagogiska vetandet och pedagogikämnet så som det framträder utifrån systematiskt grundade analyser av empiriska material som tidskriftsartiklar, sakkunnigutlåtanden, självvärderingar, kurslitteratur samt studenternas självständiga arbete om 10 poäng. Temanumret inleds med Leif Lindbergs artikel Disciplinen och den dubbla kompetensen. Noteringar i anslutning till ett kvalifikationskrav. Lindberg behandlar den pedagogiska disciplinen sett utifrån rekryteringen av professorer så som detta framkommer i sakkunnigutlåtanden Pedagogikämnet speglas genom de förväntningar och krav som ställts på dess främsta företrädare, professorerna. Detta är inte den första skildringen av ämnet ur just den infallsvinkeln. Tidigare genomförda projekt har visat hur denna typ av studier bidrar med kunskap om dels den disciplinära självförståelsen, dels hur tal och praxis kan förstås som komplementära i förhållande till varandra (jfr t.ex. Lindberg & Berge 1988). I den studie som Lindberg här redovisar analyseras yttranden om den så kallade dubbla kompetensen, dvs. kravet att en person ska vara dubbelt docentkompetent för att vara behörig till en professur. Lindberg visar hur tillsättningen av professorer inte enbart är en inomdisciplinär fråga, utan också kan relateras till statliga och professionella intressen. Särskilt framhålls hur innebörden i den dubbla kompetensen förändrats under 1900-talet och hur diskussioner förts utifrån såväl inriktningsfrågor som meriternas kvalitet. Skiljaktiga uppfattningar kan urskiljas bland experterna fram till andra världskriget liksom strider mellan experterna om territoriet under och talen. Under 1970-talet och det tidiga 1980-talet dominerar en slags superficial konsensus om ett systemperspektiv. Under de senaste decennierna är en mer komplex betoning på kvalitet framträdande. Christian Lundahl behandlar i artikeln Den populära pedagogiken det pedagogiska vetande som på en och samma gång är praktiskt, akademiskt och politiskt. Närmare bestämt studerar Lundahl ett samproducerat vetande om elever och deras kunskaper under 1940-talet. Med exempel från Svensk lärartidning och dess uppföljare Folkskolan svensk lärartidning, samt utifrån kursverksamheten vid Statens Psykologisk-Pedagogiska Institut skildrar Lundahl fyrtiotalsfälten för kunskapsproduktion och konsumtion. Kunskapen producerades och spreds via nya sociala och diskursiva fält som utvecklats för att både reflektera och möjliggöra en ny skolorganisation. Även om denna kunskap i första hand avsåg att stödja den svenska reformeringen av utbildningssystemet mot en sammanhållen nioårig grundskola menar Lundahl att den hade överspridningseffekter på såväl akademiska teorier som undervisningspraktiken. Det finns med andra ord en dubbelriktad påverkan mellan de olika verksamheter och aktörer som deltar i produktionen av det pedagogiska vetandet. Daniel Sundbergs bidrag heter Pedagogikämnet i ett förändrat akademiskt landskap - pågående reformer, institutionella ämnesmiljöer och disciplinformering i Sverige. Han studerar hur pedagogik som akademisk disciplin har för-

4 4 ändrats utifrån ett vetenskaps- eller kunskapssociologiskt perspektiv. Författaren menar att den samtida situationen som utmärks av både kontinuitet och diskontinuitet kräver en ökad disciplinär självreflexivitet. Syftet med artikeln är också att bidra till en ökad kritisk reflexivitet kring ämnesfältets utveckling. Artikeln bygger på ett antagande om att reformer inom den högre utbildningen det senaste decenniet ( ) resulterat i en rörelse från pedagogik i singular till utbildningsvetenskaper i plural. Sundberg driver tesen att pågående reformer inom den högre utbildningen har bidragit till en accelerering av differentieringen inom ämnesområdet. Sundberg nyttjar de självvärderingar som genomfördes av institutionerna som ingick i Högskoleverkets utvärdering av kunskapsområdet Pedagogik, Didaktik och Pedagogisk arbete. Självvärderingarna analyseras med avseende på hur institutionella pedagogiska ämnesmiljöer håller på att förändras. I artikeln identifieras tre generella spänningsfält i det disciplinära fältets konstituering pedagogik som: 1) en sammanhållen akademisk disciplin, 2) ett multidisciplinärt fält öppet i förhållanden till andra ämnen 3) inriktat mot en mer pragmatisk specialisering av professionell kunskap. Stefan Sellbjers artikel Pedagogik som disciplin en bestämning utifrån kurslitteratur bidrar med kunskap om hur pedagogik som vetenskap kan förstås utifrån den litteratur som används under grundutbildningen i pedagogik vid svenska universitet. Studien är baserad på en empirisk undersökning av den kurslitteratur som användes vid sex universitet under perioden Sellbjer är intresserad av såväl stabilitet som förändring. Det sistnämnda uppmärksammar författaren i en annan, relativt nyligen publicerad artikel i Pedagogisk forskning i Sverige. 1 Författaren konstaterar där att analysen visar på en tydlig fokusförskjutning från kvantitet till kvalitet vad gäller såväl metod, männniskosyn som vetenskapsteoretiska utgångspunkter. En annan förändring rör psykologins kraftiga nedgång, liksom sociologins uppgång. (Sellbjer 2006 s. 266) Den artikel som Sellberg presenterar här kan däremot betecknas som ett försök att ringa in pedagogikämnets kärna. Hans resultat pekar på att pedagogik i ett innehållsligt perspektiv primärt är förbundet med pedagogiska processer/undervisning, utbildningssystem och lärande. Även vetenskaplig metod och delvis också psykologiska och sociologiska aspekter framträder som väsentliga aspekter av ämnet. Sellbjer diskuterar i anslutning till resultaten distinktionen mellan pedagogik som etablerad vetenskaplig kunskap och pedagogik som verksamhet. I den avslutande artikeln Formeringen av forskningsanknytning genom examensarbetet riktar Eva Forsberg uppmärksamheten mot forskningsanknytningen inom lärarutbildningen och då särskilt så som den kommer till uttryck inom examensarbeten. Utifrån resultaten från två tidigare avrapporterade studier i första hand en granskning av examensarbeten (Forsberg & Lundgren 2006), men delvis också en studie om forskningsanknytning (Säljö & Södling 2006) redovisas och diskuteras olika aspekter av forskningsanknytning genom examensarbeten 1 Förändringar i pedagogikundervisningens innehåll under 1900-talets slut (Sellbjer 2006).

5 5 Som referenspunkt för analysen av forskningsanknytningen inom lärarutbildningen används också data som avser examensarbeten inom sjuksköterskeprogrammet. Därigenom kan två skilda modeller för forskningsanknytning, en konsumtions- respektive en produktionsinriktad, och faktiska och möjliga konsekvenser av dem lyftas fram. I en avslutande diskussion riktas uppmärksamheten mot forskningsanknytning i lärarutbildningen som ett ideal med förhinder. Sammantaget bidrar artiklarna till att öka kunskapen om formering och transformering av pedagogiskt vetande, med betoning på pedagogik som vetenskap och verksamhet. Författarna ger flera exempel på hur produktionen av pedagogiskt vetande påverkar och påverkas av konsumtionen av detta vetande. Att behovet av pedagogisk teori har sitt ursprung i pedagogisk praxis och påverkas av förändringar i denna och samhällets förväntningar innebär inte att det råder någon okomplicerad och enkel relation mellan teori och praxis. Fler och fördjupade fältbaserade studier med fokus på kunskapsproduktion och kunskapskonsumtion samt relationen mellan dessa är därför av central betydelse. Här behövs undersökningar av flera skilda verksamheter som utbildning, forskning, utbildnings- och forskningspolitik, utbildningsbyråkratin för att bara nämna några. Referenser Bourdieu, P. (2004). Science of science and reflexivity. Cambridge: Polity Press. Demeritt, D. (2000): The new social contract for science: Accountability, relevance, and value in US and UK science and research policy. Antipode, Vol. 32, No. 3, pp Durkheim, E. (1972): Selected Writings. Edited with an introduction by Anthony Giddens. Cambridge University Press. Forsberg, E. & Lundgren U. P. (2006): Examensarbetet inom den nya lärarutbildningen. Högskoleverket Rapport 2006:47 R. Hammer, B. (1910): Om Pedagogiska problem och forskningmetoder. I Lindberg, L., & Berge, B.-M. (Red.) (1988): Pedagogik som vetenskap - vetenskap som pedagogik. Lund: Studentlitteratur. Högskoleverket 2005:17. Utvärdering av grund- och forskarutbildning inom ämnesområderna pedagogik, didaktik och pedagogiskt arbete vid svenska universritet och högskolor. Keiner, E. (2002): Education between Academic Discipline and Profession in Germany after World War II. European Educational Research Journal, Vol. 1, Nr 1, Lindberg, G. & Lindberg, L. (1983): Pedagogisk forskning i Sverige En explorativ studie av inom- och utomvetenskapliga faktorer. Akademisk avhandling, Umeå universitet. Lindberg, L. (2002): Is Pedagogik as an academic discipline in Sweden just a phenomenon for the twentieth century? European Educational Research Journal, vol. 1, nr. 1, Lindberg, L., & Berge, B.-M. (Red.) (1988): Pedagogik som vetenskap - vetenskap som pedagogik. Lund: Studentlitteratur.

6 6 Novotny, H., Scott, P. & Gibbons, M. (2001): Re-thinking science - Knowledge and the Public in an Age of Uncertainty. Cambridge: Polity Press Schild, I & Sörlin, S (2005): Mer tvärvetenskap? In: Sörlin, S. (red.) I den absoluta frontlinjen. En bok om forskningsstiftelserna, konkurrenskraften och politikens möjligheter. Nora: Bokförlaget Nya Doxa. Sellbjer, S. (2006): Förändringar i pedagogikundervisningens innehåll under 1900-talets slut. Pedagogisk Forskning i Sverige, Årg. 11, Nr 4, Säljö, R & Södling, M. (2006): Utbildning på vetenskaplig grund röster från fältet. Högskoleverket Rapport 2006:46 R. Wittrock, B., Heilbron, J. & Magnusson, L. (ed.) (1998): The rise of the social sciences and the formation of modernity: conceptual change in context, Dordrecht: Kluwer Academic, cop. Texten får fritt kopieras för icke kommersiella ändamål under förutsättning att fullständig referens anges. Forsberg,Eva 2006: Pedagogik som vetenskap och verksamhet - temaintroduktion I Studies in Educational Policy and Educational Philosophy: E-tidskrift, 2006:2/2007:1. <