Sjukgymnastdagarna 2013 Torsdag 3 oktober Posters

Transkript

1 Sjukgymnastdagarna 2013 Torsdag 3 oktober Posters 0

2 Innehållsförteckning Torsdag den 3 oktober... 2 Posters... 2 Stroke aspekter på träning och fysisk förmåga... 2 Kvinnors hälsa... 6 Stroke utveckling av nya innovativa behandlingsmetoder Stroke- arm och handfunktion Reliabiliteten för ABILHAND - ett mått på självskattad förmåga att utföra vardagliga handaktiviteter hos personer med kronisk stroke Veterinärmedicin Arbetsförmåga och arbetsmiljö Idrottsmedicin Fysisk aktivitet och träning som hälsopromotion Parkinson Smärta i ländrygg och nacke E-hälsa Psykisk hälsa Patientcentrerat fokus Barn och unga Äldres hälsa Pedagogik Aspekter på skelett, led och muskelfunktion Kvalitet och verksamhetsutveckling Andning och cirkulation Multipel Scleros Register över medverkande:

3 Torsdag den 3 oktober Posters Stroke aspekter på träning och fysisk förmåga Funktionell styrketräning efter stroke: effekter på benstyrka, balans och hälsa. Maria Boberg Aktiv Fysioterapi Södra, Ersta Sjukhus Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet Funktionell styrketräning har i flera tidigare studier visat effekt på styrka, gång och balans hos patienter minst 6 månader efter insjuknande i stroke. Det finns däremot få studier som har undersökt om funktionell styrketräning även har effekt på patienters upplevda balans och hälsa. Syftet med studien var att utvärdera effekten av funktionell styrketräning på benstyrka och balans samt på tilltro till sin balansförmåga och hälsa efter stroke. Single Subject Experimental Design (SSED) med A-B design användes med uppföljning tre månader efter avslutad intervention. Fem patienter som insjuknat i stroke två-tolv år tidigare deltog i studien. A-fasen (baslinjen) varade i två veckor med fyra mättillfällen. B-fasen (interventionen) varade i åtta veckor med ett mättillfälle respektive två träningstillfällen per vecka. Balans mättes med Timed Up and Go och Step Test, styrka med 30 s Chair Stand Test, självskattad balans med Falls Efficacy Scale (S) och självskattad hälsa med EQ VAS. Resultatet visade signifikanta förbättringar på bedömd styrka och balans på 14 av 20 variabler. Vid uppföljning presterade deltagarna bättre än medelvärdet av A-fasen på 13 av 20 variabler. Självskattad balans och hälsa förbättrades för majoriteten av deltagarna och effekten kvarstod vid uppföljning. Funktionell styrketräning kan vara effektivt för att förbättra benstyrka, balans, tillit till sin balansförmåga och självskattad hälsa för patienter med stroke. Resultatet måste dock verifieras i randomiserade kontrollerade studier Responsiveness hos Timed Up & Go och förändring av balans vid gång första året efter stroke Författare: Carina U Persson (1) Medförfattare: Anna Danielsson (1), Katharina Stibrant Sunnerhagen (2), Anna Grimby- Ekman (3), Per-Olof Hansson (4) 2

4 1) Sjukgymnastik- och arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Institutionen för Neurovetenskap och fysiologi 2) Inst. för Neurovetenskap och fysiologi 3) Inst. för Arbets- och miljömedicin 4) Inst. för Medicin - Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Nedsatt balans vid gång är vanligt efter stroke. Syftet med aktuell studie var att undersöka om Timed Up & Go (TUG) är känsligt för att mäta förändring över tid hos patienter de tre första månaderna efter förstagångsinsjuknande i stroke. Ytterligare syfte var att mäta förändring av balans vid gång, mätt med TUG, under första året efter stroke och om tillfrisknandet av balans vid gång skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper. Som en del av Postural Stroke Study in Gothenburg (POSTGOT), undersöktes 96 patienter med TUG första veckan efter stroke. Ytterligare bedömningar med TUG genomfördes tre, sex och tolv månader efter stroke. TUG är känsligt för att mäta förändring över tid, medeltiden för TUG reducerades med 5,3 sekunder, från 17,8 till 12,5 sekunder (p<0,001) från första veckan till tre månader efter stroke. Mellan tre och sex och sex och tolv månader efter stroke kunde ingen ytterligare förändring i medeltid för TUG upptäckas. I en mixad modell av linjär regression, noterades en signifikant åldersskillnad. Patienter 80 år och äldre försämrades i TUG mellan tre och tolv månader efter stroke, vilket inte kunde upptäckas för patienter år eller 65 år och yngre (p=0,011 för interaktionen mellan åldersgrupp och tid). TUG är känsligt för förändring över tid och kan användas för att mäta tillfrisknande av balans vid gång efter stroke. En signifikant förbättring av balans vid gång noterades från första veckan till tre månader efter stroke, men kunde inte upptäckas därefter. Förändring av balans vid gång över tid skiljde sig åt mellan olika åldersgrupper. Raschanalys av Den modifierade versionen av Postural Assessment Scale for Stroke Patients Författare: Carina U Persson (1) Medförfattare: Katharina Stibrant Sunnerhagen 2), Åsa Lundgren-Nilsson (2) 1) Sjukgymnastik- och arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/ Östra, Institutionen för Neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 2) Institutionen för Neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Nedsatt postural kontroll är vanligt efter stroke. Den modifierade versionen av Postural Assessment Scale for Stroke Patients (SwePASS) är en ny skala, designad för att bedöma postural kontroll. För korrekt hantering och tolkning av skalans resultat i kliniken, är det viktigt att ha goda kunskaper om skalans mätegenskaper. Syftet med aktuell studie var att bedöma intern konstruktionsvaliditet hos SwePASS. Mer specifikt, mätegenskaperna; 3

5 endimensionalitet, lokalt oberoende, skalstegens funktion, reliabilitet samt svårighetsgrad hos skalans delmoment i förhållande till kapaciteten hos populationen. Raschanalys användes i analysen av data, som baseras på 150 SwePASS- bedömningar gjorda på patienter med förstagångsstroke fyra till sju dagar efter insjuknandet. Den första analysen påvisade oordnade tröskelvärden. Efter justering av kategorierna (skalstegen) hos tre delmoment erhölls ordnade tröskelvärden, däremot upptäcktes lokalt beroende mellan två delmoment. Efter att slagit ihop de två delmomenten som korrelerade högt med varandra till ett delmoment, uppvisades goda indikationer på att data passade modellen utan någon skillnad i utfall oavsett kön, ålder eller strokelokalisation, baserat på lika kapacitet av postural kontroll. Efter justeringar av skalans kategorier och delmoments lokala beroende visade Raschanalysen goda indikationer på att SwePASS är endimensionell och kan användas på individnivå hos patienter med stroke, oavsett kön, ålder och strokelokalisation. Ytterligare studier med större population krävs för att konfirmera aktuella resultat och för att möjliggöra en transformeringstabell för att erhålla intervalldata för SwePASS. Lite mer aktiva, lika ensamma en jämförande observationsstudie mellan strokerehabilitering och akut strokevård i Sverige Charlie Saxin (1)PT, Anna Åstrand (1)PT, Toby Cumming (2)PhD, BBSc (Hons), Julie Bernhardt (2,3) PhD, PT, associate professor, Thomas Lindén (1,2), PhD, MD, associate professor. (1)Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Sahlgrenska Akademien, Göteborg. (2)Florey Institute of Neuroscience and Mental Health, Melbourne, VIC, Australia. (3)LaTrobe University, Bundoora, VIC, Australia. Intensiv fysisk aktivitet vid stroke-rehabilitering har visat sig ge bättre gångförmåga, kognition och självständighet. Trots detta visar forskning att patienter inom strokevård generellt är såväl inaktiva som ensamma och tillbringar största delen av sin tid i sitt sovrum. Vårt syfte var att fastställa om rehabiliteringsenheter främjar fysisk aktivitet hos strokepatienter genom att jämföra rehabiliteringsenheter med en akut stroke-enhet gällande nivå av fysisk aktivitet under en arbetsdag. Mängden social interaktion och var patienterna befann sig, faktorer som anses bidra till att öka mängden fysisk aktivitet, observerades också. Observationer gjordes under en dag mellan klockan 8.00 och Var tionde minut registrerades patientens högsta nivå av fysisk aktivitet, placering samt interaktion. Etthundrafyra stroke-patienter inom inneliggande rehabilitering och 86 patienter inom inneliggande akut stroke-vård inkluderades i studien. Ingen signifikant skillnad i hur stor del av dagen grupperna var aktiva i moderat till hög fysisk aktivitet uppmättes (p>9). Patienterna inom rehabilitering tillbringade största delen av sin 4

6 dag sittandes med stöd (median 29% av den observerade tiden). De tillbringade mindre tid i sovrummet (p<0.001) och lika mycket tid ensamma (p>0.7) jämfört med patienterna i den akuta vården. Patienter inom stroke-rehabilitering var lika sällan involverade i moderat till hög fysisk aktivitet som patienter inom akut strokevård. De tillbringade mindre tid i sovrummet och var ensamma lika stor del av dagen som patienterna inom akut strokevård. Responsiveness hos Den modifierade versionen av Postural Assessment Scale for Stroke Patients och förändring av postural kontroll första året efter stroke Författare: Carina U Persson(1a). Medförfattare: Katharina Stibrant Sunnerhagen (1b), Anna Danielsson (1a), Anna Grimby-Ekman(2), Per-Olof Hansson (3) 1a) Institutionen för Neurovetenskap och fysiologi, Sjukgymnastik- och arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset 1b) Institutionen för Neurovetenskap och fysiologi 2) Institutionen för Arbets- och miljömedicin 3) Institutionen för Medicin Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Data på att en skala är känslig för att mäta förändring över tid garanterar att en förändring i skalans utfall representerar en verklig förändring och inte ett mätfel eller biologisk variabilitet. Syftet med aktuell studie var att bedöma om Den modifierade versionen av Postural Assessment Scale for Stroke Patients (SwePASS) är känslig för att mäta förändring över tid hos personer som drabbats av stroke. Ytterligare syfte var att mäta förändring i postural kontroll, mätt med SwePASS, under det första året efter strokeinsjuknandet. Vid första veckan samt tre, sex och tolv månader efter strokeinsjuknandet bedömdes 90 patienter med SwePASS. E Svenssons metod; relativ position, relativ koncentration och relativ rankvarians användes. Från första veckan till tre månader efter insjuknandet förbättrades patienterna i postural kontroll, mätt med SwePASS, med två till nio gånger större systematiska förändringar i relativ position. Vid jämförelse med tidigare uppmätt mätfel var nio av SwePASS tolv delmoment samt totalsumman känsliga för att mäta förändring över tid. Baserat på totalsumman noterades en signifikant förbättring i postural kontroll från tre till sex och sex till tolv månader efter stroke. Från sex till tolv månader noterades däremot en signifikant försämring. SwePASS är känslig för att mäta förändring i postural kontroll över tid och kan förespråkas att användas i rehabiliteringen efter stroke. Postural kontroll förbättrades under de första sex månaderna efter stroke, men inte därefter. 5

7 Fysisk aktivitet de första 14 dagarna på en rehabiliterande strokeenhet. En observationsstudie från Sverige. Petter Holmberg(1), Marie Halvorsen(2), Sverker Johansson(3) 1 Sjukgymnastikkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm 2 Sjukgymnastikkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm 3 Sjukgymnastikkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm Behandling av multidiciplinärt team på en strokeenhet har visat vara en viktig faktor vid en effektiv strokebehandling. Tidig mobilisering har visat sig resultera i lägre nivå av beroende hos strokepatienter. Syftet med denna studie är att kartlägga nivåer av fysisk aktivitet hos stroke patienter på en svensk strokeenhet och rehabiliteringsavdelning. Tio patienter med ischemisk eller hemorragisk stroke inom 14 dagar från insjuknande rekryterades från Karolinska Universitetssjukhuset i Sverige under våren Pat under palliativ vård exkluderades. Patienterna observerades var tionde minut mellan och över två dagar. Nivå av fysisk aktivitet, plats och närvarande personer observerades. Demografi och National Institutes of Health Stroke Score (NIHSS) protokollfördes. Data har samlats in men resultaten har inte sammanställts och kommer att sammanställas under mars april Tidigare studier har visat att nivån av fysisk aktivitet hos strokepatienter är låg, men att patienten sannolikt är aktiv på den nivå som kan förväntas med hänsyn till svårighetsgraden av deras stroke. Kvinnors hälsa Kartläggning av inkontinens hos förstföderskor fyra månader efter förlossning Elisabeth Arkel Sjukgymnastikavdelningen NÄL, NU-sjukvården, Trollhättan En välfungerande bäckenbottenmuskulatur hos kvinnor är av stor betydelse för att bibehålla kontinens. Symtom av urin-, gas- och avföringsinkontinens påverkar många kvinnor efter graviditet och/eller förlossning.regionala skillnader finns vad gäller kvinnors uppföljning efter större bristningar i vagina och/eller perineum såsom obstetrisk analsfinkterruptur. En låg andel kvinnor med inkontinenssymtom söker aktivt medicinsk hjälp. Syftet med studien var att kartlägga urin-, gas- och avföringsinkontinens hos förstföderskor fyra månader efter förlossning. 6

8 Konsekutivt tillfrågades 150 förstföderskor varav 111 deltog i studien. Inklusionskriterier var enkelbörd, huvudbjudning, vaginal förlossning och sectio med en graviditetslängd 38 veckor. Fyra månader efter förlossningen skickades två frågeformulär hem till kvinnorna med post, varav ett innehållande bakgrundsdata såsom förekomst av tidigare inkontinens och om de tränat sin bäckenbottenmuskulatur. Det andra frågeformuläret var ett symtomformulär avseende eventuell förekomst av inkontinenssymtom. Deskriptiva data redovisas med medelvärde och spridning. Frågeformulären redovisas med antal och andel(procent). Åttiofem procent, 111 av 130 kvinnor, besvarade enkäterna. En stor andel kvinnor angav symtom från urinblåsa och/eller tarm vid enstaka tillfällen, medan en lägre andel hade regelbundna eller dagliga symtom. Kvinnorna hade förutom inkontinenssymtom även tvingande trängningar till miktion respektive defekation. Ett fåtal kvinnor var inkontinenta för lös avföring fyra månader efter förlossning. Kvinnor med inkontinenssymtom bör identifieras och erbjudas behandling. Vid behov av konservativ behandling borde kvinnor erbjudas en individuell bäckenbottenbedömning med individanpassade träningsinstruktioner efter förlossning, vid behov under graviditet, under överinseende av specialkunnig sjukgymnast. Sjukgymnasters beslutsprocess inför beslut om diagnos- och behandlingsstrategi vid graviditetsrelaterad bäcken- och ländryggssmärta Kristina Degerskär¹ ², Christina Gummesson¹ ¹Avd. för sjukgymnastik, Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet, ² Vårdcentralen Norra Fäladen, Primärvården, Lund Incidensen av kvinnor med graviditetsrelaterad bäcken- och ländryggssmärta har ökat genom åren. Mer än 50 % av de gravida kvinnorna är i någon grad påverkade. Någon enhetlig förklaring finns inte. Möjligen kan det till viss del röra sig om skillnader i klassifikation, diagnostisk procedur och terminologi. Den europeiska kommissionen inom Back pain Europe har utarbetat riktlinjer för diagnostisering och behandling av bäckensmärta, vilka även innefattar graviditetsrelaterad bäckensmärta. Kombination med bäcken- och ländryggssmärta redovisas däremot inte. Efter att denna undersökning genomförts har även nationella riktlinjer sammanställts. Målet med enkätundersökningen var att följa erfarna sjukgymnasters beslutsprocess, inför beslut om diagnos- och behandlingsstrategi av kvinnor med graviditetsrelaterad bäcken- och ländryggssmärta. Sexton sjukgymnaster genomförde enkäten. Enkäten var inspirerad av casemetodiken och bestod av tre patientfall. Symtomen som presenterades i patientfallen, representerade tänkbara tillstånd hos gravida kvinnor. Successivt gavs ytterligare information. Avsikten var att analysera händelseförloppet och processen dokumenterades. Sjukgymnasternas resonemang skiljde sig huvudsakligen beroende på patientfallens anamnes. 7

9 Ett flertal diagnosiska termer användes. Majoriteten valde att överväga bedömning av kroppshållning med flertalet anatomiska landmärken. I undersökningsdelen valde de att undersöka med P4-testet, Patric fabers test, kompressionstest för SI-leder och ASLR. Som behandling valde de hemträningsprogram, bäcken- och ländryggsstabiliserande samt transversus-övningar. Majoriteten av sjukgymnasterna valde att ordinera kvinnan fast eller elastiskt bäckenledsbälte, i de fall bäcken- eller symfyssmärta fanns beskrivet. I beslutsprocessen använde sjukgymnasterna anamnesen som en viktig grund inför fortsatt beslut om undersöknings- och behandlingsstrategi. Den selektiva processen var särskilt tydlig i den manuella sjukgymnastiska undersökningsdelen. Besluten avspeglade en samarbetsprocess mellan sjukgymnasten och den gravida kvinnan, vilket utgör en viktig faktor ur en biopsykosocial infallsvinkel. Upplevelser kring fysisk aktivitet hos assyrisk/syrianska kvinnor med långvarig smärta. Annika Svensson (1), Lena Nilsson-Wikmar (2), (1) Reagera Klinikerna, Skärholmen (2) Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle, Sektionen för sjukgymnastik, Karolinska institutet. Patienter med långvarig muskuloskeletal smärta är vanligt förekommande på sjukgymnastmottagningar inom primärvården. Många är utlandsfödda kvinnor, vilka har en ökad risk för ohälsa jämfört med svenskfödda. Fysisk aktivitet utgör ofta en del av den sjukgymnastiska behandlingen, vilket dock ibland stöter på motstånd, då långvarig smärta innefattar en komplex problematik. Även kulturella värderingar kan påverka tankar kring hälsa och sjukdom. Syftet med studien var att beskriva upplevelser kring fysisk aktivitet hos assyriska/syrianska kvinnor med långvarig muskuloskeletal smärta. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats. Nio assyriska/syrianska kvinnor intervjuades individuellt i en halvstrukturerad intervjuform. Materialet analyserades genom latent innehållsanalys. Informanterna uppgav att de ägnade sig åt fysisk aktivitet genom egenaktivitet som promenader, gruppträning och hushållsarbete samt sjukgymnastisk träningsintervention. Intensitet och duration var väldigt varierande och flera informanter målade upp en bild av en relativt inaktiv livsstil med mycket stillasittande tid. Möjliggörande faktorer för fysisk aktivitet var socialt stöd, planering, förbättrad hälsa och värme/klimat. Upplevda hinder var rörelserädsla, trötthet, bristfällig ekonomi, tidsbrist, träningsovana, skam samt kyla/klimat. Informanterna framhöll särskilt att stöd från familj, vänner och vårdgivare var mycket betydelsefullt för upprätthållandet av deras fysiska aktivitet. Gruppträning angavs många gånger som en särskild källa till glädje och samhörighet. Fysisk aktivitet beskrevs ur ett brett perspektiv. Många upplevelser var gemensamma med andra smärtpatienter oavsett kulturellt ursprung, dock framkom även mer kulturspecifika aspekter. En hälsofrämjande åtgärd skulle kunna vara att fånga upp dessa kvinnor innan de 8

10 har fått fysiska besvär och försöka motivera till träning utanför sjukvårdens regi. Ett led i detta skulle kunna vara att knyta an till de faktorer som upplevs underlättande för fysisk aktivitet. Ytterligare studier kring fysisk aktivitet hos utlandsfödda patienter med smärta, kan vara värdefullt för att få ökad förståelse om vad som påverkar deras val kring aktiviteterna. Vaginism och vulvavestibulit. En studie av 82 kvinnor som genomgått sjukgymnastisk behandling Johanna Sjögren Urologiska kliniken, Bäckenbottencentrum Skånes universitetssjukhus Malmö Allt fler unga kvinnor har sedan 1990-talet börjat söka hjälp inom sjukvården för smärta vid sexuellt umgänge. Den vanligaste diagnosen hos dessa är vulvavestibulit (vestibulit) som enligt definition är ett specifikt smärttillstånd som uppkommer endast vid provokation. Att etiologin är multifaktoriell, multisystemisk med mer eller mindre komplexa samband, är de flesta insatta i ämnet eniga om. Sexologen Gianotten (2000) är en föregångare för att angripa tillståndet ur synvinkeln att det föreligger en ökad muskeltonus i bäckenbotten. Bäckenbottenträning av specialiserad sjukgymnast i syfte att uppnå normal muskeltonus är en av grundstenarna. Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av medveten överträning av bäckenbottenmuskulaturen genom en retrospektiv journalgenomgång av de patienter med diagnoserna vaginism, spasm i bäckenbottenmuskulaturen som försvårar/omöjliggör samlag samt smärta vid samlag som behandlats under åren Vaginal palaption utfördes i psoasliggande utgångstälning för att få ett status på muskeltonus, muskelfunktion och ev avvikelser. Metoden medveten överträning av bäckenbottenmuskulaturen samt minimal vila mellan kontraktionerna utfördes därefter via facilitering i de delar med ökad muskeltonus tills normal muskeltonus uppnåtts. Patienten utförde därefter övningarna funktionellt, d v s före samliv samt om muskeltonus/smärta återkom under samlivet. 73 av studiens 82 patienter som behandlats enligt metoden muskelkontraktioner till avsiktlig utmattning i bäckenbottenmuskulaturen har efter behandlingen ett fungerande samliv och normal muskeltonus i bäckenbottenmuskulaturen. Resultatet av denna studie har visat att behandlingsmetoden medveten överträning av bäckenbottenmuskulaturen är en behandling som har effekt på tillståndet vaginism och/eller vulvavestibulit hos patienter med konstaterad ökad muskeltonus i bäckenbottenmuskulaturen. 9

11 Självskattad hälsorelaterad livskvalitet och smärta hos gravida kvinnor med bäckensmärta och som behandlats med akupunktur en singel subjekt experimentell design Maria Lund (1) Lena Nilsson-Wikmar (2) (1)Tallhöjdens Rehab, Södertälje (2)Sektionen för sjukgymnastik, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Karolinska Institutet. Tidigare studier visar att kvinnor med graviditetsrelaterad rygg/bäckensmärta skattar hälsorelaterade livskvalitet lägre än gravida utan rygg/bäckensmärta. Akupunktur är en behandlingsmetod som rekommenderas i de europeiska riktlinjerna vid graviditetsrelaterad rygg/bäckensmärta. Syftet var att utvärdera självskattad hälsorelaterad livskvalitet och smärta, hos gravida kvinnor med bäckensmärta, som behandlades med akupunktur. Singel subjekt experimentell design användes, med en AB design och en telefonuppföljning efter två-tre veckor. A-fasen utgjorde baslinjen och pågick under två veckor. B-fasen utgjorde behandlingsfasen och var fyra veckor. Tre skattningar gjordes under A-fasen och sju stycken under B-fasen. Fem kvinnor med diagnostiserad bäckensmärta inkluderades och behandlades med akupunktur två gånger per vecka, totalt sju behandlingar. Självskattad hälsorelaterad livskvalitet skattades enligt Nottingham Health Profile. Smärtintensitet skattades på en visuell analog skala just nu samt de två senaste dygnen. Statistisk signifikans analyserades med två standarddeviationsband. Resultatet visade en signifikant förbättring hos en patient och en signifikant försämring hos en annan, vid skattning av livskvaliteten. Resultatet av de olika delskalorna visade positiva förändringar. Ingen signifikant förändring förekom vid skattningar av smärtintensitet. Slutsatsen är att akupunkturbehandling har viss effekt på självskattad hälsorelaterad livskvalitet, men ingen effekt på smärta, hos gravida kvinnor med bäckensmärta. Kliniskt på mottagningen har studien inneburit ett strukturerat evidensbaserat arbetssätt. Ett utökat och bra samarbete med MHV och läkare, har utvecklats rörande bland annat sjukskrivningar. Förlossningsrädsla: Kan sjukgymnastledd gruppträning i varmvattenbassäng under graviditet minska rädslan inför förlossningen? Cecilia Thulin (1) Kvinnokliniken, Skånes Universitets Sjukhus, Malmö (1) Ungefär 6 % av alla gravida kvinnor har en svår förlossningsrädsla. Denna rädsla är ett problem som kan inverka på det dagliga livet, leda till krav om kejsarsnitt eller till och med ett undvikande att bli gravid. Mycket forskning kring förekomsten och diagnostiseringen av förlossningsrädsla har bedrivits men få forskare har angripit åtgärd och behandling av detta fenomen. 10

12 Arton kvinnor deltog i studien, varav åtta (44 %) var förstföderskor och tio (56 %) väntade sitt andra barn. Deltagarna deltog i gruppträningen i varmvattenbassäng vilken inkluderade övningar inspirerade från Feldenkrais, Basal kroppskännedom och Aqua Wellness. Varje behandlingstillfälle varade i 60 minuter och kvinnorna deltog vid 4-5 tillfälle. Datainsamlingen skedde via egenproducerade enkäter samt genom semistrukturerade intervjuer. Rädslan inför förlossningen skattades i genomsnitt till 8,2 på VAS- skala. Den upplevda rädslan under förlossningen skattades i genomsnitt till 3,3 på VAS-skala efter genomgången behandling, alltså en minskning med 60 % jämfört med hur deltagarna skattade sin rädsla vid inklusionstillfället. 94 % av deltagarna svarade, efter att deltagit i gruppbehandlingen 4-5 ggr, att de kände sig lugnare inför sin förlossning. Med en sjukgymnastisk gruppbehandling i varmvattenbassäng minskade rädslan hos en grupp gravida förlossningsrädda kvinnor. De förlossningsrädda kvinnorna använde delar av innehållet i gruppträningen under sina förlossningar. Kvinnors upplevelser under och efter bröstcancerbehandling - en litteraturstudie Anna-Carin Uttermalm och Helen Wersén, Hela Kroppen Sjukgymnastik, Stockholm Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och incidensen har ökat. Åtskilliga kvinnor är under behandling i flera år. Att få en bröstcancerdiagnos förändrar på många sätt hela kvinnans livssituation. Systematiska litteraturstudier gällande upplevelser i samband med bröstcancer har haft fokus på arbetsåtergång, yngre kvinnors upplevelser samt upplevelser i samband med bröstcancer med tidig upptäckt. Litteraturstudier som fokuserar på upplevelser i allmänhet och involverar kvinnor i alla åldrar har inte tidigare presenterats. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser under och efter bröstcancerbehandling. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats och sökning i databaserna PubMed, Cinahl, PeDro och Psychinfo utfördes. Tretton artiklar uppfyllde de kriterier som var uppställda för studien och kvalitetsbedömdes. Artiklarna analyserades för att finna ord och meningar relevanta för studiens syfte, dessa kategoriserades sedan till teman. Nio artiklar hade låg kvalitet och fyra hade medelhög. Följande sju teman framkom: Cancerbeskedet - en dödsdom, Familjen och kvinnans roll, Sociala och kulturella aspekter, Vårdpersonalens och andras stöd, Förändrad kropp och kroppsidentitet, Rädsla för lidande och död samt Förändrade prioriteringar i livet och ökad livsvilja. Slutsats: Denna studie indikerar att bröstcancer påverkar kvinnan starkt både fysiskt och psykiskt. Kvinnorna upplever en förändrad kropp och kroppsidentitet. Stöd från familj, 11

13 vårdpersonal och andra har stor betydelse. Kvinnans upplevelse av sjukdomen varierar bland annat utifrån vilken social och kulturell miljö hon tillhör, vid vilken ålder sjukdomen debuterar och om bröstcancern är spridd eller inte. Trots rädsla för lidande och död kan kvinnan uppleva en ökad livsvilja. Kunskaper från denna studie kan öka vårdpersonalens och sjukgymnastens förståelse för kvinnor med bröstcancer och därmed underlätta bemötande och behandling. Stroke utveckling av nya innovativa behandlingsmetoder Svensk deltagande inom det europeiska nätverket för Neurorehabilitering och robotteknik: COST Action TD1006 Margit Alt Murphy(1,2), Carin Willén(2), Katharina Stibrant Sunnerhagen (2) (1) Rehabiliteringsmedicin, Sjukgymnastik och arbetsterapi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. (2) Neurovetenskap och fysiologi, Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Akademi, Göteborgs Universitet I takt med att antalet äldre blir allt fler i världen ökar behovet av att kunna behandla motoriska funktionsnedsättningar som t.ex. är vanliga vid stroke. Användningen av robottekniker är under stark utveckling i europeiska länder, och redan idag finns det robotar som kan förmedla instruktioner om hur patienter ska utföra specifika rörelser, underlätta genomförande av aktiviteter samt objektivt bedöma rörelseförmågan och ge feedback skapades ett nytt europeiskt forskningsnätverk, med syfte att stimulera utvecklingen av nya, innovativa, effektiva och patientanpassade robotar för neuromotorisk rehabilitering. Göteborgs Universitet, som representeras av doktorand Margit Alt Murphy och professor Katharina Stibrant Sunnerhagen, har fått regeringens uppdrag att samordna den svenska insatsen i projektet. Nätverket består av en tvärvetenskaplig grupp av ledande forskare inom robotteknik, klinisk neurorehabilitering, teoretisk neurovetenskap och neurofysiologi. De specifika syftena med nätverket är att: erbjuda tydliga, evidensbaserade riktlinjer för robotstödd rehabilitering samt definiera lämpliga patientgrupper och användningsområden samordna forskningen och därmed ge ökad förståelse och kunskap om faktorer som påverkar återhämtningen och rehabiliteringsresultaten efter stroke sammanställa önskvärda, specifika egenskaper hos robotbaserade terapier inom rehabilitering, innefattande framtida tillämpningsbehov (t.ex. andra patientgrupper än stroke, hembaserad telerehabilitering) Nätverket kommer att ge en tydlig översikt över vilka robotbaserade behandlingar som är tillgängliga för klinisk verksamhet och därmed främja utvecklingen och användningen av rehabiliterande robotteknik i Europa. 12

14 Påverkar aerob cykelträning gångfunktionen hos personer med stroke i kroniskt skede? En pilotstudie. Mia Måseide sjukgymnast MSc (1), Maria Klässbo sjukgymnast MedDr forskningsledare(2) (1)Sjukgymnastmottagningen sjukhuset i Arvika (2)Centrum för klinisk forskning i Karlstad Stroke är vanligt och leder till funktionshinder. Träning kan förbättra funktion och minska risken för en ny stroke eller annan hjärtkärlsjukdom. Syftet med pilotstudien var att få ett underlag för powerberäkning gällande förbättring av gångfunktion efter cykelträning i grupp för personer med stroke i kroniskt skede. Syftet var också att testa design, intervention och mätinstrument. Studien var experimentell med kvantitativ ansats, pretest-posttest single group design. Tio försökspersoner med stroke i kroniskt skede tränade på ergometercykel i nio veckor. Före och efter träning mättes sex minuters gångtest(6mwt), Stroke Impact Scale 2,0 Swedish version(sis(s)) domänen för förflyttning och delaktighet i sociala situationer, Bergs balanstest(bbs) och Falls Efficasy Scale Swedish version(fes(s)). Gångsträcka mätt med 6MWT ökade 13 meter(4%). Det fanns skillnader i självskattad förflyttningsförmåga(sis6(s)) (p<0,05) och delaktighet i sociala situationer (SIS8(S)) (p<0,05). Det fanns ingen skillnad för statisk och dynamisk balansfunktion mätt med BBS eller självskattad säkerhet att utföra vardagliga aktiviteter mätt med FES(S), en förklaring till det kan vara takeffekt på BBS och FES(S). Pilotstudien visar att aerob träning på cykel kan vara ett sätt att påverka gångfunktionen. Resultaten är mer osäkra när det gäller balansfunktion och självskattad säkerhet att utföra dagliga aktiviteter. Key Words: Stroke, aerbic exercise, walking, participation. Stroke- arm och handfunktion Utveckling av spasticitet i övre extremitet under det första året efter stroke. En del av Stroke Arm Longitudinal study at the University of GOThenburg (SALGOT) studien. Arve Opheim (1, 2), Anna Danielsson (1), Margit Alt Murphy (1), Katharina Stibrant Sunnerhagen (1) (1) Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Rehabiliteringsmedicin, Göteborgs Universitet (2) Sunnaas Sykehus, Nesoddtangen, Norge Syftet med studien var att beskriva förekomst och utveckling av spasticitet, sensomotorisk funktion, smärta och rörelseomfång (ROM) i övre extremitet under första året efter stroke. 13

15 Konsekutivt inkluderades 117 patienter boende i Göteborgsområdet, med förstagångsstroke och nedsatt arm och handfunktion dokumenterat tre dagar efter insjuknande. Patienterna bedömdes vid sex tillfällen under första året: vid 3, 10 dagar, 4 veckor, 3, 6 och 12 månader. Förekomst av spasticitet bedömdes med the modified Ashworth Scale (MAS), sensomotorisk funktion med Fugl-Meyer skala (FMA), smärta vid passiv rörelse och ROM bedömdes med subskala av Fugl-Meyer för smärta respektive ROM. Subgruppsanalyser genomfördes. Spasticitet dag 3 förekom hos 28 patienter (25%) och hos 46% vid ett år. Antalet personer som bedömdes till MAS 3-5 ökade under året. Medelvärdet för sensomotorisk funktion förbättrades fram till 3 månader, men inte därefter. Förekomst av smärta under studieperioden ökade från 20% till 45%. Minskat ROM bedömdes hos 40% dag 3 och vecka 4, och ökade till 55% vid 3, 6, 12 månader efter stroke. De med spasticitet hade signifikant lägre poäng på FMA, ROM och på smärta. Spasticitet i övre extremitet är vanligt efter stroke och kan vara associerat med sämre sensomotorisk funktion, minskat ROM och ökad smärta. Denna studie indikerar att en kartläggning av smärta och spasticitet är områden som bör beaktas hos patienter med förstagångsstroke. Reliabiliteten för ABILHAND - ett mått på självskattad förmåga att utföra vardagliga handaktiviteter hos personer med kronisk stroke Elisabeth Ekstrand (1, 2), Ingrid Lindgren (1, 2), Jan Lexell (1, 2), Christina Brogårdh (1, 2) (1) Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Skånes universitetssjukhus (2) Rehabiliteringsmedicin, Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds Universitet ABILHAND är ett instrument som mäter självskattad förmåga att utföra komplexa vardagliga handaktiviteter. Det har visat sig ha god validitet efter stroke men det saknas kunskap om dess reliabilitet. Syftet med studien var att utvärdera test-retest-reliabiliteten för ABILHAND efter stroke samt att definiera den minsta förändring som innebär en verklig förändring både för en grupp individer och för en enskild individ. 39 deltagare, 16 (6 36) månader efter insjuknandet i stroke, med mild till måttlig handfunktionsnedsättning, skattade sin förmåga att utföra vardagliga handaktiviteter med ABILHAND vid två tillfällen, med 2 veckors mellanrum. ABILHAND innehåller 23 intervjufrågor där svårighetsgraden att utföra aktiviteten skattas enligt en 0-2 skala (0 = omöjligt och 2 = lätt). Instrumentet är Rasch-analyserat, vilket innebär att ordinaldata kan omvandlas till en intervallskala (logits) och att parametrisk statistik kan användas. Test-retest-reliabiliteten beräknades med intraclass correlation coefficient (ICC 2.1). Den minsta förändring som indikerar en verklig förbättring beräknades med standard error of measurement (SEM%) för en grupp individer, och med smallest real difference (SRD%) för en enskild individ. 14

16 Logits var i genomsnitt 2.14 vid testtillfälle 1 och 2.21 vid testtillfälle 2, utan någon systematisk skillnad mellan testtillfällena. Test-retest-reliabiliteten var hög, ICC 2.1 = SEM% var 15% för en grupp individer, medan SRD% var 42% för en enskild individ. ABILHAND kan anses vara reliabelt för personer med kronisk stroke. Det är särskilt lämpligt för att utvärdera förändringar av självskattad förmåga att utföra vardagliga handaktiviteter hos en grupp individer efter stroke Kinematisk rörelseanalys av armfunktion efter stroke - känslighet för förändring över tid Margit Alt Murphy(1,2), Carin Willén(2), Katharina Stibrant Sunnerhagen(2) (1) Rehabiliteringsmedicin, Sjukgymnastik och arbetsterapi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (2) Neurovetenskap och fysiologi, Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Akademi, Göteborgs Universitet Kinematisk rörelseanalys är en objektiv, reliabel och en allt vanligare metod för att undersöka eller utvärdera armfunktion efter stroke. Det finns en stark korrelation mellan kinematiska mått och personens funktions- eller aktivitetsnivå. Vi saknar däremot kunskap om hur känsliga dessa kinematiska mått är för förändring över tid och vilken grad av förändring i kinematik skulle vara av betydelse för patienten när det gäller armfunktion. Deltagarna rekryterades från en större studie efter förstagångs stroke (SALGOT-Stroke Arm Longitudinal Study at Gothenburg University) där de som kunde utföra kinematisk rörelseanalys av aktiviteten dricka ur ett glas inkluderades i studien. Testning utfördes tidigt (medeltid 9 dagar) samt 3 månader efter stroke insjuknade (n=51). Armfunktionen bedömdes med Action Research Arm Test (ARAT). ROC-kurv-analys (receiver-operating characteristic curve) och linjär regressionsanalys användes för att utvärdera responsiveness för rörelsetid, smidighet och kompensatorisk bålrörelse. Samtliga tre kinematiska mått kunde identifiera personer som uppvisade en klinisk förbättring i armfunktion. Förändring i kinematiska mått var signifikant associerade med den observerade förändringen i armfunktion (R2=0.32-0,36). En förändring på ca 10% från utgångsläget hos de kinematiska måtten motsvarade en betydelsefull kliniskt förändring i armfunktion. De kinematiska rörelsemåtten: rörelsetid, smidighet och kompensatorisk bålrörelse är känsliga för förändring under de första 3 månader efter stroke och en förändring på ca 10 % motsvarade en klinisk relevant förändring i armfunktion. Resultatet från denna studie är användbar för forskare och kliniker, i synnerhet när kinematisk data ska tolkas och värderas i relation till personens funktion. 15

17 Armfunktion inom 72 timmar efter förstagångsstroke i en oselekterad patientgrupp, samt vårdförlopp och utfall vid utskrivning. En del av SALGOT-studien. Hanna C Persson (1,2), Marina Parziali (1), Anna Danielsson (1,2), Katharina Stibrant Sunnerhagen (1). (1) Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Rehabiliteringsmedicin, Göteborgs Universitet. (2) Sjukgymnastik och Arbetsterapienheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Nedsatt funktion i övre extremitet efter stroke har rapporterats förekomma akut hos 70-80%. Akutvården förändras med fler som vårdas på strokeenhet så väl som behandlas med trombolys. Syftet var att i en oselekterad patientgrupp med förstagångsstroke, undersöka vårdförlopp och utskrivningsstatus samt förekomst av nedsatt arm och handfunktion inom 72 timmar efter insjuknande. Ett andra syfte var att undersöka faktorer som associeras med nedsatt övre extremitet och dess påverkan på utfallet. Inklusionskriterier var: förstagångsstroke, över 18 år, boende i geografiskt upptagningsområde, på strokeenheten inom 72 timmar efter insjuknade, ingen tidigare nedsatt funktion i övre extremitet. Via journalgranskning samlades bakgrundsdata, arm och handfunktion, utfall av stroke och sjukhusvård. Infarkter klassificerades enligt Bamford och med TOAST. Av screenade 969 patienter med förstagångsstroke uppfyllde 642 inklusionskriterierna. Vid ankomst bedömdes patientens funktion med NIHSS, medelvärde 6.0. Förekomst av nedsatt arm och handfunktion inom 72 timmar efter insjuknade var 48%, vilket också samvarierade med ålder (p<0.004), vårdtid (p<0.001) och dödlighet inom akutvården (p<0.001). Det var 89% av patienterna som lades in direkt på strokeenheten och 77% kom till sjukhuset på insjuknadedagen. Medelvårdtiden på strokenheten var 10 dagar och 57% utskrevs till hemmet. Dödligheten inom 72 timmar var 5%. Nedsatt arm och handfunktion inom 72 timmar efter insjuknande i förstagångsstroke förekommer hos 48% av patienterna. Nedsatt övre extremitet associerar med högre ålder, längre vårdtider inom strokeenheten och högre dödlighet i akutvården. Somatosensorisk återinlärning för arm och hand efter stroke Johanna Sander Hagfors(1) Håkan Littbrand (2) (1)Geriatriskt Centrum, Norrlands Universitetssjukhus (2)Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik och sjukgymnastik, Umeå universitet Nedsatt somatosensorik är ett vanligt problem efter stroke. Somatosensoriken är viktig för individens säkerhet och har en betydande roll för motoriken. Trots det är kliniska åtgärder för att förbättra somatosensoriken ovanliga och rehabilitering riktar sig främst på motoriska problem. Även forskning inom området är begränsad, men studier visar på positiva effekter av somatosensorisk träning. Syftet med detta projekt var att undersöka om det var möjligt 16

18 att implementera somatosensorisk återinlärning i en klinisk öppenvårdsverksamhet, samt att utvärdera effekter och upplevelse av nyttan med denna träningsmetod. Ett svenskt standardiserat träningsprogram för somatosensorisk återinlärning samt bedömningsinstrument för patienter som drabbats av stroke togs fram. Tolv patienter som rehabiliterades på en dagrehabilitering tränade beröringskänsel, proprioception och objektidentifikation. De sensoriska modaliteterna testades före och efter träningsperioden. Patienterna intervjuades även direkt efter träningsperioden om upplevelsen av denna träningsmetod och nyttan av träningsperioden. I genomsnitt deltog patienterna i projektet 15 månader efter strokeinsjuknandet. Antal träningstillfällen var i genomsnitt 10 (6-14, min-max). Resultaten på de somatosensoriska testerna för beröringskänsel, proprioception och objektidentifikation visade på genomsnittliga förbättringar. Av 11 patienter som tillfrågades upplevde 10 en förbättring av somatosensoriken, majoriteten upplevde att de hade nytta av den förbättringen i vardagen och var positiva till träningsformen. Somatosensorisk återinlärning är en träningsform som är möjlig att implementera i klinik och som kan ha positiva effekter för patienter som drabbats av stroke. Det finns ett behov av att sprida information om tester, träningsmetoder samt forskningsresultat inom detta område. Fler större randomiserade och kontrollerade studier inom området efterlyses. Patientens skattade arm och handstyrka i korrelation till objektiva mätningar 10 dagar efter en förstagångsstroke; en del av SALGOT-studien. Hanna C Persson (1,2), Anna Danielsson (1,2), Katharina Stibrant Sunnerhagen (1) (1) Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Rehabiliteringsmedicin, Göteborgs Universitet. (2) Sjukgymnastik och Arbetsterapienheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg Kunskap om patientens förståelse av funktionsnedsättning efter stroke är bristfällig. Få studier finns, varav ingen som omfattar akut skede. Syftet med studien var att undersöka patientens upplevad arm och handstyrka 10 dagar efter insjunkande i stroke och hur denna korrelerar till objektiva mätningar. Etthundra patienter med förstagångsstroke och nedsatt arm och handfunktion 3 dagar efter insjuknade, boende i Göteborgsområdet, undersöktes från studien Stroke Arm Longitudinal Study at the University of Gothenburg (SALGOT). 10 dagar efter insjuknade, skattade patienten sin funktion i övre extremitet på två delmoment av Stroke Impact Scale; styrka i arm respektive i hand i afficierad sida. Övre extremitet bedömdes med greppstryka mätt med JAMAR samt med aktivitetsskalan Action Research Arm Test (ARAT). Korrelationsberäkningar genomfördes. 17

19 Hög korrelation visades mellan patientrapporterade styrka i hand och i greppstryka mätt med JAMAR; roh 0.86 and i arm; rho Hög korrelation fanns även mellan patientrapporterade styrka i hand och med ARAT; rho 0.83 och i armen; rho Samtliga korrelationer med signifikansnivå på p<0.01. Denna studie visar att 80% av de patienter som deltog, redan 10 dagar efter stroke skattar styrkan i påverkad arm och hand korrekt. Detta indikerar på att det finns god överensstämmelse mellan patientens skattade styrka och objektiva mätningar redan tidigt efter stroke. Intra- och interbedömar reliabilitet hos Action Research Arm Test för patienter med stroke Åsa Nordin, Margit Alt Murphy, Anna Danielsson Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Göteborgs Universitet En av de vanligaste följderna av en stroke är en funktionsnedsättning i övre extremiteten. Action Research Arm Test (ARAT) är ett vanligt förekommande test för att bedöma arm- och handfunktion efter stroke inom såväl forskning som klinik. Syftet med studien är att undersöka reliabiliteten inom och mellan bedömare hos de olika uppgifterna i ARAT för patienter med stroke. Två sjukgymnaster skattade samtidigt varje deltagares utförande av de 19 uppgifterna i ARAT vid två tillfällen, med cirka en timmes mellanrum. Ett tillgänglighetsurval bestående av 34 personer med hemipares deltog i studien (medelålder 60 år, medeltid sedan stroke 29 månader). En svensk översättning av ARAT användes och reliabiliteten inom och mellan bedömare testades uppgift för uppgift. Överenstämmelse mättes med Percentage Agreement (PA). Svenssons metod för parade ordinaldata användes för att identifiera och mäta systematiska skillnader i position; Relativ Position (RP) och koncentration; Relativ koncentration (RC), skiljt från skillnader orsakade av individuella variationer; Relativa rangvariansen (RV). En hög grad av överrensstämmelse inom bedömare (PA>80 %) förelåg vid 17 av de 19 uppgifterna medan hög överenstämmelse mellan bedömare noterades hos 14 av uppgifterna.en statistiskt signifikant systematisk skillnad i position inom bedömare hittades vid uppgift 11 (RP 0.12), och mellan bedömare, vid uppgift 1 (RP 0.10) och 4 (RP 0.11). När det gäller relativ koncentration noterades en skillnad mellan bedömare vid uppgift1 (RC ), 17 (RC -0.16) och 19 (RC 0.19). Inga oenigheter inom och mellan bedömare orsakades av individuella variationer. ARAT är ett reliabelt test för arm- och handfunktion efter stroke och kan rekommenderas inom såväl forskning som klinik. De små skillnader som förelåg inom och mellan bedömare var systematiska, vilket innebär att de går att justera för. 18

20 Finns det något samband mellan skuldersmärta efter stroke och förändrad känsel? Ingrid Lindgren (1, 2), Elisabeth Ekstrand (1, 2), Jan Lexell (1, 2), Hans Westergren (1, 2), Christina Brogårdh (1, 2) (1) Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Skånes universitetssjukhus, Lund (2) Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet Varje år insjuknar cirka personer i Sverige för första gången i stroke och cirka 20 % av dessa drabbas av skuldersmärta. Orsakerna till smärtan är ofta multifaktoriella, bland annat har nedsatt motorik i armen och inskränkt passiv rörlighet i axeln associerats med skuldersmärta. Nya teorier tyder på att förändrad känsel efter stroke kan ha en inverkan på skuldersmärtan, men sambandet är ännu oklart. Syftet med denna studie var att undersöka om somatosensoriska förändringar är vanligare hos personer med skuldersmärta efter stroke, jämfört med strokedrabbade utan skuldersmärta och friska kontrollpersoner. Fyrtionio personer med stroke; 24 med och 25 utan skuldersmärta (medelålder 64 år) och 11 ålders- och könsmatchade kontrollpersoner deltog i studien. Perceptions- och smärttrösklar för kyla/värme/hetta (så kallade termiska trösklar) samt trösklar för tryck och stick mättes med Quantitative Sensory Testing, QST. Passiv rörlighet, muskeltonus, ytlig och djup sensibilitet, liksom motorisk funktion mättes i övre extremiteter. Karaktäristika för skuldersmärta noterades i smärtgruppen. De båda strokegrupperna var lika förutom att inskränkt passiv abduktion var vanligare i gruppen med skuldersmärta (p=0.001). Personerna med skuldersmärta hade högre perceptionströsklar för kyla (p=0.05) och upplevde i högre grad kylsensationer i den paretiska sidan (p=0.02), jämfört med personerna utan skuldersmärta. De båda strokegrupperna hade generellt högre termiska trösklar, liksom ökad förekomst av extremt höga och låga trösklar för tryck och stick, jämfört med kontrollpersonerna. Förändrad känsel är generellt vanligt hos personer som insjuknat i stroke. Gruppen med skuldersmärta hade något förändrad känsel för kyla. Resultaten tyder på att det kan finnas ett svagt samband mellan somatosensoriska förändringar och skuldersmärta efter stroke. Veterinärmedicin Effekter av akupunkturbehandling på en tioårig schäfertik med vänstersidig höftartros -en rapport i single subject experimental design Nilsson, M., MSc, RPT1;. Steinwall, L., VMD2.: Jacobson, I., PhD, RPT1. 1Department of Health Sciences, Luleå University of Technology, Luleå, Sweden 2Animal Hopital Gammelstad, Luleå, Sweden 19