Bladet. Nummer 1 Årgång 3 Rivieran, våren 2006

Transkript

1 Bladet Nummer 1 Årgång 3 Rivieran, våren 2006

2 Innehållsförteckning Rivieran Ansvarig utgivare: Irena Gellerstedt Tel: +33 (0) Redaktörer Ann Skogh Kristina Arnesson Redaktionsmedarbetare & illustrationer Christi Kogler Redaktionsmedarbetare & Layout/Foto Lena Wiklund Nilsson 4 Presentation av nya styrelsen 5 Redaktionshörnan 6 Ordförandens rader 7 Josef Frank 8-9 Tillbakablickar 10 Jean Cocteau Bildkavalkad Intervju med nya prästen på Rivieran 16 De ruffiga kvarteren i det ruskiga Marseille 17 Åter på skolbänken 18 Konstbiten - Bokbiten 19 Catherines rader Kropp & själ 22 SWEA Intl adresser Annonspriser: Visitkort: 30 ¼ sida 40 ½ sida 70 1/1 sida s/v 90 1/1 sida, färg 140 SWEA Bladet Rivieran utkommer 2 gånger per år. Ett speciellt tack till Christi Kogler för det fina omslaget och alla illustrationerna! Manus- och annonsstopp för nästa nummer är 15 oktober, Manus & annonser annskogh@hotmail.com kristina.arnesson@wanadoo.fr Vi tackar våra annonsörer samt alla som har bidragit med material. Utan er hjälp hade det inte blivit något SWEA Bladet Rivieran. Vill du bli medlem i SWEA Rivieran? Kontakta Bibbi Werne Tel E-post: birgitta_werne@hotmail.com Årsavgiften är 50. Glöm inte bort att gynna våra annonsörer! SWEA Bladet Rivieran 1/2006 3

3 SWEA Rivierans Styrelse 2006 Övre raden; Ann Skogh, Gunilla Karlén, Lena Wiklund Nilsson & Eva Turner. Nedre raden; Ann Thomsson Kindström, Irena Gellerstedt (ordf.), Annacarin Bodin, Gittan Robertson, Bibbi Werne & Anette Lifors. NYTILLSKOTTEN I STYRELSEN: Ann Skogh kom hitflyttandes med sin man förra året efter att ha bott elva år i New York. Nya bostadsorten blev La Colle sur Loup, ett kontrastrikt byte med andra ord. Colombia och Mexico har varit andra länder där Ann bott. Utbildning: journalistik och socialantropologi. Arbete: arbetat med information, pressfrågor och reklam SWEA-erfarenhet: satt i NY-styrelse i 6 år, blev SWEA-Bladets redaktör, var ansvarig för program och blev till sist ordförande i SWEA New York. Intressen: skönlitteratur, konst, bridge samt god mat. Gunilla Karlén bor sedan några år med sin man på en av kullarna i Nice. Familjen har tre vuxna barn, som bor och arbetar i Sverige. Utbildning: pharmaceututbildad. Arbete: tjänstgjort på olika apotek i Sverige. Intressen: konst och litteratur, golf och boule och tycker om att umgås med goda vänner. Eva Turner Efter sex år i München och ytterligare fyra år i Paris, hamnade Eva med man och son och hunden Julie på Rivieran, närmare bestämt i Grasse. Detta var för sex år sedan. Utbildning; Som nyutexaminerad ekonom arbetade hon på Technicon i Stockholm och i Paris. Redovisning och rapportering blev hennes arbetsnischer, och mot slutet av karriären blev hon ekonomichef på Tektronix Norden. Intressen: skidåkning, trädgård, husrenovering, svampplockning, dykning, skola, och vänner. Sin SWEA-bakgrund har hon från åren i Paris. Dessförinnan har det varit Sverige, förutom hennes första år i Istanbul och några år i San Fransisco och Liberia. Utbildning: fil kand. i sociologi, reklamkonsulent, utbildning i marknadsföring och försäljning, diverse kurser inom data. Arbete: har arbetat med modern teknik i utbildningsbranschen dels som kundservicechef och regionchef, sen med projektledning och som utbildningskonsult. Intressen: natur och kultur, tennis, golf och bridge. Birgitta (Bibbi) Werne är född 1946 och gift med Hans i snart 40 år. Två barn finns, dottern Maria som bor i Schweiz och sonen Johan som bor i Stockholm. Arbete: arbetat i hela sitt liv på bank och försökt hålla reda på diverse herrar där under årens lopp, dels i Stockholm, dels i Malmö. Intressen: blommor i alla former, gillar att träffa vänner, vandra i vacker natur, gå på gympa, arbeta med trädgård, laga god mat, resa, läsa, besöka marknader och gå på loppis. Anette Lifors är född 1945 i Stockholm och bor i Cannes sedan 3 år med sin man Klas. De har två barn i USA, Niklas i Miami och Kristina i New York. Arbete: konferensvärlden. Arbetet förde henne till många länder, bl.a. till Schweiz, Sydafrika, Spanien och Thailand i samband med förberedandet och organisationen av den internationella AIDS konferensen, för ca 15 till deltagare. Utbildning: franska, engelska, Asienkunskap och konsthistoria på universitet i Stockholm och i USA. Intressen: matlagning, heminredning och konst, boule och bridge. Ann Thomsson Kindström har bott 4 år på Rivieran (f.n. Mougins) med sin man Ingvar. SWEA Rivieran välkomnar sina nya styrelseledamöter och tillönskar alla ett gott samarbete! 4 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

4 Med Christis glada omslagsillustration känner ni förstås er hemma med vårens SWEA-Bladet Rivieran, men vissa förändringar har dock ägt rum. Redaktören Marina (Mattiasson) har ersatts av redaktören Ann (Skogh) och redaktionsbesättningen har modellerats om, men målet står fast. att skapa nöjsam läsning för våra medlemmar. Ett visst tillbakablickande hör då till, i synnerhet som vi har bildmaterial där många känner igen sig, men det troliga är att de flesta av er redan har läst på vår webbsida om vad vi haft för oss, och då kan det kännas tjatigt med för mycket omtugg. Alltså önskar vi oss, med hjälp av er en viss FÖRNYELSE. Hur? Ett önsketänkande är att många bland er skulle känna det lockande att själv vara med genom att skriva en snutt, ta en bild, rapportera in något angeläget, uttrycka en åsikt, komma med ett önskemål, helt enkelt TIPSA redaktionen. Gör det snälla ni först då blir vårt SWEA-Blad en riktig spegling av vårt SWEA Rivieran. Omväxling förnöjer, det vet vi väl alla! Text (helst föredömligt kort) kan skickas till Ann eller Tina, bilder sänds till Lena. ( -adresser finns på sidan 3) I detta nummer medverkar: Tina Arnesson, Ann Skogh, Lena Wiklund Nilsson, Ann Thomsson- Kindström, Catherine Kallerman, Vanja Befrits, Irene Ericson, Irena Gellerstedt. Och så förstås Christi Kogler. SWEA Bladet Rivieran 1/2006 5

5 Nu ut i SWEA- världen. I slutet av mars kallade vår nya regionordförande Monica Hallworth till ett konstituerande styrelsemöte för SWEA Mellersta Europa/Mellanöstern/Afrika (MEMA). Vi är 14 lokalföreningar i denna grupp. En grupp som sträcker sig från Malmö i norr till Tunisien i söder. Styrelsemötet ägde rum via telefonkonferens, snabbt och smidigt. Kära Riviera-Sweor! Efter en lång och kall vintersäsong kan vi nu återigen njuta av ljusa dagar, sol och värme. Många av oss planerar sommaren och vi skingras snart åt olika håll. Men innan dess, här några rader från er nya ordförande. Styrelsen hade sitt första konstituerande sammanträde i början av mars då vi fördelade arbetsuppgifterna som skall utföras för att få en väl fungerande förening, med bl a trevliga arrangemang. Ann Skogh är ny redaktör efter Marina Mattiasson. Christi Kogler och Lena Wiklund-Nilsson är kvar och Tina Arnesson är tillbaka i redaktionen. Du håller resultatet av deras arbete i Din hand SWEA Bladet, årgång 3, nr 1. En ny programgrupp med Anette Lifors som sammankallande har börjat arbeta och de har redan i stora drag planerat höstens aktiviteter. Vi kan alla se fram emot en mycket innehållsrik SWEA Rivieran-höst. Som ordförande, har jag ägnat del av min tid åt det formella. Jag har bl a registrerat den nya styrelsen hos Sous- Prefecturen i Grasse. Föreningen SWEA Rivieran lyder under franska föreningslagar förutom att vi följer SWEAstadgar. Vid styrelsemötet i april tog vi beslutet att flytta SWEA Rivierans säte från en privatadress till Stillegården i Haut de Cagnes. En adress som kan vara stadigvarande vid byte av ordförande. Styrelsen placerar en pärm där innehållande kopior av styrelseprotokoll och annat av intresse för Riviera-Sweor. Åk dit, ta en kopp kaffe och läs! SWEA Internationals årsmöte ägde rum i Skanör dagarna 9-10 april. En fullständig rapport kommer att finnas tillgänglig. Vad som hittills offentliggjorts är vem som vid årsmötet valdes till Årets Svenska Kvinna (ÅSK). Det blev allas vår Mat-Tina, Tina Nordström, först känd via matprogrammen med journalisten Thomas Tengby. Juryns motivering kan Du läsa på Litteraturstipendiet, kulturstipendiet och Sigrid Paskels stipendium har även de fått sina mottagare. Samtliga stipendier kommer att delas ut vid Sverigemiddagen 2006, som äger rum i Stockholm i augusti. Läs mer på sidan 19 om vad som i övrigt händer under SWEA-sommaren. I oktober är det dags för Regionmötet i Berlin och vi är alla välkomna. Detaljer om Berlinmötet hittar Du lätt via en länk på SWEA Rivierans hemsida. Slutligen vill jag återge, fritt översatt från engelska, något av vad Sveriges nye utrikesminister, Jan Eliasson, sagt om SWEA: Det är ett nätverk av starka och aktiva kvinnor som ger ett ansikte åt vårt land, vilket har och måste ha en stark identitet i världen. SWEA, med känslan av vänskap och gemenskap, är en trygghet för svenska familjer som flyttar utomlands. Nu önskar jag er alla en skön avkopplande sommar var än ni befinner er. Ha det så bra kära Riviera-Sweor! Irena Gellerstedt 6 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

6 Gunilla Jansson, Josef Frank och ett rosa hus Josef Franks vackra mönster känner vi alla till. Vi ser dem på lampskärmar, tabletter och brickor, som möbeltyg och som färgstarka gardiner. Vi vet också att det är till Svenskt Tenn man med fördel styr sina steg om man vill unna sig Josef Frank-textilier, men hur många visste att Josef Frank också var arkitekt? En mycket tongivande sådan, vars formspråk hållit i över ett sekel, berättade Gunilla Jansson för Sweorna på en nätverkslunch i februari. Gunilla som bott på Rivieran i 17 år är konsthistoriker, arkeolog och bevandrad i museivärlden både här på kusten och i Sverige. Vi läser med stor behållning hennes artiklar inom kultur och historia och denna gång, på SWEA-lunchen, fick vi höra henne berätta om legendariske Josef Frank och det rosa hus, Villa Carlsten, som han skapade i Falsterbo på 1920-talet och som Gunilla och maken Herbert haft som sommarhus i åtskilliga år. Ett riktigt drömhus tycker Gunilla, och långt ifrån ett uthus som en släkting till första ägarinnan, skämtsamt benämnde det. Men nog är det ett hus att lägga märke till. Det är funktionalistiskt och stilrent men ändå ombonat, för Frank hyllade tradition och hemtrevnad parallellt med att han ville få bort det överlastade och onödiga i dåtidens boendemiljöer. Villa Carlsten, är ett av fem funkishus, ritade av Frank, som uppfördes i Falsterbo. De enda han fick bygga i Sverige. Han var mycket före den då rådande smaken. Idag har tiden hunnit i kapp hans formspråk som känns rykande aktuellt. Villa Carlsten ett rosa hus i Falsterbo. I sitt föredrag om Josef Frank fortsatte Gunilla att berätta om hur han som österrikare av judisk familj växte upp i Wien, hur han studerade konst och arkitektur och hur han kom till Toscana, där han lärde sig rita tulpaner, ett flitigt återkommande motiv i frankmönstren. Josef Frank utvecklades till en av Österrikes främsta arkitekter och blev tongivande inom modernismen och funktionalismen. Han blev professor, byggde egnahem i stor skala, startade firman Haus und Garten och for runt på olika stora designutställningar i Europa. Josef Frank var svag för kvinnorna och de i honom. Det var hans sammetsögon som förförde dem och så givetvis hans känsla för estetik och inredning. Tre svenskor fick ett avgörande inflytande över hans liv. Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn, lockade honom till ett för firman mycket fruktsamt samarbete i 30 år. Anna Sebenius blev hans hustru. De vigdes av självaste Konrad Adenauer. Och en tredje svenska Dagmar Grill, inspirerade honom konstnärligt efter hustruns död. Till henne ritade han fantasihus, som han tragiskt nog aldrig fick se förverkligade. Skisserna till husen har i dagarna ställts ut på Svenskt Tenn. Om Josef Frank nu såg sitt rosa hus i Falsterbo borde han känna sig nöjd. Det är inte alla konstklenoder som har turen att hamna i händerna på folk som förstår. Gunilla och Herbert Jansson har pysslat om sitt hus och med varsam hand gjort de förändringar som måste till i ett modernt hem. Inomhus är alla Frankmöbler på plats som fanns där när Janssons flyttade in. Utomhus har man med tillstånd rivet ner en liten mur som skulle avskilja det carlstenska hembiträdet Olgas domäner från herrskapets, och så har man byggt till en badrumsavdelning. Något sådant ansågs inte behövligt när huset kom till. Varför tvätta sig inomhus när havet fanns strax utanför? Trädgården, som tills för trettio år sedan hade fått förfalla, tog den legendariska trädgårdsarkitekten Ulla Molin hand om. Paret Jansson har alltså numera inga fritidsproblem. Allt måste skötas och vårdas. För att inte tala om att det nog alltid måste vara något så när städat för alla som vill komma och titta. Vid en Frank-utställning anordnad av Vellinge kommun i fjol räknade man med ett 20-tal besökare. In vällde 200! Det kan tydligen ha sina sidor att bo i ett kulturarv. Men visst vore det häftigt att varje sommarmorgon få vakna mitt i en klenod, skapad av en av Sveriges mest inflytelserika formgivare, som även internationellt är hyllad som en av de stora. Text: Ann Skogh SWEA Bladet Rivieran 1/2006 7

7 Under hösten 2005 genomfördes 6 aktiviteter. Ni kan även läsa om dessa på vår hemsida: September Coffee-morning hos Catherine Vi var ca 15 Sweor som samlades till en kaffemorgon hos Catherine Kallerman i Vence. Regnet hängde i luften men vi dukade upp på altanen. Det var mycket prat bland alla Sweor som inte hade setts på HELA sommaren och alla tyckte det var så trevligt att vara tillbaka igen. Höstens första nätverkslunch ägde rum den 27 september på La Petite Réserve i Antibes. Denna gång skulle de 24 Riviera-Sweor som hade kommit, få lyssna på författaren Eva Dillner som var på turné hos Sweorna i Europa. Eva berättade om böckerna hon har skrivit och speciellt hur hon i en av sina böcker, berättade sin historia och släppte det och gick vidare i livet. December Nätverkslunch med Gro Harlem Brundtland September Kräftfest hos Andrea Sammetslen natt, fullmåne och stora dilldoftande kräftor på ett vackert dukat bord! Tänk att man får vara med, uppleva och njuta!!!!!!! Den årliga kräftskivan hos Andrea gick av stapeln torsdagen den 15 september. 23 Sweor från runtom i trakten välkomnades med grönsaksshot och hembakad ostgiffel. Fulla fat med kräftor avnjöts tillsammans med ädla drycker och roliga visor. Fruktsallad till efterrätt och nötkaka till kaffet. Jajemen! Flera nya ansikten och nya band att knyta. Vi hade så trevligt och Andrea lovade att vi fick komma tillbaka nästa år igen! September Vandring utmed Cap d Antibes En solig september onsdag samlades nio motionssugna Sweor vid Plage de la Garoupe på Cap d'antibes för att anförda av Gittan Robertson vandra längs den hisnande vackra och dramatiska stigen runt en del av Cappen. Återseendets glädje efter sommaruppehållet var stort och det var tidvis omöjligt att njuta av vyerna då man både skulle prata, lyssna och noga se sig för var man placerade fötterna på den knaggliga stigen. Promenaden avslutades på stranden nedanför det storslagna Eden Rock där vi packade upp våra matsäckar och svalkade oss med drycker ur medhavda plastflaskor. Gro Harlem Brundtland, tidigare miljö- och statsminister i Norge, ordförande i Brundtlandkommissionen och WHO, gästade SWEA den 6 december Vilken Quinna! Sällan har en halvtimme varit så levande och innehållsrik, som den Gro Harlem Brundtland bjöd oss intresserade lyssnare på vid SWEAs välbesökta lunch. December SWEA-glögg på Stillegården I år samlades vi på Stillegården för att dricka glögg tillsammans med våra män! Under våren 2006 genomfördes 10 aktiviteter. (alla kommer ej att beskrivas i detta nummer) Januari Nätverkslunch Marianne Pihl September Nätverkslunch Eva Dillner Årets första SWEA aktivitet blev en nätverkslunch med föredrag av Marianne Pihl. 8 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

8 Inbjudan till denna lunch lockade många till La Petite Réserve för vem ville missa att höra Marianne berätta om sina spännande år inom teaterbranschen! Vi blev till slut 39 Sweor och gäster som samlades tisdagen den 24 januari Mars Nätverkslunch Josef Frank Under en dryg timme fick vi lyssna till Mariannes berättelse hur hon började i teaterbranschen på tidigt 80-tal och började jobba med Hasse Wallman och Bosse Parnevik på China Teatern. Drygt 20 år i branschen har Marianne att minnas tillbaka till. Summa summarum så var det en riktig teaterhistoria som vi fick ta del av. Februari Konstbesök på MUSÉE DES BEAUX- ARTS i Nice Vi var en stor skara Sweor, faktiskt 25 st, som på eftermiddagen i strålande sol mötte upp vid entrén till detta vackra museum. Vi mottogs av vår guide, monsieur Bardo, som med stort engagemang och kunnighet berättade allt som var värt att veta om byggnaden och dess konstverk. Denna magnifika palatsliknande byggnad, som en gång var en ukrainsk prinsessas hem, byggdes 1878 för att 1928 omvandlas till museum. Samlingen påbörjades med en donation från Napoleon III. Många andra generösa donatorer bidrog sedan till museets fina konstsamling. Vi fick under dryga 2 timmar titta in i konstens underbara värld och jag tror att många kommer att återvända. Februari Semlor Så vad det då dags för årets semmelkväll med film. Det var tredje året i rad som vi gjorde denna semmelkväll hos Lena i Monaco! Vi blev 17 Sweor med gäster som kom för att se den populära svenska filmen "Så som i Himmelen". Tisdagen den 14 mars samlades över 40 Sweor till säsongens andra nätverkslunch på La Petite Réserve i Antibes. Den här gången lyssnade vi till Gunilla Jansson som talade om hur det är att bo i ett av Josef Franks fem sommarhus i Falsterbo, Villa Carlsten! Se sidan 7! Mars i Jean Cocteaus fotspår En grupp Sweor gav sig ut fredagen den 24 mars för att följa Jean Cocteaus spår längs kusten. Vi började i Villefranche sur Mer med att besöka Chapelle St Pierre som ägs av Villefranches fiskare. Vi fortsatte sen vidare till Menton. Där började vi med att besöka Museé Jean Cocteau, som är inrymt i ett fort vid gamla hamnen. Vi avslutade dagen på Hotel de Ville och Salle de Marriage där Cocteau även har smyckat väggarna med sin konst. Se nästa sida! Mars boulespel i Juan-les-Pins Tolv muntra Riviera-Sweor strålade samman den 29 mars vid beachen i Juan-les Pins för bouletävling. Solen sken och ute på havet fräste "gässen". Efter en lätt picknicklunch skred vi till handling med våra klot. Några habituéer och några noviser blandade sig i leken och efter flera deltävlingar utkristalliserades två värdiga segrarpar. Rosévinet flödade bland såväl oss tolv som kämpat hårt som bland några glada, franska boulespelare, vilka hela tiden följde vår händelseutveckling med råd och dåd. Efter filmen och när alla hade torkat tårarna så vad det dags att ta sig an semlorna och kaffet! Semlorna, lika goda och smarriga i år igen! Februari Årsmötet Årets årsmöte ägde rum den 27 februari och denna gång samlades vi på Restaurang Strélitzias i Juan-les-Pins. SWEA Bladet Rivieran 1/2006 9

9 I Jean Cocteaus fotspår på Rivieran Jean Cocteau föddes 1889 i en förort till Paris. Han kom från en aristokratisk och kulturell familj. Hans far var advokat och målade på sin fritid. När Cocteau var 9 år begick fadern självmord. Det påverkade Cocteau under hela hans liv. När han var ung föredrog han att spela teater framför att gå i skolan. Han tecknade ofta och skrev dikter. Poetiskt lagd och med sinne för teater utvecklades han till allkonstnär där inget medium var honom främmande. Bland berömda filmer som han skapat känner vi till bl.a. Skönheten och Odjuret. Rivieran valde han som plats för inspiration. Han arbetade tillsammans med Chanel och med Stravinsky, och en av hans bästa vänner var Picasso. Hans livsstil var lättsinnig, han rökte opium och han förälskade sig i både män och kvinnor. Men han hade också en religiös djupare sida. Konsten I konsten speglade han sina egna problem. Han var surrealist och blandade kubismen med klassicismen. Hans starkaste sida var att teckna och han fångade modellernas karaktärsdrag i enkla linjer. Här framkommer hans engagemang både i religion och i människor. Cocteau använde sig både av symbolik och av mytologi. Orfeus återkommer ofta, liksom det allseende ögat, symbolen för Skaparen Gud, men även för Cocteau själv, han som ser allt. Han älskade havet, han älskade hamnarna och fiskar. Fiskare och vatten kan man se överallt i hans konst. Jean Cocteau på Rivieran Vi kan se spår efter Jean Cocteau på flera ställen utefter kusten. Hos vänner i Villa Santo Sospir i Cap- Ferrat smyckade han väggarna med mytologiska målningar. I Villefranche sur Mer restaurerade han det lilla kapellet St Pierre från 1300-talet. Det ägs av stadens fiskare och användes tidigare för förvaring av deras nät. Kapellet målade Cocteau dels i en figurativ dels en dekorativ stil. Berättelser från bibeln med Petrus, liksom hyllningar till kustens befolkning återfinns här fick Cocteau i uppdrag att dekorera Salle de Marriage av borgmästaren i Menton. Salen var kall och steril innan Cocteau förvandlade den till en upp- Kapellet St Pierre i Villefranche sur Mer levelse i figurativ stil. Allt här har han skapat, från stolar och lampor till dekorationer på väggar och i tak. Här ser vi Orfeus och Eurydike, här finns Pégasus, och här får vi uppleva ett bröllop i en liten by. När Cocteau avslutat sitt arbete med Salle de Marriage ville han finna en plats att samla sina verk. Den fann han i Menton i ett fort från Idag är detta fort Musée Jean Cocteau. Här har han skapat mönstren i golvet, han har designat urnorna med järnsmide och på väggarna har han hängt upp sina bonader och pasteller, keramik och fotografier. Förutom på dessa platser finns Cocteau i Cap d Ail där han gjorde om en amfiteater och i Frejus där han smyckade Chapel de Notre Dame de Jerusalem. Jean Cocteau dog i oktober 1963, alltså för mer än 40 år sedan. Men i alla minnesmärken han efterlämnat och i all konst han skapat lever hans minne kvar. Fotnot: Om ett par år invigs ett nytt museum i Menton. Där kommer man att samla över verk av Cocteau, skänkta av en rik amerikan till Menton stad. Text: Ann Thomsson Kindström 10 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

10 Eivor Wulf, Elisabeth Stenberg, Bitte Hall & Lotta Sikström Febr 2006 Ing-Britt Bengtsson, Bärbel Bratteby & Lilian Jonsson Febr 2006 Inger Johnsson, Lena Nilsson & Christina Knall Mars 2006 Ingrid Malmros, Ann Thomsson, Irene Ericson & Birgitta Gertorp Febr 2006 Margareta Söderberg. Andrea Gandet, Birgitta Schmidt & Agneta Antonsson Febr 2006 Birgitta Kjellander, Gittan Robertson & Mary von Knorring Mars 2006 AnnaKarin Fast, Monica Hasslegren, Gunilla Axsäter & Ing-Britt Bengtsson Febr 2006 Catherine Kallerman, Marianne Pihl, Anita Hedenström & Gunilla Bardanzellu Jan 2006 Annika Eveland, Agneta von Schinkel, Gunwer Bergkvist & Eva Wretman Jan SWEA Bladet Rivieran 1/2006

11 Konstintresserade Sweor på Musée des Beaux-Arts i Nice Avgående styrelsen, Eva-Carin Näslund, Catherine Kallerman, Lena Spens Bruhn, Anneth Nilsson (valberedningen) Nedre raden: Marina Mattiasson & Phia Petersson Birgitta Karlgren & Catherine Kallerman Febr 2006 Glada Sweor, Marianne Bonn & Kerstin Strandberg Nilsson Febr 2006 Ann-Sophi Lestrup, Ing-Britt Milton & Kerstin Lidgren Febr 2006 Gunilla Jansson & Irena Gellerstedt Mars 2006 Bridgespelande Sweor, Marina, Eva, Anette & Tina Febr 2006 Konstintresserade Sweor i Villefranche Bilder: LWN SWEA Bladet Rivieran 1/

12 Nya prästen, Åse Lindberg, på Rivieran Vi har via ställt några frågor till den nytillsatta prästen Åse Lindberg, som idag är Svenska Kyrkans präst i Singapore. Åse har besvarat våra frågor mycket utförligt och nedan kommer ett sammandrag av hennes svar. Åse är 49 år gammal och gift med Sverker 50 år och den 29 maj firar de 30 årig bröllopsdag! De gifte sig unga och barnen kom i raskt takt. Emma 29 år, Anna 27 år, Adam 26 år, Emilia 20 år och Elin 15 år. Dotter Elin i hästhagen i Värmland Sverker och Åse i Borneos djungel Åse och Sverker är båda värmlänningar och de bosatte sig också i Karlstad. Åse läste först språk men ville även läsa något mer filosofiskt/teologiskt. Barnafödande och studier varvades och Åse läste ömsom på halvfart och ömsom på heltid och var färdig präst Varför Åse blev präst är en lång historia säger hon, men i korthet så berodde det på att hon som tonåring kom i kontakt med Dominikanernunnor som fanns i Karlstad. Deras sätt att leva fascinerade henne. Så där började hennes tro att få egentlig grogrund. Nu blev Åse vare sig nunna eller katolik utan hittade sin väg inom Svenska kyrkan. Men en bit av hjärtat har en särskild plats för klosterliv och den hängivenhet som finns där. Det är ett levnadssätt som kan komma andra till del också, genom besök eller retreat. Utlandserfarenheter lockade Åse och Sverker tyckte om att resa som unga men under de intensiva barnaåren hade de inte så mycket tid över. Men så annonserades tjänsterna för Singapore ut. De fick tjänsterna båda två och for iväg med yngsta dottern Elin, då 12 år. Familjen har trivts väldigt bra i Singapore. Elin har gillat skolan och engelska har blivit ett naturligt språk för henne. Familjen har givits fantastiska möjligheter att se denna del av världen. De många resorna i tjänsten, Malaysia och Indonesien tillhör deras region, har gett spännande inblickar i de olika kulturerna. Att vara i Sverige och i utlandet några skillnader? Åse: I Sverige finns en given struktur. Man har ett arbetslag där var och en har sina särskilda uppgifter. Man möter människor i typiskt kyrkliga sammanhang t.ex. vid förrättningar, dop, vigslar, begravningar, konfirmander, soppluncher, m.m. Utomlands är det mer som att vara präst i en by på landet, förr i tiden.. Man är lite överallt och med på det mesta. Men den svenska och den norska kolonin i Singapore är inte större än en medelstor by, ca svenskar och 800 norrmän. Man träffar de flesta av svenskarna någon gång och kyrkan blir därmed en del av det svenska samhället i det lilla formatet. Kyrkan utomlands är mer aktiv och uppsökande, åtminstone har det varit vår erfarenhet i Singapore. Kyrkan är mer en naturlig del av det svenska samhället på plats än den kanske är hemma i Sverige. Här har vi också själva den fysiska byggnaden till hjälp. Det finns ett vardagsrum där man kan läsa tidningar, träffas och prata en stund. På så sätt blir kyrkan den naturliga länken hem för många. Här försöker vi bevara och fira alla våra högtider och vidarebefordra våra traditioner. Kyrkan står för kontinuiteten och vid de tillfällen, då man normalt i Sverige skulle varit med släkt och vänner är man kanske i stället i kyrkan utomlands. För den som behöver någon att prata med, så blir det så mycket enklare att ta kontakt, för de känner oss efter att ha mött oss vid andra tillfällen, fortsätter Åse. I våra uppgifter ingår lite av varje, vi samordnar och organiserar frivillighjälp, vi har ansvar för barnverksamheten och vi sjunger. 14 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

13 Dags för Rivieran När det blev dags för Åse och Sverker att tänka på antingen förlängning eller söka något annat så annonserades Rivieratjänsten ut. De ville, efter tre år i Sydostasien, till Europa, komma lite närmare barnen och släkten men samtidigt fortsätta arbetet i utlandskyrkan som de båda tycker är så givande. Frankrike tycker de är ett intressant land och de ser fram emot att lära känna en del om kulturen runtomkring, och de längtar efter de olika årstiderna! Arbetet är, som vi vet, ganska så omfattande och sträcker sig geografiskt ganska brett. Kyrkan kommer att ha två 100 % tjänster, Sverker och Åse, och sedan är det en volontärtjänst på heltid, under 6 månader i taget. Frivilliga insatser är dock mycket uppskattade och livsnödvändiga för verksamheten. Rent allmänt är Åses önskan att kyrkan ska vara ett begrepp som man förknippar med tillit och lugn och ro. En plats, där det finns någon att prata med och lita på, en plats för sökande med de frågor som dyker upp på livets vandringsstig. Att Svenska kyrkan skall bli en naturlig del av livet utanför Sveriges gränser. Åse: Det jag ser, som fungerar, är samtalet, det riktiga samtalet. Det kan vara mitt i en katastrof eller i ett lugnare sammanhang. Jag tänker på Jesu hållning i den frågan. Han mötte sina medmänniskor med frågan vad vill du att jag ska göra för dig? Så lyssnade han. För oss är lyssnandet egentligen en bristvara. Vi blir så lätt överröstade, av andra, som ska berätta något ännu häftigare (tänker på Hasse och Tages Roger Moore om ni minns den?!) I samtalet, där man verkligen talar sig samman, är just lyssnandet en viktig del. Kanske ska kyrkan leta sig tillbaka till sättet den var kyrka på från början? Där själavården hade en central plats, samtalet var ett viktigt instrument för att veta vad predikan skulle handla om. Kanske är det så att gudstjänsten blir resultatet av samtal snarare än en ingång? En utlandspräst måste också vara beredd på att det mesta kan hända. Som ett litet svenskt samhälle ute i ett annat land så blir man så mycket närmare händelsernas mitt när något händer. Det är något de erfarit under sina tre år i Sydostasien, med tsunamin, Bali-bombningar och andra enskilda tragedier, samt att de olika funktioner som normalt finns i det svenska samhället är komprimerade till kyrkan. Det att få samtala på sitt eget språk när man behöver det och att veta att den man talar med vet vilka koder som gäller i svenskt tänkande, leder till förståelse. Det är också något som har blivit tydligt i ett samhälle som Singapore, präglat av kinesiskt tänkande. Det kan gälla allt ifrån vad som förväntas av en som medborgare, barnuppfostran, jämställdhet, till hur man uttrycker sig och hur man visar känslor eller inte bör visa dem! Intressanta möten och situationer Åse: För mig är nog ändå det största, när mötet med någon som behöver det, blir till ett värdefullt möte. Det kan vara i största glädje eller djupaste sorg, eller allt däremellan. Gud är min egentliga uppdragsgivare. Mitt uppdrag är att göra bördan lättare för människan att bära och att våga tala om frågorna som meningen med livet och svårigheterna under livets gång. Jag måste då ha kraft att vara lika närvarande som när glädjen står högt i tak. Stig Dagerman skrev att människans behov av tröst är oändligt och så tror jag det är. Tröst är inte bara när det är svårt, tröst är också att ge en känsla av sammanhang i livets alla skeden, att livet har en röd tråd, att vi ska finnas där för varandra. Det är det som är den egentliga innebörden av ordet församling. Så önskar jag att kyrkan skall vara. Medlem i SWEA såklart Åse gick med i SWEA med en gång hon kom till Singapore. Det hade hennes företrädare också varit så det var bara att fortsätta den traditionen. Det har gett Åse mycket i form av kontakter med kvinnorna, insikter i det nya landet och att det är ett alldeles särskilt bra socialt nät för många. Åse tror också att det är viktigt för oss i kyrkan att vi inte bara är inom kyrkans väggar utan även är som hon nämnde ovan, ute där folk är. Man har haft en hel del samarbete i Singapore. Det största är nog Luciafirandet. Sedan har man 6 junifirandet tillsammans med ambassaden och en förtagareorganisation. SWEA har också stöttat kyrkan genom kontant bidrag till material till barnverksamheten, psalmböcker och nu senast bidrag som skall gå till några nya stolor (bandet som prästen har runt halsen) något som Åses efterträdare får glädje av! Så Åse vill gärna gå med i SWEA på Rivieran och ser fram emot att lära känna oss alla! Hon tar farväl för denna gången med de poetiska orden i psalm 730 Må din väg gå dig till mötes Och må vinden vara din vän Och må solen värma din kind Och må regnet vattna själens jord Och tills vi möts igen må Gud Hålla dig i sin hand Text: Åse Lindberg / Sammanställt av: LWN SWEA Bladet Rivieran 1/

14 de ruffiga kvarteren i det ruskiga Marseille...eller vad det nu heter i visan. Marseille har ju ofta omgivits av dåligt rykte, men det är lockande med spänning. Hamnkrogar, främlingslegionen, folk från alla världsdelar finns samlade här. Vad skall då välartade svenska pensionärer där att göra? Ja det är väl spänningen som lockar. Klubbmästeriet i Svenska Rivieraklubben ordnade med 3- dagarsutflykt i arrangemang av Christina Appeltofft. Ett tjugotal anmälda samlades en tidig morgon på tåget till Marseille. Vi togs emot av Björn Valentin, tidigare svensk konsul i Marseille. Under Björns sakkunniga och humoristiska ledning gjorde vi Marseille ordentligt. Under Björns ledning och med hjälp av kommunala kommunikationer fick vi nästa dag se ett pärlband av små fiskebyar, långt inne i klippiga vikar. Gångvägar och gränder vindlade sig från by till by. Allt var mycket ursprungligt och vi såg bara ett par hus som bar spår av nya ägare med mycket pengar. Björn, befarade högt att dessa idyller snart skulle försvinna i och med att Marseille rustas upp och charmantiseras. Vårt Hotel Mascotte låg nere i hamnen, mycket trevligt med en liten balkong med utsikt över hamn, hamninlopp och huvudgata där det demonstrerades mot den nya arbetslagstiftningen. Vi gick långa promenader i de mest skiftande kvarter och första lunchen intogs på hamnkrogen L Oliveraie med en magnifik hovmästarinna. Sista dagen ägnades åt det berömda Chateau d If som står som förebild för äventyrsromanen Greven av Monte Christo samt den mytiska historien om Mannen med järnmasken. Man åker passbåt ut till ön som verkligen är sevärd. Så många hemska människoöden som dessa tjocka stenmurar ruvar på! Är man mindre lagd åt ruskigheter kan man ta det lilla turisttåget upp till Basilique Notre Dame och se den strålande utsikten över Marseille och dess legendomspunna inlopp. Jag döpte henne till Creolskan för hennes hållning, turban och tunga guldörhängen. Creolskan hade god ordning på sin krog och vi fick mycket god mat och rikligt med vin. Således styrkta gick vi på modemuseum i hamnkvarteren. En skojig utställning av kappor från många decennier och många STORA modehus. Uppför branta trappgator gömde sig idylliska kvarter med blommande torg och välkomnande utekaféer. Resan var ett mycket välplanerat äventyr som Christina har all heder av. Marseille är värt en resa. Text: Vanja Befrits Mycket i Marseille präglas av mat och dryck och pittoreska krogar. Middag intogs på les Arcenaulx, ett kvarter in från själva hamnen, den berömda BOUIL- LABAISSEN åt vi på Restaurang Miramar och på Chez Aldo vilade vi benen och drack svalkande drycker. 16 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

15 Åter på skolbänken på l Institut de Français i Villefranche När min man och jag flyttade till Menton i augusti 2000 hade jag bestämt mig att jag efter fem år skulle tala franska nästan flytande. Jag gick på olika kurser och även 4 veckor på sommarskolan i Menton men jag tyckte att jag inte gjorde de framsteg jag ville. När så Eva-Carin, en Swea på Rivieran, i höstas nämnde att det fanns en bra skola i Villefranche blev jag eld och lågor. Jag gick in på nätet, tittade på skolans hemsida och beställde omgående information. Broschyren kom dagen efter (!) och jag anmälde mig direkt till en 4-veckors kurs i mars ingenjör och så tre svenskor, Ulla som hade bott i Norge i 40 år och hade arbetat för Christies, Marie-Louise som bodde i England och så jag. Det blev hårdkörning och koncentration till 100% från första dagen. Vi var alla duktiga på att uttrycka oss, som Jean hela tiden påpekade, men vi skulle lära oss att prata franska på franskt sätt, elegantare och grammatikaliskt rätt. Vi började varje dag med att lyssna på en fransk chanson, allt ifrån Trenet till Mickey3D men alltid med en text som hade någonting att säga. Vi var i språklabbet 1 timme varje dag, där vi övade formuleringar och allt nytt vi hade lärt oss dagen innan och där Jean kunde lyssna på var och en och korrigera om så behövdes. Vi fick läxor varje dag och över helgerna till och med två läxor. Vi hade också praktiska lektioner ihop med Avancée I, där vi fick lära oss göra crêpes, lyssna på nyhetssammanfattningar och sedan återge det vi hade hört, titta på kortfilm och diskutera filmen, intervjua våra kamrater och efter det presentera dem för gruppen, kort sagt sådant som man kunde ha användning för i vardagslivet. Skolan skulle börja måndagen den 6 mars men jag var redan på plats på söndag för att utforska omgivningarna och vara säker på att jag hittade till skolan, jag hade nämligen hyrt en studio i närheten. Den 6 mars, kl började vi med gemensam frukost. Vi var 80 elever från världens alla hörn. Rektorn, Mme Vicky Greco, informerade oss på engelska om allt vi behövde veta inför kursens början. Detta var den enda dagen vi fortfarande fick tala vårt eget språk, från och med nästa dag fick vi bara prata franska. Vi började med att göra en gemensam test, där det gällde förståelse, dvs vi skulle svara på frågor genom att kryssa för rätt alternativ. Sedan blev var och en testad av en lärare när det gällde förmågan att uttrycka sig muntligt. Utfallet av testerna skulle avgöra i vilken klass man hamnade. Så var den första dagen slut. Efter den gemensamma frukosten nästa dag blev vi indelade i klasser. Tillsammans med 9 andra elever hamnade jag i klassen Avancée II. Vår lärare hette Jean och han var minst av oss. I min klass gick äkta paret Julia och Terry från Wales, som hade bott i Bryssel i flera år men nu hade återvänt till Terrys hemtrakter, Joelle från Holland, som sedan 30 år bodde i Rom och arbetade för FN:s jordbruksavdelning, Jane från England, som var psykoterapeut, Irene från New York som var journalist, Julie från Dallas som var jazzsångerska, Graham från Skottland som var pensionerad Var och en av oss fick hålla ett föredrag på 30 minuter om ett ämne man själv valt och sedan svara på frågor från klasskamraterna. Vi var alla nervösa inför den uppgiften. Jean satt i bakgrunden och antecknade. Vid skoldagens slut eller nästa dag kommenterade och korrigerade han föredraget men alltid på ett positivt sätt. Sista veckan var vi bara tre elever kvar. Onsdagen i sista veckan halkade jag på ett trappsteg i skolan och bröt tyvärr vristen så jag kunde inte vara med på avslutningstesten/- festen. Mitt personliga omdöme är att kursen var den bästa jag någonsin varit med om. Vår lärare Jean var den mest fantastiske och tålmodige lärare jag upplevt. Han hade humor och vi skrattade mycket ihop men han var samtidigt respektingivande. Han berömde oss hela tiden men korrigerade och kritiserade de fel vi gjorde, speciellt när vi upprepade dem gång på gång. Även de andra lärarna var mycket duktiga. Under lunchen, som alltid bestod av tre rätter, satt en lärare vid varje bord och vi diskuterade allt mellan himmel och jord och blev korrigerade om vi sa något som var fel. Första dagen sa Vicky att om vi pratade annat än franska resten av tiden fick vi betala böter, och inte bara den som pratade fick böta utan även den som lyssnade. Jag lyssnade till Marie-Louise som skulle förklara något för mig om att läsa meddelanden på mobilen. Just då kom en lärare som hörde oss och vi fick genast betala 1 Euro var i böter! Det var dock enda gången för oss. Text: Irene Ericson SWEA Bladet Rivieran 1/

16 Förlust i konstvärlden Armand Pierre Fernandez, allmänt känd som Arman och Jean-Michel Folon har båda gått ur tiden. Det skedde i höstas med bara någon månads mellanrum, Arman blev 77, Folon blev 71. Vi stöter på deras konst lite varstans här på kusten, Armans alla söndersågade och ihopsatta fioler och andra finurligt hopplockade skrotskulpturer, Folons väldiga mansfigurer, accentuerade av en utsträckt arm som håller ett paraply eller en graciös duva, som andas tyngd och poesi på samma gång. Egentligen hade både Arman och Folon hela världen som sin utställningsarena. Från Europa till Amerika, till Japan och Kina och till Afrika, från storstad och kulturmetropol till helt vanliga boendeorter för många av oss, som exempelvis Vence, St. Paul och Antibes. Visste ni exempelvis att den stora duvan på taket till Colombe d Or är skapad av Jean-Michel Folon? Kanske inte så viktigt, men ändå betecknande. Vår stadsbild, var vi än bor, är numera så utsmyckad, så konstbemängd att vi vant oss vid konstens upplivande verkan, men kanske inte alltid känner till så mycket om konstnärerna bakom verken. Vi måste gå in på nätet och bli upplysta. Gör man det, så slås man av det som förenar de båda konstnärerna, Arman och Folon en enorm arbetskapacitet och en närvaro i tiden som inger respekt. Tag till exempel Armans jättelika skrotskulptur i Beirut, sammansatt av ton skrotade militärfordon, benämnd Hope for Peace eller tänk er Folons magiska skulpturgrupp, som han skapade för att välkomna sekelskiftet i Pietrasanta, Italien. Den bestod av 2000 teracottahänder med lika många ljus och med det evigt passande namnet le Temps d une Prière. Bak berömmelsens tinnar finns konstnärernas budskap där och låter oss ana medmänsklighet och skaparkraft. Den konsten bleknar inte i första taget. Flickor ur SWEA Konst grupp samlade runt staty av Folon på galleri Guy Peters i Saint Paul. Text Tina Arnesson Pröva din franska - här är listan på de hetaste franska författarna Om man händelsevis skulle råka bli inbjuden till någon gentil fransk salong och vill verka belevad eller bara vill göra ett tappert försök att lära sig lite franska är här en lista som redaktionen knyckt från Le Figaro Magazine. Man har låtit ett tjugotal litteraturkritiker från olika tidningar välja ut de mest spännande unga franskspråkiga författarna, som kan vara fransmän, schweizare, belgare, komma från Québec eller Kongo. Alla har det ett gemensamt, de skriver på samma språk som Molière. Sådant förpliktigar. 1: Olivier Adam (framförallt kritikernas favorit) Anna Gavalda (gillas av läsarna) 2: Amélie Nothomb (har sålt över av romanen Stupeur et tremblement ) 3: Philippe Besson 4: Nina Bouraoui, Thomas Gunzig, Alain Mabanckou, Marie NDiaye 5: Eliette Abécassis, Marie Darrieussecq, Joel Egloff, Nicolas Fargues, David Foenkinos, Laurent Gaudé. Le Petit Prince firar 60 år. Författaren Antoine de Saint-Exupéry skrev sin berömda barnbok för 60 år sedan, men boken kom att bli lika populär hos vuxna som hos barn. Den rymmer ett stort mått av härlig filosofi, som t.ex. Alla vuxna har en gång varit barn, men få förblir det Man är sällan belåten precis där man är. 18 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

17 Kära Riviera-Sweor Tro det eller ej, fyra år har passerat sedan vi startade SWEA Rivieran! Det har varit fyra härliga år, fyllda av nya vänner och nya erfarenheter, också av ansvarskänsla och arbete. Jag vill betona att arbetet inte är en negativ värdering, arbetet har varit positivt och kreativt! SWEA är en fantastisk världsomspännande förening, med betoning på världsomspännande. Vårt nätverk är imponerande. Och tänk vilken kunskap och erfarenhet som ryms inom dess ramar! SWEA delar varje år ut stipendier, och vi har hela tiden genom våra program betoning på kvinnors kunskaper och förmåga. Det har funnits, och finns så många framstående svenska kvinnor som utmärkt sig på olika sätt inom konst, vetenskap, litteratur, ja inom alla områden. Vi fick i Sverige vår rösträtt förhållandevis tidigt, det var första steget på vägen mot självständighet och emot att våga, modet att våga vara sig själv och att tro på sig själv. Och visst är kvinnor modiga! Jag tänker ofta på några kvinnor, vars öden jag under olika resor kommit i kontakt med. En av dem är Alice Todd, hustru till den förste telegrafisten som kom från England till Alice Springs, mitt i Australien. Iförd långa kjolar och med små barn kom Alice på talet efter en mycket lång resa till denna absolut ensliga trakt, skallerormar runt knuten, inget vatten på sommaren och en nästan outhärdlig hetta. Till det engelska konsulatet i Kashgar i Östturkestan kom konsulinnan Catherine McCartney tjugo år senare över bergskedjan från Turkiet och efter en farlig och mycket mödosam resa genom stenöknarna. Författarinnan Jane Austen gömde sina manuskript i madrassen, inte fick kvinnor skriva böcker! Och tänk på alla utvandrande svenskor som, efter i de flesta fall fasansfulla överresor per båt, kom som immigranter till Amerika från Sverige i slutet av 1800-talet, för att tillsam mans med sina män och barn söka egen mark och religionsfrihet! För 27 år sedan, startades SWEA i Kalifornien. Duktiga svenskor som utvandrat till Amerika några generationer senare ville bibehålla svenska traditioner och språkbruk, och så föddes SWEA. Och vilken utveckling det har varit sedan dess! Åttatusen medlemmar i ett nätverk som omspänner trettiotre länder, ett nätverk som är till för oss alla! Härmed vill jag till slut tacka för fyra inspirerande och positiva år som SWEA Rivierans första ordförande, tack alla medlemmar och tack alla som deltagit i styrelsearbete och förberedelser inför det regionmöte som vi var värdar för hösten 2005! Jag vill också önska den nya styrelsen lycka till. Kära hälsningar och på återseende! Catherine Kallerman Utblick i SWEA-världen Sverigemiddagen i Stockholm Årets Sverigemiddag äger rum i Stockholm den 16 augusti. Platsen är Sheraton hotell och där kommer utdelning av årets stipendier samt presentation av årets svenska kvinna, Tina Nordström, göras! Sommarlunch i Båstad Välkomna till SWEA Örestads traditionella Sommarlunch i Båstad då de även firar sitt 10-årsjubileum. Onsdagen den 19 juli 2006 kl på Restaurang Sand - Hotel Skansen. Regionmötet i Berlin Detta år samlas alla regionerna i Europa (VEMA, MEMA och OEMA) till regionmöte i Berlin oktober med efterdagar oktober. Gå in på SWEA Internationals hemsida och anmäl Dig till dessa SWEA-aktiviteter! SWEA Bladet Rivieran 1/

18 Välbefinnandets nyckel Kroppen är själens hydda, heter det. Båda ska vara i form för att människan ska må bra. Denna insikt har funnits hos många folk i alla tider, men kanske är det fram för allt kineserna som kommit att framstå som visare än alla andra, för de bygger sin läkekonst på kroppens balans mellan yin och yang. (Yin och Yang betyder på kinesiska, skuggsida resp. solsida av en kulle). De har att göra med energiflödet i kroppen. Vissa organ har yin-egenskaper, andra har yangegenskaper, passiva resp. aktiva flöden. (Källa:Ehdin, den självläkande människan). Folk i väst har ännu inte nått riktig förståelse för dessa flumord medan ord som energi och känslor är fullt gångbara begrepp. Att känna sig energisk är att kunna prestera, att vara i form, att känna sig slak och urvattnad är däremot det omvända. Ett icke önskvärt tillstånd som vi drabbas av allt emellanåt och som vi måste häva. Att förebygga sådana tillstånd av orkeslöshet och i stället höja energinivån är önskvärt för alla, men HUR bär man sig åt? Vilka är knepen? Med inträdet av de österländska rörelse-/motionsformerna tai chi, qigong, yoga och meditation kan vi, om vi så vill, ta till oss dessa annorlunda, smått lustfyllda övningar för att träna kroppen och sinnet (själen). Att medelst koncentration skapa balans är målet. Sättet att andas under övningarna är viktigt. Under utandningen gör vi oss av med onödigt skräp och andas in livgivande kraft. Med långsamhet, koncentration och ett bestämt rörelseschema uppnås det avslappnade tillstånd som är bra för kroppen, och som kroppen behöver allt emellanåt. banor i vår kropp som kan behandlas med massage, aukupunktur och akupressur av dem som har utbildning för detta. Det är inget ytligt att fundera på sin hälsa. Åldrandet är oundvikligt, men spänsten kan bestå. Stress är farligt. Motion är nyttigt. Motionsgrenen väljer du själv; promenader, gympa, simning, dans, tai chi, qi gong, yoga, meditation, m.m. samt lite skratt emellanåt. Det stärker också. Inside we are always wearing bikinis Gunwer Bergqvist-Larsson och Peter Buchar, instruktörer av Tai chi/qigong på Rivieran. Text Tina Arnesson Kraftscentrat som vitaliseras ligger i magtrakten (två fingrar nedanför naveln) och kallas qi av kineserna. Dessutom strömmar det ut en massa qi i våra 12 meridianer, som är de 20 SWEA Bladet Rivieran 1/2006

19 KROPP OCH SJÄL Hej alla (glada) Sweor! my ethics Christi KOGLER* Leg.sjukgymnast Dipl.Physiotherapeutin*Kinésithérapeute Friskgymnast*Personal coaching* Om jag börjar så här: det är inte för att vi har vältränade, välfungerande, fasta, smidiga, energiska kroppar, som vi inte har något i huvudet. (I klartext: kroppsfixerade människor behöver inte vara blåsta) Eller: många av oss anser att tankarna som rör sig i våra huvuden, själen som upptar vårt inre och handlingarna vi utför är den viktigare delen av vår existens nog ligger det en stor sanning i detta Men:.tankarna och själen bor ju i denna bostad, detta fortskaffningsmedel, denna bärare som är vår kropp, och agerandet utförs av vår fysiska existens så nog är detta en annan sanning : om denna kropp är i gott skick och bibehålls i gott skick så rör sig tankarna lättare, själen mår bra och handlingarna utförs med större medvetenhet och mindre svårigheter. Jag tänker ge Er en (första) liten enkel grundsten, i uppbyggandet och bibehållandet av ett sunt fysiskt tillstånd Korrektion av den UPPRÄTTSTÅENDE STÄLLNINGEN (Fig. 2) (För att motverka silhuetten av en gotiska madonna (Fig. 1), en kroppshållning som har intagits av den moderna människan pga inaktivitet och kroppsomedvetenhet): Fig.1 Halskotpelaren: Hyperlordose=för stor böjning, framskjuten haka Bröstkotpelaren: Hyperkyfose=rundrygg framskjutna uppdragna axlar, lungan trycks samman Fig. 2 7*Dra Bakre övre delen av huvudet mot himlen 6*Dra in hakan 5*Dra axlarna bakåt, nedåt, vrid handflatorna utåt 4*Dra in naveln mot ryggraden Ländryggraden: Hyperlordose=stor svank utskjutande mage, bakåttippat bäcken Knäleder: Hyperextesion= översträckta, man hänger i sina ligament, med låsta leder 3* Spänn baken, (bäckenet tippar framåt) 2*Lätt böjda lösa knän 1*Fötterna parallella (bäckenbred distans) Tyngden fördelad på 3 punkter på varje fotsula Lägg tonvikten på UTANDNINGEN (,långsam och länge) andas upprepade gånger, återgå sedan till Er vanliga hållning.och börja om igen BÖRJA NERIFRÅN FÖTTERNA OCH ARBETA UPPÅT!! PS: Ni får gärna ställa frågor och få flera råd, och även ifrågasätta det som sagts. Sportivement vôtre. SWEA Bladet Rivieran 1/

20 SWEA International, Inc Styrelsen: Telefon Fax E-post Ordförande Siv Svensson Vice Ordförande Åsa-Lena Lööf Grundare Agneta Nilsson Reg.Ordf. VAME Britta Armstrong Reg.Ordf. MAME Maud Witt Reg.Ordf. ÖAME Ginga Sewerin-Olsson Reg.Ordf. VEMA Ulla Hising Reg.Ordf. MEMA Monica Hallworth mema@swea.org Reg.Ordf. ÖEMA Maud Larsson oema@swea.org Reg.Ordf. Asien Elisabet Halling asien@swea.org Administration: Fd Ordförande Christina Moliteus molicom@aol.com Sekreterare Anita Rhodes secretary@swea.org Skattmästare Ann-Marie Gustafson treasurer@swea.org Vice Skattmästare Britt-Marie Wood bwood@cybertrol.com Juridisk rådgivare Gita Paterson GitaPaterson@compuserve.com SWEA kansli Sofia Fransson Krall office@swea.org SWEA kansli Heléne Wiorek office@swea.org Webmaster Margaretta Simpson webmaster@swea.org Medlemsregistret Lena Powers members@swea.org Redaktör Forum Susanne Hederoth editor@swea.org Annonschef Eva Malm advertising@swea.org Annonsansvarig:Amerika Åsa Andén adsamerica@swea.org Annonsansvarig Europa Gunilla Pearce adseurope@swea.org Webbadresser: sweaguiden.com SWEA Lokalavdelningar: REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME) Arizona Petra Vighagen-Jacobi arizona@swea.org Hawaii Eva Wannheden hawaii@swea.org Las Vegas Marita Kingman lasvegas@swea.org Los Angeles Anna Jönsson Conell losangeles@swea.org Orange County Helena Gagne orangecounty@swea.org San Diego Marianne Svedlund sandiego@swea.org San Francisco Kerstin Eriksson-Splawn sanfrancisco@swea.org Santa Barbara Linda Austin santabarbara@swea.org Seattle Malena Grundel seattle@swea.org Vancouver Ingmari Bysse vancouver@swea.org REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME) Austin Elisabeth Kihlberg austin@swea.org Chicago Agneta Rosenberg chicago@swea.org Dallas Tina Klintmalm dallas@swea.org Denver Birgitta Sigfridsson-Harquail denver@swea.org Houston Lisa Fuglesang houston@swea.org Florida, South Filippa Leijonhufvud florida@swea.org Michigan Barbro Lundberg michigan@swea.org Minnesota Jeanette Hedberg minnesota@swea.org New Orleans Eva Lamothe Trivigno neworleans@swea.org Toronto Erika Johansson toronto@swea.org REGION ÖSTRA AMERIKAS (ÖAME) Atlanta Saga Terrell atlanta@swea.org Boston Nina Rännefors boston@swea.org New Jersey Iji Gunnarsson newjersey@swea.org New York Victoria Gardezi newyork@swea.org North Carolina Gunilla Davidsson northcarolina@swea.org Philadelphia Annika Pelme philadelphia@swea.org Virginia Beach Anna Lissnils-Morlock virginiabeach@swea.org Washington DC Monika Sergo washingtondc@swea.org REGION VÄSTRA EMA (VEMA) Barcelona Maina Novara barcelona@swea.org Costa Blanca Gudrun Åberg costablanca@swea.org Göteborg Ulla Haag Salomonsen goteborg@swea.org Holland Gunilla Léons holland@swea.org Irland Ninni Svantesson Frisk irland@swea.org Lissabon Anita Beselin lissabon@swea.org London Ingrid Von Dewitz london@swea.org Madrid Louise Senninger-Åkerblom madrid@swea.org Malaga Monica Haglund malaga@swea.org Mallorca Gisela Ostrovsky mallorca@swea.org Marbella Marita Elfstrand marbella@swea.org Oslo Katarina Silverskiöld oslo@swea.org South Africa Karin Smith southafrica@swea.org Telemark Anita Coward telemark@swea.org REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium Lena Ovlinger belgium@swea.org Berlin Ankin Häusler berlin@swea.org Frankfurt/Heidelberg Karin Martyris frankfurt@swea.org Israel Nanette Mayberg israel@swea.org Köln/Bonn Åsa HoegenTunander kolnbonn@swea.org Luxemburg Raija Peltonen luxemburg@swea.org Malmö Ulla Ganslandt malmo@swea.org Milano Inga Magnusson Rio milano@swea.org Paris Ann Winstanley paris@swea.org Rimini Elisabeth Cederholm-Pezzi rimini@swea.org * Rivieran Irena Gellerstedt rivieran@swea.org Rom Marianne Bengtsson Agostino rom@swea.org Tunisien Margareta Alouane tunisien@swea.org Örestad Gun Björklund orestad@swea.org REGION ÖSTRA EMA (ÖEMA) Athens Ragnhild Costoulas Svedling athens@swea.org Budapest Mirja Kjellgren budapest@swea.org Dubai Ann Hespe dubai@swea.org Genève Katarina Ramme Setterberg geneve@swea.org Istanbul Birgitta Kurultay istanbul@swea.org Moskva Ulla-Stina Ardevall moskva@swea.org München Catarina Holtz munchen@swea.org Riga Annica Parling-Öhman riga@swea.org Stockholm Ingrid Westin stockholm@swea.org Vilnius Katarina Bergstedt vilnius@swea.org Västerås Ragnhild Friborg vasteras@swea.org Warszawa Lotta Näsberg warszawa@swea.org Wien Ingela Kindås-Mügge wien@swea.org Zürich Eva Linneroth Stranne zurich@swea.org REGION ASIEN Bangkok Berit Radencrantz bangkok@swea.org Beijing Marita Löfdahl beijing@swea.org Hong Kong Inger Ström hongkong@swea.org Japan Petra Lindberg Hultèn japan@swea.org Kuala Lumpur Anna-Karin Schäfer kualalumpur@swea.org Perth Anneli Carson perth@swea.org Seoul Louise Gunnestrand seoul@swea.org Singapore Monica Berglund singapore@swea.org 22 SWEA Bladet Rivieran 1/2006