Swedish Women s Educational Association International. årgång 15, nr 1/2012

Transkript

1 Swedish Women s Educational Association International årgång 15, nr 1/2012

2 Wiens äldsta restaurang, känd för sin världs-berömda pilsner. Öppet dagligen mellan och Matservering genomgående från till Flera gemytliga rum med sittplatser. A-1010 Wien, Fleischmarkt 11 Telefon (+43 1) Fax (+43 1) /12

3 EDITORIAL Swedish Women s Educational Association International Många är det som frågar om man efter en lång tid i utlandet ännu känner sig som svensk och man konstaterar att uttrycket utlandssvensk är det rätta; integrerad, helt säkert massivt påverkad av kulturen man numera tillhör, men ändå väldigt svensk! Har man upplevt en kulturkrock? Hur påverkas barnen av den? Ett par av många för oss SWEOR gemensamma frågor, som tre av oss i detta nummer av tidningen skrivit om. Vår tidning ska, om möjligt, spegla vår gemenskap, detta med hjälp av ord vi inte alltid hinner med muntligt. Den ska ockå försöka att spegla något av det, som sker runt omkring oss, om det nu är i Wien eller ute i världen. Helst ska den även innehålla något som ger oss ett gott skratt! Alla fotografier i mitten av bladet ska påminna oss om allt roligt vi haft tillsammans. Stort tack till alla som har medverkat till allt detta! Tänk till under den helt säkert alldeles speciellt ljuvliga sommar som väntar oss! Hör sedan av er efter sommaren, så att vi med hjälp av era tankar kan göra ett nytt nummer av tidningen tillsammans! Kram från Birgitta Januari: Allt är lugnt i SWEA-landet, alla är mätta och belåtna med tidningen, redaktionen gläder sig åt komplimanger och lovord. Februari: Skulle inte en annons komma in? Skulle inte artiklarna skickas så småningom? Har vi tillräckligt med artiklar? Vid årsmötet alltid samma diskussioner om tidningen, budget, annonser, meningen med den. Mars: Nu kommer de annonserna och artiklarna! Är det inte för många artiklar? Telefonerar med Birgitta, skrattar mycket. April: Skulle inte hon skicka en artikel? Varför kommer inte den annonsen, som han lovade? Har vi en bra coverbild? Passar allt? Har vi en stringent linje i tidningen? Passar teman till alla? Är det alltid så här? Varför gör jag detta!! Redaktörens rader kommer. Allt blir bra. Telefonerar med Birgitta, skrattar mycket. Maj: Sabine och andra redaktören börjar med layouten. För få artiklar. För många artiklar. Varthän med annonserna? Foton är det många i denna utgåva, vad gör vi med dem? Djävlar, vi hinner inte med tidningen till Ingelas sommarfest (den är tidigare detta året, inte sant?). Allt går bra. Det läses korrektur - är detta svenska, undras det ibland! Vi skrattar mycket, tänker efter så att hjärnan ryker. Vi korrigerar, skjuter bilderna fram och tillbaka. Vi har alldelles för många artiklar! Här fattas en artikel skicka fort! En sista korrektur ordförande har sista ordet, första redaktören är nöjd, andra redaktören är nöjd. Juni: Tidningen är tryckt, kuverterad och utskickad till medlemmarna, till annonsörerna, till intresserade svenskor. Varför hör vi inget av läsarna? Nu kommer reaktionerna... Och här slutar jag min berättelse. Jag hoppas att ni alla har glädje av denna utgåva. Späckad med många personliga texter, roliga historier och intressanta reportage. Ett stort tack till alla som medarbetade. Martina IMPRESSUM Ansvarig utgivare Emelie Laurin emelie.laurin@gmail.com Tel: +43(0) Wien@swea.org Redaktör och annonsansvarig Birgitta Kleisinger Tel: +43/1/ birgitta.kleisinger@aon.at Swea-bladet Wien utkommer två gånger om året. Upplaga: 400 ex Nästa manusstopp: Annonspriser /4 sida 80,- Euro 1/2 sida 125,- Euro 1/1 sida 230,- Euro Omslagssida 270,- Euro Annonspriserna gäller för tryckfärdiga original och är nettopriser. Birgitta s little helper Martina Kurz Lektorat Birgitta Layout Tryck Invecon Bratislava Omslagsbild Kay von Aspern SWEA-bladet är SWEA Wiens officiella medlemstidning med uppgift att informera och animera om SWEA Wiens och SWEA Internationals aktiviteter, mål och syften. Insända bidrag speglar författarens personliga åsikt och måste inte överenstämma med redaktionens. Redaktionen förbehåller sig rätten att vid behov redigera insänt material. 1

4 INNEHÅLL Editorial... 1 SWEA Wien/International... 3 Kära Wien-Sweor... 4 Magnus Dahlström... 5 Bilder från SWEA... 6 Bröllop... 8 Varför flyttade jag till Costa Rica? Kulturkrock och sedan? Min son - en tatuerare Min son - ein Alternativer Kay von Aspern Teather Maribor i sökaren Datagruppen Gustav Klimt Fast i prylträsket Se upp i backarna Israels ultraortodoxa judar London Let s talk about...std! STYRELSE Fadderverksamhet Gunilla Schorr hjälper dig om du är nyinflyttad och behöver råd för att finna dig tillrätta i vardagen; Tel: 01/ Solskens-SWEA Anki Bohac, Tel: 01/ , bohac@aon.at SWEA Wiens hemsida: Medlemsavgiften 2012 är 50 Euro SWEA Wiens bankkonto: Bank Austria Creditanstalt BLZ 12000, Kontonummer: Har du ny adress, telefon-, fax-, mobilnummer? Meddela vår medlemsansvariga Anna Michel, gillervik@yahoo.com Känner du nyinflyttade svenskor eller svensktalande kvinnor som skulle uppskatta SWEAs nätverk, fester, och kulturengagemang? Erbjud dem medlemskap i SWEA eller skänk ett av våra presentkort. Omslagsbild: Kay von Aspern Din församling i Wien I kyrkan kan Du finna vila och balsam för själen. Din församling i Wien I stillheten och gudstjänstfirandet finns möjlighet till mötet med Dig själv, andra och Den som är större I kyrkan än Dig kan själv. Du finna vila och balsam för själen. I stillheten I kyrkans och gemenskap gudstjänstfirandet kan Du finna finns Livets möjlighet källa till och mötet Kärl med ekens Dig mysterium. själv, andra och Den som är större än Dig själv. Välkommen I kyrkans gemenskap kan Du finna Livets källa och Kärl ekens mysterium. Se mer på vår hemsida: Välkommen Möjlighet finns även till enskilda samtal/själavård. Se mer Naturligtvis på vår hemsida: har vi tystnadsplikt. Glöm Möjlighet heller inte finns vår årliga även till julbasar enskilda som samtal/själavård. i äger rum söndagen den 27 Naturligtvis november. har Portarna vi tystnadsplikt. öppnas kl. 10:00 på Campus Brigittenau 20, Lorenz-Müller-Gasse 1. Glöm Du heller hittar inte oss vår på Gentzgasse årliga julbasar 10, som 1180 i Wien, år äger portkod: rum söndagen 4293 den 27 november. Portarna öppnas kl. 10:00 på Campus Brigittenau 20, Lorenz-Müller-Gasse 1. Du hittar oss på Gentzgasse 10, 1180 Wien, portkod:

5 STYRELSE International, Inc SWEA WIEN 2011 Ordförande Emelie Laurin Tel: +43(0) Vice ordförande Riitta af Ekenstam Tel: +43 (0 ) Medlemsansvarig Anna Michel Tel: Ordförande Åsa-Lena Lööf president(at)swea.org Vice ordförande Elisabeth Alsheimer vicepresident(at)swea.org Grundare Agneta Nilsson founder(at)swea.org Reg.ordf. VAME Annette Åsberg vame(at)swea.org Reg.ordf. MAME Tina Klintmalm mame(at)swea.org Reg.ordf. OAME Margaretha Talerman oame(at)swea.org Reg.ordf. VEMA Monica Haglund vema(at)swea.org Reg.ordf. MEMA Ann Winstanley mema(at)swea.org Reg.ordf. OEMA Ingrid Westin oema(at)swea.org Reg.ordf. Asien Karin Gibson Nyqvist asien(at)swea.org Övriga Befattningar: Sekreterare Johanna Fagerlund secretary(at)swea.org Skattmästare Anna Engström treasurer(at)swea.org Fondförvaltare Kerstin Eriksson-Splawn kerstin(at)wealthbydesignonline.com Juridisk rådgivare Gita Paterson office(at)swea.org Speciell rådgivare Christina Moliteus molicom(at)aol.com Administrativ chef Katri Olander Serenius adminchef(at)swea.org Administratör Sofia Fransson Krall office(at)swea.org Kansliassistent Helena Litwak office(at)swea.org Webbredaktör Jessica Sköld webmaster(at)swea.org Redaktör Swea-Nytt Ginga Sewerin-Olsson sweanytt(at)swea.org Margaretta Simpson sweanytt(at)swea.org Redaktör Forum Elsa Maréchal editor(at)swea.org Annonschef, PR Eva Malm advertising(at)swea.org Annonsansvarig: Europa adseurope(at)swea.org Amerika Jeanette Setterhag adsamerica(at)swea.org SWEA Guiden Monica Rabe info(at)sweaguiden.com Webbadresser: SWEA International SWEA LOKALAVDELNINGAR Kassör Anne Albertsson Tel: Programansvarig Karin Wassner Tel: Programansvarig Cecillia Zechner cecilia.zechner@svenskaskolan.at Tel: Sekreterare Anki Bohac bohac@aon.at Tel: Redaktör SWEA-bladet Birgitta Kleisinger Tel: birgitta.kleisinger@aon.at REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME) Arizona, Ellinor Ellefson, arizona(at)swea.org Hawaii, Monika Yarbrough, hawaii(at)swea.org Las Vegas, Marita Kingman, lasvegas(at)swea.org Los Angeles, Margaretha Laseen, losangeles(at)swea.org Orange County, Karin Strömberg, orangecounty(at)swea.org REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME) Austin, Anna Tallent, austin(at)swea.org Chicago, Tina O Malley, chicago(at)swea.org Dallas, Pia Wichmann, dallas(at)swea.org Denver, Camilla Manly, denver(at)swea.org Florida, South, Katri Olander Serenius, florida(at)swea.org REGION ÖSTRA AMERIKAS (ÖAME) Atlanta, Camilla McKinney, atlanta(at)swea.org Boston, Maria Persson Gulda, boston(at)swea.org New Jersey, Birgitta Odqvist, newjersey(at)swea.org New York, Gun Elisabet Dronge, newyork(at)swea.org North Carolina, Sofie Lofors-Läck, northcarolina(at)swea.org REGION VÄSTRA EMA (VEMA) Barcelona, Margaretha Bernsten-Persson, barcelona(at)swea.org Costa Blanca, Gunilla Westerlund, costablanca(at)swea.org Göteborg, Åsa Norlin, goteborg(at)swea.org Holland, Barbro Hilwig-Sjöstedt, holland(at)swea.org Irland, Erika Tiefensee, irland(at)swea.org Lissabon, Jennie Andreasson, lissabon(at)swea.org REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium, Anna Karin Madsen, belgium(at)swea.org Berlin, Kristina von Wrede, berlin(at)swea.org Frankfurt/Heidelberg, Anita Kasper, frankfurt(at)swea.org Israel, Gunilla Minzari, israel(at)swea.org Köln/Bonn, Susann Stelling, kolnbonn(at)swea.org Luxemburg, Anna Andersen, luxemburg(at)swea.org Malmö, Tove Sjövall, malmo(at)swea.org REGION ÖSTRA EMA (ÖEMA) Athens, Helene Bankefors-Palaghias, athens(at)swea.org Budapest, Josefine Larsson, budapest(at)swea.org Dubai, Pernilla Axberg-Karlsson, dubai(at)swea.org Genève, Eva Törnqvist, geneve(at)swea.org Istanbul, Helene Fredell, istanbul(at)swea.org Moskva, Anna Gustafsson Bril, moskva(at)swea.org REGION ASIEN Bangkok, Erika Ng Björklund, bangkok(at)swea.org Beijing, Anna Centerman, beijing(at)swea.org Hong Kong, Margareta Lindgren, hongkong(at)swea.org Japan, Jeanette Steenbrink, japan(at)swea.org Kuala Lumpur, Maria Kjellberg-Harkins, San Diego, Sofia Fransson Krall, sandiego(at)swea.org San Francisco, Gun Bolin, sanfrancisco(at)swea.org Seattle, Ia Dübois, seattle(at)swea.org Vancouver, Lena Normén-Younger, vancouver(at)swea.org Houston, Margret Kollén, houston(at)swea.org Michigan, Christina Mai, michigan(at)swea.org Minnesota, Malin Symreng, minnesota(at)swea.org New Orleans, Kicki Casano, neworleans(at)swea.org Toronto, Marianne Mannerheim, toronto(at)swea.org Philadelphia, Ann Charlotte Göransson, philadelphia(at)swea.org Virginia Beach, Anna Lissnils-Morlock, virginiabeach(at)swea.org Washington DC, Cecilia Browning, washingtondc(at)swea.org London, Rigmor Rutlin, london(at)swea.org Mallorca, Britt Marie Ericson de Batle, mallorca(at)swea.org Marbella, Rose-Marie Wiberg, marbella(at)swea.org Oslo, Monica Olsson, oslo(at)swea.org South Africa, Marie Wiberg, southafrica(at)swea.org Telemark, Ulrika Gyllenhammar, telemark(at)swea.org Milano, Therese Söderström, milano(at)swea.org Paris, Ann-Sofie Cleverstam-Wikström, paris(at)swea.org Rimini, Inger Ljunggren-Maioli, rimini(at)swea.org Rivieran, Elisabeth Carrick, rivieran(at)swea.org Rom, Christina Hallmert, rom(at)swea.org Tunisien, Catarina Holmgren-Mejri, tunisien(at)swea.org Örestad, Siv Arvelid, orestad(at)swea.org München, Erika Sundström, munchen(at)swea.org Stockholm, Josephine Carlsson, stockholm(at)swea.org Västerås, Pia Edstam, vasteras(at)swea.org Warszawa, Lisa Zettlin-Lindberg, warszawa(at)swea.org Wien, Eva Jurkowitsch, wien(at)swea.org Zürich, Anna Seefeldt, zurich(at)swea.org kualalumpur(at)swea.org Perth, Lisa Jahrsten, perth(at)swea.org Seoul, Hedvig Lunden-Welden, seoul(at)swea.org Singapore, Ingela Carlsson, singapore(at)swea.org EMA = Europa, Mellanöstern, Afrika I Amerikas = Nord-, Mellan- och Sydamerika SWEA International Inc. I 552 S. El Camino Real I Encinitas, CA I USA I office@swea.org 3

6 Hej kära Emelie Laurin Wien-Sweor! Även om denna vår har bjudit på många blöta, blåsiga och kalla dagar, så närmar sig sommaren med stormsteg. Tre effektiva och gemytliga möten har styrelsen hunnit med, och ännu ett ska det bli innan vi tar oss lite sommarlov och samlar energi och inspiration inför SWEA;s höjdpunkt detta år: Regionmötet i oktober! Sedan årsmötet i februari är ni många som har dragit sitt strå till stacken på ett ypperligt sätt; Cecilia och Karin har gjort ett kanonjobb med programmet med fina förslag och stort personligt engagemang från våra medlemmar, regionmöteskommittén har färdigställt materialet för mötet 4-7 oktober, och med Zenkas ovärderliga stand-in -hjälp publicerat detta på hemsidan. Och tidningen som du nu håller i din hand är en produkt av många gemensamma krafters kreativa och flitiga arbete, där inte minst Martina och Birgitta som vanligt gjort sig förtjänt av stort beröm för sin insats i redaktionsarbetet. Men innan sommaren är här på riktigt och vi skiljs åt för att fly till våra sommarboenden i norr eller vart vi nu tar vägen så till vida vi inte stannar och njuter av sommaren här i Wien så vill jag passa på att göra lite reklam för några av de aktiviteter som är inplanerade under sommarens slumriga månader; Den 6:e Juni blir det föstås traditionsenligt firande av Svenska Flaggans Dag i Lusthaus, Prater, tillsammans med ÖSG. Den 4:e Juli är det nätverkslunch på Bar Urania, och den 7:e augusti på restaurant Orpheus. Den 30:e augusti är det dags för lite after work med middag på La Creperie an der alten Donau. Efter att ha sett mycket av min egen tid ätas upp av universitetsstudier och praktik ser jag själv äntligen ljuset i tunneln, då jag med stor entusiasm ser fram emot min egen examen från Diplomatische Akademie efter två års idogt arbete. I och med detta gläds jag också åt att personligen kunna delta i fler av SWEA:s fina dagsaktiviteter, såsom luncher och utflykter. När jag tog över som ordförande i februari var det många som frågade mig vad jag har för tankar och idéer kring SWEA med mitt ordförandeskap. En av dessa idéer är att bredda vårt program med fler kvällsaktiviteter, för att på så vis också kunna erbjuda våra yrkesarbetande och studerande medlemmar det sociala umgänge vilket är en så viktig del av SWEA. Detta innebär dock på ingalunda vis att befintliga aktiviteter och traditionella programpunkter berörs; det ena utesluter ju inte det andra, och istället blir ett bredare program ännu en av SWEA Wiens många styrkor. Vi kan gott och väl stoltsera med inte bara en komplex sammansättning av våra medlemmar vad gäller ålder och bakgrund, men också ett program som tillgodoser allas behov. Det är det som gör SWEA Wien så intressant, och så roligt att få vara en del ut av. Ta hand om er och varandra, Emelie Laurin SWEA Wiens Facebook-sida SWEA Wien finns såklart även på Facebook, tillsammans med många andra SWEA-avdelningar runt om i världen. Klicka för att komma till SWEA Wiens Facebook-sida. Vi ses! FACEBOOK 4

7 Magnus Dahlström en man med många järn i elden Ingrid Wöber Jag fick reda på att min morfar Magnus Dahlström får en park i Ängelholm, Skåne, uppkallad efter sig och jag gläder mig verkligen över detta. Han dog 1937 i en bilolycka, då var jag inte född, jag föddes 1941 i Ängelholm. Han var direktör i Havsbolaget och det blev många villor byggda där. Han var också med i Frimurarna och bildade en förening, som hette Tomtarna, som hjälpte fattiga barn, på 30-talet var det ju ganska fattigt. Min mormor berättade, att han kom hem med barn, som var utan skor och min mormor badade många barn och tvättade dom. Han bodde i Framnäs, nere vid Rönneå, och hade 4 barn, Inga, Märta, Lennart och Åke. I det huset, där Anderholm sedan hade möbelaffär. Några somrar var han på Nääs folkhögskola och hade undervisning i folkdans och träslöjd. Dit kom också många ungdomar från utlandet. Han satte också upp lappar i skogen, att man skulle skydda naturen. Apropos fotografen Brinck, min mamma var med mig där och jag blev fotograferad på 40talet. Jag hade min bästa sidenklänning på mig och rosett i håret. Min mamma kände den kvinnliga fotografen där. Efteråt gick vi till Dahlmans Konditori, som låg mittemot, och åt bakelse. Vi flyttade 1954 till Malmö. Men vi var ett par gånger i Ängelholm. Jag har ju mina rötter där. Jag har ju min faster och hennes man där i Skälderviken. Jag kommer säkert att besöka Ängelholm igen. Folkskollärare Magnus Dahlström (föddes 1875 i Hassle-Bösarp vid Skurup och omkom i en olyckshändelse 1937). Ur Föreningen Gamla Lergökars arkiv. Varsamt far i bygd och mark. Skada icke kådig bark. Riv ej björkens vita hud. Stör med skrän ej skogens ljud. Bort med skräp och matsäcksrester. Städen efter Er i gäster. I naturens helgedom. Skövla icke blad och blom. Tänd ej eld- men om Du tänder. Släck var glöd i kol och bränder. Låt och bli att simpelt rita, uppå plank med kniv och krita. Akta allt som annars är. Vårda det som minnen bär. 5

8

9

10 Bröllop. Waisen* och annat i Schijöring och nu blev det en tävling med motorcyklar och två killar på skidor efter i rasande fart. När maken och jag skulle gifta oss blev det i hans hemby. Den ligger bakom Obertauern och i närheten av världens ände = Zederhaus. De har en del underliga saker för sig, när de ska gifta sig! Som utlänning är man helt chanslös, det var bara att se glad (och kär!) ut. Cissie Jerey Vi, dvs. maken, svenska familjen och jag, bodde hos svärföräldrarna. Det blev lite tokigt för maken skulle ju fira sista kvällen som ungkarl. Efter att svenska familjen hade gått och lagt sig, kom helt plötsligt alla grannkvinnor och började att sjunga. Fort som f... väcka familjen och vara med. De sjöng Brautlied mellan kl 21-02!!! Samma sång, om och om igen! Samtidigt pågick makens firande. Vi satt på terrassen och sjöng (de, inte jag!) och drack (de, inte jag). Svenskarna bevisade för all framtid att de visst inte kan dricka så mycket som österrikarna. Svenskarna tuppade av vid ca 01:00! Sista gästen gick kl 02:45. Solen sken, fåglar kvittrade, frid och fröjd...då var det inte mitt bröllop!! Jo, visst sken solen och fåglar kvittrade men resten är lögn. En hel drös med mer eller mindre bakfulla personer som inte hade ett enda gemensamt språk trots att vi talade 8 eller 9 språk plus Lungaurisch. Aspirinburken hade hög säsong och kaffet tog slut fortare än man hann blinka! Kallvatten var det rusning på. Något stöddig frågade jag maken hur han mådde. Tur att blickar inte dödar! Till sist var alla klara för att gå till torget och rådhuset. Tio meter bort från huset stod en hel massa människor och en del såg ut som om dom skulle på maskerad. Svenska familjen och jag stod och glodde. Ja, jag vet att det får man inte men...lungaurisch sprutade fram och vi fattade inte ett dugg. Men sen kom en herre med en lång träplanka med snapsglas på. Maken förklarade att alla, även den darriga bruden, måste ta ett glas och dricka ur det. Darriga bruden blev lite mer darrig! Sen blev det skådespel på gatan. Och eftersom en av grannarna var polischef, var det inga problem med att stoppa trafiken. Maken har tävlat Sen skulle maken upp till bevis. Men först kom Schwedenbombe - tanten. En av dom gulliga gummorna bjöd på tilltugg för i samma ögonblick kom snapsfaran igen!! Kokosbollar och aprikossnaps passar inte ihop! Så nu vet ni det! Maken startade (och erkände många år senare, att han hade funderingar på att bara fortsätta och inte komma tillbaks!) och vann sitt lopp. Det blev segersnapsar till samtliga! Darriga bruden darrade inte längre för hon vinglade! Men nu fick vi gå efter att ha lämnat ett bidrag. Maken nöp till, när det var dags att säga ja och sen var vi gifta! Ut på torget och puss-och kramkalas och, nej hjälp, nu står motorcykelklubben och vill glädja oss genom att visa hur duktig maken hade varit i schijöring. Men först var det en snaps! Jag vände ryggen till och hällde ut den. Smart tyckte jag men då stod jag där och hade tomt glas och fick genast ett nytt glas. Den gick inte att smussla bort. Svenska familjen menade att jag fick skylla mig själv och dessutom fick dom minst lika många glas själva. Så småningom blev det tårta och kaffe. Sen blev jag kidnappad! Det hör till. Vi virrade runt och hamnade i en annan lokal och sen gick det ut på att driva räkningen i höjden medan vi väntade på att maken skulle hitta mig och lösa ut mig. Han kom och sen var det middag och dans. Kvällens oslagbara utrop, Men din syster kan ju dansa! av svärfar. Bidragen som vi hade lämnat användes för en fest. På hösten blev vi inbjudna till fest och min tyska var inte mycket bättre än vad den hade varit vid bröllopet. Grannen hade skjutit rådjur och nu blev det gulasch. Vi var ett tjugo-tal personer. Först blev det mat och dryck och dryck och dryck, ja ni förstår. För oss, det lyckliga brudparet, blev det ett litet problem. Jag var i andra månaden och drack inte men ville inte heller tala om varför. Maken fick alltså dricka sitt och mitt. Sen blev det underhållning. Bland annat fick alla män lämna rummet och det ställdes fram 8 stolar och en liten krum gumma på ca 120 år fick sitta på en stol och sen resa sig. Killarna skulle sniffa sig till vilken stol hon hade suttit på! Min del i det hela bestod av att jag fick lämna rummet och fick sen en bindel för ögonen och fördes in igen. Jag hade ingen aning om vad dom ville men stolsniffa tänkte jag inte göra! Men det visade sig att det stod 8 karlar på stolarna och dom hade kavlat upp byxbenen och jag skulle nu hitta min make! Jag klappade lite på ett par ben som inte var mina och sen var det maken! Tack och lov för jag vet inte om jag hade 8

11 knas klarat flera nakna ben! Sen dansades det Champagnergalopp och tjoades och skuttades. Tur att det var nerförsbacke hem! Efter ett år av förtvivlade försök att förstå språket i olika situationer, började jag förstå vad som sades även om jag själv mest litade på engelska, och händer och fötter såklart! Under mina tio veckor på bb hade jag lärt mig en massa nyttiga utryck; lavemang, hjärtljud, blodtryck, och inte minst alla ord för toabesök och dess resultat! Anton och jag fick åka hem efter en vecka. Efter fyra veckor fick även Monika komma hem och allt var frid och fröjd. Fyra friska och aktiva barn ser till att det inte blir långtråkigt! Det ringde på dörren. Jag hade precis satt mig efter ha lagt tvillingarna. Ingen annan hemma, alltså upp och öppna. Där stod mina granntanter, 75 och 70 år. En blomkruka och med ett leende på läpparna. Gratulationer och överräckning av kruka. Jag tackade och stängde dörren. Gulliga tanter! STORT FEL! Vad jag inte visste var att jag skulle ha bjudit in dom på kaffe och kaka, ev ett glas vin och visat upp twillsen! Snopna gick dom hem. Efter ett långt tag fick jag höra av en annan granne vad jag skulle ha gjort. Men det var ju försent då. Åren gick och både twillsen och blomman växte. Tio år senare var jag hos tanterna på kaffe. Och jag bestämde mig för att klara upp missförståndet. Jag talade alltså om att jag inte hade haft en aning om vad waisen var eller hur man skulle göra. Tanterna skrattade så tårarna strömmade ner för kinderna. Och ännu mer skrattade vi, när de i sin tur berättade om hur snopna och besvikna de hade blivit. När twillsen fyllde 20 skickade jag upp dem med blomman och hälsade att tanterna nu kunde kontrollera både barn och blomma! Allmänt garv! En av byns mera omtyckta historier om utländskan. * Waisen säger de där jag bor, när de hälsar på en nyfödd. 9

12 Varför flyttade jag till Costa Britt-Marie Huber Den frågan får jag hela tiden. Jag bodde 8 år i Wien, det var min sista stationering i mitt arbetsliv (SAS) och jag stortrivdes! Älskade min hemby Perchtoldsdorf med alla dess traditioner, mina grannar, vänner, SWEA, kulturen i Österrike, musiken osv. osv. Men-----jag saknade havet. När man som jag är uppvuxen vid havet i Bohuslän och har bott på många ställen under livet, i Rio, 200 Meter från Copacabana, i Grekland, Glyfada vid stranden, i Antibes med takterass och utsikt över Medelhavet. I Bangkok bodde vi vid floden, men körde till Hua Hin eller flög till Koh Samui varje helg, likadant under mina 3 år i Peking, helgerna tillbringades i Bei-Da-Je vid havet. Österrike? Det blev en tur upp i bergen i stället på helgerna, underbart det också. Mina hundar och jag och led av de torra och varma somrarna och de kalla vintrarna, jag tröttnade på att skotta snö och gå med broddar under hundpromenaderna för att inte ramla och bryta lårbenshalsen. Min dröm hade alltid varit att som pensionär flytta till ett varmt land och sitta i skuggan under en kokospalm med en bok. Det lutade först åt Thailand. Efter min skilsmässa 1995 tillbringade jag en månad varje år hos thailändska goda vänner på Koh Samui och tittade på många hus. Men det kom fler och fler turister, speciellt svenskar, flygplatsen byggdes ut och den ursprungliga charmen försvann. Dessutom gillar jag inte militärregimen och språket tycker jag är svårt. Under en kryssning i Västindien (vi besökte samtliga länder i Centralamerika) upptäckte jag Costa Rica och nu är jag här. Jag har bott här i drygt 3 ½ år. Landet har ingen militär, en demokratiskt vald regering, en kvinnlig president, fantastiska naturresurser, 22 nationalparker och underbara människor. Jag vet att en undersökning säger att Wien är staden med den bästa livskvalitén. En annan undersökning säger att costa ricanerna (kallade ticos) är de lyckligaste människorna på jorden. Jag håller med båda! Man upptäcker här att man inte behöver så mycket materiellt, det finns andra värden i livet, frisk luft, en vacker natur, vänner med värme och omtanke. Jag bor på Karibiksidan. Landet är långt och smalt och har två kuster, Karibik och Pacifik, 4,5 miljoner invånare, de flesta bor i huvudstaden San José på höglandet i mitten. Kusterna är totalt olika, pacifikkusten är exploaterad med stora hotell, amerikanska gated communities med golfbanor och yachthamnar. Fina vägar och flotta affärer. De flesta amerikanare, som flyttat hit, bor där. Karibiksidan är mycket genuinare, här finns inga stora hotell, bara bungalows, öde stränder utan solstolar, dåliga vägar med massor av hål, små enkla supermarkets. Hit kommer fler européer än amerikanare. Vädret är också totalt annorlunda. Pacifikkusten och höglandet har regnperiod aprilnovember och torrperiod december-mars.vi har inget sådant, här kan det regna när som helst (vi har massor av regnskog) och däremellan är det mycket sol. Temperaturen överstiger aldrig 30 grader, det är 25 grader I vattnet hela året och luftfuktigheten är hög, ca 80 % året runt. Temperaturen kan sjunka till 23 grader på nätterna, i San José grader. På pacifiksidan och höglandet är alla ticos vita (ättlingar till spanjorerna), medan vi här har en underbar blandning av svarta (invandrade från Jamaika), röda (indianer, urinnevånare), gula (kineser, som kom hit för att bygga järnväg) och vita. Jag minns att jag vid 4 års ålder sjöng i missionskyrkans söndagsskola: Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, gul och röd och vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord. Den sjunger vi här också! Det var kanske i den söndagsskolan grunden lades till min önskan att se världen, lära känna olika kulturer, religioner och språk och det känns ibland som om cirkeln är sluten. Jag tog körkort och köpte min första bil, en Jeep, i Brasilien. Nu har jag en Jeep igen efter att ha kört Volvo och Saab under alla mina SAS-år. Jag köpte en hängande korgstol i Thailand 1969, som jag hade i min första lägenhet i Malmö. En likadan har jag här på min veranda. Jag bor 200 meter från havet och lyssnar på vågorna varje natt, innen jag somnar. Det var precis det här, som jag alltid drömde om!!! 10

13 Rica? Vardagsliv i Cahuita, Costa Rica Min hund Amadeus väcker mig kl. 5 varje morgen. Han har i sin tur blivit väckt av vrålaporna, som börjar vråla så snart det ljusnar. De flyttar från träd till träd, ibland är de inne i min trädgård. Kl är vi, mina grannar och jag, på stranden med våra hundar. Vi går i soluppgången längs stranden under en timme och tar ett morgondopp innan vi går hem. Mina hundar mår jättebra här, det var för varmt på sommaren i Perchtoldsdorf. Om det blir varmt här under dagen, sticker Amadeus i väg själv ner till stranden och tar sig ett dopp - han, golden retriever, är en riktig vattenråtta. Min Amelia är mer en fin dam, går högst och doppar tassarna, vill inte bli våt i håret. När vi kommer hem, dusch, frukost (papaya, ananas, lime---växer i min trädgård) och espresso, bar med mig en maskin från Wien i somras--sådana finesser finns inte här. Det dagliga livet är mycket annorlunda mot det i Europa. Jag handlar frukt och grönsaker på marknaden i Cahuita på söndagar Min supermarket är hos Huan, kinesen - lite Tante Emma-Laden, han har det mesta man behöver, crocs, sopborstar, tvättmedel, myggspray, dagstidningar, fruset kött och kyckling, ris och spaghetti, vin och sprit, frukt och grönsaker. Men om man vill ha något speciellt måste man ta sig 4 mil (en timma på våra dåliga vägar) till staden Limon. Där köper man en hel oxfilé für 12 dollar. Vi är väldigt nära Panama, med bil en timma till gränsen. Gränsen består av floden Sixaola. Men vi har två svarta övergångar mycket närmare oss. Då parkerar jag vid floden och vi tar en båt över till en tax-free-store med alla sorters vin och sprit-billigt, billigt! Ibland stoppar polisen oss på hemvägen--då gäller det att ha en bra ursäkt, födelsedagskalas eller liknande, annars tror de att man skall sälja. Eget bruk är OK, men inte annars. Min hund Amadeus blev ormbiten första året vi var här och båda hundarna hade maskar under pälsen i början, jag hade konstiga utslag. Men nu har vi vant oss, allt är lugnt. Det enda problemet vi har är fukten---allt rostar! Jag köper nya IKEA-bestick varje år i Sverige. Men å andra sidan behöver jag inga hudkrämer, fötterna mår bra, inga hälsprickor. Vi är tre svenskor, som bor året runt i min lilla by och två som kommer hit för en månad ibland; en har ett hus och den andra har sina barns far här (tico). Det räcker väl knappast till en SWEA-förening? Just nu sitter jag i min korgstol på verandan och skriver. Det är mitt i januari och jag såg på internet att det var snöblandat regn Det var inte så lätt här i början. Man får turistvisum för 3 månader, sedan måste man lämna landet i 72 timmar - det blev många turer till Panama. Bankkonto, telefon, elektricitet, internet kan man inte få, om man inte har permanent uppehållstillstånd. Jag fick mitt efter 1 ½ år, vilket var rekordsnabbt. Har vänner här som väntat i 6 år. Men det gäller att ha en bra advokat och att betala. I början var huset fullt med djur; råttor, fladdermöss, grodor och ormar. Det hade stått tomt ett tag och då tar djuren över, men nu har vi tagit över och blivit av med de flesta djuren. Ödlor och smågrodor har vi hela tiden, men de är ju ofarliga. Min Monica kommer och städar 2 ggr i veckan. Ibland hittar hon en skorpion, en gång en giftorm i badrummet, det är viktigt att hon går igenom huset. i Perchtoldsdorf. Här skiner solen som vanligt, fåglarna kvittrar, jag ser ut i min trädgård med alla blommor, hibiskus, orkidéer, bougainvillea, massor av olika palmer. En av dem blommar 2 ggr om året, just nu, en fantastisk doft, som kommer in genom de öppna sovrumsfönstren på natten. Mellan palmerna ser jag havet och vågorna som rullar in mot stranden. Paradiset!!! 11

14 Gustav Klimt 12

15 Gustav Klimt I Ägypten I I Zwickelbild an der Nordseite des Stiegenhauses im Kunsthistorischen Museum 1890/91 I Wien, Kunsthistorisches Museum Leopold Museum ( ), MuseumsQuartier Wien Klimt persönlich. Bilder - Briefe - Einblicke. En väldigt personlig insikt i Klimts liv. Albertina ( ), Albertinaplatz 1, 1010 Wien Gustav Klimt. Die Zeichnungen tekningar av Klimt ur alla hans skapelseperioder. Österreichisches Museum für angewandte Kunst ( ), Stubenring 5, 1010 Wien Klimts skisser till ett mosaikfries i matrummet av Palais Stoclet i Bryssel. Österreichisches Theatermuseum ( ), Palais Lobkowitz, Lobkowitzplatz 2, 1010 Wien Nuda Veritas ( Nackte Wahrheit ). Klimts kontroversiella bilder och hans diskurser, Wiener Avantgarde omkring året Wien Museum ( ), Karlsplatz, 1040 Wien, Wien Museum har världens största och diversifierade Klimtsammlingen. Den omfattar alla hans skapelseperioder från hans studieår över hans första stora uppdrag 1880 ända till hans död Nu visas även hans plakat resp de plakaten som skapades av andra konstnärer i hans anda. Museum für Volkskunde ( ), Laudongasse 15-19, 1080 Wien Textilmustersammlung Emilie Flöge. Här visas sammlingen av textila mönster av Klimts partner, modeskaparskan Emelie Flöge (1874 till 1952). Künstlerhaus ( ), Karlsplatz 5, 1010 Wien Gustav Klimt und das Künstlerhaus. Gustav Klimt var del av Künstlerhaus från 1891 till Schloss Belvedere ( ), Prinz Eugen-Straße 27, 1030 Wien Meisterwerke im Fokus: 150 Jahre Gustav Klimt 13

16 Fast i prylträsket Det är ju praktiskt! Charlotta Gustavsson Jag erkänner. Jag är fast i prylträsket. Inte de stora, dyra, exklusiva sakerna utan de små, fiffiga, i det närmaste oumbärliga sakerna som gör vardagen så oändligt mycket lättare. Medan andra kvinnor kastar fuktiga blickar på chica väskor, skor, smycken och smink, vandrar jag salig runt bland hyllorna på varuhusens husgerådsavdelningar och drömmer mig bort. Riktig fart fick mitt beroende troligtvis i samband med att jag flyttade från singellivet i Stockholm till samboförhållande i Österrike för snart sju år sen. Det stod klart redan från början att min man, med två tvättäkta österrikiska Hausfrau -ex-fruar i färskt minne, även i framtiden önskade sig rader av Apfelstrudlar, Sachertårtor, nötkakor och andra sötsliskiga bakverk praktiskt taget dagligen. Himmel! Mina svenska kanelbullar var det visserligen inget fel på, men vem orkar baka bullar i tid och otid? Överhuvudtaget var mina färdigheter i köket på den tiden säkert ingenting att yvas över, men jag vågar ändå påstå att mina köttbullar vida överträffar Ikeas, både då och nu. Helt förlorad var jag med andra ord inte. Varje gång jag åker hem till Stockholm måste jag ovillkorligen ut på jakt efter nya smarta saker till framför allt hushållet. Och jag lovar, det finns en underbar outsinlig uppsjö av praktiska prylar, som skulle få vem som helst att kippa efter andan av ren upphetsning! Jag tänker till exempel på diskdukshållaren som äntligen förvisat den sunkiga, illaluktande, våta wettextrasan från botten på diskhon till en prydlig liten plats på väggen där den tryggt kan torka efter varje användning. Ett under! Jag medger att det kanske inte ser särskilt elegant ut, men ändå... Ett något mer aptitligt alternativ till den gamla beprövade wettextrasan, kunde vara diskduken Green Clean från Ekelunds Väveri. Jag föll handlöst för denna söta disktrasa, som finns med en mängd olika motiv (ofta svenskbetonade). Den är tillverkad i bomull-bambuviskos och ska enligt reklamen vara revolutionerande hygienisk och en riktig Rolls-Royce bland diskdukar. Tyvärr visade sig uppsugningsförmågan vara lika med noll, och att bara vispa runt vatten på diskbänken och annorstädes är inget för mig. Jag köpte två med lingonrismotiv, gav sorglöst bort den ena och har den andra kvar på undangömd plats, mest för sakens skull. Det smärtar trots allt när förhoppningar inte infrias. För att dröja kvar något vid temat disk, har jag kommit över en riktig fullträff! Redan före flytten till Österrike hade jag stött på denna tingest, men tyckte då inte att den var vidare upphetsande. Med stigande ålder utvecklar man dock sinne för det som är viktigt här i livet. Smaka på den här: diskborste med svamp och diskmedel i ett! Hur kunde jag leva i 40 år utan den??? För några tior (kronor alltså), får man på ICA eller Clas Ohlson denna fullständigt oumbärliga diskborste. Reservsvampar med olika skrubbytor finns naturligtvis att tillgå. Vid samtliga hemresor från Sverige är numera resväskan till hälften fylld med diskborstar och reservsvampar. Jag strör dem omkring mig bland vänner och bekanta, och det har visat sig vara en riktigt uppskattad liten Mitbringsel till likasinnade österrikiskor (eller så säger de bara det). En annan hit bland praktiska prylar, är ett stänkskydd vid vispeller stavmixeranvändning. Att jag är svag för fiffiga hushållsattiraljer verkar ha spritt sig bland mina vänner, för denna fick jag själv som present av gästande svenskar för något år sen, och den är verkligen oslagbar! Nu är det slut med stänk från såser, grytor, grädde och annat som vispas eller mixas genom detta stänkskydd. Lycksalig är jag där jag står vid mina puttrande grytor och känner mig nästan som en perfekt Hausfrau. Det känns bittert att behöva erkänna det, men somliga av mina fantastiska inköp har vare sig nått upp till mina förväntningar eller de förskönande beskrivningarna. Som salladssaxen Leaf Shear som skulle vara så otroligt bra och skonsam, eftersom sallad helst inte ska skäras med kniv (för då 14

17 kan kanterna blir bruna och det vill ju ingen ha ett problem som jag för övrigt aldrig tidigare har stött på). Nåja, i ett svagt ögonblick köpte jag den i alla fall och jag hade lika gärna kunnat försöka klippa salladen med två tofflor. Numera river jag all sallad med bara händerna och det går faktiskt alldeles utmärkt! Den schweiziska lilla universalmåttskopan NuScup hittade jag på Cordon-Bleu i Stockholm där jag gärna hänger under mina besök i hemlandet. Eftersom jag var urbota less på alla österrikiska konstiga mått som till exempel 1/16 liter (vem har kommit på det när det finns decilitermått?) kändes det helt rätt med denna modesta lilla investering. Det är som en sluten skopa med alla möjliga mått i ett. Men nej, den ligger bara och tar plats i en av kökslådorna och har bara använts en gång, om ens det. Mitt absoluta flaggskepp bland smarta saker hör dock inte hemma i köket. Det är mina helsvenska earbags! De är helt enkelt bland det bästa som har uppfunnits, näst efter hjulet. Jag är troligtvis den i särklass största enskilda privatimportören av dessa öronpåsar, har säkert tagit in ett trettiotal de senaste åren och efterfrågan tycks aldrig avta. Earbags ( öronpåsar ), som är tillverkade i fleece i olika färger, häktar man liksom på öronen inga skenor vare sig upptill eller baktill. Mycket praktiskt! Och är man dessutom lite fåfäng är det bara att låta håret hänga ner över öronen (om frisyren tillåter) och vips är öronskydden som borttrollade! Inga fler yllemössor att trycka ner över de nylagda lockarna med andra ord. Min privata införsel av earbags till Österrike närmar sig förresten slutet. På vägen hem efter SWEAs årsmöte i februari i år strosade jag längs Schottengasse, och till min förvåning och glädje upptäckte jag en hattaffär som för mina svenska earbags! Vän av ordning undrar kanske hur det gick med mina mat- och bakframsteg när jag nu är så osedvanligt väl utrustad med alla möjliga (och omöjliga) prylar. Jodå, jag är väl ingen Gunilla Schorr ännu, men det ser ljust ut! Min Sachertårta har fått högsta tänkbara betyg i familjekretsen, likaså min Kaiserschmarrn (nä, det kanske inte är så avancerat med Kaiserschmarrn, men första gången jag gjorde det blev det bara en enda geggig röra alltså mer Schmarrn än Kaiser). Och eftersom mannen är jägare och frysen fylld med vilt, har jag blivit en jäkel på både svenska och österrikiska vilträtter med alla upptänkliga tillbehör. Jag är rätt nöjd, om jag får säga det själv. Gubben med, även om han lär få vänta länge på sina Apfelstrudlar, Zwetschkenflecke och Malakofftårtor då får han ringa svärmor! 15

18 Se upp i backarna. Ska kärringen gaffla vidare om driftsdirektör en hel sida till? Tja, jag kann väl göra en paus kanske. I synnerhet som jag i skrivandets stund mer klinkar än skriver på datatangenterna eftersom jag har vänster näve inpackad i gips. Ni vet, skidbackar och sånt va. Stå på näsan i snödrivan. Sitta på aktuen och stirra på andra olycksfåglar med yxor i huvudet, blåtiror i ansiktet, benen i gips och näsor under tryckförband. (Satt och väntade på Hasse Alfredsson med Foten-i-en-potta!) Doktorn påstod att i mitt fall hade ledbandet i vänster tumme slitits av och måste nitas fast igen, inne i fingret med nån slags makapär. Men innan man kommer så långt som till makapären, måste man intervjuas Jag menar, redan när man kliver in på akuten peppar de en med frågesport. När låg man på sjukhus sist, är man gravid, har man löständer, är man gift och sist men inte minst: vilken religiös tro har man. Man kan ju bli ilsk av mindre, i synnerhet om man har ont i tummen. Vem vet de kanske bara behandlar gravida, ogifta katoliker med löständer på det här stället. Jag ryade i alla fall PROTESTANT så att alla kunde höra det. Man ska ju vara rak. Så småningom fick jag i alla fall reda på, varför de ville veta just det där med religionen. Jo, sa en i sjukhuspersonalen, det är om Ni skulle dö va, då vet vi vilken präst vi ska ringa till. På måndag opererar vi, tack för i dag Sagt och gjort, jag knallade tillbaka nästa måndag efter att inte ha sovit en blund på en hel vecka. (Har ni förökt sova gott med armen i gips någon gång? Det är som att ha ostindiskt porslin i sängen, hur man än vrider sig är den förbannade urnan i vägen. ) Eftersom jag hade en speciellt fin olycksfallsförsäkring, blev jag lovad skinksmörgåsar till frukost, egen TV och en mjuk säng i ett halvenskilt rum tillsammans med en annan liten tant. Det lät ju bra, tänkte jag och lommade in på min sal. Och där låg mycket riktigt, till vänster om en grön kommod, en gammal dam nerbäddad. God dagens, sa jag så där lite trevligt, vi ska visst dela rum. Varpå damen hoppade ur sängen som en laxöring och meddelade att NU VILL hon ha ett ANNAT RUM! Barfota, med håret på ända och särken på svaj flängde hon ut i korridoren och hojtade sin fordran om en annan lokalitet! Där satt jag, lite tillskrynklad på min sängkant och tänkte jag vill minsann också ha ett ANNAT rum! Strax därpå gick dörren upp igen och två skäckinjagande sjuksköterskor kom inmarscherandes med den lilla damen i ett ordentligt nappatag mellan sig. Nu går vi och Helene Orlowsky lägger oss ögona böj, lilla Frau Müller, ekade de och med schwung hivade de ner lilla Fru Müller igen mellan lakanen, sängspjälorna vevades upp och nattlampan släcktes. Ajöss. Det här VAR avdelningen för senildementa och inte för tummar - jag bestämde mig genast att det var bäst att inte käfta emot, gå till sängs och vänta på skinksmörgåsarna. Förr eller senare skulle det hela vara över, totten opererad och jag utskriven. Vilket visade sig vara en sanning med modifikation nästa dag, en timme efter operationen ungefär ringde de från sjukhusets ekonomikansli och sa att de minsann inte tänkte släppa ut mig innan jag pröjsat 2000,- Euro kontant. Har man olycksfallsförsäkring så har man och då får man finna sig i att betala! Om jag inte missminner mig så hade jag löst den där jämrans försäkringen för att slippa att betala. Efter lite grubblande på den där avdelningen med spjälsängar för senildementa, kom jag fram till att det nog vore bättre att inte tjabba emot, betala och ta till schappen. Ja, man lär sig mycket på att skada tummen. För det första lär man sig att att sluta fnatta runt.. Det funkar helt enkelt inte. Allting går långsamt extremt långsamt. Till exempel att skala potatis. Sånt skolar tålamodet. För det andra lär man sig att ta på sig en bysthållare med underarmen i gips. Det kräver både skicklighet och övning, vilket skolar finmekaniken i en massa kroppsdelar som man inte ens visste fanns till. För det tredje lär man sig att man är sårbar. Även man själv kan drabbas av det som man bara trodde hände grannen. Detta skolar beskedligheten. Och är till glädje för cykelaffären för nästa vecka ska jag köpa en stor cykelhjälm i rostfritt stål -vem vet när jag drullar dit nästa gång! I nästa artikel återkommer jag till kulturmanagementet igen jag lovar. Om det mot förmodan skulle vara någon som vill veta hur det hela fortsatte, med den där kursen och alla andra plågor. Tills dess: glöm inte att skulle ni hamna på sjukhus - ta med en kasse full med pengar, för annars kan det hända att man aldrig kommer hem igen. Men det allra bästa är ändå inte klanta sig, utan att se upp i backarna och slippa komma på sjukhus överhuvud taget. Har jag kommit på. P. S Om någon vill veta hur man kränger på sig en BH med handen i gips, är det bara att ringa till mig. 16

19 Bland allt det nya, något gammalt: Israels ultraortodoxa judar Israel ett land som alla har en åsikt om, och som många har en relation till. I en artikel om två delar berättar Emelie Laurin om ett samhälle som till det yttre uppvisar en fasad som tyder på enhet, homogenitet och stark identitet, men som i egentligen har en komplex och komplicerad insida där ortodoxa värderingar vis-à-vis liberala ställer frågor om tolerans, men också Israels ekonomiska framtid, på sin spets. Att resa med bil eller buss mellan Jerusalem och Tel Aviv tar inte mer än en dryg timme de dagar då trafiken inte är så tät, men de dryga tio milen som utgör sträckan mellan Israels två största städer ter sig väldigt kort när man ser till hur långt man faktiskt reser när man tar sig från den ena staden till den andra. Tel Aviv med sina långa stränder, hotellskrapor, sitt nattliv och sin liberala atmosfär är kanske mer lik en stad i södra Kalifornien, än en metropol i en världsdel där religion och tradition dominerar samhället. Emelie Laurin Det är en sträcka som inte kan mätas i meter och minuter, men genom att betrakta dessa diametralt olika statsmiljöer den ena ena konstruerad för nutiden och den andra hopplöst fast i det förgågna och genom att ha i åttanke att det Israel är långt ifrån det homogena samhälle det allt för ofta antas att vara så är det också lättare att förstå varför denna lilla stat med sina knappa tjugoen tusen kvadratkilometer som för snart sjuttio år sedan grundades på en ideologi med en oerhört stark, konsoliderande kraft sionismen - den politiska strävan att åstadkomma alla judars återvändande till landet Israel, tampas med svåra inbördes konflikter inte bara med och emot palestinierna, men med sig själva och sina olika religiösa grupper. När staten Israel utropades 1948 var sionismen ett fundament på vilken all legitimitet och existensberättigande vilade, på vilken det framtida israeliska samhället skulle bygga och där alla världens judar skulle leva i fred och frihet med varandra, enade och förenade tillhörigheten till en religion som enligt doktrinen utesluter den som inte fötts av en judisk mor, och som enligt traditionen inte välkomnar konvertiter. Idag är sionismen mer känd som ett uttryck för den judiska nationalism vilken inspirerar och driver de mer radikala grupperna i Israel, däribland bosättare och ultrakonservativa judar. Sionismen används också som variabel för att delvis förklara konflikten Israel-Palestina, delvis kritisera det samtida Israels sätt att förhålla sig till palestinierna, och till sin närmaste omgivning. Idag förknippas sionism inte sällan med aggressivitet, med en slags inbillad judisk illvilja gentemot muslimer och araber. I grund och botten handlar det ju faktiskt om en dikotomi baserad på idén om vi och dom, om det egna folkets enhet och likhet i förhållande till allt det främmande som omger en grupp vars existens ifrågasatts och hotats på de mest obestridbara vis. Men Israel blev knappast det homogena och enhetliga samhälle som sionismen förutspådde, och dagens Israel är långt ifrån det samhälle på vilket man rakt upp och ner kan sätta stämpeln judiskt i tron att en sådan bred etikett är definition nog, när Israel i realiteten uppvisar en demografisk, etnisk och social komplexitet som idag inte kan beskrivas som annat än konfliktfylld. För det första inkluderar den israeliska befolkning inte bara judar, utan även kristna och muslimska araber som genom olika omständigheter blivit israeliska medborgare. Därtill kommer de dryga två miljoner palestinier som förvisso omfattas av den palestiniska myndighetens jurisdiktion. Dessa lever i mångt och mycket i segregation från den israeliska befolkningen men emellertid är alla ömsesidigt beroende av Israel, vad gäller arbetsmarknad, ekonomi, handel och infrastruktur. Samtidigt är den smältdegel (en direktöversättning av engelskans meltingpot som ofta används i akademiska sammanhang för att beskriva Israels komplexa demografi och etniska sammansättning) vilken utgör Israels judiska befolkning ett saligt ihopkok av judar från Jemen, Iran, Etiopien, Nordafrika, Spanien, Ryssland, USA och Öst,Väst och Centraleuropa. Det är med andra ord inte helt lätt att definiera vad det innebär att vara israel, när det finns ett tjugotal potentiella modersmål däribland arabiska att välja mellan, och tusentals olika kulturella och sociala erfarenheter, även om religionen alltid kommer att vara den mest betydelsefulla gemensamma nämnare för Israels drygt fem miljoner judar. Mitt i allt detta lever en liten grupp som under Israels drygt sjuttio år långa existens har fått oförtjänt lite uppmärksamhet, men Jersualem 17

20 Tel Aviv så har de heller inte gjort särskilt mycket väsen av sig. Israels Haredims de ultraortodoxa judarna är heller inte zionistiska, eftersom att de menar att judarna ska få ett eget land den dag då Messias återvänder till jorden. Likväl är de ultraortodoxa judarna en central, men isolerad, grupp i Israel. Med män prydda i stora, yviga skägg, höga hattar och tjocka kappor mitt i sommaren och kvinnor med rakade hjässor täckta med huvuddukar eller de klassiskt mörka, page-klippta perukerna, nästan alltid iklädda knälång kjol och vit blus, utmärker de sig som en distinkt del av befolkningen. De ultraortodoxa judarna har i Israel alltid betraktats som en stabil, nästintill stagnerande grupp, vars roll i det israeliska samhället främst har varit att bidra till, och att upprätthålla, bilden av Israel som ett trots allt religiöst land, även om allt fler och fler israeler betraktar sig som sekulära. Gammaldags traditioner och stränga religiösa normer gör att isolationen mellan de ortodoxa och de icke-ortodoxa blir ännu mer påtaglig. Inte heller gör ultraortodoxa män och kvinnor militärtjänstgöring i Israel. De ortodoxa judarnas plats i det israeliska samhället har därför alltid varit just på religionens domäner, i bönehusen, i bosättningarna och i de slutna bostadsområdena där kvinnor och män, såvida inte gifta eller nära släkt, hålls strikt åtskilda och där en betydande del av de vuxna inte arbetar, utan försörjer sina ofta stora familjer med hjälp av bidrag från staten och sina religiösa samfund i och utanför Israel. Vidare värderar ortodoxa judar en asketisk och sparsam livsstil, framför den konsumtionsinriktade och materialistiska kultur som till stor del präglar det sekulära Israel. Att skicka sina söner till en yeshiva en religiös instans för studier av heliga texter är inte bara mer rättrådigt, men också ett strategiskt val, eftersom att det ökar chanserna för familjen att gifta bort sina söner till bra familjer. Den minimala inkomst som 18