Nummer 4 december 2004 En rikstidning för föräldrar till barn med synskador

Transkript

1 Föräldrakontakten Nummer 4 december 2004 En rikstidning för föräldrar till barn med synskador Synskada inget problem på förskolan sid 3 Habilitering prioriterad, men ekonomin är kärv sid 5 CVI-barn har svårt att bli förstådda sid 8

2 Får barnen punktskrift i skolan? Iris Intermedia AB har slagit larm om att beställningarna av punktskrift från Specialpedagogiska Institutet har minskat markant. Förbundsstyrelsen frågar sig vad det får för konsekvenser för de synskadade eleverna. Punktskriftsnämnden arbetar aktivt med frågorna om undervisning i punktskrift. Nämnden har bland annat tillsatt en arbetsgrupp om undervisning i punktskrift för barn. I gruppen ingår representanter för SRF, SIT, TPB, lärarhögskolan och forskarvärlden. Gruppen konstaterade att punktskriftskunnandet bland blinda lågstadieelever nu verkar vara sämre än tidigare. Dessutom hade Specialpedagogiska Institutet strax efter sin omorganisation mycket liten kunskap om vilka små blinda barn som fanns. Mot denna bakgrund genomförde gruppen förra hösten ett seminarium för personal på syncentralerna om barn och punktskrift, eftersom det är syncentralerna som måste ta ansvar för att blinda förskolebarn får stifta bekantskap med punktskrift. Gruppen tog också initiativ till Punktväskan som innehåller introduktionsmaterial om punktskrift. Den ska delas ut till familjer så snart man misstänker att ett barn kan komma att bli punktskriftsläsare. Punktväskan produceras inom ramen för Punktklubben. Punktklubben vänder sig till barn i åldern fem till tolv år. Specialpedagogiska Institutet meddelar att nyproduktionen av punktskrift minskat något och att framställningen av Etext-böcker är konstant. De yngre eleverna läser ofta Etext-böcker på dator med punktskriftsskärm. Talboks- och Punktskriftsbiblioteket meddelar att utlåningen av barnlitteratur i punktskrift har ökat markant senaste åren, såväl av skönlitteratur som facklitteratur var antal utlån av barnböcker, skön och fack, 4325 och år 2004 är prognosen Redan i september var utlåningen barnböcker. Vi undrar nu: får eleverna de läroböcker de behöver i punktskrift på papper? Vilket val gör eleven själv, etextbok eller punktskriftsbok? Ann-Christine Persson på SRF:s kansli tar emot dina synpunkter. Ring eller maila acpe@srfriks.org. Självklart kan du även skriva till Ann-Christine under adress SRF, Enskede. det är genom att vi får veta era synpunkter som vi kan arbeta för de förändringar som behövs! Eva Björk Innehåll i Föräldrakontakten nummer 4, 2004: Synskada inget problem på förskolan, s 3 Föräldrar kan bli medlemmar, s 5... men ekonomin är kärv, s 6 Punktskriftskurs i Norrbotten, s 7 Barn med hjärnsynskador blir ofta missförstådda, s 8 Fantasi och skräck på teaterläger, s 10 Hällsbo är igång, s 12 SIT diskuterar Rc syns framtid med föräldrar, s 13 Killhelg i scoutstuga, s 14 Våraktiviteter, s 15 2

3 Synskada inget problem Emma. på Inedals förskola I princip är det som att vara ledsagare för en vuxen. Hon får ta initiativ själv och jag är extra ögon. Med vissa undantag. Ovan: Rebekah leker med Nedan: Daniel tittar på. Daniel Eriksson är resursperson på Inedals förskola i Stockholm. Där går Rebekah, 5 år, men Daniel understryker att han inte går bakom Rebekah hela tiden och ställer till rätta. Då skulle hon kanske få det svårt att komma in i barngruppen, säger Daniel. Hela personalen vet vad hon inte kan och delar på ansvaret för att hjälpa till med det. Rebekah är synsvag och ljuskänslig. Hon ser färger och konturer som om hon hade en plastpåse för ögonen, säger Daniel. Oftast säger hon till när hon behöver hjälp, hon är driftig och social. Men det finns en del situationer som hon behöver hjälp med. Det som kan vara jobbigt för synsvaga barn är raster utomhus där det är rörigt och svårt att 3

4 hitta kompisarna. Antingen ropar hon, eller också får man se att hon letar, så kan man fråga vem hon letar efter. En annan situation är när hon äter och behöver fråga var smöret finns till exempel. Eller när hon klär på sig och behöver hjälp att hitta kläderna. En situation man måste vara med i är den fria leken. Det kan uppstå konflikter för att hon inte kan se små barns kroppsspråk eller ansiktsuttryck, att ett litet barn ser ut som det ska börja gråta till exempel. Eller om Rebekah tror att hon hittar en sak som hon kan använda fast det är något annat barn som just har lagt det åt sidan för att använda igen. När man läser böcker accepterar de andra barnen att Rebekah sitter närmast så hon kan se bilderna. Om man tittar på film sitter hon längst fram och säger till om hon behöver syntolkning. Annars klarar hon sig själv. Hon är med och lagar mat och klättrar i träd och gör allt som andra barn gör. Vi ställer samma krav på alla, säger Daniel. De är lätta att ha att göra med på Inedals förskola säger mamma Kerstin Krebs. De ser inte bara problem utan verkar snarare tycka att oj så spännande, ett barn med synskada. Det gäller alla där. Nu hoppas vi finna samma inställning hos skolan när Rebekah börjar nästa år att det mesta går att lösa. Nu vet stadsdelsförvaltningen också att det finns ett dagis med synskadekompetens som de kan hänvisa till i framtiden. En gång i månaden går Rebekah och någon ur personalen till landstingets synteam. Då får Rebekah träffa andra barn och personalen får träffa annan personal. Tips och idéer kan spridas både i barn- och vuxenvärlden. Inedals förskola har 25 extra resurstimmar i veckan för Rebekah. Lite anpassningar har man också gjort. Vi har satt in persienner eftersom hon är ljuskänslig, säger Daniel. Och vi har målat hyllplan och bordskanter blå så de syns tydligt. Men hon har snabbt lärt sig var allt finns. JW Var finns alla femåringar som ska bli punktskriftsläsare? Punktklubben, läseklubben för barn som läser eller ska lära sig läsa punktskrift, söker nya små medlemmar. Barnen kan börja när de fem år (året innan förskoleklass) och är med upp till tolv års ålder. Vill du anmäla ditt barn? Kontakta Nina Sjöblom, SRF, Enskede. Nås lättast via e-post: nina. sjoblom@srfriks.org Vad gör dina barn på fritiden JW Föräldrakontakten har emellanåt publicerat reportage om olika fritidsaktiviteter för barn där syn inte krävs ridning, judo osv. Nu ska det hela systematiseras, som ett projekt inom Handikappförbundens samarbetsorgan i samverkan med Barnombudsmannen. Projektet kommer att inventera kommuner och föreningar för att göra en sammanställning över aktiviteter där barn med funktionshinder kan träffa andra barn på lika villkor. Det ska inte bara bli en förteckning dock, utan bra verksamheter ska också besökas och frågas ut om hur de gör, så det blir lätt för andra att ta efter. Så småningom ska man kunna beställa en skrift från HSO/ BO. Projektet behöver alla tips det kan få: skicka in dina till projektledaren Tove Rinnan, Barnombudsmannen, Box 22106, , tel , tove.rinnan@bo.se. Skicka också gärna en kopia till Föräldrakontakten. Projektet är inte är inte färdigt förrän om två år men vi kan göra reportage fortlöpande. 4

5 Kongressen: Föräldrar kan bli medlemmar.. Som man kunde misstänka, och som redan har beskrivits i senaste Perspektiv, var frågan om föräldrars medlemskap en av de hetaste punkterna på även denna kongress. Men den här gången beslutade kongressen med stor majoritet att föräldrar ska få vara medlemmar. Vid förra kongressen beslöts som bekant att endast synskadade får vara fullvärdiga medlemmar av Synskadades Riksförbund. Detta innebar att det var barnen som räknades som medlemmar medan föräldrar bara kunde bli stödmedlemmar utan rösträtt. Argumentet var att man måste värna om SRF:s status som av-organisation. Vår trovärdighet hänger på att medlemmarna själva verkligen är synskadade och att vi inte kan misstänkas för att vara klienter åt en välgörenhetsorganisation av seende, hävdade man. Även vid denna kongress var detta huvudargumentet från den minoritet som ville upprätthålla förra kongressens beslut. Vi är en organisation av och för synskadade, hävdade t.ex. Mattias Lundberg, och Finn Hellman poängterade risken för paternalism om seende är med i synskadades organisationer. Det är inte bra att seende kommer in i en synskadeorganisation som medlemmar, säger Monicka Zachari. Det är jag som är synskadad, det är inte trovärdigt att seende talar i min sak. Jag är reumatiker också, och när jag var ung var jag med i RMR. Men där fanns det en massa icke-reumatiker, läkare och andra som la ut texten. Så jag kände mig inte hemma, jag gick ur och gick med i US. Mitt förslag är att föräldrar är med i en föräldraorganisation inom SRF, och att det finns flera sådana grupper inom förbundet, säger Monicka. Jag anser att man mycket väl kan ta tillvara föräldrars erfarenheter även om de inte är röstberättigade medlemmar. Men den ståndpunkt som vann kongressens gehör var den praktiska och pragmatiska. Att barnen behöver allt stöd de kan få, i synnerhet som det statliga stödet vittrar sönder, och att föräldrarnas arbetsinsats behövs. En av de många som har ändrat ståndpunkt sen förra kongressen är Håkan Thomsson. SRF ska vara synskadades egen organisation där vi själva fattar besluten, säger han. Men att vara förälder till ett synskadat barn gör att man får kunskaper och erfarenheter som är mycket viktiga, och man får också ett speciellt engagemang för synskadades sak. Detta har vi försökt kanalisera inom SRF genom föräldrakommittéer, adjungeringar och dylikt. Dessa metoder känns emellertid otillräckliga. Att släppa in föräldrar som röstberättigade medlemmar fram till dess att den synskadade ungdomen fyller 18 år är ett försök att ge föräldrarna en mera tydlig plats i organisationen. Observera att man ska representera sig själv som förälder. Den synskadade ungdomen kan samtidigt vara medlem och företräder då sig själv. Eftersom föräldrar till synskadade barn och ungdomar utgör en relativt liten grupp så innebär den beslutade stadgeändringen att synskadade ändå har det avgörande inflytandet i organisationen. Vi hoppas att beslutet ska visa sig klokt. På förra kongressen var det främst ungdomsrepresentanterna som ville hålla föräldrarna kort. Men till denna kongress hade ungdomsupproret lagt sig. Victoria Öjefors från US Väst hörde till dem som välkomnade både med- 5

6 lemskap och ett större föräldraengagemang i SRF: Jag har träffat så många frustrerade föräldrar, sa hon. Bland annat mina egna föräldrar. De är frustrerade över allt de råkar ut för när de försöker lotsa sina barn genom samhället, förbi allt som inte fungerar. Frustrationen blir inte mindre av att man inte får någon plats i SRF. Om man vill hjälpa barnen måste man ta deras föräldrar på allvar, och ett sätt att göra det är att de får bli medlemmar på samma sätt som andra så länge barnen är barn, dvs upp till 18 år. Det är ju oftast föräldrarna och inte barnen som får ta striderna med myndigheter och skolor, och därmed de som får de erfarenheter som SRF kan dra nytta av. Alireza Alipour, en annan US-are, ville till och med få in en skrivning i protokollet om att kongressen efterlyste större öppenhet för föräldrar i distrikten, men det kravet förlorade knappt. Distriktsombuden ville väl inte få det skrivet på näsan att de hade skött sig dåligt hittills. Summan av beslutet är att SRF med öppna armar välkomnar föräldrar att arbeta i organisationen. Eller vårdnadshavare, som det står i de nya stadgarna. Motioner med barnanknytning gick igenom som smort utan debatt, t.ex: Motion 61 att SRF ska verka för att landstinget stödjer punktskriftskurser för föräldrar och andra anhöriga till synskadade barn. Motion 89 att SRF ska verka för att alla föräldrar till synskadade barn i Sverige undantagslöst och aktivt informeras om möjligheter (och ev rättigheter) till hjälp och stöd efter en fastställd diagnos Motion 90 att SRF ska verka för att synskadade barn får samma möjligheter till stöd oberoende av var i landet man bor. Protokoll från kongressen finns på org/kongress.htm... men ekonomin är kärv Den andra stora diskussionsfrågan på kongressen var ekonomin. Nya sätt att arbeta kommer att bli nödvändiga på grund av minskade resurser, säger den nyvalda ordföranden Tiina Nummi-Södergren Under de senaste fem åren har SRF förlorat tre miljoner i neddragna statsbidrag och närmare tio miljoner i minskad avkastning från Stiftelsen. Under sista året har vi också drabbats av nya skatter. Övriga intäkter har i och för sig ökat något, men inte tillräckligt för att väga upp. Den sämre ekonomin har lett till att personal har sagts upp. Ett tiotal sades upp för 6 två år sen, och efter lång debatt gav kongressen sitt godkännande till att ytterligare lika många sägs upp så snart styrelsen har blivit överens om hur den nya organisationen ska se ut. Det finns mindre resurser för alla, det är bittra fakta, säger den nyvalda ordföranden Tiina Nummi-Södergren. Men vi hoppas mildra effekterna av detta genom att ändra arbetssätt. Om SRF ska kunna leva upp till kraven (som åtminstone när det gäller barnen tycks bli allt större) kommer mer ideellt arbete att vara det enda som kan kompensera för det minskade betalda. Ombudsmän ska vara möjliggörare, inte utförare, som det har uttryckts från styrelsehåll. Eller i klartext: vill medlemmar göra något så ska ombudsmännen finnas till hands och hjälpa till men de ska inte göra jobbet åt medlemmarna. Vi har diskuterat att göra om ombudsmannarollen, att ombudsmännen ska bli mer specialiserade, säger Tiina. Norra regionen har redan börjat med att ge Karin Sundbaum ansvar för barn och föräldrar. Hon har börjat bygga upp ett nätverk, inte minst genom familjelägret som det stod om i Föräldrakontakten 3/04. Kongressen tog också beslut om att barnhabilitering

7 ska bli ett av våra prioriterade mål. Under den förra kongressperioden har vi arbetat för habiliteringsteam och träffat alla landsting. Om vi kan lösa detta blir kontinuerliga kontakter mellan habiliteringen och SRF något naturligt och det blir lättare att arbeta. Det är svårare med de äldre barnen där det är kommuner och SIT som har ansvaret, säger Tiina. Det är många som vittnar om att det är svårt att få kontakt med dem. Och lokalföreningarna domineras av äldre som inte är inriktade på barnens problem. I Huddinge försökte vi välja in en föräldrarepresentant i styrelsen men det var ingen som hade tid; vi måste leta efter andra lösningar. Beslutet att föräldrar kan vara medlemmar öppnar väldigt många möjligheter att påverka. Beslutet om föräldrars medlemskap var kanske det bästa beslutet på hela kongressen. På sikt kanske vi kan bilda intressenätverk eller ett råd av föräldrar eller hur det nu ska organiseras. Det viktiga är att det inte blir något tungarbetat som kräver arbete bara för att driva. Det var ett problem under förra kongressperioden att vi inte ens fick kontakt med föräldrarna. Jag hoppas det blir bättre med det nu, säger Tiina. JW Lyckad punktskriftskurs i Norrbotten Tre föräldrar gick en punktskriftskurs som arrangerades av SRF Norrbotten i oktober. Vi tyckte vi behövde lära oss punktskrift för att kunna hjälpa Oskar med läxor och sådant, säger Maria Öhman i Luleå. Det är inte bra om han är den enda i familjen som läser punktskrift. Det var jätteroligt och väldigt givande med bara oss tre. Vi fick sitta och skriva och läsa om vartannat och vi lärde oss hemskt mycket på fyra dagar. Jag tycker att jag behärskar det nu, men det går inte fort. Jag skulle gärna se en fortsättning. Lärare var Bengt Troberg från SRFs arbetsmarknadsprogram. Specialpedagogiska Institutets föräldrautbildningar hittar man fortfarande en tid på -> Utbildning -> Utbud -> Föräldrakurser. Under hösten flyttar den över till Fortbildning -> Utbud -> Föräldrautbildning. Efterfrågan på dessa kurser har minskat, vilket är lite orättvist. Främst beror det på att nyblivna föräldrar inte vet att SIT finns. Vi har inte direkt planerat någon fortsättning eller några kurser för föräldrar, säger han. SRF Norrbotten hade fått pengar för en punktskriftskurs för synskadade och de anmälde sig. Vi hade också en förälder med på en kurs i Uppsala. Men vi tycker att föräldrar gott kan få vara med på våra punktskriftskurser i mån av plats eftersom SIT ställer upp allt mindre med det direkta stödet till barn och föräldrar. Den som vill lära sig punktskrift kan ta kontakt med Bengt Troberg, Finns ingen kurs i ditt län, ta kontakt med SRF-distriktet och övertyga dem att det behövs. SIT:s föräldrakurser fortsätter Under våren 2005 finns tre tredagarskurser på temat Barn med synskada 0-5 år, två om Barn med grav synskada samt en om Barn med visuell perceptionsstörning. Kurserna är gratis. Reskostnader ersätts, det enda som kostar är mat och stundom logi. 7

8 Karin Åkerman, syncentralen i Östersund: Barn med hjärnsynskador blir ofta missförstådda Syncentraler har olika specialiteter, ofta beroende på intresset hos de personer som arbetar där. Karin Åkerman på syncentralen i Östersund har kommit att intressera sig för hjärnsynskador hos barn. Barn med hjärnsynskador blir ofta missförstådda, säger Karin. De hittar ofta på strategier för att klara sig, och de klarar sig för det mesta men plötsligt går det bara inte. En flicka kunde till exempel inte gå från klassrummet rakt över skolgården till matsalen för att det stod träd emellan. Det såg ut som en djungel för henne. Assistenten satte upp små röda lappar som en snitslad bana, och då gick det utmärkt. Karins intresse för barn och för konstiga synfel väcktes när hon arbetade på ögonmottagningen på 70-talet. De fick ibland in barn som patienter som tyckte hela situationen var hemsk och som grät och skrek och avskrevs som barnet gråter, går ej undersöka noll åtgärd. Det var när jag utbildade mig till synpedagog 1980 och kom till Ekeskolan som jag förstod att det hängde på hur man närmade sig barnen och vilket material man använde, säger hon. Det är oerhört intressant med perception. Det var många barn som hade passerat både syncentraler och barnhabilitering; det var inget fel på vare sig synskärpa eller förstånd men de kunde ändå inte hänga med i undervisningen och framför allt inte lära sig läsa. Så jag började fundera på vad man kunde göra för dem. På allvar var det först 1995 som Karin äntligen fick börja ägna sig enbart åt barn, i nära samarbete med barnhabiliteringen, ögonläkare och ortoptister. Hon träffar barnhabiliteringen två gånger per termin för planering och är med på barnhab när barn med hjärnsynskador kommer dit. Först måste man förstås upptäcka vilka barn det handlar om. Typiska tecken är att de är för tidigt födda, att de skelar, att de har nystagmus, ofta i kombination med cpskada. Om allt detta stämmer ska man misstänka hjärnsynskada. Diagnosen ställs när man gör magnetröntgen av hjärnan. Det finns också barn som inte har något av dessa tecken men ändå har PVL. I Karins fall har det varit adopterade barn från Ryssland. Där är det föräldrarna som har upptäckt att de inte tolkar synintrycken som andra barn. De har till exempel inte kunnat balansera på en planka för att de inte har kunnat uppfatta vilken riktning den har gått åt. Det som är typiskt för PVLbarn är att deras synskärpa varierar. Det är lätt att se det som finns upptill eller nertill eller utåt kanterna, men det som finns i mitten bara grötar ihop sig. På fackspråk kallas detta crowding och det är det som gör att PVL-barn har svårt att läsa. Ofta är de helt uttröttade när skoldagen är slut, säger Karin. De har ofta dålig ögonmotorik, det går åt en massa energi till att hitta rätt ord och rad så de orkar inte tänka på vad texten betyder. Eller de har svårt att sortera bort synintryckten från det som finns vid sidan om. De kan till exempel inte se vad som finns på tavlan i klassrummet eftersom det finns så mycket barn och bilder vid sidan som stör. Allt detta är viktigt att veta innan skolan börjar. Karin brukar skriva ut anpas- 8

9 sade datorer för PVL-barn, med både förstoringsprogram och talsyntes. Det är bättre för de här barnen att de får lita till hörseln när det gäller inlärning, säger Karin. De ska inte behöva vara beroende av synen när de är trötta. De ska ha möjlighet att välja själva. Det är i så fall bättre att använda synen vid förflyttning. Dessutom får de en platt nittontumsskärm för ergonomins skull den ska kunna vanklas i det läge som passar bäst och dra nära samt en avståndskamera från mellanstadiet för att kunna läsa på tavlan och sortera bort det som stör. Karin åker runt på förskolor och skolor och informerar lärarna om barns synutveckling och vad hjärnsynskador är, och andra synskador också. I Östersund finns något som heter Elevhälsan som arrangerar sådant. Lärarna är oftast entusiastiska men en del värjer sig, säger hon. Det kostar och tar tid med barn som har särskilda behov, och resurserna är små. Jag har jobbat tre år för att få kommuner och rektorer att förstå vad Specialpedagogiska Institutet och deras resurscenter kan erbjuda. Men de har ingen erfarenhet av barn med synskador och förstår inte vad de ska efterfråga. Jag saknar SIT, säger Karin. Det var lättare att samarbeta tidigare när jag tog direkt kontakt med SIH och vi gjorde skolbesöken tillsammans och träffade den enskilde eleven, gav information/utbildning till lärare och rektor. Att något som fungerade så bra bara försvann. JW CVI är den engelska förkortningen för hjärnsynskada, dvs en synskada som inte beror på ögonen utan på det som finns där bakom synnerver och hjärnans syncentrum. En vanlig skada på synnerven kallas PVL vilket innebär att det som förbinder nervcellerna med varandra är skadat. En vanlig orsak till hjärnsynskada är syrebrist. En annan orsak kan vara hjärnblödning. För tidigt födda barn är särskilt utsatta för risk eftersom synnerven är fullt utvecklad först vecka 40. Exempel på Lea-test, uppkallade efter konstruktören, den stora auktoriteten på CVI, Lea Hyvärinen. Pusslet har färg på ena sidan men bara form på andra. PVL-barn har lätt att skilja på färger men svårt att skilja på former. PVL-barn är ofta väldigt verbala, säger Karin. De tycker det är pinsamt att inte kunna så de är duktiga på att avleda uppmärksamheten genom att prata. Därför slutar jag alltid med en lätt uppgift som de garanterat klarar av. CVI är den vanligaste orsaken till synskada hos barn. Trots detta är det inte så känt bland allmänheten som t.ex. lärare eller annan kommunpersonal hur det fungerar. 9

10 Fantasi och skräck på SRF:s teaterläger Pang, pang, låter det när en grupp på SRF:s teaterläger på Lillsveds folkhögskola skapar teaterljud. När teaterlägret på Värmdö utanför Stockholm den 5 till 7 november hunnit halvvägs gjorde Föräldrakontakten ett besök. De 28 lägerdeltagarna, varav hälften är flickor, är mellan 7 och 16 år. Samtidigt som en grupp spelar in ljud från mikrougnar, mobiler och hårtorkar på band pågår scenbygge av kulisser och övrig rekvisita i Lillsveds gymnastiksal av en annan grupp. För dagen därpå är det dags för uppspel. Vi gör ett kylskåp till vår pjäs, sa Linn Karlsson från Täby. De övriga i gruppen sitter på golvet och tillverkar knäckebrödspaket, en vodkaflaska och en kaviartub av wellpapp, frigolit och stanniol. Det har varit lätt att enas om pjäsens story för lägrets äldsta tonårsgrupp. Deltagarna har kommit från hela landet och många av dem har varit på teaterläger förr. Att de är kompisar sedan tidigare märks speciellt i lunchkön i Lillsveds vinkelformade matsal. Det är samma sorl som i vilken skolmatsal som helst. Ett rum är fyllt av smink, kläder och hattar. Här prövas 10

11 T.v: Bakom masker på SRF:s teaterläger på Värmdö är Anna Höök, Frida Pettersson och Ingrid Nordquist. Under en stjärna står Fredrik Ljungdahl. T.h: Linn Karlsson bygger kulisser. rätt look inför söndagens uppspelning. Mycket glitter och tyll passar fint för kompisarna Anna Höök från Nysäter i Värmland och Frida Pettersson från Bottnaryd i Småland Men de testar även kusliga ansiktsmasker. I salen intill ger ledaren Tobias Karlsson regi åt bland andra Elvira Sjöblom och Rena Yass. Elvira står upp och skriker på en stol medan Rena snabbt kryper utefter golvet. En kille som spelar mycket bestämd lärare förmanar sina elever från katedern. Det var mycket bättre tryck den här gången, säger Tobias uppmuntrande. Temat för pjäsen de arbetar med är skräck och andra läskigheter. Jag går vidare till musikgruppen där Astrid Lindgrens Idas visa får ett helt nytt stuk. Att det är Halloween har flera av de fem grupperna tagit fasta på. Barnen lägger textrad till textrad i ett rasande tempo till ledaren William Wibergs gitarrspel för fantasin vet inga gränser. Mamman skrek katten smet, sjunger de runt bordet med darrande röster. Dagen därpå hade fem pjäser sina urpremiärer. Succén var given, säger Annika Sahl-Kadar som ansvarar för SRF:s lägerverksamhet för barn och ungdomar. I dryga tio år har riksförbundet arrangerat teaterläger för barn och ungdomar. Att uppträda inför publik genom att använda sin röst och sitt kroppsspråk som uttryckssätt ger säkerhet, säger hon. Text och foto: Åsa Nilsson 11

12 Hällsbo är igång och fungerar bra, tycker barn De äldre eleverna med punktskrift som läsmedium har nu haft sina första gruppbesök på Hällsbo. Fem från årskurs 7, tretton från årskurs 6 och elva från årskurs 9. Vi har blivit väl mottagna och känner oss mycket välkomna, säger Lena Rosengren, kurator på Resurscenter syn Stockholm. Det finns inte så många elever kvar på Hällsboskolan men de som finns har försökt ta kontakt med våra elever. Eleverna har haft vånda för flytten och har varit ledsna över att tvingas lämna Tomteboda, men vår erfarenhet är att de flesta har varit nöjda. Jag tyckte det var onödigt att flytta från Tomteboda men det är bra på Hällsbo också, säger Sofie Anderberg, årskurs 7. Och Trixie Hasselberg, årskurs 6 tycker både rum och lekplats duger. Den fina utemiljön har vi kunnat utnyttja för mobilityövningar och friluftsliv, säger Lena Rosengren. En dag/ gruppbesök har vi varit i våra lokaler på Campus. Nu ska verksamheten utvärderas och förhoppningsvis utvecklas för att bli så bra som möjligt. Synpedagoger utbildas igen I några år har det varit omöjligt att hitta nyutbildade synpedagoger. Men nu har en ny utbildning öppnats på Lärarhögskolan i Stockholm. Kommuner som har letat efter någon som kan ta ansvar för synpedagogiken i skolorna har haft ett tufft jobb, och allt fler tjänster på Specialpedagogiska Institutet står obesatta. Ingen har utbildats till synpedagog på åratal för ingen utbildning har funnits. Men nu kan förhoppningsvis både kommuner och SIT hitta sökande. I höstas öppnade Lärarhögskolan i Stockholm en utbildning i synpedagogik som leder fram till magisterexamen om man följer hela kursen. Men det är också möjligt att gå delar av kursen för att komplettera utbildningar man redan har. Exempelvis finns en möjlighet att till hösten läsa en delkurs i teori och didaktik som borde passa utmärkt för lärare. Sista anmälningsdag är 15 april. Beställ häftet med tips för föräldrar från SRF Kontorsservice, tel , epost kontorsservice@srfriks.org. Sprid det gärna på BVC, syncentraler och ögonkliniker om det inte finns där. Penna med relief En penna som skriver tredimensionellt har börjat säljas på bl.a. Akademibokhandeln. Den heter Sakura Glaze 3Droller och importeras av Göteborgsföretaget Litio. Den är egentligen tänkt för dekoration men kan också läsas med fingertopparna. Den passar bäst för glättat papper och man bör skriva långsamt. Färgen torkar på ett par minuter och bildar en relief. Möjligen inte tillräckligt hög, tycker många punktläsare, men det är individuellt. Dessutom går det att bygga på reliefen och göra den högre. 12

13 Resurscenter syns utveckling diskuteras med föräldrar Vad kommer att hända med RC syn i framtiden? Hur ska verksamheten utvecklas? Hur ska arbets- och ansvarsfördelningen se ut mellan Sit:s regioner och resurscentret? Information till föräldrar om resurscentrets verksamhet, kommer den fram och hur? På vilket sätt kan RC syn förbättra sin samverkan med landets syncentraler? Det är några av de frågor som tas upp för diskussion på utvecklingsgruppens möten som sker en heldag per månad. Gruppen består av ca 20 personer, representanter ur personalen från resurscentret i Stockholm och Örebro, facklig representation, resurscentrets ledning, Christina Nordqvist som leder gruppen samt två föräldrar; Nils-Håkan Carlsson från Eke-skolan och sedan i höstas även undertecknad, Nina Sjöblom från SRF riks, med Kicki Pernheim, Göteborg som suppleant. Diskussionerna hålls på en övergripande nivå, som ibland även kommer ner på en mer jordnära vardaglig. Min uppgift som föräldrarepresentant är att lyfta fram föräldrars situation och behov utifrån våra barn och det särskilda stödet de behöver i förskola och skola, men även hemma och innan barnet börjar i förskola. En tillfällig arbetsgrupp har skapats för att arbeta med att utveckla rutiner för en fungerande samverkan med landets syncentraler, just för att stödet till de små barnen ska bli bättre. Resurscentrets föräldrakurser får inte lika många deltagare längre. Vad det beror på och vad som kan göras åt det diskuterar vi och ska lösa. Även samarbetet och informationsrutiner mellan Sit:s rådgivare i regionerna och resurscentret behöver utvecklas. Ett särskilt Synuppdrag har skapats (på uppdrag av Sit:s ledning) vars mål är att barn med synskada ska få det mycket speciella stöd de behöver och som kräver särskild synkompetens. Det krävs rutiner som fungerar, och de bör vara lika oavsett var i landet man bor. För att kunna beskriva vad för sorts stöd våra barn kan behöva kommer olika stödpaket utformas i skrift, för att alla rådgivare ska få kunskap om detta, och för att föräldrar ska få information om vad Sit kan erbjuda. De olika stödpaketen eller koncepten delas in i grupperna barn med synskada och fler funktionshinder, barn med grav synskada och barn med uttalad synsvaghet och cvi. Som förälder har jag påtalat behovet av ett stödpaket även för barn med synsvaghet, vilket fick stort gehör. Ett föräldraråd kommer att skapas för att resurscentret och fler föräldrar ska få möjlighet att utbyta information, tankar, idéer och kritik. Vilka som kommer att ingå i den gruppen är ännu inte klart och den kommer inte att ha koppling direkt till SRF. Jag tycker det känns meningsfullt att delta i gruppen och min förhoppning är att arbetet också ska leda till utveckling och förändring. Sit är en stor och än så länge inte färdigutvecklad organisation. Att få bli insatt i hur komplext det kan vara och hur mycket som är svårt att påverka, hur mycket man än skulle vilja, är intressant och givande men också förstås frustrerande Våra barn behöver här och nu, och kan inte vänta. Tyvärr är det ändå så verkligheten ser ut på den nivån i samhället. Jag ska göra mitt bästa för att föra föräldrars talan i sammanhanget. Nina Sjöblom nina.sjoblom@srfriks.org 13

14 Killhelg i scoutstuga Under två dagar i september fick sju killar möjlighet att prova på sina egna och andras resurser i Fräkenbottens scoutstuga. Vår utgångspunkt med killhelgen är att vi alla bär på många tankar och känslor som vi önskar dela med andra. Att få tillhöra en grupp och känna gemenskap med och trygghet med andra ger möjlighet att få utlopp för, idéer och kreativitet. Två ledare och sju synsvaga killar möttes på SRF en tidig lördagmorgon och fördelade där vårat matförråd innan vi på egen hand tog oss ut till Fräkenbottens scoutstuga i Ågesta. Efter en promenad genom skogen fram till stugan var det dags för att påbörja aktiviteterna. Den första delen i programmet bestod av att lära känna varandra och resten av förmiddagen ägnades åt att sammanföra de två olika lagen, samt göra stugan bebolig med hjälp av en poängjakt. Ex Göra så att vi hittar till dassen när det är mörkt, göra eld i spisen, hitta vattenpumpen och pumpa upp en spann vatten. Philip Söderlund, Tobias Forsström, Simon Magnusson, Simon Hiljegren, Nils Eriksson m fl. Foto: Wille Wiberg. Lagen turades om att sköta hushållssysslor med allt som det innebär i ett kallt hus utan el och vatten. Mycket vedhuggning blev det De i laget som inte skötte hushållssysslorna förberedde kommande programpunkt, en lek där alla kunde vara med! Med hjälp av några lustfyllda värderingsövningar fick killarna möjlighet att prova sina värderingar mot varandras och prata om sånt som är viktigt; skolan, jobbiga föräldrar, syskon, att vara synskadad, tjejer. Även ledarnas åsikter och känslor sattes på prov! Den långa lördagen avrundades med sångstund, samtal och saga vid lägerelden som några av killarna hade tänt. För flera av killarna var det först vid kvällsmyset man spontant sökte en kontakt med de andra i gruppen. Söndagen började med en brakfrukost som killarna hjälptes åt att ställa fram efter att de packat sina ryggsäckar. Efter ett tufft städpass och ett närgånget besök av en enorm älg (!) gav hela gänget sig ut på upptäcktsfärd. Första målet nåddes efter någon kilometer genom svårframkomlig terräng. Målet var ett par spektakulära klippblock som bildade en grotta, en m mystisk skapelse som hade förekommit i lördagens kvällsaga. Nästa mål blev det gamla värmeverket som erbjöd oväntade fynd, bl a en tunnelbanevagn och ett JAS-plan. Efter en hemfärd med buss och tunnelbana skildes några ganska slita men tappra och nöjda killar vid SRF. Mattias Ehn 14

15 Våraktiviteter i Stockholm Julgransplundring 16 januari 2005 Den 16 januari dansar vi ut julen i Gotlandssalen tillsammans med synskadade föräldragruppen. På programmet står underhållning, dans, fika och fiskdamm. Tjejhelg januari Den januari blir det en helg för tjejer i åldrarna 12 och uppåt. Ansvariga för helgen är Sofia Naesström och Christine Ståhl. Familjehelg för familjer med synsvaga barn Den april blir det familjehelg för familjer med synsvaga barn tillsammans med Synteamet för barn och unga. Läger 2005: Segelfartyget Constantia seglar ut igen 3-5 juni Fredagen den 3 juni ca lämnar segelfartyget Constantia, byggd 1908, Stockholm för att bege sig ut i skärgården. Barnen/ungdomarna ges möjlighet att komma ut på sjön i ett riktigt segelfartyg från förr. På dagarna kommer barnen/ungdomarna att delas i in olika grupper som får hjälpa till med förtöjning, rengöring, styrning, navigering, matlagning m m. Varje grupp arbetar med sin uppgift och samarbetet är viktigt. När fartyget anländer till natthamnen finns tid för fiske, rodd i skeppsbåten, spel och bad. På kvällen kan det bli korvgrillning, musik och lekar. Vi kommer att besöka Constantia en gång innan seglingen så att alla får möjlighet att undersöka fartyget i hamn. Kostnad: 500 kronor. Ålder: Från ca år. Anmälan: Till Cecilia Ekstrand, , senast den 15 januari. Dessutom Kortläger på Almåsa juni för dig mellan 7 och 16 Gotlandsläger vecka 32 för dig mellan 9 och 16 Till nästa nummer ser vi gärna att fler distrikt/regioner berättar om sin barnoch familjeverksamhet. i Östergötland Vinterläger! SRF Östergötland har planerat och bokat för ytterligare ett vinterläger. Denna gång blir lägret vecka 14 ( april) 2005 och vi skall hålla till i Idre som vanligt. Under lägret utbildar vi de synskadade barnen i skidåkning, anhöriga till ledsagare och anordnar gemensamma aktiviteter mm. Målsättningen är att familjerna skall kunna åka själva på skidsemestrar och andra aktiviteter. SRF Östergötland håller också för fullt på att söka medel från olika fonder för att få ner kostnaderna. Vår barn och föräldraverksamhet har tagit fart ordentligt, mycket med hjälp av dessa vinterläger för just skidåkning är en av de få aktiviteter där synskadade kan göra saker på samma sätt och verkligen tillsammans med sina anhöriga. För mer information: Ring Mats Linder Skriv gärna e-post mats.linder@srfriks.org 15

16 Posttidning B Synskadades Riksförbund Enskede Julklappstips: TPB:s speldosa på cd-rom De spel för barn som sedan länge finns på TPB:s webbplats finns nu att köpa även som cd-rom. TPB:s speldosa heter skivan. Den kostar 150 kr inkl moms och kan beställas via Ljudbokens ljudböcker På finns såväl klassiker av Astrid Lindgren och Maria Gripe som J.K.Rowlings nyare succéböcker. Sagor om Teskedsgumman och andra finns också. Nytt ljudbaserat dataspel Det ljudbaserade dataspelet Mudsplat, där man jagar gyttjemonster med vattenpistol enbart med hjälp av ljud, är förhoppningsvis klart till jul. För mer information kontakta Dan Gärdenfors på Stockholm International Toy Research Centre, tel: eller e-post: dan@sitrec.kth.se. Titta på Föräldrakontakten Rikstidningen för föräldrar till barn med synskador produceras SRF Synskadades Riksförbund, och kommer ut med fyra nummer per år. Den ges även ut på kassett. Redaktör: Jan Wiklund Tel Fax Epost jan.wiklund@srfriks.org Ansvarig utgivare: Eva Björk Tel Epost eva.bjork@srfriks.org Nästa nummer kommer ut i mars Manusstopp 22.2 Glasblåsarens barn SRF Hadar säljer den syntolkade filmen Glasblåsarens barn. Mystiskt och lite läbbig, men vacker och spännande. Pris: 300kr. Fler titlar finns på Skicka tips, notiser och annonser senast 22 februari Föräldrakontakten, tel epost jan.wiklund@srfriks.org