M a r k - o c h m i l j ö ö v e r d o m s t o l e n MÖD 2011:19

Transkript

1 M a r k - o c h m i l j ö ö v e r d o m s t o l e n MÖD 2011:19 Målnummer: M Avdelning: 6 Avgörandedatum: Rubrik: Strandskyddsdispens Strandskyddsdispens har inte beviljats för en brygga samt byggnad avsedd för övernattning och förvaring. På grannfastigheten fanns en sjöbod och brygganläggning i direkt anslutning till den planerade bryggan och byggnaden. För grannfastighetens sjöbod kunde emellertid inte hävdas någon hemfridszon eftersom tomplatsen för sjöboden var begränsad till byggnadens yta på marken samt grannfastighetens brygganläggning uppförts utan strandskyddsdispens. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att även strandområdet på den i målet aktuella fastigheten var tillgängligt för allmänheten samt att uppförande av en komplementbyggnad för fritidsboende med tillhörande brygga skulle utvidga det privatiserade området i en inte obetydlig omfattning. Lagrum: 7 kap. 18 miljöbalken (1998:808) Rättsfall: REFERAT ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom i mål nr M , se bilaga A KLAGANDE Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun Skogsbovägen Gustavsberg MOTPART R.M. SAKEN Strandskyddsdispens MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 14 augusti 2009 (dnr ) att inte bevilja dispens från strandskyddsbestämmelserna. YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av miljödomstolens dom, ska besluta att inte medge strandskyddsdispens för uppförande av komplementbyggnad i form av en sjöbod med tillhörande däck och därmed fastställa länsstyrelsens beslut. R.M. har bestritt ändring. UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

2 Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden har till stöd för sin talan i huvudsak uppgett följande. Platsen för den sökta åtgärden ligger utanför den beslutade tomtplatsen och hemfridszonen för både R.M:s fastighet XXX 1:138 och grannfastigheten XXX 1:110. Platsen är idag allemansrättsligt tillgänglig. Miljödomstolens bedömning att den befintliga byggnationen på grannfastigheten XXX 1:110 medför att platsen för den planerade sjöboden inte kan vara tillgänglig för allmänheten och därmed är ianspråktagen står helt i strid med gällande lagstiftning. En utökning på platsen med den planerade byggnationen medför att privatiseringen ökar på fastigheten XXX 1:138. R.M. har till stöd för sin talan i huvudsak åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen. I Mark- och miljööverdomstolen har länsstyrelsen yttrat sig. Till yttrandet har bifogats länsstyrelsens beslut om strandskyddsdispens den 13 november 2009 avseende grannfastigheten XXX 1:110. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Mark- och miljööverdomstolen, som hållit syn på fastigheten, hänvisar inledningsvis till den redovisning av tillämpliga bestämmelser som framgår av underinstansernas avgöranden. Härefter konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att det av R.M:s egna uppgifter framgår att den nu aktuella byggnaden är avsedd för begränsad övernattning. Det är därmed inte fråga om uppförande av en sjöbod avsedd att användas enbart som förrådsbyggnad, utan om en komplementbyggnad avsedd för fritidsboende. Av länsstyrelsens beslut om strandskyddsdispens för grannfastigheten framgår att tomtplatsen för sjöboden i det fallet begränsades till byggnadens yta på marken. I anslutning till grannfastighetens sjöbod har en brygganläggning uppförts. Vid bedömningen av om marken kan anses ianspråktagen bortser Mark- och miljööverdomstolen emellertid från bryggan då det framkommit att den uppförts utan strandskyddsdispens. För grannfastighetens sjöbod kan således inte hävdas någon hemfridszon. Inte heller kan övriga byggnader på grannfastigheten anses medföra att området redan är ianspråktaget. Detsamma gäller för befintlig brygga och boj på R.M:s fastighet. Mark- och miljööverdomstolen delar därför länsstyrelsens bedömning att strandområdet på R.M:s fastighet, dvs. nordväst om bebyggelsen på grannfastigheten, är tillgängligt för allmänheten. Uppförande av en komplementbyggnad för fritidsboende på platsen skulle således utvidga det privatiserade området i en inte obetydlig omfattning och därmed avhålla allmänheten från tillträde. Det föreligger därmed inte särskilda skäl för dispens på den grunden att området för den sökta åtgärden redan skulle vara ianspråktaget. Några andra särskilda skäl för att bevilja dispens föreligger inte. Omständigheterna är inte heller sådana att ett avslag på ansökan strider mot proportionalitetsprincipen. Överklagandet ska därför bifallas och miljödomstolens dom ska upphävas. Domen får enligt 5 kap. 5 lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, tekniska rådet Staffan Lagergren, hovrättsrådet Peder Munck och tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors, referent. Enhälligt. Föredragande har varit Christoffer Sheats. BILAGA A NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

3 KLAGANDE R.M. MOTPART Länsstyrelsen i Stockholms län Box Stockholm ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 14 augusti 2009 i ärende nr , domsbilaga 1 SAKEN Strandskyddsdispens för komplementbyggnader DOMSLUT Med delvis ändring av länsstyrelsens beslut meddelar miljödomstolen strandskyddsdispens för uppförande av en komplementbyggnad i form av en sjöbod med tillhörande däck på fastigheten XX 1:138 med placering och utformning enligt till länsstyrelsens beslut bifogad situationsplan. Tomtplatsavgränsningen ska vara lika med ytan för byggnationen. Miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt. YRKANDEN M.M. R.M. har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att hans ansökan om dispens från strandskyddsbestämmelserna beviljas. R.M. har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan. Den sammanlagda effekten av grannens stora hamnanläggning, sjöbod, övriga hus, bojar och båtar samt brygga är att allmänheten redan upplever att stranden inte är möjlig att gå iland på. Under hela den tid han har ägt fastigheten, det vill säga sedan 1964, har han aldrig sett någon gå iland där. Av situationsplanen för X 1:138 inklusive grannfastigheten 1:110 framgår att hela hans skaft ligger inom hemfridszonen för grannens fastigheter. Grannfastighetens komplementbyggnad ligger alldeles intill det skaft han vill bebygga, det växer alltså ingen skog mellan denna byggnad och skaftet. Husen på grannfastigheten är väl synliga och tar i anspråk hemfridszoner långt utöver bredden av hans skaft. Hans förslag till placering av sjöbod och gäststuga kommer inte att utöka dessa hemfridszoner. Den planerade sjöboden är tänkt att byggas i direkt anslutning till hans grannes sjöbod och hamnanläggning. Samlokalisering utgör ett särkilt skäl för dispens. Det stora skogsområdet norr om hans skaft, som mest består av ett högt berg, kommer inte att störas av hans förslag. Det området kommer allmänheten fortfarande att kunna nyttja. Länsstyrelsen har uppgett att den vidhåller sin tidigare bedömning och bemött R.M:s överklagande i huvudsak enligt följande. R.M. menar att bebyggelsen på grannfastigheten medför en hemfridszon som sträcker sig in över det skaft som förbinder hans fastighet med vattnet. Närliggande bebyggelse på motsatt sida av en fastighetsgräns har enligt länsstyrelsens uppfattning normalt sett inte en sådan effekt.

4 Det aktuella strandområdet ingår i ett större sammanhängande område som är tillgängligt för friluftslivet. Huvudbyggnaden och den ena komplementbyggnaden på grannfastigheten är belägna på en kulle som ligger ca 30 m från den aktuella platsen. Mellan dessa byggnader och den sökta byggplatsen växer skog. Dessa förhållanden ger inte vid handen att hemfridszonen skulle spilla över på klagandens fastighet. På nära avstånd från den tänkta byggplatsen finns på grannfastigheten en brygganläggning med sjöbod, av klaganden kallad hamnanläggning. Sjöbodar och bryggor har normalt ingen hemfridszon. R.M. har även åberopat några mindre bryggor samt några bojar och båtar som belägg för att strandområdet skulle vara ianspråktaget. Länsstyrelsen kan konstatera att inte heller dessa innebär att platsen är otillgänglig för allmänheten. Det har i sammanhanget ingen betydelse om strandområdet används idag eller inte, eftersom strandskyddet ska ses långsiktigt. Strandskyddet i området är utvidgat till 300 m, vilket indikerar att området har stora värden utifrån strandskyddets syfte. Sökta komplementbyggnader skulle om de blev byggda medföra inskränkningar i det allemansrättsligt tillgängliga stora skogsområdet som sträcker sig norrut från den aktuella platsen. UTREDNINGEN I MÅLET Skriftlig bevisning R.M. har gett in och åberopat fotografier över strandområdet samt en situationsplan avseende fastigheten XX 1:138 med grannfastigheter. Syn Miljödomstolen har den 1 juli 2010 hållit syn på fastigheten XX 1:138. DOMSKÄL Utgångspunkter för miljödomstolens bedömning Den 1 juli 2009 ändrades miljöbalkens bestämmelser om strandskydd. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre lagstiftning ska tillämpas på ärenden som påbörjats före den 1 juli Eftersom R.M:s ansökan inkom före denna tidpunkt ska den äldre lagstiftningen tillämpas. I tillämplig lydelse av 7 kap. 18 första stycket miljöbalken fastställs att strandskyddsdispens enbart får lämnas om det finns särskilda skäl. Vidare anges att om dispens meddelas, ska det bestämmas i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet. Av förarbetena till miljöbalken framgår bland annat att avsikten med strandskyddsregleringen är att bevara kvarvarande områden men inte att inkräkta på pågående markanvändning. Vidare framhålls att det behövs en möjlighet till dispens från förbudet för sådana fall där de allmänna intressena inte alls eller endast obetydligt skulle skadas, t.ex. om dessa redan tappat i tyngd som när åtgärden rör en befintlig tomtplats med utsläckt allemansrätt. Det poängteras också att det vid prövningen av strandskyddsdispenser måste uppmärksammas att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden samt att ytterligare strandområden i normalfallet inte bör tas i anspråk. Dispensgrunden särskilda skäl anges innebära att utrymmet för dispens är mycket litet (prop. 1997/98:45 del I s ). I förarbetena framhålls vidare bland annat att det att en plats är belägen på redan ianspråktagen mark anses utgöra ett särskilt skäl för dispens i förhållande till det rörliga friluftslivet. Därutöver påpekas att det som skäl för dispens ofta åberopas att platsen i fråga ligger i ett område som sällan eller

5 aldrig besöks av någon friluftslivsidkande allmänhet, men att sådana skäl inte brukar godtas som särskilda skäl för dispens (prop. 1997/98:45 del II s. 89). Sjöboden Förhållandena på platsen Ansökan avser två komplementbyggnader varav den ena anges utgöra en sjöbod som även avses kunna användas för begränsad övernattning. Vid synen kunde miljödomstolen bland annat konstatera att den föreslagna platsen för sjöboden är belägen alldeles invid den befintliga sjöboden på grannfastigheten XX 1:110 och att den nya sjöboden är planerad att sammanhänga med grannfastighetens brygga. Miljödomstolen observerade vidare att både grannfastighetens brygga och den befintliga sjöboden är belägna i närheten av den grannfastighetens huvudbyggnad med komplementbyggnad. Miljödomstolens bedömning Miljödomstolen gör bedömningen att den befintliga byggnationen på grannfastigheten XX 1:110 medför att platsen för den planerade sjöboden inte kan anses vara tillgänglig för allmänheten. Platsen ingår därmed i ett område som redan är ianspråktaget på ett sådant sätt att det föreligger särskilda skäl för dispens från förbudet mot bebyggelse. Strandskyddsdispens ska därför beviljas för den planerade sjöboden enligt ansökan. Endast det område som krävs för byggnaden med tillhörande däck får tas i anspråk. Gäststugan Förhållandena på platsen Den andra komplementbyggnaden i ansökan anges utgöra en komplementbod/gäststuga. Även denna byggnad är tänkt att kunna användas för begränsad övernattning. Enligt den i målet ingivna situationsplanen ligger den planerade byggnaden på ett avstånd om 8,75 m från den planerade sjöboden. Miljödomstolen kunde vid synen konstatera att platsen för den planerade gäststugan är belägen nära strandlinjen och på ett förhållandevis långt avstånd från huvudbyggnaden och komplementbyggnaderna på R.M:s fastighet XX 1:138. Domstolen lade vidare märke till att platsen för den planerade gäststugan ligger på ett sådant avstånd från den befintliga byggnationen på grannfastigheterna att den inte skulle uppfattas som tillhörande denna. Därutöver framkom att passagen från land och ner till strandremsan mellan bryggan på grannfastigheten XX 1:110 och den mindre bryggan nordväst om byggnadsplatsen är tillgänglig för allmänheten. Miljödomstolens bedömning Miljödomstolen anser att platsen för den planerade gäststugan är allemansrättsligt tillgänglig både vid tillträde från vattnet och från land. En byggnation på denna plats skulle innebära en privatisering av området och följaktligen inkräkta på denna tillgänglighet. Vid en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen anser domstolen att strandskyddsdispens inte ska beviljas för gäststugan. Överklagandet ska därför avslås i denna del. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (DV 427) Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, ska ha inkommit till Nacka tingsrätt, miljödomstolen, senast den 23 augusti Prövningstillstånd krävs. Anders Enroth Jan-Olof Arvidsson

6 I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Enroth, ordförande, och miljörådet Jan-Olof Arvidsson. Sökord: Strandskyddsdispens; Sjöbod; Brygganläggning; Hemfridszon; Ianspråktagen Litteratur: