MEDLEMSBREV 2/2006 ORDFÖRANDENS SPALT

Transkript

1 ORDFÖRANDENS SPALT LEDARSKAP - MEDARBETARSKAP Om man tittar på de prioriteringar som organisationerna ställer upp, kan man ofta hitta som en viktig prioritering ett bra ledarskap. I flera objektiva undersökningar och utvärderingar av vår social- och hälsovård konstateras, att ledarskapet borde effektiveras, bli bättre. Den som själv fungerar som ledare funderar kanske på vad det är som han/hon borde göra annorlunda. På vilket vis effektivera ledarskapet? På basis av de erfarenheter jag har av ledarskap i olika organisationer, tror jag att det som man idag ofta glömmer bort i organisationerna, är att se att det är människan som är i huvudrollen om det sedan gäller att leda eller att ledas. Att leda människor är att få utvecklas tillsammans med dem. Ledaren måste se varje medarbetare som en unik person och hjälpa henne/honom att se meningen i arbetet och ta personligt ansvar för detta. Ledaren måste vinna medarbetarnas aktning och respekt. Ett ledarskap som enbart fokuserar sig på makt, dvs. på den ställning en ledare har i en organisation, kan inte i det långa loppet vinna medarbetarnas respekt. Den ledare, som genom kunskap och förståelse för andra människor får sin position i organisationen, den ledaren får antagligen också medarbetarnas aktning och respekt. Kunskap om ledarskap och teorier hjälper dagens ledare, men är inte tillräckliga. Vi har en uppsjö av olika ismer inom ledarskapsteorier. Men sist och slutligen är det ändå alltid så, att ledaren måste se människan i organisationen. Men är det då alltid ledaren som skall dra lasset? Ja och nej. Ledarens roll är naturligtvis att dra lasset, men att vara medarbetare innebär också ansvar. Ingen organisation kan fungera om medarbetarna hela tiden sätter krokben för sina ledare. I Sverige har man inte enbart ledarskapsutbildning utan också med medarbetarskapsakademier, dvs. man utbildar de anställda i vilka krav och vilket ansvar organisationen har rätt att ställa på dem som medarbetare. Det gäller att tillsammans göra den organisation som man arbetar i. Kanske man i framtiden kunde ha gemensamma utbildningar för ledare och medarbetare, för att de bättre skall förstå varandra? Jag tror att det väsentliga är att var och en blir sedd och bekräftad. Om de anställda känner att de får information, att de blir sedda och att man lyssnar på deras åsikter, tror jag att organisationens atmosfär småningom blir öppen och det är en förutsättning för en god relation mellan ledare och medarbetare. I en organisation, där människor vågar prata och vet att de blir hörda, skapas tillit. En mogen ledare inser detta och handlar därefter. Det värsta som kan hända, är att en organisation godtar dylika fina tankar som sin målsättning, men sedan handlar annorlunda i praktiken. Då känner de anställda sig bedragna och besvikna. En god ledare vågar satsa på öppna relationer inom organisationen. I ledarskap och i medarbetarskap måste man komma ihåg varför vi finns i en organisation. Inte för vår egen skull, utan för att vi jobbar där antingen som ledare eller medarbetare. I arbetslivet, precis som i det dagliga livet, är vi ofta tvungna att godkänna kompromisser. Det gemensamma målet går kanske framom det egna. Vi får inte glömma att ordet kompromissa egentligen betyder att lova tillsammans. Det är det ju ofta fråga om i en organisation. Och att lova tillsammans innebär ju att vi förstår vår egen ställning i organisationen och godkänner organisationens primära mål och syfte. Man skall inte behöva fråga vad en organisations målsättning är. Den skall synas genom

2 hur ledningen och de anställda beter sig mot varandra och därmed gentemot kunderna! Med önskan om en sommar som ger kraft och värme! Nådendal, den 28 maj 2006 Märta Marjamäki också i minimerad form, ger hopp om något nytt för framtiden. Det var första gången, åtminstone i modern tid, kanske någonsin, som vi samarbetade med Penningautomatföreningen, RAY, på svenska. Med sikte på nästa år gav Margita Nylander inbjudan att arrangera ekonomidagar för organisationer i deras utrymmen i Alberga, Esbo. Och då skall också beskattnings- och personalfrågor ingå i programmet. HEJ IGEN! Det har nu gått tre månader igen sedan förra medlemsbrevet. Trots att jag inte lever med kvartalsekonomi, provocerar varje medlemsbrev till reflektion över vad som skett efter senaste brev. Blev det som jag tänkte i början på året när nu nästan hälften av året ligger bakom? Efteråt är det ibland svårt att bilda sig en uppfattning om vad jag egentligen sysslat med. Men om jag tar väggmemorialen till hjälp så ser den fläckvis ganska späckad ut med olika uppdrag. Och de allra flesta markeringarna betyder i praktiken en resdag. På ett sätt kan man säga, att kansliet är felplacerat då ett par timmars sammanträde tar en hel dag i anspråk. De flesta mötesplatserna finns i Helsingfors. Men det är en del att förbundets målsättning, att vara med för att påverka och synas när det ges tillfälle att forma samhällsutvecklingen. Den andra viktiga delen av verksamheten är kurserna. Första halvåret blev igen inte det jag såg framför mig för ett halvår sedan. Ett par kurstillfällen kunde förverkligas, båda dock med mycket få deltagare och minusresultat ekonomiskt. En del av det som planerats överförs till hösten, medan också nya initiativ och idéer fötts och föds. I detta sammanhang kan dock sägas, att beslutet att genomföra ekonomidagen, om VÅRMÖTET Vårmötet bjöd inte på några överraskningar. Ett dussin närvarande godkände under Per Lyckes ledning enhälligt verksamhetsberättelsen och bokslutet för år Revisorerna Birgitta Gran och Göthe Österberg återvaldes, liksom deras ersättare Håkan Forstén och Gunnar Nyberg. STYRELSEN Styrelsen har haft två sammanträden under våren, båda i Åbo. Den 27 mars beslöt man effektivera rutinerna kring sammanträdena så, - att kallelse och föredragningslistan med bilagor sänds i pappersform endast till ordinarie ledamöter (eller till ersättare om ordinarie meddelar förhinder) och kallelsen till ersättarna i elektronisk form - att protokollet distribueras till alla (innefattar också medlemsorganisationerna och revisorerna) i elektronisk form

3 - att protokollet också sätts ut på förbundets hemsida (kan nu läsas där) och - att denna praxis utvärderas vid årets slut. Man beslöt också att kongressen hålls torsdag-fredag i Tallinn i samarbete med Silja Line. Vid sammanträdet 15.5 diskuterades kongressen och eventuellt samarbete (vilket det inte blev) med Finlands svenska kompetenscenter kring den. Man godkände också en ändring i Kompetenscentrets bolagsordning för att klargöra bolagets ställning som ett allmännyttigt samfund. Verksamhetsledarens sommarsemester fastställdes till Nästa sammanträde hålls preliminärt UPPROP Årets kongress arrangeras som sagt i Tallinn. Detta betyder, att ingen kommun eller region står värd för dagarna denna gång. Under kongressen utdelas enligt lång tradition Årets Ros till någon som på ett förtjänstfullt sätt arbetat för social- och hälsovården i sin region. Mottagaren har också förknippats med temat för kongressen. Styrelsen efterlyser nu förslag till mottagare från hela Svenskfinland. Eftersom årets tema är äldreomsorg så kan personen gärna arbeta för eller inom denna bransch. Förslag kan du sända in till verksamhetsledaren senast KURSER Kongressen arrangeras alltså i Tallinn. Tema är äldreomsorg med arbetsrubriken Den åldrande framtiden är vår. Arrangemangen sköts i samarbete med Silja Lines, som för överfarten erbjuder de snabbgående katamaranerna. Så gott som hela kongressen är förlagd till ett hotell i Tallinn. Beroende på såväl färjornas tidtabeller som anslutningsresorna i Finland blir den effektiva tiden för kongressen kortare än vanligt. Detta i sin tur har ställt arbetsgruppen inför stora utmaningar att få med det viktigaste som finns inom ramen för äldreomsorgen. På basen av diskussionen i styrelsen skall åldringsvårdens strukturer ges stor uppmärksamhet. I skrivande stund finns det ännu en hel del oklara frågor, närmast av det praktiska slaget. Det preliminära programmet bifogas. I samarbete med Centralförbundets för Socialskydd och Hälsa regionförening i Sydösterbotten deltar Socialförbundet med ett svenskspråkigt seminarium med tema det sociala kapitalet och välbefinnande. I delseminariet Den lyckliga ankan medverkar verksamhetsledare Ulla Salonen-Soulié, Huoltajasäätiö, vd Stefan Mutanen, Folkhälsans förbund och forskare Kjell Herberts, Åbo Akademi. Dagarna hålls i Vasa. Under planering är också en kursdag om personligt ombud 12.9 i Vasa. Dagen förverkligas i samarbete med Svenska yrkeshögskolan och Finlands Svenska Psykiatriska Centralförbund. Medverkande är Sauli Suominen från Anhörigas stöd för mentalvården. Med samma tema undersöks också möjligheterna till samarbete i landets södra delar. Andra kurser som i detta skede finns på planeringsagendan är utbildning av navigatörer (uppsökande verksamhet), Ta till tals,

4 Ledarskapsutbildning för mellanchefer (på Åland), information i barnskyddsfrågor för förtroendevalda och en kurs om underhållsstöd och bidrag. Flera av dessa tillfällen planeras i samarbete med andra aktörer. MEDLEMSNYTT NYA MEDLEMMAR Styrelsen har godkänt som nya medlemmar i Socialförbundet socialarbetare Bodil Granfors-Båsk, Korsholm, Oravais flyktingmottagning socialsekreterare Marja Weimar, Sottunga och organisationssekreterare Lisbeth Hemgård, Grankulla, FDUV. Vi välkomnar varmt dessa nya medlemmar och hoppas att gemenskapen språkligt och yrkesmässigt skall vara givande. post, det har inte funnits tid att göra ett register för utskick elektroniskt. Dessutom väntar jag ännu på att få flera uppdaterade kontaktuppgifter. Men kanske nästa gång, då Medlemsbrev 3/2006 distribueras, blir det nya kutymer. Medlemsbrevet finns ju nog redan idag i elektronisk form, på vår hemsida. Tack alla som gett och ger sig tid att meddela sina kontaktuppgifter och svara på förfrågan. Till medlemsförmånerna hör Centralförbundets för Socialskydd och Hälsa språkrör Sosiaali- ja terveysviesti. Vid gemensam genomgång av deras adressregister saknades ett 50-tal av FSSF: s medlemmar. Jag har sänt kopia av vårt adressregister per sista april, men samtidigt meddelat att jag kommer att göra en ny förfrågan om det finns medlemmar som inte vill ha tidningen. Det kan ju bl.a. vara fråga om att man inte har någon behållning av tidningen då den skrivs enbart på finska. Jag ber därför den, som inte vill ha Sosiaali- ja terveysviesti, meddela mig om det senast MEDLEMSREGISTRET Kampanjen att uppdatera medlemsuppgifterna har hittills resulterat i ett 50-tal e-postmeddelanden eller returnerade blanketter. Det finns alltså fortfarande många som inte gett sig tid att svara på uppropet. Trots att det är omöjligt att lära känna närmare 400 människor bra har svaren ändå hjälpt mig att placera många nya människor i ett socialt sammanhang. Bakom varje namn gömmer sig en person, ett liv, som det är intressant att bli något bekant med. Samtidigt har det ju också resulterat i korrigerade adresser, vilket också var avsikten. Hittills är det ganska jämt mellan dem som vill få medlemsbrevet på traditionellt sätt och dem som vill få det elektroniskt. Jag kommer inte ännu denna gång att posta det via e- MEDLEMSAVGIFTEN Bland de medlemsavgifter som betalats in på kontot har jag nu två inbetalningar som jag inte klarat av att hitta rätt namn för i medlemsregistret har Blomqvist Mo (na Gunnel Maria enligt banken) betalat in 10 euro. Någon med det namnet hittar jag inte i mitt register. Det kan antingen vara fråga om någon som bytt namn eller en ny medlem. Den andra inbetalningen har skett 2.4 på namnet Högstedt Kaj. Han är sannolikt någons make eller sambo, men vems, det är frågan. I detta sammanhang kan jag bara hänvisa till nyttan av att få uppdaterade kontaktuppgifter och ibland också den anhörigas namn. Inte har jag något emot att leka detektiv, men lite arbete

5 skulle det spara om jag hade nödvändiga uppgifter. Jag vill inte heller sända betalningspåminnelse till sådana som betalat avgiften, så därför försöker jag ha koll på betalarna så gott jag kan. Det blir väl nog i något skede aktuellt att vid utskicket av bankgiron koppla namn och referensnummer, men till dess får jag klara mig med att identifiera namn med inbetalningar. SOS AKTUELLT I förra medlemsbrevet informerade jag om att ekonomin för SOS Aktuellt till stora delar säkerställts genom bidrag från RAY. Nu har också anhållan gjorts till Konstsamfundet, som informellt ställt sig positiv till presstödet. Under första halvåret har vi lite till mans och kvinns koncentrerat krafterna på marknadsföring. Detta har betytt bl.a. gratis distribution till kommunernas socialbyråer och andra potentiella prenumeranter. Nu är det också dags för direktreklam till medlemmarna i de organisationer som samlat sina krafter bakom tidningen. Med detta medlemsbrev följer en talong riktad direkt till Socialförbundets medlemmar. Jag vill än en gång, med risk att bli tjatig, påminna om vikten av att våra läsare medverkar med inlägg och/eller tips på teman som tidningen bör ta upp. Detta innefattar också personer och företeelser som är av intresse socialpolitiskt för dem som verkar inom socialoch hälsovården eller som utnyttjar servicen i olika skeden av livet. Lika viktigt som det är att ta fram olägenheter är det också att peka på det positiva, det som är och fungerar bra. Det finns ju säkert de som kan jämföra med situationen ute i Norden, Europa och resten av världen. Med önskan om intressanta lässtunder! REKLAM NOPUS (Nordiska utbildningsprogrammet för utveckling av social service) arrangerar under årets lopp flera kurstillfällen med mycket högklassigt innehåll. Av erfarenhet kan jag säga, att ett betydande mervärde får kurserna av att deltagarna kommer från olika nordiska länder. För finlandssvenskar är det sällan några större problem att förstå våra grannländers språk, och de flesta säger sig bra förstå finlandssvenska. Kunskapsutveckling i socialt arbete med fokus på implementering och lärande i praxis ordnas i Malmö. Anmälan senast Ett mera omfattande upplägg erbjuder man i Utvecklingsprogram för ledare lär av och med nordisk kollega. Upplägget innehåller två seminarier, och i Öresundsområdet, och en fältvecka hos en nordisk kollega däremellan. Anmälan senast På hösten startar kursen Utvärdering inom socialtjänsten. Utbildningen ger 5 studiepoäng. Jag har/får inget för att göra reklam för NOPUS, men skulle unna dig möjligheten till ett lyft i ditt arbetsliv genom en nordisk kurs. Om jag lyckats väcka din nyfikenhet och ditt intresse, så kan du gå in på NOPUS hemsida för att få mera information. Vill du och har du möjlighet att åka ännu längre bort så erbjuds deltagande i en internationell barnskyddskongress i Sarajevo FICE-kongressen arrangeras vartannat år (nu står den 28 i turen) och nästa gång står Finland i tur som värd. Tema för årets kongress är att bygga en positiv framtid för barn och ungdomar, en hård barndom till trots. Närmare information hittar du under Centralförbundets för Barnskydd hemsida

6 Finlandssvensk föreningsfestival arrangeras denna gång i Vasa Festivalen, den andra i ordningen, riktar sig till finlandssvenska organisationer, föreningar och andra intresserade. Fredagen innehåller föreläsningar och workshoper och under lördagen visar organisationer, föreningar och grupper upp sig på olika håll i centrum av Vasa. Mer information kan du få via webbplatsen eller av Eva-Helén Ahlberg, , eller eva-helen.ahlberg@svof.fi. Folkhälsan, Arcada, Demensvårdsföreningen i Finland och Alzheimer Centralförbund arrangerar 14.9 det IV riksomfattande demensseminariet i Helsingfors. Seminariet bär rubriken Möten inom demensvården vägledning och stöd till personalen. Deltagaravgift 70 euro, anmälan senast 1.9. Förfrågningar kan göras till bl.a. vårdutvecklare Helena Forsström, helena.forsstrom@folkhalsan.fi. FSKompetenscentret informerar om en webbplats på svenska för metoder i socialt arbete. Socwebb kan hittas under svenska/index.htm. Soc&kom har satsat medel för att förverkliga den svenskspråkiga versionen, som administreras av Helsingfors universitet. Den länge planerade Socialportalen på svenska lär också ha startat, men i brådskan i skrivande stund hittade jag ingen länk till den. Jag har heller inte fått någon information om den ännu. Jag får återkomma då jag vet mera. Om du behöver information om psykisk ohälsa och rehabilitering kan det löna sig att kontakta Cajsa Björkman på Finlands Svenska Psykosociala Centralförbund, eller Skriftligt material finns t.ex. i form av rapportboken Jag tänkte, att det här skall jag söka mej ur..., arbetshäftet På väg mot återhämtning eller några kapitel ur boken Kuntoutus i form av ett kompendium. SAXAT Kanslichef Markku Lehto (SHM) säger i sin ledare i Socius 5/2005 att socialpolitiken stöder samhällsekonomin. I sin diskussion för han fram hur socialpolitiken inverkar på tre centrala faktorer: befolkningstalet, deltagande i arbetslivet och produktiviteten. Han ser familjepolitiken som en garant för att nativiteten har hållits på acceptabel nivå i ett europeiskt perspektiv. De äldre arbetstagarnas arbetstillfällen har ökat klart i jämförelse med andra åldersgrupper, och ligger över EU-ländernas medeltal. Hela nationalekonomin, men speciellt den offentliga ekonomin är beroende av hur bra hälsovården och äldreomsorgen lyckas i sin uppgift. I Velferd 1/06 ingår en intressant krönika (så benämns den) av pensionsrådgivare Harald Engelstrand. Han kritiserar starkt en officiell syn på pensionernas betydelse för socialpolitiken, en syn som han tillskriver en liten grupp forskare samt statsfinansierade prognosmakare. Uttalanden som Nationella pensioner är minst lika mycket socialpolitik som nationalekonomi och Det är ett allvarligt historiskt felsteg att reducera statens andel i social trygghet för medborgarna (folketrygdytelser) och skuffa över en större del av pensionskostnaderna på arbetsgivarna och folk i allmänhet beskriver bra hans synsätt. Sedan presenterar han åtta bluffar genom vilka han vill ge tyngd åt sitt synsätt. Det skulle ta för mycket utrymme att gå närmare in

7 på hans åsikter, det får räcka med att räkna upp dem. Den som vill läsa mera torde hitta dem på tidningens hemsida De åtta påståendena, som han anser är ren nonsens, är: 1) Socialförsäkringarna (folketrygden) blir för dyra, 2) Det blir för få yrkesaktiva bakom varje pensionär, 3) Vi slutar jobba för tidigt, 4) Äldre måste arbeta längre, 5) Det lönar sig inte att jobba, 6) Dagens socialförsäkringssystem (igen ordet folketrygd) är inte tillräckligt rättvist, 7) Delningstal är svaret på ökande pensionskostnader och 8) Tjänstepension till alla skall lösa pensionsproblemet. Alla teser passar kanske inte in i vår nationella debatt, men många gör det. Som följdfråga till ovanstående kan passa en notis i Velferd 2/06 med rubriken Friskare med sen pension. Där citeras en amerikansk undersökning, som visar på att de äldre som fortsätter att arbeta är friskare än dem som pensionerar sig. Undersökningen gjordes med två grupper i åldern år med utgångspunkt år Jämförelsen skedde två år senare och visade, att rapporterad ohälsa var 6 % mindre bland de yrkesarbetande. Ur Lapsen Maailma 5/2006 lånar jag utdrag ur ett par undersökningar kring barnens syn på sina föräldrar. Specialforskare Anna Rönkä har tillsammans med kolleger Jyväskylä universitets Familjeforskningscenter tagit reda på vad unga tänker om sina föräldrars arbete och dess inverkan på de ungas liv. Trots att föräldrarna arbetar långa dagar och är trötta, enligt ungdomarna, så ansåg största delen att föräldrarna ändå är tillräckligt närvarande. Föräldrarnas, och speciellt mödrarnas, trötthet och dåliga humör var orsak till större bekymmer än tidsbristen. Ungdomarna ville främst minska på föräldrarnas övertidsarbete och arbetsresor samt lätta på föräldrarnas arbetsbörda. De unga förväntar sig inte det omöjliga av sina föräldrar, den vanliga vardagen hemma är tillräckligt. Mistä ovat hyvät äidit tehty? (ung. Hurudan är en god mor?) är rubriken på en artikel som baserar sig på bl.a. Leena Valkonens och Satu Katvalas (Jyväskylä universitet) forskning. Leena Valkonen gör en sammanfattning om fem egenskaper, som barnen förväntar sig av goda föräldrar: - har omsorg om måltider, kläder, sängdags, läxläsning och hemkomsttider - ger kärlek, bryr sig om, visar att barnet är viktigt, ger sin tid - sätter gränser i lämplig omfattning - är hygglig, trevlig och rejäl, ger ibland efter och köper någon trevlig pryl och - en god förälder lever förnuftigt, handlar som en vuxen och kommer överens också efter en skilsmässa. VATES-INFO 2*2005 innehåller en artikel med rubriken Den handikappade mannens och kvinnans olika roller (i översättning). Handikappade män tillskrivs sådana positiva drag som begåvning, arbete utanför hemmet, faderskap och heterosexualitet. Handikappet snarare befriade männen från sina kroppar än band dem. Annat är det med handikappade kvinnor. Handikappet band dem på mångahanda sätt vid sin kropp, skadan hade berövat dem möjligheten till arbete, moderskap och att vara hustru och älskad. Så här säger forskare Marjo-Riitta Reinikainen som håller på att färdigställa sin doktorsavhandling. Som grund för sina påståenden ligger 45 berättelser, skrivna av icke handikappade som arbetar eller studerar inom social- och hälsosektorn. Det är alltså fråga om hur s.k. friska ser på handikappade och deras roller i livet. Handikappade ses också ofta som könsneutrala i media. Marjo-Riitta Reinikainen går också hårt åt rådande trender (effektivitetstänkande) inom

8 arbetslivet, som hon anser producerar handikapp i allt större grad. De besvärliga fallen saneras bort; på detta sätt undviker samfundet att förändras och den belastande praxisen består. I Sosiaaliturva 5/2006 och 6/2006 diskuteras och tangeras den kommunala upphandlingen av tjänster. Emeritus professor i socialpolitik, Briitta Koskiaho, ser på privatisering av tjänster ur flera länders erfarenheter, och speciellt Stockholms erfarenheter, med tanke på Finland. Hon visar på sex stötestenar, som ifrågasätter det förnuftiga i att konkurrensutsätta tjänsterna. På många områden har de små företagen inte kunnat konkurrera med stora, multinationella serviceföretag. Torts att man sagt annat, har kvaliteten kommit i andra hand efter priset. I vissa fall har kommunen varit tvungen att återta serviceproduktionen. Sparåtgärderna har redan varit så långt drivna, att kommunen inte vunnit något på att utförsälja servicen, det har t.o.m. kunnat göra tjänsterna dyrare för brukarna efter en tid. Till det goda kan räknas, att försöken att privatisera servicen har rört om i den kommunala tjänsteapparaten, och gett nya insikter och innovationer. Enligt skribenten borde man nu satsa på kvaliteten och att erbjuda brukarna valmöjligheter, också för dem som dem som har svårt att välja. Kati Peltola, som nu är pensionerad socialcentralchef, ställer sig också kritisk till Helsingfors stads servicepolitik. När köptjänstavtalen fullföljts till punkt och pricka från stadens sida har man underbudgeterat verksamheten i övrigt. Om fullmäktige skulle anvisa för verksamheten tillräckliga medel, skulle socialverket kunna koncentrera sig på att producera och utveckla servicen på ett förnuftigt sätt. Underbudgetering för med sig, att nämnden, ledningen och enheternas förmän kommenderas att använda stor del av sin tid till att göra skenbara sparåtgärder. För att hålla sig till budgeten skulle det krävas så stora inskränkningar i verksamheten, att beslutsfattarna ändå inte skulle godkänna det. Detta gäller knappast bara huvudstaden, samma konstaterande kan göras i många andra kommuner i vårt land. Från flera håll har hörts bekymrade rapposter om en klyfta mellan medborgarna i fråga om hälsoutvecklingen. Bl.a. i Socius 3/2006 uttalar sig överläkare Seppo Koskinen, Folkhälsoinstitutet, om saken. Det är inte bara fråga om en enskild grupp av utslagna, utan skillnader i hälsotillstånd mellan olika sociala grupper syns tydligt inom befolkningen. Statistiken bekräftar åsikten: när befolkningen indelas i tio lika stora delar, i vars ena ända finns de som förtjänar minst och i andra ändan de som förtjänar mest, så är dödligheten systematiskt större ju längre mot låginkomsttagarna man förflyttar sig. Skillnaden börjar synas redan mellan de två högst förtjänade grupperna. Samma trend kan ses då man granskar utbildningsnivån. Han går också in på de sannolika orsakerna till fenomenet, men förenklat kan sägas, att låginkomsttagare inte får lika god hälsoservice som de förmögna. Lite till samma kategori hör en kort notis i Socius 1/2006 som kort och koncist säger att rådgivningsverksamheten haltar i flera kommuner. Trots många starka sidor inom barnrådgivningen, har det på flera håll uppstått problem på grund av brist på personal och därmed den mest centrala resursen. Det i sin tur leder till, att verksamheten begränsats till endast de mest vitala kontrollerna. Vilka följder det på lång sikt får kan man bara spekulera i. Tidningen Sosiaaliturva 7/06 har ett brett upplagt tema om socialarbete i äldreomsorgen. Det kan väl utan överdrift konstateras, att socialarbetes andel i servicen till de äldre har så gott som försvunnit under de senaste decennierna.

9 Det har kanske aldrig varit särskilt framträdande, socialskötarnas arbetsinsats har riktats mestadels till andra klientgrupper inom vården och omsorgen. Nu har denna resurs lyfts fram under benämningen gerontologiskt socialarbete. Ämnet behandlas i nämnda tidning av professorn i socialgerontologi och socialarbete, Marja Vaarama. Arbetet har som målsättning att förstärka de omständigheter, som befrämjar de äldres välbefinnande och funktionsförmåga samt samfundens sätt att fungera. Förändringsarbetet skall stöda den äldres egna lösningar och stärka livskontrollen. Det skall också gripa in i svåra livssituationer och ta fasta på de grundläggande behoven som har med ekonomi, boende och olika förmåner att göra. Behovet av gerontologiskt socialarbete hänför sig också till en lagändring (SocialvårdsL) som skall garantera de äldres rätt till bedömning av servicebehovet samt satsningarna på den öppna vården. Årets första nummer av Social & Hälsovårdsnytt i Norden har som tema Alkohol och hälsa. Ett par artiklar tar upp problematiken alkohol och äldre i Danmark. Båda visar på en ökad konsumtion redan idag och med en antagen ökning också i kommande år. Speciellt bland äldre kvinnor syns en tydlig höjning i förbrukningen av alkohol. Sätter man detta i relation till hälsan, så kommer det också att öka behovet av vård. I samma riktning verkar givetvis det faktum, att danskarnas alkoholkonsumtion i allmänhet har fyrdubblats sedan talet. Detta i sin tur motverkar trenderna till friskare åldringar. fullkomligt till allas belåtenhet. Vad annat kan man vänta sig, säger du kanske. Brister finns överallt, hur bra det än är ordnat. I Norge tycks just nu det stora och den allt överskuggande debatten gälla NAV; sammanslagningen av arbetsförmedlingen, försäkringskassan och socialtjänsten. Till detta kopplas eventuellt också en reform av pensionslagstiftningen. Vågorna i diskussionen tycks nu gå höga, det skall bli intressant att se vad blev när de lagt sig. Danmark får, till följd av en omfattande kommunreform, också en förnyad ansvarsfördelning inom det sociala området. I Sverige diskuteras relationen mellan stat och kommun, speciellt sinom hälso- och sjukvården. Om detta och mycket annat kan du, som har tillgång till dator, kort läsa i senaste version av NOPUSNYTT 2/2006, ÖVRIGT Så är det igen dags att önska dig sommardagar med innehåll av vederkvickelse och återhämtning. Också regndagar har något att bjuda, om du bara är öppen för det. Pedersöre den 6 juni 2006 Boris Björklund Verksamhetsledare Tryckt på Offset-Print, Jakobstad Det är annars intressant att konstatera, att den nordiska välfärden, som jag främst betraktar via facktidningarna, trots allt inte är