Har du tröttnat på dina

Transkript

1 Hybrider i akvariet Varför inte en röd tilapia? Text och foto: Mikael Lundberg Har du tröttnat på dina papegojciklider? Är dina flowerhorn inte lika spännande längre? Du vill byta ut dina slöjfenade guldscalare och marlborodiscusar mot något nytt. Men du vill inte ha en ciklid som finns i naturen utan den ska vara konstgjord, något som människan skapat. Då kan jag rekommendera den röda tilapian. I Sverige är den röda tilapian ännu förhållandevis okänd. I många andra länder har den dock vunnit stor popularitet och farmas i imponerande skala. Länder som Kina, Filipinerna, Taiwan, Brasilien, USA, Ecuador, Colombia och Jamaica är storproducenter, både för den inhemska marknaden och för export. Mina erfarenheter begränsar sig dock till Peru där produktionen ännu är förhållandevis blygsam om än stadigt ökande. Som ni säkert förstått odlas den röda tilapian inte för akvariefiskmarknaden utan för att säljas som matfisk. I Peru kan man köpa röd tilapia på marknader och i livsmedelsbutiker. En del butikskedjor saluför till och med röda tilapior levande i akvarium. Olika hybridlinjer Sedan länge har tilapia odlats som matfisk i flera länder med tropiskt och subtropiskt klimat. Olika arter har korsats och urvalsodlats för att få fram hybrider med önskvärda egenskaper som snabb tillväxt, salttolerans, tålighet för höga eller låga temperaturer. Den röda tilapian härstammar från spontana rosa, orange eller röda mutationer av Oreochromis-arter. Det finns ett flertal avelslinjer med olika ursprung och egenskaper. Då de korsats friskt under en lång tid är det oftast omöjligt att veta det exakta ursprunget till de olika linjerna men oftast är arterna Oreochromis mossambicus, O. niloticus, O. aureus, och O. hornorum inblandade. Den röd a t ilapia n ä r l i k s om många andra hårt urvalsodlade fiskar något känsligare än vildformen och har nedsatt reproduktionsförmåga. Det blir färre yngel och högre dödlighet bland ynglen. Detta kompenseras dock av att odlaren Röd tilapia, hona. får bättre betalt för Röd tilapia, hane. röd tilapia än för de gråa varianterna. Det verkar som många konsumenter förknippar tilapians röda färg med dyrare röda havsfiskar, som t.ex. red snapper, och således är villiga att betala ett högre pris än för grå tilapia. En stor del av produktionen säljs och exporteras som frysta filéer och då har det naturligtvis ingen betydelse om de är röda eller grå eftersom färgen på köttet är lika. Könsbyte Tilapior blir könsmogna långt innan de nått full storlek. De får också stora kullar. Detta orsakar problem i odlingsdammarna. I stället för att växa och bli stora går energin åt till att fortplanta sig. Det blir en massa småfisk som tar upp plats och äter dyrt foder istället för att bli stora fina fiskar som kan säljas. En äldre metod för att motverka detta är att plantera in rovfiskar som äter upp ynglen i odlingsdammarna. Det visade sig dock svårt att få rätt balans. Är det för många rovfiskar äts nästan alla tilapior upp och om det är för få uteblir den önskade effekten. Betydligt effektivare är det att sortera honor och hanar för hand och placera dem i olika dammar. Man kan med lite träning könsbestämma tilapior 6 Ciklidbladet 1/ Årgång 40

2 redan vid en längd av tre cm genom att titta på genitalöppningen. Metoden är dock tidskrävande vilket kostar pengar och personal. Nuförtiden använder man huvudsakligen hormoner som medför att honynglen byter kön och blir hanar. På senaste tiden har man även fått fram avelslinjer som vid korsning endast ger hanar i avkomman. Hanarna växer snabbare och blir större vilket ger högre inkomst. För de läsare som vill fördjupa sig i den kommersiella tilapiafarmningens mysterier finns det mycket att hämta både på Internet och i bokhandeln. En bra början är boken Tilapia Culture av El-Sayed, A-F. M. (2005). Röd tilapia som akvariefisk På grund av sin storlek kan röd tilapia endast komma i fråga som akvariefisk för de som har ett stort akvarium. Välgödda dammuppfödda exemplar kan nå en längd på närmare 50 cm och väga 4 kg. I akvarium blir den dock sällan över 30 cm lång. Trots storleken är de förhållandevis fredliga. Lämpligt sällskap är andra fredliga fiskar i liknande storlek som koikarpar och algätande malar. De klarar inte av att freda sig mot aggressiva fiskar som till exempel centralamerikanska ciklider. En period höll jag mina röda tilapior tillsammans med Cichlasoma festae, som dominerade dem totalt trots att de bara var hälften så långa som tilapiorna. Även om den röda tilapian kan överleva dåliga förhållanden som låg syrenivå, smutsigt vatten och överbefolkning så ska man i akvarium erbjuda dem rent och syrerikt vatten. En viss salttillsats minskar risken för svampangrepp. Den röda tilapian har hög salttolerans. Några avelslinjer klarar till och med av att leva och fortplanta sig i saltvatten. På vissa ställen odlas de i multikulturer tillsammans med havsräkor i rent havsvatten. Akvariets storlek och inredning anpassas efter storleken på tilapiorna. Som små går de utmärkt att hållas i akvarium inredda med växter. Vartefter som de blir större kommer de dock att äta upp växterna och börja möblera om den övriga inredningen. Den röda tilapian är en allätare. Jag har huvudsakligen matat dem med speciella tilapiapellets men i stort sätt allt äts. Man bör se till att de får en allsidig kost bestående av både vegetabilisk och animalisk föda. Tilapior växer fort när de får ordentligt med mat. Då de smutsar ner akvarievattnet i samma omfattning som de har aptit är en kraftig filtrering önskvärd. Fortplantning i akvarium Den röda tilapian är en munruvare. Det är honan som ruvar romen. Om man uppfyller dess grundläggande behov samt har exemplar av båda könen är den mycket lättförökad. Det kan ibland vara svårt att få tag på honor eftersom de flesta konverteras till hanar på farmarna. Hos vuxna fiskar har hanarna mer utdragen rygg- och analfena. Med tilltagande ålder får de även den karakteristiska anknäbbsliknande munnen. Könsskillnaden är olika utpräglad hos olika avelslinjer. På ungdjur får man jämföra genitalöppningarna för att vara säker. Den starkaste hanen gräver en stor lekgrop på sedvanligt tilapiamanér. Därefter gör han allt han kan för att locka dit lekvilliga honor samt jaga bort konkurrerande hanar. Man måste övervaka fiskarna noga så att svaga hanar och icke lekvilliga honor inte blir för hårt åtgångna av den dominanta hanen. Olika avelslinjer är olika aggressiva och individuella skillnader kan vara påtagliga. Om honorna är välutfodrade dröjer det inte länge innan de blir lekvilliga. Några dagar innan leken kan man se äggläggningsröret sticka fram. För att locka honan till lekgropen imponerar han på henne genom att spänna ut fenor och gällock. Genom att slå med kroppen skickar han tryckvågor med vatten mot honan vilket visar henne hur stark han är. Till slut låter honan sig övertygas och följer med till lekgropen. En stor hona kan lägga upp till 300 ägg. En hona runt 12 cm lägger ungefär 50 ägg. När leken är avslutad och honan har rommen i munnen tappar hanen intresset för henne. Hon blir hänsynslöst bortjagad och hanen inriktar sig istället på att locka andra lekvilliga honor till sin grop. I vissa fall kan det vara nödvändigt att skilja Röd tilapia. Hane vid sin nygrävda lekgrop. honan från hanen. Om hanen går för hårt fram mot den ruvande honan äter hon upp romen eller spottar ut den. Honan äter knappt någonting under ruvningstiden. Ruvningstiden beror på temperaturen och på antalet ägg. Vid varmare vatten kläcks ynglena fortare. Om det är en stor kull släpper honan ut dem tidigare på grund av att de inte får plats i hennes mun. Om allt går väl kan man räkna med att få se det första ynglet efter ungefär två veckor vid en temperatur på 23 o C. I början får ynglena bara vara ute korta stunder och återvänder till honans mun vid minsta tecken på fara. Honan jagar bryskt bort andra fiskar som kommer för nära. Man bör nu börja mata försiktigt med finmald tilapiapellets. Ynglena är sex till sju millimeter långa i detta skede. Efterhand utökas tiden i frihet och efter några dagar tillbringar ynglena endast natten i honans mun. Vartefter ynglena växer får inte alla plats i honans mun längre och allt eftersom tappar honan intresset för dem. Redan två till tre veckor efter att hon spottat ynglena är hon redo att leka igen. Ynglena växer raskt om de har rent vatten och rikligt med mat. Jag matar dem uteslutande med finmald tilapiapellets. Efterhand som de växer kan man se att de alla har olika färg och teckning. De flesta liknar sina föräldrar med rosa-orange-röd färg men ett fåtal har ursprungsformens gråa nyans. Besök på en tilapiafarm I början på 2006 besökte jag IMARPE s tilapiafarm i Tambo de Mora vid Chincha. Den ligger i departamentet Ica två och en halv timmes bilresa söderut från Lima. IMARPE, som betyder Instituto del Mar del Perú, sysslar främst fiskerifrågor och havsforskning. De bedriver även viss försöksverksamhet med odling av marina fiskar och skaldjur. Ciklidbladet 1/ Årgång 40 7

3 Röd tilapia, tuggande hona. Verksamheten leds av Ing. Claudio Angeles Merano som välvilligt visade mig runt på anläggningen och avslöjade tilapiafarmandets alla hemligheter. Syftet med IMARPE s tilapiaodling är att sprida kunskap om och utbilda intresserade i tilapiafarmandets ädla konst. Denna anläggning föder inte upp tilapia för matkonsumtion utan de producerar och säljer ungdjur på 2-4 cm storlek, så kallade fingerlings, till uppfödare som sedan drar upp djuren till en storlek lämplig för försäljning för konsumtion. Det är nämligen två helt skilda verksamheter att odla tilapia och att föda upp tilapia till försäljningsstorlek. Endast de största farmerna har resurser för Röd tilapia, tuggande hona. att klara av båda aktiviteterna. Att odla tilapia i kommersiellt syfte kräver speciella anläggningar samt goda kunskaper i genetik. Klimatet längs Perus centrala och södra kust är egentligen något kyligt för tilapiaodling. Dammarna är konstruerade så att de ska utnyttja solvärmen så effektivt som möjligt. Detta får upp temperaturen tillräckligt så att tilapian växer bra. Dock krävs det en högre temperatur för att de ska föröka sig. För att höja temperaturen ytterligare i de dammar där avelsdjuren hålls har man byggt tält av transparent plast över dessa. Ett mål med avelsarbetet här är att få fram en tilapialinje som klarar lägre temperaturer. Avelsdjuren hålls i stora grupper i bassänger gjorda av gummiduk. De har flera olika stammar som de experimenterar med, bland annat några från Colombia. Djuren utfodras enbart med speciellt tilapiapellets. De leker konstant så det går tuggande honor i dammarna hela tiden. För att ta till vara alla yngel så töms honorna på yngel och ägg med intervall som beror på temperaturen. Äggen kläcks i laboratoriet och ynglen förs sedan över till mindre uppfödningsdammar. Där behandlas de med hormoner under tre veckor för att alla 8 Ciklidbladet 1/ Årgång 40

4 Röd tilapia, hona som vaktar sina yngel. ska bli hanar. Dock är denna metod inte helt perfekt utan det brukar alltid bli någon procent honor i alla fall. Ynglen utfodras med finfördelad tilapiapellets. Vartefter de växer flyttas de successivt till större dammar tills de nått försäljningsstorleken. Ofta behöver man täcka dammarna med nät för att förhindra att fåglar äter upp tilapiorna. Utplanterade tilapior Att plantera in djurarter i nya främmande miljöer leder oftast till problem. Introduktionen av nilabborre i Victoriasjön är ett känt skräckexempel för Ciklidbladets läsare. Nästan lika illa kan det ibland vara när afrikanska tilapior kommer ut i asiatiska eller sydamerikanska vattendrag. I de flesta länder där det produceras tilapia för konsumtion har det etablerats vilda populationer, ibland avsiktligt utsatta och ibland oavsiktligt förrymda. Huruvida det ännu finns vilda populationer av röd tilapia känner jag inte till. Det är alltid svårt att helt undvika att en del individer rymmer från dammarna. De förvildade tilapiorna, oavsett om det handlar om konstgjorda hybrider eller ursprungliga arter, konkurrerar med populationer av den ursprungliga faunan och kan slå ut dessa helt. Att byta kön på ynglen och enbart föda upp hanar minskar naturligtvis risken att vilda populationer bildas. Varför förbjuder man då inte tilapiafarmer utanför respektive tilapia-arts naturliga utbredningsområde? Hur kan man tillåta att konstgjorda tilapiakorsningar hålls i dammar där de kan spridas till naturen? Nyspottade yngel, sex till sju mm långa. Tre veckor gamla yngel, 20 mm långa. Ciklidbladet 1/ Årgång 40 9

5 Färsk röd tilapia i kyldisken. För att skydda tilapiorna från att bli uppätna av fåglar har nät lagts över tillväxtdammarna. IMARPE s tilapiaodling i Tambo de Mora, Peru. Livsmedelskedjan Wong säljer även levande röd tilapia. Äggen kläcks artificiellt dessa skålar i laboratoriet. Därefter sätts ynglena ut i speciella dammar för hormonbehandling. IMARPE s tilapiaodling i Tambo de Mora, Peru. För att höja temperaturen i dammarna för avelsdjuren har man byggt ett tält av plast över dem. IMARPE s tilapiaodling i Tambo de Mora, Peru. Fisk är en viktig proteinkälla för oss människor. Med jordens växande befolkning och utfiskningen av haven ökar behovet av farmad fisk. År 2003 (jag har inte lyckats finna mer aktuella siffror) var 32 % av värdens konsumtion av fisk och skaldjur odlad (FAO Yearbook of Fishery Statistics). Under samma år var produktionen av tilapia och andra ciklider 1,6 miljoner ton, det motsvarar 1,3 % av värdens totala konsumtion av fisk och skaldjur. Andelen odlad fisk och skaldjur ökar också år för år. Det kommer inte att dröja länge innan mer än hälften är farmat. De flesta tilapiafarmer ligger i fattiga länder där livsmedelsförsörjning prioriteras framför miljövård och naturskydd. Även om det ofta finns lagar och regler är kontrollen att de efterlevs ofta obefintlig. Också i utvecklade länder hamnar fisk från kommersiella odlingar i naturen. Under en hård storm i Norge för ett tag sedan försvann stora mängder odlad lax ur kassarna ut i Atlanten. Gång efter gång, när de årliga orkanerna drar fram över akvariefiskodlingar i Florida, kommer mängder med främmande fiskarter ut i naturen där en del bildar reproducerande populationer. Förvildade tilapior och andra fiskar är ett stort problem, och det kommer bara att bli värre. Trots den lite provocerande inledningen vill jag betona att jag personligen föredrar vildformer av såväl fiskar som andra djur. Kunskap är dock alltid nyttigt, även om sådant man inte är så förtjust i. 10 Ciklidbladet 1/ Årgång 40