Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

Transkript

1 En publikation från Sjöfartsverket Utkik över sju hav En 30-årskavalkad Utkik över sju hav En 30-årskavalkad Redaktör Torbjörn Dalnäs

2

3 MED UTKIK PÅ SJÖN OCH HÖFLIGHET I LAND TAR MAN SIG ALLTID LYCKLIGT FRAM Gammal skepparregel, citerad ur Emil Smiths Nautisk ordbok från 1914 Copyright Torbjörn Dalnäs / Sjöfartsverket samt respektive författare Grafisk form Leif Mattsson Tryck LFV Tryck, Norrköping, 2011 Papper omslag MultiArt Gloss 130g Papper inlaga MultiDesign Naturvit 130g Typsnitt Helvetica Neue, ITC Stone Informal, Sabon LT ISBN En publikation från Sjöfartsverket

4 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad Redaktör Torbjörn Dalnäs

5 INNEHÅLL Inledning 3 FARTYG OCH REDERIER Adios, Bahia Blanca! 4 Effektiva fartyg med vackra, blodiga namn 5 Atlantens Blå Band 6 Madame Butterfly 100 år 7 Lastbara fartyg 8 UTKIKS SALTA MEDARBETARE Hasse Fredriksson: Svensk flagg färgsatte fotbollens världsetta 10 Rolf Öström: Grise Fiord Games 12 Stig Elenius: Gutår, sjömanskamrat! 14 John E Persson: På spaning efter Eric Linklater 15 Ove Allansson: I begynnelsen av en ostindisk resa 18 SVENSKA SJÖMANSBIBLIOTEKET Svenska Sjömansbiblioteket källa till kunskap och glädje 21 Svenska Sjömansbiblioteket en transocean kulturgärning 22 Själens livsnödvändiga proviantförråd 23 Banan-Johan lever 23 HAVETS FÖRFATTARE, POETER OCH KONSTNÄRER Yge berättar om nya delen av verket Förbund på sju hav 25 Ove Allansson: Joseph Conrads sjöberättelser 26 B. Traven och Dödsskeppet 29 Sjömannen Gösta Werner 30 Torsten Billman 100 år 32 I Evert Taubes fotspår på Ängön 33 SJÖMANSKYRKAN Trygg hamn vid det villande hav 36 Oändlig nåd Amazing grace 38 Svensk ex-sjöman skapade en av världens främsta hits 39 ANDRA VÄRLDSKRIGETS FASOR Ningpo-männens långa resa hem 40 Till Frisco-Pers minne 42 MARITIM UPPLYSNINGSTJÄNST Gåtan med s/s Drottningholms judar löst! 43 Ludvig Danielssons sista sjöresa 44 Brittiskt tack till Stureholms besättning 45 Gåta utredd om brittiska sjömän 46 Barken Monascos gåta löst 47 HAVET GER OCH HAVET TAR Stella Polaris in memoriam 48 Naboland Dumlupinar 49 Admiral Nakhimovs våta grav 50 Famösa skeppsnamnet Stockholm 51 På sjömans våta grav växer inga blommor 52 I SJÖBRÖDERS TJÄNST Oldtimer och Trans-bekanting i Sydney 56 En sjöman nockar av 57 HAVETS SPRÅK, TRADITIONER OCH FOLKLORE m/s Tampas dyrbara last 58 Korkad postgång 59 Skeppsklockans själsliv 60 Hr consuln Emmery i Dunkerken och hans arv till svenska Rolling home across the sea 63 Sjöfåglar: Den trofaste gubben I skyn 64 Sjömanshundarna från Staffordshire 68 I ÖSTERLED Carl Johan Gethe en bortglömd rospigg 70 Langkawi den rödbruna örnens ö 74 Kineser först till Amerika eller kom de bara till Japan? 75 Kulturmötenas Melaka 76 STRANDHUGG Kungsholms fort världsarvets unika pärla 80 Änglamarken vid det farofyllda havet 83 Hemma hos Harald Hårfagre 84 Orkney sälöarna 86 FYRAR VÄRLDENS LJUS Uddar och fyrplatser 88 På återseende, Swinoujscie 89 Vackraste fyren? 90 Sveaborgs strålande exempel 91 Östhavets första fyrtorn 92 Tour de Leughenaer 93 Far de Porto Pi Tallhamnens fyr 94 FIRADE JUBILARER Linnés jordenruntseglande apostlar 95 Dubbeljubileum: Charles Darwin 98 VÄDER OCH VIND, VIND FÖR VÅG Väder-spänning till sjöss 100 De rytande fyrtiotalsbredderna 101 I ständigt blåsväder 102 Namn som stillar havet 103 Alla klagar på vädret 104 Monsunland: Österns sex årstider 105 SMHI: Från stormglas till weather routing 106 Havets skenande vildhästar 108 Fasansfullt facit för flodvågskatastrofen 110

6 INLEDNING Ett namn föds, ett ord myntas Tidskriften Utkik föddes 1980, som informationsbulletin för Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). Några år senare, i nr , avslöjade redaktören hur namnet hade kommit till: Rorkult som blev Utkik Vintern 79/80 lade det här bladets då nypåmönstrade skrivmaskinist donkeypannan i djupa veck. Ett fyndigt namn skulle kläckas till HKF:s informationsbulletin, vars första nummer just måste ges ut. Idéerna tröt och goda råd var dyra. Själv fastnade redaktören i brist på annat för Rorkult, som då skulle anspela på både kultur och något maritimt. Vid en lokal förhandling med sjönalistkollegorna Yngve Yge Gyllin på Sjömannen och Ulla Lindskog på Utlandsprogrammet hemma hos den senare presenterade redaktören sin lysande idé. Varpå den gränslöst beläste Yge höll masken och började botanisera i Ullas välfyllda bokhylla. Efter en stund kom Yge med Harry Martinsons Vägen till Klockrike och uppmanade med gravallvarlig min redaktören att slå upp sidan 128. Där stod bl.a.: Hon gjorde allt för att ta rädslan ur den häpne luffaren: höll om hans fallos som om en rorkult och styrde honom av och an över golvet i sovkammaren. Och han följde uppjagad, lydig och förundrad med i svängarna Därigenom såg Yge och den fine sjömansförfattaren Harry Martinson till att namnidén omgående dumpades till förmån för Utkik Föga anade redaktören att vinjettnamnet skulle sätta sig som nyord, hamna i Ove Allanssons romantitel De kosmiska havens bokanjärer (2005) och inspirera till namnet på en nybildad förening för skrivglada sjömän och likasinnade Bokanjärerna. Ett annat exempel är FARTYGSNYTT. Innehållet bygger på en initierad genomgång av buntar med registerutdrag, som Sjöfartsregistret regelbundet ställer till förfogande. Då spalten introducerades i nr konstaterades bl.a. att det sista fartyget i anrika Trelleborgsrederiet Malmros ägo, m/s Malmros Monsoon, just hade sålts till Hongkong. Där gavs även en utvikning om Transatlanticflottans exotiska fartygsnamn: Apropå Transatlantic kanske ni inte visste vad de uraustraliska namn som bärs av en del av rederiets fartyg betyder: Allunga, som är en transare under australiensisk flagg, är namnet på solen. Barranduna är namnet på ett slags myrtenväxt. Boogabilla betyder floder och träskmarker. Mirrabooka är namnet på Södra Korset. Paralla är namnet på månen. Sex nummer gavs ut under De bestod av maskinskrivna, stencilerade och hophäftade sidor som verkligen inte såg mycket ut för världen. Dessutom var de första två utgåvorna helt utan bilder. Nr 3 innehöll ett reportage med två särtryckta bildsidor från Prins Bertils invigning av det nya, utbyggda Rosenhill Seamen s Center i Göteborg. Självfallet stod diversehandeln HKF:s kärnverksamhet i fokus; hamnservicen, sjömansidrotten och förmedlingen av olika slags medier. Men snart tog Utkik ut svängarna och började även intressera sig för sjöfarten och den maritima kulturen i en vidare mening. Redan under det första året föddes flera fasta vinjetter. Däribland BOKANJÄREN. I nr 5 premiäråret 1980 skrev redaktören: Bokanjären vore kanske ett namn så gott som något på Utkiks härmed instiftade spalt för bokrecensioner. Särskilt som vår första anmälan skall handla om Sjörövare Verkligheten bakom 3000 års legender av Erik Dahlberg Premiär-FARTYGSNYTT avrundades med en historia: Två gubbar kommer gående utmed Stigbergskajen. Plötsligt stannar den ene förskräckt: Men vad i allsin dar står det i aktern på den där??? Djävlar Anamma Ja, gudmodern sa så när hon skar sig på flaskan. Urvalet till denna 30-årskavalkad har inte varit lätt att göra. Utkiks årgångar innehåller godbitar som skulle kunna fylla ytterligare flera volymer. Däribland åtskilligt som skrivits av tidskriftens trogna medarbetare, utöver de smakprover som återges. Till dem hör även sjöbröder som hunnit segla in i den sista hamnen, törnat in för gott exempelvis Frank Bengtsson, Walter Nilsson, Georg Uhlin och Ulf Bergman. Men nu är urvalet gjort. Väl bekomme! Torbjörn Dalnäs (som har tagit alla fotografier där ej annat anges)

7 FARTYG OCH REDERIER Adiós, Bahia Blanca! Av planerna på att bevara Bahia Blanca, den sista av de sju systrarna i Johnsons Rio-serie, blir nog intet. Vid allra sista anlöpet i Stockholm i början av maj ägnade sig bysstelegrafen åt ämnet vexillo logi, läran om flaggor. Skulle de nya ägarna i Schweiz flagga Gibraltar-brittiskt, maltesiskt eller cypriotiskt under en sista resa med frakt och påföljande upphuggning? I stället blev hon liggande i Kongens By till den 25 maj, då den nye ägaren Rubin Shipping AB i Stockholm lät korta namnet till Bahia, varpå hon avseglade till Rostock för att ta en sockerlast, enligt uppgift med destination Shanghai Ett drygt år tidigare skrotades systern Brasilia just där med kortnamnet Bra och Gibraltar som hemort En epok går i graven, det är vemodigt! säger timmerman Nisse Andersson. Samtidigt tvingas man konstatera, att Bahia Blanca är hårt nedsliten. Hon ser ut att ha varit utsatt för ekonomidrift. Med henne försvann också timmermansbefattningen från svenska fartyg. Siste mönstrade flisnisse blev just Nisse, som bidrar med några ytterligare namn: trägubben, kvisthatarn, klavbonnen, trägnagarn. Närmast skall han mönstra matros i Nordic Stream, ro/ro-skutan som emellanåt lastar bomullsbalar i Colombia, alltför skrymmande för containers. Som annat lösgods skall de stämplas en timmermansspecialitet Annars har smörjning av ankarspel, dörrar och allt mellan himmel och maskinrum varit huvudsysslan på senare år, förutom reparationer m.m. i lastrummen. Silarna i rummens rännstenar hålls rena inför varje lastning. Ett typiskt lördagsjobb är att slipa bysseknivarna: Kocken skall man vara rädd om! För det ändamålet har Nisse tillverkat en finurlig trampmojäng. Av gammal hävd har han också en timma övertid för pejlingar på söndag morgon. Förr när det fanns massor av teak och träluckor i båtarna var det mycket fernissande, nåtning och underhåll för Flis-Nisse. I Johnson brukar timmerman sköta spelet på poopen vid för-och-akter, i andra rederier har han haft ankarspelet på backen. Och i Panama kanalen och på Stora Sjöarna ville man ha honom som utkik på backen, ifall störtankare skulle vara av nöden. Nisse är egentligen från Närke men numera bosatt i Göteborg och flitig besökare på Rosenhill mellan sjötörnarna. Rosenhill älskar han, liksom Boomerang utanför Sydney på sin tid och HKF som helhet. Våra böcker använder han dock inte. Orsaken är att han i decennier var bosatt i Australien, där han har en vuxen dotter som han brevväxlar med. För att hålla engelskan fräsch läser han enbart böcker på limejuicarnas språk. Nisse mönstrade ut under kriget, i en segelskuta som gick på Tyskland. Törnarna följde i rask takt; stimbåt runt kusten, eldarjobb på Göta kanal och som mässkalle på grängesskutan Luossa. När transaren Boolongena kom hem från Röda Kors-farten strax efter kriget gick Nisse ut med henne och sade till föräldrarna att han blir ute i två år. Ödet lade till en nolla. Först efter 20 år kom han till Hamburg med trelleborgsbåten Crystal Sea, tog ledigt och hälsade på hemmavid som australisk medborgare. Under mellantiden hade Nisse bl.a. jobbat med timmerhuggning och i valfångstfartyg: Spännande och intressant. Men valarna tog slut. Crystal Sea var första båten som timmerman, efter henne hoppade Nisse över till Johnson och inledde 1968 en 14-årstörn i salig Buenos Aires. Därefter kom inchartrade Woollahra samt Sundancer och Bahia Blanca. Efter en kommande törn i Nordic Stream mönstrar Nisse trägubbe igen, i utflaggade kryssaren Stardancer. Befattningen är kvar i vissa färjor och passbåtar! Torbjörn Dalnäs (ur Utkik nr ) 4 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

8 FARTYG OCH REDERIER Bilden på älvkungen Oberon (anno 2008) togs i Zeebrugge i december Effektiva fartyg med vackra, blodiga namn Utkik har varit och kikat på Wallenius nya hus vid Södra Station i Stockholm, flott men trivsamt och med många maritima finesser i inredningen. I stället för att skildra detta fina hus väcktes en ohejdad lust att ägna några rader åt dess ekonomiska fundament: fartygen, effektiva om än mindre fagra än sina namn, vinstmaskiner i några hundra svenska sjömäns vård. Två nytillskott väntas t.ex., vad skall de döpas till när de löper av stapeln om något år? Sedan transarnas australiska namn liksom exempelvis Ostasiats, Saléns och Johnsons exotismer försvunnit ur Sveriges maritima namnflora är nog Wallenius med sina operanamn bäst på att vårda dessa traditioner i tider när fartyg kan döpas till Stora Korsnäs Link 1 och 2. Fidelio har varit ledigt ett tag, Bohème, Titus, Turandot och Undine likaså. De sistnämnda användes under annan flagg, i likhet med dagens Oberon och Parsifal. Kanske blir det i stället de nyligen frigjorda Otello och Aida som kommer till heders igen? Aida är maritimt, Verdi gjorde operan till Suezkanalens ära även om den hade urpremiär först två år efter dikets invigning Måhända törs man tipsa om ännu en operadam med maritim anknytning: Gioconda, titelfigur i en opera av Ponticelli. Denna venetianska sångerska har den goda smaken att bli kär i en sjökapten, genuesaren Enzo. Vilket kompliceras av krig, inkvisition och rivalen Laura. Enzos skepp brinner upp, han själv flyr med Laura och Gioconda sticker en dolk i sitt bröst. Således inte så muntert som namn på ett happy ship. Det är dock inget ovanligt i Opera Line, vars svenskflaggade fartyg bär de här namnen: Carmen är en zigenerska i Bizets opera. Korpral Don José dolkmördar henne i ett svartsjukedrama. Don Carlos av Verdi utspelar sig i 1500-talets krigiska Spanien. Titelfiguren som är prins betecknas av en skribent som sinnebild för tjuren i den spanska tjurfäktningen, inte så muntert det heller. Don Juan av Mozart handlar om en tjur av annat slag, vars hobby leder till att helvetet öppnar sig och han gör sorti i flammorna. Falstaff, Verdis sista opera, bryter mot mönstret. Titelfiguren, skapad av Shakespeare, är njutningslysten, feg och skrytsam men blir ändå med humorns hjälp riktigt sympatisk. Faust av Goethe, omvandlad till operor av Gonoud och Bizet, handlar om mannen som försvurit sig till djävulen. Figaro i Beaumarchais komedier Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop blev operor av Rossini respektive Mozart. Den klipske frisören är även kammartjänare hos en greve, som är intresserad av den sköna Rosina, vars förmyndare visar sig vara Figaros far. Madame Butterfly av Puccini handlar om Chōchō-san i Nagasaki. Hon gifter sig med sjöofficeren Pinkerton, som i sin tur gifter sig med en dam hemma i USA. Han återvänder till Japan med nya frun i släptåg. Hon ämnar adoptera Pinkertons och Chōchō-sans barn, varpå den senare begår harakiri. Medea är trollpackan i sagan om argonauterna. Hon hjälper Jason att erövra det gyllene skinnet. Denne överger henne, varpå hon dödar hans fru och barn. Rigoletto av Verdi handlar om en dryg hertig och hans puckelryggige hovnarr, titelfiguren. Dennes dotter Gilda hamnar i hertigens garn. När hämnd skall utkrävas placerar sig Gilda i hans ställe och får en dolkstöt avsedd för honom Tosca av Puccini handlar om sångerskan som blir kär i målaren och upprorsmannen Cavaradossi. Denne arkebuseras, och hon följer honom i döden. Traviata, den vilseförda, av Verdi handlar om Violetta, romanens Kameliadam. Hon kommer till Paris, råkar i dåligt sällskap och dör i sin älskades famn. Tristan och Isolde av Wagner bygger på en keltisk saga. Han skall hämta henne på Irland som brud åt sin morbror, kungen av Cornwall, men blir hennes älskare. De skiljs åt, Tristan såras i strid och sänder bud efter henne. Hennes skepp skall bära vita segel men när det kommer luras han att tro att det bär svarta. Tristan dör, Isolde faller död ned hos honom. Men visst är Wallenius-namnen mysiga ändå! Torbjörn Dalnäs (ur Utkik nr ) Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 5

9 FARTYG OCH REDERIER Atlantens Blå Band Guld i Seven Seas Football Series och därtill hörande pokal i all ära, men i status för ett fartyg och prestige för dess besättning och redare når det knappast upp till innehavet av Atlantens Blå Band. Rätten att föra en lång blå vimpel från toppmasten har endast det passagerarfartyg som snabbast av alla avverkat den klassiska distansen mellan New York och Bishop Rock, som är det första atlantfararen ser av England. Här gäller det att vara noga med den engelska stavningen: Blue Riband of the Atlantic. Den som råkar skriva Blue Ribbon leder i stället läsarens tankar till bandet på strumpebandsorden, eller till en nykterhetssymbol. Namnet var inte i svang ännu, men Atlantens Blå Band har anor tillbaka till atlantångarnas barndom under 1800-talets förra hälft. I april 1838 avverkade s/s Sirius distansen på rekordtiden 18 dagar, 14 timmar och 22 minuter. Men redan dagen därpå ankom s/s Great Western New York efter en något snabbare överfart i halsbrytande 8,66 knop. Så småningom ingick redarna ett gentlemen s agreement om att det snabbaste passagerarfartyget över Nordatlanten fick rätt att föra Blå Bandet. Blue Riband of the Atlantic myntades på 1860-talet. Storhetstiden var 1900-talets förra hälft. Först ut var tyskorna Deutschland och Kaiser Wilhelm, som båda lämnade amerikansk hamn i september Drygt fem dygn senare anlände Deutschland Cherbourg, sex tim- mar före konkurrenten. Då sägs också eldarna ombord ha tvingats slita halvt ihjäl sig. Sedan bars den prestigefyllda utmärkelsen av storheter som brittiska Mauretania, tyska Bremen och Europa, italienska Rex, samt ärkerivalerna Normandie och Queen Mary, som löste av varandra innan det mycket lyckosamma brittiska fartyget gick segrande ur striden och behöll Blå Bandet sjösattes ångturbindrivna s/s United States. Redan på jungfruresan erövrade hon Blå Bandet med hjälp av sina hästkrafter. På västgående står hon fortfarande som etta, men på den ostgående vattenautostradan höll hennes rekordtid 3 dygn, 10 timmar och 40 minuter bara i 38 år. United States var den sista av sin art att hålla titeln. Därefter tog flyget över passagerarna, och så småningom lurade helt andra, mindre fashionabla flytetyg i icke-reguljär atlanttrafik i vassen. Men det är inte skönheten som avgör utan förmågan att med befintliga bunkers klara överfarten snabbare än alla andra donerade parlamentsledamoten Sir Harold Hales ett fyra fot stort vandringspris i förgyllt silver. Det kallades Hales Trophy och tilldelades innehavaren av Blå Bandet, med italienska Rex som premiärdansös fick nog vandringsprisets förvaltare ta sig en ordentlig funderare. Då gjorde katamaranen Hoverspeed Great Britain sin ostgående enkla resa tre timmar snabbare än United States rekordtid 38 år tidigare. Genomsnittsfarten var knappt 37 knop. Slutsatsen blev att kraven beträffande vandringsbucklan hade uppfyllts, men inte för själva Blå Bandet eftersom fartyget inte gick i reguljär atlanttrafik. Detsamma gällde spanska katamaranen Catalonia, som åtta år senare putsade rekordet ytterligare. Efter bara några veckor, den 20 juli 1998, tog hennes danska syster Cat-Link V över. Tiden var 2 dygn och drygt 20 timmar, och genomsnittsfarten drygt 41 knop. Sedan sattes hon in på Mols-Liniens mindre glamorösa rutt Århus-Kalundborg, antagligen med Hales Trophy på hedersplats ombord. Ingenting lär någonsin bli som det har varit, och i maritima skönandars ögon stannar nog Blå Bandet för alltid kvar hos s/s United States, som numera njuter sitt otium i Philadelphia. Torbjörn Dalnäs (ur Utkik nr ) Fotnot: Illustrationerna har inget samband med i texten nämnda fartyg. 6 Utkik över sju hav en 30-årskavalkad

10 FARTYG OCH REDERIER Madame Butterfly Låt oss gratulera Madame Butterfly till 100-årsjubileet! Inte det blott 23-åriga walleniusfartyg som heter så, utan den opera och titelfigur som fått ge namn åt skutan. Premiären hölls i februari 1904 på La Scala i Milano - och blev ett utvisslat fiasko. Kompositören Giacomo Puccini arbetade snabbt om operan, och vid nypremiären i Brescia i maj samma år vändes fiaskot till en enastående publik- och kritikerframgång. En sömnlös vårvinternatt 2004 blir jag upplyst om detta av BBC World Service, som också berättar om operans bakgrund i Japan mot slutet av 1800-talet. Termen japaneseri (japonaiserie) myntades av författaren Charles Baudelaire och syftar på den tidens exotism och dragning till det japanska, som påverkade en rad västerländska kulturyttringar. Ett särskilt kittlande motiv var den japanska kvinnan, med korpsvart hår, porslinshy, mandelögon och körsbärsmun. Dock kunde de kulturella insikterna nog ligga på ungefär samma nivå som hos dagens sexturister i andra exotiska länder. Exotismen späddes på av den franske sjöofficeren Julien Viaud, som blev en framgångsrik författare under pseudonymen Pierre Loti (en förvrängning av tahitiskans roti, ett lokalt namn på den stiliga men dödligt giftiga rosenlagerblomman). Hans roman Madame Chrysanthème (1887) har kritiserats för kvinnoförakt och en rasistiskt präglad oförmåga att förstå det japanska kynnet. Ändå tillhör den det idégods som formade Madame Butterfly. Operan skildrar mötet mellan den amerikanske sjömannen Benjamin Franklin Pinkerton och hans moatjé Chōchō-san, vars namn betyder just Fröken Fjäril. Hon tjänstgör på ett tehus (dåtida täckmantel för en bordell) i Nagasaki. Tycke uppstår. Chōchō-san låter sig döpas och paret gifter sig. Pinkerton seglar iväg men lovar återvända till henne. Chōchōsan föder en son. Pinkerton återvänder, nu i sällskap med en amerikansk hustru och med det enda syftet att föra hem sonen till USA. Chōchō-san begår harakiri ( skära magen ), som vid denna tid felaktigt kunde översättas happy dispatch ( lycklig avfärd ). Pinkertons för- och mellannamn leder till en möjlig förebild; fänrik William B Franklin i USS Marion, som låg i Nagasaki 1892 och Där är det troligt att han träffade verklighetens tehusflicka Chō-san, varvid de tu blev ett par. Innan fartyget avseglade lär han ha lovat att återvända till henne. Chō-san födde deras barn men fick vänta förgäves på sin sjöman. Den amerikanska missionärsfrun Jennie Correll i Nagasaki berättade om Chōsans oblida öde för sin bror, författaren John Luther Long publicerade han berättelsen Madame Butter fly i en amerikansk tidskrift. Dramatikern David Belasco tog till sig storyn och kryddade den med det avslutande självmordet satte han upp den som skådespel, först i New York och därefter i London. Där råkade Puccini se pjäsen, och på den vägen är det. Till följd av inbyggda kulturkrockar har operan Madame Butterfly knappast vidrört särskilt många japanska hjärtesträngar. Desto mer gripande är den 15-åriga tjänsteflickan Okichis öde. Enligt eftermälet hade hon tvingats bli den 52-årige amerikanske konsuln Townsend Harris konkubin. Detta för att den japanska regimen ville hålla den mäktige inkräktaren på gott humör. Han vistades i Japan Den olyckliga Okichi bodde i Shimoda på Izuhalvön och straffades av grannarna med öknamnet Tôjin, Utländskan. (Det skrivs med samma inledande tecken som Karayukisan, Fröken Kinaresenär ; namnet på de myriader unga japanskor som blev tvångsprostituerade över hela Sydostasien.) Hon dränkte sin sorg i sake och till sist sig själv i floden. Desto lyckligare var relationen mellan den 27-årige tyske läkaren, botanisten m.m. Philipp Franz von Siebold och hans 16-åriga hustru Otaki-san. Siebold hade kommit till den holländska handelsstationen Dejima i Nagasaki 1823; ett halvsekel efter sin svenske kollega, den banbrytande botanisten Carl Peter Thunberg ( Japans Linné ). Men på nyåret 1830 tvingades han lämna sin älskade hustru och sin blott tvååriga dotter. Siebold hade ertappats med att försöka smuggla ut hemligt kartmaterial och kastades nu ut ur landet. Först efter 30 långa år kunde Siebold återvända till Japan, där han vistades och åtminstone periodvis träffade sin familj. Honom och de namnlösa sjöfarare som skötte transporten har vi att tacka för mängder av prydnadsblomster, som nu nådde Europa via sjövägen från Japan. Däribland den praktfulla hortensian (ajisai), i vars latinska namn hans älskade hustrus smeknamn Otakusa lever vidare. Dit hör även nationalblomman krysantemum (kiku), som fick ge namn åt Pierre Lotis kurtisan. Även paret Siebolds öde har bidragit till det som skulle bli Madame Butterfly. Andra operanamn på Japan-temat som däremot inte har fått pryda Wallenius fartyg, och kanske inte heller förtjänar det, är Sidney James Geisha (1896) och Pietro Mascagnis Iris (1898). Puccini har däremot även skänkt Wallenius fartygsnamnen Bohème, Manon, Tosca och Turandot, det sistnämnda från en opera i kinesisk miljö. Torbjörn Dalnäs (ur Utkik nr ) Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 7

11 FARTYG OCH REDERIER Under historiens lopp har fartyg använts till allt möjligt på vårt hårt prövade vattenklot. Så även till det urgamla näringsfånget att slå mynt av människans köttsliga drifter. Exempelvis år 2000, då ett kryssningsrederi i Port Canaveral sjösatte sin nya, geniala affärsidé: Sexkryssningar! m/s Canaveral Star lockade med live show och annan stimulerande underhållning, antagligen med chans till nachspiel för sugna passagerare. Rederiet lär ha skrutit med att ingen enda av dem gått missnöjd iland. Men moraliska motkrafter aktiverades. Redaren och de mest lättklädda besättningsmedlemmarna fick gå plankan, i symbolisk mening. Canaveral Star dansade bara en enda sommar. Kanske hade doktor Wei Siang Yu m/s Canaveral Star i tankarna, då han några år senare lanserade en idé för att få sina singaporianska landsmän på bättre fortplantningshumör. De hårt knogande öborna sägs lida av något slags existentiell stress, med extremt låga födelsetal som följd. Weis lösning var ett statssubventionerat Love Boat -paket ombord i ett kryssningsfartyg! Konceptet är uppenbarligen inte tillämpbart på luftaffärer. Singapore Airlines tog nyligen den splitter nya superjumbon Airbus A380 i bruk. Utöver bekväma sittplatser har planet några lyxsviter, med dubbelkoj som standard. Men de par som tar in där tillåts endast sova, inget annat, eftersom utrymmet inte är ljudisolerat. Således ingen nyrekrytering till Mile High Club (de som lyckas kopulera under luftfärd) och ej heller några positiva steg i hemlandets akuta befolkningsutveckling. Däremot får kavaljeren och hans moatjé hinka i sig glas efter glas med champagne i bingen. Rykten har florerat om passagerarfartyg av skilda slag på olika trader, där hjälpsystrar diskret erbjuder sina tjänster till hugade manliga passagerare. Härom året skall det ha skett i storskalig omfattning på en färja i trafik på Östersjön under kodbeteckningen konferensresa. Antagligen hade sjöman Berth inget finger med i detta. Han sysslar mera med kopulerandet som säljbar konstart, om det kan uttryckas så. Pornografi betyder ungefär skildring av fnask, och det kan befaras att bildurvalet brukar bli därefter. Örebropojken Berth gick till sjöss 1971, inom Johnson Line. Efter några inledande törnar på Nordpacific hamnade han på Brazil/La Plata-traden, i fartyg som Montevideo och Brasilia. Därigenom kunde han nog hämta åtskillig inspiration till sitt kommande värv från sjappen längs den mångomsjungna Pelargången i Buenos Aires, Evert Taubes Paseo de Colón. Kortet i det manuellt förda, offentliga sjömansregistret säger inte så mycket mer om Berths maritima CV. Läsåret 1977/78 påbörjade han sjöingenjörskursen på Sjöbefälsskolan i Stockholm men hoppade av innan höstterminen var slut. Det framgår inte huruvida han senare återupptog studierna. I början av nittiotalet tog Berth över pappas porrimperium, och 1996 fick han återfall i den maritima branschen. Han chartrade den 26-åriga damen Beaufort (ex Prince of Fundy). Där ombord kunde maskingubben Berth efter behag åter smeka Pielstick-dieslar, runka räck och utföra andra traditionella maskinsysslor på durk och greting. Men syftet var nog ett annat. Under artistnamnet Private Lady kryssade fartyget som flytande sexklubb mellan fashionabla medelhavshamnar, med ett brett utbud som lockbete. Men Berth fick inte riktigt ihop det med den sköna ladyn. Det gick inte riktigt för honom, ekonomiskt sett. Allting slutade i kaos, sammanfattar Internet-sidan www. faktaomfartyg.se. Egentligen skulle valet ha fallit på Lion Ferrys gamla Prins Oberon, som vid tidpunkten låg upplagd i Marseille. Men hon hade ingen besättning tillgänglig. Det var därför valet föll på Beaufort (som ljöt skrotdöden i Alang 2005). Sjöfartshistoriens mest kända flytande bordell var en annan lady, fångskeppet Lady Juliana. Sommaren 1789 lämnade hon Plymouth. Skeppare var Thomas Edgar (som tidigare hade seglat ihop med kapten Cook och linné lärjungen Anders Sparrman i Resolution). Ombord fanns 226 kvinnliga fångar, mestadels prostituerade, som nu skulle deporteras till Australien. Resan till Port Jackson (Sydney) skulle ta hela 309 dygn. Besättningen på 35 man sägs ha varit mycket entusiastisk över fartygets levande last. Täta förbindelser upprättades, troligen till ömsesidig förnöjelse. Under strandhugg på Kanarieöarna och i Cape Town, samt ett halvannan månad långt uppehåll i Rio de Janeiro, höll damerna mottagning för andra hugade män. Stora skaror lär ha vallfärdat till Lady Juliana. Damerna sägs ha blivit mycket väl behandlade ombord, i bjärt kontrast till rutinerna på övriga brittiska fångfartyg. Matransonerna var tillräckliga, fartyget hölls rent och snyggt och de kunde röra sig obehindrat ombord. Endast fem av dem avled under den tio månader långa resan. Efter debarkeringen down under bidrog damerna med liv och lust till kolonins demo- 8 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

12 FARTYG OCH REDERIER grafiska utveckling. På sin dödsbädd vid 82 års ålder kunde en av dem räkna ihop drygt 300 avkomlingar! Men Lady Juliana seglade vidare till Kina för att föra en långt mindre upphetsande te-last hem till England. I Japan leds vi tillbaka till den tidpunkt då världen skulle se dagens ljus. Mörker rådde. Solgudinnan Amaterasu hade stängt in sig i en grotta, i protest mot sin himlastormande bror Susanō, månens och havets sjövilde herre. Gudarna var handfallna, men gryningens nöjeslystna gudinna Ama no Uzume fann på råd. Hon framförde ett högljutt stripdansnummer framför grottan. Av nyfikenhet tittade Amaterasu ut. Någon spärrade påpassligt grottöppningen bakom henne. Dagen badade i ljus Under vår vikingatid vilket fruktbart k u l t u rm ö t e det kunde ha blivit! började Ama no Uzumes andliga efterföljare använda båtar för sitt nöjesutbud, riktat till sugna män. Båtarna stakades runt av damer som med ålderns rätt hade lämnat aktiv tjänst. Sexunderhållarnas kärnverksamhet kallades asobi, lek eller nöje, och än i dag betyder asobi-nin liderlig man. Den mångsidiga nöjesvärld där dylika tjänster ingår har kallats ukiyo, den flytande världen och mizu chōbai, vattenaffärer antagligen ytterst syftande på just asobi-båtarna. Man talar även om karyu-kai, värld av blommor och vide. I den miljön producerades också en hel del shun-ga, bilder av våren, som är ett förskönande uttryck för den tidens avancerade pornografi. Men gissningsvis är det en helt annan klass på verk av mästare som Utamaro och Hokusai än på sjöman Berths alster. Torbjörn Dalnäs (ur Utkik nr ) Interiör från den flytande världen av blommor och vide. Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 9

13 Utkiks salta medarbetare Den här väggmålningen, som pryder ingången till Boca Juniors hemmastadion, vill visa varifrån laget tog sina färger i början av seklet: Det svenska fartyget Drottning Sophia. Men Benito Quinquela Martins jättelika (7 x 5 m) oljemålning från 1941 är inte tidstrogen genom de blågula banden på fartygets skrov eftersom inga svenska fartyg såg ut så när Boca Juniors bildades Hasse Fredriksson: Svensk flagg färgsatte fotbollens världsetta I slutet av juni blev det argentinska fotbollslaget Club Atlético Boca Juniors sydamerikanska mästare för andra året i rad, tillika för fjärde gången sedan turneringen startade På lagets meritlista finns dessutom att de i november 2000 vann världs finalen för klubblag över Real Madrid med 2-1 i Tokyo. I den matchen möttes vinnarna av den europeiska Champions League och de sydamerikanska mästarna, varför Boca Juniors nu rankas som världens bästa klubblag. Att detta argentinska lag i ett vitalt avseende bollförbundet och behövde officiella färger har med Sverige och den svenska handelsflottan att göra är dock troligen inte ett särskilt På ett styrelsemöte i juli samma år duggade på sin klubbdräkt. välkänt faktum. Men så är det, och detta förslagen tätt och efter en längre diskussion samband har nu nästan sekelgamla rötter. kom man ändå inte överens om någon ny Enligt Boca Juniors officiella klubbhistorik från 1956 är bakgrunden följande. Don Juan Brichetto ha kommit på en lösning färgkombination. Då sade sig ordföranden När klubben bildades som amatörlag i april som han skulle avslöja följande dag använde spelarna svartvitrandiga tröjor. Brichetto arbetade på en av svängbroarna Eftersom ett annat lag i stadsdelen Almagro hade liknande tröjor spelades en match till dockorna i den centrala hamnen Puerto som fartygen måste passera för att komma in lagen emellan för att avgöra vem som skulle Madero. I all hemlighet hade han och tre få behålla designen. Boca förlorade matchen andra klubbmedlemmar, Esteban Baglietto, och fick bråttom att leta efter ett nytt alternativ, eftersom laget just skulle gå med i fot- begivit sig ner till hamnen för att Alfredo Scarpatti och Santiago Pedro Sana, invänta dagens första anlöpande fartyg. Tanken var nämligen att klubben i sin dräkt skulle använda de färger som detta fartyg hade i sitt lands flagga. Efter en stund steg pulsen på de väntande när de kunde se ett stort fartyg sakta komma inlöpande genom La Platas bruna vatten. Det var Rederi AB Nordstjernans ångfartyg Drottning Sophia, som efter 34 dagar till sjöss skulle anlöpa Buenos Aires. Det var en ståtlig syn när fartyget, som med sina dwt var ett av världens största, närmade sig. När fartyget passerade de fyra männen såg de också hennes höga skorsten med de gula banden runt det blå fältet, vari också fanns den gula stjärnan med ett blått J. I aktern satt den svenska flaggen och högst upp i ena aktermasten fanns också rederiflaggen. Enligt sportklubben Boca Juniors officiella böcker, gick det verkligen till på det viset ungefär. En del uppgifter i myten som berättas och återberättas skiljer sig från den nedskrivna klubbhistorien. 10 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

14 Utkiks salta medarbetare Hasse Fredriksson var till sjöss mellan 1954 och 1962 huvudsakligen som telegrafist och har även därefter förblivit sjöfarten trogen, bl.a. med törnar på Sjömansförmedlingen och rederikontor. Han började arbeta på gamla Handelsflottans Välfärdsråd 1976, strax innan rådet bytte gestalt till HKF. Där stannade han till pensioneringen 1999, som operativ chef och ansvarig för sjömansidrotten. Hasse är en driven och flitig skribent som har berikat Utkik under hela dess existens; långt ifrån enbart med sjösportrapportering. Han är den ene av två huvudförfattare till rådets 50-årsjubileumsskrift Ett skepp kommer lastat (1998) och är bl.a. medförfattare i Rospiggen, årsskrift för Roslagens Sjöfartsminnesförening, och till praktverket Sjölivets berättare (2009). Det var således blågult överallt på det första fartyg de fick i sikte och klubbstyrelsen, som sedan åkte ned till Puerto Madero och synade det svenska ångfartyget var helt överens om att blått och gult (eller guld azul y oro, som det heter) var den rätta kombinationen. Vad som tycks ha imponerat på klubbstyrelsen mer än själva flaggen var ångfartygets blågula skorsten. För att höja kontrasten valde man en mörkare nyans än den officiella svenska flaggblåa tonen och det gula korset ersattes med ett diagonalt senare horisontellt band. Konstnären Benito Quinquela Martin målade det legendariska svenska fartyget i den omgivning han gärna avbildade i sina tavlor hamnen i La Boca. Quinquela Martins väggmålning pryder huvudingången till Boca Juniors stadion så det är inte underligt att alla fotbollsfans tror att händelsen utspelade sig på hemmaplan, dvs vid den lokala kajen. Bland första divisionens fotbollsklubbar är nog Boca Juniors den med den mest geografiskt bundna identiteten. Hemmastadion Claudio Cichone, i folkmun La Bombonera ( godisskålen ) ligger i kvarteren där klubben grundades 1905 och laget tog också sitt namn efter barrion (stadsdelen), vilket är ovanligt nog. Den största rivalen Club Atlético River Plate föddes till exempel också i La Boca som heter så, mynningen, därför att det är där som Riachuelco-floden rinner ut i Rio de la Plata men byggde sin idrottsanläggning i stadsdelen Nunez. I Buenos Aires återspeglar fotbollslojaliteter till en viss mån territorium. Boca är ett praktexempel på detta: där har blivit något av en oantastlig tradition att heja på hemmalaget. De dominerande färgerna på gatorna runtomkring själva turistgränden Caminito är blått och gult. Det är naturligt att de som bor i de husen och känner en sådan stolthet över de färgerna antar att också de, likt klubbdräkten, inspirerats av ett fartyg i La Bocas hamn. Så visst har världens främsta fotbollsklubb, som haft superstjärnor som Diego Maradona, Gabriel Batistuta och Berti Caniggia i sina led, haft god anknytning till den svenska handelsflottan både vid val av färg på klubbdräkten och även senare. Det berättas att ända fram till andra världskriget så fick besättningarna på alla Nordstjernans fartyg, liggande i Buenos Aires, fribiljetter till Boca Juniors matcher men inga sjömän från andra svenska fartyg. När klubben celebrerade sitt femtioårsjubileum 1955 hedrades dock det land vars färger är klubbens, genom att befäl och manskap på samtliga svenska fartyg bjöds på gratis entré till alla fotbollsmatcher och andra arrangemang på klubbens fotbollsstadion eller i dess övriga lokaler. Numera finns det tyvärr inga svenska sjöfarare att bjuda in till matcherna, eftersom de blå-gula anlöpen i Buenos Aires är ytterst sällsynta. (ur Utkik nr ) Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 11

15 UTkIks salta medarbetare Rolf Öström: Grise Fiord Games Den 7 september anlöper United Polaris det lilla samhället Grise Fiord i Jones Sound, Canada. Grise Fiord ligger på ca 76 grader nord och 83 grader väst och är världens nordligaste samhälle. Befolkningen består till största delen av inuiter ( eskimåer ), men där bor också en del vita kanadensare allt som allt ca 300 personer. Grise Fiord ligger ungefär 450 km ost om den magnetiska nordpolen, så magnetkompassens uppträdande i dessa den absoluta missvisningens trakter är en smula egenartat. Vår uppgift är att förse befolkningen med olika bränslen ett år framöver; diesel, bensin och jetfuel. Tidpunkten anpassas till islossningen i augusti-september. Lossningsproceduren sker på följande sätt. Båda ankarna släpps ett par kabellängder från stranden. Därefter dras med hjälp av en arbetsbåt två akterändor iland, vilka skall läggas över pollarna som skall finnas vid manifolden. (Vi fick improvisera en hel del, eftersom dessa pollare drogs loss förra året och ej återställts. Denna gång lades ena trossen runt en hög med stålprofiler som låg där ena pollaren skulle finnas, och den andra säkrades runt en för tillfället inhyrd caterpillar/väghyvel.) Då själva förtöjningen är klar dras slangen iland med arbetsbåten och kopplas vid manifolden, och därefter kan pumpningen börja. Slangens längd från manifold till manifold blir ungefär 500 meter, den flyter alltså i vattnet hela tiden Nåväl, då vi anlände kunde vi omöjligen gå in och lossa p.g.a. stor isanhopning in mot land Grise Fiord ligger i glaciärtrakter och där flyter omkring oerhörda massor av kompakt, stenhård glaciäris utan vi beslöt att avvakta tills situationen förbättrats. I väntan därpå tyckte vi att vi skulle passa på att idrotta lite, i stället för att fördriva tiden med andra göromål. Vi packade ned 7,5-kiloskulan och ett par hemkörda bärs i arbetsbåten och letade upp ett lämpligt isflak att sätta världsrekord på. Nu blev det inga världsrekord och det beror nog mycket på att vi befann oss så nära den magnetiska nordpolen. Vi prövade att stöta både i riktning mot och från, men resultaten blev ändå inte vad vi hoppades på. Kulan liksom sögs ned på ett tidigt stadium, och väl var kanske det, för vi befarade att isflaket kanske skulle kunna knäckas om kraften blev för stor. Vi fick trösta oss med några muggar av utsökt hemkörd bärs av märket Polar Poison i stället, till mångas (ej allas) glädje. Under natten och morgonen därpå försvann isen med tidvattnet så pass att vi kunde gå in och inleda lossningen. Sent på eftermiddagen kunde de idrottsliga tävlingarna fortsätta med löpning i fri stil, 60 meter, och en sorts variant av längdhopp samt kompletterande kontrollstötning av kula (för att utröna om det var någon skillnad att stöta på landbacken). Här visade sig att våra tävlingsdräkter inte var sponsrade av rätt företag, vilket till stor besvikelse starkt hämmade våra resultat. Banorna vi sprang på var inte heller av yppersta kvalitet, eftersom vi emellanåt blev avbrutna av biltrafik. Den talrika publiken (fem-sex barn i olika åldrar) tittade storögt på våra underligheter. Det är väl inte ofta de får se toppidrottsmän, live, på dessa latituder. (ur Utkik nr ) 12 Utkik över sju hav en 30-årskavalkad

16 UTkIks salta medarbetare Författaren förevigad av okänd fotograf. För övriga färgbilder samt teckningen står Rolf Öström själv. Sjökapten Rolf Öström har gått den långa vägen från jungman till befälhavare och förblivit sjön trogen i hela sitt yrkesverksamma liv. Han är en självlärd tecknare och har även medarbetat i Utkik med träffsäkra satirteckningar på temat sjöfartsskyddets ISPS, underfundiga karikatyrbilder av sjölivet och humoristiska tolkningar av maritima begrepp. Utkik över sju hav en 30-årskavalkad 13

17 Utkiks salta medarbetare Stig Elenius: Gutår, sjömanskamrat! En sjöfolkssägen förtäljer att våra själar lever vidare i albatrosserna. I kväll sitter jag på poopen och betraktar en albatross. Kanske är det en gammal skeppskamrat som lagt sig bakom fartyget. Eller en sjöman från svunna da r, Noah, eller kanske han som upptäckte att en trästam kunde flyta och hålla människan uppe alltså den allra första sjömannen. Kanske är det en för länge sedan avliden gast från en av 1800-talets stora tea clippers som nu ljudlöst glider fram på sin ändlösa flygtur bakom fartygspoopen. Solen går just ned i horisonten, arbetsdagen är slut, här sitter jag tillsammans med en kall Tuborg. Det är sundown time. Jag pratar med albatrossen. Känner du igen mig? Har vi seglat tillsammans? När? Skål kamrat, i alla fall. Ibland får jag förnimmelsen att jag ej hör hemma här. Att jag varit nå n annanstans. Rickshaw-kuli i Shanghai En skeppskamrat till mig var övertygad om att han varit med som officer vid slaget om Alamein, en annan hade varit schejk i Arabien och haft 28 hustrur. Stackars honom. Albatross, vem är du? Jag önskar att jag kunde krypa in i din gamla sjömanskropp och ha en pratstund med mig. Det skulle vara roligt att veta hur ditt sjömansliv gestaltade sig. Skål, albatross det har blivit mörkt, jag kan ej se dig längre. Var det du, Slinger-Pelle? Eller du, Stora Gotland? Eller rent av Svenne Brännvin, den vithårige gentlemannen som var telegrafist, som kallade alla för ni och delade ut pengar på första baren vid waterfronten i Gent Ni tog ej livet så allvarligt. Vad är vårt liv egentligen? Som ett måsskri i evigheten men ändock så stort allt för oss. På stillhetens och oändlighetens ocean vill jag säga skål till dig, min vän albatross. Varför var du ensam? Någonstans där ute i mörkret fortsätter du din eviga färd, du vilar dig aldrig. Under mig gnistrar mareldens sken i de loja oceandyningarna. Pielsticksdieselns dunkande är också det som stör och väcker mig från min dagdröm. Never mind, skål du albatross. En gång skall vi flyga tillsammans på Södra halvklotet, du och jag. Skål. (Ur Utkik nr ) Stig Elenius var till sjöss i 30 år, mestadels som kock och ekonomiföreståndare. Därefter var han i många år föreståndare på Sjöfartsklubben Kaknäs i Stockholm, en anläggning som då runnades av HKF och nu drivs av arvtagaren Sjömansservice inom Sjöfartsverket. Stig är författare och medförfattare till ett tiotal skrifter. 14 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

18 Utkiks salta medarbetare John E Persson: På spaning efter Eric Linklater Navigatören på ett fartyg destinerat till Kirkwall har, i siktligt väder, inga problem att hitta. Norrifrån domineras Mainlands förtoning helt av S:t Magnuskatedralen som tog 300 år att bygga. Den var, efter Nidarosdomen, den största i Norden (dit man då kyrkan byggdes räknade Orkney), vilket idag kan verka överdimensionerat i en stad med cirka invånare. Eller som Eric Linklater beskriver det i Vikingar:...Wide Firths landkringgärdade men stormiga vatten i vars sydligaste hörn S:t Magnus katedral, brunrosa i aftonsolen, med en överlägsenhet född av åtta seklers myndighet ser ned på den lilla sjävupptagna och blomstande staden Kirkwall. Skepparen på Westray-färjan, som Nisse från Ystad och jag kom till Kirkwall med, hade heller inga problem att hålla tidtabellen. Genast angjorde vi Turistbyrån för att orientera oss. När jag försynt frågade den unga dam, som stod bakom disken, var Eric Linklater ligger begravd såg hon helt oförstående ut. Hon hade tydligen aldrig hört talas om bygdens store son. Nåja, bygdens och bygdens: Han var född i Penarth uti Wales, och på mödernet var han svenskättad. Hans föräldrar flyttade till Orkney när han var mycket ung och han återvände till Kirkwall som nygift I stället knallade Nisse och jag över till The Orkney Library, Skottlands äldsta, öppnat Här fann vi en bronsbyst av Eric Linklater, och damen i expeditionen kunde genast besvara min fråga. Med bil tog vi oss så västeröver, förbi stenåldersröset Maeshowe, stenringarna vid Stenness och Ring of Brogar (Orkneys svar på Ale stenar). Man blir snart fed up av alla neolitiska lämningar på ön. Vid Harrays kapell höll vi in vår frustande Avis. Nära kyrkogårdsmuren, med en vidunderligt vacker vy i väst mot Loch of Bosquoy, hittade vi stenen på vilken det bara står: Eric Linklater, 8th March 1899, 7th Nov Hans hustru, som kom från en av Skottlands förnämare klaner, har fått ett betydligt mångordigare epitafium: Marjorie MacIntyre, Beloved wife of Eric Linklater, Born Edinburgh 19 March 1909, Died Kirkwall 29 June 1997, THOU LORD HAST MADE ME GLAD. Här är det kanske på sin plats att, för de yngre generationerna, berätta vem Eric Linklater var: Mellan 1929 och 1972 skrev han drygt femtio böcker, av vilka ett trettiotal är översatta till svenska. Han var flera gånger tippad kandidat till Nobelpriset. Egentligen tänkte Linklater bli läkare, men hans medicinstudier vid Universitetet i Aberdeen blev hastigt avbrutna av första världskriget. I stället hamnade han i Black Watch Regiment som prickskytt vid Somme. Nära staden Voormezeele på västfronten fick Linklater 1918 en skottskada i huvudet och fick tillbringa flera fortsättning på nästa uppslag Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 15

19 Utkiks salta medarbetare fortsättning från föregående uppslag månader på sjukhus. När han hemförlovades tog han med sig sin hjälm med kulhålet och den inspirerade, efter ytterligare ett krig, till självbiografiska Fanfar för en plåthatt som kom Linklater försökte återuppta medicinstudierna men upptäckte att han satsat på fel bana och övergick i stället till engelsk litteratur, vilket slutligen resulterade i en M.A. (Master of Arts). Efter att 1925 till 1927 ha arbetat som journalist på The Times of India i Bombay for han via Persien (nuvarande Iran) över Kaspiska havet tillbaka till Skottland. Han tillbringade därefter två år i USA och Kina debuterade han som författare, även om verkliga genombrottet inte kom förrän 1931 med Juan in America. En bok av Linklater kom att bli inspirationskälla till en av svenska litteraturens klassiker. The men of Ness från 1932 är en mustig vikingasaga om Ragnar Lodbroks söner, skriven som en pastisch på vikingaspråk. Frans G Bengtsson gjorde en lysande översättning till svenska av Männen från Ness och använde sig av samma berättarmanér då han tio år senare skrev Röde Orm. Trots stora kunskaper om fartyg och hav var Eric Linklater aldrig själv sjöman. Hans far, Robert Linklater, var sjökapten av en generation som började i seglande lastdragare men måste övergå till maskindrivna i ett senare skede av sin karriär. Kapten Linklater förblev närmast en främling för sonen, eftersom han bara var hemma någon vecka varannat år och saknade förmågan att umgås med barn. Han insjuknade, sedan hans fartyg 1916 sänkts i Sydatlanten av en tysk ubåt, i lunginflammation och dog på ett sjukhus på Ceylon. Han var axelbred och, som jag minns honom, mycket tjock med markerade anletsdrag. Och kolerisk..., skriver sonen om honom i The Man on my Back. Dråplig är beskrivningen i samma bok, när Eric visat sin far Joseph Conrads Typhoon. Själv var han som tonåring över svallande hänförd över Conrads bok och frågade sin far vad han tyckte om den. Inget särskilt, sa han. En bok om en storm. Men vilken underbar storm! Allright. Han gör inga misstag, för han är själv sjöman. Men vad är det för mening att skriva en sådan bok? Alla har väl sett en storm? Bättre kontakt hade Eric Linklater med sin morfar, som han beskriver så här: Min morfar var en tämligen lång och magerlagd gammal man, brunbränd med små blå ögon, en näsa som en tornfalksnäbb och en hårtofs som en plym i pannan. Han var fåordig men skrockade ofta av skratt. När min syster och jag var små tog med han oss på långa promenader och gjorde båtar till oss som tålde att seglas i öppet vatten. De krängde för hård vind men reste sig igen och de kunde styra en rak kurs. De var sjövärdiga och deras segel välgjorda. Min mormor måste sy dessa och morfar var inte nöjd med annat än en perfekt kopia av hans mallar av brunt omslagspapper. Han hade stora knotiga händer, som kändes svala och föreföll för ett barn vara starka som järn. 16 Utkik över sju hav En 30-årskavalkad

20 Utkiks salta medarbetare John E Persson har ett förflutet som bl.a. fartygstelegrafist och kringflackande provningsingenjör för fartygsturbiner, turbindoktor. John började medarbeta i Utkik nr , med den personliga berättelsen Sjöresor med böcker samt Gustaf Stenfelt det första i en lång rad sjöförfattarporträtt, illustrerade med egenhändigt gjorda teckningar. Dessa har kommit väl till pass i praktverket Sjölivets berättare, med Ove Allansson som redaktör, där John är en av de flitigare medarbetarna. John har skrivit och varit medförfattare till sammanlagt ett dussintal böcker, däribland klassikern Stimbåt. Teckning och foto: John E Persson Han hade varit sjökapten under klipperskeppens storhetstid och det är hans person som dominerar mina barndomsminnen. Denne beckbyxa, som ursprungligen hette Eric Ljung, var född 1834 i Torsåkers församling, Gävleborgs län som son till soldaten Anders Ljung skrevs Eric in vid Gävle Sjömanshus och mönstrade samtidigt kock i skeppet Astrea med en hyra på 10 Riksdaler Riksmynt. Fartyget förliste den 15 december 1854 på Brasiliens kust när det var på hemresa med en guanolast, men alla ombord räddades. Den 25 februari 1857 fick Eric Ljung uppleva ytterligare en förlisning, då brittiska barkskeppet Eugenie strandade på ett rev 30 distansminuter från Port Louis på Mauritius. Även från denna kom Eric helskinnad. Men han återvände inte till Torsåker utan stannade i England, ändrade sitt namn till James Young och tog en brittisk sjökaptensexamen. Han förde från 1872 flera stora segelfartyg från Greenock; kompositbarken Parejero samt järnfullriggarna Norval, Eurydice och Orpheus. Hans hustru och dottern Elisabeth vistades ombord under långa perioder. I Orpheus hade han en förstestyrman som hette Linklater, och uppenbarligen uppstod tycke mellan honom och Elisabeth. Robert Linklater fick dottern och 1889 även befälet i fullriggaren efter svärfar. Deras son Eric blev en mångsidig författare. Hans produktion spänner från självbiografiska skildringar som The man on my back (Mitt sämre jag), dikter, essäer, dramer till pikareskromanen Private Angelo (Soldat Angelo), vilken jämförts med Den tappre soldaten Svejk. För att inte tala om barnböckerna The Wind on the Moon (Det blåser på månen), en av världens mest älskade, och The Pirates in the Deep Green Sea (Djuphavspirater), i vilken Davy Jones och alla drunknade pirater vaktar över de stora knopar som sammanhåller latituderna och longituderna, så att inte jorden spricker. Under andra världskriget förde Linklater, som major i Royal Engineers, först befälet över ett fort på Orkney. Han fick senare anställning på PR-avdelningen vid British War Office och kommenderades till Italien för att rapportera om de allierades landstigning. Från 1945 till 1948 var humanisten Linklater rektor vid universitetet i Aberdeen gjorde han en resa i Fjärran Östern under Koreakriget, från vilken han samlade sina erfarenheter i boken A Year in Space. Trots att Linklater inte var född på Orkney har öarnas historia ofta inspirerat honom. Mina kunskaper om Orkney kärleken till Orkney dominerade och kanske splittrade en stor del av mitt liv kan jag tacka, inte min Orkney-födde fader, utan min neurotiska, ständigt förbittrade och ytterst beslutsamma moder för skrev han. Förutom att han förlade handlingen i romanerna Männen från Ness och Vikingar till hemtrakterna, skrev han faktaboken Orkney and Shetland An Historical, Geographical, Social and Scenic Survey. Eric Linklater avled 1974 och i dag trettio år efter sin död är han nästan bortglömd. Till och med på Orkney! John E Persson (ur Utkik nr ) Utkik över sju hav En 30-årskavalkad 17