Nordiska Novelldagen maj

Transkript

1 nr 1 13 årgång 15 Sverige Arne Dahl, Gun Ekroth, Stewe Claeson Danmark Pia Juul Sápmi Stina Stoor Finland Peter Sandström, Johanna Holmström Norge Merethe Lindström, Espen Haavardsholm, Line Baugstø med reservation för ev ändringar samt Dalslands Litteraturpristagare 2013 Kristian Petri Nordiska Novelldagen maj Den nordiska novellens egen scen på Baldersnäs Herrgård, Dals Långed Utdelning av

2 Kyrkogatan Åmål Tel Plusgiro Bankgiro Org.nr Föreningen för alla som läser, skriver, samlar, köper, säljer, ger ut, lånar ut eller är intresserade av litteratur i största allmänhet. Föreningens syfte är att stödja litteratur med anknytning till Dalsland. Nytt och gammalt, skönlitteratur och facklitteratur, poesi och dokumentär. Vi samarbetar med biblioteken i Dalsland och med bokhandlare, samlare, författarföreningar och andra kulturföreningar. Vi vill hålla ett korpöga på det litterära Dalsland. Som medlem får du: Korpgluggen, fyra nr/år som innehåller presentation av nyutkommen litteratur, information om böcker och Bokdagar, litterära inlägg, insändare, medlemsnytt m.m. Inbjudningar till litterära arrange mang i Dalsland. Medlemsavgiften är 125 kr/år för enskild medlem inkl. familjemedlemmar. 200 kr/år för institution och företag. Omslagsbild Åsa Carlsson Korpgluggen trycks hos Niklassons Tryckeri AB, Mellerud Issn Föreningens ordförande ansvarig utgivare Lena Grönlund , lngrnlnd@gmail.com Redaktion Redaktörer Gunilla och Lars Gustafsson , larsgus@live.se Lena Grönlund , lngrnlnd@gmail.com Monika Åhlund @home.se Maj-Lis Dolk , maj-lis.dolk@bokdagaridalsland.se Frida Stålhandske frida@bokdagaridalsland.se Bokdagar i Dalsland Anita K Alexanderson Lunnegatan Åmål anita.k.alex@bokagaridalsland.se Annonser Frida Stålhandske, koordinator frida@bokdagaridalsland.se Annonspriser Helsida 1200 kr Halvsida 800 kr 1/4 sida 600 kr 1/8 sida 500 kr Om man binder sig för en annons i fyra nr. rabatteras det med 20% på priset för varje annons införande. Vid tekniska detaljer och annonsmaterial: Bele Fransson Annonslayout Kontakta: Åsa Carlsson eller Bele Fransson så hjälper de till att utforma din annons. Kostnaden för detta debiteras separat. Planerad utgivning av Korpgluggen 2013 Nr 2 Vecka 26 Manusstopp 9 juni Nr 3 Vecka 39 Manusstopp 1 sept. Nr 4 Vecka 48 Manusstopp 10 nov. Äntligen vår! Vasaloppet är avlupet och solen värmer. Talgoxen sjunger både tittut och titittut och hackspetten trummar, en nötväcka låter piú piú. Fågelorkestern har börjat stämma och nu väntar vi på solisterna från södern. Koltrasten brukar dyka upp i slutet av mars där jag bor, när alla årsmötena är avklarade och föreningslivet återgår till sina ordinarie aktiviteter. Den nya styrelsen börjar jobba och ledamöterna har intagit sina positioner och roller. När det fungerar som bäst så jobbar man som en samstämd orkester med något som alla tror på. Någon är dirigent, det finns en förstafiol och det finns solister, men det viktiga är att det finns utrymme för alla och att man får möjlighet att jobba med det man är bra på och tycker är roligt. Någon är duktig på att snickra på hemsidan, någon bygger nätverk eller redigerar medlemstidningen och någon ser till att alla får fika och känner sig välkomna! Ibland byter man plats för att pröva nya roller och vill man utveckla och förnya så ser man till att det kommer in nya förmågor i bandet, gärna yngre! Hur går det med orkestreringen och förnyelsen i Dalslands Litteraturförning? Den som går på årsmötet får se, både det ena och det andra! Därute larmar det på som vanligt. Tjuvjakt på noshörningshorn och elefantbetar, näthat, korruption i de mest oanade kretsar, köttfusk och kortbedrägerier. Hur orkar dom hålla på??? Har dom kul? Blir dom lyckliga och får vänner? Kan någon förklara för mig naiva, troskyldiga varelse varför inte alla människor tänker efter vad de tror är rätt och gott här i världen och sen jobbar ihop med likasinnade för att rädda utrotningshotade djur eller för ett rikare musikliv eller åtminstone för att ha lite roligt tillsammans? I Dalslands Litteraturförening tror vi på litteraturen. Vi tror att det är utvecklande och berikande att träffa författare i levande livet och att äga och läsa böcker. Vi är särskilt måna om att det ska finnas sådana möjligheter i Dalsland, att författare med dalslandsanknytning ska uppmärksammas och belönas, och att skrivartalanger i Dalsland ska uppmuntras. Därför arrangerar vi Bokdagar och utser litteraturpristagare, delar ut skrivarstipendier och ser till att böcker som är färdiglästa hamnar hos nya ägare. Och vi har väldigt roligt! Vi känner att det vi gör är viktigt och värdefullt, och det finns utrymme för fler. Nu gäller det Nordiska Novelldagen på det vackra Baldersnäs, Dalslands Litteraturpris, och så vår baby, det blivande Nordiska Litteraturhuset i Dalsland. Det är där årsmötet äger rum. Välkomna! Och missa inte vårens höjdpunkt och fullbordan och, den 11 maj på Baldersnäs! Lena Grönlund 2 Korpgluggen

3 Samverkan mellan Fagerholm och Ekdahl Maj-Lis Dolk Årets första författarafton ägde rum i Åmål 7 februari. Bokdagar i Dalsland hade bokat in ett möte mellan Lina Ekdahl och Monika Fagerholm på Café Oscar. Caféet står även för den lekamliga spisen, i det här fallet en mustig skaldjurssoppa. Byggnaden är en pampig villa från 1920-talet med mycket charm som bibehållits. Järnvaruhandlare Ahlmgren lät bygga den och bodde här med sin familj. Lina Ekdahl framträdde med sin nyutkomna diktsamling som också rätt och slät heter Diktsamling. Omslaget i blått och vitt för genast tankarna till Konsums blåvita bassortiment och det påpekar författaren själv också. Hennes poesi är som vanligt rapp, och hon backar inte för att häckla samhället. Med uppmaningar och upprepningar låter hon sin poesi flöda över oss. Med titlar som Jämlikhet och Den svenska modellen känns det som hon förvandlar samhällskritik till poesi med stänk av vardagslivet, som gemene man upplever tillvaron. Hennes egna uppläsningar där orden kommer snabbt och ideligen upprepas är knorren på mötet. Från Ekenäs i Finland kommer Monika Fagerholm som gästat Dalsland för några år sedan på Bokdagar. I hennes tidigare romaner som lett till ett Augustpris och ytterligare nomineringar har vi mött flickorna som upplever saker de egentligen inte vill och behöver ses och bekräftas. I den alldeles nyutkomna romanen Lola uppochner heter flickorna Ca, Jana och Anita. Fagerholm avslöjar att Lola uppochner är en docka som följer med genom boken och i sin mage innehåller många hemligheter. I bokens persongalleri finner man ett otal personer men de som är huvudpersoner är till antalet åtta. Ekenäs har också stått modell för romanens Flatnäs som är en småstad, som kunde varit Åmål, säger Fagerholm och det är fullt möjligt att både älska och hata denna småstad. Eftersom det skett mord i byn och åren går innan gåtan blir löst befinner sig läsaren mitt i en thriller. Som åhörare förstår man genast, när Fagerholm börjar läsa om 3 september 1994 då Jana tar sin cykel och ger sig iväg att här kommer den redan befintliga obehagskänslan att accelerera. Det blir som att gå på ett gungfly i sällskap med författaren. och hela personregistret. Monika Fagerholm har i en intervju sagt att hennes favoritord är samhällsgemenskap och det känns som om detta ord är gemensamt för både Monika Fagerholm och Lina Ekdahl som tillsammans varit på turné. Dikter av Lina Ekdahl: Kvällens presentatör Danile Larsson och Monika Fagerholm. Frihet Inte ha hus inte samla på sig inte ha båt inte lagerupplag inte förråd inte bokhyllor inte växter inte hund marsvin burfåglar inte äldre föräldrar inte fru inte älskare inte barn Lina Ekdahl längst till höger. Jämlikhet Är du rik då skall du ock bli rikare så att den fattiga inte blir fattigare Korpgluggen

4 Anita, Frida och Lena Vi möblerar och sorterar böcker, ringer i den nya telefonen ( ) planerar och diskuterar. Sedan dricker vi kaffe och pratar om annat och äter Nils-Eriks karameller som han kontinuerligt fyller på för att hålla oss på gott humör. Än så länge huserar vi en trappa upp. Där har vi vårt härliga kansli. Ett fint rum med skrivbord, förvaringshyllor, skrivare m.m. Och med uppkoppling till nätverk. Där finns också vårt fina kaffebord och några sköna länstolar. I kansliet huserar främst Frida och Anita. Vi har också ett konferensrum med ett stort fint bord med plats för minst tio personer. Det har en gång tillhört skådespelaren Bertil Anderberg! Runt bordet gamla fina stolar, loppisfynd och gåvor, som vi successivt klär om med klatschiga moderna tyger. Där finns bokhyllor för vårt nordiska bibliotek: noveller, dalslandslitteratur och böcker om och av nordiska författare, översättningar och på originalspråk. Vi är glada när någon kommer med de nordiska böckerna på originalspråken. En vägg är fri för att visa konst och vi hoppas förstås på att dalslandskonstnärer ska ställa sig i kö för att få visa sina bilder. Just nu har vi två vackra porträttmålningar av Elisabeth Andersson. Även vår egen medarbetare Anna Ekelund har ställt ut några av sina bilder. Vår entré är på gården till detta gamla kulturskyddade hus från 1700-talet. Känn på dörren, är det upplåst är vi där. Än så länge har vi ingen ringklocka så det är ropa som gäller. Man kan hänga av Bildtext?? sig ytterkläderna på bottenvåningen och Läget i Litteraturhuset titta sig i den lilla spegeln med guldram, sedan går man uppför trappan. Däruppe möts man av ett litet pentry och där finns allt vi behöver, än så länge. Sedan en korridor med bokhyllor som vi fyller med böcker av våra författare, litteraturpristagare och stipendiater. På väggarna ska vi ha affischer från alla våra författardagar och novelldagar. Vi kommer snart att behöva en längre korridor! Det finns tre rum förutom kanslirummet och konferensrummet. Ett av dessa kallar vi antikvariatet. Det artar sig till att bli både välfyllt och värdefullt och ett riktigt mysrum för boknördar. Ett rum är än så länge förvaringsrum. Den tredje rummet ska bli vårt gästrum! Det tänker vi oss som ett arbetsrum och övernattningsrum för författare och andra som besöker oss, men än så länge finns där varken säng eller skrivbord. Men det är ett vackert och vilsamt rum med utsikt mot marinan. Där tänker vi oss att stor litteratur ska skapas. Så ser det ut i vårt hus just nu. Välkommen på besök! Adressen är Kyrkogatan 14 i Åmål. Ring oss gärna innan ni kommer så vi hinner sätta på kokarn! Bildtext?? Kallelse till årsmöte 2013! Onsdagen den 20 mars kl klockan har vi årsmöte i vår nya lokal på Kyrkogatan 14 i Åmål (ingång från gården, 1tr upp) Sedvanliga årsmötesförhandlingar och information om kommande aktiviteter. Efter årsmötet bjuder vi på kaffe. Inbjuden gäst är Carl Forsberg, Författarcentrum Väst, som berättar om det litterära klimatet i Västra Götalands Regionen. Ni får tillfälle att se er om i vårt nya hem, det som vi ska utveckla till Nordiska Litteraturhuset i Dalsland! Välkommen! Styrelsen för Dalslands Litteraturförening/Lena Grönlund, ordförande 4 Korpgluggen

5 Världens bästa pressfotograf kommer till Åmål Åke Sundelin - Pressansvarig Åmåls Fotofest Det stora dragplåstret på Åmåls Fotofest blir Paul Hansen som två gånger blivit utsedd till världens bästa pressfotograf. Han har dessutom lovat att hålla föredrag. Ytterligare drygt 30 fotografer kommer att visa upp sina bilder. Fotofesten har etablerat sig som ett mycket uppskattat arrangemang och för sjätte gången kan besökarna vandra runt i centrala Åmål och se det stora och varierande utbudet av bilder. Som vanligt med fotografer utifrån och med duktiga fotografer från Åmål. Spännvidden blir från närbilder på insekter över reportage, konstfoto och porträtt till mäktiga landskap. I år är det vernissage lördagen den 27 april kl i Konsthallen där Paul Hansens bilder visas. Övriga utställningslokaler är bland annat Kulturmagasinet, Hembygdsmuseet och Foto: Erik G Svensson. Oscars Café. Fotofesten avslutas den 4 maj. En rad aktiviteter anordnas som till exempel fotomaraton, fotoutflykt och nattvandring med fotografering som tema och inte minst föredrag. Det var planerat att Paul Hansen skulle hålla föredrag lördag den 27 april. Dagen måste emellertid ändras eftersom den kolliderade med den stora Ceremonin för World Press Photo of the Year I konkurrens med över bilder utsågs en bild tagen av Paul till årets bästa bild! Av särskilt intresse för Korpgluggens läsare är säkert att hans bok Människa, människa som kommer att säljas till ett förmånligt pris. När boken kom ut för några år sedan anordnade bokförlaget en fotoutställning baserad på bilderna i boken. Det är tio reportage där Paul också svarat för texten. Det som särkilt har tilltalat mig förutom de fan Paul Hansen som arbetar på DN har två gånger utsetts till världens bästa pressfotograf och 7 gånger utsetts till Årets Fotograf. tastiska bilderna är bredden alltifrån krigszoner till reportage om en äldre kvinna som lämnar sin lägenhet och flyttar till ett äldreboende. Ofta följer Paul en människa under flera år och gör det på ett mycket känsligt och empatiskt sätt som jag finner mycket tilltalande. År 2010 och 2012 utsågs han till världens bästa pressfotograf i den största amerikanska tävlingen Photographer of the Year. Paul Hansens egen kommentar Det känns otroligt roligt, det är en ära och en indikation på att Dagens Nyheter gör någonting rätt. Min vinst är ett kvitto på att vi gör bra journalistik. På fotofestens hemsida kan man läsa presentationer av deltagande fotografer och om programmet i sin helhet. I skrivande stund är inte allt klart men hemsidan uppdateras efterhand och givetvis kommer man att kunna läsa om begivenheterna i pressen. Ytterligare en text av Åke Sundelin finns på sid. 17. Åke Sundelin. Korpgluggen

6 Le ballon Ur boken Marseille från kriminell till kulturell av Johan Tell Marseille är fotboll. Inte alltid, inte för alla men för många är fotbollen allt. Vissa städer blir i det närmaste ett med sitt lag. Marseille, tänker många liksom de gör med Liverpool eller Åtvidaberg, det är väl ett fotbollslag det? Om man skummar igenom listan över begåvade spelare som antingen kommer ifrån eller har spelat i Marseille känns det som om den röda tråden är oerhörd talang kombinerad med inte helt sunda egon som ibland fick rent katastrofala följder. Det som också slår den som betraktar Marseilles fotbollshistoria med svenska ögon är att den största legenden för många äldre supportrar av Olympique de Marseille inte är Jean- Pierre Papin och inte heller Eric Cantona utan Gunnar, Säffle- Gunnar. Men åter till den tid då alla inte hette Glenn utan Gunnar. År 1948 vann Sveriges herrlandslag i fotboll OS-guld i London. De tre forwardspelarna Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm hamnade därefter i Milan under namnet Gre-No-Li. Den historien är välkänd. Men att en annan svensk trio ett par år senare värvades till Olympique de Marseille är inte lika väl berättat. De tre var Gunnar Johansson från bohuslänska Hjärtum, Göteborgaren Dan Eknér och Säffle-Gunnar Andersson. Eknér kom bara att stanna ett år medan dubbel-gunnar blev kvar i åtta säsonger. Gunnar Johansson kom att spela flest matcher, 255 stycken, och räknas fortfarande som en av OM:s störste speluppläggare någonsin men det går förstås inte upp mot den som bär upp titeln meilleur buteur, alltså den störste målgöraren någonsin, Säffle-Gunnar Andersson. Jag har bestämt träff med monsieur Raymond Berrino i supporterklubben Dodgers lokaler. Plockar ut en hyrcykel i ett ställ vid mitt hotell och lämnar den i ett ställ vid Dodgers världens bästa uppfinning för turister. Monsieur Berrino visar runt. En vägg är fylld av spelartröjor med autografer på, en vägg är prydd med matchbilder, inte minst från Champions leaguefinalen 1993 och en vägg är fylld med flaskor. Vad vore en supporterklubb utan en bar? Rien! Men utöver detta hänger det två stora, svartvita porträtt på väggen. Bara två. Det ena föreställer Roger Magnusson som av någon anledning knuffar en motorgräsklippare framför sig och den andra är en bild på Säffle- Gunnar Andersson i halvprofil på en flygplats. Gunnar bär rock, har pomaderat hår och hans blick är långt borta som om han visste att han inte skulle leva särskilt länge till. Men det är förstås sådan man alltid läser in i bilder efteråt. När man vet hur det gick. Men ändå. Två hjältar lyfts fram och den ene är Roger från Mönsterås och den andre Säffle-Gunnar. Monsieur Berrino minns när Säffle-Gunnar anlände. Vi hade ju ingen aning om vem det var. Hade aldrig hört tals om honom och knappt om Sverige. Trodde väl det var någon plattfot som klubben fått billigt. Men så var det inte. Gunnar började göra mål direkt. Han hade en fantastisk vänsterfot. Den var magisk. Monsieur Berrino fingrar på en bunt utskrifter om Gunnar som han sedan högtidligt ska överlämna till mig med orden den är från internet. Att Gunnar kallades Säffle berodde förstås på att 6 Korpgluggen

7 det var därifrån han kom när familjen flyttade till Åmål och för att skilja ut sig bland alla andra Gunnar fick han dras med orten Säffle som smeknamn. Fast egentligen var han född i Arvika. Monsieur Berrino har knappt hört talas om Säffle. För honom var han bara Gunnar. När han gjorde mål var det Gunnar vi skrek: Gunnar, Gunnar, Gunnar, säger han och det blänker till i hans gamla, lite vattniga ögon. Så när Björn Ranelid långt senare minns Reptilen från Marseille är det som vanligt vackert, poetiskt och inte helt sanningsenligt. Säffle Andersson lade sig i rännstenen och dog. Han flyttade med egen kraft en hel stad till Frankrike. Den rymdes ledigt i Marseilles hamn. Alla busar lärde sig att ljuda och stryka det riktiga namnet från kyrkoböckerna: Här låg Säffle. Det regnade och ögonen var öppna. Han var berusad som vanligt. Gud saknade en center i sitt lag. För det var aldrig någon i Marseille som hörde talas om Säffle. Här var han bara Gunnar, Le Bombardier de la Cote d Azur. Att Gunnar hamnade i Marseille berodde på några möbler. Han hade utmärkt sig i Åmål, tidigt flyttats upp i A-laget och därefter värvats till IFK Göteborg som hjälpt till med några möbler till hans lilla lägenhet för att han skulle komma till rätta. Detta fick Svenska fotbollförbundet reda på och proffsförklarade honom vilket gjorde att han inte längre kunde spela i Sverige. Han var då 19 år och hade två allsvenska matcher som merit. Ett tag senare for han till Marseille. Lämnade fru och barn kvar och kom inte tillbaka förrän som 35-åring, med ny fransk fru och franska barn för att bli spelande tränare i Arvika, hans egentliga födelseort. Det gick uselt, premiärmatchen var mot Hillringsborg i division 3 västra, så uselt som det bara kan gå för en man som endast hade sex år kvar att leva. Men innan dess gjorde han mål. Mål för Marseille. Monsieur Berrino bläddrar i sin pappersbunt för att leta fakta trots att jag sagt att jag hellre lyssna på hans minnen. Titta, 35 mål på 34 matcher! Till slut hade Gunnar gjort 169 mål för OM. Det är fortfarande rekord. Han är vår bästa målgörare någonsin. Jag säger bara Zlatan, ha! Han är ingenting mot Gunnar! För monsieur Berrino finns det ingen större än Gunnar och han blir förvånad och en aning ledsen när jag berättar att Säffle-Gunnar är i det närmaste ett okänt namn i fotbollssverige undantaget de riktiga kalenderbitarna. Det är, trots alla målen, lite svårt att förstå minnet av Gunnar då detta var under en tid då OM inte vann några titlar av betydelse. De hamnade alltid en bit ner i tabellen. Men kanske var Gunnar det ständiga hoppet om att en dag ska det gå, en dag lossnar det, en dag blir alla dagar som när Gunnar egenhändigt Monsieur Berrino framför bilden på Säffle- Gunnar. slog Saint Etienne. Den matchen började med att bortalagets stjärna, Meklofin, gjorde ett hattrick. Med dessa tre mål trodde man att matchen var avgjort. Men då vaknade Gunnar. Drev in från höger, inte olikt dagens Messi, snurrade, dribblade, fintade, vände bort och avslutade med sin magiska vänster. Till slut hade Gunnar gjort fyra mål. Fyra mål! Det var ofattbart. Vi skrek alla Gunnar, Gunnar, Gunnar. Sedan grät jag. Grät som ett barn, säger monsieur Berrino och pekar på sin kind där tårarna en gång trillade. OM hade slagit Saint Etienne. Gunnar hade sett till att det omöjliga skett. Ändå, när säsongen var över slutade Saint Etienne som etta och OM som sexa. Men för monsieur Berrino verkar titlarna inte spela så stor roll även om han så klart vill vinna dem. Han pekar mot taket där blåa siluetter av prispokaler sitter uppklistrade. De där, det var under Roger Magnussons tid. Han var fantastisk. Utan honom hade Josip Skoblar inte gjort så många mål och utan de målen hade vi inte vunnit så många titlar då. Sedan pekar han lite längre bort. Under Bernard Tapie vann vi ännu mer. Fyra ligatitlar plus champions league. Det var vår bästa tid. Och vår värsta. Med värsta tid syftar monsieur Berrino på skandalerna som följde på avslöjandet att ägaren Tapie Korpgluggen

8 ägnat sig åt att muta till sig matchresultat. Tapie var den som å ena sidan skickade iväg Cantona för dåligt uppförande mot domare men som å andra sidan ägnade sig åt match-fixning. Tapie var inte helt olik Berlusconi och det var också hans Milano som OM slog när de som första franska lag tog hem Champions league genom att slå Milan i München med 1-0 den 26 maj Men det var innan skandalen briserade och skickade ner OM i division två där de fick skämmas ett par år. Men på det individuella planet har enligt monsieur Berrino ingen matchat Gunnars storhet på 50-talet. Det här är inte heller en åsikt av en gammal nostalgisk man med dimmigt minne. När OM firade sitt hundraårsjubileum 1999 var det inte Eric Cantona, Jean-Pierre Papin, Josip Skoblar eller någon av de andra storheterna som prydde omslaget på den bok man då publicerade, utan Gunnar. Säffle-Gunnar som hemma bara blev rörmokarens son medan man i Marseille höll honom som århundradets spelare. Då var Gunnar kung. Vart han än gick ville folk prata, vart han är befann sig ville folk bjuda på en pastis. Man såg honom ofta ute, alltför ofta. Han hade ju familj. Satt på en bar. Spelade fotboll på ett torg. Gunnar verkade aldrig få nog med uppmärksamhet. En uppmärksamhet som till slut bara handlade om att sitta på caféer och låta sig bli bjuden på sprit. Näst sista säsongen gjorde Gunnar 23 mål. Sista säsongen gjorde han 8. Därefter petades han och försvann ner i seriesystemet tillsammans med sin pastisflaska. Innan allt var över hann Gunnar med en runda till Algeriet där han förutom att spela fotboll öppnade Bar Andersson som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Spiralen fortsatte nedåt. Gunnar dök åter upp i Marseille. Jobbade som vaktmästare på en simklubb. Fick hjälp av OM till en ny lägenhet och ett tolkjobb hos en skeppsmäklare. Misskötte sig, sålde lägenheten, blev lämnad av fru och barn och dog slutligen bokstavligen i rännstenen utanför lokaltidningen Le Provençal, på rue Sainte, där han varit inne och tiggt pengar till ännu en pastis. Le Provençal som senare satte rubriken Pardon Gunnar över ett helt uppslag för att säga förlåt för hela staden som inte lyckades ta hand om sin hjälte. Så begravdes Gunnar Andersson under stora hedersbetygelser i Marseille. Hans svenska släkt fick läsa om det i Värmlands folkblad. Det sägs att man hittade en biljett till OM:s nästa hemmamatch i Gunnars fickor när han dött. Men det är bara en myt. Han hade slutat intressera sig för fotboll för länge sedan. Blivit folkskygg, fientlig och enbart intresserad av att dricka. Myt är också att det ska finnas en rue Andersson i Marseille, att fansen fortfarande ska lägga blommor på hans grav och att hans sista mål i Frankrike var i en match mot Olympique de Marseille vilket bara hade gjort honom ledsen. Men om det också är en myt att han slagit vad om att han kunde dricka tre pastis strax före match och ändå göra mål vet jag inte. Tragisk är den historien hur som helst. Men i Dodgers klubblokal är minnet av Gunnar levande och fotot på honom det som dominerar. Sedan börjar den tevesända bortamatchen. Vi hinner knappt sätta oss tillrätta innan Andre Ayew gör 1-0. Då skålar vi i pastis Det var det här Gunnar dog av, säger monsieur Berrino. Senare, som ett slags sista hälsning, på flygplatsen på väg hem hittar jag tidningen Fotball France vars huvudartikel är Les 50 meilleurs joueurs etrangers de l histoire, alltså en text om de femtio bästa utländska spelarna i franska ligan någonsin. På listan återfinns två svenskar. På plats 16, Roger Magnusson och på 17, Gunnar Andersson. Lokala nyheter i över hundra år Datorhjälp Korpgluggen

9 BOKSTAFETT Bokstafetten går vidare Petter Pettersson till Ola Pettersson Advokat Guido Guerrieri arbetar i Bari på Italiens östra kust. Han är en person plågad av ganska stora problem. Han är drabbad av en separation som hade sin grund i hans egna tillkortakommanden, av allt att döma, och han har sömnproblem. Däremot förstår man tidigt att han trots det drivs av ett stort rättspatos, även om han av ekonomiska skäl tvingas ta jobb där han försvarar skitstövlar. En dag antar Guerrieri ett fall som inbegriper en afrikansk invandrare som polismakten vill spärra in på livstid för ett mord på en liten pojke. Ganska snart upptäcker han att utredningen har luckor med både rasistiska förtecken och rent slarv. Samtidigt flyttar en ny kvinna in i huset, en nykter alkoholist med en brokig bakgrund som gillar aikido och att lyssna, men som samtidigt har en aura av femme fatale. Jag ska inte avslöja hur det går. Men jag kan avslöja att jag sannerligen inte är något fan av deckarlitteratur, även om jag givetvis läst mina Grisham- och Wallanderböcker. På sannolika skäl har däremot mycket lite Wallander i sig. Även om Guerrieri drivs av sina demoner likt Wallander så framställs han betydligt djupare och nyanserat. Själva deckarhistorien, själva intrigen, i romanen utgör faktiskt en ganska liten del. Det är inga häpnadsväckande vändningar (utom möjligen en, som faktisk är ganska sannolik), det är inga biljakter, det är inga kroppsvätskor, det är inga osannolika analyser. Möjligen är det en aningen väl formulerad rättsframställan mot slutet, men den ska jag inte avslöja något om. Med andra ord: den är befriad från många av genrens klyschor, vilket jag uppskattar mycket. Inte så att jag är lättskrämd, tvärtom, jag gillar ingående beskrivningar av kroppsvätskor som rinner lite överallt, men det känns uppfriskande med någon som inte behöver ta till det greppet. Det finns med andra ord säkert författare som skulle kunnat berätta själva kriminalhistorien över 40 sidor, men det väljer Carofiglio att inte göra. Istället fokuserar han på Guerrieri till hundra procent. Huvudpersonen är medverkande i varje scen, i varje mening. Ibland i form av händelser vad gäller intrigen, ibland i form av tillbakablickar och ibland i form av scener som egentligen är onödiga men ändå skapar bakgrund och stämning, som exempelvis som när han går och fikar med sin gamla flickvän eller när han lagar mat, då man som i Murakamis böcker får en utförlig beskrivning av hur anrättningen tillagas med, i princip, recept och allt. Det gillar ju jag. God mat verkar det dessutom vara. Alla ensamma människor som känner sig miserabla lagar alltid så god mat till sig själva i böcker, verkar det som. Själv kokar jag nudlar och dricker folköl när jag är hemma, ensam och lite hängig. Får bättra mig där. Jag har heller ingen egentlig erfarenhet av modern italiensk litteratur, men frågorna som ställs och hur människor reagerar sker på ett sätt jag förstår. Men jag kan lite om de politiska frågor som lyfts vad gäller rasism, och situationen i Bari med de afrikanska gästarbetare och flyktingar som finns där är inte helt obekant. Översättningen kan jag inte heller egentligen säga något om, förstås, men det är ett flytande och ganska litterärt språk. Förmodligen en svår roman att översätta, Carofiglio byter stil och genre ganska drastiskt mellan sina kapitel. Ibland är dialogerna uppdelade med talstreck, ibland kommer de i löpande text. Jag gillar det. Jag gillar när man laborerar med formen, det tyder på en säkerhet och skrivglädje hos författaren om man kommer undan med det, vilket Carofiglio gör. Det är en bra roman, men kanske inte något för någon som bara gillar Läckberg och Wallander, den är mer litterär än så. Eller - någon som bara gillar Läckberg och Wallander kanske just skulle läsa den för att utsättas för något med aningen mer tuggmotstånd. Man skulle möjligtvis kunna ha invändningar mot det hårdkokta, men det kanske är något i den italienska stilen. Kvinnoporträtten är med svenska mått väldigt konservativa. Ingen kvinna i boken driver egentligen romanen framåt utan antingen är de flickvänner, sekreterare eller mystiska grannar. Men återigen, det är Italien, och den utspelar sig dessutom ett par år bakåt i tiden. Det hårdkokta tar sig också uttryck i de kalla männen. Han tände en cigarett men tog inga bloss, utan lät den brinna ut mellan sina två fingrar.. Är det någon som verkligen sett någon göra så i verkligheten? Inte jag i alla fall, men jag kanske har rört mig i fel kretsar. Sammanfattningsvis: Inte helt medhårs, stort rättspatos, ganska spännande, fint språk, hårdkokt. Jag vill nog läsa mer av Guerreri, och det finns flera uppföljare. Jag fick recensionsuppdraget av min mor och ska skicka det vidare. Vad är då mer logiskt än att skicka vidare det till min far, Ola. Han ska få läsa en bok som är en av de bättre jag läst de sista åren, en bok som möjligtvis inte passar honom alls. En bok som i princip bara innehåller män, apropå genusperspektivet, och elände, nämligen Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Lycka till, farsan, have fun.? Fråga Biblioteket Emma Olander: Varför ska man ta med sig barnen till Åmåls bibliotek? Jag tycker att man ska ta med sig barn till Åmåls bibliotek för att det finns så mycket spännande och roligt att göra här. Självklart finns ett stort utbud av bilder- och barnböcker, serieböcker och tidningar att välja bland och jag tror att vi har något som passar alla barn. Vi har roliga, knasiga, spännande och till och lite läskiga böcker, dessutom har vi böcker som kan vara bra att läsa om man funderar på saker som händer i livet och som ibland kan vara svåra att förstå på egen hand. Kommer man från ett annat land än Sverige så kanske man hellre vill läsa sagor och böcker på sitt hemspråk och vi har ett växande utbud av barnböcker på ett flertal språk. Om man inte vill bläddra i en bok så kanske man vill lyssna på en berättelse istället och då kan man låna hem bra barnböcker på cd eller lyssna på vår egen sagotant, Lena Ahlstedt, som läser högt för alla barn som vill lyssna en gång i veckan! Gillar man film så är man välkommen att komma på vår Knattebio en gång i månaden och mysa i biomörkret nere i bibliotekets filmgrotta. Vill man hellre kolla på film hemma så kan man låna med sig en eller flera barnfilmer. Det finns många goda anledningar att ta med sig barn hit till Åmåls bibliotek men framförallt ska man göra det för att det är mysigt och lärorikt att läsa tillsammans, stora som små! Korpgluggen

10 Novelldagen 11 maj på Baldersnäs Baldersnäs på Dal Baldersnäs, den vackra halvön i Laxsjön med sin park och sina byggnader, har en intressant historia och är idag ett levande och välbesökt turistmål i Dalsland. Halvön är naturreservat och herrgården har fått nytt liv med sin senaste ägare, Anders Kihlberg. Herrgården har anor från 1700-talet och det var järnhanteringen i Dalsland som skapade det ekonomiska underlaget. Carl Fredrik Waern, Kongen på Dal, bruksägare, handelsman, politiker och romantiker anlade den vackra parken som på sin tid vann internationell ryktbarhet. Parken är kanske inte vad den en gång varit med över 240 främmande trädslag, tusentals exotiska växter, broar och paviljonger, men fortfarande finns mycket kvar. En promenad från entrén vid Bränneriviken med sin välkomsthälsning Hospes! Paeninsula haec, cum amoena tibi ridet, Curas omitte!* till yttersta udden, Sistimus, bjuder på många vackra vyer och historiska utblickar. Som ledsagare kan man lämpligen välja Kolbjörn Waerns kapitel En parkvandring med farfarsfarfarsfar i boken Den romantiska parken. Vid sekelskiftet 1900 gick Baldersnäs ur familjen Waerns ägo och efter några ägarbyten köptes det 1908 av Rudolf Lilljeqvist som 1895 hade grundat EKA, en elektrokemisk industri i Bengtsfors med bl.a. Alfred Nobel som aktieägare. När Alfred Nobel dog 1896 visade det sig att Lilljeqvist tillsammans med Ragnar Sohlman utsetts till testamentsexekutor. Det blev en lång och snårig historia innan de första nobelprisen kunde delas ut Någon dalslänning har hittills inte fått något nobelpris, men med Nordiska Novelldagen upprätthåller vi i alla fall den litterära anknytningen och delar dessutom ut ett annat, väl så hedervärt pris, Dalslands Litteraturpris! Läs mer om Baldersnäs: Den romantiska parken: Baldersnäs på Dal (2009) Baldersnäs under 1900-talet (2010) Blomsterminnen: akvareller från Baldersnäs orangerie (1999) Waern-Bugge, E., Baldersnäs i mina minnen (1994) *Gästvän! Halvön som skönt mot dig ler, bjuder dig sorgerna glömma! LITTERATURPRISET Kristian Petri, dalslandsfödd författare, kulturskribent och filmare, får Dalslands Litteraturpris I hans detaljskarpa noveller och reseberättelser finns både bredd och djup. Han har rest från Rävmarken i Dalsland till Borneos djungler och från Första rummet, debutromanen om uppväxten, till faderns sista rum i Pappan som skildrar hur livet sipprar bort i den svenska välfärden. En världsresenär med anteckningsboken ständigt till hands, genom världen och genom livet. Presentation av presentatören på Novelldagar Daniel Larsson, f Konstnär, dj, socionom. Med utgångspunkt i citatet Håkan Hellströms texter gör mig nostalgisk över saker jag aldrig upplevt har Daniel under åren odlat en förkärlek för ögonblicket, det-är-nu-det-händer-känslan. Det började i Göteborg under åren som dj och klubbarrangör. Efter några hektiska somrar med arbetet för Arvikafestivalen var det läge att försöka slå av på takten. Det gick sådär. Vidare till Åmål och Kulturföreningen Vidundret som i sin tur ledde fram till Bokdagar i Dalsland och Nordiska Novelldagen. Parallellt har Daniel arbetat som radiopratare, handlagt missbruksfrågor och är sedan något år tillbaka verksam som kurator vid Bengtsfors vårdcentral. Fredag 10 maj kl Invigning Nordiska Novelldagen Per Eriksson, kommunalråd Bengtsfors och Anita K Alexanderson, Bokdagar i Dalsland. Prisutdelning: Dalslands litteraturpristagare 2013 Kristian Petri Prisutdelare Lena Grönlund, Dalslands Litteraturförening tillsammans med representant från Dalslands Sparbank. Scensamtal med Kristian Petri och Gun Ekroth. Lördag 11 maj kl Dagen öppnas av Anita K Alexanderson och Gun Ekroth Presentatör Daniel London Larsson Stewe Claeson Sverige, Line Baugstø Norge, Peter Sandström Finland Lunch PROGRAM Johanna Holmström Finland, Espen Haavardsholm Norge, Stina Stoor Sápmi Kaffe Pia Juul Danmark, Arne Dahl Sverige, Merethe Lindström Norge Avslutning Kristian Petri Foto: Sofia Runarsdotter Köp biljett på eller vid entré till Baldersnäs Herrgård, pris 280 kr inkl lunch & kaffe 10 Korpgluggen

11 Författarpresentation Espen Haavardsholm, f. 1945, Norge Författare, novellist och litteraturkritiker Nordiska Novelldagen presenterar stolt en av Norges mest aktade författare. Med 15 romaner och 7 novell/essä-samlingar i ryggen har Espen definitivt präglat det norska litteraturklimatet. Sedan debuten 1966 har Espen hyllats för bland annat Foto: Finn Ståle Felberg personligt relaterade biografier av norska motståndsrörelsen under andra världskriget, sina skildringar av Norges 1960-tal samt återkommande behandlat far- och sonrelationen. När han mottog det prestigefyllda Aschehougpriset 2006 lyfte juryn fram Espens förmåga att förvandla personliga erfarenheter till allmänna, igenkännbara betraktelser. Det politiska 60-talet och generationskrockarna återfinns senast i novellsamlingen Dödsögonblicket som gavs ut Översatt till svenska, ryska, tyska, danska och franska. Johanna Holmström, f. 1981, Finland Författare, novellist och journalist Med en aldrig vikande blick fokuserad på sin författargärning har Johanna etablerat sig på den finska och svenska författarscenen erhöll hon SVD:s litteraturpris för sin novellsamling Camera Obscura. Läsare av Johannas noveller bör vara Foto: Otava beredda på det oväntade. När hennes gestalter väljer fel, gör fel mot sig själva, straffar det sig. Då får de dö. Med en lust att vilja lära ut någonting genom sina berättelser är hon nu högaktuell med romanen Asfaltsänglar. Sex års research som mynnat ut i en familjeroman om patriarkatets makt, kulturkrockar och det smärtsamma i att slitas mellan identiteter. Line Baugstø, f. 1961, Norge Författare, novellist och journalist Att läsa Lines vardagsskildringar är nästan alltid lika med att möta en del av oss själva, vare sig vi vill eller inte. Hennes sinne för att fånga den lilla händelsen i livet, med ett enkelt språk, påkallar gång på gång frågan om hur självkritiska vi egentligen är. Förväntar vi oss för ofta att den Foto: Finn Ståle Felberg andre bör ta första steget till förändring? Med åtta romaner, novellsamlingar och barnböcker i ryggen är Line aktuell som en av Norges främsta författare med novellsamlingen Musik för rasande kvinnor. Här sätter Line fokus på vilken roll aggressionen har som drivkraft för den personliga utvecklingen. Merethe Lindström, f. 1963, Norge Författare och novellist 2012 mottog Merthe Nordiska Rådets Litteraturpris för romanen Dagar i Tystnadens Historia. Motiveringen löd I en stillfärdig, precis och eftertänksam prosa berättar Lindstrøm om hur en dramatisk dåtid långsamt bryter in i en äldre kvinnas liv och medvetande. Samma år var hon Foto: Johannes Jansson invigningstalare vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. I år är det 30 år sedan hon debuterade med novellsamlingen Sexorcisten og andre fortellinger. I sina texter undersöker Merethe hur de nära relationerna och hur samtalet, eller bristen på samtal påverkar oss, enskilda och i familjen. Pia Juul, f. 1962, Danmark Författare, poet och novellist Pia gästade Bokdagar i Dalsland 2008 och det är ett kärt återseende när hon nu kommer till Nordiska Novelldagen. Sedan debuten som poet i början av 1980-talet har Pia sett och varit med om att förändra det danska litteraturklimatet. I 2012 års novellsamling Af sted, til stede behandlar Pia temat om Foto:???? människor i rörelse i livet och hur vi förhåller oss till att alls vara närvarande i nuet. Som medlem i Danska Akademin är Pia oundvikligen en auktoritet på den nordiska författarscenen. Stewe Claeson, f. 1942, Sverige Författare, översättare, novellist, och poet Foto:???? Stewe Claeson debuterade 1969 med diktsamlingen Semantica, op 18 och gav sedan ut tre novellsamlingar, senare samlade i volymen Tröst. Han har varit verksam som lärare och rektor vid folkhögskolorna i Malung, i Skinnskatteberg och mellan 1994 och 2007 vid Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Korpgluggen

12 Stewe var en av initiativtagarna till och handledare vid Litterär gestaltning, Göteborgs Universitet. Genombrottet kom 1993 med romanen, Pigan i Arras och 1999 nominerades romanen Stämma i havet till Augustpriset. Rönndruvan glöder från 2002 nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris och belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris. Stewe är kännare och introduktör av amerikansk lyrik. Den Tjugotredje Dikten är Stewes senaste roman och kom i september Gun Ekroth, f. 1941, Sverige Journalist, redaktör, Det är ett kärt återseende när Gun åter gästar oss Gun är utan motstycke en av Sveriges allra främsta förespråkare och kännare av novellformatet. Mellan 80-talet och 2008 var Gun en starkt drivande kraft inom Sveriges Radio i att stärka Foto: Åsa Carlsson bron mellan litteraturen och publiken. Hon har stått som producent för programmen Leva i Sverige, Det vill jag höra, Gränslöst, Café Cosmopolite och Novellen. Vidare har Gun även producerat programmen Sommar i P1 och Vinter i P1, radioföljetonger och radioteater. Parallellt har hon även stått som redaktör för flera novellantologier. Hennes böcker finns utgivna på Sveriges Radios förlag, En bok för alla, Informa tionsförlaget och Förlaget Nordan. Till oss kommer hon för att berätta om sin passion och sitt arbete och ge oss en större inblick i vad som egentligen kännetecknar en novell. Kristian Petri, född 1956 i Ärtemark i Dalsland Regissör, manusförfattare, författare och kulturjournalist. Foto: Sofia Runarsdotter Petri har varit anställd som producent på Sveriges Television och har arbetat som kulturjournalist på Expressen och Dagens Nyheter. Hans debutbok, barndomsskildringen Första rummet, gavs ut Därefter följde tre reseskildringar: Djungeln (1990), Resan till Sachalin (1992) och Den sista ön (1994), där han skildrar resor till Borneos djungler, fångön Sachalin vid Rysslands stillahavskust och ett antal öar i Atlanten, bland annat Sankta Helena, Falklandsöarna och Kap Verde kom novellsamlingen Den stulna novellen, och 1999 ytterligare en novellsamling, Nattboken. Samma år gavs även hans reportagebok Fyren ut kom två samlingar med artiklar: Kartboken och Anteckningsboken. Arne Dahl, f. 1963, Sverige Författare, novellist, litteraturkritiker Nordiska Novelldagen kan stolt presentera en av Sveriges främsta och mesta deckarförfattare. Arne Dahls böcker är översatta till fler än 25 språk bland andra engelska, tyska, italienska, holländska, danska, norska och finska och har sålts i sammanlagt mer än 2 miljoner exemplar. Sedan 1998 Foto: Sara Arnald har det blivit 11 böcker om den nu världskända A-gruppen inom den svenska Rikskriminalen erhöll Arne priset för Årets bäst svenska kriminalroman för Viskleken, den första i en ny serie om fyra titlar kom den specialskrivna novellen Migrän för Novelix Förlag, en berättelse om en mans upplevelser av att få ett migränanfall när han läser en bok av? Just det. Arne Dahl. Peter Sandström, f 1963, Åland/Finland Journalist, författare och novellist Peter debuterade med novellsamlingen Plebejerna år fick han Svenska Litteratursällskapets pris för novellsamlingen Syster Måne. Tryggt vallas vi genom Peters sökande skildringar av den finländske pojken och mannen. Tonerna är dystra, roliga och brutalt ärliga. Foto: Robert Seger 2012 belönades hans novellsamling Till Dig Som Saknas med Svenska Yles litteraturpris och han nominerades också till Runebergspriset. Samlingen har hyllats för ett säreget språk som skildrar relationer mellan mödrar, fäder och söner efter kriget. Sökandet efter identiteten gestaltas både i den desillusionerade, försupne krigsveteranen och i den lämnade kärnfamiljen. Stina Stoor, f. 1982, Sápmi Novellist, illustratör Det går knappt att prata om höga förväntningar på litteraturåret 2013 utan att nämna Stina mottog hon ett av Sveriges största kulturpriser, Novellpriset, vid Umeå Littfest för novellen För vår del. Samma år sände Sveriges Radio hennes novell Gåvan, som en av tolv specialbeställda radionoveller. Novellix ger nu ut Stina Foto: Petter Stoor Stoors tredje novell, Ojura. I den återfinner vi den stil som novellprisjuryn hyllade i sin motivering: För att hon i sin egensinniga prosa med djup omsorg och detaljskärpa gestaltar människor och miljöer som i sin närmast fysiska närvaro etsar sig fast i läsarens minne. 12 Korpgluggen

13 Poesisida Jimmy Alm: jag rör mig utan tid med koncentration som ett smalspår in i verkligheten jag rör mig utan avstånd och lägger rälsen som formar berättelsen med mina steg guldljuset lyser från min öppna mun förbi alla trauman förbi våra drömmar förbi dinosaurierna förbi vårt universum att leva i ljus är att leva i mörker förbi verkligheten förbi berättelsen förbi poesin förbi den här texten; det börjar här som en reva i allt jag vet en reva av tomhet - i tomhet. Maj-Lis Dolk, Ånimskog: Berättelse 2013 Det finns så mycket att berätta om barndomen om pojken som försvann i gränslandet om kvinnan i byn som lämnade bort sitt barn för alltid om det vill jag berätta för den som inget vet. Studie från Dalsland Bakom busken i hagen dväljes en ensam ko var hör den hemma? Minsann en fjällko, en kullig art i dessa dalsländska utmarker? Att finnas till här och nu och finna en ko i hagen är det kopoesi eller synes rent av en poesiko? Jila Mossaed: Ett ljud som bara jag kan Det var länge sen jag längtade hem Vilket hem Det måste vara min lägenhet min lilla balkong Skyndar dit Stirrar på den mörklila petunian den enda som doftar bekant vill ihågkommas av varje kronblad Där borta finns inget hem kvar Vägen dit är förstörd Vägen till mig själv är kvar * * * I morse när jag vaknade kände jag inte igen mina händer Mina fingrar de såg ut som min mors Jag tar förstoringsglaset och undersöker dem När hände detta undrar jag Jag smeker dem ömt Hela dan är jag kopplad till kosmos Men ingen märker * * * Plötsligt var du och var icke i din kropp Dina händer vilade längs sidorna Slutna ögon Befriade ögon Någonting har lämnat dig Något försvann vart vet jag inte Du finns inte längre Plötsligt förlorade jag dig för alltid Korpgluggen

14 Hedersomnämnande i Skrivarstipendiet 2012 till Emma Bäckström Maj-Lis Dolk intervjuar Emma Hur gammal är du nu? Jag är sexton år och kommer att fylla sjutton i juni. Vad gör du nu (avser skolan)? Jag går på Klara gymnasiet i Karlstad och läser första året på det samhällsvetenskapliga programmet, med inriktning beteendevetenskap. Fritidsintressen? Förutom att läsa och skriva spelar jag till exempel piano och tränar i olika former. Favoritförfattare? Mina favoritförfattare är J.K Rowling och Stephen King. Vad läser du helst? Som många andra har jag fastnat för den annalkande dystopi-trenden. Det vill säga de böcker som skriver om framtidsscenarion med skräck samhällen där staten styr allt. Psykologisk skräck tycker jag också mycket om att läsa, speciellt om det är skrivet av Stephen King. Ytterligare något som jag är extra svag för är när overkliga saker skrivs på ett trovärdigt sätt, i vardagliga sammanhang. Ett exempel är J.K Rowlings Harry Potter. Fantasivärlden är där gestaltad på ett sätt så att man nästan blir övertygad om att den ändå borde finnas någonstans i verkligheten. Jag tror att om man lägger till lite fantasi i en berättelse så kan man göra verkligheten verkligare. Ämnar du bli kvar i Åmål? När jag har tagit studenten tänker jag främst resa utomlands och volontär arbeta. Jag har även drömmar om att gå en skrivarlinje på en folkhögskola och planerar att läsa på universit eller högskola. Därför kommer jag att flytta från Åmål för att se nya platser och möta nya människor. Hur det ser ut efter det, det vet jag inte än. Läs mer om Emma på: Pulserande drömmar Emma Bäckström Toner vibrerar. Trumhinnor försätts i gungning och liksom en dominoeffekt gör likaså varenda muskel, cell och partikel. De sjuder, pulserar i gensvar till ljudvågornas framfart. Kroppsrörelser rör sig i takt enligt den förutbestämda koreografin för att tillsammans med musiken bli en enhet. En, två, tre, fyr, fem, sex, sju, ått. Svett. Svarta sport-bh:ar skymtar under lössittande linnen. Slingor lossnar ur numera lösa knutar. Tävlingsinstinkten accelererar. Golvet avger i samband med friktionen ett gnisslande som associerar till idrottslektioner. Detaljfokuseringen gränsar till pedantisk. Det är ett andra hem. Det är lycka. Kan någon påminna mig om varför jag gör det här? Donna Jenssen för cigaretten mot läpparna. Hon kupar den vänstra handen som skydd mot blåsten och använder den högra till att tända den giftiga pinnen med sin tiokronors tändare. Det vet du. Donnas tvillingsyster, Madeleine, sneglar in genom Hemköps fönster. Mama. Donna suckar. Just det. Madeleine ser på sin två minuter yngre syster med en skarp blick. Hon undgick inte den, dock anspråkslösa, men än insmygande bittra tonen i Donnas röst. Donna sparkar till en isklump så att den delar sig i tre. Hon drar ett djupt bloss och låter röken omsluta henne inifrån. Friskis. Mamas idéer har blivit löjliga sen ungen kom. Sluta kaxa eller håll käften, fräser Madeleine. Donna spottar på de tre skilda isklumparna. Beatrice, Bea, Fagerström lyssnar till tvillingarna som till en bakgrundsmusik. Hon betraktar automatdörrarna till affären som då och då öppnas för att släppa igenom en kund innan de återigen sluts. En gråhårig man med käpp linkar ut genom affären och vidare över den isbelagda asfalten. Bea drar åt hästsvansen som envist håller på att glida ur sin uppsättning. Nästa person som dörrarna öppnas för får de tre kvinnorna att omärkligt räta på sig. Laddad och klar. Myra Louise Nouri, i sin närmaste krets enbart Mama, flinar och klappar på läderjackans utbuktade vänstra ficka. Mamas svarta hår, det enda äkta av de fyra väninnornas, är uppsatt i en lös tofs. Benen är iklädda mörkgråa mjukisbyxor och de svarta Conversen är sedan länge uttrampade. 14 Korpgluggen

15 senast 15 juni Sökes: unga skrivartalanger Vi söker två Dalslandsanknutna unga skrivare med författarambitioner. Ansök för egen del eller nominera någon till 2013 års Skrivarstipendier. Dalslands Stora Skrivarstipendium år Prissumma kr Dalslands Lilla Skrivarstipendium upp till 16 år Prissumma kr REGLER FÖR BÅDA STIPENDIERNA Ansökningstid senast 15 juni Max ett bidrag på högst 5 A4-sidor skickas tillsammans med ansökan till stipendiejuryns samordnare: Kerstin Nilsson, Villavägen 5, Skåpafors, kerstin@bokdagaridalsland.se E-ansökan och detaljerad information bl a om regler hittar du på och priser. Eventuella frågor kan ställas till juryns representant Maj-Lis Dolk, tel , e-post maj-lis@bokdagaridalsland.se Prisutdelning i samband med Bokdagar i Dalslands Författardagar i Åmål 1 3 augusti Madeleine flinar och höjer sin cigarett till ett svarande skål, innan hon fimpar den i snön. En sekund senare landar ännu en cigarett bredvid den första. Sekunden övergår till nästa, den röda glöden drar ett sista darrande andetag innan den slocknar. Du måste ändå beundra henne. Madeleine och Donna står lutade mot väggen i den gamla skolidrottssalen. De flämtar efter luft och turas om att dricka ur sin gemensamma vattenflaska. Bea står bredvid och leker med sin tungpiercing, låter den rulla runt i munnen och skrapa mot tänderna. Alla tre betraktar sin barndomsvän. Mama dansar inte till musiken, hon dansar med musiken. Det spelar ingen roll att de är på gymnastik med målgruppen kvinnor fyrtio plus. Hon rör sig som den elitdansare hon var som tonåring. Tonerna och takten verkar pumpa ut från hennes hjärta för att pulserande föras ut i kroppen av de röda blodkropparna. Välkommen! Den rödklädda, blonda kvinnan tar emot hennes pengar och ler så att alla kaffefärgade tänder blir synliga. Beatrice Fagerström sänker huvudet. I omklädningsrummet knyter hon gympaskorna med samma återkommande mening surrande i huvudet. De är hemma hos Mama tillsammans med ungen. Ute i gympasalen ställer hon sig längsmed väggen. När instruktören glatt ropar åt dem att dra sig närmare mitten tar hon ett halvt steg fram. Mantrat brusar i öronen. Först när musiken börjar ljuda ur högtalarna trängs det undan och vidare ner i en liten ask i en av hjärnans alla vrår. Det, liksom de kontinuerliga tankarna, har ersatts av toner och av känslor. I ett hörn i hennes allra innersta gnäller en naken bebis. Den grämer sig över orättvisan. Den tjatar och ber. Minnet av det återkommande nejet som förklarades av bristande pengar bränner fortfarande som ett öppet sår. Varje ton, varje sjungande ord, förminskar bebisen, gör den mindre. Tjuten hörs mer och mer som ett avlägset eko. Istället drar sig ett annat drag till minnes. Hon som varje kväll rörde sig till Britney Spears omisskänneliga röst framför spegeln med dörren stängd tar ett första, vacklande steg. Tonårsflickans konturer blir allt tydligare. Trevande söker hon sig fram i ett lika främmande som välbekant område. Bea känner svetten rinna. Linnet flyger så att magen blottas. Slingor slickar sig fast i pannan. Med hjälp av tonårsflickans mjuka påminnelser vågar hon röra sig alltmer till musiken, med musiken. Adrenalinet pumpar ut ett lyckorus så starkt att det reducerar den nakna lilla bebisen till en krympling, en utplånad. Kvar finns bara hon och tonårsflickan som på nytt utforskar drömmen som aldrig fick chansen att förverkligas. * * * Korpgluggen

16 NYA BÖCKER! Anmälan: Monika Åhlund Dalpennan nr 16 är utkommen. Det är en antologi som ges ut av Dalslands skrivarförening och innehåller alster skrivna av föreningens medlemmar. Små berättelser och dikter. Morfar föddes i en diktatur. En politisk släktkrönika av Krister Kronlid. Ord & Kulturs förlag. Detta är egentligen en historiebok om det moderna Sveriges framväxt, från 1800-talets början till vår tid. I detta inflätas historien om författarens egen familj, och som han påpekar, vilken annan familj som helst i Sverige. Boken är skriven för att vi inte skall glömma bort var vi kommer ifrån och hur landet en gång byggdes. Författaren är engagerad socialdemokrat. Förord av Håkan Juholt och efterord av Karl-Petter Thorwaldsson Nisses spegel, del 2. Nils Josefsson, Bengtsfors kommer här med ytterligare en bok om det gamla Bengtsfors. Den har som underrubrik: Reflexer och profiler, människor miljöer minnen. Här berättas polisens historia i Bengtsfors, Kringresande cirkus, Travsporten, Greans traktorgrävning och Tage Johanssons målerifirma, Lysetjärnsmilan. Så beskrivs några personers skolväg fram till Franserudsskolan i Bengtsfors. Många bilder är det och det hela avslutas med några skolkort. Människor jag mött av Gunnel Zackariasson. Boken innehåller artiklar från 1994 till De har tidigare varit införda i Dalslänningen där Gunnel arbetade som reporter. För att nämna några så inleds boken med tre kommunalråd i Ed, John Johansson, Rune Forsdahl och Martin Carling. Maja Eriksson i Klevmarken, Alvar på Tappen Jacobsson, Per-Otto Klevenmark, den riksbekante vargdödaren Stig Engdahl och många, många fler. Guide till Dalslands fåglar av Per Karlsson Linderum och foto av Kent-Åke Gustavsson. Guiden innehåller först en beskrivning kommun för kommun, vilka fågellokaler som där finns. Därefter följer en artförteckning och allra sist en artlista. Gammaldags bakning. Med recept insamlade från Dalsland. Boken är gjord av ett UF-företag, Vintage Baking UF, bestående av fem flickor på Strömkullegymnasiet i Bengtsfors, Andrea Karlsson, Linnea Johansson, Rebecka Kall, Matilda Gillén och Sara Hellman. De har samlat in gamla bakrecept från äldre personer i bekantskapskretsen, tagit fina bilder och vips blev det en bok! Mina minnen från mjölkbordens tid av Olof Ljung. Detta blev hans sista bok. Olle avled i slutet av september Boken färdigställdes genom hans sambo Ann-Marie Emanuelsson och kom ut innan jul. För omkring 80 år sedan satt jag ofta på moster Hulda och morbror Carl Holmstens mjölkbord i Frestersbyn i Ör, när jag bodde hos min mormor Maja Kajsa en längre tid, eftersom jag fått tre småsyskon och det kom att bli många samtal med de äldre kvinnor och män, vilka under denna tid gick förbi ute på landsvägen till närliggande lantaffären, och för mej några av mina första minnesbilder, vilka jag kommit att bära med mig fram genom åren. Boken innehåller ett stort antal äldre bilder. Den finns till försäljning på Melleruds museum. Anders på Mossen av Bo Dahlner. En berättelse om en av Sveriges sista torpare. Boken handlar om författarens farfars far Anders Olsson, född i Brålanda 1857, senare torpare på Mossen under Törestorp i Sundals Ryr. Boken tar upp livet som torpare och vad som hände i socknen för övrigt. Man byggde bl.a. ny kyrka i Sundals Ryr vid den här tiden. 16 Korpgluggen

17 Fritt återberättat av Åke Sundelin Egentligen började allt så bra. Pappa var på ett strålande humör. Jag och min storasyster var för en gångs skull tidiga till frukosten och mamma verkade ha förträngt minnena från semestern i den förhyrda husvagnen (en gång och aldrig mer). Bara några mil till Djurparken, och vi har aldrig varit där. Det är en brist i allmänbildningen började pappa och fortsatte entusiastiskt det är söndag, solen skiner, det är en perfekt höstdag som gjord för att beskåda de vilda djuren. Humöret var på topp trots de hutlösa entrépriserna när vi med vår gamla Volvo sakta körde över färisten in mot parkavsnittet med giraffer och elefanter. Pappa vevade ner fönstret vid förarplatsen för att kunna fotografera. Det här hände sig på den tiden då bilarna saknade fönsterhissar. Spänningen steg när en elefant närmade sig bilen och pappa prompt ville ta närbilder utan en fönsterruta framför objektivet. Våra alltmer högljudda uppmaningar att stänga förklingade ohörda ända tills det var försent. Först när snabeln stacks in i bilen vevade pappa snabbt upp rutan. Snabeln drogs tillbaka men den yttersta delen, som mest liknar en utdragen läpp, fastnade. Den stackars elefanten ryckte förstås till, lyfte på vänster framben och vred samtidigt kroppen åt höger. Snabeln lossnade men en skakning och en smäll förkunnade att framdörren fått en rejäl buckla. Efter denna chock och buckla var vi alla i behov av någon sorts återhämtning. Det fick ske på etablissemangets fashionabla kafé som till och med hade vit duk på bordet. Sådant förekom på den gamla goda tiden. Tårtan var utsökt och det fina humöret från morgonen började sakta återvända. Och elefantäventyret gladde om inte pappa så ifall mig och storasyster. Det var något att berätta och minnas för framtiden. Men då hände det som inte fick hända. En resa att glömma Många år senare berättade pappa hur det gått till. Det myckna kaffedrickandet gjorde att han gick på toaletten. När han återvände upptäckte han att gylfen var öppen. Han satte sig drog stolen nära bordet och drog diskret upp blixtlåset i gylfen. Vi åt upp det mesta och när vi mätta och belåtna reste oss från bordet åkte alla matrester, glas och koppar med ett brak i golvet. Duken hade fastnat i gylfen och därmed försvann för resten av dagen pappas goda humör. Låt mig bespara er den övriga familjens reaktioner. Resultatet blev i alla fall att vi var rörande överens om att Djurparksbesöket skulle avslutas. Stämningen i bilen var tryckt under hemfärden. Inte ett ord yttrades. Pappa var bister och trampade hårdare än vanligt på gasen ända tills att en uniformerad man med spade vinkade in oss till en parkeringsplats. Det där gick alldeles för fort konstaterade konstapeln med en lika bister min som pappa. Det också, fattas bara det kunde vi höra mammas lågmälda syrliga kommentar. Avsett bara för pappa men uppfattades säkert av polisen som ett illavarslande tecken. Får jag se på körkortet Efter att ha gjort vissa noteringar verkade det som han skulle släppa iväg oss. Förresten vet ni om att ni har en buckla på framdörren? Pappa som nu var på ett uselt humör svarade snabbt. Ja det är en elefant som sparkat på dörren! Det är inte alltid som sanningen vinner gehör. Har min herre druckit sprit? Det är bäst att vi åker till polisstationen för att ta ett blodprov Det här utspelade sig för så länge sedan att man uttryckte sig belevat med min herre även inför ett misstänkt rattfyllo som kört för fort. Inte heller blåste man i en elektronisk mätgrunka utan därav kom det sig att utflykten till Djurparken slutade på polisstationen och ett heligt löfte till min pappa, salig i åminnelse, att låta detta vara en resa att glömma intill den dag då 50 år förflutit. ÅSA ANNONS Tryck & reklam Odengatan 40 - Mellerud Korpgluggen

18 Korpgluggen kvart nr :Layout :38 Sida AnitAs krönika Då är vi där igen!! Väntar på våren, väntar på frösådden, väntar på årets Nordiska Novelldag Väntar? Jag ändrar mig! Det ska vara: Ser fram emot. Vi ser fram emot är mera positivt laddat. Och positivt laddade är just vad vi är nu, vi som jobbar med framtiden för vår förening och all den verksamhet vi brinner för. Det har säkert sipprat ut vid det här laget att vi har en dröm om att etablera ett nordiskt Litteraturhus i Dalsland! Drömmen börjar så sakta att bli en målsättning, med förankring hos viktiga instanser som VG regionens kulturnämnd och Nordiska Kulturnämnden m fl. Sen ska i ärlighetens namn också berättas att alla inte är positiva till vår dröm! Det sägs att den är för kaxig för ett litet landskap som Dalsland!! Att ett Nordiskt Litteraturhus ska ligga i Stockholm!!! Så vad tycker ni? Ni som är medlemmar i Dalslands Litteraturförening ska också ha ett ord med i laget. En ledande fråga: Vill ni vara med i en kaxig förening som strävar efter att etablera ett nordiskt Litteraturhus i Dalsland eller tycker ni att en så viktig verksamhet ska vara i Stockholm? Jag väntar med spänning på era reaktioner. Dalslandslitteratur Hos oss har vi en egen avdelning för Dalslandslitteratur där vi försöker att ha all tillgänglig litteratur med anknytning till Dalsland på hyllan. Vi köper även in antikvariska böcker om Dalsland, så söker du en gammal bok som är slut på förlaget - Hör med oss! Nu till höstens framgångssaga med författarkvällarna på Kafe Oscars i Åmål. Vi har i flera år arrangerat dessa kvällar höst o vår på olika platser i Dalsland. I höstas bestämde vi oss för att vara på en och samma plats med de fyra författarkvällarna. Det var ett bra beslut. Det blev mindre resor och mindre arbete för oss själva och framförallt kom det en stor publik som blev trogna besökare alla fyra kvällarna och som fortsatt att komma även nu i februari-mars. Närmare 500 besökare totalt, det är både vi och Forum för Poesi o Prosa i Göteborg (vår samarbetspartner) nöjda med. F ö lägger vi nu massor av energi på förberedelserna av Nordiska Novelldagen. Det kommer att bli spännande att se om ni och alla andra hittar till Baldersnäs Herrgård den 11 maj. Dels blir det en kombination av konst och litteratur, Konstvandringen i Dalsland pågår den veckan, och dels hoppas vi att Dalsland står i sin allra vackraste vårdräkt. Till det kommer 9 novellister från fyra nordiska länder. Egentligen fem länder för vi kommer att för första gången ha med en spännande novellist från Sápmi/Norska sameland. Vi kommer också att dela ut Dalslands Litteraturpris under Nordiska Novelldagen vilket också blir ett spännande inslag. Hoppas ni kommer den 11 maj!! Det blir en heldag för alla litteraturälskare! Vi ses på Baldersnäs. Anita 18 Korpgluggen

19 För andra banker är vår region en liten del av Sverige - för oss betyder den allt. Vi är starkt förankrade i den bygd där våra kunder finns och verkar. Genom finansiering stöttar Dalslands Sparbank lokala initiativ och uppmuntrar tillväxt i regionen. Välkommen till oss. Medlemskortet berättigar till: 4 nr av Korpgluggen Rabatt på vissa av våra arrangemang Rabatter hor våra annonsörer ÅMÅL Bokcafé Öppet för alla! Fika 10 kr Maj-Lis Dolk läser noveller för gammal och ung av t ex Katarina Mazetti och Jonas Karlsson Vi träffs i bibliotekets hörsal tisdagar 19 mars, 16 april och 28 maj kl Steneby Konsthall våren april - 11 maj Steneby Master Examen 22 maj - 1 juni Steneby Bachelor & Gesäll Examen 31 maj - 1 juni Steneby Exhibit För mer info: Årets examensutställningar visas tillsammans i Trädgårdsföreningen i Göteborg 8-22 juni. Korpgluggen

20 Medlemskort B-Post Föreningsbrev Bokhandel och Hälsoshop ej klar Dals Långeds Kaféförening presenterar: Ett kafé i centrala Dals Långed med vardagsrumskänsla och aktiviteter för alla. En mötesplats med miljövänlighet och rättvisa i tanke och deg. Alternativ för glutenintoleranta, veganer och andra specialkostare. Välkomna! För mer information och öppettider: Kafé Schuckert Boende Restaurang Gästhamn Arrangemang Hotell Restaurang Spa info@baldersnas.com info@haverudshotell.se